Christine's Stories
My Travel Stories:

| Weekend


Kommer ni ihåg de försvunna jeansen jag skrev om? De ringde från Levi's Store här i Malmö igår och bad om ursäkt för att de inte hittat mina jeans. Däremot så hade de fått tag på ett nytt par som de lovade att lägga upp på studs. Så jag gick in till stan, och skrev på vägen ett meddelande till min kompis Kamilla för att höra om hon hade lust att träffas för en fika. Det hade hon som tur var så medan jag väntade på att jeansen skulle bli uppsydda så satt vi på Hollandia och snicksnackade.

När jag hämtade byxorna så hade en av tjejerna gått och köpt choklad till mig. Jag hade en ganska jobbig morgon igår då jag blev bokad för att hålla i musikklasser, utan planering, utan att kunna spela några instrument och ingen chans till förberedelse, till elever som varken lyssnade eller höll tyst. Hon skämdes för att de orsakat besvär för mig, och när jag i förbifarten nämnde min dåliga morgon tyckte hon kanske lite synd om mig. Jag sa bara att alla kan göra misstag och att hon inte skulle tänka mer på det. Jag fick ju nya jeans och det var det viktigaste, men det var en himla fin gest att köpa choklad till mig. Tack till dig gulliga butiksbiträde på Levi's Store på gågatan! <3

Trots att jag sov länge idag är jag fortfarande så himla trött. Nu ska jag ta en promenad in till stan i mina nya jeans och handla ett par grejer, kanske ta en kaffe någonstans och sen tillbringa resten av dagen hemma. Jag vet inte om det är vädret men jag känner mig inte alls på topp just nu. Det är så att jag hade kunnat gå i ide och vakna upp i april.


Likes

Comments

| Vietnam, Vacation


Nu har jag bloggat här på Nouw i en dryg vecka och jag måste säga att det är helt fenomenalt bra, för att använda ett av mammas favorituttryck. Allting är så enkelt. Bilderna laddas jättesnabbt och det är betydligt smidigare att navigera sig omkring än i Wordpress. Med andra ord är jag ganska nöjd med detta. Hur trivs ni mina trogna läsare/vänner som följt med hit? Jag hoppas att allt fungerar som det ska. Tyvärr går det inte att gilla inläggen om man inte har ett konto på Nouw, men jag skulle tro att det kommer ändras inom kort. Till dess blir jag såklart glad om ni vill slänga in en hälsning någon gång då och då.

Idag jobbar jag i några timmar och efter det måste jag till universitetet för att fixa ett passerkort/lånekort. Plus att jag behöver få tag på kursböcker, vilket säkerligen är riktigt svårt när jag inte redan har kollat upp detta och 25 andra i min kurs ska ha tag på samma böcker. Jag gör som jag alltid gör; litar på att det löser sig. Samtidigt kan jag önska att jag var den där organiserade personen som inte gjorde allt i sista stund. Sedan önskar jag även att det kunde bli vår, men det verkar vara ännu svårare att styra över.


Sao Beach, Phu Quoc.


Låt oss ta en stund att sörja det faktum att jag inte befinner mig på en strand just nu med fötterna i 28-gradigt vatten. Ni som faktiskt är på en strand och doppar fötterna i 28-gradigt vatten just när ni läser detta kan hålla det för er själva. Okej? Vi som just nu har fötterna i två lager ullstrumpor vill inte veta.

Men för all del, njut i det tysta.


Likes

Comments

| C'est la vie


Nej hörni. Den här dagen blev inte så himla bra ändå. Hela veckan har jag känt mig smått deppig. Ångesten kommer allt mer sällan nuförtiden, men idag fanns den där i bröstet. Januari. Vad är ens denna månaden bra för? Jag säger som Ronja: Dra åt pipsvängen!

