View tracker

I någon vecka eller två har jag funderat
På det här med babysim. Med Linn så gjorde vi det ute på "sommarsol" i Vejbystrand men de har tydligen inte där ute längre men däremot så tipsa en mamma som jag går på öppna förskolor med om att på Södra sjukhuset här i stan också har babysim. Så jag kollade upp hemsidan och kände efter lite prat med Sofia att en egen aktivitet med Agnes är välbehövligt för oss. Så vi båda anmälde oss och kursen drar igång v3 nästa år. Riktigt roligt att gå med någon annan också!

Jag tänkte först inte gå någon simning med Agnes. Kände lite att jag fått den dosen med Linn och vet hur man gör men det är ju egentligen så mycket mer än att ge sitt barn vattenvana och hur man går tillväga för att ge dom det. Det är själva utflykten dit, träffa andra mammor och bebisar, lek, utveckling och samhörighet mellan bara henne och mig. Nu har vi kommit igång med öppna förskolor lite överallt här i stan men andra aktiviteter behövs det med. Jag längtar tills våren kommer och hon uppskattar ställen som Hembygdsparken och Fredriksdal där man kan ha en liten utflykt med picknickkorg.
Jag önskar att jag var bra på att pyssla, jag har ärligt talat ingen aning eller fantasi för pyssel.. Det enda jag har i huvudet är att Linn ska få måla på krukor med alla möjliga färger och glitter nu i veckan men sen säger det stopp i huvudet. Just aktiviteter som babysim, gymnastik, Linn som också ska börja på simskola. Såna saker för att få de underhållna. Men hemmapyssla är inte min starka sida.
På söndag ska vi göra vår årliga julbakning med Simons familj och jag som köpt matchande förkläde till mig och Linn ser fram emot att få knåda ihop lite kakdegar!

På tal om något helt annat så var gårdagen "stor" för både Agnes och mig. Agnes som inte har en aning men hennes mamma som smälter av stolthet för hennes framsteg!
Både hålla flaskan själv (en aning senare än Linn men Linn va van vid flaskan, Agnes hatar den..) och på kvällen när vi tog fram julpyntet så höll jag henne i händerna framför mig så gick hon med riktiga steg mot mig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon, längesen man skrev tycker jag!

Men energin är på topp, Agnes sov mellan 19.15-05.30 med ett litet avbrott för mat kl22. Tjejerna och jag gick ner för tidig frukost medan Simon fick sova vidare. Nu sitter vi alla och tittar på julkalendern innan vi börjar göra ordning oss och packa dagisväskan!

Vår helg var magisk!
Jag och Simon sa hejdå till flickorna vid 13 för att sedan hämta upp Carro&Fredrik. Det tog emot att lämna dom och det stack till i mammahjärtat men jag visste ju om att denna helgen borta behövde vi.
Så kl15 anlände vi till kylan i Gbg för en eftermiddag på Lisebergs julmarknad, vi och resten av Sverige rättare sagt.. massvis med folk och otroligt kallt så vi var nöjda efter ca 2h för att köra vidare mot hotellet och göra ordning oss för kvällen.
Vi tog taxi in till centrum för att äta sen kvällsmat på Vapiano. Efter några drinkar gick vi vidare till John Scotts pub för att även där ta några drinkar innan vi tog taxi tillbaka till hotellet men klockan sprang iväg och efter lite snack om livet så va vi inte i säng förren kl05.45. Rätt kämpigt att ta sig upp för frukost kl10.
Eftermiddagen gick till sen lunch och fönstershopping, kl17 började showen som var precis som jag förväntat mig och går gärna fler gånger. Ska jag vara ärlig så var jag så otroligt trött att ögonen inte gick att hållas uppe. Jag hörde allt han sa och skratta till det men det gick verkligen inte att ha ögonen öppna.

