View tracker

Idag (vid kl 9) ska farbror Rikard passa Isabel medan jag och Daniel åker till gymmet ihop. Så kul att kunna åka dit tillsammans och träna i lugn och ro. Ofta kör vi var för sig och pratar lite mellan varven men idag ska vi köra ett pass ihop. Känner mig taggad!

Sedan ska vi handla för namngivningen imorgon och efter det börja fixa inför den. Vi ska vara hos mina föräldrar, låna deras hus för lite trångt i vår lägenhet 🙈 Jag har även skrivit ett tal till Isabel, vet dock inte hur jag ska kunna säga det utan att gråta massor samtidigt. Så känsligt. Kommer att skriva in talet på bloggen sen.

Vid kl 16 ska vi åka till babyfotografen som tog bilder på Isabel i tisdags och välja bilder. Isabel har aldrig skrattat som hon gjorde under fotograferingen så bilderna borde bli bra 😃 och efter det ska vi ha "resmöte" med mina föräldrar. Som det ser ut nu ska vi åka till Dominikanska republiken i jan/feb 2017. Sååå skönt att åka ihop med mormor och morfar, vara fyra vuxna som hjälps åt med bellis 👶🏼

Det är verkligen en fullspeckad dag idag. Hoppas jag och Daniel hinner slöa lite ihop i soffan ikväll också. Saknar honom fast vi umgås hela tiden. Men även om man är i samma rum så har man inte alltid tiden för varandra på samma sätt som innan barn. Så är det ju bara. Men att bara kunna kolla en serie på kvällen, gosa i soffan och småprata med varandra när Isabel har lagt sig är ändå guld värt.

Jag är så lyckligt lottad att allt har blivit som det har blivit. Att jag träffade Daniel igen efter alla år, att Isabel kom till världen. Livet är så fint. Vi har världens underbaraste familjer omkring oss, och alla älskar Isabel så mycket. Hon får så mycket kärlek från alla håll. Alla i min familj mår bra och alla har hälsan. Jag är tacksam 🙏🏼


Isabel och Daniel nu på morgonen ❤️

Isabel och Rikard när vi var i Grekland. I bakgrunden ser ni farmor.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vill rekommendera "Fresh food feeder", eller en nätnapp som jag kallar det, att lägga förslagsvis frukt i. Vilken bra grej! Isabel älskar den och den sysselsätter henne en bra stund. Funkar även att lägga grönsaker i, ex morot. Ingen risk att barnet sätter i halsen heller (vilket alltid är en skräck med små barn). Det är också toppen att lägga i fryst frukt som är perfekt att tugga och suga på när tänderna är på gång. Så ni med småttingar, kööööp! 😃

Har sett dem i vanliga mataffärer så finns nog överallt 😄 dem är från 6 månader, men Isabel började använda den smått runt 5 månader.

Likes

Comments

View tracker

Känner mig motiverad för att träna men samtidigt omotiverad just nu. Konstig kombination, jag vet! Men jag är motiverad för jag vet hur bra jag mår när jag tränar och framförallt när jag HAR tränat. Är alltid full av positiv energi efter ett pass. Men just nu är det bara så tungt att ta sig till gymmet eller köra på yogamattan hemma. Rumpan är jävligt tung i soffan för tillfället. Som att den smält ihop lite med soffan och bara vill gosa ner sig mer och mer, och Orange is the new black är ju spännande. Men jag ska komma ur denna fas. Hur?! Jo genom att ta mig till gymmet och framförallt genom kost, att komma igång med bra kost igen. Har haft en period där jag ätit mer socker, pizza och annat än jag brukar. Vilket ger noll energi, och jag mår bara kass. Det är som att jag har en djävul på ena axeln och en ängel på andra. Djävulen säger till mig att "unna" mig, att snart är det höst och då kan jag ta tag i både kost och träning med nya tag. Hela tiden "skjuta det framför mig". Djävulen gör att jag hela tiden kompromissar med mig själv, hittar anledningar att "unna" mig eller inte gå till gymmet, ex att jag inte sovit bra, att jag av någon anledning BEHÖVER socker. Någon som känner igen sig? Detta blir lätt en ond spiral.

