View tracker

Över jullovet 2015-2016 åkte jag med min familj och pappas sida av släkten ner till Syd Afrika för att fira nyår och farfars 75års födelsedag. Vi spenderade den mesta tiden nära Cape Town, men gjorde också safari erfarenheten på Sanbona wildlife reserve. Nyår spenderade vi på vårt hotel "12 Apostles" där de hade en James Bond middag och fest. Maten var okej, men festen var inte så speciell. I min familj är dansen är viktig del av nyårsfirandet, men här var det inte mycket sådant tyvärr.

Dagen efter nyår åkte vi ut till Robben Island där vi fick en rundtur av en före detta fånge. Det var mycket intressant att höra om det från en som levt det. Vi såg även pingviner, sälar och en mycket fin utsikt över Table Mountain och stora vågor.

För några dagar bara åkte vi ut till Sanbona wildlife reserve som var mycket annorlunda från min erfarenhet på Kwantu. Detta var mycket större, hade annat typ av landskap och faktisk en annan variation av djur. De hade haft ett litet problem med skogsbrand för det hade varit mycket varmt och torrt under en period och de höll på att fösöka släcka branden när vi kom och hade ännu inte lyckats när vi åkte. På avstånd såg det ut som brinnande lava rann ner för sidan av berget.

Tillbaka i Cape Town tog min faster och hennes man med mig, mina systrar och min farbrors fästmö ut i helikopter. Vi åkte bort från staden och kom till en liten by där vi sedan tog en båt ut för att dyka med hajar. Vi fick heltäckande våtdräkter och masker innan vi hoppade ner i buren på sidan av den lilla båten. Sen började de hälla laxblod och inälvor över/runt oss för attrahera hajarna. Det var äckligt, men värt det. Vi hade några hajar simma förbi, men det mest spännande hände när vi stod och tittade på en annan grupp uppifrån. Det var en haj som simmade rakt in på buren.

Den 7 januari fyllde min lilla syster 14år. Min lilla bebis blev en fjortis och det firade vi med att hela släkten väckte henne med tårta, presenter och ballonger. Sen gick vi ner till frukost och gick på akvarium bara vi fem (mamma, pappa, jag, och mina två systrar). Efter åt vi en god pizza lunch då vi gav ännu fler paket innan vi åkte till en frisör salong för att fläta hela min systers hår i fulla små inbakade flätor. Min lilla syster har väldigt långt och rätt tjockt hår, så det tog väldigt långt tid, så pass att halva huvudet gjordes då och resten dagen efter. Tillbaka på hotellet hade vi bokat deras lilla biosalong för bara vår släkt där vi fick popcorn och såg "Kingsman". Det är en sådan film som skulle kunna bli kultig. Sen fick vi skynda att göra oss fina för att gå på trevlig middag som farfar fixat. Tyvärr var min lilla syster inte så glad över detta. Hon hade nämligen specifik önskat sig att vi i år inte skulle ha en lång middag med flera rätter, men det är så som farfar tycker om att fira, så hon fick gå med på det i alla fall.

En dag bestämde vi oss för att besöka Table Mountain. Några av oss valde att ta liften upp, men jag, mina systrar, min faster och hennes man valde istället att vandra upp. Det tog lite längre än 5h, men var värt det. Det var skön träning och man blev mycket nöjd när man väl nådde toppen. Dock fuskade vi lite och tog liften ner. Annars hade det tagit alldeles för lång tid. Men jag tycker ändå att det är upp som räknas för det är det jobbigaste. Jag rekommenderar att om vandra upp om man besöker table mountain. Jag har varit där förut och tagit liften upp, men det var en helt annan upplevelse att gå.

Mot slutet av resan var det dags att fira farfars 75åriga födelsedag. Vi hade fixat en överraskningsfest där vi hyrt hotellets fest rum. Det började med en drink och ett marimba band som spelade. Sen fick vi också snabb lektion i hur man spelar bongotrumma. Det blev sen en god trevlig middag med tal och några få presenter. Min farfar var mycket glad och nöjd.

Sen blev det tyvärr slut på vår resa för skolan har börjat för mina systrar. Dessutom var det dags för mig att börja förbereda mig för nästa äventyr. Men innan vi åkte var vi såklart tvugna att också ha besökt "The Cape of Good Hope". 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

November under mitt sabbatsår gjorde jag något annorlunda. Det var inte allt vad jag förväntat mig att det skulle vara, men när jag tittar tillbaka på det inser jag hur roligt jag ändå hade det. Det jag gjorde var att åka till Syd Afrika och göra ett "conservational voluntary work and veterinarian internship" program på ett "wild life reserve" utanför Port Elisabeth. Jag var där i en månad och vi var på reservatet på veckodagar och fick hitta på annat kul på helgerna.

