Jag drar ur laddaren ur mobilen, displayen visar 03:36, evigheter till morgon. Mina ögonlock reagerar med att sluta sig till ett svagt kisande, jag drar med fingret över skärmen för att få ner ljusstyrkan som redan verkar vara på lägsta möjliga. Mitt fönster står på glänt och utanför hörs enstaka bilar passera, det drar kallt och med ena foten ser jag till att fönstret går i lås. Jag tar mig ur sängen, in i vardagsrummet för att hämta vår nyinköpta filt. Trots att dagarna här är varma har nätterna blivit desto svalare. Jag minns hur vi bara för någon månad sedan kunde sitta på balkongen i linne långt in på kvällen. Nu är det december, kylan dröjer sig kvar längre in på mornarna och kommer tillbaka redan någon gång på eftermiddagen och blir som mest tydlig när solen gått ner bakom La Gomera.

Trots att jag fryser om händer och fötter så är det inte därför jag inte kan sova. Anledningen är någonting helt annat. Jag ligger i en obekväm ställning med min iPad i handen, så fort jag rör på mig vill skärmen ändra håll. Mina senaste sökresultat handlar alla om Linköping, studentstaden. Tänk hur ens planer kan ta en helomvändning utan att du är det minsta beredd. När jag fick beskedet att jag fått plats på läkarlinjen så trodde jag först att jag hallucinera, efter att jag legat sjuk i ett par dagar så vet jag ärligt talat inte om detta är en dröm eller verklighet. För hur många gånger har jag inte drömt om att lyckas ta mig in på läkarlinjen. Igår berättade jag för Anne att jag blir tvungen att lämna denna plats redan i januari, alldeles för kort tid tills dess. Resten av kollegorna ska jag prata med idag, känns tufft, jag vill verkligen stanna. Tur i alla fall att jag får spendera både jul och nyår här, apropå jul så är det dags att börja leta efter en perfekt jul-outfit. Kanske blir det en tur till Siam Mall idag och efter det ett strandbesök i Las Americas när vi ändå är där.

På onsdag är det Lucia, för oss innebär det julmiddag med hela Tenerife South teamet, det väntas tre-rätters, uppträdanden från olika mindre team och förhoppningsvis en härlig julstämning. Men det är på onsdag, innan dess har jag och Anne bestämt oss för att bli helt friska, få upp juldekorationer i lägenheten samt hinna med en eller två simturer i gryningen, vi får se hur det går med det sistnämnda. Slutligen, idag tänder jag andra ljuset på min mycket enkla adventsljusstake bestående av fyra värmeljus på en rad, glad andra advent, vi ses inom kort !!


Kram


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag sitter i min säng med min kudde som ryggstöd. Sovrumsdörren är öppen och jag kan se havet, jag kan se hur det blänker från solstrålarna som träffar ytan. Förutom tvättmaskinens tumlande så är det bara vågorna jag hör, rofyllt, men just nu vill jag allt annat än att sitta stilla och lyssna på havets gång. Idag är andra dagen som jag är hemma från jobbet, jag är sjuk och min energinivå ligger på noll. Att ta sig ur sängen känns för tillfället alldeles för ansträngande, musklerna ömmar och det blixtrar bakom ögonen. Jag drar handen över läpparna, de är torra som höstlöv, kroppens sätt att visa på vätskebrist, tänk ändå vad fantastiskt det är hur kroppen fungera och hur den skickar signaler när något är fel. Jag för sugröret mot munnen och hostar två gånger, fortfarande för mycket kolsyra. Avslagen cola är inget jag föredrar i vanliga fall men om det göra att jag mår bättre så är det värt några sippar.