Ängeln säger till mig att lyssna på kroppen och vad den behöver, träna, äta hälsosamt och kost som GER ENERGI och att jag är schysst mot mig själv. För jag dömer mig hårt när jag ätit för mycket av socker, att jag faller så för frestelsen. Jag har nog en släng av sockerberoende 😉 näe men ängeln säger till mig att träna för jag mår bra då, att äta mat som är bra för mig. Men att jag får äta onyttigt ibland men då MEDVETET. Att äta med hjärnan, tänka, göra AKTIVA VAL som jag skrivit om. Djävulen vill bara få mig att falla för känslan. Så nu måste min hjärna ta tillbaka makten, ängeln måste putta ner djävulen för den får inte plats i mitt liv. Detta inträffar idag. Har haft lite molande huvudvärk i natt, men tänker ta mig till gymmet en stund ändå. Köra ett lugnt pass, är helt övertygad om att huvudvärken kommer vara ett minne blott efteråt och det kommer vara en sprallig Johanna som lämnar gymmet.


Konstigt hur känslan kan påverka vad man stoppar i sig och inte, men det är just det som gör ex viktnedgång så svårt. Ex om veckan varit tuff på jobbet, "jag förtjänar en pizza och godis efter denna veckan". Vidare är det sociala en tung faktor för att "trilla dit". Ex om man ska fika med vännerna eller på jobbet och någon har bakat en kaka, då kan jag känna känna att jag måste äta för någon har ju ansträngt sig, och alla andra äter. Äter inte jag så undrar alla dessutom varför. Men jag upplever ändå att det är på väg att vända, fler och fler tackar nej till sockrigt fika och allt oftare finns det nyttigare alternativ att välja på. Alla vet vi ju vad vi "borde" och "inte borde". Vi vet vilken föda som gör att vi mår som allra bäst och vilken som gör att vi mår som allra sämst. Eller hur? ❤️


Nu ropar Isabel högljutt på mig, dags för mellanmål säger hon ❤️😉 ha en bra dag🌸

Likes

Comments

Alltså herregud vad trötta vi är idag 😝 Sedan jag fick barn är jag så sjukt morgontrött. Innan var jag världens mest morgonpigga person. Alltid vaknat tidigt med massa energi. Nu tar det helt plötsligt en till två timmar för mig att bara känna mig som människa på morgonen. Kanske för att man aldrig sover en hel natt, det är alltid (för de flesta) avbrott i sömnen minst en gång under natten. Sen vaknar Isabel ofta väldigt tidigt, då jag fortfarande är i djup sömn haha 🙈 Daniel säger att jag är en zombie på morgonen som knappt går att få kontakt med haha. Men är väl ett kort tag till, innan hon kanske börjar sova hela nätter, det vi lever på, hoppet 😉 pratade men en kompis igår som väntar sitt andra barn, hon sa också att hon känner sig trött nästan jämt och hennes kille lägger då till att hon måste vara världens tröttaste människa 🙈 en sak är säker iaf, sömn är ett hett ämne bland småbarnsföräldrar av en anledning. Sen är alla barn olika och alla föräldrar också. Men gäller att försöka samla sig, se det positiva i dagen hur trött man än är. Kanske ändra dagens planer, kanske fullfölja dem? Men flexibilitet och en förstående omgivning är bra. Att vara förälder är ingen tävling, det handlar inte om vems barn som sover bäst, kryper först eller får tänder först. Man är inte en bättre eller sämre förälder utan alla barn är olika. Vi föräldrar ska stöta varandra, pusha varandra och ge varandra energi. Det viktiga är att barnen får kärlek och ännu mera kärlek så kommer vettet av sig självt 😉

Jag är imponerad av oss småbarnsföräldrar, jag är imponerad av mig och Daniel. Som ändå har den energi vi har, som ändå får ihop dagarna. Vi prioriterar det vi vill göra, och andra saker får ibland vänta ex att städa eller fixa med något annat. Sover Isabel känns det viktigare för oss kanske hinna se ett avsnitt på en serie och kramas i soffan, bara vara eller vad fan som helst.

