Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Vardagslivet, Ymer

Vips sa det så klev vi in i september månad vilket jag faktiskt sett fram emot. Hösten är fantastiskt vacker och perfekt väder för hundträning. Dock har jag den senaste tiden känt att jag inte riktigt får ihop det med strukturen kring träningen vilket kanske beror på att jag inte riktigt tagit mig tid till att faktiskt sätta mig ner med papper och penna och göra en plan med mål och strukturerade kriterielistor.

Träningen är i full gång så det är inte det att vi står helt hand/tassfallna och inte gör någonting. Det är allt från Coachingrupp i Nosework, Apporteringskurs, Utställningsträningar, Viltspår samt övningar vi fått i läxa genom utbildningen. Träningen går kanon och jag är supernöjd med vad vårat lilla team åstadkommit hittills MEN jag har som sagt ingen riktig plan med del/slutmål och att jag igår stötte på en September Challenge på instagram var ju bara för bra för att vara sant.

September Challenge går alltså ut på att varje dag ta sig ann en utmaning att fundera på och med hjälp av bilder, text, fantasi och kreativitet får vi förhoppningsvis den fina helhetsbild vi vill ha. Challengen hittar ni på instagram och är skapad utav @hundunik samt @thecreativekelpie. När vi sedan gjort klart dagens utmaning laddar vi upp den med samlingstaggen #planeradinhundträning och på så sätt kan vi inspirera och ta del av varandras dagliga utmaningar.

Att det idag är den 7 september innebär att jag missat ett par dagar men vad gör det? Jag känner mig riktigt taggad och tycker det ska bli lite mysigt att sitta och fundera på en del av de utmaningarna som dyker upp. Som exempel är två av utmaningarna -5 personliga/unika egenskaper mina hundar har- eller -3 styrkor mina hundar har- Positivt tänk = Me like!

Idag är det vilodag för gänget då veckan varit och är ganska fullbokad så jag kan med gott samvete komma hem ikväll och börja skapa vår September Challenge.

Jag laddar upp bilden för utmaningen här nedan och hoppas fler kan finna inspiration i denna fantastiska ide.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning, Vardagslivet, Ymer

Jag är nog inte den enda som tycker att dagarna bara flyger iväg och att allt går rasande fort. I mitt huvud är det aldrig en lugn stund och även om jag tänkt uppdatera om helgens utbildning sedan i söndags så har tiden inte varit på min sida.

Men vi hade som tidigare helger med gänget på Attityd Hundkunskap en fantastisk helg som återigen kastade in oss i en tvättmaskin och torktumlare med en kraftig centrifug som aldrig tycks stanna. Vi är en grupp hundnördar som går denna utbildning för att lära oss mer, dela erfarenheter och fördjupa oss i det vi brinner för allra mest, våra älskade fyrtassade vänner. Helgens ämne -Inlärning i teorin- vilket är så sjukt intressant. Hur gör vi för att hundarna ska förstå oss på ett sätt som i våra ögon kanske verkar vara en självklarhet? Att de är kloka och förstår oss mer än vad vi tror beror kanske inte på det som kommer ut ur vår mun, det handlar kanske mer om hur vi rör oss, för oss och känner. För visst har ni väl suttit i soffan och tänkt utan att säga något "nu är det dags att gå på promenad" och vips så står hunden/hundarna redan vid dörren och väntar på oss. Självklart så förstår de en massa ord och signaler som vi både medvetet och omedvetet lärt in men sedan helgen har jag tänk på det faktum att man skulle prova en tyst dag, bara för att se vad som händer genom att använda kroppsspråk och utbyta blickar. I dagsläget kanske det inte är någon bra ide då vår lilla piraya på dryga fem månader kräver sitt. Jag vet att jag inte är ensam när jag säger att jag kanske pratar mer med mina hundar än jag borde, jag kan hålla långa dialoger med dem. I deras värld låter det förmodligen som rena kinesiskan. Men för mig blir det en del av det vi faktiskt delar, vårt gemensamma liv trotts att vi är olika arter. Att inte prata med dem alls mer än om det är en signal/kommando eller under träning skulle för mig vara att faktiskt utesluta dem från familjen och vår relation också för den delen.

