Skoltider

Jag är en sådan där person som älskar spex. Jag tycker om att gå "all in" med kostymer och dekorationer och jag är väldigt kreativ. Därför älskar jag Halloween. Jag brukar ha något typ av halloween firande varje år, som varierar, men jag får alltid klä ut mig. Jag ha firat halloween i USA förut som liten och vet att det ska vara lite extra här i förhållande till Sverige. Det är därför som jag först blev lite besviken när skolan inte riktigt hade något om nästan ingen av mina vänner tänkte göra något för att notera högtiden. Dock bestämde jag mig för att inget skulle hindra mig fån att få hitta på något. Jag blev lite glad när jag såg att "Havana Club" som jag går till ibland (en salsa/bachata club) hade en "halloween fest" på fredagen, så jag klädde ut mig till leopard (jag vet, lite töntigt, men det var den lättaste kostymen att packa med) och gick. Jag blev lite då det inte var lika roligt som det brukar vara och kanske bara en tredjedel av alla där var utklädda plus att åldersgruppen höjts otroligt, men jag var också glad att jag fick dansa vilket jag älskar. Något jag inte visste dock för när jag skulle hem sen var att Bostons tunnelbana stänger mycket tidigare än vad jag är van vid i Sverige och eftersom jag hade problem med min Über app och inte kunde ett ända taxinummer visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag gick runt lite och fick syn på ett taxistopp tillslut och lyckades ta mig hem.

Nästa dag (lördag) har jag fått höra att en guddotter till en familjevän ska ha en halloween fest och fick veta att jag letade efter något att göra så hon bjöd snällt nog in mig. Vi har inte träffats så mycket förut och hon går på en annan skola så jag kände i princip ingen där, men hade ändå väldigt roligt. Jag fick smaka på det som jag hade uppfatta var det riktiga amerikanska college livet. Först var det hemma fest med lite kortspel och "ring of fire". Sen gick vi vidare till ett riktigt "house party". Det var inte likt något jag sett förut. Det var i princip ett helt hus, nästan tomt på möbler och där varenda kvadrat meter var fylld med ungdomar på varenda våning. I källaren var det musik och dans, uppe var det sjuka toa-köer och folk som drack ur röda plastkoppar. Till och med hela parkeringen utanför var fylld med ungdomar som pratade och rökte. Det var lite roligt att se, men hade nog varit ännu roligare om jag känt någon. När vi tröttnat på festen gick vi, hela gänget från förfesten (på något konstigt sett som jag inte förstår lyckades vi alla hitta varandra samtidigt efter att ha spritt ut oss), och åt pizza innan vi återvände hem. De flesta sov över, men jag fick lära mig om ett nytt sätt att transportera sig på och tog en "lyft" hem. Jag var riktigt glad över denna upplevelse och glad att min halloween inte blev så dålig trots allt. (Tyvärr har jag inga bilder att dela från dessa event dock.)

Likes

Comments

Resor, Skoltider

Hemma i Sverige var det höstlov, men för mig var det en helt vanlig skolvecka. Jag hade lektioner och läxor medan familjen låg och solade på Bermuda i en vecka. Sen insåg jag att Bermuda bara låg ett 2h flyg från Boston, så jag och pappa planerade att jag skulle åka ner över helgen och överaska resten av familjen som inte fick veta att skulle komma. Jag åkte fredag morgon och missade bara en lektion och landade på Bermuda strax därefter. Dock stötte jag på lite problem i tullen då pappa inte berättat adressen på hotellet som jag skulle till och de ville inte släppa igenom mig förrän de visste. Tillslut (1h) senare fick vi tag på chauffören från hotellet som skulle köra mig. Pappa mötte mig utanför restaurangen där familjen var och han pekade på bordet där familjen satt och solade sig. Han gick och satte sig medan jag smög upp bakifrån. Det var väldigt roligt för jag knackade på min systers axel, hon tittade på mig och sen tittade hon bort som om inte registrerat mig. Det var först när jag sa hej som hon tittade på mig igen, insåg vem jag var, skrek till, hoppade upp ur stolen och började gråta av glädje. Mamma och min yngsta syster hoppade till vid skriket, vände sig om, såg mig och gjorde samma sak. Sen blev det kram (och gråt) kalas en längre stund.