Anne är ledig idag, jag hörde henne gå upp tidigt imorse, sätta på kaffe, borsta tänderna för att slutligen dra igen dörren efter sig. I veckor har vi sagt att vi ska göra något åt vår ytterdörr, för hur smidig man än försöker vara så tror jag att nästa varenda granne hör så fort vi går hemifrån. Idag ska hon till Santa Cruz, Teneriffas största stad, dryga två timmar härifrån med lokalbussen. Nästa gång följer jag med, då ska vi sitta på ett cafe och bara titta på folk, för om det är någonstans man ska studera folk så är det i Santa Cruz, mycket folk i härlig blandning. Idag sitter jag i min säng istället, läser en bok, förbättra mitt välkomstmöte och lyssnar på musik tills dess att jag tröttnar. Jag försöker komma på saker jag kan ta tag i men orken sviker. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon, då är jag ledig och ska försöka hitta på något kul. Om jag känner mig tillräckligt pigg så blir det en tur till Puerto de la Cruz, himmelriket för fotointresserade. Överallt i staden finns grafitti längs husväggarna och samhället vimlar inte av turister på samma sätt som i söder, istället får man möta varmhjärtade kanarier.

Kram


Likes

Comments

Idag blev det lunch på Deli on the hill IGEN…… jag måste sluta äta där för annars försvinner hela lönen. Men efter ett tufft förmiddagspass så känns det väldigt lockande med en avocadomacka och morots- och ingefärsjuice till det. Denna månad vill jag helst ha kvar en del pengar som jag istället kan lägga på julpynt, julklappar och festliga tillställningar. Det känns som att december kommer att bli en bra månad, många gäster att ta hand om men förhoppningsvis så är alla i god julstämning och inte på humör för att klaga.

Idag för exakt ett år sedan tog jag mitt körkort vilket innebar att jag idag fick inta platsen bakom ratten på vår arbetsbil. Vi har en bil inom teamet som vi använder när vi ska till de hotell som ligger lite längre bra, väldigt smidigt när man har bråttom om det inte vore för usla parkeringsmöjligheter här i Los Gigantes…… Trots tidspress till hotell Sensimar så lyckades jag i alla fall fickparkera i den minsta möjliga ruta, allt gick fint, tack gode gud för det. Väl framme på hotell Sensimar så verkade det inte vara några gäster som ville ha vår hjälp så vi kunde åka därifrån efter bara en halvtimme. Efter det blev det till att fönstershoppa lite i butiker samt kolla in julbelysningen på torget innan Natalia släppte av mig på gymmet. Själv kunde hon inte gymma idag, så blir det när man inte sovit mer än 3 h per natt flera dagar i rad…..

Jag gick i alla fall på cross fit, grym träning och perfekt för min spanska för tränaren habla nada ingles. Äntligen börjar jag känna att min spanska har blivit bättre, jag finner flera ord och kan prata i ett snabbare tempo, que divertido !!! Den jag har mest att tacka är Anne som jag delar lägenheten med, vi pratar spanska, casi cada el tiempo. Vi är båda helt slut efter en dag full med välkomstmöten och service så nu blir det Gilmore girls, alla behöver vi en hemmakväll.


Kram <3

Playa La Arena

Likes

Comments

Imorse vakande jag av mig själv redan klockan sex, kanske för att jag somnade redan vid tio-tiden igår. Igår var en galet varm dag, klarblå himmel och vindstilla, helt enkelt en perfekt dag för att ligga på stranden. Saken är den att när man jobbat i solen fler månader så känns inte stranden lika lockande. Såklart finns det dagar då jag bara vill ligga på stranden och läsa en bok men inte alls lika ofta som i början på min första säsong.

Igår bestämde sig jag och Anne för att gå till gymmet mitt på dagen istället för att sola. Nu i efterhand undrar jag om det var rätt beslut med tanke på hur varmt det var. Att gå till gymmet tar tio minuter, oftast tio snabba minuter men igår var det tio tunga, långa och svettiga minutrar. Vi brukar passa på att gå till gymmet under siesta, det är roligt att göra något tillsammans plus att efter eftermiddagsservice så är vi oftast rätt trötta och igår var inget undantag. Vi åt middag på Tamaimo tropical, ett av de sju hotell som vi jobbar på, middagsbuffé tackar vi aldrig nej till. Vi äter oss alltid mer än mätta. Sen tog vi oss hem och försökte få igång tv:n vi har i lägenheten men den vägrade att fungera. Så hittills har jag tittat på bbc en gång sedan jag kom hit, jag har noll koll vad som händer runt om i världen, lyckligt ovetande skulle man kunna säga.