På själva reservatet kunde en vanlig dag vara en safaritur på morgonen innan frukost, komma tillbaka till frukost, göra något miljö-orienterat på förmiddagen som att till exempel ta bort gräs nära elstaket för att förhindra brand, eller hugga ner växter som inte hör hemma där och dödar de naturliga växterna. Sen blev det lunch och på eftermiddagen gjorde vi något veterinär orienterat. Det kunde antingen vara en presentation om en sjukdom, vaccinera får eller hjälpa till med att rensa en böld på en elefants ben. Sen blev det fritid, middag och på kvällen antingen mera fritid eller en till "game drive".

Helgerna var å andra sidan alltid olika. Första helgen åkte vi in till Port Elisabeth och utforskade det lite. Vi åt på restaurang, shoppade, och gick till en bar som hette "Beer Shack".

Andra helgen var det min första födelsedag borta från min familj och åkte vi till Plettenberg bay för att hoppa fallskärm. Dock var det för dåligt väder så det belv inställt. Annars var staden rätt död och allting var stängt så det fanns inte så mycket annat att göra. Vi gick flera varv om i en plutte liten marknad, fick urusla henna-tatueringar som stannade i typ bara 24h, åt pizza och gick och lade oss. Nästa dag skulle vi åka ut för "sea-kayaking with dolphins" och fastän vi var osäkra på vädret och frågade guiden om och om igen om det var värt det och om vädret skulle bli värre, tog han med oss ut. Dock blev det dåligt och vi fick försöka paddla tillbaka efter bara 5 min. Det blev riktigt blåsigt och tog lång tid. Som tur var så var vi två i varje kayak. Man fick verkligen sätta manken i och aldrig sluta paddla för då skulle man bli utblåst till havs. När vi närmade oss stranden var det dessutom stora vågor. Första vågen satte kayaken på sidan och den andra svalde oss. Min fläta fastande i kayaken och höll mig under ytan våg efter våg tills jag kom loss. Jag var okej, men jag förlorade tyvärr min gopro som blivit precis ett år gammal dagen innan. Min kayak var först tillbaka en sen kom de två andra och guiden, men en kayak hade drivit ut för långt till havs och coastguard fick åka ut och hämta dem med motorbåt. Vi var alla kalla, blöta och deprimerade. MAn skulle kunna tycka att vi skulle fått våra pengar tillbaka, speciellt eftersom vi ifrågasatt guiden så många gånger om det var smart, men det fick vi inte. Deprimerade började vi åkta tillbaka till Port Elisabeth, men på vägen såg vi en skylt för något som kallades "Africanyon". De flesta av oss kände att vi ville vända på den dystra stämningen och ändå ha roligt denna helg, så vi hoppade ur, satte på oss våtdräkter och körde på, fast vi fortfarande var lite kalla. Det var ett bra beslut för det var jätte roligt att klättra omkring och hoppa i den lilla (vad ska man kalla det) "floden" som rann i "bergfåran". Alla var nu mycket gladare, förutom de som inte följt med och nu var lite avis.