Men med denna helgen som innehöll Johan Glans, puttande igång av bil, shopping, god mat, massa drinkar, för lite sömn och otroligt mycket skratt så fokuserar vi nu på att få huset julpyntat och inhandla granen i helgen!

Likes

Comments

View tracker

Att få skapa sina rutiner. Sina egna rutiner.
Våra egna är att Agnes gör vid med blöja och pyjamas. Sen flaska eller bröstet innan vi lägger henne i sängen med snutte och napp där hon får en puss på pannan, klapp på kinden och ett "natti natti" innan vi går ut från rummet.
Linn får borsta tänder, pyjamas och läsa bok.

Ikväll blev nattningen allt annat än vanligt. Agnes sov tidig eftermiddagsvila och vid 16 såg jag att hon redan börjat checka ut. Snabbt agerat och underhållningen fick sättas in. Linn ville hoppa i soffan och Agnes älskar att se på när hon gör det så hon fick se på från gåstolen medan jag fixade mat. Agnes brukar få äta vid kl17 men idag fick det bli en halvtimme tidigare sen var hon i säng redan kl18.
Kl19.30 hör jag henne och upptäcker att hon är pigg som en lärka och ville allt annat än ligga kvar för att somna om.
Just alla andra nätter hade jag nog tänkt "somna om för helvete unge!!". Men idag gick jag nerför trappan med Agnes i famnen och visste att jag snart skulle ha två som flickor nere i soffan med mig som blir glada av att se varandra.
Så vi fortsatte kvällen med film i soffan samt lite lek. Vid kl21 ville Linn gå och lägga sig, vi alla gick upp till hennes rum och hon fick välja en bok. Inte världens lättaste att läsa bok med Agnes i mitten som drar sönder alla sidor men otroligt mysigt att ligga där med sina två barn och läsa saga under täcket.
Där och då kände jag det. Hur mysigt hade det inte varit att göra en rutin? Att få borsta tänderna på sina barn, klä på dom pyjamaserna och låta de få välja en bok som vi alla läser tillsammans i soffan. Tjocka filtar, uppbunkrad med kuddar och en dotter på varje sida. När boken är slut så är det raka vägen upp till sängarna.
Hur lyxigt är det inte att få kunna skapa sina egna rutiner?
Det finns inget som är rätt eller fel. Det finns inte bara EN väg som säger att "flaska i sängen och sen sitta stilla är det bästa för barnet!". Den senaste tiden har jag hört "ingen unge är den andra lik". Och det stämmer, så att då få hitta sina egna vägar med rutiner för att få till det där sista kvällsmyset och låta tjejerna få tagga ner sig i soffan är värt guld.

Man är så otroligt snabb på att döma den ena efter den andra. "Hur kan hon göra så? Hur kan deras unge vara så? Hur kan de använda dom blöjorna? Hur kan de ge burkmat och inte hemmalagat?".
Alla barn gillar inte hemlagad mat även om man gjort det sen start. Alla barn klarar inte av Pampers utan bara Libero. Alla barn gillar inte att bli klappade på rumpan för att somna. Men varför ska alla peka pinnar hela tiden? "Ja om man gillar sånt..." med en nedlåtande ton.
Själv är jag mer den typen som vill skrika ut till alla "min unge har inte klökts av maten en enda gång idag!" Eller "min unge satt och stod upp väldigt tidigt!". Men varför möts man oftast till 90% av bitchiga blickar? Varför ska vi inte få skryta om våra barn? Det är något jag älskar med Mathilda. Vi kan ibland ha en hel konversation där vi skriker ut olika saker utan att egentligen reagera på varandras meningar. Där är inget avundsjuka, inga bitchiga blickar eller nedlåtande toner. Där är glädje, förståelse, stöttande och nyfikenhet! Jag vill kunna fråga en annan mamma när han/hon fick första tanden, släppte taget och stod upp utan att hålla i sig i något för första gången osv för att sen föra konversationen vidare med "ah min Agnes/Linn gjorde det vid..". Men i lilla landet lagom så får man inte skryta, vara det där lilla extra och bara sitta och nicka.

