View tracker

Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning, Vardagslivet

Det är med blandade känslor vi närmar oss examensdagen, tänk att det bara är 15 dagar kvar till slutprov och ett helt år av pluggande är över. Jag minns första helgen som igår, speciellt första dagen, känslan när man parkerar bilen, går in genom dörrarna och ska möta sin klass för första gången. Vi tittar på varandra, säger hej med ett leende, går försiktigt fram till våra platser sätter oss och sen är det knäpptyst fram tills vår lärare startar igång dagen. Men det är också enda dagen det varit tyst i vårt klassrum, nu är vi som en stor familj, vi har fått vänner för livet, tvåbenta och fyrbenta. Vi kommer sakna dessa helger och våra klasskamrater så ofantligt mycket, tänk er själva, en helg i månaden och på schemat står det hund, hund, hund och hund! Vi har lärt oss så mycket under det gångna året, både jag och Loke och även om det känns lite sorgligt att det är över så ser vi samtidigt fram emot den stora dagen då vi tar examen och till ett nytt kapitel i vårt liv. Vi stänger ett litet fönster och öppnar en dörr in till en ny hundvärld som innebär att vi kan starta upp kursverksamhet men inte bara det, den tar oss också vidare till målet att läsa vidare till beteendeutredare (hundpsykolog) som varit det stora målet sedan dag ett. För att kunna läsa vidare är det obligatoriskt att först läsa Instruktörsutbildningen, så som ni förstår väntar ännu ett års utbildning och vilan blir inte långvarig då vi börjar i mars 2017.

Nu har vi mycket plugg framför oss, nästa helg har vi 3 stora redovisningar, specialarbete, där jag valt berikning, som ska redovisas muntligt och kan ni tänka er, jag har till och med fått till en riktigt fin powerpoint. Vi ska även visa film samt presentera vår projektkurs som vi fått hålla under året, samt visa upp på plats vår praktiska träning med egen hund. Men inte nog med det, vi kommer även att få hålla kurs var för sig under 30 min för att få känna på hur slutprovet kommer att gå till, så idag ska jag knåpa ihop lite tänkbara övningar för det. Är jag nervös, nä inte för tillfället, just nu känner jag att det ska bli rätt så kul med alla redovisningar och kunna bocka av även det samt att det ska bli väldigt roligt att höra resten av gruppen och se deras projektkurser m.m. Men o 15 dagar kommer jag förmodligen vakna med kurrande mage och känna nervositeten fram tills dess att vi är hemma igen och förhoppningsvis kan fira att vi är godkända.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet

Klockan ringer, det är tidig morgon för somliga skulle det kallas mitt i natten. Du stiger upp, ser på din fyrbenta vän som redan står redo för dagens äventyr med glittrande ögon, vaggande rumpa och en helikoptersvans som heter duga. Det utdelas många pussar och kramar innan du ens kommit ur sovrummet och för att ens nå köket så är det minst tre stopp där trofeerena (leksakerna) som hämtas ska berömmas och det räcker aldrig med ett "Ååå va fin den är Loke" För våran grabb är det viktigt att man tittar på trofeen, känner på den och sedan lämnar tillbaka ihop med mycket beröm. När du väl kommit ut i köket sätter du på kaffebryggaren innan du går ut med din vän för en kortare runda, det är dags för Utställning. Hallen är belamrad med allt från bur, stolar och tält för att inte tala om packningen med bla, utställningskoppel, gärna flera att välja på, massa gott godis, leksaker, filtar, kläder till mig osv.

Jag har aldrig tidigare varit intresserad av utställning, Loke är den första jag gått in i ringen med, kanske lite för att jag alltid haft blandras innan förutom en Rottis men det var häller aldrig aktuellt för mig då. Vi började med inoffer när Loke var valp och sedan dess har vi inte kunnat sluta. Jag har blivit triggad, inte för att han fick både BIR och BIM redan som valp utan för att vi på kritiken fått att han kan gå upp några KG till. Va? Loke väger 40kg i sunda muskler, att lägga till 3 kg till leder till övervikt och det är inte vad jag anser vara rätt för att hamna på prispallen. Visst jag har en labrador, inte av jakttyp, utan en "fetlabbe" som många kallar det. Men vart kommer detta ifrån, varför kallar vi dem fetlabbe, jo för att vi föder dem, självklart är det svårt att inte bjuda på den där extra smörgåsen när ögonen bedjar och säger "snälla, snälla jag är så hungrig fastän att jag precis fick frukost" men någonstans måste vi ju faktisk förstå att vi inte gör hunden en tjänst genom att hela tiden mata den. Mitt motto är sund istället för rund, och det handlar helt enkelt om en välmusklad hund där det finns en daglig balans mellan föda och motion. Jag känner att jag inte ens har lust att gå in på de överviktiga hundarnas välmående och det är inte bara labben utan över lag fruktansvärt tråkigt att det i alla fall i labbens fall innebär att är du rund leder det till topplacering i ringen. (Oj va många som kommer bli sura nu, men så är ju faktiskt fallet, eller har jag fel?)

Tillsammans med Loke har han kommit på förstaplacering men med bedömningen Very Good, kritiken som vanligt, några kg tyngre för övrigt rastypisk men maskulint huvud, fin päls osv osv. Målet är nu att vi ska ta Exillent och vi kommer inte ge oss förrän vi står där med bedömningen i handen. Då kommer vi till dagens huvudämne, vägen dit.