Tredje helgen åkte vi hela vägen till Mossel Bay. Denna gång skulle inget hindra våra planer och vi skulle äntligen få hoppa fallskärm. Det var bra väder och vi var fyra tjejer som skulle göra det. Vi fick overaller och instruktioner och sedan kördes det minsta flygplanet fram som också saknade dörr på ena sidan. Den kunde bara ta två i taget med två instruktörer. Emma och Frances hoppar först och vi tittar på från marken. Emma skriker så högt att vi kan höra henne fast hon är 10 000 foot (≈3km) upp i luften. Jag ser fram emot min tur. De landar och berättar hur roligt det var. Nu är det min och Tyranas tur. Vi sätter oss i planet och Tyrana sitter närmast dörröppningen och har ett vettskrämt ansiktesuttryck nästan hela tiden som vi lyfter. Det hjälpte inte att hennes instruktör skämtade hela tiden för att skrämma upp henne om hur de inte satt ihop och att han skulle fångas av fallskärmen och inte hon, etc. Jag å andra sidan var bara upphetsad och redo att hoppa. Jag var ärligt knappt nervös över huvudtaget och jag var glad över att instruktören som skulle hoppa med mig hade en gopro med sig. Tyrana hoppade först med ett stelt ansikte och sen var det min tur. Den ända sekund då jag kände ett litet hopp i magropen var den millisekund då vi precis taget hoppet ut ur planet, men det var inte så mycket av rädsla som förhoppning. Efter det var det bara en otrolig frihetskänsla. Jag önskar att vi hade kunnat falla fritt lite längre än vad vi gjorde innan fallskärmen utlöstes. Det var ca 30 sekunder fall och sen 6 minuter svävande. Det var nästan overkligt att sväva utan något under eller i närheten av fötterna. Vi flög igenom moln där det bildades cirkelformade regnbågsmönster och horisonten var böjd som en banan. Vi testade också att göra spiraler vilket drog kroppen med en väldigt stark centrifugal kraft. Det ända som var lite jobbigt var hur torra läpparna blev i den kalla luften. Vi fick en mjuk landing och det var det. Det var otrolig upplevelse som jag gärna gör om, dock lite besviken över att jag inte fick en så stark adrenalin rush som jag hoppats på. Jag tror att det är för att jag var så lugn med situationen innan att det tog bort lite effekten av själva händelsen. Dagen efter detta åkte vi till Jeffreys bay där vi mötte några fler från Kwantu, åt på en god Mexaicans restaurang och surfade.

Sista helgen åkte vi alla till Port Elisabeth igen och festade två dagar i rad på Beer Shack som hej då fest. Vi hoppade i havet mitt i natten, badade i poolen och hade det roligt tillsammans som ett sista hurra. Det var en bra upplevelse som jag rekommenderar till andra. Inte just samma eftersom det inte var fullt vad jag förväntat mig, men att göra något liknande borde alla göra. Jag älskar biologi och det var roligt att "leka veterinär", men jag vet nu att jag inte vill ha veterinär yrket som min karriär, så ett steg närmare framtidens beslut.

Likes

Comments

View tracker

Mellan alla saker som jag hade planerade hade jag mindre aktiviteter som jag tryckte in, så jag hade nästan hela tiden någonting på gång. Jag tog Toefl testet och SAT för att få möjlighet att kunna plugga i USA. Det blev så pass tajt mellan allt att jag till och med studerade inför SAT under tåg och bussresor under min tågluff.

I tillägg till detta hade jag ansökt till ett jobb ombord PSV Star Clipper för vårterminen och var tvungen att ta en massa kurser för att kunna få jobbet. Jag hade redan ett "båtkörkort" men behövde även göra en online kurs i säkerhet, tog en kurs utanför Göteborg om "crowd and crisis management" och en veckas kurs som handlade om första hjälpen, livbåtar och brand. Denna kurs var verkligen en upplevelse i sig och även om jag inte fått jobbet (som jag kommer att berätta om vid ett senare tillfälle) så är jag glad att jag gjorde den. Under denna kurs fick vi låtsas rökdyka och göra det på riktigt ombord en stor båt med utrustning, ha teori lektioner och testa att klättra in i livbåtar, m.m. Senare hade vi både teori och praktik prov, där vi var ute vid polisens träningsplats och fick gå in i faktiskt brinnande containrar, släcka bränder och rädda stora trädockor. Roligt, ansträngande och nästan lite läskigt.

Utöver det som krävdes för att jag skulle få jobba ombord Star Clipper så hade jag fått i present av min faster att ta en extra kurs i London. Det var bara två dagar Power Boat kurs i Thames River som var mycket användbar och rolig. Dessutom fick jag hotel och allt sådant också.

Att hela tiden vara underhållen med olika saker under sabbatsåret var väldigt viktigt, för att känna att man inte slösade bort sin tid. Men som jag tror att jag har sagt tidigare är att det var så mycket som hände hela tiden och det gick så snabbt att jag inte riktigt hann ta in allt förrän i efterhand.

Likes

Comments

När folk ber mig berätta om en kul historia från min tågluff brukar jag återvända till samma händelse. Det var när vi skulle åka från Ljubljana, Slovenien till Pula, Kroatien. Vi gick till tågstationen för att få information om hur vi tar oss dit, men kvinnan bakom disken var inte så bra på engelska. Vi fick henne att förstå vart vi ville och när vi ville åka så hon gav oss en tid tabell för ett tåg som gick den vägen. Enkelt tänkte vi, men det visade sig att så var det inte alls. Vi gick på tåget och åkte en bit. Senare kom "tågvärden" förbi för att se våra biljetter och berättade vid vilken station vi skulle gå av. Vi undrade varför vi skulle vi gå av den stationen och tågvärden sa att vi måste byta tåg där för att fortsätta vår resa. Vi förstod och gjorde som han sagt.

