Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning, Vardagslivet

Äntligen är vår solen här, det ljusnar tidigare och kvällarna blir allt längre, underbart! Denna vecka hade jag avsatt lite egentid för mig Loke och Diva och passade på att ta en ledig dag när vår fantastiska personal hade möjlighet att jobba lite extra. Planen var att börja dagen med sim och vibb för att sedan bege oss ut på en lååång härlig promenad och kanske passa på att träna lite också. Men sedan i måndags kväll har lilla pralinen varit halt/stel vilket innebar att tisdagens DW ställdes in i hopp om att han skulle vara ok idag, att det bara skulle vara en lättare sträckning men tyvärr vill det inte ge med sig och vi har fått tid hos veterinären på fredag. Det är inte mycket men jag märker att det är något som påverkar honom. Så nu är det koppelpromenader och mental aktivering tills vi får bukt på detta, huvudsaken är att han blir bra och att det inte är något allvarligt.

Istället har dagen gått åt till att plugga, ringa samtal och svara på mail medans chokladpralinen ligger brevid med sina glittrande ögon som ber om att vi ska hitta på något kul.. Men tyvärr, det blir inte mycket roligare än så här idag och det gör faktiskt ingenting, det är nyttigt för våra fyrbenta vänner att ha dagar av vila, återhämtning och ha tråkigt ibland rent ut sagt. Men jag känner ju mig själv så förmodligen blir det att vi kör lite Nosework och tar några utomhus och fordonssök under dagen, det är ju ändå helt perfekt väder att träna i och inget som skadar eller påfrestar hältan så länge han inte rusar, hoppar och studsar. Det blir snarare en 30 minuters mental träning/aktivering som gör att han sover gott till kvällen och ändå är nöjd trotts att dagen i hans ögon kanske varit ganska tråkig.

Jag startade för ca två veckor sedan en vidareutbildning till Dogparkour instruktör och målet är att vara klar med den tills dess att vi börjar beteendeutredar utbildningen i slutet på mars. Känslan och som det ser ut nu lutar åt att jag hinner klart i tid sen kan vi lägga till även parkour i kursutbudet, så kul!

Utöver det så är som ni vet är några av kurserna ute för bokning och det fylls på i rasande fart och inte nog med det så planeras det för fullt inför årets hundfest på dagiset och vi har redan nu fått in sponsorer från bla Svenska Djurapoteket , Vitakraft och DogBox, men det stoppar inte där utan ett spännande samarbete är på gång vilket vi ser fram emot. Ni får dessvärre suga lite på den karamellen tills allt är klart men jag har en känsla av att det kommer bli kanon och det ska bli jättekul att få berätta mer i sinom tid. Även vår lilla "kursbutik" är under uppbyggnad där det kommer finnas produkter som vi använder i träning, vi har redan fått in våra dofter till nosework, urvalsbanor och gömmor till doftkällan, allt för att man ska kunna fortsätta träningen hemma. Jag kan även avslöja att det även kommer ske förändringar på utsidan av vårat dagis, rasthagen ska bli större samt anpassas för kurser och träningar. Många bollar i luften för tillfället men jag/vi gör något vi brinner för och att se företaget blomstra och utvecklas är en fantastisk känsla.


Likes

Comments

Vardagslivet, Änglahundar

Den 18 oktober 2004, en dag jag alltid kommer att minnas. Dagen då jag gav hela mitt hjärta till en annan individ, dagen då jag för första gången upplevde kärlek från första stund, dagen då allt började.

Min älskade Hubbe, jag kommer så väl ihåg dagen då vi satte oss i bilen för att åka och kolla på valpar, det närmade sig min 18års dag och jag skulle få min alldeles egna hund. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig mer än att det skulle vara en stor lurvig björnhund (Berner Sennen) Väl på plats kommer dessa fantastiskt söta "små" valpar lufsandes över gården och tillsammans gick vi upp emot huset för att umgås och det var då jag såg detta underverk.

I en valphage på andra sidan gräsmattan satt en liten svart kille med stora dumbo öron och var alldeles ensam. Eller ensam var han inte utan han delade hage med sina 7 syskon men Hubbe var inte en i gänget, han var utstött. Hälften så stor som de och jag skulle nog jämföra honom med tjuren Ferdinand. Det var ingen tvekan, detta underverk eller ingen alls! Jag var förälskad!

Den 18 oktober kom han hem och sedan den dagen fram tills hans bortgång 22 augusti 2014 har vi delat många fantastiska minnen men även en del tragiska, oavsett har han alltid funnits vid min sida och jag kan med all säkerhet och handen på hjärtat säga att utan Hubbe hade jag inte varit där jag är idag.