Oavsett om det är utställningen eller någon annan form av tävling eller träning så är det viktigt för mig att hunden och i detta fall min egna Loke ska känna sig trygg ihop med mig oavsett vad vi gör. Jag vill se en chokladgrabb som är lycklig och förväntansfull och skulle det ske något som gör honom osäker är det viktigt att han vet att jag alltid finns där för att hjälpa honom på vägen. Oavsett vad vi gör så är jag alltid stolt över honom, är vi på utställning så kommer jag dit med den vackraste av dem alla och lämnar med den vackraste av dem alla, för det är ju min hund och oavsett så är de ju alltid våra egna som är de mest bedårande i våra ögon.

För mig har utställning blivit så mycket mer än bara att visa upp sin bästa vän, det handlar om kontakt mig och Loke emellan, att vi ska synka varandra och bli ett i ringen. Jag tycker faktiskt att själva utställningsträningen är skitkul, runt runt, fram och tillbaka med fullt fokus och för att inte prata om uppställningen. Loke håller sånt fokus rakt fram i väntan på belöningen som slutar med jackpott i form av både godis, lek och massa beröm.

Nu börjar det närma sig MyDog 2017 och vi ska givetvis vara med även i år. När jag tänker tillbaka på förra året så kommer känslan av nervositet och pirr i magen, det var våra första officiella, två dagar i ringen och på mässan, båda dagar med bedömningen Very Good och jag kunde inte vara stoltare. Inte bara för bedömningen utan helheten, med allt detta liv, hundar och människor överallt låg det "lilla" pyret och sov medans vi vänta, han följde lycklig med genom mässan och stånden utan mista tecken på stress och bäst av allt för honom var ju att få gå ut och kissa i den "uppbyggda" rastgården, sååå mycket spännande dofter. Med endast ca två månader kvar är det dags att börja träna ordentligt vilket vi ska börja med nu på fredag med utställningsträning för Pia på Hundens Hus. Jag trivs verkligen i deras lokaler och med Pia och de andra instruktörerna som jag alltid upplevt ser varje team (hund och dess förare) för vilka de är och känner av oss som individer utan att jämföra med andra, man får alltid fullt fokus, de berömmer samtidigt som de kommer med tips och ideer på hur vi ska utvecklas och vad vi bör förändra vilket jag verkligen uppskattar, det är ju därför vi är där.

Jag trodde aldrig att jag skulle våga gå upp i ringen, det skrämde mig som sjutton i börja, jag var rädd att göra fel, att alla skulle kolla på mig osv. Nu blir jag fortfarande lite pirrig i magen med det är en härlig känsla, jag stänger av alla andra runtomkring och lägger fokuset på Loke precis som han gör på mig, det är vi två. Jag är vänlig och berömmer andra i ringen, frågar och är artig för jag hoppas även att bemötandet utställare emellan kan kommas att förändras för även om jag upplevt mycket positivt och träffat många härliga människor så är det en ganska tuff miljö där det faktiskt finns dem som ser ner på dig, din hund och det kan även vara så att de går in för att förstöra för dig. Oavsett så vill jag uppmuntra alla er som är nyfikna på utställning, våga prova och ta för er när ni är i ringen, var vänlig men bry er inte om vad som sker runtomkring, fokusera på samarbetet mellan dig och din vän och oavsett bedömning så vet ju du lika väl som jag att din hund är bäst och vackrast i världen!

Från vänster ser ni den allra första utställningen för både mig och Loke och han tog hem BIR & HP. Mittenbilden visar vår andra utställning där han tog hem BIM och HP. Däremellan har vi varit iväg land och rike runt till den sista bilden som är tagen i september i år där lilla pralinen tog hem en 1:a placering med bedömningen Very Good.

Likes

Comments

View tracker

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet, Utbildning

Efter en fullspäckad tredagars utbildningshelg med redovisningar och sjuk/friskvård känns det som huvudet är fullt av ludd, man är så fullproppad med information och det ploppar ständigt upp frågor och funderingar. Men nu är det måndag igen och även denna vecka är fullspäckad med jobb, aktiviteter, träning och nu gäller det att börja plugga ordentligt till det stora provet och examen som är om mindre än en månad. För mig är det då extra viktigt med planering och veckoschemat som jag tidigare pratat om. För oss ser veckan ut som följande förutom jobb måndag-fredag och de vardagliga sysslorna.

Måndag: Nosework kurs steg 3, andra tillfället utomhus i centrala GBG. större utmaningar med störningar och nya miljöer.

Tisdag: Simma plus Vibba.

Onsdag: VILA med STORA BOKSTÄVER, det har varit en lång helg för lilla fisen och ytterligare två dagar med både Nosework och simning så vi tar vilan på största allvar då även denna helg blir full med aktivitet för oss.

Torsdag: Kortare träning i vardagslydnad, några moment som ska sitta inför redovisning om tre veckor. Utöver det så är det vila som gäller.

Fredag: Utställningsträning på Hundens Hus, vi börjar ladda inför MyDog 2017

Lördag: Simning med vår härliga instruktör Johanna, dags för ett nytt lite mer utmanande program för lilla stjärnan.

Söndag: Tränings träff i Nosework på Hundens Hus

Helgen på utbildningen har varit kanon, fredag var det som sagt redovisningar i klickerprojektet vi har ägnat oss åt i ca 6 månader, tre beteenden från början till slut, både med egen hund och med "lånehund", Kriterieplaner för alla beteenden som även skulle filmas och visas upp på plats, ett av beteendena skulle dessutom shejpas in och ett beteende skulle vara en kedja. Sagt, gjort, avbokat och avslutat, vi blev godkända. Så skönt att kunna bocka av även denna delen. Om tre veckor blir det tre redovisningar, projektarbetet om berikning, projektkurs "Barn med hund" samt Vardagslydnadsprojektet. Lördag och söndag var det sjukvård och friskvård, hjärt/lungräddning vilket var väldigt emotionellt, alla känslor kom kring Sigges bortgång men samtidigt väldigt nyttigt och lärorikt. Jag är så tacksam vår grupp för övrigt, det kommer bli så sorgligt att skiljas åt efter detta härliga år tillsammans. Vi fick även lära oss mycket kring massage & streching, när och hur detta ska utföras kontra träning, olika sorters aktiviteter och även hur man använder sig utav detta med hjälper som tex Backontrack täcken/skydd som inte alltid är optimalt vid olika skador. Kan verkligen tipsa om Susanne som gett oss en bra grund denna helgen, besök gärna hennes hemsida eller facebooksida, ProBono K9, jag och Loke kommer besöka henne inom kort.