Så idag vill jag istället hylla två punkter:
• att ha möjlighet att skapa sina egna rutiner för sin egna familj och inte vad någon annan säger åt en att göra
• släpp avundsjuka och pekpinnar. Ge råd, absolut för det är något jag tycker om att man gör. Men just meningen "men Gud, gör ni verkligen så?" Och så får man den där snea blicken tillsammans med en lektion av kursen "såhär går det faktiskt till!". Nej släpp det och njut av lite skryt och förståelse att alla barn är inte den andra lik.

Vet inte riktigt om jag gillar att visa bild på tjejernas ansikte så därför de syns så oklart/inte alls när jag lägger upp bilder på dom

Likes

Comments

Jag är riktigt glad att jag kom iväg och fick handlat lite strumpor till Agnes idag då hennes egna tycks ha försvunnit i tvättmaskinen..
Jag lyckades kamma hem de sista paret av just den storleken jag behövde av ballerinorna och på newbie var det "3 för 2" så jag som redan plockat på mig strumpor och min älsklingsbody jag nu tog i större storlek fick sällskap av den klassiska jeans-klänningen!
Tyvärr hittade jag själv varken skor eller väska. På lördag åker vi till Gbg och jag hade behövt just en speciell modell på en väska då jag knappt äger någon väska alls, men när man sett den överallt innan men just nu när man själv ska ha den så försvinner den.. jag fick en fick "innejacka" som kommer passa perfekt till en klänning jag har så nu känner jag att helgens outfit för både lördag och söndag är klara!

Men nu måste jag tyvärr ta tag i det jag skitit i hela dagen.. hushållet. Disk överallt, tvätt och stök överallt, dammtrasor och tvätten ska vikas in i garderoberna. Det tar faktiskt emot lite idag, jag orkar och vill verkligen inte lyfta mitt finger för detta huset mer. Jag är i full njutning av att använda tiden till mina döttrar. Att se Linn knäppa med händerna hon lärde sig förra tisdagen, att se Agnes klappa med händerna hon lärde sig igår och att se hennes tand som kom upp helt synlig på första advent! Att göra soffan till en koja och lära Linn stå på händerna.
Men den där "huset är dammfritt och luktar fräscht med nybäddad säng" är ett faktum för det var alldeles för längesen nu! 

Imorgon ska ingen heller vara hemma, jag och Agnes drar till öppna förskolan och myser där istället för hemma! 

Likes

Comments

Hålet i Agnes mun har blivit större och större för varje dag, än ser jag ingen tand men jag kunde känna en liten vass kant nu ikväll. Vad jag däremot såg på andra sidan käken verkar där nu bildas ett till hål så det är bara att hålla utkik de närmsta dagarna och se ifall hon får två tänder på en gång!

Idag känns dagen lite lättare än vad den gjorde vid mitt senast inlägg. Agnes sover mellan 23-03 och bara som ynka 4h gör att mitt energiförråd fylls på så jag har orkat leka, busa, låtit Linn kladda med en muffins fast det satt sina spår i en matta (en matta vi i stort sätt köpte billigt för att vi visste hur kladdigt det skulle bli med två barn så ingen större fara) och nu ikväll har vi dansat till "boogie storm" från den engelska versionen av "talang" som Linn snöat in sig på. Nu är det snart läggdags för tjejerna och jag ska förbereda julen som vi ska börja ta upp imorgon, blir nog bara gardinerna och stakarna. Jag har ännu inte någon julkänslan men är det första advent så är det väl bara att börja vänja sig! Tillomed julklapparna börjar bli klara!

Marmor-nappen får vänta för jag blev helt kär när jag hittade leopard-hållaren till nappen!

