View tracker

​Jag känner att det är dags nu, att släppa taget om Markus. Jag vill vara lycklig.och jag kan inte vara det om jag inte slutar leva i sorg och mörker. Hur det än var ibland så kom han alltid tillbaka. Och jag har aldrig riktigt förstått varför, kommer nog aldrig förstå det. Men denhär gången, kommer han inte tillbaka. Hur mycket jag än vill. 
Jag har saknat honom så mycket att jag började leta efter honom i andra personer. Vilket ledde till att jag inte hamnade i bra situationer. Han var en underbar person, men han hade sidor som inte var bra. Och jag vill faktiskt inte leva sådär igen.  Sen kommer jag aldrig hitta någon som kan ta hans plats. 

Jag brukade känna att jag aldrig skulle kunna bli lycklig igen, om han inte fanns. Så mycket att jag var beredd att avsluta mitt. liv. Men jag tror jag kan bli lycklig igen. Kanske inte imorgon, eller om en månad men någon gång. 
En av mina lyckligaste dagar var när vi erkände att det var mer än vänskap. Även om det blev fruktansvärt jobbigt en tid efter det så, så ångrar jag det inte. Men vi var inte menade för varandra, att vara mer än vänner, inte denhär gången. Men kanske vi någostans, någon gång, får vi en till chans. Men först måste jag leva klart dehär livet.  Men kompis, det är tungt utan dig. Men jag ska göra så gott jag kan. 

Tack vare att jag blev kontaktad av ett medium så han fått säga det han ville, och jag fick säga det jag ville. Men med respekt för Markus, för Markus familj och för dom som inte tror på sånthär så kommer jag inte skriva mer om den händelsen. Men jag är säker på att det inte var sista gången vi pratade, vi kommer hitta varandra senare, jag måste tro det, sen får alla andra tycka att jag är galen. 
Ibland kan jag till och med nästan svära på att jag känner hans närvaro. 

Jag kanske aldrig kommer träffa någon som får mig att känna sådär igen, men det är okej. Jag kanske kommer leva ensam resten av livet , i'm cool with that too. Jag har iallafall Douglas. ;)

Jag skulle kunna skriva om Markus förevigt, Om hans fina blåa ögon, om dendär pirrande känslan i magen jag fick i hans närvaro, om allt det fina han gjorde. Jag vill att världen ska veta vilken otrolig människa han var. Men dethär är sista gången. För nu ska jag göra det Markus vill att jag ska göra. LEVA. 














Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Ja, som rubriken lyder, att leva med ett brustet hjärta. Det gör så jävla ont. Jag saknar honom, hela tiden, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Varför?! varför skulle det bli såhär. Varför var ditt hjärta tvungen att sluta slå? När mitt hjärta behöver ditt hjärtas slag så otroligt? Hur ska jag orka när du inte står brevid. Min sorg dödar mig. Till exempel jag har en trasig sax här hemma, men jag vägrar slänga den för jag vet att det var Markus som tog sönder det. Jag vill ha allt kvar, alla minnen, alla samtal, alla vidrörningar. En kärlek som inte kunde leva men inte heller dö. En vän sa till mig för någon dag sen "han kunde inte ge dig kärlek men han gav dig Douglas, och är det inte kärlek så vet jag inte" ja, Douglas är mitt bästa minne efter honom. Jag är så otroligt tacksam för det. Men jag saknar dig...

Jag tvivlar, på allt .Varför är jag drogfri? Ingen aning. Men det är jag utifall någon undrar. Jävligt Knarkfri. Ibland vill jag bara fly från dethär. Men jag hedrar Markus minne genom att ge fan i knarket. Det är för honom jag gör detjhär. Leva, fast jag egentligen inte vill. 
"tills vi möts igen, sitter jag och räknar dar.." ​​

Likes

Comments

View tracker

Jag har en jävla strid med mig själv just nu. Min egen spegelbild. Efter att Markus gick bort började ätstörningarna spöka, och jag tappade vikt. Vilket gör mig så jävla besviken på mig själv. Jag var två ynka fjuttiga kilo ifrån min målvikt. Men samtidigt blir jag aldrig nöjd. Då grinade jag över att jag var för"tjock" nu bölar jag över att jag är för smal.
Och mitt humör svänger hela tiden, så är det att leva med borderline. Antingen är jag jätteglad eller jätteledsen. Jag har ingen mellanting. Svart eller vitt.

Och så Markus. Jag saknar Markus. Jag gråter varje dag för han fattas.
Folk säger till mig "sluta tyck synd om dig själv", "gå vidare" "Finns folk som har det värre"
ja, klart det finns som har det värre än mig, men dethär är det värsta JAG gått igenom.
"Markus hade inte velat att du skulle varit ledsen" Nä, det är väl klart som fan att han inte skulle vilja det. Men ibland är det så himla svårt att vara glad utan honom. Och jag har ångest, för jag har vid tillfällen skrikit på honom och sagt att han förstörde mitt liv, att jag önskade att jag aldrig träffat honom. Men älskade du, du var den del i mitt liv som alltid kändes rätt. Även när det var kaos. Du var min bästa vän, och min stora kärlek.
"I'll never forget you, and you will always be by my side, 'til the day I die."
















Likes

Comments

 Måste få lätta på hjärtat, är väl det man har en blogg till?
Världens bästa människa finns inte mer. Min vän, min bror. Jag har aldrig upplevt sånhär smärta.. Det är så jävla orättvist,

Minns för ett par år sen när jag inte kände honom, jag var livrädd för han o hans hundar.
Gick alltid över vägen om jag mötte honom, haha.
Men sen när jag lärde känna honom så visade det sig att han var världens snällaste människa,
har aldrig träffat någon med större hjärta. Vi hänge varje dag resten av den sommaren. Och jag fick ta hand om hans douglas.