Ikväll blir det som sagt Nosework kurs med Sara från Hundens Hus. Idag flyttar vi träningen från den trygga hallmiljön och ger oss ut i centrala GBG, det ska bli riktigt spännande att se resultatet av detta med nya miljöer, större störningar och det ska dessutom regna och kommer att vara mörkt ute. Nya utmaningar, det gillar vi!


Första bilden visar ett av beteendena i projektet var att hämta ringar och trä på "hållaren", andra bilden är Susanne från ProBonoK9 med och visar streching och den sista har vi Loke och Diva under helgens teori.

Likes

Comments

Vardagslivet

Hur mycket vi än vill så kan vi inte skydda våra hundar från allt, den senaste tiden har det varit tasskador både baktass och i dagsläget en framtass, båda skadorna har uppstått under promenad i berg och längs med stranden, men vad ska man göra? De måste ju ändå få lov att sträcka ut och vara hundar. Men när det händer dem någonting så gör det så ofantligt ont i hjärtat, om jag ändå kunde tagit den skadan för dem så hade jag gjort det. Det har inneburit att vi nu har fyllt på ytterligare i Lokes garderob med allt från enklare utomhussockar & sockiplast till riktiga hikingskor. Hjärtat säger en sak, det talar med alla dess känslor och säger att från och med nu går han aldrig ut utan skor på sig medans det sunda förnuftet och huvudet säger, självklart ska han gå ut utan skor när tassen är helt läkt igen. Jag har full förståelse för att man tar på hundarna skor och tycker det är kanon att det finns, speciellt om det fyller en funktion vid tex längre vandringar och taskigt underlag, för oss har det funkat kanon och jag använde även skor åt min gamla hjälte Hubbe när det var mycket salt ute om vintrarna. Men jag tror inte att jag är den enda som får hjärtat i halsgropen ibland när man står och ser på hur de sträcker ut över ängar, berg och genom terräng. De hoppar över stockar, klättrar, balanserar och sladdar i sanden på stranden, man ser att de njuter, de har hur kul som helst, de får lov att vara hundar. Men känslorna, mina känslor, jag ser hur de njuter, det gör mig så ofantligt lycklig, det värmer hela hjärtat men ändå är jag där och tänker att någon typ av hockeyutrustning för hundar hade varit något?! Nä självklart så skulle jag inte sätta på dem det men man vill ju skydda dem från allt ont och förebygga så mycket som möjligt, allt för att de ska må bra helt enkelt.

Det var i grunden inte tasskador som skulle prägla detta inlägg utan en känsla av hjälplöshet och hopplöshet över vad som händer i vårt samhälle. Jag har så svårt att förstå hur människor kan göra våra älskade vänner illa med flit när jag får ångest och ont i magen av en tasskada. Om det är något som gör mig upprörd, ledsen och förtvivlad så är det orättvisan mot våra inte bara hundar utan alla djur i samhället. I rättssystemet är de i princip värda noll och ingenting, du kan bete dig hur illa som helst mot ett djur och ändå blir du friad, kanske om djuret har tur finns det bevis som gör att du blir av med djuret, kanske får du djurförbud vilket i sin tur innebär att du köper djur i annat namn och fortsätter din misshandel, på sin höjd kanske du får en böter som du inte kan betala, utan samhället får göra det för dig. Som sagt upprörd är ett milt uttryck, känslorna exploderar och svämmar över.

Har ni läst om paret som dränkte sin hund i somras, anledningen sägs vara att de inte hade råd att låta hunden somna in hos veterinären. HALLÅ, nej, nej, nej! Det finns inte någon som helt ursäkt för vad de gjort och nu går dessutom kvinnan fri från det hela. Mannen kommer troligtvis endast få en punkt om djurmisshandel i belastningsregistret. Jag förstår inte, det är levande varelser det handlar om, ett liv, en individ med känslor och när vi pratar om hund är det en individ som överlåter sig själv helt och hållet till dig, som öppnar sitt hjärta för dig, litar på dig och att du ska visa vägen och behandla denna fantastiska varelse med respekt, hela vägen ända in till det sista andetaget. DU har valt hunden INTE tvärt om och de förtjänar så mycket mer än vad vi kan erbjuda dem.