Jag gick in till stan, glad över att få hämta mina nyköpta jeans som hade blivit upplagda. När jag kommer dit så hittar de inte dem. Efter en kvarts letande, med hjälp av det andra butiksbiträdet, så fick jag gå därifrån tomhänt med löften från de båda att de skulle göra allt för att hitta mina jeans. Jag hörde ingenting från dem innan stängning. Det är så typiskt min otur och nu letar jag i minnesarkivet efter vad det är jag kan ha gjort som gett mig dålig karma. Det måste ju vara det. Är det för att jag inte kompost-återvinner? Räckte det inte med de försvunna bilderna? VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?!

Det enda som kan ge någon som helst tröst just nu är Lindorkulor i apelsinchoklad. Som är helt omöjliga att hitta i Malmös matbutiker just nu (tro mig, jag har varit i några stycken de senaste dagarna) så jag ska hushålla de tre som jag har kvar. Måtte både jeans och apelsinchoklad från Lindor återvända till min ägo i morgon.

/Neurotiska hälsningar från The Drama Queen.


Likes

Comments

| Beauty, Vardagslyx

När det är vinter, kallt och det inte känns som att någonting annat än kvittrande vårfåglar kan pigga upp, då finns det bara en regel att följa...

Att unna sig någonting fint ✨

//When it's winter, and cold, and you feel like nothing but spring can cheer you up. Then there is only one rule to follow...

Treat yo self



Just det gjorde jag häromveckan när jag köpte ett väldigt fint och dyrt läppstift till mig själv. Kanske inte vad alla skulle unna sig, men jag är ju tjej och jag gillar läppstift. Jag har velat ha den här korallrosa färgen sedan jag kom hem från Kapstaden i april men har inte haft råd att lägga pengar på läppstift i 300-kronors klassen. Dessutom var den omöjlig att få tag på i taxfreen. Med en bonuscheck på Åhléns blev den inte fullt lika dyr som ordinarie pris.

Den med tränat öga ser att det kommer från serien Rouge Dior och just denna heter "READY", med nummer 642. Den är mer eller mindre gjord för mig. Det är som att mitt undermedvetna tyckte att vi skulle passa ihop. Ett perfekt läppstift för det nya året, och en påminnelse om att ta mindre tid på mig att bli redo.

//So I did. I bought myself a very expensive and pretty lipstick. Well because, I am a girl after all. I have literally been wanting to get this peach-pink shade from Rouge Dior since I got back from Cape Town i April. I've been trying to find this exact colour on taxfree but it was nowhere to be found. When I had a 50 SEK discount check at a department store, I felt like I had to go for it.

It has number 642 and is ironically enough called "READY". It must have been my sub-conscious that figured that we should pair up. The perfect lipstick for this new year, and a reminder for me to get ready faster. I'm not exactly known as the person who is always on time and ready to go.



Såhär ser jag ut idag. Efter tre dagar i pyjamas, med ovårdat hår och utan smink bestämde jag att det var dags att återfå lite färg i ansiktet. Jag älskar att gå osminkad men jag hatar också att gå runt som en blekfis 6 månader om året. Särskilt när det är så grått och trist ute.

På tal om redo. Dags för mig att bege mig ut i det tråkiga vädret. Först behöver jag en kopp kaffe och sedan har jag några ärenden att bocka av från listan. Vi ses på stan i mina färgglada läppar!

//So today I'm looking like this. After three days in my pj's, messy hair and no make-up I decided to put some colour to my face. I love not wearing make-up but I also hate looking like 50 shades of pale. Especially when everything outside is either grey or brown.

Speaking of ready. Time is ticking and I need to head out. First I need a cup of coffee, then I have a few errands to run and some things to buy. It's not the most fun weather outside but at least I have my colourful lips.