När jag ser tillbaka och med den kunskap jag bär med mig idag så gjorde jag väldigt många omedvetna fel. Berikning, träning och aktiviteter på den nivå jag och Loke är på idag fanns inte just då. Hubbe hängde med mig i stallet, vi promenera, busa med bollen (för mycket/maniskt) och levde ett alldeles vanligt liv. Kanske är jag för hård mot mig själv för jag vet att Hubbe var en otroligt lycklig hund ända in i slutet. Men jag hade ändå önskat att han fanns här idag så att jag kunde tacka honom, uppvakta honom och vara en del av det jag och Loke gör idag.

Att säga hejdå till Hubbe och låta honom somna var inget svårt val då han blev akut sjuk och att låta min bästa vän lida som gett mig allt och lite till var inget alternativ. Men det gjorde ont, så förbaskat jävla ont och ibland kommer den känslan över mig, en känsla av saknad, sorg och smärta. Att säga farväl och veta att jag aldrig mer kommer pussa den blöta nosen eller smeka de stora dumbo öronen var som att dela mig i två, det fanns inte i in värld. Han skulle ju alltid finnas där!

Idag är Hubbe med oss vart vi än går, hans porträtt är förevigat på min arm, vår bröllopsdag är den 20 augusti på Hubbes födelsedag och dagiset är döpt efter honom, Hubbes Hunddagis.

Den kärlek jag delar med Loke är minst lika stor och kanske är det för att även den berättelsen om vårt första möte handlar om en liten utstött chokladpralin i valplådan.

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Utbildning, Vardagslivet

Ja vad ska jag säga, det har varit dåligt med uppdatering på bloggen då behovet av fler timmar på dygnet bara växer. Vi har med dunder och brak välkomnat 2017, satt våra mål (listan kommer med all säkerhet att fyllas på efter hand) och är nu mitt i en fas där struktur och planering är A och O mellan jobb, träning, utbildning m.m

Så vart är vi för tillfället och vad gör vi i dagsläget? Jag ska försöka få ihop det nedan trotts att mitt huvud är som en popcornmaskin där nya ideer poppar upp och tankarna går åt alla håll. 2017 är och kommer bli ett kanon år!

JOBB - Som de flesta utav er redan vet så driver jag ett Hunddagis & pensionat och vi är nu i utvecklingsstadiet där vi kommer att öppna upp för kursverksamhet under vår och sommaren. Superkul tycker vi men med det kommer givetvis mer jobb, mer planering osv. Vi kan dock stolt meddela att vi startat ett samarbete med Malin på M.A Hundsport, en fantastisk tjej, jordnära och som vi själva, en riktig hundnörd. Tillsammans med M.A Hundsport kommer vi starta upp kursverksamhet, föreläsningar, läger och andra event. All info uppdateras på hubbeshunddagisab.com eller via vår FB sida.

UTBILDNING - Som tidigare år kommer även detta att till stor del präglas utav utbildning då jag brinner för att utvecklas och mitt mål har alltid varit att bli beteendeutredare. Som beteendeutredare vill jag jobba för att hjälpa den missuppfattade hunden samt få en större förståelse för olika individer. Denna utbildning startar i mars och både jag och Loke är redo att komma igång. Men inte nog med det, första halvåret kommer Jimmie att gå med och får då behörighet till att driva dagiset på egen hand samt grunderna i instruktörsyrket. Så kul att han vill göra detta ihop med mig och Loke, vår förhoppning är att han blir lite mer hundnörd än i dagsläget.

Men det stannar inte där, nu är vi igång med Dogparkour instruktörsutbildning på distans och eftersom jag brinner sååå för nosarbeten kanske vi hinner med viltspårs/nosework utbildning parallellt med den andra. Kanske, vi får se vad tiden säger!

LOKE/TRÄNING - Eftersom Loke kommer vara med under utbildningarna och vara en av projekthundarna har vi eller rättare sagt jag sansat mig lite och vi kommer därför inte att starta några nya sporter i år förutom att vi börjat träna WP vilket är hur kul som helst. Utöver det så håller vi oss till Nosework med mål att starta några tävlingar, samt viltspår-mål är anlagsprov och börja tävla samt några utställningar. Förutom det så kommer vi satsa mycket på att jobba vidare med kommunikation, relation och samspel vilket för mig är det viktigaste. Jag har valt Loke och inte tvärt om så genom att ge honom det han behöver utöver all den kärlek han får berikar inte bara honom det värmer även mitt hjärta när jag vet att han är nöjd och att han har förtroendet att lita, följa och lyssna på mig. Självklart fortsätter vi även med vår simning och WTM:en, det är två av favoritsysselsättningarna för pralinen och jag kan varmt rekommendera båda delarna. Besök gärna Göteborgs Hundsim om ni vill veta mer om det.

Som sagt fullt upp för våran del men vi ska göra vårat bästa att uppdatera ett par gånger i veckan med de äventyren vi gör. Idag står det förutom jobb WP på schemat!