Jag vill förtydliga att det jag skriver här är mina egna tankar och det jag står för, tror på och hur jag lever med mina hundar. Det är där vi kommer in på hur ett och samma ord kan betyda så himla olika för oss alla. Vi fick några intressanta frågor under helgen och vanligt ställs allt på ända, man tvättas, centrifugeras & torktumlas om vart annat, för vem hade sagt att det skulle bli enkelt och att det finns ett enkelt svar till alla enkla frågor som faktiskt är komplicerade frågor?! Är jag en mamma till min hund eller är jag en matte? Är jag en familjemedlem eller är jag en vän? Är jag en lärare eller träningskompis? Hur jag ser på det och hur jag önskar min hund ser på det är kanske något helt annat än verkligheten säger. Sen vill jag återigen tillägga att ord och vad de har för betydelse är olika för var och en. Det finns inget rätt eller fel. Jag kallar mina hundar för mina barn MEN det betyder inte att jag glömt bort att de är hundar för det är ju faktisk den arten jag valt att leva med, just för att de är hundar. Men att placera in min familj i olika fack skulle aldrig funka för mig, vi är alla lika mycket värda, lika älskade, lika vackra och det är så jag önskar alla mammor/föräldrar ser på sina barn oavsett två, tre eller fyrbenta. Sen har jag full förståelse för alla dem som ser det på ett helt annat sätt, som använder ordet matte, det är absolut inget fel med det utan som jag sa, det handlar om vad ordet säger och vad det har för betydelse för oss.

Nu kanske det är de som tänker "okej, hon ska bli beteendeutredare & förmänskligar sina hundar, hur ska det gå" Jag kan svara såhär, det kommer gå alldeles utmärkt! Denna helg har vi suttit 9 hundnördar i ett rum och alla har haft olika namn för en känsla som varit densamma. Vi älskar våra små djur (för det får man väl säga, djur?!) av hela våra hjärtan och vill dem bara det bästa i livet. Någon kallar sig mamma, en annan bästis, den tredje syster, den fjärde livskamrat. Men det vi har gemensamt är känslorna i våra hjärtan av att vilja ge dem allt det där de förtjänar och behöver.

Vilken tur att det är sju helger kvar för listan på frågor, funderingar och nyfikenhet bara växer och att vi dessutom får tillbringa tid i en stuga i vackra Mullsjö med fantastiska vandringsleder och natur är ju nästan för bra för att vara sant.


Likes

Comments

Vardagslivet, Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning

Vips sa det, sommarlovet är över och det är dags för oss att börja förbereda oss för en helg i fantastiska Mullsjö/Bottnaryd med gänget på Attityd Hundkunskap.

Hur kul, inspirerande och givande dessa helger än är så har det varit behövligt med en paus. Inte bara från utbildningen utan en helt kravlös paus. Sommaren som gått var så välplanerad och strukturerad både för semester, hundträning och pluggande men när jag satte i nyckeln och lämnade dagiset sista dagen och det var dags för semester så hände något. Pang sa det och det var som att få en fet käftsmäll, jag tappa all ork, motivation och lust och med det kom en fruktansvärd ångest. Ångesten har efter en rannsakning av mig själv många orsaker men framför allt för att jag inte kände igen mig själv, vad hade hänt med mig?!

Utan att gå in djupare på anledningar och allt där till så fick det mig att tänka om och omprioritera helt och hållet. Nu vill jag inte att ni ska tro att jag bara viftar undan och förskönar dessa symptom då det är något som bör pratas om och mår man dåligt så måste man acceptera det, sök hjälp, ta emot hjälp och prata om det. Allt detta gör jag med mina nära och kära och det är där jag är just nu. Kanske kommer det upp här igen men just idag mår jag kanonbra och är laddad inför helgen.

Som sagt sommaren blev omprioriterad och vi har trotts det dåliga vädret haft en fantastisk sommar tillsammans. Vi har bara varit, promenerat, spenderat tid med våra nära, tränat när vi känt för det men framför allt har vi haft semester. Omprioriteringen blev som sådan att vi strök oss från allt, träningar, tävlingar, läger, ja allt förutom de kravlösa äventyr vi bokat upp oss på. En weekend på Örnatorpets i skogen med vandring, en annan i Mariestad hos Björn med dagliga utflykter och mer därtill.

När jag ser tillbaka så inser jag hur viktiga dessa fyra kravlösa veckor varit även för hundarna, vi har gått några spår, tränat lite hemma men utöver det så har vi bara njutit av varandras sällskap, badat, vandrat och myst.

När vi nu kommit tillbaka till vardagen och med kurser och träningar som dragit igång med tävlingsmål och datum satta så har vi fåt en nytändning allihopa. Inspirationen finns, attityden finns, motivationen finns, ja allt det där för att få lyckade träningspass tillsammans. Lika laddade är vi inför helgen med utbildningsgänget och det blir även första helgen i klassrummet för Ymer. Med tanke på hur trygg han är i alla andra situationer kan vi nästan räkna med att det kommer gå som en dans. Utbildningen sträcker sig som de flesta vet ända fram till april 2018 då vi förhoppningsvis lämnar Jönköping med ett diplom i handen där det står Godkänd beteendeutredare. En av våra uppgifter är att hålla en föreläsning/redovisning på 30 minuter, valfritt ämne, givetvis med hundinriktning och det jag ska fördjupa mig i är den läkande och helande effekt som våra fyrfota vänner har.