Likes

Comments

Fredag, Fredriksdal och Fredagsblommorna. Väldigt mycket som börjar på F men jag erkänner att blommorna ännu inte fått flytta hem till oss, dagen flög förbi och vi hann precis i tid till Linns sista gymnastiklektion. Så det får bli imorgon istället!
Det blev en lyckad dag där vi fick sovmorgon ända till kl8.30 sen åkte jag snabbt för att storhandla som hamnar på fel dag denna vecka och sen tog jag och tjejerna bilen till Hbg för att gå promenad till Fredricksdal. Vi kollade in djuren och tog en lång fika för att prata allt mellan himmel och jord. Jag var lite nervös för att ha med Linn ska jag säga. Hon har på senaste tid varit oförutsägbar med sitt humör och jag var allt annat än sugen på ett utbrott mitt ute bland djuren eller på det fina caféet! Men hon var lugn och fin, skötte sig väldigt bra. Det var inte förren vi kom tillbaka till bilen där hon började prata om allt "mamma jag vill titta på dom telefon. Mamma jag vill ha godis. Mamma jag vill ha snöbollar (ostbågar/bollar)" och där fick jag ett kvitto att dagen varit väldigt mysig och intensiv för Linn och tröttheten hade kommit ikapp henne tillsammans med tjatet. Hon kan verkligen göra hål i mina öron och jag skulle kunna göra mig hår-lös för det! Men envis som hon är så sova i bilen påväg till gymnastiken skulle hon inte!
Men..

Det var nära att det blev en tredje kväll för Linn att somna gråtandes. Hon skulle allt annat än sätta på sig pyjamas utan hon ville titta på film. Jag sa "ok, sätter du på dig pyjamasen så kan du få titta 10min mer på filmen (alla barn i Bullerbyn som redan va på tv-skärmen) sen är det läggdags." Hon vägrade sätta på sig pyjamasen och tyckte hon skulle få byta film till "Lotta på Bråkmakargatan". Det var inte min deal och jag tänkte inte sätta på en helt ny film såhär nära läggdags. Jag förklarade att dealen är: pyjamas på - sen "alla barnen.." men hon fick fnatt, skrek, sparkade på möblerna och började gråta. Då stängde jag av tvn. Tog upp henne på rummet och förklarade varför hon inte fick se mer film och hamnade i sängen istället. Hon skrek lungorna av sig att hon ville se "alla barnen.." men jag förklarade att det skulle hon ha fått om hon bara lyssnade på mig från början.
För att spola fram det hela så började ju Agnes skrika mitt i allt som hon vanligt gör när Linn gråtskriker. Jag kom på att Agnes inte fått sista maten så jag ammade henne i fåtöljen på hennes rum och hörde Linn skrika från sitt rum "pappa. Mormor." Och där brast det för mig..
Nog för att jag är van vid att vara "bad cop" men i samband med hennes gråt och förtvivlan så brast det helt för mig. Så där sitter man och ammar ena barnet och gråter över det andra. "Blir hon ärrad för livet av tough love? Är mina konsekvenser för hårda och stränga? Kommer hon titta tillbaka på livet och känna att mamma vad bara elak?"
Jag ville inte ha en kväll där jag låter henne gråta sig till sömns av sina konsekvenser. Jag la mig i hennes säng och kramade om henne. Förklarade ännu en gång vad hon gjorde för fel. "Men mamma bara skriker..". Ja, det gör jag ibland. Men att hon är så stor och förstående nu är jag inte van vid. Hon är min lilla bebis ju. Att höra henne säga så gjorde ont i hjärtat. Det var något jag lovade mig själv att aldrig göra som mamma, för jag vet hur mycket jag själv hatade det. Jag visste riktigt ordentligt när jag hade gjort något fel. Mammas blick sa allt och jag visste att säga emot henne när den blicken befann sig var inte att göra.
När Linn var liten så det första året var jag väldigt noga med att förklara för henne i lugn och ro om vad som hon gjort för fel och varför man inte gör så. Vad hände sen? Jo, livet utanför mammaledigheten.
Hemskt men så var det. Sena kvällar, tidiga morgonar, mindre sömn, mindre tålamod, mer att hålla koll på i huvudet och psyket tog stryk.
Stressen med att hinna fylla kylskåpet, hämta och lämna på dagis i tid, träna, pedagogik till mitt barn, leka, tvätta, städa, älska Simon, utflykter, föräldramöten, hålla koll på att Linn inte saknar något i klädväg på dagis osv osv.
Sen dess har jag istortsätt höjt rösten för att få min vilja igenom. Är det rätt? Nej. Ibland nödvändigt? Ja. Gillar jag det? Helvete heller.
Att Agnes nu ser det också, uppfattar mer för varje dag som går. När jag har skrikit på Linn och sen tittar på Agnes hur hon tittar på mig. Oj.. den känslan svider. "Oj den här människan skriker rätt mycket". Är inget jag vill hon ska tänka.
Men vad gör man när man är tvåbarnsmamma, mamma överhuvudtaget och energiförrådet är ställd på noll? Man orkar verkligen inte ta konflikten men man vill heller inte ge sig vika och låta henne få som hon vill.