Det var underbart att se familjen igen, även om det bara var för en period av 20h. Jag känner mig heller inte lika främmande som jag gjorde efter Star Clipper, utan som samma gamla stora syster och dotter, och det var en underbar känsla. Jag fylldes med kärlek!

Vi hann ta ut en liten båt och simma runt ett vrak innan timmen blev för sen och jag insåg hur mycket jag har saknat solen och saltvattnet. Jag kände mig väldigt hemma på en tropisk plats som denna efter att ha rest så mycket med skeppet. Jag hade kunnat njuta av det hur länge som helst, men tyvärr var jag på ett väldigt tajt tidsschema.

På kvällen åt vi en trevlig middag och pratade en massa. Det var väldigt skönt att få diskutera mina tankar angående skola med någon annan än mig själv och det var nu som jag bestämde mig för att det var värt att stanna en termin till i Boston. Jag insåg att tiden gått rätt snabbt och att jag precis hade börjat komma in i att bo här och då kändes det konstigt att snart behöva packa upp och lämna.

Att få se familjen igen var precis vad jag behövde för att få i ordning tankarna och inte känna mig så ensam längre. Även om det var ett VÄLDIGT kort besök då jag åkte tillbaka dagen därpå var det absolut värt det. Jag återvände till Boston med ett klarare sinne och en gladare själ.

Likes

Comments

Skoltider

Okej, så jag hade precis kommit till Boston för att börja mitt studentliv i september förra året. på UMB (University of Massachusetts Boston). Mamma följde med för att se till att jag kommer i ordning eftersom jag kom precis i tid till terminsstart och inte hade tid att fixa allt runtomkring flytten till USA. Vi fick bo på hotel i två veckor innan vi äntligen fick tag på en lägenhet nära campus. Allt var ju fullt eftersom alla studenter kommit långt innan mig, men som tur var var det en som inte dykt upp så jag fick lägenheten istället. Jag vet att två veckor på hotel inte låter så dumt, men det var lite jobbigt att leva och gå i skolan när man inte riktigt ville packa upp allt bagage och att leta boende, möbler, göra läxor och allt sådant samtidigt var inte heller så kul. Jag vet inte vad jag skulle gjort om inte mamma varit där. (Jag vet att jag i princip är vuxen nu och jag vill kunna hantera sådana här saker själv, och jag vet att jag kan, men ibland är det skönt att ta emot hjälp också.)

Efter att hon lämnat var jag helt ensam. Jag hade ingen rumskompis och folk på skolan var inte så välkomnande. Att gå i korridorerna var som att vara på en tunnelbanestation där alla hade en riktning och höll sig på sin kurs och tidsplan. Det var en stor omställning efter att ha varit ombord Star Clipper där man aldrig kunde vara ensam och som gjort mig till en väldigt social person.

Jag var också lite besviken över att det inte var så mycket aktiviter på campus för att skapa en bra stämning. Lektionerna och lärarna var super och jag var glad att få börja plugga igen och var mycket vetgirig, men jag saknade det sociala. Jag hade dessutom en massa dötid att spendera så jag gick med i kanske fem klubbar för att få något att göra, men ingen av dem var särskilt aktiva så det hjälpte inte.

Jag började tänka tanken att jag det var kul att testa det amerikanska college livet och få lite ensamtid efter att hela tiden vara på fot, men att en termin nog räckte och att jag skulle börja plugga i Sverige efter nyår. Sen började det hända saker. Folk blev mer öppna och mitt sociala nätverk växte. Fortfarande inte mycket som hände, men fick i alla fall folk att prata med. Ville jag att något skulle hända så var det jag som fick ordna det, så min lägenhet blev platsen där vi fick ha fest (även om det bara hände ca två gånger under hela terminen).

