View tracker

All mening är falsk, ta dina falska rosor och dansa din vals, less på allt kaos. Allt dränker mig, sänker mig, jag tänker mig en värld utan mig. Vem behöver mig? Kommer nån sakna mig? Kommer nån minnas mig? Tror en stunds sorg hos mina nära och ett ärr på deras själ är mitt enda livs ära. Jag är en trasig ung kille med hela livet framför mig, men jag kan inte blicka framåt. Känner mig värdelös, vad fan är lycka liksom. Är fan aldrig glad. Allt är falskt, jag är falsk, alla jag älskar är falsk. Har inte pratat ut med någon om nånting på ett år nu. Har ingen riktigt nära vän längre. Dom jag kallar "bästa vänner" är typ dom som jag förtär mest alkohol med. Känns som det enda jag gör är att dricka sen jobba ihop pengar för hyra och dricka. Fuck society. Vart fan kan jag ta vägen, finns ingen mening att leva, finns ingen mening att ta livet av sig. Men seriöst, ska jag skratta eller gråta? Fuck fuck fuck. Jag vet att livet inte har någon mening förens du själv kommit på din egna mening med livet, men för fan, ge mig ba lycka nån jävla gång, det har varit som en nedförstrappa hela mitt liv, allting blir värre efter varje kliv. Jag pallar inte, finns ingen att prata med, finns ingen som bryr sig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vad innebär frihet för varje enskild individ? jag har äntligen klurat ut min innebörd och tänkte dela med mig på mitt sitt. Jag anser att frihet är att känna att man egentligen inte är bunden av något eller någon, samhället bestämmer inte över mig, jag är en person som älskar friluftsliv t.ex. Och skulle jag vilja bryta mig lös från samhället och bara försvinna ut i skogen, havet, öknen, fjällen, bergen, världen och leva i ett tält, och vara självförsörjande så finns det inget som kan stoppa mig från det(så länge inte jag är efterlyst eller sitter med någon typ av skuld eller liknande). Har sammanfattat denna nattens tankar i en poetisk text som jag delar här med er:

Det här med att du är samhällets slav

Enormt massa krav

Lägg av, gör dina egna val

Du kan ge dig av om det är det du vill

Du kan bilda ditt unika liv bara du gör ditt drag

Anarkist, frigan, naiv optimist eller totalt känslolam

Om frihet är ditt krav, fly undan ett tag, visa för dig själv hur lätt allt kan va

Sluta tro och våga vara dig själv för fan

Svårare än vad du tror!?

Nej det är lättare såklart

Gör det lätt bara testa på och se vad som sker,

Livet funkar ju så att varje kapitel finns på nästa blad.

Vill du göra som jag? Värdera enbart minnen istället för materiella ting och sluta ställa krav, sluta vara slav, våga va dig själv ett tag.

Det är inte samhället som misshandlar dig totalt, det är du själv som inte kan ta ett riktigt andetag

Tänk efter riktigt rejält, och gör din innersta önskan ditt mål idag.




Likes

Comments

View tracker

Tid har gått, du och jag är numera bara främlingar med minnen. Jag tänker på dig ibland, jag hoppas du har det bättre nu. Jag vet att du är med någon annan så jag hoppas han tar hand om dig bra. Annars har det inte hänt så mycket nytt med mig, jag jobbar ganska mycket, har skaffat lägenhet, återgick till allt festande. Har inte riktigt startat nåt nytt kapitel i livet då jag inte vet vad jag vill hitta på, hade tänk dra på en tågluff nästa sommar, göra en massa saker som jag hade velat göra med dig. Jag har inte riktigt kommit över dig än tror jag, har varit ganska nere många kvällar och nätter, tror att jag har försökt dölja allt med alkoholen ett tag och nu när jag försöker lugna mitt festande så kommer allt tillbaka. Jag ska gå vidare iaf, har bestämt mig nu, önskar dig dock det bästa. Vänliga hälsningar C

Likes

Comments

Välkommen till min lilla bubbla, där allting är svart och vitt, finns inget bra då allting är trist.