Likes

Comments

| Tankar & Funderingar, Living abroad

Så fort jag tittar på mina bilder från resan så saknar jag Hanoi. Jag saknar storstadspulsen. Den där anonymiteten som tillåter en att vara precis den man vill. Två dagar in på semestern så sa jag till min syster att jag till och med skulle kunna tänka mig att bo i Hanoi. För jag blev så blixtförälskad. Jag saknar det där utlandslivet. Det som är annorlunda, spontant och som får mig att gå ur min komfortzon. Utmaningen med att leva i en annan kultur och förlita mig helt på mig själv. Vetskapen att helt oväntade och livsomvälvande äventyr kan hända. Det är det jag drivs av. Även om det många gånger gjort mig frustrerad. Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid att återanpassa mig efter att ha bott utomlands, men ibland undrar jag om jag någonsin kommer göra det. Hur kan fem år i ett annat land ha en större påverkan än 25 år i sitt eget? Om det inte vore för den ohållbara livssituationen jag hamnade i under min vistelse i Kapstaden så hade jag troligtvis varit kvar där ännu. Det är en smärtsam påminnelse om den rotlöshet jag kanske alltid kommer ha.

Såklart kan det vara post-vacation-blues, eller för att det är den där tiden på månaden då jag är extra känslig. Kanske är det saknad efter vänner som bor långt bort, i till exempel den där storstaden som jag den senaste tiden börjat sakna mer och mer. Kanske ångrar jag det här förvirrade blogginlägget i morgon.

Nu ska jag fixa lite pasta till middag och sedan se på en film. Mamma tipsade mig om serien Riviera som hon tyckte var "helt fenomenalt bra". Jag såg ett avsnitt och kände ungefär som att jag tittade på dålig såpopera från 90-talet. Mamma och jag har inte samma smak när det gäller TV och film.


Likes

Comments

| Travels, Vietnam


När vi var på Phu Quoc bodde vi på ett enklare hotell, vilket hette Palm Hill Resort. Det var alltså inte ett av de där lyxresorten men med tanke på att vi betalade 2900 kronor för fem nätter så fanns det pengar över till annat stället.

Tyvärr var det ganska mycket som inte fungerade och personalen verkade mer eller mindre förvirrad. De var absolut trevliga men verkade inte riktigt ha koll på läget. Ni vet, folk som bestämmer sig för att öppna ett hotell men inte vet hur man gör för att sköta det. Ungefär så kändes det. Lakanen var inte rena och trots två påminnelser så blev de inte bytta i den ena sängen så vi sov till slut i en säng bara. Sedan var madrasserna vid poolen mögliga och överlag kändes det som att utemöblerna skulle behövt lite bättre underhåll. Frukosten var inte så som de presenteras på bokningssidan, men man fick i alla fall en nystekt omelett till frukost om man ville. Utebelysningen fungerade inte riktigt som den skulle så jag var nära att vricka foten ett par gånger.

MEN. Trots detta så var det ett helt okej boende för det priset. Jag skulle kanske inte bo där igen, men den djungel-aktiga omgivningen gav en härligt exotisk känsla till semestern. På tomten sprang det omkring små söta hundvalpar (ja, till och med jag som inte gillar hundar var helt tagen av de små liven) och alla i personalen var väldigt trevliga och hjälpsamma. Det är alltid ett plus. Poolen badade jag i två gånger totalt så att välja hotell utefter det var ju helt onödigt.


Här står syrran och poserar motvilligt. Temat för hela semestern. "Neeej, jag vill inte vara med på biiild", fick jag höra gång på gång. Livet med en bloggande syster är hårt.


Det var lite kul att badrummet var halvt utomhus. Rabatten blev nästan översvämmad när det regnade en hel natt. Första dagen fick vi besök av en padda som ockuperade duschen, och sedan fanns det några små Jumping Spiders. De såg jag i Sydafrika också. Små, grå spindlar som hoppar. De är ganska söta faktiskt och helt ofarliga. Jag tog ingen bild på dem men HÄR kan du läsa om dem.