Jag hade gärna sett att det var större rubriker, bilder, namn och vart de bor så att dessa människor aldrig någonsin får möjlighet att ens komma i närheten av ett djur, vare sig det är en hund eller en vandrande pinne. Straffen skulle dessutom varit hårdare, mycket hårdare, de har faktiskt tagit livet av en hund, är inte det en typ av mord när tillvägagångsättet görs såhär, vad är skillnaden på att dränka en människa eller en hund? Ja nu vet jag att det finns de som sitter och tänker att jag inte kan jämföra brott på människor med djur, men det är exakt det jag gör. Jag vill se ett samhälle som är rättvist och där man får ett riktigt straff oavsett om det är människa, hund eller annan art för den delen. Det är ett liv vi pratar om! Jag vill se en förändring och jag kommer aktivt ta tag i denna frågan genom det parti jag röstar på. Jag kommer att jobba för djurens rätt i samhället, jag vill lyfta den frågan och anledningen till att jag vill ta tag i det mer nu är för att vårt samhälle har förändrats drastiskt. Varje dag står det om en mängd brutala mord och misshandlade djur som hittas på våra gator, allt från en fri mås till någons älskade tamkatt. Det läggs ut kött i naturen med diverse gift med syftet att skada djuren, framför allt riktat till oss hundägare och detta händer precis utanför våran dörr. Är det dags att börja använda munkorg nu? Vad ska man göra, förtvivlan, frustration och rädsla, känslorna svämmar över, tänk om det händer oss?

Jag älskar mina hundar, jag sätter dem på en pedestal och gör allt för att de ska få det liv de förtjänar precis som alla andra ansvariga hundägare. Jag har fått höra att jag inte vet vad kärlek och att verkligen älska någon är förrän jag fått barn, vill påpeka att dessa människor inte är hundägare själva, för jag vet precis vad både kärlek och att älska någon är och innebär! Det spelar ingen roll om det är blodsband, om det är kärlek till människa, en älskad hund eller ett annat djur. För mig är kärlek och att älska något stort mellan två individer, för mig handlar det om när jag öppnar hela mitt hjärta och allt därtill. Det handlar om att vi bryr oss om en annan individ, om omsorg, engagemang, tillgivenhet, att känna sig uppskattad, trygg och mycket mer därtill. I vår familj tar och får hundarna lika mycket plats som alla oss andra, kanske inte helt sant för sanningen är den att våra hundar är de som får mest av allt i vår familj, det är ju som sagt VI som valt dem och inte tvärt om!

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet

Då var det måndag igen, dags för en ny arbetsvecka med alla våra gäster och utöver det en vecka med kurser, träning och till helgen har vi tre dagars utbildning, näst sista helgen innan det är dags för examen. Så nervöst, lite stressigt men detta ska vi, jag och lilla pralinen bara klara!

Igår skulle vi gjort BPH test men väl framme ute i urskogarna i Borås hinner vi inte utanför bilen innan de säger att det är inställt, Anledningen var det "kalla" vädret, 0 gradigt och att sekreteraren frös. Jag kan ju inte annat än att säga hur besviken och dåligt jag tycker detta var, om man lägger ett test i November måste man ju ändå vara lite medveten om att vi faktiskt bor i Sverige och att det i November är vinter, kläder efter väder och ett samtal till oss som åker för att göra testet hade kanske varit att föredra? Jaja jag tror att allt har en mening och kanske har det inte varit meningen att vi skulle utföra varken MH eller BPH detta året, det får helt enkelt vänta till nästa. Även om det inte blev som planerat fick vi en supermysig dag med mamma, Helene & Kent, Loke fick hänga med flickvännen Bea, en sockersöt liten Chokladflicka. När Bea och Loke träffas är det som att omvärlden inte existerar, de älskar varandra och det finns ingenting som kan skilja dem åt, det är fantastiskt att se, de är som två magneter som dras till varandra, de är varandras skuggor, så synkade. Tänk vilka små söta chokladpuppisar det hade blivit!

Idag har vi lång dag på jobbet innan vi ska iväg på Nosework steg tre på Hundens Hus, kylan börjar ju krypa sig in under skinnet och när snön väl fallit blir det inte så mycket viltspår och eftersom nosarbete är något jag brinner för och vad Loke älskar så är det dags att ge sig på Noseworken igen. Vi har under sommaren lagt det lite på is då Loke fått för sig att markera doften genom att "döda" lådan, vilket inte är okej när vi planerat att göra doftprov. Ett doftprov görs inom Noseworken innan man får lov att börja tävla, det består av ett antal kartonger, oftast pizzakartonger varav en innehåller doften som i detta fall är euqalyptus och det är just den lådan med doft som skall markeras. Men då inte genom en tassatack eller genom att ruska den. Loke är helt säker på doften och under träning samt träningstävlingar där det bland annat tränas rumssök, fordonssök och utomhussök gör han alla momenten utan problem, sätter nosen emot och tittar med sina glittrande ögon mot mig och är nästan övertydlig med att säga, "titta titta här vad jag har hittat" innan han får sin belöning som givetvis är höjdpunkten på söket. Här får han dubbel belöning, eller trippel kan man väl säga, jag blir superglad, berömmer glatt med både röst och hållning samtidigt som extra goda godbitar delas ut men vad jag lagt till här är ett föremål som han får lov att bära därifrån, labradoren har ju ett stort behov utav att bära, jag ska inte säga alla, det kan vara individuellt men min labbe har ett stort föremålsintresse och älskar att visa upp sina trofeer, man ser på hela honom hur stolt och lycklig han är när han lämnar tex rumssöket och framför allt om det står en grupp människor och hundar utanför då är det jackpott, för hans trofee är det coolaste som finns.

Har man en hund som gillar att använda nosen så tycker jag definitivt att man ska prova på denna roliga sport, men det är även ett kansonsätt att stimulera bland annat osäkra, rädda och reaktiva hundar då det bygger upp och stärker deras självförtroende som man sedan sett gett resultat i form av en lugnare, stabilare, tryggare och mer harmonisk individ.

Jag skulle säga att Nosework är en sport för alla och vill ni veta mer om den rekommenderar jag att gå in på svenska nosework klubbens hemsida där ni kan läsa mer, det finns även diverse forum på bla Facebook om man söker på Nosework, där kan man kan få tips för att komma igång, vad man ska tänka på osv eller så går man helt enkelt en kurs någonstans i vårt avlånga land. Lycka till!