Likes

Comments

Tränig & Tävling, Jämtesjöns Loke av Ella

Sista intensiva träningsveckan innan vi tar lite julledighet.
Måndagen spenderades först & främst på jobbet för att sedan direkt efter stängning bege oss till Göteborgs Hundarena där vi mötte upp Rebecca & Melker samt Nina & Svea, ringträning stod på schemat & även om det är alla möjliga distraherande dofter & pralinen blir något ofokuserad då & då är jag väldigt nöjd med hans uppställning. Dock har vi det med svansen, han blir så fokuserad på sin uppgift att den står som en pil rakt upp & detta oavsett mina peppande pipiga beröm & mina försök att göra mig rolig. Även om jag gärna hade sett att svansen rörde sig något vid uppställning så vet jag att den kommer röra sig desto mer när domaren kommer fram eller rättare sagt bara tittar åt hans håll.
Jag har knåpat & trixat med just uppställningen, även om vi inte är ett jätte passionerat utställningsteam så vill vi ju ändå göra så bra ifrån oss som vi bara kan & ha kul tillsammans på vägen till vårt mål att få exillent.
(Jag pratar ofta i vi form, alltså jag & Loke)
Nu har vi fått till det genom ett så enkelt sätt som att först be Loke backa (vilket han kan på kommando) gör att sedan ta ett till två steg fram.
Alla finner vi våra knep & genom att ge honom en uppgift han tycker är skitkul, som att backa, kommer vi in i rätt stämning & får ett riktigt snyggt "Stå".

Efter ringträningen blev det 30 minuters sim & 15 minuters vibb innan vi åkte hem, trötta & nöjda & laddade inför gårdagen som bestod av doftprovsträning.

På söndag är vi anmälda till doftprov på Hundens Hus i Stenungsund & inför det hade vi bokat en timmas privatträning med härliga Sara på Hundens Hus som vi gått Nosework steg 1,2 & 3 för.
Min fasa inför söndagen vara att lilla pralinen skulle äta upp varenda kartong som han gjort när vi tränat hemma. Doftprovet består utav ett antal pizzakartonger utställda i två rader med doft i en av dem & Lokes uppgift är då att markera för mig i vilken kartong den gömmer sig.
Men igår briljera lilla pralinen som den stjärna han är & satte doften gång på gång. Några missar blev det dock men inte pga Loke, snarare att jag blev stressad, ville hjälpa honom & då blir det istället pannkaka utav det.
När instruktören säger "Michaela, du är värsta curling föräldern, låt honom jobba på själv, han kan det här" så kunde jag inte sluta skratta. Jag vill så gärna hjälpa honom även om jag vet att det inte behövs. Det är ju trotts allt bars kärlek till pralinen som det handlar om.

Idag är det onsdag & vi har en välförtjänt vilodag, endast promenader, givetvis jobbar vi hela dagen men ingen träning & ikväll blir det nog hämtmat, TV-serier, tända ljus & mys.

Likes

Comments

Utbildning, Vardagslivet

Efter ca två veckor av frånvaro är vi nu tillbaka på bloggen. Det har varit två intensiva veckor med träning, massor av pluggande inför examen som var i fredags och jag kan nu stolt berätta att jag plockat hem titeln som certifierad allmänlydnadsinstruktör. Känslan är enorm, det var en nervös dag, nerverna satt verkligen utanpå kroppen men med 118p av 120 möjliga är det nu över och vi kan börja planera inför kursstarter på Hubbe's under våren 2017.

För er som inte redan vet om det driver jag ett litet hunddagis och pensionat på Hönö/Öckerö i Göteborgs norra skärgård där vi tar emot ca 20 hundar om dagen. Vi har haft öppet sedan mars 2014 och startade med ca 10 hundar om dagen, efter ett år byggde vi ut våra lokaler och tar som sagt nu emot ca 20 hundar per dag. Trotts att det är fullt de flesta dagarna och en kö in på dagis har jag valt att stanna det där och inte bygga ut ytterligare då jag vill fortsätta hålla det personligt.

Men jag har sedan start haft ett mål och det är att bli beteendeutredare eller hundpsykolog som det även kallas. För att nå dit är kravet att först vara certifierad instruktör vilket även krävs om man vill fördjupa sig och gå specialiserade utbildningar som tex viltspårsinstruktör, noseworkinstruktör m.m (Vilket även det är ett mål)

Med titeln fixad är det nu stora planer inför 2017, jag kan ännu inte avslöja för mycket men Hubbe*s kommer inte enbart bestå utav dagis och pensionat, mitt mål är när alla utbildningar är klara att Hubbe's kommer bli en typ av hundcenter, med dagis, pensionat, kurser, föreläsningar, utbildningar m.m. Men nu tar vi en sak i taget och vi kommer till en början att ta en paus i planering under jul och nyår, bara vara lediga och samla krafter inför nästa års planer och redan i mars drar beteendeutredar utbildningen igång, alltså ytterligare ett år av studerande för mig och lilla pralinen, jag kan stolt även meddela att min man Jimmie kommer att läsa samma utbildning.