Idag är det 1 december, 23 dagar till julafton och än så länge 23 grader i luften men varmare lär det bli längre fram på dagen. Jag och min lägenhetskompis Anne har haft en deal om att jag inte får sjunga eller nynna på jullåtar innan december månad, äntligen är tiden inne för lite julstämning i lägenheten. Det första jag gjorde var att sätta på julmusik när jag klev upp, julstämningen fortsatt när jag tog mig ut på min morgonpromenad med mitt julalbum i lurarna. Dock är det svårt att få samma feeling som hemma i Sverige, här finns ingen snö, frost eller kyla, här finns solljus och värme men jag klagar inte. Vi får göra så gott vi kan med at sprida julkänsla, hotellen har satt upp julpynt och julgranar och vår team-manager har ordnat med secret santa, alla har en varsin person som man köper en julklapp till.

Idag blir det inte gymmet under min siesta, istället tror jag att jag ska ner och simma, det ser så lockande ut. Träningen får vänta tills ikväll, då ska jag träffa Saluo, en av instruktörerna på gymmet, hon håller i Bodyjam och Zumba och nästa helg ska hon ta med mig till gymnastikhallen i San Juan där hon tränar gymnastik. Det ska bli kul att få komma tillbaka till en gymnastikhall, se andra gymnasters träningsupplägg och bli inspirerad. Men jag har lovat mig själv att inte prova några avancerade volter, jag vill helst klara av hela säsongen utan at skada mig och behöva åka hem :)

Kram

SOLNEDGÅNGEN IGÅR, MAGISK !!

Likes

Comments

Idag när jag passerade en frisörsalong påväg hem från jobbet så kändes jag en stark doft av hårspray, en sådan spray som håller frisyren i styr i flera timmar men som framför allt väcker minnen. En doft som är söt, som fräter i näsborrarna och som får adrenalinet i mig att rusa. Ni som också har varit gymnaster en gång i tiden vet vad jag talar om, känslan när omklädningsrummet fylls av svårandad luft, en blandning av hårspray och svettlukten från tåskor. Svarta tåskor för förträning, vita för tävling och slutligen en okontrollerbar panik så fort ena skon inte längre ligger på platsen där man la dem.

En tävlingsdag innebar många saker att hålla reda på, tre olika dräkter i antingen sammet eller annat material (som inte andades särskilt bra), hela trikåer, rätt smink och rätt plats i ledet för tävlingsvarven. Slutligen den strama knuten med en eller två hårnålar hårt isatta med spetsen rakt in i hårbotten. Känslan innan en tävling och känslan under samt precis efter tävling var som två skilda världar. Från att inte kunna tänka på annat än att överleva dagen till att njuta till 110 procent. När jag väl kom ut på tävlingsgolvet så kunde jag inte annat än att le, ett aningens nervöst leende men inte påtvingat. Innan tävling var jag allt för nervös för att le. Så kändes det för mig, inte när jag blev äldre men under allt för många år. Jag tror nervositeten grundades i att jag alltid ville och fortfarande vill prestera på topp och inte svika mina lagkamrater, för så är det när man tävlar i trupp, man tävlar tillsammans.

Jag slutade med gymnastik för några år sedan, kanske tre. Jag vill också påpeka att mina sista år som gymnast inte var lika påfrestande, inte samma prestationsångest. Utan vilja att prestera är det svårt att komma någonstans i livet, man måste vilja utvecklas och pressa sig själv, inte för mycket men så att det känns. Att testa sina gränser gör oss starkare, tänk vad jag skulle ha missat om jag slutat med gymnastiken tidigare. Alla lyckorus under och efter en tävling, styrka och kroppskontroll, men framförallt mina idag allra närmsta vänner.

Min tanke var inte att börja prata om gymnastiken men så blev det. För att komma tillbaka till guidelivet-”linjen” så finns det likheter mellan mina år som gymnast och livet som guide. Nu minns jag inte längre hur det känns att vara nervös inför ett välkomstmöte eller hur obekvämt det kunde kännas att behöva ge negativt besked till en gäst. Kanske har jag förträngt stunderna men mer troligt är att nervositeten försvunnit med åren, kanske tack vare att jag så många gånger tidigare bearbetat min nervositet på gymnastikgolvet vilket gjort att den nu sakta men säkert försvinner. Helst vill jag inte att den försvinner helt, lite nervositet innan till exempel ett lopp eller möte sägs höja ens prestationsförmåga, det väljer jag att tro på.