Här om dagen pratade vi om den förändring som skett i livet sedan Isabel kom. Man säger ju att barn vänder upp och ner på ens värld. Men det är nästan milt uttryckt, barn förändrar ALLT. Inte bara praktiskt, utan vi pratade om förändringen som sker i en själv. Ens liv får en helt ny mening, en kärlek större än allt, helt villkorslös och så ren. Vi kommer alltid älska henne över allt annat. Relationen till varandra får en till dimension, VI har skapat denna underbara lilla människa. Alltså det är så coolt. Vi skulle gå genom eld för henne. VI är hennes mamma och pappa. Det är så stort. Att få följa hennes utveckling, att få vara en del på ett så nära plan av denna lilla människas värld gör oss ödmjuka. Det gör oss också sårbara på ett helt nytt sätt, hon är det viktigaste vi har. Helt plötsligt finns någon som är viktigare än oss själva.

Saker som var stora innan och upptog ens energi som man kanske ältade över, dessa saker är minismå nu. För mig var en stor sak att vara andra till lags, alltså ingen fick vara arg på mig, eller att jag kände jag gjort någon besviken eller sagt något fel. Jag ville vara perfekt, I ANDRAS ÖGON. Denna sida har minimerats hos mig. Isabel är min prioritet, blir någon sur för att jag inte hinner ses lika ofta, kanske måste ställa in en lunch eller vad som helst så bryr jag mig inte på samma sätt. Om vi har stökigt hemma och någon skulle bry sig "varsågod och städa". Jag umgås med människor som ger energi och har inte någon energi över till de som tar. Det är så skönt att ha nått hit. När jag börjar arbeta igen tror jag ens prioriteringar blir ännu snävare. Dygnet har bara 24 timmar och allt ska hinnas med, det får inte bli på bekostnad av en själv och ens familj. Jag tror mina fokus kommer vara familj, arbete och träna. I den ordningen. Njuter av att vara mammaledig och försöker påminna mig om det varje dag. Men längtar samtidigt efter att jobba, inte bara för arbetskamrater osv (även om jag ser fram emot det också), utan efter de rutiner som kommer finnas då, fredagskänslan när man har en hel helg framför sig. Längtar också efter de utmaningar jag har på mitt arbete och att få känna mig produktiv.

Ha en fin dag alla ❤️ vi ska handla inför namngivningen på lördag och sen ska eventuellt träffs farbror Rikard och farmor. Vi har inte träffat Rikard sen Grekland så ska bli mysigt, Isabel längtar efter sin farbror 😄💕

Likes

Comments

Vårt drömbröllop!

Drömmen om ett bröllop på en strand tillsammans med vår familj började formas sommaren 2015. Vi skulle öluffa tre veckor i Grekland (Kykladerna), vårt paradis på jorden. Vi tänkte att vi håller ögonen öppna efter den ö som vi vill uppfylla vår dröm på. Men i slutändan hamnade valet på Kalymnos. Den ö vi spenderande en vecka på år 2014. Den ö vi bestämde oss på att det var VI ❤️

Vi googlade på bröllop i Grekland och hittade Kos Weddings. En svensk kvinna (Jessica Runner) som anordnar bröllop på Kos (40 min med färja mellan Kos och Kalymnos). Hon uppgav att det inte var några problem för henne att hjälpa oss med ett bröllop på Kalymnos och att kunna uppfylla vår dröm om ett grekiskt strandbröllop. Hon fixade med allt, åkte över till Kalymnos tidigt i våras för att hitta rätt plats, restaurang osv. Hon ordnade allt från fotograf, middag, blommor till champagne. Vi ordnade själva alla papper - personbevis och äktenskapscertifikat som skulle översättas av auktoriserad översättare, stämplas med Notarius publicus stämplar (först svenska dokumenten sedan de översätta) och även konsulatstämplar. Det var en rejäl hög med papper som vi sedan skickade till Jessica på Kos.