Vi önskar er alla en strålande start på veckan och bjuder på en bild från förra året när v började med Nosework steg 1. För mer bilder från vår vardag följ oss gärna på instagram @michaelaa86

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet


Igår var vi iväg och träna i hallarna på Göteborgs Hundarena, tanken var att filma de sista momenten till nästa helg då vi ska ha redovisning i klickerprojektet för Allmänlydnadsutbildningen men så blev det inte riktigt. Tidigare under dagen besökte vi Torslanda djurklinik då Lilleman hade något irriterande på tassen, kort sagt lämnade vi veterinären med antiinflammatoriskt och ordination på att ta fram sockar och skor, IGEN! Baktassen har precis blivit läkt ifrån skärsåret och nu går vi på en ny vända med en framtass. Men vi åkte som sagt till den planerade träningen och gjorde det bästa av situationen. Momenten sitter sedan tidigare, det var som sagt filmning som var det viktiga då slutmomentet ska kunna visas upp och jag sitter nu och skrattar åt filmerna som visar en chokladpralin som hoppar, studsar, snurrar och rusar runt. Han gör alla tre momenten en gång men tycker sedan att detta har blivit för "tjötigt", samma moment har tränats under några månader nu och jag förstår honom, det är "tjötigt". Så vi avbröt den inplanerade träningen och körde helt fritt istället, ett pass med kontaktövningar, stadga och explosiva slutbelöningar, allt för att pralinen skulle lämna hallen/träningen med en positiv känsla, det ska ju som sagt vara kul att träna och samarbeta.

Jag åker aldrig till någon träning med en hungrig hund, det finns två olika läger där, ena sidan säger att hunden presterar bättre om den är hungrig och inte fått sin middag innan men i mina ögon ser jag en hund som presterar för att den är hungrig och inte för att den vill. Jag vill ha en hund som ska tycka att träningen och samarbete är roligt, belöningen är bara ett stort plus i kanten. Ja jag har en labrador, det sägs att de alltid är hungriga och gör allt för mat/godis vilket till viss del är sant men jag har en labrador som älskar belöningar i form av lek, genom att kampa, kasta och jaga föremål.

En del hundägare säger att torrfodret räcker gott och väl som belöning för sin hund medans andra säger att leverpastej är det enda som fungerar för dem. Oavsett så ska belöningen i vilken form det än är vara förstärkande och ett bevis på att hunden gjort rätt. Men om du då börjar variera dig och med de belöningar du erbjuder kommer du snabbt att bli mer intressant i hundens ögon, de vet ju aldrig vad som kan trilla ur mattes/husses ficka och det enda som behövs är en gnutta fantasi och att sätta sig in i hundens perspektiv. Gör en jämförelse med dig själv, tänk om du varje dag blev serverad en torr havrekaka för utfört arbete, du får ingen klapp på axeln eller beröm för ett bra arbete och lönen är inget att prata om det är även det en torr havrekaka. Visst hade du sagt upp dig, inte hade allt jobb varit värt ett dussin torra havrekakor? Om du istället hade fått välja en frukt ur skålen ena dagen, kanske en kanelbulle andra dagen ihop med beröm från chefen och tillråga på det så får du en jackpott som består av lön den 25:e, ja det är ju så det ser ut för de flesta och det som fortsätter motivera oss och får oss att stiga upp varje morgon och gå till jobbet.

Som sagt ju fler belöningar du har desto intressantare kommer du att bli, så mitt tips är att göra en lista, jag har själv olika sorters belöning/godis beroende på, var, hur, när vi tränar eller om det bara är vardagsgodis under promenaden och även ett sätt att belöna efter ett lyckat träningspass. Ta hjälp utav din hund för att få reda på vilka eller vilken typ av belöning som är allt fån godkänd till jackpott för just din hund.

Det finns så mycket mer än de torra leversnittarna som erbjuds i varenda livsmedelsaffär eller djurbutik. Själv använder jag mig aldrig av dessa då de inte faller mig i smaken, (trotts att det är Loke som ska äta dem) men jag tycker de är allt för torra, de är för stora och nä, jag gillar dem inte, till vardags använder vi oss utav bla minibones, eller minihearts som finns att köpa i storpack, mjuka små godisar i rätt storlek, dessa har jag alltid med mig i fickan, vart vi än går. Vid träning i hemmiljö eller där störningarna inte är för svåra så har vi extra gott godis, gärna med hög kötthalt, det ska vara mjukt och små bitar och detta finns det ju en uppsjö utav i olika djuraffärer. Även här varierar det på märken, smaker och former. Åker vi däremot på träning i ny miljö, med fler störningar, nya hundar, tävling krävs en större belöning värd att arbeta för som tex kokt kyckling, leverpastej, köttbullar, ost osv, vid utställning är det mjukost på tup, perfekt att lägga i fickan och gömma i kavajärmen när man är i ringen, det som blir över används sedan som aktivering i tex en kong.

Lek belöning med och utan leksak är en stor favorit hos oss, det har blivit ett sätt att avsluta ett extra lyckat moment eller att avsluta dagens träning och då avslutar vi stort, för oss kallat jackpottbelöning som kan bestå utav att vi kampar, sliter, drar, jagar varandra och även brottas. Självklart använder jag rösten i varenda belöningsform som ges, oavsett om det är med godis eller i någon sorts lek. Rösten är en stor trigger och ger Loke en extra boost, tonläget som används är glatt, pipigt och helt skilt från den vardagliga rösten, det är ett tonläge som endast vi hundmänniskor förstår, kanske även småbarnsföräldrar (inget illa ment) Jag låter aldrig några leksaker som jag använder i träning ligga framme, de är väl undangömda då jag vill att de ska vara speciella och ha det extra värdet. värda att jobba för, det ska helt enkelt vara speciella saker som bara används vid träning. Leksaker som alltid finns tillgängliga tappar snart sin värde. Vi har en hel väska med oss till träningen, en väska som för Loke är lika värdefull och betingad som viltspårsryggsäcken. När väskan kommer fram vet han att det är dags för träning, huvudet höjs och labradorrumpan börjar vicka i takt med att svansen går som en propeller.