Nu sitter jag i soffan efter att jag promenerat hem från gymmet. Idag körde jag crossfit men en spansk instruktör som talade lite väl fort för att jag skulle hänga med på allt men det gick bra ändå. När det kommer till träning så spelar inte språket någon roll, det är därför jag tycker det är så härligt att kunna gå till gymmet här och känna gemenskap trots att man inte alltid förstår varandra, alla har vi intresse för sport. Det enda jag är nervös för nu är att jag kan för lite om ön när gästerna ställer frågor men detta är något jag kan ändra på och kommer ändra på. Lika bra att börja på en gång, sluta skriva och börja googla fram allt jag kan hitta om mitt hem, Los Gigantes.


Kram

Natalia, min finska kollega som är mycket ambitiös med att lära sig svenska <3

Albin & Natalia

Likes

Comments

Jag har hört att beslutsångest grundar sig i att en person är stressad och att man då har svårt att få ihop tankarna för att fatta ett beslut. Idag är en sådan dag då jag inte kan bestämma mig för hur jag ska lägga upp dagen, ska jag först till stranden och efter det gymmet för att till sist ta tag i jobbet eller är det lika bra att börja med att söka upp ett cafe med wifi så att jag får den jobbiga biten överstökad. Samtidigt vill jag inte stänga in mig på ett cafe nu när solen skiner och det är klarblå himmel. I flera dagar har det varit molnigt och solen har endast kikat fram någon timme på eftermiddagen. Idag skiner solen, idag är det söndag och idag ska jag njuta av min första lediga dag på åtta dagar. De senaste dagarna har varit mycket hektiska, många timmars arbete, tur att solen ger oss energi. Jag har aldrig tidigare varit på Teneriffa under juletid men jag hoppas att temperaturen stannar där den är nu. Jag vet att jag har sagt det tidigare men jag är riktigt förväntansfull inför denna jul !!!

Det är för tidigt på dagen för att solstrålarna ska räcka ända till min och Annes balkong, och tur är det, för med solen i ansiktet så är det svårt att koncentrera sig på att skriva. Här om dagen åkte nästan hela teamet upp till Teide för att se solen gå ner bakom vulkanen, en häftig upplevelse som jag sent ska glömma. Eftersom att vi guider måste ha koll på vad vi säljer så åkte vi med på turen ”Teide Twilight”, en utflykt då man får åka till Los Roques i Teides nationalpark (stenskulpturer har formats av lavan). Sedan vidare till stjärnobservatoriet där temperaturskillnaden kändes i hela kroppen, från 25 grader i Los Gigantes till 11 grader på över 2000 meters höjd. Vi fick varsin filt och blev serverade glögg och varm choklad, inte trodde jag att det skulle kännas som att man var i fjällen här nere på Teneriffa.

Kram


Likes

Comments

Efter att jag torkat av köksbänken från allt vatten jag råkat spilla kan jag äntligen sätta mig på balkongen. Tänk vad bra vi har det i Sverige, om vi blir törstiga är det bara att dricka direkt från kranen. Här får jag kånka hem 5 L och sedan försöka hälla upp vattnet i ett glas utan att spilla, vilket är svårt när det är tidigt på morgonen. Från min balkong ser jag allt, jag ser havet, jag ser stranden, jag ser alla morgonpigga löpentusiaster och jag ser horisonten i 180 graders vinkel. Om jag var en person som kunde sitta still så skulle jag sitta just på denna plats, hela dagen. Än så länge är det skugga på balkongen, istället får jag uppleva den behagliga eftermiddagssolen. Min syster säger att det blir mörkt redan klockan fyra i Sverige, svårt att tänka sig, men det finns något mysigt i det också.