Jag har mycket att ta med i från den ryggsäck jag placerat långt in i en garderob men jag kommer även ta med en del av denna sommar. För vad skulle jag göra utan mina bästa vänner? Självklart mår jag bra utav att umgås med de tvåbenta jag älskar och bryr mig om men mest av allt vill jag vara med björnbröderna och tant panda långt ute i skogen där vi bara kan vara. Hundarnas närhet och att ha dem i mitt liv, vid min sida gör mig hel och jag är dem så tacksamma vareviga dag.

Nu är det som sagt full rulle mot helgen, matlådor ska göras, godispåsar fyllas, bilen packas och i morgon åker vi för att bli fulltankade av ny information, inspiration och en berg och dalbana som heter duga när man kliver in i vårat klassrum. Självklart kommer vi att hinna njuta av skogarna och vandringslederna i fantastiska Mullsjö, vi har mycket att visa vårat illa yrväder Ymer.

Likes

Comments

Vardagslivet, Änglahundar

Två år har passerat, två år utan min första bästa vän. Han som förändrade allt och gav mig den framtid jag ville ha och lever idag. Jag skulle inte vara här utan Hubbe. När jag fyllde 18år hade jag bara en önskan, jag ville ha en EGEN hund, att dela hund med familjen eller hjälpa till med andras var inte samma sak och om ni förstår så gick min önskan igenom, den 17 oktober 2004 började vår resa tillsammans.

När jag ser tillbaka på vår tid och vårat liv tillsammans så var det helt fantastisk, bandet mellan mig och Hubbe och det vi två hade tillsammans kunde ingen komma emellan. Oavsett hur turbulent en tid av mitt eller vårat liv var så var det alltid vi två, tillsammans. Mitt hundägarskap skiljer sig dock en hel del från dåtid och nutid. När jag fick Hubbe så var träning inte något jag direkt tänkte på, han skulle vara med mig i stallet, hänga med på äventyr och framförallt vara min bästis.

Hubbe har aldrig varit på kurs eller gått några spår förutom korvspår, han har aldrig tävlat eller haft några planer framför sig som Loke och Ymer har. Hubbe var en bästis som hängde med på allt, överallt och varsomhelst vilket han var helt tillfreds och nöjd med. Jag har ibland tänkt att jag varit elak mot honom som inte gav honom det han kanske skulle behöva inom berikningen men när jag tänker efter så ser jag hur han fick utlopp för en hel del även om det mesta var självberikning. Han grävde, rullade sig i lera, simma/bada, apporterade, sprang med när vi red, balanserade, spanade och självklart trixade vi en del också men på en enklare nivå.

Hubbe var väldigt speciell och idag kan jag se att även om jag tycker han var perfekt och världens snällaste så är kanske inte det helt sant. Han var världens snällaste mot människor och vissa hundar. Men när jag tänker tillbaka så var han ganska ointresserad av andra hundar om de inte kom för nära, då kunde han säga ifrån väldigt bestämt, till och med göra utfall om det var någon som inte snacka snällt hundspråk till honom. Det var dock väldigt sällan och jag kan idag se mönstret av vilken typ av hundar det var han reagera på som "bulldogtyper". De ser annorlunda ut, pratar ett annat språk och låter en del.

Hubbe var en blandras bestående av labrador, cocker spaniel och setter. En perfekt blandras, en perfekt läromästare och den bästa vän ni kan tänka er. Jag önskar att jag kunde se mig själv genom hans ögon, för den blicken, det uttrycket sa så otroligt mycket. Han litade på mig, precis som alla våra hundar gör så ger de sig själva till oss och litar på att vi tar hand om och ger dem vad de behöver. Blicken berättar även hur älskad man är, hur behövd man är. Av blicken kan man tyda när något är bra, fantastiskt, mindre bra, hemskt, skrämmande, exalterande, om man är hungrig, trött, ja allt det där.

Vi har gått igenom en hel del men det mest skrämmande var den gången när han blev ormbiten och blev inlagd på Blåstjärnan i nästan en vecka. Två huggormsbett i munnen och huvudet svullna upp som en fotboll, ögonen rullande och han tuggade skum. Jag var så rädd och minns än idag inte hur jag tog mig ner till djursjukhuset, men fort gick det. Efter behandlingar och flera dygn fick han komma hem och ha var snabbt sig själv men några år gick och jag märkte att något hände med hans syn. Veterinären kunde konstatera att något med medicinen/behandlingen har påverkat synnerverna på något sätt, hur och vad är inget jag lagt på minnet då vi fick ställa in oss på att han skulle bli blind.