Idag är det måndag och vi har en spännande vecka framför oss med bla utställningsträning, noseworkkurs och doftprov.

Trotts lyckoruset och lyckan över att vi äntligen är klara och nått målet vi strävat efter under ett års tid är det en liten vemodig känsla och en saknad. Vi har verkligen älskat helgerna som bestått av Hund, Hund och mera hund med en fantastisk grupp av tjejer och vi är så tacksamma över att ha lärt känna dem allihop.

Jag är så tacksam min lilla pralin som jobbat på med lycka och svansvift i varenda utmaning vi ställts inför. Jag är tacksam vår älskade änglahund Sigge som trotts de få månaderna tillsammans lärt mig så ofantligt mycket. och öppnat upp för ett nytt tankesätt gällande träning vid nedsatt hörsel.

Självklart är jag även tacksam min "lillasyster" Diva (Bordermixen) som hängt med och sedan Sigges bortgång tagit över hans del av träningen och det med en stor guldstjärna trotts att hon befunnit sig i nya miljöer med nya människor, hundar och andra störningar. Sist men inte minst så har jag haft äran att träna ihop med en av våra dagisgäster som ställt upp som projekthund, vår lilla dagispolis Alva, även hon förtjänar en guldstjärna.


Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning, Vardagslivet

Det är med blandade känslor vi närmar oss examensdagen, tänk att det bara är 15 dagar kvar till slutprov och ett helt år av pluggande är över. Jag minns första helgen som igår, speciellt första dagen, känslan när man parkerar bilen, går in genom dörrarna och ska möta sin klass för första gången. Vi tittar på varandra, säger hej med ett leende, går försiktigt fram till våra platser sätter oss och sen är det knäpptyst fram tills vår lärare startar igång dagen. Men det är också enda dagen det varit tyst i vårt klassrum, nu är vi som en stor familj, vi har fått vänner för livet, tvåbenta och fyrbenta. Vi kommer sakna dessa helger och våra klasskamrater så ofantligt mycket, tänk er själva, en helg i månaden och på schemat står det hund, hund, hund och hund! Vi har lärt oss så mycket under det gångna året, både jag och Loke och även om det känns lite sorgligt att det är över så ser vi samtidigt fram emot den stora dagen då vi tar examen och till ett nytt kapitel i vårt liv. Vi stänger ett litet fönster och öppnar en dörr in till en ny hundvärld som innebär att vi kan starta upp kursverksamhet men inte bara det, den tar oss också vidare till målet att läsa vidare till beteendeutredare (hundpsykolog) som varit det stora målet sedan dag ett. För att kunna läsa vidare är det obligatoriskt att först läsa Instruktörsutbildningen, så som ni förstår väntar ännu ett års utbildning och vilan blir inte långvarig då vi börjar i mars 2017.

Nu har vi mycket plugg framför oss, nästa helg har vi 3 stora redovisningar, specialarbete, där jag valt berikning, som ska redovisas muntligt och kan ni tänka er, jag har till och med fått till en riktigt fin powerpoint. Vi ska även visa film samt presentera vår projektkurs som vi fått hålla under året, samt visa upp på plats vår praktiska träning med egen hund. Men inte nog med det, vi kommer även att få hålla kurs var för sig under 30 min för att få känna på hur slutprovet kommer att gå till, så idag ska jag knåpa ihop lite tänkbara övningar för det. Är jag nervös, nä inte för tillfället, just nu känner jag att det ska bli rätt så kul med alla redovisningar och kunna bocka av även det samt att det ska bli väldigt roligt att höra resten av gruppen och se deras projektkurser m.m. Men o 15 dagar kommer jag förmodligen vakna med kurrande mage och känna nervositeten fram tills dess att vi är hemma igen och förhoppningsvis kan fira att vi är godkända.

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet

Klockan ringer, det är tidig morgon för somliga skulle det kallas mitt i natten. Du stiger upp, ser på din fyrbenta vän som redan står redo för dagens äventyr med glittrande ögon, vaggande rumpa och en helikoptersvans som heter duga. Det utdelas många pussar och kramar innan du ens kommit ur sovrummet och för att ens nå köket så är det minst tre stopp där trofeerena (leksakerna) som hämtas ska berömmas och det räcker aldrig med ett "Ååå va fin den är Loke" För våran grabb är det viktigt att man tittar på trofeen, känner på den och sedan lämnar tillbaka ihop med mycket beröm. När du väl kommit ut i köket sätter du på kaffebryggaren innan du går ut med din vän för en kortare runda, det är dags för Utställning. Hallen är belamrad med allt från bur, stolar och tält för att inte tala om packningen med bla, utställningskoppel, gärna flera att välja på, massa gott godis, leksaker, filtar, kläder till mig osv.