Snart öppnar caféet nedanför mig, jag funderar på att gå dit för att få wi-fi och prova någon av deras juicer, eller så tar jag ingefärsjuice som jag alltid tar, varför ändra på ett vinnande koncept. I Los Gigantes bor det många engelsmän och stället under mig, Deli on the Hill, ägs av tre engelska kvinnor. Att sätta sig där och bli serverad afternoon Tea är precis vad man behöver efter en tuff dag på service. Planen är att jag och min rumskompis Anne ska skaffa wi-fi till vår lägenhet, för när december kommer tänker inte jag vara den som missar alla mysiga tv-serier. Vi har bestämt oss för at göra detta till den bästa julen någonsin, med vårt team och med ett IKEA i närheten så tror jag att vi kan lyckas. Vi var på IKEA för några veckor sedan, redan då såldes juldekorationer och pepparkakshus. Senast vi var där köpte jag ett doftljus, hela lägenheten doftar nu av vanilj. På tal om dofter, dofter kan väcka minne, ibland är det svårt att koppla doften till en person eller händelse, men det känns i kroppen. Nästan varje dag upplever jag detta, kanske är jag ensam om det, fast det tror jag inte. I gymmet där jag tränar finns en simbassäng, direkt när jag kommer in i omklädningsrummet slås jag av klor-doften, den väcker något inom mig. Jag tänker tillbaka på när man var mindre och gick till Gångsätra simhall, alltid lika kallt att gå i, alltid lika tråkigt när man var tvungen att gå upp. Simbassängen på gymmet är stor och fin men eftersom att jag bor så nära havet så är det dit jag går när jag vill simma. Igår morse simmade jag fram och tillbaka till några klippor medan ett gammalt par låg och flöt i vattnet. När jag var klar och hade bytt om igen så låg de fortfarande kvar och njöt, vilka livsnjutare. När jag blir äldre är det kanske här jag kommer att bo, i värmen med den goda maten och de trevliga människorna. Men saker och ting kan ändras, kanske att jag känner mig klar med Teneriffa efter sex månader, men det har jag svårt att tro.

Dagarna går fort här, innan jag hinner göra en veckoplannering i kalendern så är vi inne på nästa vecka. Allt har börjat att sättas i rutiner, jag har lärt mig att hitta och jag har haft min första egenguidade utflykt ”Tenerife Secrets”, min favorit. Vi besökte, Mascadalen, Garachico och drakblodsträdet i Icod de Los Vinos. Bortsett från att vi var tvungna att byta buss två gånger så gick allt enligt plan. Fördelen med bussbytena var att jag fick prata med tre olika busschaufförer, på spanska såklart. Att hålla i en utflykt innebär mycket ansvar, det är du som ska ha all information, du ska ha koll på att alla är med och om det händer något så är det du som förväntas agera. Med alla trevliga gäster som jag hade så har jag svårt att se hur utflykten hade kunnat gå annat än bra, det enda jag var oroliga för var att danskarna inte skulle förstå mig men med ett taffligt försök till att ta några svenska ord på danska så hängde alla med. Jag ser fram emot att guidea denna tur fler gånger, efter varje gång har du något mer intressant att berätta, du kan ditt område och vet vad gästerna vill ha. Men istället för att vara guide tänker jag vara turist idag, jag är ledig och känner att det är dags att ta mig ner på gatan för att fota i området där jag bor, Santiago beach.

Kram

Likes

Comments

Vi har precis jobbat klart, avslutat dagens åtagande och låtit leendet vila. I samma stund som jag sätter på mig min uniform väcks servicekänslan inom mig och jag vill helst hälsa på varenda människa jag ser. Men inget mera hälsande eller "hjälpande" idag tack, bara lite prat på balkongen. Los Gigantes är känt för att vara ett kuperat område och det lever staden verkligen upp till. Minst tolv tusen steg om dagen men på denna vackra plats kan jag gå i timmar utan att bli trött. Såklart kommer det en tid då kroppen ändå säger ifrån, jag känner i vaderna hur musklerna har fått jobba idag, en härlig känsla. Nu ska benen få vila innan det är dags för en promenad upp till hotell Royal Sun imorgon bitti. Om vi har tur så får vi äta frukost där, frukosten på Royal Sun är inte den bästa men utsikten slår allt. Det ni nu kommer att få läsa är en tillbakablick, tillbaka i Marmari.