När vi frågade våra familjer om de ville följa med fanns ingen tvekan. Redan i december var allt bokat och en stor längtan och förväntan infann sig. Det kändes fortfarande så långt bort men ändå så nära eftersom allt var bokat.

Den 23 juni gick planet till Grekland, och slutdestination Kalymnos. Vi skulle gifta oss på Telendos, en miniö, jämte Kalymnos. Den stora dagen kom, den 27 juni, dagen vi skulle gifta oss. Efter lunch så spenderade tjejerna hela eftermiddagen i ett rum och killarna fick hålla sig för sig själva. Min brors vackra Linda fixade mitt hår, min syster pysslade om mig, målade mina naglar och ordnade. Mamma och Daniels mamma serverade dricka och passade Isabel. Jag var så nervös, helt sammanbiten hela dagen. Inget roligt sällskap alla för dem andra haha! Var nervös att något skulle gå fel, tänk om jag snubblar, tänk om Jessica inte alls ordnat det så bra som vi hoppats (två dagar innan bröllopet kom Jessica över till Kalymnos och vi planerade detaljerna, och idag var hon där hela dagen och skulle finnas där hela vigseln). Så mycket tankar, men försökte påminna mig att stanna upp och njuta. Detta var min bröllopsdag. Den dag jag ska gifta mig med Daniel, han som alltid haft mitt hjärta i sin hand. Sedan den dag våra ögon först möttes, 18 år gamla. Pappan till min dotter, min stora passion och inspiration. Min själsfrände. Min bästa vän.Kl 18.30 gick taxin till hamnen, till den båt som skulle ta oss över till Telendos. Alla åkte i förväg, utom jag och pappa. Jag och pappa kom till hamnen lite efter de andra. Daniel stod på bryggan. Jag och pappa gick sakta fram till honom, kändes som jag svävade fram. Jag kände mig fullkomligt hel och samtidigt så nervös.

Min hand skakade när jag tog Daniels. Vi gick på båten. Alla var så glada, alla var så förväntansfulla och känslan som låg i luften är svår att sätta ord på. Det var magi.

När vi kom över till Telendos, så väntade folk där på oss. De visste att det skulle hållas bröllop idag och ett gäng småtjejer hade väntat hela dagen på bruden. Dem var så söta.

Daniel fick hjälpa mig av med skorna, vi gick barfota ner till stranden. Min syster stod vid min sida och Daniels bror vid hans. De andra stod precis framför oss. Vigselförrättaren pratade både svenska och grekiska. Hon frågade om vi ville dela livet tillsammans, våra löften till varandra, det var svårt att finna ord, jag minns hur jag försökte fokusera på det hon sa för att kunna säga efter, inte säga fel 🙈 jag försökte att inte gråta för mycket, höll ihop mig med all kraft jag hade (som ni ser i bildspelet ovan❤️). Hela tiden såg jag och Daniel varandra i ögonen, vi stod verkligen där, barfota i sanden och sa JA till varandra, JA till att bli man och fru.

Efter vigseln spelades vår låt "love this life" med Kim Cesarion och alla drack champagne. Lyckan var total. Vi fotade någon timme, en ettrig fotograf som visste vad han ville 😄 bilderna blev så bra!

Sedan gick vi till restaurangen som låg precis i anknytning till stranden. Jessica och hennes team sa hej då och vi kramades. Allt hade blivit perfekt. Tack Jessica av hela våra hjärtan för att du ordnande allt så bra, det var verkligen helt perfekt.