Kalla mig inte pessimist, jag är en optimist, men fast en gränslös tvist.

Upptäckte alldeles nyss, finns för lite utrymme för luft, men vad kan man då göra då allt i livet känns tufft.

Vill komma loss från denna bubbla, väcka liv i min anarki, fly från allt som håller mig bunden, och finna frid.

Känna luften, havet, marken, verkligen få uppleva tid. Låt mig komma dit.

Fri, nånstans, där allting har en äkta balans. 

Där allting självklart är avslappnat och underbart.

Ge mig min tid att få leva, och att verkligen få förstå, varför lever vi ens när allt är så meningslöst ändå.

Hjälp mig då. Sluta att gå. När man behöver någon finns ingen som kan lyssna på.

Demoner som hemsöker då natten knackar på, sömnen flyr, finns inga lamm att räkna då.

Äre istid? Känns som jag e frusen, allt står still, alla minnen, allt som jag vill fly ifrån håller sig fast bredvid mig, vad fan kan man göra då..

Man har gjort misstag, på misstag, men man har även sagt förlåt, har du förlorat någon du älskat så tror jag du förstår.

Det här är min lilla poesi, fylld av idioti och hyckleri, fast i det gamla där man ej kan bryta sig fri

Skulle vart skönt att få somna in men jag vill hinna spendera min tid, försöka smälta denna gråa och kalla istid.


Likes

Comments

​Vem är jag? Vad har jag åstadkommit?

Jag har inte gjort nånting vettigt alls med mitt liv, jag är snart 20 år och har inte lyckats med något alls.

Har spenderat denna dag liggandes hemma framför datorn, spelat ett spel med några kompisar. Om inte det vore för att jag bestämt mig för att hålla mig nykter fram tills nyår skulle jag spenderat denna dag till en onödig fylla. Har ingenting jag vill göra, ingenting viktigt på gång. Inga riktiga planer, Jag jobbar då jag orkar, övar på min gitarr lite då och då. Deppar för det mesta för att jag förstört mitt förhållande med den underbaraste tjejen jag mött. Jag tar dagen lite som den kommer. För det mesta är jag rastlös, Jag vill fan bara fly härifrån med en massa kontanter och starta ett helt nytt kapitel. Eller vill jag det? Jag har vänner här, familj, hela mitt liv, mitt förflutna här.  Men är det här allt? Jag fattar inte meningen med något alls. Allt är ett enda stort frågetecken. Fan så värdelöst.

Likes

Comments

Jag lever i en bubbla där allting är svart och vitt. Utanför bubblan där ligger verkligheten. Jag vill inte lämna bubblan för så fort jag kliver ut så händer nånting dåligt. Jag mår inte bra av att stanna kvar i bubblan men jag mår inte bättre av att gå ur den heller. Jag har folk som jag egentligen kan prata med. Men jag litar inte på folk, även om det är mina vänner. Jag har tappat all tillit...

Respekt.

Lojalitet.

Ärlighet.

Allt är bara ord, Det enda som finns bland oss är folk som bryr sig om sig själva. I sin helhet så funkar en människa på det viset att allting kretsar kring sig själv. Man gör saker för sin egen vinning. När det kommer till grund och botten så är det varje individ för sig själv.

Jag vill leva bland människor som respekterar varandra, bryr sig om varandra och verkligen kan visa för varandra att dom behövs. Den här världen full av sitt skitsnack är ingenting jag har behov av, Fyrkantiga själlösa liv utan empati och riktig tillit. Alltid dyker det upp något problem.

Det finns 7 miljarder människor på jorden, med 7 miljoner olika världar, jag vill hitta någon att dela min värld med. Jag önskar att det vore du, men jag börjar inse att efter alla mina misstag så förtjänar du någon så otroligt mycket bättre än mig, jag skulle kanske kunna gottgöra dig och lösa allting som skett men jag tror att det är försent, Jag tänker släppa dig nu och låta dig leva ditt liv ifred, även fast jag saknar dig så mycket, även fast jag känner att du är den som får mig att bli hel.

