Det finns inget bättre än ömhet, ändå skriker mitt innefrån efter smärta och våldsamhet. Vad är det som händer inom mig? Är det en sorg, som yttrar sig i destruktivitet?
Eller är det bara en sån person jag är, som gillar att plåga mig själv? Jag tror faktiskt det!

Jag har länge frågat mig vad kärlek är?
För mig är den snedvriden, lömsk och helt sjuk..
#vadärkärlek

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hela dagen har jag funderar på vad jag själv har blivit utsatt för utav vårt motsvarande kön. Och även vad jag själv utsatt dem för, och försökt klura ut Hur jag skall kunna bli hel igen?
Vad är det som gör att många av oss kvinnor söker efter den mannen som har sämsta "rykte", som är farlig, asocial, psykopat, sociopat? Där man bl.a. Jag sökt med ljus och lykta efter den fina rara, som dom alla är i början. Tills man är fast i deras klor. Och jag? Jo då, tro mig den som ger sig på mig har givetvis fått tillbaka samma medicin.. men tror du det hjälper? Knappast, bryt i sär mig, mal ner mig i partiklar och få mig att krypa för dig. Kryp på alla fyra och skura golvet så de skiner som en spegelbild där skall du få gå. Trampa på mig, lås In mig i ditt mörka hem. Hata mig, bryr ner mig!
Störst bäst och vackrast, är faktiskt inget positivt snarare tvärt om. För en gångs skull kom jag fram till något bra, för mig själv!! Att kanske uppsöka en ny psykolog, inte för att prata om alla knäppa killar jag mött. Utan för att bygga upp mig själv igen, ge mig en chans att bli hel. Ge mig en chans att resa mig upp, se världen ifrån vad den är!
Att våga säga nej, våga säga detta vill JAG göra. Inte låtas mig bli en trasa, inte låtas mig manipuleras!

Jag har både varit gift,sambo, särbo ja listan är lång. På loppet av 25 år.
Om ödet hade velat 3 barns mor, men nej!
Ödet vill mig något annat, och det är något jag får acceptera!

Jag vill aldrig mer bli manipulerad, hotad, misshandlad, sexuellt utnyttjad eller kontrollerad ! ALDRIG MER!

Livet är för kort för att leva under någon annans kontroll!
Jag är för snäll, jag är för givmild, jag är en toffel.. jag är även en ragata, hora, fitta, dålig mamma, bitch och narcissistisk. Men ge er för fan. Jag är fucking underbar och förtjänar det bästa, dag som natt. Jag förtjänar att bli omhändertagen, älskad och trygghet framförallt.

Ni alla som en gång skadat mig, jag tycker synd om er. För om jag lider sv det förflutna, hur lider inte ni då? Hur mycket skam kan en kropp innehålla innan det kväver en och äter upp en innefrån?

#fuckyouall

Likes

Comments

Jag har länge funderat om meningen med livet, vad som kommer ske och varför allt händer på ek gång. Många gånger sägs det att man inte får mer än vad man klarar av, men stämmer detta verkligen? Eller vid tuffa perioder bär "Gud" en på hans axlar för att finna tillbaka till den rätta vägen igen?
Jag är absolut inte religiös, men frågorna ställs i mitt sinne ofta. Varför händer saker, varför blir det som det blir? Sägs allt detta till dom som har de tufft för att inge någon form av hopp om livet?

För mig är det befriande, att ändå känna att det finns bättre tider också. Jag har fått genomgå helvetet många gånger för att kunna stå där jag står idag, vetskapen att jag tagit mig ur det gör det ännu bättre.

Men.. när det är som de är nu, är det klart det blir en inre stress oavsett om jag vet att de blir bättre eller ej. För det är då vi människor är skapta, att ta striden och strida tills det kommer ljusning igen. Sen är vi så roliga att när allt är bra lägger vi ner garden och så kommer möget igen!

Nä sträck på ryggen, gör de du skall och inget annat!
Låt oss vara starka tillsammans!

Likes

Comments

Det finns inget annat i världen som skär så mycket i hjärtat än saknaden av sitt barn, inte heller när ens tvillingsjäl går bort sist men inte minst när du genomgår en skilsmässa i detta. Va hände liksom? Kan det inte bli lite värre, jo då! Bli avsläng från hästen, ligg på akuten och glöm inte sjukskrivningenpå det. Kontentan är enkel att räkna ut!

Nä du din jävel, som gottar dig på andras bekostnad dra åt helvete, eller just de. Du är där redan!

Men från skillnad från innan, ger jah inte upp så lätt. Denna stid är enkel, räta upp ryggen och gå vidare. Se inte tillbaka, vänd inte huvudet ciicc, då är för fin, för bra för det! Ingiv ingen att vara sämre för det är du inte!