Jag och Mathilda pratade mycket om det idag, konsekvenser. Vi båda är förstådda att författaren Camilla Läckberg fått otroligt mycket skit för sin filosofi om barnuppfostran. Jag läste hennes inlägg och det jag tänkte när jag var färdig var inte "nej fyfan hur kan hon vara så mot sina barn?!" Utan min tanke var "ja men detta är väl självklart?!".
Gör de fel fast man säger till dom att låta bli så måste det finnas konsekvenser. Hur ska de annars lära sig?
Mitt jobb som mamma är inte att låta striden förbigå för att slippa skrika, tjata och ge de konsekvenser/läxor här i livet och vara deras bästa vän. Mitt jobb som mamma är att göra dom till bra, trevliga, bemötande, förstående och hjälpsamma människor som jag mer än gärna vill umgås med som vuxna. Väljer jag att undgå striden nu i unga år så biter jag mig i röven om några år istället och DÅ är det ju jag som får ta konsekvenserna. För då har inte jag gjort det jag ska.
Dagens uppfostran har gått så långt att det är med i en parodi-serie på TV3. "Mammorna" går på reklam nu där de visar ett föräldrarmöte. Fröknarna/lärarna säger till föräldrarna att de måste börja säga nej till deras barn. Föräldrarna rusar ut med orden "aldrig i livet. Nu har det gått för långt!" .. är detta vad vi vill lära våra barn? Att ordet Nej inte accepteras eller ges? För som det ser ut i dagens samhälle (tror alla vet vad jag menar här) så är just ordet Nej otroligt viktigt att både kunna säga och acceptera.
Så vad gör man om man gång på gång sagt ordet nej, förklarat varför och håller sig lugn för att sedan ändå få hål i öronen med tjat och skrik?
Ens tålamod är på botten och kroppen säger ifrån. Någon gång så har jag, i stundens hetta, slängt ner det jag haft i handen i golvet och sen skällt på henne. För min kropp klarar inte av mer och jag måste avreagera mig. Därför har jag, utan att tänka, slängt en sak ner i golvet. Något jag är stolt över? Nej. Något jag skäms över att ens berätta här? Ja. Men vet jag om att jag inte är själv? Ja. Man är aldrig ensam om att känna såhär men bara för det så är det inte okej att avreagera sig såhär framför sitt barn.
Så åter till min fråga. Vad gör man? Låser in sig på toan? Slutar svara henne? Ignorera henne? Jag har gjort allt. Ignorera funkar på Linn. För hon kommer alltid till en och skäms över sitt beteende. Innerst inne vill jag ALDRIG ignorera mitt barn. Men just där och då har inte något annat funkat.