Det tog tre år när synen började förändras innan han tillslut var helt blind. Tre år att succesivt vänja ögonen är jag idag tacksam för och jag är fortfarande imponerad av hur denna superhund klarade sig så bra de sista åren helt utan synen. Vi hade genom att lära honom bära en hink och säga upp när den stötte emot tex trottoarer, trappor m.m fått honom att lyfta huvudet. Stopp kommandot innebar som det låter att man stannar och står still vid tex övergångställen, innan man går ner för en trappa m.m. Akta innebar att han var på väg mot något och fick sakta ner tempot. Att bli blind förändrade inte Hubbes livsglädje överhuvudtaget, men det gav mig/oss en större uppgift då han hade ännu mer behov av vår närhet och hjälp än tidigare. Att apportera fungerade ändå, näsan kopplades på och det fanns inte ett tillfälle han kom tillbaka tomhänt.

Jag kan skriva hur mycket som helst om denna fantastiska individ men det ända jag ville göra idag var att hylla min fina vän, så älskad, så saknad och aldrig glömd. Hans porträtt är förevigat på min arm, hans första tappade tand är ingraverad i ett vackert smycke runt min hals och idag driver jag och chokladpralinerna ett dagis i hans namn.

REGNBÅGSBRON

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna.
Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma.
De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.


HUBBE

2004.08.20 - 2014.08.22


Likes

Comments

Tränig & Tävling, Vardagslivet, Ymer

Jösse vad tiden går och vad mycket som hänt sedan vi skrev någonting här senast. Att börja radda upp datum och vad vi haft för oss känns sådär, det hade bara blivit en lista utan personlighet. Jag tänker att vi tar det efter hand och börjar med den största nyheten av dem alla.

Loke har fått en lillebror och Divan har blivit moster sedan måndagen den 26 juni då jag var och hämtade våran älskade lilla Ymer på Öland. Att det blev en labbe till var för oss en självklarhet, vår stora kille har lämnat det största tassavtryck i våra hjärtan och givetvis påverkas vi även av våra gamla älskade familjemedlemmar Hubbe och Sigge hade labrador i sig. Men trotts att jag dagligen jobbar med hundar av alla dess raser och ser att även om vi har tex två pudlar så är de pudlarna olika individer med olika personligheter, så varför föreställde jag mig att valptiden med Ymer skulle bli som med Loke?

Loke har alltid varit väldigt lugn och följsam även om han är lite bufflig och hittar på bus så är det en kille som har det största hjärta jag vet. Jag hade önskat att jag såg världen genom hans ögon, obekymrad, tillfreds, lycklig, nöjd ja allt det där som jag ser i han vackra ögon. Det har alltid varit lätt att jobba och träna med Loke, lagom med driv och vilja att lära sig nya trix eller sporter. Den där on/off knappen är något han kan styra helt och hållet själv, vi har aldrig behövt hjälpa honom att kunna slappna av i alla dess miljöer eller situationer, han är trygg helt enkelt.

Men ny har vi en ny familjemedlem och han är så olik Loke att vi ibland skojar om att det måste vara en blandras. Ymer är en liten kille med mycket självständighet, mycket egen vilja och en attityd som heter duga. När han sover så sover han men de timmar han är vaken går det inte att undvika att varken höra eller se detta lilla yrväder som idag väger 16,7kg. Han har sedan dag ett varit fantastisk gällande rums renheten och är så duktig på att säga till när det är dags att gå ut. Han sover hela nätterna men skulle det mot sin förmodan behövas ett nattligt toabesök så säger han till och springer till dörren. Jag har med Ymer valt att avstå från valpkurs då han har ett ganska fullspäckat schema ändå och den grundläggande träningen klarar vi på egen hand. Han är och kommer förutom att vara med på dagis och jobba med mig hela dagarna dessutom vara med på utbildningshelgerna, gå nosework kurs för unghundar, tematräningar samt allt annat vi hittar på. Däremellan är det viktigt att han får den vila och återhämtning som alla valpar behöver och jobba på on/off knappen.

Ymer är en super aktiv kille och har en stor samarbetsvilja, lättlärd och fokuserad men som jag skrev, han har även mycket egen vilja och attityd. Han testar sig fram och är helt orädd, vilket både har sina fördelar och nackdelar. Att Ymer kommit in i vår familj har gett mig nya möjligheter till att tänka annorlunda, göra annorlunda och vara kreativ i lösningar och hitta på nya sätt att komma framåt i träningen så att det passar just honom och oss som team.