Det var längesen jag skrev blogginlägg sist, men hög tid att börja igen. Börja få ur dig din frustration, lätja, osunda förnuftet, men även glädje. Låt mig sprudla med mina framgångar, låt mig göra dig grön av avund. 😘


Likes

Comments

Har suttit ensam sedan kl 13 idag, och känner hur alla mina tankar äter upp mig. Jag är så kallat stabil just nu, enligt mig själv men helvete vad allt är jobbigt.
Jag vill prata i telefon men när min telefon väl ringer känner jag mig helt tafatt.
fuck livet känner jag.. !
Och jag känner det med all rätt...
Idag ringde begravningsbyrån och om jag skulle få lägga ner emilios filt i kistan skulle det kosta en massa pengar.. ja fuck it kosta vad det vill kosta blir så jävla less på att det ska kosta en förmögenhet att göra något fint för sitt barn, och att alla jävlar finasierar sig på oss som redan är i sorg och i en enorm kris.
fuck er era jäva fuckers!

sorgeprocess jo man tackar, en sak är jag säker på MITT LIV KOMMER ALDRIG BLI DET SAMMA NÅGONSIN IGEN.
och jag hatar sjukvården, jag hatar neonatal.. platsen och avdelningen som tog hand om båda mina barn... okej då jag hatar inte er.. men jag önskade ni hade lyssnat på oss.. på mig och Björn, även min mamma som sa ATT NÅGOT INTE STÄMMER..EMILIO ÄR INTE SIG SJÄLV..

EMILIO VAR MIN ÄNGEL I MITT LIV, MEN JAG TÄNKTE INTE DET ORDAGRAT... han skulle ju leva, stöka ner mitt hem, riva i mitt hår och tugga på en träslev medan jag lagade mat...
ni tog allt ifrån mig.. ni tog min dröm, min älskade barn ifrån mig.. ni tog mitt liv ifrån mig... ni tog allt.. verkligen allt.....

o på råga på de, ska vi bli tvungna att betala för att träffa honom igen... det kallas fan inte rättvisa.

Likes

Comments

​Vad är det som har hänt mig, oss, honom? Vad fan vad det som hände?! 
Det känns som sjukvården stal mitt barn ifrån mig, slet han ifrån mina armar och sa nu andas han inte själv längre utan sin resperator.

"När vi stänger av resperatorn kommer det att se ut som om att han andas, men det är bara reflexer i kroppen som gör att det ser ut så".. Min älskling, du tittade på mig med öppna ögon en halvtimme innan dessa orden sades. Du låg i min famn medans jag sjöng för dig, jag sjöng för dig min älskling. "mammas lilla kråka, skulle ut och åka.. men ingen hade han som körde, en slank han dit o en slank han dit... och en ner i diket", du slank upp i himlen. Allt för tidigt, jag älskar dig så oerhört Emilio. Jag kan fortfarande inte förstå varför just du behövde lämna oss, varför ingen annan?

Vad var ödet att både du och din far skulle få en propp på samma vecka, Med ett pars dagars intervall?
Du, som var så frisk. DU som var så glad i livet, som var så nyfiken och tittade hela tiden upp med dina stora kolsvarta ögon? Du som förvånade både mig och personal med din livlighet, du var så fantastisk! DU ÄR FANTASTISK.. Jag vill fortfarande inte acceptera att du ligger död, död i en kista... Väntas på att grävas ner under jorden.. JAG vill ha dig i min allt förstora Emmaljunga vagn och vakna på natten av att du vill äta.. Eller att du har bajs i hela sängen... så att jag måste tvätta tio gånger om dagen... Emilio du saknas, du älskas... Emilio, dom tretton dagarna jag fick med dig var fantastiska och jag byter inte bort det mot något.. Du var fantastisk från den stund jag visste att du fanns i min mage, du var så otroligt önskad och väntad..

Jag och din far, vi har valt den finaste begravningsplatsen vi kunde hitta.. Lungt, stort och fint.. Där du ska kunna vila, där vi kommer och hälsar på dig så ofta vi kan.. Jag kommer att göra den grav så fin jag någonsin kan.. Vackra pojke, jag önskade att jag kunde följa med dig, dit du har flugit.. Men en dag, då möts vi igen.
Den dagen kommer jag omfamna dig och krama dig hårdare än hårdast!

Alla tårar jag fällt, alla tårar jag kommer fälla... Älskling sorgen är obeskrivlig, och smärtan är oerhörd...

Thomas Elof Emilio Strömberg Christensen

20150616-20150629



Mammas lilla kråka











Likes

Comments

Idag har varit en slapp dag, han inte varit utanför dörren på hela dagen mer än att öppna ytterdörren en gång.. Suck, ibland blir jag så trött på mig själv.
har inte ens lagat någon mat, chips paj och två mackor.. ja det är väll allt?
hm, känner mig duktigt nervös över det nya ultraljudet på tisdag. ingen god känsla alls men så var det på de förra med, och barnet var friskt. men ändå, jag hoppas verkligen att mitt flöde fungerar denna gången. Och att min hunger kommer igång igen, för det är kasst som fan.. verkligen dåligt!
all stress och press, gör att jag aldrig mer vill äta typ. men jag måste för barnet skull..
nä nu ska jag sluta trada, men någon som har tipps på lätt äten mat, så är jag tacksam.

