Efter en kanonstart på året blev jag kanonförkyld eller om det var en variant på influensan. Så tråkigt. Jag har verkligen svårt för att vara sjuk och bara vara stilla. Och nu när jag är frisk nog att göra nånting ja då är det -25. Det gillar inte min astma och inte nån annan del av mig heller. Så nu snart kryper jag ur skinnet av uttråkning.

Jag tog i alla fall en liten biltur på dagen för att kolla på utsikt. Så vackert!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag tänker att 2017 är som den här oplogade vägen. Håller jag mig bara på den utan att vingla ner i dikena så är det bra.
Några nyårslöften blir det inte i år. Eller kanske. Jag ska vara snällare mot mig själv. Jag ska lyssna mer på min kropp. Jag ska göra mer av det jag tycker är roligt. Jag ska skratta mer. Jag ska njuta mer. Jag ska leva mer.

Nån nyårskrönika blir det i alla fall inte. 2016 var året med de kraftiga svängningarna. Från sorg till glädje på 3 sekunder och sen tillbaka. Livet tog sig en liten annan vändning än jag tänkt. Ibland är det liksom bara att hänga med. Det har vart ett år fyllt av känslor av allehanda slag. Kärlek, sorg, passion, ilska, rädsla, glädje, attraktion, ja allt har liksom vart extra allt.

Mot slutet av året blev det lite ångestladdat inför en mycket oplanerad jul och nyår. Det pratades så mycket om släkt och familj och jag har ju aldrig riktigt förstått det där. Jag vill göra på annat sätt, kanske inte gärna ensam. Och sån tur jag hade. Julen blev annorlunda och mycket trevlig. Likaså blev nyår. Ett nyår jag sent ska glömma. Att både få avsluta året och påbörja nästa på ett så bra sätt som i år kunde jag aldrig tro.

Så nu är det bara att ta sikte på ett än mer galet och fantastiskt år!

Likes

Comments

En bra kamera vore att föredra... Men denna magiska kväll skulle inte gå att fånga ändå. Fullmånens sken glittrar i snön och stjärnorna glimmar. Jag satt en stund på sparken och tittade på det vackra i skogen. Himmelskt, magiskt och jag fylldes av bubblande lycka. Så härligt!
Det är stunder som i kväll jag får komma ihåg de ögonblick när jag undrar vad jag gör här. De är inte så många men kommer ibland. Jag skulle hit för att komma närmare allt det vackra och för att njuta. And I do :-)

Likes

Comments

Så har det svishat förbi en helg igen. Vart tog den vägen och vad hände?
Jo den innehöll en kväll med dans till lokala förmågor, lite trädfällning, "kusindate" och en trasig motorsåg. Mycket svett, många skratt och en hel del snö. Så ja det blev en hel del även den här helgen.

Likes

Comments

Det börjar se bekant ut. Kvarg, ägg, keso, proteinpulver, kvarg, ägg, keso, proteinpulver. Och så några kycklingar på det!

I går blev jag med gymkort men inte hunnit dit än. I dag blev jag med bil men jag får den inte förrän om nån vecka.
Är det möjligen flow som skådas?

Likes

Comments

Jag tycker om att utmana mig själv och ha små projekt på gång som har med min egen utveckling att göra.
I helgen var jag med och spelade en sketch. Jag som har eller tydligen hade scenskräck. Det gick hur bra som helst och jag kände mig riktigt nöjd med mig själv. Så skönt! Nu har jag fått mersmak så vem vill ha mig med? Ju tokigare ju bättre.

I dag har jag vart på mitt livs första sånglektion. Jag har alltid velat lära mig sjunga och använda rösten effektivt. Det är ju ett instrument som alltid är med. Enkelt att ha till hands. Jag behöver bara bli så bra att jag kan sjunga vanliga sånger och stå på scenen om det behövs. Och vet ni va? Jag är mycket mer hoppfull nu efter lektionen om att min dröm ska gå i uppfyllelse!

Likes

Comments

Det har hänt mycket, kanske för mycket. Det har vart omtumlande, fasansfullt, fantastiskt, sorgligt ja alla känslor i en enda mix. Jag kom ut hel på andra sidan även denna gång.
I april gick jag hem från jobbet - utbränd. Jag? Hur var det möjligt? Inte helt utbränd så att jag inte kom ur sängen men nog var det som en napalmbomb blåst ut hjärnan ett tag. Tack och lov blev det bättre. Dessvärre var det inte bara jobbet som orsakat det hela. Jag insåg att jag inte följde mitt hjärta i tillräckligt stor grad. Så nu sitter jag här och har följt mitt hjärta så gott jag kunnat. Jag bor sen 1,5 månad i min hemby som jag aldrig trodde jag skulle bo i igen. När jag får frågan hur det känns - inget speciellt, lugnt. Och det är mer än gott nog.
Jag är singel sen snart ett halvår tillbaka och jag börjar finna mig tillrätta med det. Det verkar faktiskt som att omgivningen har mest problem med det. Jag tycker det är skönt för det mesta. Visst är det ensamt vissa kvällar men jag kan ju faktiskt välja själv och se till att ha sällskap om det är alltför illa.
Samtidigt som jag haft en av de mest jobbiga perioderna i mitt liv har jag haft som mest roligt. Märkligt hur det kan vara. Det har dykt upp vänner och hjälp från oväntat håll, ibland i mycket oväntade former.
Jag har jobbat heltid på nytt jobb i drygt en månad. En stor omställning men mitt mål har vart att ta mig dit i tid, göra nåt vettigt där och sen inte så mycket mer. Men det har såklart blivit mer.
Jag testar nya strategier både hemma och på jobbet. Och jag försöker ha så roligt jag bara kan.
Vi har bara ett liv och det ska vi se till att leva!