Oj, det blev mer än vad jag tänkt och jag hade kunnat skriva hur mycket som helst men nu ska vi fortsätta vår lördag med mycket mys och vila, i morgon bär det av till Uddevalla och BPH-test. Så spännande!

Vi önskar er alla en fortsatt trevlig helg och delar en text nedan som jag tidigare publicerat men tycker det hör ihop med just det jag skrivit om, belöning och framförallt samarbete. Bilden nedan visar har vi avslutat ett träningspass i form av brottning där Loke vunnit.




Den missuppfattade hunden

"Du får absolut inte låta hunden stå över dig, det är ett tecken på dominans & att den försöker ta över"

Ja, hur ofta har man inte hört det & jag börjar faktiskt bli ganska skrämd & upprörd över hur det diskuteras om bla detta....
Vad kommer det ifrån? Hur gick det till när vi bestämde oss för att trycka ner hunden, plocka bort deras självkänsla & använda metoder som gör att de får ont för att få dem att "lyda"?
Jag säger inte att jag tror på "fri uppfostran", vi behöver alla, människa som hund få veta vad som är okej & inte men tänk om min mamma skulle dra eller bita mig i örat tills jag skrek varje gång jag gjorde fel, eller gå bakom mig & piska mig varje gång jag sprang iväg ifrån henne?(Ja nu jämförde jag med en mänsklig situation när jag skriver om hunden.) Ett typiskt exempel är att hunden kommer med din sko i munnen, självklart vill vi inte ha en hund som äter upp skor men vad gör du då?
Sliter du skon ur munnen på hunden, daskar till den på nosen säger fy & får en hund som helt oförstått sjunker ihop?
Eller säger du tack så mycket, ber om skon & ger hunden ett annat föremål att bära på & på så sätt får en hund med förhöjt föremålsintresse & på ett så enkelt sätt ett ökat förtroende för dig eftersom du har något ännu häftigare att erbjuda?! Målet med min utbildning är att kunna hjälpa den missuppfattade hunden & deras ägare. Att ha en hund vid sin sida innebär inte att det ska vara en daglig kamp om vem som är Herren på täppan.
Ofta handlar detta om okunskap & det är där mitt mål är att kunna hjälpa till! Jag vill bygga relationer som består utav ett stark förtroende för varandra med mycket kärlek där vi som ägare kan erbjuda vår hund ett hälsosamt, sunt liv där de får utlopp för deras behov utifrån ras & individ. Kan vi tillfredsställa & tillgodose iallafall hälften av deras naturliga behov är vi en bra bit på väg till en förstärkt relation & ett förhöjt förtroende från hunden gentemot sin ägare. Det blev ett långt inlägg & för att avrunda det vill jag citera vår fantastiska lärare Jenny -
"En hund vaknar inte varje morgon & tänker att nu ska jag ta över världen" P.S Loke & jag "brottas" flera gånger i veckan, en lek där han oftast vinner & tycker han är skithäftig som på bilden & det enda han har tagit över är mitt hjärta!

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Vardagslivet, Änglahundar, Tränig & Tävling

Två lediga dagar har nu passerat och det har varit två välbehövliga dagar med avkoppling, promenader, mys och träning, men nu är vi tillbaka på dagis laddade med ny energi inför de sista veckorna för denna terminen.

Igår stack jag och Loke till Högsbo och Hundens Hus för att möta upp Pia som vi bokat privatlektion i viltspår med. Men innan dess han vi med lite miljöträning och ett besök på ArkenZoo, det var återigen dags att fylla upp godis förrådet med diverse vardagsgodis, träningsgodis, kosttillskott och tuggben. Så 15:30 satte vi oss i bilen från Hundens Hus och åkte tillsammans upp till Sisjön där hon lagt ett spår tidigare under dagen. Tanken med lektionen var att vi skulle få hennes syn på hur vi ligger till inför anlagsprov, vad vi kan tänka på osv. Det var ett spår på ca 550m med fyra vinklar och ett bloduppehåll. Alltså vad ska jag säga, vi lämnade träningen och spåret med två stora leenden från mig och Pia och en otroligt stolt och nöjd chokladpralin som klarade spåret galant. Bedömningen blev: Vänta inte! Boka anlagsprov nu!

Viltspår är något jag älskar att dela tillsammans med lilla pralinen, så fort ryggsäcken kommer fram med sele och lina i så vet han att vi är på väg ut för att spåra. Redan när vi hoppa ur bilen vid Sisjön började han "prata" och se sig omkring men vi startade med en kortare promenad innan vi vek av till spåret Pia lagt. Vill påpeka att detta är första gången vi går ett spår som jag själv inte lagt, varken jag eller Loke hade en aning om hur det såg ut. Jag fick endast veta antal vinklar och bloduppehåll.