Likes

Comments

puh, dagen har verkligen varit lång men den har gått fort oxkså.
trodde jag skulle slå sönder min telefon imorse när den ringde 07.40 av den jävla målaren som inte skött sitt jobb rätt.. Jävla kass undanflykt att säga mitt arbetsplats har redan börjat för länge sen "när kan jag komma" sne blev jag.. ringde upp han ett par timmar senare och avbokade hans besök..
sen städade jag hela lägenheten, och började med mitt steg arbete.
utöver det hade jag möte, nästa umgänge kommer förmodligen att infinna sig här! woho..
sen kom mamma över, och vi åkte ut till väla och efter mycket om och men så kommer jag få internet hem! nästa vecka kan jag då börja se film och allt igen! Ska bli helt underbart.
längtar sönder mig! hatar dock utgiften till det. men ja man är ju vuxen och får betala sina räkningar själv. .. blä!
nä denna dagen har varit över förväntningarna... trodde denna oxkså skulle bli b men nä. imorgon blir det lunch med mormor sen skola. och besök av bästisen sen och glo film och äta rabarber paj 😇😉

Likes

Comments

Igår var en stor påminnelse om var jag är och vart jag hamnat under min tid som nykter. Idag är det exakt 25 månader som jag lade ner drogerna, alkoholen och blev omhändertagen av myndigheterna.
det var det ända sättet för mig att lyckas hålla mig vid liv, för jag var så destruktiv i mitt missbruk.
ibland kan jag tänka, vad hade hänt om jag fortsatte? hur hade mitt liv sett ut då, hade jag över huvud taget levt?
tankarna känns smått skrämmande, vad vet jag igentligen.. men idag känner jag mig trygg i att vara nykter, det är liksom en ok livsstil. jag missar ju inget roligt ändå, för det var ju aldrig roligt att vara på krogen oavsett. .
finns bara ett problem och det är att jag gjort mig själv så förbannat ensam. alltid..
trivs i det, men ändå inte.

NÄ, herregud.
25 månader är kort tid, men ändå lång.
Men i det stora hela har jag en fanatisk framtid som väntas mig, och fotsätter jag som jag gör nu kommer en dag i taget bli många fler dagar..!

hade också en så fruktansvärd dröm inatt, helt förvrängd och jävlig. präglas på oro, svartsjuka och död.
den var verkligen gripande, och känner mig väldigt ledsen nu.
för hur drömmen utspelade sig hade lika gärna varit sann och jag hade inte kunnat styra över situationen ändå. Jag var maktlös i det.
Ibland är ju drömmar så lustiga, blandar ihop sanning och händelser och rädslor. blir helt förvirrat ...

nä nu ska jag försöka dricka mitt kaffe, vakna till liv och göra mig i ordning. ska träffa mitt hjärta! ♡

Likes

Comments

känslan när jag kom hem idag, den är jobbig.
Jag är ledsen, besviken och förbannad.
varför ska jag gång på gång sätta mig i samma situation och förvänta mig annat resultat.
TAG ETT BESLUT, klassisk mening i min värd. du måste hålla ditt beslut när du tagit det.
ja om det var så jävla lätt, om det var så jävla rätt också.
ibland så kunde jag känna att mycket var mitt fel till resultatet, idag vet jag att man är två om att "dansa tango".
men gör det att resultatet måste bli så här varje gång?
jo jag vet, jag måste ta ett beslut.
Men vad är det för beslut jag ska ta? jag MÅSTE HA med personen att göra tills personen är död, 10 meter under jorden Det är MIN SKYLDIGHET för vårt barn skull. Så vad och hur ska mitt beslut innefatta.
Jag har accepterat mycket i mitt liv, allt ifrån våldtäkter, misshandel, varit ekonomisk försörjare.. listan är lång.
ska jag besluta att stänga honom ute mitt liv, men ändå dela mitt liv med honom?
ska jag skrika ut allt jag känner och tycker så det blir hört? Jag är så jävla ledsen, och jag blir så jävla ledsen över alla lögner och falk uppmålade bilder utav en sida.
är jag ett offer, nä jag lät detta ske. jag gjorde inget motstånd, men helt ärligt vad ska jag stå ut med igentligen?
jag känner mig smutsig, äcklig och inte ett skit värd i denna värld.
och det ska jag föda vårt barn in i..
och jag tror fan inte att jag är ensam om att skapa denna bilden åt mig..
jag är otroligt tacksam över min fina mormor som fanns där för mig just då, men nu känner jag mig ensam fast jag vill vara ensam. Jag vill inte gråta för jag mår inte bättre utav det Heller. jag vill inte skrika för då är man en psykopat.
men va fan ska man göra?! HUR SKA JAG INTE KUNNA LÄGGA MIN ENERGI PÅ DETTA NÄR DET RÖR SIG OM MIG OCH MINA KÄNSLOR OCH MIN FRAMTID. FAAAN!

Likes

Comments