Vi åt, drack och sjöng till långt efter midnatt. Att dela denna dag med de vi älskar mest, våra familjer var helt fantastiskt. Tack för att ni är ni och gjorde denna dag möjlig. Älskar er mer än universum är stort. Familjen betyder allt ❤️

Och Daniel.... Jag är nu din fru. Fru Almgren. Du, jag och Isabel är familjen Almgren. När vi bråkar, går igenom tuffare tider ska vi alltid minnas denna dagen. Att få åldras med dig, att vara vid din sida och du vid min, jag längtar efter varje dag av vårt liv samtidigt som jag njuter av nuet. Varje sekund med dig, varje minut, varje dag och varje år. Daniel, jag älskar dig. Jag är stolt över oss att vi besannade vår dröm, ett bröllop barfota i sanden i vårt paradis.

På torsdagen, den 30e juni, fick vi åka till rådhuset och gifta oss igen. Reglerna på Kalymnos är lite annorlunda (vilket ändrades veckan innan vi åkte dit). Utländska par får endast gifta sig på torsdagar mellan kl 8-12. Haha 🙈 så i shorts och solbrillor sa vi ja till varandra igen, på ett rörigt rådhus. Jessica var med även då, hon skötte allt och såg till att allt blev rätt. Så enligt papperna är vi gifta den 30 juni men för oss är det den 27e. Känns ändå lite charmigt och typiskt Grekland att det blev så 😍

Tack Grekland, tack Jessica på Kos Wedding, och framförallt tack till vår underbara familj!


Likes

Comments

Bilderna från bröllopet är på gång. Vi trodde dem skulle komma på mail men kommer på USB med posten.... När vi får dem ska vi duka upp tapas, vin och titta på dem tillsammans i lugn och ro. Njuta, ta in dem, verkligen se dem. Vi ska även välja ut vilken/vilka vi vill förstora. Väntar på dem med spänning!!

Idag kommer min underbara vän Nathalie hit med sin busiga dotter Nellie. Vi ska mysa, prata om allt och inget, äta god mat, leka och busa massor, skratta tills vi kiknar och imorgon ska vi till djurparken. MYS! Daniel åker till Polen idag med några polare, på en städad helg säger han?! 🙈

Ska strax iväg och träna, idag är det rumpa och ben som gäller. Tänkte även träna mage, har börjat med det mer specifikt förra veckan. Innan dess har jag endast tränat mage genom olika former av plankan samt att coren tränas och stabiliseras genom andra övningar jag gör. Men nu är Isabel 6 månader och jag känner att min mage är redo. Jag har tränat upp den långsamt och målmedveten. Börjat med de inre magmusklerna, och verkligen byggt upp min muskulatur runt min core igen. Jag är glad att det återhämtat sig såpass bra. Min mage känns som innan jag var gravid och ser också ut så. Inför nästa graviditet kommer jag att göra likadant och träna upp magen efteråt på samma sätt. Jag har ej fått bristningar, vet ej om det är gener eller att jag använde kokosolja på magen varje dag, ibland två gånger om dagen. Hade jag ändå fått bristningar så hade jag, men JA jag är glad att inte ha det. Även om det hade varit värt det, SJÄLVKLART.

Vad gäller lchf så har vi lagt ner det. Hahah funkade inte för oss. Vi älskar kolhydrater för mycket. Jag kan helt enkelt inte förbjuda mig något 😘 så nu har jag mumsat i mig min älskade gröt och laddar upp för ett träningspass. När vi åt lchf hade jag inte alls samma energi på gymmet, tvärtom hade jag en ständigt illamående. En av fördelarna med lchf ska vara att det tar bort sockersuget, genom att man äter mer fett. Illamående kanske hade gått över men kände mig ändå otroligt låg på energi. Sen gav jag det antagligen inte tillräckligt med tid....