Det jag kommer sakna mest med Markus är att alltid när jag mådde dåligt så ringde jag honom o grät
Och han lyssnade alltid o sa "jag älskar dig". Men jag ljuger om jag säger att det alltid var frid och fröjd, för vi bråkade, skrek och kastade på luren många gånger. Ofta var det nog jag som startade allt, han fick ta mycket skit när jag mådde dåligt. Jag är bara glad att vi alltid lyckades lösa allt.

Han var en stressad själ, verkade som alltid som om han var på väg någonstans. Det känns som jag sitter här och väntar på att han ska kliva in igenom dörren och ta en cigg, prata skit, äta min mat och låna min plattång.
När jag gjorde slut med mitt ex var jag riktigt på botten, drack mycket osv.  En natt mådde jag så dåligt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, både psykiskt och fysiskt. 10 min efter att jag skickat sms så stod han utanför min port.  satt på min sängkant, höll mig i handen och höll undan mitt hår när jag spydde. Jag skrattar åt det när jag skriver det, för gud vad han fick stå ut med mycket. Men det var sån han var, gav så mycket och krävde så lite tillbaka.

 Jag älskade att lyssna på hans framtidsplaner om alla hundar han ville ha, hur han ville flytta och början om på nytt. "men jag då?, hur ska jag klara mig då?" sa jag alltid. "du kan följa med."

Sista gången jag träffade honom var en tidig morgon, runt 5. Det ringde på dörren och där stod han.
"jag ville bara träffa dig innan jag drar.." Hade jag vetat att det var sista gången jag skulle få se honom så hade jag aldrig låtit honom åka och jag hade berätta för honom hur jävla mycket jag behövde honom, bett om ursäkt för allt, tackat för allt osv.. men man tror alltid att det finns tid. Jag kanske inte var hans bästa vän men han var min.

Jag är så tacksam att jag fick vara en del av ditt liv, även om det bara var en stund. Sov gott nu, tokskalle så ses vi sen.

Likes

Comments


  • Ja, jag skulle ju inte skriva nått deppigt mer men behöver skriva av mig.
    Jag är uttråkad, deprimerad och så ångest på det. Är så fruktansvärt trött på att bara gå hemma och jag hatar att vara ensam.
    Och alla slags relationer jag har bara går sönder, har ingen att prata med, jag vill prata med någon! Ni vet, sådär bara öppna upp hjärtat och låta känslorna ramla ut. Men det känns som om jag inte har några vänner kvar. Och träffa nytt folk är så jävla svårt för mig, för de flesta tycker att jag bara är en dum pundare, jajo, jag får väl skylla mig själv..
    JAG MÅR SKIT. nu vet ni det.

Likes

Comments

Händer något dig, händer det mig med.
Dör du, så dör jag. 

"Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat."

Likes

Comments

Det har hänt mycket sen sist. Jag har varit nykter i snart en månad och ska flytta om 3 veckor tror jag, är inte hundra på vilket datum inlfyttningen blir. Det blir en jättesöt etta med balkong, det var kärlek vid första ögonkastet! 😏 Efter allt som hänt så trivs jag inte speciellt i den lägenhet som jag har nu, mörk o ångestladdad! Nu vill jag att det ska säga POFF så är det mitten av juni och så jag kan flytta in, pyssla med mitt nya hem, börja mitt nya liv.  ADJÖ, MITT SNABBA SKITLIV. 👋

Likes

Comments

Just nu ligger jag i hudik på psyk efter en rejäl kraschlandning, först var jag tvångsinlagd men inte längre.. Kanske får komma hem imorgon. Har sån hemlängtan!
När jag kom in hade jag typ psykos och låg och skrek efter Markus i en timme.. Dagen efter var jag mig själv igen, och ringde mamma, Jens och Markus.. Nu kan jag äta, prata med andra + använda telefonen.
Måste säga att det är skönt att vila upp sig förutom att jag längtar hem som sagt..


Likes

Comments


Hängt med Lizzie typ hela dagen, druckit litervis med te och snackat om allt mellan himmel och jord. Så jävla skönt att ha nån som man kan prata om precis allt om. Så jävla fint väder nu för tiden också, nu är det sommar har jag bestämt. ☀


Likes

Comments

Dethär blir det sista sorgsna inlägget jag skriver. Nu blir det ändring.


Torsdagen var ingen bra dag för mig, en av dom värsta jag har haft. 

Jag hade bestämt mig att  det var min sista dag här, på jorden.
Jag hade skrivit mitt brev med ett farväl.
Jag var skrämmande lugn med mitt beslut, jag kunde inte kriga en dag till.
Men jag fick ett sms från en vän, där det bland annat stod "du är en sån bra människa, en av dom starkaste jag vet."

ja, jag hade faktiskt glömt bort hur stark jag är, få har krigat som jag har och så länge. Jag har gått igenom alldeles för mycket skit och skandal för att bara checka ut sådär, som en jävla fegis.
Jag kände inte igen mig när jag såg mig själv i spegeln, en rädd liten tjej. Sån är inte jag.. Jag är färgstark, självsäker, orädd och har mer "balls" än det flesta. Jag menar, Alexandra Thynell gör fan hon vill.

Vissa saker får mig att krascha psykiskt så det innebär att jag måste ta ett par steg bakåt.. Och ingen som inte gjort sig förtjänst av det kommer ha en del i mitt liv. Passar det inte? då kan du sätta dig med resten som väntar på att jag ska bry mig.

Likes

Comments