Det blir iallafall mitt nyårslöfte. Att skrika mindre och "sänka mig". Med det menar jag att sätta mig i samma höjd som Linn är och förklara i lugn och ro varför saker blir som det blir. Lyssnar hon inte sen får jag väl gå iväg med en handduk och riva sönder den i hopp om att slippa slänga saker i golvet.. kastar jag handduken är den iallafall så mjuk att det inte hörs hehe.
Jag kommer aldrig att sluta ge konsekvenser. Nej är nej. Men att hålla mig mer lugn bland dom är något jag måste jobba på.

Likes

Comments

Om det är några nappar jag älskar så är det Elodie details nappar&napphållare!
Vi har haft andra från MAM också men det var när Agnes var nyfödd så de napparna är försmå nu till henne.
Just nu har hon 3 nappar hon använder och det är alltid samma visa varje vecka. Man hittar en eller inga nappar alls och letar som en galning efter dom. Man hittar en men tappar sedan direkt efter bort den första nappen du hade redan från början. Just nu vet jag var alla nappar är, och jag tror jag vet var alla napphållare är också. Men att införskaffa några till hade ju inte skadat. Hon kommer ju inte sluta med napp de närmsta dagarna direkt så det behövs så jag inte ska bli galen av allt letande för i slutändan så är det mig själv jag skyller på pga mitt kassa minne så självklart är det ju bara jag som kunnat slarva bort de..

Men ärligt talat - hur kan de bara försvinna sådär hela tiden?! Man borde ha ett enda ställe (vilket jag iförsej har.. men uppenbarligen funkar det inte) men typ som ett nyckelskåp så har man napparna i sina napphållare där. Typ som ett papper eller tjock kartong som sitter på väggen där man knipsar till de små jävlarna och så vet man vart man har dom!

Nästa napp-inköp är dessa fina!

Likes

Comments

Fyfan vad min blogg är tradig just nu..

Käänns som allt jag skriver om är sömn, Agnes, utbrott och mer noll sömn..

Iallafall så har Agnes galna nätter lugnat ner sig. Fåtöljen har fått flytta in på hennes rum där jag suttit om nätterna med henne i famnen fram och tillbaka mellan sängen och fåtöljen. Alvedon har intagits, tårar från mina ögon har runnit och hoppet har försvunnit för stunden. Fram tills morgonen slagit upp ögonen på oss alla och man ser hennes söta ansikte och glömmer allt vad den hemska natten gjort mot ens psyke.
Jag har fått spendera tid på soffan för Agnes har varit galen i att ligga på mig och häromnatten fick jag lite klaustrofobi och gav upp. "Rör mig inte, prata inte med mig"-känslan och varje natt har varit ångestfylld.
Det var inte förren natten till idag som vi sket i att ge alvedon och hon somna kl20 för att vakna kl23. Det tog inte alls lång tid innan hon somna om i djup sömn. Speldosan har vi skitit i då jag misstänkt att det är därför hon haft så svårt att somna om på nätterna för hon vet inte hur hon somnar om av sig själv. Nästa gång hon vakna var klockan över 03 och vi tog in henne till oss. Så det börjar ju ta sig igen och nu idag så tyckte jag såg mig en liiiten tand gömd under tandköttet men ännu inte spruckit upp. Så vi får helt enkelt se imorgon, det har inte varit en rolig tandsprickning jämnfört med Linn. Det har varit ett helvete helt enkelt.
Men att ge henne nappen, snutten och lägga henne på sidan och smeka henne på kinden så somnade hon om snabbt och lätt. 


Imorgon är Linn ledig från dagis.
Och Simon börjar inte förren kl10 så vi tänkte planera in en ordentlig sovmorgon innan jag storhandlar. Linn är hos sin mormor över natten så hon kommer inte hem förren vid lunch imorgon sen har vi en dejt med Alva och Mathilda på Fredriksdal bland alla djuren!
Sen är det ju också fredag så då gäller fredagsblommorna och Linns sista gymnastik för säsongen.
En riktigt mysig fredag ska vi ha med massvis av kramar och bus! Jag känner lite att jag behöver fylla på mitt busa-med-barnen-förråd. Alltför länge sedan vi gjorde något som inte har med huset att göra. Det fick sin kärlek idag med fönsterna på insidan putsade och förbereda för att få upp julgardinerna på söndag!