Jag har aldrig tidigare varit intresserad av utställning, Loke är den första jag gått in i ringen med, kanske lite för att jag alltid haft blandras innan förutom en Rottis men det var häller aldrig aktuellt för mig då. Vi började med inoffer när Loke var valp och sedan dess har vi inte kunnat sluta. Jag har blivit triggad, inte för att han fick både BIR och BIM redan som valp utan för att vi på kritiken fått att han kan gå upp några KG till. Va? Loke väger 40kg i sunda muskler, att lägga till 3 kg till leder till övervikt och det är inte vad jag anser vara rätt för att hamna på prispallen. Visst jag har en labrador, inte av jakttyp, utan en "fetlabbe" som många kallar det. Men vart kommer detta ifrån, varför kallar vi dem fetlabbe, jo för att vi föder dem, självklart är det svårt att inte bjuda på den där extra smörgåsen när ögonen bedjar och säger "snälla, snälla jag är så hungrig fastän att jag precis fick frukost" men någonstans måste vi ju faktisk förstå att vi inte gör hunden en tjänst genom att hela tiden mata den. Mitt motto är sund istället för rund, och det handlar helt enkelt om en välmusklad hund där det finns en daglig balans mellan föda och motion. Jag känner att jag inte ens har lust att gå in på de överviktiga hundarnas välmående och det är inte bara labben utan över lag fruktansvärt tråkigt att det i alla fall i labbens fall innebär att är du rund leder det till topplacering i ringen. (Oj va många som kommer bli sura nu, men så är ju faktiskt fallet, eller har jag fel?)

Tillsammans med Loke har han kommit på förstaplacering men med bedömningen Very Good, kritiken som vanligt, några kg tyngre för övrigt rastypisk men maskulint huvud, fin päls osv osv. Målet är nu att vi ska ta Exillent och vi kommer inte ge oss förrän vi står där med bedömningen i handen. Då kommer vi till dagens huvudämne, vägen dit.

Oavsett om det är utställningen eller någon annan form av tävling eller träning så är det viktigt för mig att hunden och i detta fall min egna Loke ska känna sig trygg ihop med mig oavsett vad vi gör. Jag vill se en chokladgrabb som är lycklig och förväntansfull och skulle det ske något som gör honom osäker är det viktigt att han vet att jag alltid finns där för att hjälpa honom på vägen. Oavsett vad vi gör så är jag alltid stolt över honom, är vi på utställning så kommer jag dit med den vackraste av dem alla och lämnar med den vackraste av dem alla, för det är ju min hund och oavsett så är de ju alltid våra egna som är de mest bedårande i våra ögon.

För mig har utställning blivit så mycket mer än bara att visa upp sin bästa vän, det handlar om kontakt mig och Loke emellan, att vi ska synka varandra och bli ett i ringen. Jag tycker faktiskt att själva utställningsträningen är skitkul, runt runt, fram och tillbaka med fullt fokus och för att inte prata om uppställningen. Loke håller sånt fokus rakt fram i väntan på belöningen som slutar med jackpott i form av både godis, lek och massa beröm.

Nu börjar det närma sig MyDog 2017 och vi ska givetvis vara med även i år. När jag tänker tillbaka på förra året så kommer känslan av nervositet och pirr i magen, det var våra första officiella, två dagar i ringen och på mässan, båda dagar med bedömningen Very Good och jag kunde inte vara stoltare. Inte bara för bedömningen utan helheten, med allt detta liv, hundar och människor överallt låg det "lilla" pyret och sov medans vi vänta, han följde lycklig med genom mässan och stånden utan mista tecken på stress och bäst av allt för honom var ju att få gå ut och kissa i den "uppbyggda" rastgården, sååå mycket spännande dofter. Med endast ca två månader kvar är det dags att börja träna ordentligt vilket vi ska börja med nu på fredag med utställningsträning för Pia på Hundens Hus. Jag trivs verkligen i deras lokaler och med Pia och de andra instruktörerna som jag alltid upplevt ser varje team (hund och dess förare) för vilka de är och känner av oss som individer utan att jämföra med andra, man får alltid fullt fokus, de berömmer samtidigt som de kommer med tips och ideer på hur vi ska utvecklas och vad vi bör förändra vilket jag verkligen uppskattar, det är ju därför vi är där.

Jag trodde aldrig att jag skulle våga gå upp i ringen, det skrämde mig som sjutton i börja, jag var rädd att göra fel, att alla skulle kolla på mig osv. Nu blir jag fortfarande lite pirrig i magen med det är en härlig känsla, jag stänger av alla andra runtomkring och lägger fokuset på Loke precis som han gör på mig, det är vi två. Jag är vänlig och berömmer andra i ringen, frågar och är artig för jag hoppas även att bemötandet utställare emellan kan kommas att förändras för även om jag upplevt mycket positivt och träffat många härliga människor så är det en ganska tuff miljö där det faktiskt finns dem som ser ner på dig, din hund och det kan även vara så att de går in för att förstöra för dig. Oavsett så vill jag uppmuntra alla er som är nyfikna på utställning, våga prova och ta för er när ni är i ringen, var vänlig men bry er inte om vad som sker runtomkring, fokusera på samarbetet mellan dig och din vän och oavsett bedömning så vet ju du lika väl som jag att din hund är bäst och vackrast i världen!

