Mycket som snurrar i huvudet. Snart har jag vart sjukskriven i 180 dagar och är rädd at jag kommer bli utförsäkrad från försäkringskassan. jag funderar vad ska jag göra? . Jag är inte kapabel till att gå tillbaka till mitt jobb jag har idag då jag är inte mår bra i psyket och kan inte ta hand om andra som mår dåligt när jag själv mår dåligt. På torsdag ska jag på möte om omplacering och varsel. Efter det mötet kommer jag nog förmodligen bli lite klokare. 


Vad vill jag jobb med?
Vill jag plugga?


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

sitter hemma och funderar på när jag senaste vad super glad,allt va på topp och inga bekymmer.

Jag satt och kollade igenom min senaste Instagram, 2012 va mitt bästa år och då fanns nog inga bekymmer. Allt va frid och fröjd. Jag va ute på min livs resa med två helt underbara människor,jag kom hem började jobba på mellansvensk igen, Summerburst, vinst i drakbåtsfestivalen, varat kär, flyttade till USA i en vecka haha och va på SHM De va ett jävligt bra år. Det var absolut mitt bästa år med tanke allt jag gjorde och hände. Efter 2012 rasa allt, problemen växte, dåligt förhållande fram och tillbaka, elaka kommentarer osv och jag hade inget jobb arbetslös. de tog på krafterna. Jag började bli mer osäker på mig själv och började fundera vad kommer hända.. kommer mitt förhållande hålla och kommer jag någonsin få ett jobb? Det var väl egentligen här allt började.

Mellan 2012-2015 levde jag med ett knackigt förhållande där det tog slut var och varannan månad . Istället för att ligga hem efter jobbet skulle jag ut och springa eller gymma. Men i själva verket var jag helt slut. då fick man till kommentar du kör ju bara bil hur kan du vara trött?. Du har den perfekta kroppen för att gå ner i vikt med..Jag blev mer och mer osäker på mig själv jag tappade min självkänsla och mådde allmänt piss. Början av sommaren 2015 tog förhållande slut på riktigt och vi gick åt ett varsin håll. Den sommaren var jag med en Mathilda nästan varje helg och drack alkohol. Jag dränkte min sorger och problem i alkoholen .. Hösten 2015 tog mig med öppna armar.. November började min ångest komma. Jag jobbade då på Bring Citymail och skulle köra min favorit runda och jag kände att min kropp inte va okej. Jag fick panik varje väg jag åkte på fick ångest för varje brevlåda jag skulle åka och lämna brev i. Ja förstod ingenting vad händer? Hade aldrig känt en sån konstig känsla förut. Jag ringde min läkare och vart då sjukskriven helt från jobbet till januari. Jag kände att jag mådde bra igen.

2016 började jag mitt nya jobb med ensamkommande flyktingar. Tänkte oj vilken roligt jobb. vi gjorde roliga saker och allt. Till slut började jag jobba fast på Pegasus. Där några i personalen började kommentera hur jag såg ut. Gud vad snygg du är idag, oj vilken snygg rumpa du fick i dem där jeansen, skulle du träna lite till så skulle du se helt fantastiskt ut. Vissa slog även på min rumpa. Även framför ungdomarna kunde man få höra såna kommentarer. På plats skrattade jag bara bort de men egentligen tyckte jag att de kändes obehagligt. Varför ska dem kommentera min kropp? Vissa kommentaren tog hårdare än andra då jag hade fortfarande i bakhuvdet vad mitt ex hade sagt om träning.

Ja jag vet att jag kanske inte är i min bästa form men jag skiter i vad folk har för åsikter om min kropp..

Jag har mycket i mitt bagage som jag har och jobba med. Imorgon ska jag ta upp allt det här med min psykolog.


Bilder från 2012 


Likes

Comments

På fredag ska jag äntligen få träffa en psykolog och få börja prata om mina problem. Jag är nervös och jag hoppas att jag kommer klicka med psykologen.

Min nya medicin gör att jag  snittar 12 h per natt med sömn, känner mig utvilad och pigg av dem.  Dock drömmer jag otroligt mycket o nätterna och pratar i sömnen. Det som är mest jobbigt med drömmarna är att dem känns så verkliga. Jag drömmer mycket om personerna i min närhet samt människor jag inte ungås med men vet vilka det är. känns jobbigt när man går på dagen och funderar om det var i drömmen jag sa så eller i verkligheten..