På tal om team så börjar ju vårat team bli större och jag har fått frågan om vi, jag, Loke och Ymer ska ha ett team namn. Självklart ska vi ha det när vi ger oss ut och tävlar men vi står lite och stampar över vad vi ska heta. Både Loke och Ymer är namn hämtade efter nordisk mytologi så det kommer bli ett namn passande just det.

Just nu jobbar vi mycket med de grundläggande stenarna som sitt, ligg, stanna, stanna kvar, hit, gå fint i koppel samt en del utställningsträning och vi har även börjat introducera viltspåret för den blivande stjärnan. Miljöträning har det blivit en hel del i sommar och dessutom är det en del av hans vardag då de alltid är med mig näst intill vart vi än är. Nya miljöer och vad som sker runtomkring är inget som bekymrar denna lilla kille. Att människor, hundar, bilar m.m passerar är inget som drar hans uppmärksamhet ifrån mig eller vår flock.

Även om jag får klia mig i huvudet, backa bandet, börja om och komma på nya ideer dagligen i träningen gällande denna lilla kille så ser jag fram emot en spännande framtid med båda våra chokladpojkar.

Registrerat kennel Namn: Islands Hunters Svante

Tilltalsnamn: Ymer

Ras: Labrador Retriver

Född: 28 April 2017

Färg: Brun

Mor: Grace-Kelly

Far: Robust Brown Zermatt

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Vardagslivet

Jag får ofta höra att mina hundar är bortskämda och givetvis går jag direkt in i försvarsställning, redo med argument som förtydligar att om det kallas bortskämd när man låter sin bästa vän vara precis den individ han/hon är skapt att vara och förstärker deras självkänsla, peppar och låter dem ta för sig av världen så javisst då är de bortskämda. Men för att bli kallad bortskämd så måste ju individen i fråga ta saker för självklara och min fundering är om våra hundar tänker så? Det är så olika hur man ser på detta. Om man har en hund som får gå före dig i dörren, hoppar på dig, tigger vid matbordet och får smaka, tacklar dig i lek och till och med brottas med dig där du låter dem vinna, ja låt oss då kalla dem bortskämda. Om man tycker att hundar enbart ska bo i hundgårdar utomhus så tycker man förmodligen att mina hundar är bortskämda som får ligga precis var dom vill i huset. Golvet, soffan, sängen och hör å häpna även köksbordet. Hela vår lägenhet är till för dem, precis som för oss tvåbenta. Är dom bortskämda då? Dom vet ju inte om något annat. Alltså har dom heller inga krav på hur det ska vara. Hur ska dom kunna välja?

Det är lite farligt att tänka i de här termerna. Det blir väldigt lätt att hunden får lida lite för vårt sätt att tänka. Hunden har inga krav i grunden på vad den får och inte får göra. Om den ska äta färskt rådjur eller sämsta tänkbara foder. Den kräver varken det ena eller det andra. Det är vi som vänjer dem vid det ena eller det andra. Alltså kan man inte säga att hunden är bortskämd.

Nu är det ju inte så att Loke och Diva får lov att göra precis vad som helst, självklart har jag förbudsord som säger att nej, du får inte springa mot vägen, eller nej du får inte äta av skräpet i diket, men dessa ord används ytterst sällan och jag vill tro att det beror på just det faktum att de har tillgång och frihet till att göra så mycket annat där deras naturliga behov blir tillgodosedda vilket gör att de få förbuden vi har på något sätt blir ointressanta att ens försöka utföra.

Eftersom alla har olika sätt att se på hur hundarna ska leva kommer det alltid att finnas någon som tycker att åtminstone mina hundar är bortskämda. Jag ser det så här istället: JAG är oerhört bortskämd! Jag har två hundar som älskar mig över allt annat. Som ger mig så mycket kärlek som bara är möjligt alltså måste det ju vara jag som är bortskämd. Eller?

Loke och Diva får mig att varje dag komma upp ur sängen med ett stort leende på läpparna. De får mig att komma ut och röra på mig och tillsammans upptäcker vi nya vackra vägar, stigar och miljöer, senast i helgen då vi vandra i Mullsjös fantastiska skogar. De får mig att våga utmana mig själv och tro på mig själv och även om de själva inte är medvetna om det så hade jag inte kommit så här långt om det inte vore för dem.

Det finns ingenting jag inte skulle göra för mina hundar och deras välmående och det finns inte häller någonting jag skulle ändra på i vårt förhållande till varandra eller i vår vardag för att det ska passa andra. Kommer man hem till oss så är rekommendationen inga vita kläder, hos oss hälsar vi med en så kallad "Happy Hug" och vill man sitta i soffan har vi klädrullar som tar bort ett och annat hårstrå innan ni lämnar.

Så bortskämd eller inte, det är bara en del av vår vardag!