Likes

Comments

Igår kom den äntligen på posten med snabb leverans och både jag och Agnes är såld för den. Jag märker att Agnes tycker det är roligt att få ha saker precis framför sig och kunna ta för sig av sig själv! Igårkväll när jag precis hade vaknat upp efter en tupplur så jag skulle klara av natten så kom jag ner till ett kök som luktade krabbelurer och att lägga några små bitar till Agnes som hon själv kunde ta utan att riskera att få ner det i springan mellan stolen och köksbordet gjorde min dag, att slippa torka och torka och torka hela stolen. Som jag förövrigt också plockade isär och rengjorde innan brickan fick sättas på plats!

Likes

Comments

Jag känner inte igen min bebis. Min annars så glada, spralliga, glädjespridare till bebis. Helt förbytt.
Vill inte äta varken på flaska eller bröstet, inte gå, inte ligga, inte sitta, inte sova, inte äta vanlig mat.
INGENTING är bra och inatt kunde hon bara komma till ro om hon fick sova på mig om jag satt upp i sängen så ni kan ju tänka er hur ont min rygg gör idag.

Det fick superbra med de nya rutinerna men mitt i allt så blir hon sjuk. Allting börja på torsdagkväll förra veckan. Feber och förkylning. Fredagen var lika illa och hon verkade ha ont i halsen. Jag gjorde ljummet vatten med lite agavehonung (vilket jag igår fick reda på att honung inte ska ges till barn under 1år och jag fick ringa giftcentralen då de kan bli förgiftade av honung och med hennes tillstånd så fick jag panik..) lördagen var bättre men hon har inte kunnat sova på en halv vecka. Hon har bara skrikit, legat orolig och inte vetat vart hon skulle ta vägen. Simon har försökt avlasta mig men Agnes blir inte lugn med honom, hon skriker tillslut ännu mer och det hela hamnar på mig.
Så inatt ska vi ta upp en fåtölj till hennes rum som jag ska bädda skönt med täcke och filt som jag kan sitta i inatt.
Nu när Simon kommer hem vid 16.30 så ska jag få gå och lägga mig någon timme så jag orkar kommande natt. Det kommer aldrig funka annars.

Vad jag då fått reda på nu är att vid tandsprickning som vi misstänkt men detta har pågått så länge nu (haft en tidigare period innan) och vi ser inget vitt på tandköttet, inte minsta lilla vinkning av en tand, så vi har väl mer tänkt att hon fått sin första sjukdom.
Men för att återgå till det jag fått reda på var att de kan få:
• krånglig mage
• feber/förkylning som kan brytas ut när första tanden är påväg.
• vill ej ammas då trycket från blodet kan ökas och göra mer ont
• är bara nöjd med kalla grejer (Agnes får bara i sig kall fruktpure)
• tar in allt i munnen för att klia

Just punkt 2,3&4 stämmer så jäkla bra in på Agnes och kommer inte de där tänderna snart så vet jag inte vad jag ska göra eller ta vägen.
Jag ser och märker frustrationen hos Simon också, som till skillnad från Linn, inte kan få Agnes lugn.

Att jag såg ut som en disktrasa på öppna förskolan också gör ju inte dagen bättre. Jag såg ut som att jag precis hade lämnat sängen och upp med håret i en tofs. Så färdig. In med ungarna i bilen och glömde hälften av grejerna jag skulle ha med mig.

Nej, får väl förbereda kvällsmaten så Simon och tjejerna kan äta medan jag sover ikväll.

Nya fina jackan med mössan och vantarna. Jag vill bara äta upp henne!

Likes

Comments