Saknar värmen och palmerna <3


Likes

Comments

| Paris, Living abroad


Det där som inte får hända har troligtvis hänt. Foton från mina år i Paris har försvunnit. Alla bilder från januari 2013 till maj 2014 är complètement disparus. Jag misstänker att de fanns på ett USB-minne som jag tappade bort i Kapstaden. Usch vad jag känner mig deppig just nu. Det är 1,5 år av mitt liv. 20 procent av mitt liv i Paris. Det är inte så att jag förlorat den tiden. Jag har såklart minnena, och jag är så glad för att jag har den här bloggen för här finns ju det mesta dokumenterat, men jag sörjer alla bilder jag tagit under den perioden. Alla resor, roliga händelser, allt från Paris. Det är borta.

Det är inte bara bilder, utan en del av mig. Åren i Paris är en så stor del av den jag är och har format mig på ett sätt som aldrig hade skett utan Paris. Jag har hittat några bilder men med tanke på hur mycket som hinner hända på ett år så lär det vara ungefär 0,03 % av de foton jag tagit under den tiden. Kanske dyker de upp någon gång och till dess får jag glädjas åt de bilder jag faktiskt har. Jag hann samla på mig en hel del mellan 2009 och 2014. Många av dem har jag inte delat med mig av på bloggen ännu så de kommer såklart att dyka upp här så småningom.


Min kompis Sara och jag kvällen innan jag flyttade hem till Sverige. Hon bor fortfarande kvar i Paris.



Jag har för övrigt sovit halva denna dagen, men känner mig ändå inte bättre. Lägenheten är så, himla, jäkla stökig men jag har ingen ork till att städa. Sedan lagade jag soppa och råkade överkoka grönsakerna. Ja ni märker hur miserabelt livet är nu för mig. Jag måste nog äta upp all choklad som finns i lägenheten, och titta på en mysig film, i ett tappert försök till att känna mig lite gladare. Jag vill verkligen bli frisk tills i morgon bitti så att jag kan gå och jobba.


//Right now I feel a little bit sad because I think I've managed to lose all the photos I've taken from January 2013 to May 2014. During that time I was living in Paris and it's basically 20 percent of my years there. I can't find them anywhere and I suspect that they were on this UBS stick that went missing in Cape Town last year. I'm happy that I have the blog since most of that time is documented here, but it's still a real bummer. A lot happens in a year and this was a special time in my life. Maybe I'll find them but unfortunately I think it's a lost cause.

I've been sleeping most of the day, trying to recover from my cold. Hopefully I will feel better tomorrow morning so that I can go to work. I really don't want to call in sick. I'm gonna watch a movie now, a feelgood one, and eat all the chocolate this apartment holds. That should hopefully do that trick.


Kanske borde jag helt enkelt boka en resa till Paris snart? Nu är det ett tag sedan jag var där sist. Fast jag tror jag vill åka dit i sommar i stället. Slutet av juni eller början på juli, peut-être?


Likes

Comments

| C'est la vie, Vietnam, Shopping


Mina förhoppningar om att mirakulöst vakna upp pigg och kry, med förkylningen som blott ett otrevligt minne, sjönk så fort jag slog upp mina grå-blå ögon. Huvudet känns tungt, huden gör ont och jag har snutit mig så mycket att jag måste kleta Idominsalva på de nariga näsborrarna. Så idag ligger jag i sängen och kurerar mig så gott jag kan. Jag har i princip bara tittat på Grey's Anatomy och vattnat mina stackars försummade växter. Egentligen ska jag jobba i morgon men om jag inte mår bättre senare i eftermiddag så får jag nog ringa och förvarna dem.

Min nya sidenkimono som jag köpte i Vietnam är riktigt skön mot kroppen då den både känns sval och varm på samma gång. Jag valde den längre modellen och förutom den mörkblå bakgrunden så är den täckt av blommor och påfåglar. Dessa kimonos fanns egentligen på flera ställen i Hanoi, så det är väl säkert massproduktion, men jag tyckte att den var fin så jag bryr mig inte så mycket om den inte är helt unik.

Även fårskinnstofflorna är guld värda och helt klart vinterns bästa investering. Jag vet inte hur jag klarade mig så länge utan dem.