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Vardagslivet

Ja jag var tvungen, jag skrev till min son för det är så jag ser på det, Loke är min son med fyra tassar och ett bedårande sött ansikte. Jag kallar mig för Lokes mamma och hur alla andra tolkar det, ja det är upp till dem för jag vet skillnaden på att "förmänskliga" (som för övrigt är ett tabu ord) och att ge hunden (Loke, min son) vad han behöver både som ras och som individ. Men skäms på mig som förmänskligar min hund på det viset för en hund måste få vara hund och dessutom vet vi hundägare inte vad äkta kärlek är förrän vi själva fått barn. Jag tänker säga det rakt ut -SKITSNACK! Jag vet precis vad kärlek är och det är väl ingen hemlighet att Loke är den i vår familj som får sina behov uppfyllda mer än någon annan. Men det var inte detta dagens inlägg skulle handla om utan om foder och våra "mag" problem.

Det råder ju inga tvivel om att mat/foder hetsen är lika stor i hundvärlden som för oss människor och ger man sig in i en diskussion om vem som har det "bästa fodret", vilket foder som är "renast" osv så kan man räkna med att antingen gå därifrån mer förvirrad än någonsin eller i värsta fall snäppet till ovänner då det är ett känsligt ämne och vissa rent ut av kan känna sig kränkta. Alla vill vi ju våra hundars bästa och jag vet själv hur det är om man har en hund med obalans i magen. Loke har fram till för några månader sedan haft en riktig stålmage och som de flesta vet har han fått färskfoder sedan 3 månaders ålder. Jag är supernöjd med fodret över lag, han är i fin kondition, vacker päls och viktigast av allt så mår han bra, han är en lycklig hund. Men..... det kommer alltid ett men. För några månader sedan började hans mage att göra uppror och den prata/bubbla och knarrade i samband med att han var och varannan dag var lös i magen. Min första tanke var att han var sjuk, fast nä ändå inte, han var ju pigg och inte påverkad för övrigt så efter att jag frågat runt lite konstatera vi att han kanske är i behov av ett mellanmål/lunch mitt på dagen då han är en kille med ganska hög energinivå och vårt dagliga schema gör att han förbränner en hel del. Så då kom vi till frågan, ska jag bära med mig färskfoder överallt eller gör jag det lätt och köper ett torrfoder som är lätt att ha med sig när man är iväg och det är lunchdags? Ja det blev en tur till djuraffären och en säck torrfoder följde med hem. Dagarna gick och hans bubblande mage försvann men den blev ändå inte stabil, så jag gjorde som många andra och googlade, läste och googlade och läste på lite till.

Med det sagt så har jag idag en SON som fått balansen återställd i magen igen. Hur? Ja vi gör våra egna matlådor som består utav färskfoder, vilket kan vara kött av alla dess slag men det jag lagt till är en liten mängd ris till varje portion samt en större mängd grönsaker då hans magproblematik lätt blev återställd med mer bukfylla. För det är ju ingen hemlighet att labradorer alltid är hungriga, vilket dessutom är konstaterat. Så nu står vi varje söndag och kokar ris för en vecka, handlar in grönsaker, frukter och bär till bukfylla och sen är det bara att börja portionera upp. Vill påpeka att jag aldrig i mitt liv trodde jag skulle stå och göra matlådor på detta vis då jag aldrig skulle göra det till mig själv, det är lättare att köpa en låda Nutrilett och några havremjölk sen är det bara att skaka och dricka. (Ja det resulterar i att man är skithungrig när man kommer hem)

Eftersom jag varje dag kommer i kontakt med många hundägare via dagiset så får jag ofta frågan angående foder och det jag vill komma fram till med detta inlägg är att gå på magkänslan. Mår er hund bra, är magen i balans, är hunden i god kondition så finns det ingen anledning att hålla på att byta foder för att andra säger att deras foder är bättre osv. Vill dock understryka att jag inte är någon expert och om man upplever riktiga problem med sin hund att det finns oberoende foderexperter som gör analyser utan att ställa sig bakom ett visst märke. Du får istället veta vad din hund behöver och vad du kanske bör utesluta.

Idag är det fredag och frukosten bestod idag utav, vildand från Sundhundmat, ris, morötter, vitkål och broccoli samt tillskotten, Kelp, Nypon, Spirulina och Fiskolja från Svenska djurapoteket. Till lunch blir det ett smarrigt kalvbröstben, mums!