Att jobba som reseledare är men än ett heltidsjobb och om du inte kan tänka dig det så sök ett annat jobb. På min namnbricka står det Guest Relation, det innebär att jag tar hand om servicen på hotellet, det vill säga: svarar på frågor, arrangerar rumsbyten, bokar och tipsar om utflykter och mycket mer. Alla dagar ser olika ut, varje dag uppkommer ett nytt problem som behöver en snabb lösning. Kanske att jag skulle vilja kalla mig själv för problemlösare och ibland för ”trash bin”. Vi är fyra Guest Relation på Marmari Beach och om det är något en gäst vill klaga på så är det till oss de kommer. Istället för att se ett klagomål som ett problem kan vi se det som en chans att göra gästen glad och tacksam för vår hjälp. Att gå från att se en gäst rasande till att få en kram är inte helt ovanligt. Många lägger ner alla sina besparingar på att få dra utomlands en vecka om året, mycket sätts på spel. Vi har ett stort ansvar som går ut på att uppfylla gästernas krav, för att se gäster glada är en känsla jag helst upplever så ofta som möjligt.

Ibland behöver man dock en paus, närmare bestämt en ”day-off”. Vi är lediga 1 och 1/2 dag i veckan 1 och 1/2 dag att njuta av solen och hitta på något kul med kollegorna. Men ibland innebär en ledig dag att sätta på ac:n i rummet och titta på film i sängen. Eftersom att vi inte har något kök i våra små lägenheter så äter vi de flesta måltider på hotellet. All-inclusive i sex månader med andra ord. På min lediga dag blir det frukost hemma framför TV4-nyheterna eller frukost på stranden. Utbudet av restauranger här i Marmari är inte vad jag hade önskat precis, tur att vi har Tigaki. Tigaki är närmsta staden, dit åker vi för att äta crepes och grekisk yoghurt till frukost nästan varje torsdag.

Vilken dag i veckan som man är ledig kan variera, när schemat kommer ut på fredags eftermiddagen är det alltid lika spännande. Jag har haft turen att nästan alltid få vara ledig på tisdagar, samma dag som Solveigh, Teresa, Amanda och Alex är lediga på. Vi har bildat Tisdags-crew. Vad vi än hittar på under dagen så avslutas kvällen alltid i Kos stad med middag längs med hamnen. Vi har varit på flera road trips, åkt på båtutflykt, haft photo-session och ätit frukost på alla tänkbara ställen. Såklart har det blivit en och annan Beach-dag också men inte lika många som jag räknat med, när man bor i värmen känns solstolen inte lika lockande.


Likes

Comments

Det har gått 12 dagar sedan jag flög från Kos till Teneriffa, ändå känns det som att jag precis satt vid långbordet på Rose och åt min sista middag med Kos-teamet. Istället sitter jag nu på ett cafe i staden Alcala som ligger på Teneriffas västkust. Idag är första dagen jag har tid att skriva på bloggen, dagarna har varit fullproppade med allt ifrån service, studera utflykter, kick-off party samt flera team-middagar. Vi har även hunnit en sväng till IKEA för att inhandla saker till lägenheten, dit kommer jag definitivt åka snart igen för vad kan vara bättre än svensk mat efter flera månader utomlands, dessutom har IKEA en hel del juldekorationer som jag och min kollegor ska köpa för att pynta upp lägenheterna inför vår första jul tillsammans, jag längtar redan!!!