Likes

Comments

Jag saknar dig. Jag gör verkligen det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig alls. Det här känns så jävla jobbigt. Jag vill fan inte leva ett liv utan dig när jag fått älska och blivit älskad av dig.. Jag har inte självmordstankar men jag känner verkligen att livet har fan ingen mening längre. Kunde inte sova nånting inatt, låg och tänkte på dig som vanligt. Klev upp vid 13 tiden och for iväg till stan på ett personalmöte som personlig assistent. Resten av dagen/kvällen spenderade jag då jag hjälpte Pappa installera en ny duschkabin här hemma. Och nu har jag spenderat resterande tid av kvällen och natten skrivandes på en låt om dig. En kärleks rap som känns ganska fin, jag tror inte jag kommer lägga ut den eller visa den för någon...

Jag önskar att du kunde få se dig själv ur mitt perspektiv, förstå hur mycket jag är villig att göra för att vinna tillbaka ditt hjärta. Hur mycket jag är villig att lära och förändra mig själv för att kunna behandla och respektera dig på det sättet du förtjänar. Jag vet att du har levt ett tufft liv, Att du har fått tagit hand om dig själv nästan hela din uppväxt. Jag vill vara den som finns där med dig.. Jag vill se dig lycklig, jag vill få chansen ge dig min fulla uppmärksamhet, få ta hand om dig och skämma bort dig lite, visa att du betyder så otroligt mycket för mig.


Jag struntar i alla åsikter från vänner och familj numera. I alla fall när det gäller dig. Jag vet alltid bäst själv när det gäller den jag älskar (i alla fall nu). Jag var dum som tog rådgivning från vänner och familj, jag menar liksom, inte har dom någon aning om hur det egentligen låg till mellan oss, dom fick ju bara höra problemen från min synvinkel, min svartsjuka som jag kastade på dom. Jag var dum som gick och pratade med andra om våra problem när jag skulle pratat med dig istället. Jag har vart så otroligt korkad. Jag fattar, tro mig! Det är bara så synd att jag är så trög tänkt. Skulle jag ha vetat allting som jag har lärt mig av mina misstag nu, i början av vårt förhållande, så skulle vi haft det jättebra nu..

Jag ville lära känna dig från start. Jag tyckte det var så härligt några nätter då vi låg hemma hos mig och pratade om våra liv, allt som hänt förut, våra drömmar och mål, lyssnade på gammal svensk rap musik, hade tänt ett doftljus och bara låg och myste. Jag fick verkligen lära känna dig. Men det känns som att du har så mycket mer att dela med dig av, jag blir så otroligt ledsen för att allting har blivit som det är nu.. Jag vill fixa allting på nåt sätt men jag vet inte hur bara.. Du har gett mig så många chanser. Men jag vill bara ha en chans till.. Det är väl för mycket begärt efter allt..


En orolig tanke som har börjat slita isär mitt hjärta är att du har hittat någon annan nu.. Du kanske har gått vidare redan.. Jag tror aldrig att jag kommer göra det. För jag vill inte. Kan inte. Skulle jag få höra att du hittat någon annan, Som du säger *Jag älskar dig* till.. Alltså, jag vet inte vad jag kommer ta mig till då.. 

Jag är så ledsen.. Jag orkar inte må så här..

Fan vad jag hatar det här.. Jag gråter varje natt, varje morgon, Jag är deprimerad, och det enda som kan få mig lycklig igen är du.

Det enda jag vill egentligen, är att du ska vara lycklig, att du ska ha det bra. Oavsett ifall du är med mig, själv eller med någon annan. Men jag önskar att det var med mig. Jag älskar dig Sofia. och oavsett vad jag sagt eller gjort så vill jag bara ha dig tillbaka.

Likes

Comments

Vart är du? Vad gör du? Hur mår du?


Jag hatar det här.. orkade inte ens jobba idag.. Legat uppe hela natten sen bara legat hemma och ruttnat i sängen hela dagen. 

