Header

funderingar

”you’re a liability, you’re a little much for me”
so they pull back, make other plans
I understand, I’m a liability.
get you wild, make you leave.
I’m a little much for everyone.

Att bli tagen för givet, någonting som görs så ofta och som gör så ont.
Numera märker jag direkt när folk vant sig vid mig och inte uppskattar mig som de brukar. Minsta förändring i tonläge, en kall blick eller ett kroppsspråk som vänder sig bortåt och jag ser det. Vet om det. Känner det.

Ibland kanske helt i onödan, ibland är det inte sant trots att det känns men jag måste skydda mig själv. Min ömtåliga själ behöver inte utstå mer besvikelse. Bättre att jag förbereder mig på att bli lämnad och sedan tänker om när motsatsen bevisats.

Är nog konstant rädd för att människor ska tröttna på mig. Det har hänt och jag vet ju att det kommer hända igen. Ibland känns det som jag helt enkelt bara är en sådan person man tröttnar på. Ser rolig ut från utsidan men insidan är för spräcklig. Behöver för mycket, känner för mycket och tycker för mycket. Är nog inte så lätt att umgås med kanske. Vill gärna tro att jag är kravlös och enkel men det är nog jävligt fel. Jag är otroligt komplex och det kan vara svårt att hantera.

Om man mot alla odds vinner min tillit har man vunnit mig föralltid. Jag har svårt för separationer och klamrar mig gärna fast vid de personen jag orkat släppa in. Mycket för att slippa släppa in fler, men även mycket för att det betyder så mycket för mig. Att någon sänkt murarna och sedan väljer att stanna kvar. Det är inte alltid det är så.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

funderingar

Det finns flera olika typer av sorg.

Sorg över att lämna, sorg över att bli lämnad.
Sorg som håller en vaken om nätterna, sorg som gör att man inte gör något annat än att sova.
Sorg som man själv framkallat, sorg som någon annan givit en.

Vad gör man när någon tagit ens hjärta och stampat på det? När det splittrats i miljoner bitar som spridits med vinden? När man glömt hur hjärtat ska kännas och inte vet vilken väg man ska ta? När man börjar plocka upp sina bitar och försöker pussla ihop något som varit trasigt så länge?

När människor runt omkring inte ser ens lidande, när de ser på den som sårade med medkännande och förståelse. När allt är upp och -nervänt och ingenting är logiskt? Hur får man människor att förstå att den sorgen den sårande personen känner inte är samma sak som sorgen den sårade känner? När den som huggit knivar och rivit upp sår ska få sörja, vad ska man göra då?

Den som sårat har valt att såra. Har huggit sin kniv, trampat på någons hjärta och slängt personen som gårdagens skräp. Till slut orkar inte den utsatte mer. Den stänger in sig, stänger av och kopplar bort. Känslorna distanseras och rinner av. Till slut har man pusslat ihop sina skärvor i ett helt nytt mönster och hjärtat känner inte längre samma sak. Så man går därifrån. Förtjänar mer. Bättre.

Då blir den sårande sårad. Tyvärr är det endast den sorg som syns tydligast som märks, som folk uppmärksammar. Den sorg som grott så länge i den utsattes hjärta har dolts flitigt. Gömts långt inne i kroppens djupaste vrå, dit där ingen någonsin kommer. När denna person till slut lämnar så lider plötsligt personen som orsakat kaoset från början. Att denne person då får medlidande och sympati kan ju verka logiskt. Men att lägga uppbrottet på den som sårats först blir problematiskt. Man ska akta sig från att uttala sig om man inte har hela historien. Det är svårt att förstå en bok om man bara läst hälften av alla kapitel.

Dock önskar man självklart inte att personen som sårat en ska krossas som man själv gjort, men man önskar djupt inom sig att någon kunde förstå. Förstå att personen inte är oskyldig, att hen inte riktigt har rätt att vara offret för hen begick brottet för längesen. Långt innan något av detta hände.

Ändå får hen medlidande. Och det krossade hjärtat får stå bredvid och utstå ännu fler sparkar. Det är konstigt egentligen, hur det är olagligt att skada någon fysiskt men att man kan stampa på någons hjärta hur många gånger som helst utan konsekvenser.

Likes

Comments

the amazing life of coca

är man med på kärleken får man kärleken tåla

och det visste vi båda.


(och så lite bilder på mig av någon anledning)

Likes

Comments

melodier
And I don't want the world to see me,
'cause i don't think that they'd understand.
When everything's made
to be broken
I just want you to know who I am.

And you can't fight the tears that ain't coming
or the moment of truth in your lies.
When everything feels like the movies
yeah, you bleed just to know you're alive.

Likes

Comments

funderingar

Hittar någonstans jag aldrig varit,
ser saker jag inte sett.
Uppskattar saker jag aldrig känt,
lever ett liv jag inte levt.

Tittar bort och ignorerar backspegeln.
Försöker och tror jag lyckas.

Ett andetag,
vårt nederlag.
En titt i bakåt,
och två steg framåt.
Ett kapat band,
och en hjälpande hand.

Likes

Comments

Att det aldrig slutar. Alltid ska folk (män) försvara andra män. När är deras beteende fel? Aldrig verkar det som.

Man tar inte på någon som inte vill.

Man pratar inte med någon som inte vill.

Det räcker så. Man håller sig borta från människor (främst icke-män i denna fråga) som inte vill.

Bara sluta. Snälla.

Jag som kvinna/icke-man ska kunna gå NAKEN utan att någon ska säga ett jävla skit. Det räcker nu. Sluta ta nakenhet eller sårbarhet som en självklarhet. Allt som inte är ett "ja" är ett nej. Så är det bara. Vill du ta din makt som ett försvar? Varsågod, var som alla dom skriver om. Ta kvinnor för givet. Dö.