Likes

Comments

Nog med att man hade en kass kväll igår där man grät sig till sömn och vaknade 12 h senare med kostig känsla i kroppen. Vad hade den här dagen i erbjuda något bra eller dåligt? Jag åkte hem till mamma och käkade åkte hem efter ett tag och kollade brevlådan. Äntligen tänkte jag brev från psykiatrin och samtalskontakt. Jag läste  brevet och det står du har satts upp i kö för samtalstid detta kan ta från 3-6 månader???? man va va helevetet?  Man mår piss och ska få vänta så länge för att få hjälp det är sjukt. Så dåligt system. Enligt läkaren har jag en medelsvår depression och va vet hon om de? vaddå medel? är jag bara en som har små problem man kan lösa själv med lite medicin? Har försökt ta mitt liv? Det känns som ett riktigt hån mot folk som mår dåligt och inte får hjälp.  Min läkare skickade in en ansökan redan i början av april med fick "avslag" och i augusti skickade min läkare en till ansökan och då fick jag svar. Jag tänker så här.. TÄNK OM jag hade fått hjälp redan i april då kanske jag aldrig försökt ta mitt liv. tänk om man kunde fått rätt hjälp i tid.  va hade jag vart i livet idag?

Jag är så arg så arg och besviken över vården vi har här i Sverige. 

Likes

Comments

Igår hade jag en fantastisk dag. Jag var så glad. Jag kände mig som gamla Nadja. Den spralliga,glada och roliga tjejen. 

Jag var på 25 årsfest för min systers sambo. Planen va att jag inte skulle dricka men efter några funderingar så valde jag och dricka lite alkohol. jag drack lagom,efter ett tag kände jag nej nu är jag färdig med alkoholen och slutade dricka de var lagom för mig och jag är glad att jag hade en sån spärr och kunde sluta .  Jag hade sån skön känsla i kroppen. Jag var så lycklig för stunden, jag dansande mina fuldanser,skrattade, skämdes inte alls att folk visste vad jag gjort med mig själv eller att jag mådde dåligt. Jag levde i nuet och var så glad. Jag åkte hem vid 00:30 då kände jag att jag började bli trött åkte hem och somna som en stock.

vaknade upp och kände mig inte så mycket bakfull,jag var glad och satt och kollade genom bilder och videor fri gårdagen och skrattade ´.


jag tänkte wow va skönt kan jag ha en bra dag till, för ja känner under veckan som gått har jag ändå mått ganska bra. Men nja tänk att en sån liten sak man ser kan göra att så att hela min värld går ner och  jag bryter ihop som idag. Jag kände trycket i bröstet och få oros känslor, jag hatar den känslan det är de värsta jag vet och de värsta med allt är att jag inte kan koncentrera mig på saker jag ska göra som ex idag på matchen, jag kan inte få ut det ur huvudet jag går bara och tänker på de och tappar fokus . Efter matchen bröt jag ihop,Tårarna sprutade ner från kinderna och jag blir så arg på mig själv och börja tänka på hur dålig man är på allt, känner inga ljusglimtar alls i livet. Jag orkar inte ha det så. Jag vill bara må bra och vara mitt gamla jag, Jag orkar inte med dem här stunderna dem är så jävla tunga. Jag vill bara bli fri från all ångest,oros känslor och panik attacker.


Jag vet att det kommer ta tid men just i denna stund är det så tungt.


Likes

Comments

Jag var osäker till en början om jag skulle ringa. Har inte haft kontakt med den personen efter allt hände. Men jag valde och ringa, jag saknade den personen,den stod mig nära vi pratade om allt. Det kändes konstigt och inte ha daglig kontakt men idag ringde jag. Personen svarade vart och sa nadjana de var inte igår, jag vart chockad när ditt namn stod på telefonen. 

Det var något i mig som föll som en lättnad när vi la på. De var skönt och prata igen om allt. även om jag var besviken på de här personen att den inte hörde av sig eller tog avstånd så kändes de ändå  skönt att få pratas vid.



Likes

Comments

Har börjat äta min nya medicin kan säga att jag sover mer än är vaken. Känner mig otroligt trött och seg i kroppen. Det är knappt att ögonen orkar hålla sig öppna.  Får hoppas den hjälper att den dämpar min ångest. 

 Dem senaste dagarna har vart bra inte så många ångest attacker. Men jag måste inse ibland att jag är sjuk och inte kan köra på hela dagarna med högt tempo.. utan jag måste ta de lugnt och lyssna på kroppen.

Likes

Comments

Våldtäcksförsöket.

Kommer skriva om våldtäckförsöket som hände i Malaysia Dec 16 som har en del av min depression och göra..

Jag kommer ihåg datumet 9 december 2016..