Nu väntar en helt ny säsong med ett helt nytt team, jag är redo. Idag var första gången jag låg på stranden sedan jag kom hit, det blev en kort stund då jag har saker jag behöver ta tag i. Sanden är svart, om man går barfota i den mitt på dagen känns det som att fotsulorna ska brinna upp. Snart ska jag gå tillbaka till lägenhet igen men först förbi marknaden för att inhandla mango, inte den vi importerar till Sverige utan riktig mango, små och söta men allt för sköra att exportera. Den vi exporterar till Sverige heter mang"a" här och är syrligare. Jag sitter med min Nikon i knät, alla bilder från veckans utflykter är nu överladdade på datorn. Till skillnad från Kos har Teneriffa betydligt fler utflykter, inte så konstigt med tanke på storleksskillnaden. På ön finns Spaniens högsta topp, Teide, på toppen är luften tunn och temperaturen svalare. Om man har vädret på sin sida kan man se fantastiska vyer. Det går att åka linbana upp till en utkiksplats, 160 m från toppen, det tar 8 minuter och det kittlar i mage på samma sätt som när man åker en berg- och dal-bana. Någon kväll ska vi åka upp till Teide för att se solnedgången, ovanför molnen blir solens färger extra klara. Tills dess njuter jag av solnedgången från min balkong. Redan på onsdag är det dags för mig att hålla i en egen utflykt, jag hade velat vara lite mer påläst men det ska bli kul. Helt ensam är jag inte heller, jag har med mig min finska kollega Natalia som ska tala inför de finska gästerna.


Sandvindar från Sahara har bidragit till dimma och höga temperaturer under veckan, det kallas tydligen kalima enligt min kollega. Såklart är det härligt med värme men lite mindre kul när TUI-uniformen sitter som klistrad mot huden och pannan glänser. Fördelen med varma dagar är att kvällarna och nätterna är tropiska, en av många fördelar med att bo här. Att kunna gå i bara linne och shorts sent på kvällen är något jag kommer sakna när jag flyttar tillbaka till Sverige. Därför ska jag njuta så mycket det bara går av mina sex månader på denna plats. Sitta på balkongen med kollegorna till sent på kvällen, vandra bland bergen, sola på stränderna och prata med lokalbefolkningen för att bli flytande i spanska vilket är målet. Dagens mål blir dock att skriva klart mitt välkomstmöte, skicka några mail och tvätta innan det är dags att åka ner till Los Cristianos för team-middag, MUMS.

Likes

Comments

Jag ställer klockan på 8:30, jag vill inte sova bort hela dagen bara för att jag är ledig. Alarmet ringer men jag är långt ifrån utvilad. Att cykla till jobbet i kraftig motvind har tröttat ut min kropp. Jag stänger av alarmet och vaknar igen 9:27. En timme innan bussen går in till Kos stad där vi ska äta frukost, jag Solveig och Teresa. Det blåser kallt, det blir jeans. Jag cyklar ner till busshållplatsen i motvind, det är som att någon vill att jag ska missa bussen. När jag parkerat cykeln ser jag den orange bussen svänga in på hållplatsen, jag hinner.

Vi sätter oss på Chocolat, här har vi blivit stammisar. Vi beställer in crepes och något varmt att dricka till. En timme går, två timmar går, vi lämnar Chocolat för att se vad staden har att erbjuda en sista gång för min del. På frihetstorget är det fullt med folk. Många turister men också en hel del greker som sitter och njuter av en kaffe i förmiddagssolen, de skrattar alltid högst.

Alla tre törstar efter något att dricka efter vår stadsvandring, vi går in på en supermarket och köper varsin aloe vera-dryck.. Vi sätter oss på en bänk och väntar på bussen. Efter sex månader på denna ö borde vi nu veta att man måste gå på bussen i tid för att få en sittplats men solen lockar mer och vi går på sist av alla. Tur nog finns det tre platser allra längst bak. VI sätter oss ner lutar oss mot varandra och somnar alla tre. När jag öppnar ögonen ser jag Marmari Go-kart-skylten fladdra förbi i fönstret, det är dags att kliva av. Vi skiljs åt för att träffas senare på kvällen. Jag ska hem för att packa men först en tupplur som blir längre än jag tänkt mig...

Jag vaknar av att det plingar till i mobilen, på kvällen ska vi till hotell Neptune för att se deras show Lion King. Vi åker dit i två hyrbilar från Kos Kombos, billigt och bra. Klockan är 20:52 när vi åker ifrån Marmari, showen börjar 21:00. Vi hinner inte stanna och tanka men hoppas att det ska räcka. Tanken räcker och vi hinner precis sätta oss ner innan musiken sätter igång.

Likes

Comments