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Utbildning, Vardagslivet

Äntligen är vår solen här, det ljusnar tidigare och kvällarna blir allt längre, underbart! Denna vecka hade jag avsatt lite egentid för mig Loke och Diva och passade på att ta en ledig dag när vår fantastiska personal hade möjlighet att jobba lite extra. Planen var att börja dagen med sim och vibb för att sedan bege oss ut på en lååång härlig promenad och kanske passa på att träna lite också. Men sedan i måndags kväll har lilla pralinen varit halt/stel vilket innebar att tisdagens DW ställdes in i hopp om att han skulle vara ok idag, att det bara skulle vara en lättare sträckning men tyvärr vill det inte ge med sig och vi har fått tid hos veterinären på fredag. Det är inte mycket men jag märker att det är något som påverkar honom. Så nu är det koppelpromenader och mental aktivering tills vi får bukt på detta, huvudsaken är att han blir bra och att det inte är något allvarligt.

Istället har dagen gått åt till att plugga, ringa samtal och svara på mail medans chokladpralinen ligger brevid med sina glittrande ögon som ber om att vi ska hitta på något kul.. Men tyvärr, det blir inte mycket roligare än så här idag och det gör faktiskt ingenting, det är nyttigt för våra fyrbenta vänner att ha dagar av vila, återhämtning och ha tråkigt ibland rent ut sagt. Men jag känner ju mig själv så förmodligen blir det att vi kör lite Nosework och tar några utomhus och fordonssök under dagen, det är ju ändå helt perfekt väder att träna i och inget som skadar eller påfrestar hältan så länge han inte rusar, hoppar och studsar. Det blir snarare en 30 minuters mental träning/aktivering som gör att han sover gott till kvällen och ändå är nöjd trotts att dagen i hans ögon kanske varit ganska tråkig.

Jag startade för ca två veckor sedan en vidareutbildning till Dogparkour instruktör och målet är att vara klar med den tills dess att vi börjar beteendeutredar utbildningen i slutet på mars. Känslan och som det ser ut nu lutar åt att jag hinner klart i tid sen kan vi lägga till även parkour i kursutbudet, så kul!

Utöver det så är som ni vet är några av kurserna ute för bokning och det fylls på i rasande fart och inte nog med det så planeras det för fullt inför årets hundfest på dagiset och vi har redan nu fått in sponsorer från bla Svenska Djurapoteket , Vitakraft och DogBox, men det stoppar inte där utan ett spännande samarbete är på gång vilket vi ser fram emot. Ni får dessvärre suga lite på den karamellen tills allt är klart men jag har en känsla av att det kommer bli kanon och det ska bli jättekul att få berätta mer i sinom tid. Även vår lilla "kursbutik" är under uppbyggnad där det kommer finnas produkter som vi använder i träning, vi har redan fått in våra dofter till nosework, urvalsbanor och gömmor till doftkällan, allt för att man ska kunna fortsätta träningen hemma. Jag kan även avslöja att det även kommer ske förändringar på utsidan av vårat dagis, rasthagen ska bli större samt anpassas för kurser och träningar. Många bollar i luften för tillfället men jag/vi gör något vi brinner för och att se företaget blomstra och utvecklas är en fantastisk känsla.


Likes

Comments

Vardagslivet, Änglahundar

Den 18 oktober 2004, en dag jag alltid kommer att minnas. Dagen då jag gav hela mitt hjärta till en annan individ, dagen då jag för första gången upplevde kärlek från första stund, dagen då allt började.

Min älskade Hubbe, jag kommer så väl ihåg dagen då vi satte oss i bilen för att åka och kolla på valpar, det närmade sig min 18års dag och jag skulle få min alldeles egna hund. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig mer än att det skulle vara en stor lurvig björnhund (Berner Sennen) Väl på plats kommer dessa fantastiskt söta "små" valpar lufsandes över gården och tillsammans gick vi upp emot huset för att umgås och det var då jag såg detta underverk.

I en valphage på andra sidan gräsmattan satt en liten svart kille med stora dumbo öron och var alldeles ensam. Eller ensam var han inte utan han delade hage med sina 7 syskon men Hubbe var inte en i gänget, han var utstött. Hälften så stor som de och jag skulle nog jämföra honom med tjuren Ferdinand. Det var ingen tvekan, detta underverk eller ingen alls! Jag var förälskad!

Den 18 oktober kom han hem och sedan den dagen fram tills hans bortgång 22 augusti 2014 har vi delat många fantastiska minnen men även en del tragiska, oavsett har han alltid funnits vid min sida och jag kan med all säkerhet och handen på hjärtat säga att utan Hubbe hade jag inte varit där jag är idag.

När jag ser tillbaka och med den kunskap jag bär med mig idag så gjorde jag väldigt många omedvetna fel. Berikning, träning och aktiviteter på den nivå jag och Loke är på idag fanns inte just då. Hubbe hängde med mig i stallet, vi promenera, busa med bollen (för mycket/maniskt) och levde ett alldeles vanligt liv. Kanske är jag för hård mot mig själv för jag vet att Hubbe var en otroligt lycklig hund ända in i slutet. Men jag hade ändå önskat att han fanns här idag så att jag kunde tacka honom, uppvakta honom och vara en del av det jag och Loke gör idag.