Jag åkte ner till Malaysia alldeles själv i en vecka sen kom en kompis ner och mötte upp mig. Jag hade lärt känna några lokalbor och en som ägde en bar veckan innan min kompis kom. På fredagen skulle dem ha ett event på baren dem tjatade att jag och min kompis skulle komma dit. Det slutade med att jag åkte dit själv då min kompis käkade antibiotika och kände sig trött så hon sa att jag kunde åka. Jag drack lite på hostelt innan jag tog min moped och åkte till baren…

Jag kom till baren runt 23:30 tiden glad och lycklig då jag hörde musiken uppe ifrån baren. När jag parkerade min moped och skulle gå upp till baren stod det en kille nere på stranden och ropade på mig. Eftersom jag hade druckit lite och så svarade jag. Han frågade om jag kunde komma ner och hjälpa honom. Visst tänkte jag (som litar på alla människor) det skulle visa sig att de var ett misstag jag gjorde). Väl när jag kom ner så tog han tag i mig och tryckte upp mig mot en palm och började smeka mig på brösten ner på magen och mot rumpan.

Jag fick panik, jag började slåss och försökte slå mig fri. Jag skrek inte ingen skulle höra mig då musiken från baren var så hög. Till slut hann jag slå mig fri och sprang så fort jag kunde upp till baren. Jag var så chockad jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Väl när jag kom upp till baren började jag dricka alkohol, försökte gömma chocken. Minns så väl en tjej frågade mig har det hänt nå? Du ser så ledsen ut. Jag svarade nej jag är bara lite trött. När baren stängde var jag livrädd för att gå ut där ifrån. Tänk om han var kvar? Skulle han hoppa på mig igen.

Till slut berättade jag för mina kompisar, dem vart chockade och gick ut och kollade men han var inte kvar. Dem åkte hem med mig hela vägen till hostlet en framför och en bakom och såg till att jag kom in ordentligt..

Jag satte mig ner i en soffa och allt brast. Jag ringde en kille som jag dejtade då och berättade. Jag fick till svars har du ingen annan att prata med? så mycket var man värd i hans ögon och la på… Jag gick och väckte min kompis och bad henne komma ut och berättade vad som hänt. Hon vart alldeles chockad. Dagen efter var jag fortfarande chockad och vi låg inne hela den dagen.


Hur har jag påverkats efter det här?

Jag har haft svårt att vara ute på krogen och dansat då flera kommit upp bakom mig och börjat dansa och då sprider en panik i kroppen ska den personen börja ta på mig som han? Ibland när jag är ute och går själv kan jag tyckte att det är obekvämt om någon går bakom mig.

Har haft svårt och ha sexuellt umgänge då jag får panik när folk tar på mig. Känner mig obekväm och börja tänka på händelsen och tappar intresset. Det finns en person som respekterat de jag berättat och verkligen gjort det bra och de gör mig glad att de finns någon som respekterar de som hänt mig och inte bara kör på sitt eget race.


De är det här jag också vill ha hjälp med hur ska jag kunna slappna av och vara mig själv igen.


Likes

Comments

Idag har jag vart på psykiatrin och pratat med en jättebra läkare men eftersom det är kö för att få samtal med psykolog så kommer jag vänta två veckor kommer jag inte få en samtalskontakt då så kommer jag fixa en egen psykolog för jag behöver hjälp att komma på fötter igen. Läkaren sa att jag var inne i en djupdepression med allt som har hänt.  Har även fått en ny medicin som ska lindra ångesten, jag hoppas att den hjälper. dock kunde man få ökad aptit och det hoppas jag verkligen inte att jag får. 

Likes

Comments

Igår hade jag en riktig pissdag, kunde inte ens genomföra innebandy träningen innan allt brast. Satt i omklädningsrummet i 45 min och bara böla. det känns så tråkigt när man tycker något är kul gör att man blir ledsen. 

Hade iallafall en pratstund med mina tränare om min situation. Om hur vi ska lägga upp det för mig. känns skönt att dem var förstående och ville peppa mig. Men när jag kom hem satt jag och fundera på om jag skulle fortsätta spela eller inte. är det värt och köra innebandy nu när man mår dåligt? Kommer jag klara av pressen ? Kanske ta en paus? frågorna är många. Ska testa och köra imorgon och se hur det känns.


idag åkte jag och en kompis till Enköping för att överraska en kompis som jag inte sett på länge. Eftersom jag fick ett så underbart sms av henne så ville jag träffa henne. Vi hade en mysigt kväll med tacos,skratt och massa prat. När vi åkte hem mådde jag så bra humöret va på topp. Hon har en sån glad energi som smittar av sig. 


Likes

Comments