Från vänster ser ni den allra första utställningen för både mig och Loke och han tog hem BIR & HP. Mittenbilden visar vår andra utställning där han tog hem BIM och HP. Däremellan har vi varit iväg land och rike runt till den sista bilden som är tagen i september i år där lilla pralinen tog hem en 1:a placering med bedömningen Very Good.

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet, Utbildning

Efter en fullspäckad tredagars utbildningshelg med redovisningar och sjuk/friskvård känns det som huvudet är fullt av ludd, man är så fullproppad med information och det ploppar ständigt upp frågor och funderingar. Men nu är det måndag igen och även denna vecka är fullspäckad med jobb, aktiviteter, träning och nu gäller det att börja plugga ordentligt till det stora provet och examen som är om mindre än en månad. För mig är det då extra viktigt med planering och veckoschemat som jag tidigare pratat om. För oss ser veckan ut som följande förutom jobb måndag-fredag och de vardagliga sysslorna.

Måndag: Nosework kurs steg 3, andra tillfället utomhus i centrala GBG. större utmaningar med störningar och nya miljöer.

Tisdag: Simma plus Vibba.

Onsdag: VILA med STORA BOKSTÄVER, det har varit en lång helg för lilla fisen och ytterligare två dagar med både Nosework och simning så vi tar vilan på största allvar då även denna helg blir full med aktivitet för oss.

Torsdag: Kortare träning i vardagslydnad, några moment som ska sitta inför redovisning om tre veckor. Utöver det så är det vila som gäller.

Fredag: Utställningsträning på Hundens Hus, vi börjar ladda inför MyDog 2017

Lördag: Simning med vår härliga instruktör Johanna, dags för ett nytt lite mer utmanande program för lilla stjärnan.

Söndag: Tränings träff i Nosework på Hundens Hus

Helgen på utbildningen har varit kanon, fredag var det som sagt redovisningar i klickerprojektet vi har ägnat oss åt i ca 6 månader, tre beteenden från början till slut, både med egen hund och med "lånehund", Kriterieplaner för alla beteenden som även skulle filmas och visas upp på plats, ett av beteendena skulle dessutom shejpas in och ett beteende skulle vara en kedja. Sagt, gjort, avbokat och avslutat, vi blev godkända. Så skönt att kunna bocka av även denna delen. Om tre veckor blir det tre redovisningar, projektarbetet om berikning, projektkurs "Barn med hund" samt Vardagslydnadsprojektet. Lördag och söndag var det sjukvård och friskvård, hjärt/lungräddning vilket var väldigt emotionellt, alla känslor kom kring Sigges bortgång men samtidigt väldigt nyttigt och lärorikt. Jag är så tacksam vår grupp för övrigt, det kommer bli så sorgligt att skiljas åt efter detta härliga år tillsammans. Vi fick även lära oss mycket kring massage & streching, när och hur detta ska utföras kontra träning, olika sorters aktiviteter och även hur man använder sig utav detta med hjälper som tex Backontrack täcken/skydd som inte alltid är optimalt vid olika skador. Kan verkligen tipsa om Susanne som gett oss en bra grund denna helgen, besök gärna hennes hemsida eller facebooksida, ProBono K9, jag och Loke kommer besöka henne inom kort.

Ikväll blir det som sagt Nosework kurs med Sara från Hundens Hus. Idag flyttar vi träningen från den trygga hallmiljön och ger oss ut i centrala GBG, det ska bli riktigt spännande att se resultatet av detta med nya miljöer, större störningar och det ska dessutom regna och kommer att vara mörkt ute. Nya utmaningar, det gillar vi!


Första bilden visar ett av beteendena i projektet var att hämta ringar och trä på "hållaren", andra bilden är Susanne från ProBonoK9 med och visar streching och den sista har vi Loke och Diva under helgens teori.