Att säga hejdå till Hubbe och låta honom somna var inget svårt val då han blev akut sjuk och att låta min bästa vän lida som gett mig allt och lite till var inget alternativ. Men det gjorde ont, så förbaskat jävla ont och ibland kommer den känslan över mig, en känsla av saknad, sorg och smärta. Att säga farväl och veta att jag aldrig mer kommer pussa den blöta nosen eller smeka de stora dumbo öronen var som att dela mig i två, det fanns inte i in värld. Han skulle ju alltid finnas där!

Idag är Hubbe med oss vart vi än går, hans porträtt är förevigat på min arm, vår bröllopsdag är den 20 augusti på Hubbes födelsedag och dagiset är döpt efter honom, Hubbes Hunddagis.

Den kärlek jag delar med Loke är minst lika stor och kanske är det för att även den berättelsen om vårt första möte handlar om en liten utstött chokladpralin i valplådan.

Likes

Comments

Jämtesjöns Loke av Ella, Tränig & Tävling, Utbildning, Vardagslivet

Ja vad ska jag säga, det har varit dåligt med uppdatering på bloggen då behovet av fler timmar på dygnet bara växer. Vi har med dunder och brak välkomnat 2017, satt våra mål (listan kommer med all säkerhet att fyllas på efter hand) och är nu mitt i en fas där struktur och planering är A och O mellan jobb, träning, utbildning m.m

Så vart är vi för tillfället och vad gör vi i dagsläget? Jag ska försöka få ihop det nedan trotts att mitt huvud är som en popcornmaskin där nya ideer poppar upp och tankarna går åt alla håll. 2017 är och kommer bli ett kanon år!

JOBB - Som de flesta utav er redan vet så driver jag ett Hunddagis & pensionat och vi är nu i utvecklingsstadiet där vi kommer att öppna upp för kursverksamhet under vår och sommaren. Superkul tycker vi men med det kommer givetvis mer jobb, mer planering osv. Vi kan dock stolt meddela att vi startat ett samarbete med Malin på M.A Hundsport, en fantastisk tjej, jordnära och som vi själva, en riktig hundnörd. Tillsammans med M.A Hundsport kommer vi starta upp kursverksamhet, föreläsningar, läger och andra event. All info uppdateras på hubbeshunddagisab.com eller via vår FB sida.

UTBILDNING - Som tidigare år kommer även detta att till stor del präglas utav utbildning då jag brinner för att utvecklas och mitt mål har alltid varit att bli beteendeutredare. Som beteendeutredare vill jag jobba för att hjälpa den missuppfattade hunden samt få en större förståelse för olika individer. Denna utbildning startar i mars och både jag och Loke är redo att komma igång. Men inte nog med det, första halvåret kommer Jimmie att gå med och får då behörighet till att driva dagiset på egen hand samt grunderna i instruktörsyrket. Så kul att han vill göra detta ihop med mig och Loke, vår förhoppning är att han blir lite mer hundnörd än i dagsläget.

Men det stannar inte där, nu är vi igång med Dogparkour instruktörsutbildning på distans och eftersom jag brinner sååå för nosarbeten kanske vi hinner med viltspårs/nosework utbildning parallellt med den andra. Kanske, vi får se vad tiden säger!

LOKE/TRÄNING - Eftersom Loke kommer vara med under utbildningarna och vara en av projekthundarna har vi eller rättare sagt jag sansat mig lite och vi kommer därför inte att starta några nya sporter i år förutom att vi börjat träna WP vilket är hur kul som helst. Utöver det så håller vi oss till Nosework med mål att starta några tävlingar, samt viltspår-mål är anlagsprov och börja tävla samt några utställningar. Förutom det så kommer vi satsa mycket på att jobba vidare med kommunikation, relation och samspel vilket för mig är det viktigaste. Jag har valt Loke och inte tvärt om så genom att ge honom det han behöver utöver all den kärlek han får berikar inte bara honom det värmer även mitt hjärta när jag vet att han är nöjd och att han har förtroendet att lita, följa och lyssna på mig. Självklart fortsätter vi även med vår simning och WTM:en, det är två av favoritsysselsättningarna för pralinen och jag kan varmt rekommendera båda delarna. Besök gärna Göteborgs Hundsim om ni vill veta mer om det.

Som sagt fullt upp för våran del men vi ska göra vårat bästa att uppdatera ett par gånger i veckan med de äventyren vi gör. Idag står det förutom jobb WP på schemat!

Likes

Comments