View tracker

Det löste sig lika snabbt som det uppkom, passbekymret. Efter ett par hjälpmig-sms med Karro fick jag hennes kloka mamma i luren som berättade lugnande anekdoter och nejdå, bara namnen är lika på pass och biljett så kan man flyga jorden runt! Kalas, sparade mig precis £121 och en massa tid. Kan använda passet till det går ut om två år om jag så vill, så länge Järta inte nämns någonstans.

P3 dokumentär om tsunamin till gymnasiearbetet lyssnar jag på nu istället, samtidigt dyker artiklar upp om en indisk nunna som gruppvåldtagits när hon skyddade skolbarn. Usch nej, vill inte, jävla elände, men i bakgrunden tjoar en bebis med munnen full av prinsesstårta, livet är toppen. Håller helt med bebben, livet är toppen - omgiven av supermänniskor i två trygga samhällen, oavsett vad så verkar folk alltid vara max ett samtal bort, oavsett om det är i London eller Linköping eller Stockholm eller femhundra meter bort. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

För en massa veckor sedan fyllde jag i blanketten från Skatteverket, klistrade på internationella klistermärken och tryckte ner i den röda Elizabethlådan mot Malmö! Passet, det går ju fort att ordna sedan, bara tjoff tjaff pang bang så är det fixat efter två veckor - till och med från London! förstod jag det som efter att ha plockat isär ambassadens information.

Idag äntligen efter ifyllda papper och väntetid fick jag mitt Järta bekräftat - nu ska det shoppas nytt pass! Nejdå det kan ta längre tid än vanligt - fullbokat och problem med någon server. Här räcker det inte med etthundratjugo pund, rätt papper och att dyka upp inte. Har du riktig otur kan du få vänta till juni! Men oroa dig inte, det finns telefontider! Generösa sådana! Varje tisdag och fredag mellan två och fyra, men det är av någon anledning ofta många som ringer så mejla oss gärna istället om du kan! Hur lång tid det tar att svara däremot vågar vi inte höfta på. Jahaja, provisoriskt pass då? Jajamensan, men det blir tjugo extra och då får du försöka mellan 9-11 måndag, tisdag, torsdag och fredag men på onsdagar är det mellan två och tre! Men den tredje och sjätte april har vi stängt så tänk inte ens tanken då. Och den andra stänger vi tre, men det behöver du inte bry dig om för då är ju telefontiden mellan nio och elva! Tipp-topp va? 

Mitt fina Järta verkar ha strandsatt mig på engelsk mark för ett tag framöver - om inte ambassaden gör något helt galet och spontant och kanske sitter vid telefonen en stund på måndag till och med!


Likes

Comments

View tracker

Idag ska jag plugga och arbeta och förkroppsliga produktiviteten själv! Tänkte jag och slog på dataskärm och kokade te och gjorde iordning när huset tömdes på folk och jag blev ensam hemma. Emma och Barbara ut och iväg till Wandsworth för att handla, Mark iväg till Fulham för att sörja Chelsea och det förvuxna barnet bara iväg som vanligt.

Det började ju så bra; satte på bussen till Richmond vid halv sju för att hinna till föreläsningen vid åtta, om gymnasiearbetets slutspel, och läste under bussresan ut serieboken om Marjanes barndom. På med slöja, bort med Kim Wilde och slå dig själv för att sörja de döda martyrerna! Förespråkade hennes lärare. Kritisera din omgivning till smulor och låt ditt förfarande blomma! säger min. Marjane slår sin på käften och jag låter min prata på. Mentorstiden skulle innehålla studentplanering men togs över av gamla SSL-studenter som glatt och högt berättade för oss hur vi skulle fira, springa, göra och intima vilka minnen! för oss som inte hade äran att vara med. Inte ens tre månader kvar och jag funderar slött på om inte rosa gympadojjor och blå byxdräkt duger åt studentmössan? Flygbiljetter vill jag bränna pengarna på! Iran! Kuba! Israel! Rhodos, Chicago och Singapore! Om magtröja dög åt vilka minnen!-studenten duger väl ingådda dojjor åt min?