Är du inte sådan? Ta jävla plats och gör skillnad. Gå ner från din tron och känn med oss som är nedanför. Det är inte kul, men det är behövligt.

Likes

Comments

Om någon vill se vad jag har för mig om dagarna:

http://mobil.nt.se/kultur-noje/tystnad-for-tagning-i-norrkoping-om4858013.aspx

(bilderna kommer från klippet)

Likes

Comments

funderingar

Kan vi alla snälla bara LYSSNA. Alla pratar, alla ska höras, ingen ska säga emot och allas åsikter ska fram. Vem är det som ska höra då? Vem ska ta åt sig, lyssna, förstå och faktiskt göra något. Borde vara lika självklart att fundera över sina egna handlingar som att försvara sin jävla heder.

Är du man så ta ett steg tillbaka, låt kvinnor få höras och lyssna på vad de säger. Dom upplever detta dagligen och vet förmodligen mer än du och därför ska du lära dig av dom, inte försvara dåligt beteende. Tänk på att det inte räcker med 50% av människorna på jorden för att skapa förändring, vi måste gå ihop. Feminism gynnar er också. Machokulturen förstör lika mycket för er som den gör för oss. Embrace that och inse hur mycket friare ni skulle vara om alla dessa normer kring hur en man ska vara försvinner. 

Att vara svag skulle inte längre vara dåligt. Man skulle få va sig själv i större utsträckning eftersom man inte skulle behöva leva upp till normen om att man ska vara stark, känslokall och hänsynslös. Tänk om det inte vore dåligt att "kasta som en tjej", kanske skulle fler slippa ångest angående gympan i skolan då? Om man bara fick göra sitt bästa utan att bli inkastad i ett fack. Kanske skulle fler män slippa må dåligt och ta sina liv, för att de faktiskt tas på allvar och tillåts att visa känslor. Det är inte svagt, det är inte feminint och det är inte dåligt. Man blir inte mindre man för att man gråter ibland, ellerhur? Och varför skulle det va dåligt att inte vara manlig? Det är ju bara så man ser det eftersom vi tvingar män in i ramen där de ska vara motsatsen till kvinnan, den starke och dominante. Så otroligt gammaldags och dumt. Kvinnor är lika starka som män och män är lika svaga som kvinnor. Nu kan vi släppa den stämpeln tycker jag. 

Och du som kvinna/icke-man. Döm inte för mycket, hylla istället. Lägg tid på att förklara, omformulera och LÄR UT. Det är klart det är svårt att förstå om man står på andra sidan. Det är svårt att förstå något man aldrig upplevt och jag tror många fått en ögonöppnare tack vare #metoo, vilket inte borde resultera i att man dömer ut de som försöker bättra sig. Jag ser många som skriver att män ska hjälpa till och göra något eftersom det inte går utan dom, samtidigt trycks män som försöker ner på olika sätt. Man dömer de som öppnar sig och berättar om vad de gjort. Alla gör inte detta för ryggdunk utan för att få andra att berätta, att erkänna och att förstå. Jag ser problematiken i att fortsätta vända allt åt männens håll, men var åtminstone tacksam att folk försöker. En person som ändrar sina värderingar och öppnar sig för jämställdhet är bättre än ingen. Jag vet att det finns hopplösa fall och män som aldrig kommer förstå innebörden av feminism, men låt då inte dessa män få ta plats. Hylla istället män och icke-män som gör något rätt, som tar en liten del av kampen och FÖRSÖKER. Jag tror det är svårt att fortsätta kämpa om man hela tiden får höra hur dålig man är. Det finns många som gör rätt och dom borde få höra det också, för att skapa sammanhållning och kraft.

Och till sist, du som människa. Var lyhörd, mottaglig och kraftfull. Gå ihop med andra och gör något för att skapa en bättre tillvaro för alla människor. Uppskatta, prisa och hjälp varandra. Tryck inte ner någon, alla har haft olika upplevelser och det skapar olika åsikter. Lär av varandra, berätta och förklara och jag kan lova att fler kommer komma överens.

Likes

Comments

the amazing life of coca

Några veckor sedan när jag och Jacob gick och käkade gratis på hans gamla jobb, värt med några bilder i flödet tänkte jag. Mums tänkte jag också.

Likes

Comments

funderingar, melodier

The script har släppt ett nytt album, som jag har väntat, så det är pretty much mina planer för idag. Tänkte åka en sväng till gymmet men vädret är så trist att jag hellre stannar hemma.

Är verkligen otroligt otaggad på hösten, jag är verkligen en sommartjej ända in i själen. Hatar mörkret och kylan, man orkar inte gå ut för att det är kallt och man blir trött för solen går ner klockan tre. Antiklimax deluxe. Visst att det kan vara mysigt att krypa ner under täcket trots att det är eftermiddag och att det är helt acceptabelt att se flera säsonger av en serie på endast några dygn. Dock tröttnar jag ganska fort, känner mig lite inlåst på något sätt eftersom man inte kan göra något annat. Och hela proceduren är så långdragen, det är i princip åtta månader av mörker, hade lätt räckt med tre. Då hade jag överlevt.

Kommer förmodligen sluta med att jag flyttar härifrån, någonstans där det är lite ljusare, lite gladare och inte lika jävla iskallt om vintrarna. Tycker dock om årstider, så jag skulle säkert tröttna på enbart sommar också. Lite måste tillvaron förändras ändå. Nåja, den här sommaren har iallafall varit bra. Förstår inte varför alla säger att den varit dålig? Kall? Höstig? Har ju knappt regnat en enda dag. Känns som det varit soligt och varmt varje dag jag jobbat. Och även när jag varit ledig. Ibland. Dumt att klaga känner jag.

Likes

Comments