Stor kram ❤️

Likes

Comments

Vi vill ge Isabel hela världen. Jag menar inte att vi vill ge henne allt hon pekar på även om det känslomässigt kan kännas så, men nej hon kommer inte få allt hon vill. Jag tror inte det är bra för något barn att växa upp så. Det blir kravlöst och livet är inte kravlöst. Tvärtom innebär livet massor av krav. Vi vill att hon lär sig hur hon själv kan skaffa det hon vill ha. Att hon har världen framför sina fötter. Jag hoppas att vi kan ge henne så mycket trygghet, och att hon alltid vet att vi tror på henne, att vi kan hjälpa henne förstå att hon kan allt hon vill. Att hon får modet att tro på sig själv. Vi vill lära henne att allt har ett värde och att inte ta något eller någon för givet. Att det inte är materiella saker som är viktigast utan att hon lär sig "rätt" värderingar. Lycka baseras på en djupare mening med livet, det är en villkorslös kärlek till livet och att känna tacksamhet och trygghet. Isabel ska alltid känna att hon gör det HON vill, exempelvis välja sport, intressen och liknande. Aldrig känna krav från oss på vad hon ska göra eller hur hon ska prestera. Det ska hon göra för sin egen skull, hon ska veta att vi är stolta över henne oavsett, att vi är stolta för att hon är JUST HON ❤️

Hon ska också lära sig värdet av pengar, och i förhållande till ålder (så klart) köpa saker själv. Spara och sedan köpa det hon verkligen vill ha. Ibland kanske hon sprarar till hälften och vi står för hälften, exempelvis om hon en dag vill ha en moppe, eller vem vet, kanske en Chanel-väska. Jag började arbeta när jag precis fyllt 16 år, Daniel när han var 15. Jag hade häst och det kostar massor, mina föräldrar ville ge mig allt men de kunde inte. Så hela gymnasiet arbetade jag helger och flera vardagskvällar i veckan på café Tårpilen i Dalsjöfors. Pengarna gick till min häst, (som var min passion och mitt stora intresse). Den tid jag hade ledig spenderades i stallet. Sedan hade jag skola med så klart. Så mitt schema var fullspeckat. Jag och Daniel var ju tillsammans i trean på gymnasiet, jag kunde endast träffa han på onsdagar, för då hade jag ridit och varit i stallet på förmiddagen haha 🙈 Vi träffades även helger när jag slutat jobba, då tog jag kl 21 .40 bussen från Dalsjöfors till Viskafors. Men jag är tacksam för att jag började arbeta tidigt, fick lära mig värdet av pengar. Att man själv måste kämpa för komma någonstans, för ingen kan göra det åt en. Det har gett mig ett inre driv och en tro på mig själv.

Jag och Daniel kommer alltid tro på det Isabel säger, även om vi vet att hon ljuger. Så gjorde mina föräldrar med mig, sanningen kommer alltid fram och då kan man prata om det. Istället tala om att man är besviken och diskutera kring hur Isabel tänkte, varför hon ljög och att hon aldrig någonsin ska behöva ljuga. Hon ska veta att mamma och pappa alltid står bakom henne och alltid är hennes största supportar.

Ja massa tankar om uppfostran, kanske är vi naiva för många kanske inte. Men jag vet vad jag själv har fått från mina föräldrar, och jag vill kunna ge Isabel samma sak. Så jag vet att det är möjligt ❤️


Isabel och morfar i Isabels första flytväst 😄

Jag hoppas alla får en underbar tisdag ☀️

Likes

Comments

Jag mår riktigt bra just nu. Super skönt att ha Daniel hemma (han har nästan 7 veckors semester denna sommaren). Så mysigt att kunna umgås alla tre, ha en vardag på ett annat sätt än när han jobbar. Han är ju borta ett par nätter varje vecka. Blir väl också att vi tar vara extra mycket på all tid vi har tillsammans just för att han är borta såpass mycket. Dessutom är det skönt att vara två på nätterna, kunna hjälpas åt, ta varannan natt osv. Känner mig väldigt mycket mer utvilad än jag gjort på länge, ja sen ca 6 månader tillbaka 🙈 sen kan vi också turas om att åka till gymmet, den ena tar bellis och den andra gymmar sen byts vi av. Även det är super skönt. Sen saknar vi att gymma ihop, dock hjälper farmor/mormor/morfar till ibland så att vi kan träna tillsammans 😄

Vårt "kostprojekt" med lchf rullar på. Jag känner inte så stor skillnad i kroppen än, det sägs ju att lchf ska vara bra för magen. Men ska äta såhär två veckor till sen utvärdera. Jag måste dock erkänna att jag saknar min havregrynsgröt brutalt. Däremot saknar jag inte bröd, ris, pasta, socker det minsta. Kanske kan jag hitta en mellanväg som passar just mig där jag kan äta min älskade havregrynsgröt på morgonen. Men det är roligt att experimentera sig fram och se vad man mår bra av (eller inte).