Och produktiviteten tog helg efter förmiddagen - här sitter jag och rabblar istället för att arbeta åt partykungen! Imorgon blir det bättre, för då kan Stina ge mig en spark i rätt riktning!


Likes

Comments

Någon gång för en massa år sedan fick mina föräldrar en hel del pengar från min farmor och farfar. Jag kom ihåg att jag frågade farfar varför; vad hade dem gjort för att få så mycket pengar? Min faster hade fått från början av dem, och sedan fick mina för att det skulle vara rättvist.

"Jo, min mamma brukade säga att man ska ge med varm hand före kall, det ligger en del i det." Sade farfar.

"Kall?" frågade jag, förstod inte riktigt med en gång.

"Jo, det är bättre att ge medan man är varm och lever än när man är död och begraven genom en bunt papper." Sade farfar men sedan blev vi avbrutna, för vi alla var på väg mot Sjörgrå för att grilla med min faster, det var sommar och det känns som nyss. Fast det är så pass länge sedan att jag inte kommer ihåg året eller datumet eller hur stor jag var, bara att det var varmt och sommar, alla sprang omkring i vita huset, dörren var öppen, Stella klättrade på trappen och jag och farfar var i vardagsrummet. Jag hade löst korsord och farfar hade suttit lutad mot väggen i köket och pratat i telefon innan farmor sade att han fick lägga på för nu måste vi åka, han gick in till mig för att hämta grejer till Sjörgrå, han hade på sig någon röd tröja och jag tänker mycket på det ögonblicket nuförtiden.



Likes

Comments

​Idag fyller tjusiga Ebba tjugo - ett helt tjog! Det är jag så väldigt glad för, alternativet skulle vara så bedrövligt sorgligt. 

Likes

Comments

Det känns som om jag inte gör annat än skriver, ändå är bloggen helt ordlös. Skriver gymnasiearbete, uppsatser, textarbeten, personliga brev, mejl och ansökningar ändå räcker alla ord inte till. Tusen ord här och sjuhundra där, fyrtio bort och åttio till, kinesiska tecken böjs till romerska och läro-och arbetsplattformerna är huller om bullar av fel bokstäver på internet. Mitt bland alla mina oladdade, värdeladdade, förvirrade och trötta ord fick jag ett par vackra från min finfina Ebba på snigelposten - så nu fick jag mer ork och kraft att printa ner ett par hundra till ikväll. Om ett par veckor är hon här med mig och oss och sig själv och London och rockar!! 💃❤

Likes

Comments

Lov innebär att man äntligen slipper släpa sig till lektioner där man i alla fall kan plugga på annat håll och man kan samtidigt dricka hur mycket kaffe och te man vill gratis. Snarare studielov än sportlov - behövs verkligen under den här terminen. Men kusinvitamin Signe var över och londonsemestrade med sina följeslagare så vi hade bokat in oss på sockerchockande afternoon tea i Covent Garden. Caféet tävlade mot sig själva i att göra minst bakelser och sötaste dekorationerna; resten av dagen gick vi omkring sockerhöga, fönstershoppade och avslutade med libanesiska i South Kensington. 

Hela veckan har egentligen varit café- och restauranghäng varvat med plugg och jobb; jobbsökande både i Sverige och London med Teddy, det verkar ha blivit napp igår på ett skandinaviskt ställe i Spitalfields. 

Likes

Comments

I onsdags slogs både min datorsladd och halva lärarkåren ut; planen för dagen sprack då min datorsladd tackade för sig efter tre år, passande nog någon vecka efter att garantin också sagt upp sig. På fredagen skulle tre texter in till jobbet och en del skolgrejer som alla krävde sin datorsladd, så det blev att trycka in ett besök på Applestore mellan religionen och teatern med engelskagruppen på kvällen. Så mellan halv fyra och kvart över sex hann jag ta mig från Richmond till Oxford Street, köa en timme i olika köer och bli hänvisad mellan folk som hänvisade till varandra för att få sladdöden bekräftad. Med den nya och gamla Macsladden hamnade jag mitt i rushhouren nere i tunnelbanan vid Oxford Street; rekommenderas för den som gillar syrebrist, temperaturchocker, hets och högljudda människor kombinerat med sprucket högtalarsystem.