Har aldrig känt ett riktigt behov av en annan människa förrän jag träffade dig. Jag saknar att ligga bredvid dig och bara få hålla om dig. Den där varma känslan när man kysste dig längs nacken och du började rodna och vi låg bara och omfamnade varandra.  Dina kyssar och när jag kände din andning mot min. Alla problem som jag haft och har i mitt liv försvann i samma sekund som jag fick se ditt vackra leende. Ditt skratt gjorde mig lyckligare än allt annat i denna värld. Jag minns varje helg vi spenderade bara du och jag, Netflix'n Chill är nånting som faktiskt existerar haha ;) .. Jag tänker på varenda tjafs och smågräl vi haft, hur onödiga många av dom var, när vi hade våra djupa samtal om framtiden på din balkong med en cigg och strålande sol, våran låt *Goliat - Laleh* spelades inne i vardagsrummet. Ojj vad jag blir ledsen just nu, jag inser att alla foton på dig och mig finns på din telefon eller din systemkamera, våra fula pussbilder när vi låg i sängen, bilderna på dig och mig då jag fick sminka dig och du mig haha.. Jag älskar dig så otroligt mycket. Hur kunde allt gå så långt som det gjort. Varför blev jag paranoid och svartsjuk hela tiden, varför kunde inte jag bara lita på dig..

Jag antar att vi gick för fort fram kanske.. Jag var ju totalt förälskad redan efter första kvällen med dig.. Det tog två veckor innan jag sa att jag älskade dig... Sen var vi tillsammans liksom!

Orsaken till att jag blev så paranoid och svartsjuk i vårt förhållande var på grund av att vi hade spenderat 3 månader, flera dagar i sträck med enbart varandra, vi låg typ alltid hemma hos dig pga dina undersökningar och ditt mående, Och helt plötsligt efter operationen då började allting bli bättre för dig (som var jätteskönt för att vi skulle kunna fara ut och hitta på en massa roliga saker tillsammans), då kommer dina kompisar tillbaks in i bilden (som jag aldrig mött), och du far ut helt själv i timmar och kan inte svara på sms eller i telefonen, och dina kompisar är enbart killar.. Jag blev nog så otroligt svartsjuk bara för att jag aldrig ens fått träffa dom. Om jag skulle gjort det redan från början i vårt förhållande skulle det nog vart annorlunda, det blev bara sånt knas efter att jag spenderat så mycket tid med dig själv sen helt plötsligt så dyker en massa snubbar in i bilden som du vill vara helt själv med, och när jag vill planera nåt så går det inte för sig..

Sen det här med alkohol.. Jag tål inte skiten längre. Jag tyckte inte om att se dig påverkad.. du kändes obrydd, och jag vet att jag själv blir mindre brydd om saker och ting när jag dricker, jag är less på allt med alkohol. Det förstör bara. Kanske ett glas vin till maten eller 1-3 öl och fram med en gitarr eller nånting liknande. Men dricka för att bli full är det sista jag känner att jag vill numera..

Förlåt mig älskade du.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Orsaken till att jag egentligen skriver här på nouw är för att jag hoppas att du kanske en dag ska råka hitta denna sida och läsa vad jag skrivit ner direkt från mina tankar. För allt jag skrivit här är direkt från mitt hjärta.. Jag kommer inte skicka den här sidan till dig för det sista sms:et jag skickade till dig så lovade jag att inte höra av mig mer ifall du inte ville det. Jag fick aldrig något svar så jag antar att du vill bli lämnad ifred.


Likes

Comments

Så fort det blir den åttonde varje månad så tänker jag bara tillbaka.. vi sa att vårat datum var den 8:e maj..  Kan inte förstå att det verkligen gått 5 månader sen dess. Vad hände på riktigt..

Jag vill starta ett nytt kapitel, spara ihop lite pengar, sen bara lämna allt, flytta nånstans där man inte känner någon. Jag vill att du ska följa med mig. Jag vill ha en till chans..