Likes

Comments

Mitt yngsta barn fyllde 13 år i dag, en stor dag! Tänk att det gått 13 år! Jag önskar henne allt gott i livet och att hon ska slippa vara med om ena hälften av allt elände jag vart med om.

På jobbet hade vi avtackningslunch för en person som kommit att betyda mycket för mig med sin klokhet och humor. Det kommer att bli tomt och ett "andningshål" mindre.

Så kom dagen för den tredje löpturen på evigheter, den tredje i år. 5 km löpning mot alla odds. I går hade jag så ont i benhinnorna att jag var nära jordens undergång - i dag puts väck! Turen kändes riktigt bra och tiden bättre än sist. Jag misstänker att min löpstil påminner om en skadskjuten skatas med illrött ansikte flåsandes som en osmord blåsbälg. Men vet ni att det skiter jag i. Jag skiter i att det går sakta. De enda som förmodligen har åsikter om det hela är de som själva sprungit väldigt få meter i sitt liv. Och jag klämde faktiskt 5000 meter bara i dag. Trots astma. Trots att min kropp inte är nån "löparkropp". Trots att jag inte "kan" springa.
Och nu sitter jag här - nöjd och lycklig och tackar mig själv för min insättning på mitt pluskonto.

Likes

Comments

Jag har en hjärna som jobbar lite för sig själv ibland och producerar fantastiska och briljanta ide'er. Den senaste, enligt mig själv, toppenide'n handlar om "bostadskrisen" och flyktingar. Jag tänker inte gå in på resonemang om att det är bättre att hjälpa människor på plats osv. Jag förutsätter att om man flyr från krig och terror så flyr man från krig och terror och då skulle i alla fall jag vilja bort på betryggande avstånd från oroshärden. Likaså är jag lite trött på att höra att vi inte skulle ha plats. Vårt land har hur mycket obebygd yta som helst! Och just ja - vi har ju inte råd! Eller vänta nu - om man tänker lite längre än vad näsan räcker och tänker framåt i tiden. På vilka sätt kan alla de som vill bo i Sverige bidra till att det blir bättre för alla invånare på sikt? En sak som vi vet är att det är brist på flera olika yrken. Det finns en stor risk att vi utan invandring inte har några som kan ta hand om oss när vi blir gamla eftersom det föds för lite barn.
Men nu är det inte det min ide' handlar om heller. Den handlar om bostadsbristen. Helt klart byggs det för lite nya lägenheter i vissa delar av landet. Samtidigt har det i andra delar rivits fullt fungerande hyreshus. I avfolkningsbygd står hus och förfaller eftersom ingen vill köpa dem och ägaren har ingen nytta av dem. Min ide' skulle göra att avfolkningsbygder skulle få en chans att blomma igen. Den skulle skapa jobb och göra människor fria att välja i större grad. Exakt hur min ide' ska gå till vet jag inte riktigt. Den går i alla fall ut på att alla som har hus som bara står till ingen nytta ska få erbjudande om att sälja sitt hus för en rimlig penning. Sen ska de som inte redan äger ett hus få möjlighet att köpa det förmånligt och kunna ta förmånligt lån för att rusta upp det. På så sätt skulle avfolkningsbygderna befolkas igen och skapa arbetstillfällen där igen. Människorna som bor där kommer att behöva skola, dagis, sjukvård, affär, äldrevård, kollektivtrafik mm samt att det skulle frigöra bostäder i tex storstäderna. Kanske skulle de har nya husägarna få medborgarlön under ett år för att göra iordning huset?

Jag vet att mina ide'er ibland kan vara kontroversiella men någon måste tänka utanför boxen och våga stå för det!

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om hösten. Det är lika varje år och plötsligt är den förbi utan att jag egentligen vet. Hösten har vackra färger men den kommer aldrig att bli som sommaren och våren.
Den påminner om alla drömmar som aldrig hanns med under de långa, ljusa och varma nätterna.
Den liksom suckar och pustar över väntan på att ljuset ska återvända. Och värmen och solen väcker drömmarna till liv igen.

Likes

Comments