Likes

Comments

Vardagslivet

Hur mycket vi än vill så kan vi inte skydda våra hundar från allt, den senaste tiden har det varit tasskador både baktass och i dagsläget en framtass, båda skadorna har uppstått under promenad i berg och längs med stranden, men vad ska man göra? De måste ju ändå få lov att sträcka ut och vara hundar. Men när det händer dem någonting så gör det så ofantligt ont i hjärtat, om jag ändå kunde tagit den skadan för dem så hade jag gjort det. Det har inneburit att vi nu har fyllt på ytterligare i Lokes garderob med allt från enklare utomhussockar & sockiplast till riktiga hikingskor. Hjärtat säger en sak, det talar med alla dess känslor och säger att från och med nu går han aldrig ut utan skor på sig medans det sunda förnuftet och huvudet säger, självklart ska han gå ut utan skor när tassen är helt läkt igen. Jag har full förståelse för att man tar på hundarna skor och tycker det är kanon att det finns, speciellt om det fyller en funktion vid tex längre vandringar och taskigt underlag, för oss har det funkat kanon och jag använde även skor åt min gamla hjälte Hubbe när det var mycket salt ute om vintrarna. Men jag tror inte att jag är den enda som får hjärtat i halsgropen ibland när man står och ser på hur de sträcker ut över ängar, berg och genom terräng. De hoppar över stockar, klättrar, balanserar och sladdar i sanden på stranden, man ser att de njuter, de har hur kul som helst, de får lov att vara hundar. Men känslorna, mina känslor, jag ser hur de njuter, det gör mig så ofantligt lycklig, det värmer hela hjärtat men ändå är jag där och tänker att någon typ av hockeyutrustning för hundar hade varit något?! Nä självklart så skulle jag inte sätta på dem det men man vill ju skydda dem från allt ont och förebygga så mycket som möjligt, allt för att de ska må bra helt enkelt.

Det var i grunden inte tasskador som skulle prägla detta inlägg utan en känsla av hjälplöshet och hopplöshet över vad som händer i vårt samhälle. Jag har så svårt att förstå hur människor kan göra våra älskade vänner illa med flit när jag får ångest och ont i magen av en tasskada. Om det är något som gör mig upprörd, ledsen och förtvivlad så är det orättvisan mot våra inte bara hundar utan alla djur i samhället. I rättssystemet är de i princip värda noll och ingenting, du kan bete dig hur illa som helst mot ett djur och ändå blir du friad, kanske om djuret har tur finns det bevis som gör att du blir av med djuret, kanske får du djurförbud vilket i sin tur innebär att du köper djur i annat namn och fortsätter din misshandel, på sin höjd kanske du får en böter som du inte kan betala, utan samhället får göra det för dig. Som sagt upprörd är ett milt uttryck, känslorna exploderar och svämmar över.

Har ni läst om paret som dränkte sin hund i somras, anledningen sägs vara att de inte hade råd att låta hunden somna in hos veterinären. HALLÅ, nej, nej, nej! Det finns inte någon som helt ursäkt för vad de gjort och nu går dessutom kvinnan fri från det hela. Mannen kommer troligtvis endast få en punkt om djurmisshandel i belastningsregistret. Jag förstår inte, det är levande varelser det handlar om, ett liv, en individ med känslor och när vi pratar om hund är det en individ som överlåter sig själv helt och hållet till dig, som öppnar sitt hjärta för dig, litar på dig och att du ska visa vägen och behandla denna fantastiska varelse med respekt, hela vägen ända in till det sista andetaget. DU har valt hunden INTE tvärt om och de förtjänar så mycket mer än vad vi kan erbjuda dem.

Jag hade gärna sett att det var större rubriker, bilder, namn och vart de bor så att dessa människor aldrig någonsin får möjlighet att ens komma i närheten av ett djur, vare sig det är en hund eller en vandrande pinne. Straffen skulle dessutom varit hårdare, mycket hårdare, de har faktiskt tagit livet av en hund, är inte det en typ av mord när tillvägagångsättet görs såhär, vad är skillnaden på att dränka en människa eller en hund? Ja nu vet jag att det finns de som sitter och tänker att jag inte kan jämföra brott på människor med djur, men det är exakt det jag gör. Jag vill se ett samhälle som är rättvist och där man får ett riktigt straff oavsett om det är människa, hund eller annan art för den delen. Det är ett liv vi pratar om! Jag vill se en förändring och jag kommer aktivt ta tag i denna frågan genom det parti jag röstar på. Jag kommer att jobba för djurens rätt i samhället, jag vill lyfta den frågan och anledningen till att jag vill ta tag i det mer nu är för att vårt samhälle har förändrats drastiskt. Varje dag står det om en mängd brutala mord och misshandlade djur som hittas på våra gator, allt från en fri mås till någons älskade tamkatt. Det läggs ut kött i naturen med diverse gift med syftet att skada djuren, framför allt riktat till oss hundägare och detta händer precis utanför våran dörr. Är det dags att börja använda munkorg nu? Vad ska man göra, förtvivlan, frustration och rädsla, känslorna svämmar över, tänk om det händer oss?