I helgen skulle vi ha åkt till Sthlm men Daniel har åkt på en förkylning så vi avbokade Sthlm för denna helgen. Nästa helg ska vi till Helsingborg, sen ska vi göra en liten tripp längst västkusten på hemvägen. Efter det åker Daniel till Polen med några polare och när han kommer hem byts vi av med en natt ihop och sedan åker jag till Sthlm med mamma och syrran. Vi ska se Beyonce 💃👌🏼 längtar oerhört. Har haft Beyonce som idol sen jag var 16 år. Jag ÄLSKAR Beyonce, nej jag avgudar henne. Hon är en stark kvinnlig förebild, hon har allt enligt mig. Punkt.

Nu ska jag till gymmet, träna lite armar och kanske smyga in en rumpövning 😄

Här om dagen provade jag huvudstående. Inte vågat mig på det sedan innan graviditeten. Men jag klarade det, kändes dessutom så mycket bättre än vad det någonsin gjort. Kände att jag hade full kontroll på kroppen. Kände mig stark. Så jäkla kul var det. Även om yoga inte handlar om positionerna som prestation, så är utmanas jag av klara av de svåra positionerna, som kräver mest styrka, koncentration och kontroll. Jag blir så taggad. Att känna hur man utvecklas, kan ta positionerna ett steg längre, jag älskar utvecklingen. Sedan förlossningen har jag haft stort fokus och målmedveten och planerat tränat upp min core igen. Har haft fokus på de inre magmusklerna. Att huvudståendet funkade så bra är kanske ett resultat av detta? Så peppande iaf 😄

Likes

Comments

Känslor är starka för mig och har ofta styrt mig. Jag har fått lära mig att inte alltid agera känslomässigt utan ta kontroll med tanken. Yogan är en viktig faktor, avgörande. Den gör att jag stannar upp, att jag kommer i kontakt med både kropp och själ.

Den yngre versionen av mig hade inte den medvetenhet jag har nu, så jag har fattat många galna beslut baserat på känslor. Spontanitet och impulsivitet har varit karakteristiska för mig och väl det fortfarande till viss del. Men jag ångar inget, livet har ändå format mig och utan det som varit hade jag inte varit den jag är idag. Jag hade inte hittat den balans jag har inom mig själv idag. Jag hade inte varit tacksam för allt jag har nu. Daniel var den pusselbit som fattades ❤️

Jag känner med hela min själ. När jag blir ledsen så blir jag otroligt ledsen. Jag kan känna att hela världen ligger på mina axlar. Alla orättvisor i världen. Jag kan tyngas ner av hopplöshet, mörker och att i stunder bara vilja riva ut mitt hjärta. Jag gråter hejdlöst. Då är världen en mörk plats. Men det går snabbt över och jag känner hur bördan släpper. Jag har alltid velat göra en skillnad, anledningen till att jag blev socionom. Men ingen kan rädda världen, vilket en ung lite mer naiv Johanna alltid har trott, men alla kan göra något. Om jag genom mitt arbete som socionom kan vara en pusselbit för att ett barn får växa upp i trygghet och med kärlek är jag tacksam. Det gör att jag mår bra också.