​Under nästa tågresa tömdes tåget allt eftersom och snart var jag om min vän de ända kvar i vagnen förutom en till passagerare. Tåget stannade mitt upp i bergen där det bara fanns träd och en liten stuga. Denna tågvärd bad oss att gå av tåget nu. Vi förstod inget, tågvärden kunde inte så mycket engelska, men försökte förklara att om vi vill till Kroatien måste vi gå av tåget nu, så vi går av. Utanför är vi som sagt ute i ingenstans och de ända människorna som vinns omkring är en polis, tågvärden och en chaufför med en vit skåpbil. Vi blir lite oroliga, men ingen kan engelska och kan förklara vad som försiggår. Det slutar med att jag och min hoppar in i skåpbilen med chauffören och kör iväg. Vi har inte så mycket annat till val än at följa instruktionerna. Vi skrattade nervöst med varandra, spinner på historier om vad som skulle kunna hända med oss och om hur våra föräldrar skulle reagera om de visste vad vi gjorde just nu. Vi höll utkik efter skyltar för att se att vi åkte åt rätt håll och höll hårt om våra "vapen", pepparsprej och fickkniv, i fickorna.

Skåpbilen tog oss över gränsen mellan Slovenien och Kroatien där vi sedan hoppade på en större buss med ca 5 andra passagerare, igen ute i ingenstans och senare ännu ett tåg. Tillslut kom vi faktiskt fram till Pula och skrattade över hela händelsen, vilken historia det skulle bli. Något som vi trodde skulle vara så simpelt var inte det. Det var nu som det verkligen kändes som en riktig tågluff!

Likes

Comments

När jag tog mitt sabbatsår visste jag inte exakt vad det var som jag ville göra. En dag mot slutet av min sista termin i gymnasiet gick jag och min bästa vännina från min grundskola och tog en fika. Hon skulle också ta ett sabbatsår, men visste inte heller riktigt vad hon skulle göra med mesta av sin tid. Jag visste att jag ville jobba under vårterminen och hon visste att hon ville volontärarbeta då, så vi hade båda en hösttermin att fylla. Vi började skämta lite och diskuterade hur kul det skulle vara att tågluffa genom Europa. Vi gjorde en lista på en servett med platser som vi ville besöka. Senare samma dag köpte vi Interrail biljetterna. Vi skulle göra det!

Vi planerade att åka under september när det fortfarande är varmt, men turistsäsongen är över. En månad tog vi för vår resa och visste att vi ville börja i London och sluta i Grekland. Vi packade och gav oss iväg. Det var spännande att inte ha en exakt plan, att inte ha några boenden förbokade (förutom första stoppet London där vi fick låna en av min bästis familjevänners lägenhet). Dag för dag tog vi som den var och "speed-turistade" varje stad. Vi lyckades ta oss igenom 18 städer på 1 månad. Med tiden blev man mer och mer trött på turistattraktioner och började njuta mer av platserna.

När man reser så där är det viktigt att kompromissa och veta att man har en riktigt bra relation med den man reser med. Det som var bra med min och min väns relation var att vår vänskap började genom fiendeskap där vi hade en gemensam vän och var tvungna att umgås. När vi sedan började på olika skolor för gymnasiet, flyttade den gemensamma vännen längre bort och jag och min "fiende" blev närmare vänner och tillslut bästisar. Denna grund för vår vänskap var viktig för att vi skulle kunna resa tillsammans. Vi hade båda sätt varandra i våra sämsta skick tidigare och var inte rädda för att uttryck vår åsikt.

När man är tillsammans med någon konstant 24/7 i en månad och måste ta en massa beslut under tidens gång, kan man förvänta sig att några gräl kommer att uppstå, men med vår bakgrund så blev det inte så. Vi hade ett par gräl som snabbt gick över och vi är närmare än någonsin. Denna resa har verkligen varit bra för vår relation.