 

Vid Waterloo hittade jag Stina och co. och burrito, sedan skulle vi försöka hitta Jane och teatern i den gamla tunneln vi skulle till. Efter att vi ringt Jane som var upptagen med magsjuka sprang vi in i Ebba och Ida från engelskagruppen, och nu tittade vi istället efter franskaläraren Camilla som hade biljetterna istället för Jane. Camilla kom med sin spanske väninna som också tyckte Shakespeare var en schysst snubbe; vi hittade "The vaults"-teatern och en annorlunda version av MacBeth, men den hann knappt börja innan Camilla också slogs ut av magsjuka och åkte hem. 

 

Glöm den klassiska Macbeth; den här drack burkcola på scen medan Lady Macbeth slängde Haribobjörnar efter honom ackompanjerat av syntmusik, och häxorna utbytte takeaway-kaffe istället för att brygga häxbrygd i gryta. Replikerna var det enda som var direkt ur manuset, Shakespeareengelskan. Samtidigt som teatern pågick dundrade tågen ovanför tunneln, och i väggen intill hördes tjoanden från "Underbaren". 

 

Dagen efter så gick den del av skolan, som inte var utslagen av magsjuka eller busstrejk, omkring med colaburkar och apelsiner i händerna som skydd mot magsjukan. 

 

 

 

Likes

Comments

Slutspurten har börjat, i alla fall gällande gymnasiearbetet. Det är hetsigt, stressigt, viktigt, måstigt och allt på samma gång för alla mer eller mindre eller många mer. Första utkastet ska in nu på fredag; jag är stressad samtidigt som jag inte alls bryr mig. Jag dör inte om utkastet inte är tipp topp klart, men samtidigt har andra halvan av mig panik för att det inte kommer vara ett hundraprocentigt utkast. Å andra sidan kommer knappt någons vara det, som ytterligare lam ursäkt. I bakhuvudet sjunger Glader "vad gör det om hundra år när allting kommer kring".

Jag varvar matteplugget, gymnasiearbetshetsen och skrivjobben med att skriva om en drös personliga brev till folk över hela Sverige. Snart till Norge och kanske London också, blir jag desperat nog någon bargata. Men i år måste väl någon i långa, stora Sverige vilja betala mig för utfört arbete. Eller? Snälla, rara, söta, gulliga; jag är faktiskt inte så heltokig att ha att göra med.

Mitt största självbehärskningsproblem just nu är att det är roligare att leta sommarsysselsättning än att skriva gymnasiearbete, så det blir fler jobbansökningar och mejl än uppsatssidor. Någonstans tänker jag att det går jämt ut, det är ju produktivt och nyttigt för framtiden det också. Det kan lika gärna gå bra, det blir nog folk av mig också ändå, om inte får jag väl hoppas att någon kan tänkas betala för mitt arbete tills jag kan starta något eget och inte tvinga på mig på någon.

Likes

Comments

Eftersom klassen var ledig så blev det en lång tur till skolan för en tjugominutig tid inne i själva byggnaden; det tog sjuttiofem minuter att ta sig till skolan för en tjugo minuter lång mattelektion, sedan behövde jag inte plugga i skolan förrän på måndag. Den trevliga snubben solen dök upp idag, vilket betyder promenad ner till Richmond. Dock är det fortfarande fryskallt, så det slutade med att jag trängdes på Starbucks, kämpade mig till ett eluttag och skrev Kina-arbeten i tre timmar innan Stina tog med mig in till Waterloo. Vi hamnade på bageriet, åt semlor och kanelbullar och dammsugare under flykten från Londonpulsen till en nästan chockerande tystnad. Bara lite lågmäld brittiska, svenska och Cecilia Vennersten i bakgrunden. Vi avverkade Covent Garden, Edgware Road och Notting hill; av oss fick Stina med sig allt från skagenröra, mintchoklad, pepparkakor och violpastiller till sin nyfikna värdfamilj. Jag ska bjuda Barbara på semlor och kanelbullar någon annan dag när det passar lite bättre, när det inte är lika hetsigt och otajmat. 

Likes

Comments