Jag älskar mina hundar, jag sätter dem på en pedestal och gör allt för att de ska få det liv de förtjänar precis som alla andra ansvariga hundägare. Jag har fått höra att jag inte vet vad kärlek och att verkligen älska någon är förrän jag fått barn, vill påpeka att dessa människor inte är hundägare själva, för jag vet precis vad både kärlek och att älska någon är och innebär! Det spelar ingen roll om det är blodsband, om det är kärlek till människa, en älskad hund eller ett annat djur. För mig är kärlek och att älska något stort mellan två individer, för mig handlar det om när jag öppnar hela mitt hjärta och allt därtill. Det handlar om att vi bryr oss om en annan individ, om omsorg, engagemang, tillgivenhet, att känna sig uppskattad, trygg och mycket mer därtill. I vår familj tar och får hundarna lika mycket plats som alla oss andra, kanske inte helt sant för sanningen är den att våra hundar är de som får mest av allt i vår familj, det är ju som sagt VI som valt dem och inte tvärt om!

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet

Då var det måndag igen, dags för en ny arbetsvecka med alla våra gäster och utöver det en vecka med kurser, träning och till helgen har vi tre dagars utbildning, näst sista helgen innan det är dags för examen. Så nervöst, lite stressigt men detta ska vi, jag och lilla pralinen bara klara!

Igår skulle vi gjort BPH test men väl framme ute i urskogarna i Borås hinner vi inte utanför bilen innan de säger att det är inställt, Anledningen var det "kalla" vädret, 0 gradigt och att sekreteraren frös. Jag kan ju inte annat än att säga hur besviken och dåligt jag tycker detta var, om man lägger ett test i November måste man ju ändå vara lite medveten om att vi faktiskt bor i Sverige och att det i November är vinter, kläder efter väder och ett samtal till oss som åker för att göra testet hade kanske varit att föredra? Jaja jag tror att allt har en mening och kanske har det inte varit meningen att vi skulle utföra varken MH eller BPH detta året, det får helt enkelt vänta till nästa. Även om det inte blev som planerat fick vi en supermysig dag med mamma, Helene & Kent, Loke fick hänga med flickvännen Bea, en sockersöt liten Chokladflicka. När Bea och Loke träffas är det som att omvärlden inte existerar, de älskar varandra och det finns ingenting som kan skilja dem åt, det är fantastiskt att se, de är som två magneter som dras till varandra, de är varandras skuggor, så synkade. Tänk vilka små söta chokladpuppisar det hade blivit!

Idag har vi lång dag på jobbet innan vi ska iväg på Nosework steg tre på Hundens Hus, kylan börjar ju krypa sig in under skinnet och när snön väl fallit blir det inte så mycket viltspår och eftersom nosarbete är något jag brinner för och vad Loke älskar så är det dags att ge sig på Noseworken igen. Vi har under sommaren lagt det lite på is då Loke fått för sig att markera doften genom att "döda" lådan, vilket inte är okej när vi planerat att göra doftprov. Ett doftprov görs inom Noseworken innan man får lov att börja tävla, det består av ett antal kartonger, oftast pizzakartonger varav en innehåller doften som i detta fall är euqalyptus och det är just den lådan med doft som skall markeras. Men då inte genom en tassatack eller genom att ruska den. Loke är helt säker på doften och under träning samt träningstävlingar där det bland annat tränas rumssök, fordonssök och utomhussök gör han alla momenten utan problem, sätter nosen emot och tittar med sina glittrande ögon mot mig och är nästan övertydlig med att säga, "titta titta här vad jag har hittat" innan han får sin belöning som givetvis är höjdpunkten på söket. Här får han dubbel belöning, eller trippel kan man väl säga, jag blir superglad, berömmer glatt med både röst och hållning samtidigt som extra goda godbitar delas ut men vad jag lagt till här är ett föremål som han får lov att bära därifrån, labradoren har ju ett stort behov utav att bära, jag ska inte säga alla, det kan vara individuellt men min labbe har ett stort föremålsintresse och älskar att visa upp sina trofeer, man ser på hela honom hur stolt och lycklig han är när han lämnar tex rumssöket och framför allt om det står en grupp människor och hundar utanför då är det jackpott, för hans trofee är det coolaste som finns.

Har man en hund som gillar att använda nosen så tycker jag definitivt att man ska prova på denna roliga sport, men det är även ett kansonsätt att stimulera bland annat osäkra, rädda och reaktiva hundar då det bygger upp och stärker deras självförtroende som man sedan sett gett resultat i form av en lugnare, stabilare, tryggare och mer harmonisk individ.

Jag skulle säga att Nosework är en sport för alla och vill ni veta mer om den rekommenderar jag att gå in på svenska nosework klubbens hemsida där ni kan läsa mer, det finns även diverse forum på bla Facebook om man söker på Nosework, där kan man kan få tips för att komma igång, vad man ska tänka på osv eller så går man helt enkelt en kurs någonstans i vårt avlånga land. Lycka till!


Vi önskar er alla en strålande start på veckan och bjuder på en bild från förra året när v började med Nosework steg 1. För mer bilder från vår vardag följ oss gärna på instagram @michaelaa86

Likes

Comments