Platserna vi besökte var (+bra, -dåligt):
+ London, England
+ Bryssel, Belgien
+ Amsterdam, Nederländerna
+ Berlin, Tyskland
+ Prague, Tjeckien
+ Wien, Österrike
+ Ljubljana, Slovenien
+ Pula, Croatia
+ Zagreb, Croatia
+ Budapest, Ungern
+ Belgrad, Serbien
- Podgorica, Montenegro
+ Bar, Montenegro
- Tirana, Albanien
+ Aten, Grekland
+ Paros, Grekland
+ Ios, Grekland
Aten (igen), Grekland

Likes

Comments

Jag har precis avslutat mitt sabbatsår som jag tog efter gymnasiet. Det var en av de bästa besluten jag tagit. Jag vet att vissa kan tycka att det är dumt att avbryta studier, men jag ansåg att det var bra att försöka hitta sig själv, uppleva saker och ta reda på vad man vill utav livet innan man börjar på det seriösa igen. När man tar ett sabbatsår ska man dock inte vara helt utan en plan. Man behöver inte ha allt planerat till minsta detalj, men måste ändå ha ett hum för att något ska hända. Man vill inte råka ut för att man spenderade hela året hemma i tv soffan och slösade bort värdefull tid.

Man ska också komma ihåg att livet är långt och att man inte behöver göra allt på en gång. Efter gymnasiet har jag insett att det inte finns någon "tidsgräns" längre. Jag behöver inte veta "vad jag ska bli när jag blir stor" på en gång. Jag kan testa mig fram. Plugga olika saker, byta om det inte känns rätt, pröva på olika jobb och träffa massa människor som upplevt olika saker, m.m. Det min pappa alltid brukar säga är att han fortfarande inte vet vad han vill bli när han är vuxen. Han har ett jobb som han tycker om och har haft länge, men det betyder inte att det är vad han är fast med för resten av sitt liv.

I tillägg till att utforska sig själv genom nya erfarenheter är det viktigt att reflektera över dem och verkligen ta in dem. Det jag upplevde efter mitt sabbatsår är att jag var stressad över att klämma ihop allt under den lilla tid jag hade tagit för detta och var fast besluten att börja plugga en linje till denna höst för att starta en karriär. Jag reste, volontär-arbetade och jobbade. Det var helt otroliga upplevelser som jag kommer att berätta mer om, men jag "upplevde" dem inte riktigt förrän jag stannat upp för att plugga igen. det är inte förrän nu när jag har börjat min studier och står still som jag har haft tid att tänka och processera allt som jag varit med om och verkligen uppfattat och uppskattat det. Det är klart att det var roligt när det hända, men det är först när jag ser tillbaka på det som jag inser vilken inverkan det har haft på mig.

Sammanfattningsvis, ta vara på din tid, oberoende ålder. Det finns massa saker att uppleva där ute och det finns inget som bestämmer hur du måste leva ditt liv. Det är ditt liv och du utvecklas hela tiden som person. Njut av det, ta vara på det och glöm inte bort att varje sekund räknas. Det spelar ingen roll om den sekunden är på toppen av ett berg efter 7h av vandring eller bara hemma i soffan medan du skrattar och kramar familjemedlemmar. Allt är del av dig och ditt och måste minnas!

Jag vet inte om något av det jag har sagt har haft någon betydelse, men jog hoppas att ni föstår att livet är en gåva!

Likes

Comments

Hej därute!

Detta är mitt första inlägg på denna blogg och jag vill inleda min blogg med hur viktigt det är att njuta av livet, och säga ja istället för nej. Det låter lite "cheesy" men det är sant. Dock när jag säger det menar jag inte att man ska vara dumdristig, ibland ska man säga nej, men konceptet är bra. Jag menar att man ska ta vara på allt man har och minnas det bra som det dåliga. Försök var kreativ och slösa inte bort denna tid framför en dator eller tv. Det finns så mycket att göra därute, så om man planerar sin tid bra och är lite kreativ kan man ta del av det. Jag vet att det är lätt att ge in till en trötthet efter jobb eller skola, men om man tar det där första steget och går ut genom dörren kan massa underbara saker hända. Det jag säger är att man vill inte se tillbaka på livet och inse att det ända man gjort var att stänga in sig själv framför en skärm. Man vill minnas platser, upplevelser, vänner och familj. Man ska ta vara på tiden och kärleken som man har blivit given. På denna not vill jag dela en video som handlar om resor. Jag menar inte att man måste resa för att njuta av livet. Man kan lika gärna ha ett äventyr i sitt eget område och njuta av en eftermiddag med sin familj. Men att resa är ett annat sätt att göra det på.

Likes

Comments