Lika starkt som jag känner smärta känner jag ilska. Och ingen person gör mig argare än Daniel 🙈 ändå gifte han sig med mig ❤️😜

Men känner även glädje och kärlek lika starkt. Älskar villkorslöst med hela mig, varje cell fattar eld. Jag tror på den eviga kärleken, att det finns någon för alla. Jag älskar livet, jag älskar att andas in ny energi, att fånga ögonblick. Jag känner passion som brinner i mitt bröst, framförallt för Daniel och Isabel. Men också för naturen, havet, för upplevelser och utmaningar, för människor. Jag tror på att våga följa drömmar, att bryta sig fri och våga vara sig själv fullt ut. Vi föds alla fria men samhället, normer, kultur, förväntningar, formar oss och stänger in oss i ramar.

Jag tror på mig själv och att jag kan åstadkomma allt jag vill och även du. Jag tror på att alla människor föds goda.

Världen är så vacker och kärleken övervinner allt. Hat kommer aldrig vinna. Älska dig själv och agera på ett sätt som gör dig stolt över dig själv. Alltid. Sprid godhet omkring dig, möt dina medmänniskor med ett leende och snälla ord. Men det börjar med att vara snäll mot dig själv och lyssna på ditt hjärta. Att ha modet att följa det ditt hjärta säger.

Likes

Comments

Precis hemkommen från ett grekiskt paradis men kollar redan vinterresor. Blir direkt sugen på att resa igen och älskar att ha en resa bokad. Att ha sol, värme, upplevelser och kvalitetstid med familjen att se fram emot. Älskar att resa, se nya platser, känna nya smaker, lukter, uppleva något annat , att resa gör också att man uppskattar det man har hemma lite extra. Jag älskar känslan när man man sitter på planet hem, solbränd och upprymd av resan men ändå finns känslan hur skönt det är hemma. Känslan när man ska resa iväg är dock ännu bättre, förväntningarna, längtan och alla planer man har. Både om planen bara är att vila och läsa böcker eller om det är att upptäcka och uppleva.

Till vintern funderar vi på Kap Verde. Det är en sol- och badsemester där största delen av tiden antagligen blir bada och läsa böcker. Bara ladda batterierna och D-vitamin depåerna. Har kollat på Sri Lanka med som verkar oerhört spännande, där finns buddhisttempel att besöka, safari, laguner, marknader, korallrev att snorkla vid. MEN det är bra mycket dyrare är Kap Verde så blir kanske nästa vinters resa när jag har börjat jobba igen. Kap verde har inte lika stort utbud av aktiviteter, man kan fiska med en lokal fiskare, (kanske inte riktigt min grej men varför inte prova? 🙈) sen är det sol och bad som gäller. Hotellen är all inclusive och det är stora exklusiva hotellanläggningar, men känns ganska bekvämt med Isabel som närmar sig ett år till vintern. Stora barnpooler som hon kan leka i.

Planeringen denna vinter är att åka tillsammans med mina föräldrar. Både för att det är mysigt, roligt att åka fler men också för hjälp med Isabel. Det är så mycket värt. Jag och Daniel behöver lite tid som är bara för oss, det är så vi laddar våra batterier och vi blir bättre och mer tålmodiga föräldrar. Bara vara Johanna och Daniel en stund.

Både jag och Daniel älskar att resa. Vi vill upptäcka världen tillsammans. Även om vi sparar till hus och vi kommer ha vårt drömhus en dag så kan vi inte bara spara. Det är inte värt det, då får hus ta lite längre tid, bara vi lever och gör saker på vägen dit. Vi vet båda att så småningom har vi både huset och vi fortsätter resa. Vår plan är att Isabel kommer ha sett många platser i världen innan hon ens når tonåren. Inte bara charter, utan även upptäcktsresor, få se andra kulturer och vara med om massa spännande upplevelser tillsammans med oss. 

Som Daniel sa i Grekland: "vi ska upptäcka världen på två hjul" just nu moppe 🙈 men så småningom kanske motorcykel? 

Idag ska jag och bellis gå en promenad, och vi ska busa och mysa. Daniel är i Helsingborg och hjälper sin bror flytta.

Blir en dag att ta som den kommer ❤️

Kap Verde

Sri Lanka

Vi på midsommarafton i Grekland ☀️ Isabel sover gott i vagnen.

Likes

Comments