När det var dags att sela på och starta hade Loke redan börjat arbeta, nosen gick för fullt och jag älskar ljudet som kommer från nosen samtidigt som man ser på blick och hållning hur tankeverksamheten kört igång. Startsignalen var sagd och det bar iväg i väldigt blandad terräng med nosen mot marken, under några tillfällen stannade han upp för att pausa, vilket är helt okej, och efter det bakspåra för att komma tillbaka i rätt riktning, man såg hela tiden att han visste precis vad han jobbade för och 17,26 minuter senare stod det en otroligt lycklig och stolt kille framför oss med en klöv i munnen, hela rumpan gick i takt med svansen och några rådjurshopp blev det också. Vi hade en fantastisk lektion och innan vi lämnade Pia för dagen så fick vi med ett visitkort till en domare som jag tänkt ringa senare idag, för efter den bedömningen som jag själv känner var ett toppbetyg så är vi nu redo för anlagsprovet.

Idag har vi en lugn dag framför oss, eller lugn, vi jobbar mellan 06:00-18:00 men ingen träning, kanske blir det någon typ av mentalaktivitet/berikning som att slita sönder kartonger m.m i jakt på godis men just nu är han i behov av sömnen efter gårdagen och han snarkar ljudligt genom dagisets lokaler. Älskade lilla pralin!

I morgon är det en vecka sedan vår Mr Grey gick över bron och jag har nog fortfarande inte smält det ännu, men för bara några minuter sedan kändes det som att jag fick ett ytterligare ett slag i magen efter att jag gjorde en dödsanmälan hos försäkringsbolaget och anmält honom avliden på hundregistret.

Nu startar snart dagisets aktiviteter för dagen och vi har som det ser ut som en helt vanlig torsdag framför oss med våra härliga gäster på Hubbe's. Jag är så tacksam mitt jobb där jag inte bara får lov att jobba med det jag älskar utan även dela mina dagar med dem jag älskar mest. Vi önskar er alla en härlig torsdag!

Bilden är tagen i Juli 2016 bara några dagar efter att Sigge flytta hem till oss. Från höger ser ni Sigge, the ChocolateBoy Loke och Diva som är min mammas blandrastik på 11år. Diva, även kallad lillasyster, är en stor del av vårat liv då hon ofta är med oss på dagis, promenader och träningar.

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Vardagslivet, Änglahundar

Every Once in a While a Dog Enters your Life and Changes Everything

I fredags hände det som alla hundägare fasar för, dagen var här då det var dags för vår älskade senior Sigge att gå över regnbågsbron när änglarna kallade på honom. Vår älskade Mr Grey bara några dagar har passerat utan denna fantastiska senior vid vår sida och det gör ont, så fruktansvärt ont.

Sigge kom in i våra liv för nästan så exakt 1 år sedan när han började som dagisgäst på Hunddagiset jag driver och redan från första stund fanns det ett band, en känsla som inte går att beskriva det var kärlek från första stund. Kanske var det för att han påminde så otroligt mycket om vår tidigare kärlek Hubbe som lämnade oss bara någon månad innan Sigge dök upp för första gången. Men det fanns där, det obeskrivliga bandet av kärlek. Så när frågan kom upp för några månader sedan om han fick flytta in hos oss fanns det aldrig någon tvekan, självklart fick han det. Men visst blev jag ifrågasatt, han var en äldre hund, 12 år och jag vet att det bara var i välmening då de inte ville se mig gå igenom det jag precis går igenom igen, förlusten, smärtan och saknaden av ännu en kärlek.

Jag har alltid stöttat adoptioner och förstår att andra gör det men jag har av rädsla att förlora en vän för tidigt aldrig vågat göra det själv, för det är ju ändå så att om inget oförutsett sker så har man förhoppningsvis 10-12år tillsammans med sin vän och har man tur kanske till och med 15 år från det att man står vid valplådan första gången.

Men i fredags kallade änglarna på honom, helt oväntat. Han somnade in helt naturligt i min famn & känslan av den hopplöshet jag befann mig i just då har förvandlats till något vackert då det gör mig så varm i hjärtat att veta att denna senior var lycklig ända in i slutet. Han var en pigg, positiv & otroligt charmig man som lärt mig att det spelar ingen roll om vi delar 12 år eller 4 månader tillsammans. Kärlek är kärlek & jag skulle göra det igen & igen, jag är evigt tacksam vår älskade Mr Grey.

Och de dagarna som de flesta hundägarna stöter på, när tårarna rinner av saknad, eller man är så glad, lycklig och stolt över sin vän och man får höra "det är ju bara en hund" då ska jag hädanefter sluta ifrågasätta deras i mina öron idiotiska ordval och istället tänka vad de de gått förlorat som aldrig fått känna den kärlek och det band som bara en hundägare kan uppleva och känna, människa och hund emellan. Det finns inget som heter "Det är bara en hund" det är en trofast vän, en kärlek, ett hårigt barn med fyra tassar & en blöt nos, en vän som lär dig allt det bästa om livet, om lojalitet, om kärlek, om tacksamhet & mycket mer.
För varje gång jag förlorar en älskad livskamrat försvinner en del av mig, det är som en slängkyss, du sätter läpparna mot handen & blåser iväg den. Det gör så ont i hjärta & själ men tyvärr är det en del av livet när man väljer att dela sitt liv med dessa älskade varelser.
Den del av mig som försvann med både Hubbe & Sigge kommer nu att fyllas med kärlek från en ny livskamrat när tiden är inne, vår nya kärlek kommer aldrig att kunna ta deras plats men vi öppnar upp för ännu ett äventyr & på så sätt växer hjärtat & blir starkare & större.
När vi började planera för att öppna upp dörren för vår lilla chokladpralin Loke var vi medvetna om att vår älskade Hubbe inte hade så lång tid kvar, men att det endast skulle bli två månader efter Lokes hemkomst var vi inte beredda på, precis som nu när även Sigge gick över bron. Och som jag skrev tidigare, det gör ont, så fruktansvärt ont, men det är okej, för jag är så tacksam varenda dag jag fått dela med både Hubbe och Sigge, de lever alltid kvar i våra hjärtan och jag vet att när det är vår tur att bli hämtade av änglarna så finns de där, med de bruna förstående ögonen och grånötta nosarna.