Jag tycker om att bo själv, kunna spela musik när jag vill, vakna och somna när jag vill och hålla det städat eller stökigt. Men ibland kommer det också perioder när jag känner mig väldigt ensam. Dock blev det tillräckligt bra, så jag bestämde mig för att stanna en termin till, för att vara helt säker på om jag ville flytta tillbaka eller ej.

Likes

Comments

Sabbatsår

Hemma igen, men inte länge till. Det var länge sedan och mycket konstigt att gå in i mitt gamla rum som en ny person. Ja, gamla och gamla. Har inte varit där på 6månader och inte så mycket under de 6 månaderna innan dess. Jag har utvecklats mycket som person med massa nya erfarenheter och kontakter i bakfickan, så det var konstigt att stiga in och se "gamla jag". Man blev väldigt överväldigad av alla känslor. Det var skönt att vara hemma, men också mycket främmande. Jag älskar min familj så otroligt mycket och är en sån "familje-gris" så det var konstigt att känna sig lite av en främling i sitt eget hem. Det var såklart kul att se alla igen, men det var konstigt att tänka att vi hade levt separata liv under en tid. Tidigare hade jag spenderat hela mitt liv med min familj och vi hade utvecklats tillsammans, men nu har vi varit isär såpass länge att vi har utvecklats separat. Jag har nu blivit en mer själv-stående person med mina egna "regler", så att komma hem till de "gamla rutinerna och reglerna" var konstigt. Jag kände mig nästan lite utanför, för under tiden som jag har varit borta har mina två yngre systrar hittat sin egna relation med "inside jokes" och upplevelser som jag inte är del av för första gången. Dessa saker är såklart inte bara tråkiga utan också intressanta och kul, men det var bara en storm av känslor som slog in samtidigt. Blandat där i var också utmattning, hunger och saknad till de människor som jag har lärt känna på mina resor. Jag höll masken bra i början och följde med när mina systrar berättade historier och visade nya kläder m.m. men tillslut precis innan det var dags för middag föll allt bara ihop och jag fick en okontrollerbar gråt attack.

Nästa dag kändes det lite bättre, men jag var fortfarande en främling. Dock ordnade min farfar en asado där jag fick träffa andra släktingar som alla var intresserade i mina resor och långsamt började allt kännas bättre. Min tid hemma var väldigt stressig dock. Jag var bara hemma i två veckor och under den tiden var jag tvungen att packa upp, packa igen, arrangera med visa och nytt pass m.m. för jag skulle börja på universitet i USA. Därför hann jag inte återkoppla med gamla vänner och var tvungen att åka igen precis när jag blivit van vid känslan att vara hemma. Jag såg till att göra och äta en massa saker som jag associerade med hem innan det var dags att ge sig av igen. 

Det var sorgligt att säga hejdå till familjen, men samtidigt spännande att få ge sig ut på ett nytt äventyr igen. Som tur var följde dock mamma med och var där mina första två veckor, för det blev trångt med att hitta boende, handla saker och gå i skolan samtidigt, så utan hennes hjälp hade jag nog inte klarat det. Jag har blivit mer självständig och vuxen, men även en sådan person kan behöva hjälp vid vissa situationer och man ska inte vara rädd för att söka den heller. Jag är så otroligt tacksam för allt som mina föräldrar har gjort för mig!

Likes

Comments

Make a Difference

En liten utstickare från andra teman, men också mycket viktigare.
Alla är medvetna om hur seriöst vårt miljöproblem är och vissa är för lata för att sortera sopor eller har inte råd att donera pengar, etc. Men nu finns en enkel lösning så att du kan hjälpa till utan att behöva ändra din vardag!

Jag är mycket engagerad i miljön och använder Ecosia vilket är en sökmotor som funkar i telefon och på datorn. Den ser precis ut som google, men skillnaden är att varje gång du gör en sökning bidrar du till att ett träd planteras.

Jag rekommenderar detta starkt! Jag har inte använt detta särskilt länge men har redan hjälpt till att plantera 35 nya träd! Vill ni veta mer eller vill börja använda detta, kolla in denna länk:

https://info.ecosia.org/what

Likes

Comments