Likes

Comments

| Vietnam, Hanoi


En sådan här portion med Bún Bò Nam Bô hade jag gärna ätit till middag idag. Strimlat nötkött steks upp och blandas med buljong (jag tror det är det men kan ha fel), glasnudlar, sallad, böngroddar, rostad lök och hackade jordnötter. Syrran hittade ett helt fenomenalt "hål-i-väggen" i Hanoi där de serverade denna vietnamesiska rätt för cirka 20 svenska riksdaler. Jag tror att det är min favorit faktiskt. Alla sådana här streetfood-ställen heter för övrigt oftast det som de serverar och endast den rätten går att beställa. Vi höll i princip bara upp två fingrar för att visa att vi ville ha två portioner, sen slussades skålarna ut en efter en. Dessa ställen ligger överallt i Hanoi, och några är bättre än andra. Det bästa är att gå efter "the crowd". Är det mycket folk och inte bara västerlänningar så är det troligtvis bra. Restaurangerna är såklart inte särskilt mysiga men det är perfekt när man vill ha någonting lokalt, snabbt och billigt.

I stället för en portion Bún Bò Nam Bô fick det bli breakfast for dinner. Jag hade tänkt koka soppa med kycklingen jag tinade upp igår kväll, men insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle orka laga mat. Så jag stekte upp kycklingen snabbt och bredde några mackor. Det här att gå ut i kylan igen ikväll var ingen bra idé. Överhuvudtaget. Jag gick iväg till kursen och höll ut ganska länge, men mot slutet så kände jag att det var dags att åka hem och lägga sig i sängen. Det blåser kraftiga, isiga vindar och nu mår jag typ sämre än jag gjorde i eftermiddags. Usch och fy. Det känns nästan som att jag fått någon slags influensa. Nu ska jag lägga mig under täcket och inte röra mig härifrån på typ 24 timmar. Det är sådana här dagar jag är otroligt tacksam över att inte vara småbarnsmamma men lite bitter över att inte ha en sambo.

//Too tired and sick to translate. Use the translation tool, please! <3

Likes

Comments

| C'est la vie

En dag i förra veckan när det inte var grått, rått och eländigt.


Jag har lyckats bli sjuk. Förkyld och eländig. Jag måste snyta mig var femte minut för att inte snora ner mig totalt och hela kroppen känns tung. Får jag lov att tycka synd om mig själv lite? Det där var en retorisk fråga så ni behöver inte svara på den. Det är en riktig "man cold" för när jag väl blir sjuk så blir jag rejält sjuk. Såklart skulle jag lägligt nog jobba idag och till råga på det så var jag tvungen att vara ute i den iskalla vinden.

Egentligen skulle jag vilja stanna här i min säng under täcket resten av dagen, men det kan jag tyvärr inte. Idag är det nämligen introduktion till en av kurserna jag ska börja på så jag måste befinna mig på Malmö Universitet om cirka 90 minuter. Nu sitter jag här med en kopp te, äter choklad och förbrukar en orimlig mängd näsdukar. Jag är ganska tacksam över att jag valde att inte skriva upp mig på jobb i morgon för då kan jag åtminstone vila då.

Hur har ni det denna måndag? Och har alla mina gamla läsarvänner hittat hit nu? Jag kom förresten på att det inte går att gilla inlägget om man inte är inloggad. Jag ska se om det går att lösa.

//I've gotten a nasty cold and feel a bit like someone has run me over with a train. Is it ok if I feel sorry for myself? That was a rhetorical question. No need to answer because I do feel sorry for myself. This couldn't have come at a more inconvenient moment as I start a new course today at Malmö University. So in about two hours I have to be in a class room for the introduction. Yey. It's freezing cold outside and all I want is to stay here in bed while I drink tea, eat chocolate and watch Netflix. Thankfully I'm not working tomorrow so I'll have time to rest then.

How are you all doing this Monday? Btw, I know you can't like the posts without logging in, but I'll see if that fixable.


Likes

Comments