Det kan låta klyshigt men jag försöker varje dag att omfamna livet & se positivt på vad framtiden har att erbjuda och däremellan är det okej att känna sorg, att vara ledsen och minnas men samtidigt känna tacksamhet till det som varit och det som komma skall. Kanske står det en dag en senior utanför dörren & ser på oss med stora bruna ögon & ber om lov att få komma in? Eller så står vi där vid valplådan & gör som alla gånger förut, väljer den valpen som är utstött & ingen vill ha. (som både Hubbe & Loke)

Midsommar 2015 med Hubbe & Loke & Vår Bröllopsdag Augusti 2016 med Sigge & Loke

Likes

Comments

Vardagslivet, Jämtesjöns Loke av Ella

Nu har jag suttit och stirrat blint på datorn en stund, funderar och tänker, vad är det ni vill läsa om? Denna vecka blev inte direkt som det var tänkt men jag har två lediga dagar, mitt i veckan, som varit planerade sedan länge och dessa dagarna ska jag ta vara på så gott jag kan. I fredags lämnade nämligen vår högt älskade seniorkille Sigge oss och gick över regnbågsbron, vår älskade Mr Grey, jag var inte redo för detta nu, men frågan är ju om man någonsin blir det. Vi har bara våra älskade vänner till låns för en så kort tid och det spelar ingen roll om man är förberedd eller ej, det gör så in i h*lvete ont, ända in i själen, varenda gång. Jag tänker mig att det kommer inlägg om både Sigge & min första kärlek Hubbe, i separata inlägg senare, nu ska jag försöka ta vara på dessa dagarna och hålla mig till veckoplaneringen så gott det går. Och där kommer ett av mina tips in som verkligen hjälper mig att hålla fokus, gör en vecko planering, det behöver inte vara allt för specificerat men en grund för träning, vila och övriga aktiviteter. Utan vår veckoplanering hade det väldigt lätt kunnat sväva iväg och jag måste hela tiden bromsa mig själv för att få in vilodagar emellanåt.

Denna veckan ser ut dom följande:

Måndag: Träning, i hemmamiljö. Arbeta vidare med klickerprojekt, tre moment som ska finslipas och filmas för utbildningen. Plus motionssim och vibbrationsbehandling på Göteborgs Hundsim.

Tisdag: Vila

Onsdag: Privatträning i Viltspår med Pia på Hundens Hus, finslipning inför anlagsprov.

Torsdag: Vila

Fredag: Träning 1800-20:00 på Göteborgs Hundarena, sista delmomenten i klickerprojektet ska filmas och beteendena ska sitta inför nästa utbildningshelg då de ska redovisas.

Lördag: Vila

Söndag: BPH i Norra Älvsborg

Svårare än såhär behöver det inte vara och som ni ser är det tre dagar med vila inplanerade, detta för att de övriga dagarna är ganska krävande för Lilleman men det innebär inte att vi bara sitter inne, men ingen träning dessa dagarna, endast promenader och avslappnande utomhusvistelse. Detta är min grund för veckan och jag för även sedan en träningsdagbok där jag har målet med dagens träning nedskriven som jag sedan utvärderar och reflekterar över vad som tex kan göras annorlunda vid nästa tillfälle.

Dagens träning gick galant och vi är inne på slutspurten i klickerprojektet som ska redovisas om ca två veckor., Det är en riktigt taggad kille som kastar sig ner i platsliggningen, apporterar föremål och stänger byrålådor utan problem. Riktigt härlig start på denna träningsveckan och vi har bara börjat,. Nu vilar den lilla stjärnan inför kvällens simning på Göteborgs Hundsim, det är höjdpunkten på veckan för vår lilla pralin. Sedan vi började simma för ca 6 månader sedan har det skett en fantastisk utveckling, inte bara att han kastar sig ner i simmet och njuter för fulla drag men utvecklingen rent fysiskt syns verkligen och han har byggt muskler på ett skonsamt sätt samtidigt som han får lov att njuta i vattnet som den labrador han är. Är ni nyfikna på hur det fungerar på Göteborgs Hundsim så kan jag varmt rekommendera både Jessica och Johanna som vi tagit simkörkort hos med både Loke och Sigge innan vi började simma på egen hand.

Nu är det snart dags för oss att åka men lämna gärna en kommentar på vad ni vill veta mer om, vad ni önskar läsa osv. Önskar er alla en fortsatt fin måndagskväll!



Likes

Comments

Vardagslivet

Hej Allihopa, välkomna till vår blogg ChocolateBoy, här får ni följa vår vardag med allt från viltspår till utställning men där framför allt berikning står högst på listan då jag brinner för att tillgodose hundens naturliga behov så mycket det bara går utifrån ras och individ.

Jag har länge fått frågan om jag inte kan börja blogga och på så sätt utöka mina inlägg som jag delar både på Facebook och Instagram och självklart vill jag göra det om det innebär att jag med enkla tips och medel kan hjälpa och inspirera i alla fall några hundar och deras ägare till en roligare och mer berikande vardag. Så nu står jag här med en nystartad blogg och vet inte vart jag ska börja, kanske är det så att första inlägget är det svåraste, innan man kommer igång på riktigt?

Men här kommer ni som sagt kunna följa mig och min chokladpojk Loke, vår vardag under både soliga och regniga dagar, i medgång och motgång, min syn på hundägande, träning och mycket mer därtill.

Likes

Comments