Jag undrar vad du gör just nu.. Hur du mår.. Har du gått vidare? Jag vill inte gå vidare. Jag kan inte gå vidare. Det finns bara en person får mitt hjärta att slå dubbla slag, det finns bara en underbar tjej därute för mig. Jag vill fan inget annat än att dela mitt liv med dig.. Men som allting har blivit så vet jag inte hur jag kan fixa allting tillrätta igen. Drömmen du gav mig att bli pappa en dag, med dig vid min sida.. Den enda riktigt vettiga dröm jag haft i mitt liv.. Har du det bättre utan mig? Jag har då inte det bättre utan dig..

Likes

Comments

Jag har inte sett dig sen den där fredagen då det var säljbar på Lokal. Och synen av dig med honom, blandat med alkohol som fick mig att spendera en minut i chocktillstånd, det var då allting brast för mig. Det var då jag klev fram och skrek en massa elaka saker till dig. Spenderade hela kvällen gråtandes utanför krogen. Jag ringde min Mamma och Pappa som ställde upp för mig. Det var 2 månader sen och jag har inte sett dig alls. Jag tror att du har det bättre nu utan mig. Men en del av mig vill se dig. Den delen som alltid saknar dig och tror att om vi ses igen kommer du krama om mig. Pussa mig. Säga att du saknat mig och berätta om din dag. Jag hatar den delen av mig samtidigt som jag älskar den för den påminner mig om den finaste tiden i mitt liv. För trots allt som hänt, trots att jag fortfarande inte vet vad jag ska tro, trots att allting i mitt liv är ett enda frågetecken just nu, ser jag fortfarande den underbara tjejen jag blev kär trots att jag trott att kärlek inte existerade för mig.

Allting började med ett jobb, ett par lappar, en kväll, en kyss. Det var så perfekt, jag kunde inte förstå nånting, det gick så fort. Lika fort blev allting knas. Jag ångrar inget. Förutom mina misstag. Att fela är mänskligt men jag tabbade mig för mycket. Fan vad jag hatar allt skitsnack. Fan vad jag hatar mig själv som inte kan se igenom det. Fan för att jag har sådana äckliga konspirationsteorier som dyker upp i mitt huvud helt utan anledning. Fan för att jag inte kunde ställa upp för dig när du behövde mig som mest. Fan för mig. Fan fan fan..


Jag brukade vara världens góaste och gladaste snubbe. Älskade allt och alla. Vafan gick snett.. Jag har inga mål med livet längre. jag försöker bara intala mig småsaker som att flytta hemifrån, träna bla bla bla.. Ser allting negativt nu, allting är bara ett rent helvete. Försöker finna mig själv igen men det verkar omöjligt.

Ingen känner riktigt mig..

Du var den första som i alla fall förstod mig. Har aldrig öppnat mig för någon som jag gjort för dig.

Jag fattar inte vad som hände eller vad som hänt än idag.. Du vet fortfarande inte varför jag gjorde slut för. Jag var rädd för att jag trodde du skulle dumpa mig igen. Jag skulle inte klarat av det. Förra gången höll jag fan på att skada mig själv. Det vet du inte men det är för fan lika bra. Dom där sista sms:en du skrev när vi skulle träffas vid sjukan, *Du kan inte komma till mig* *Vi ska träffas, antingen ikväll, imorgon eller då det går* *Vi ska prata, men det jag tänkt säga kan jag inte ta över telefon eller sms*.. Det var därför JAG gjorde slut. Jag skulle inte klarat av att förlora dig. Sen.. 1 månad därefter då vi träffas på säljbaren. Det gjorde så fruktansvärt ont.. Se dig med någon annan.. Framför mina ögon.. och du vänder dig om och pekar finger och ler när jag kommer och säger ifrån... Fan vad orättvist hela jävla världen känns. Vad fan har jag gjort för ont för att behöva få må så här dåligt över mig själv. Jag hatar mig själv på riktigt. Hur illa har jag behandlat dig ifall du bara kan kyssa någon annan rakt framför mig sedan bara le och inte bry dig.. Jag litar inte på någon alls. Jag har ingen att prata med. Jag är så jävla ensam.. Fyfan för det här..


Likes

Comments