Hej alla där ute!

Den 11/1-16 började jag trafiklärarutbildningen i Borlänge. Den utbildningen är 1år och 6 månader lång. Vi var 20 stycken i olika åldrar och allting var frid och fröjd. Allting var roligt och jag trivdes bra. Månaderna gick och utbildningen blev bara sämre och sämre. En trafiklärare som vi hade tyckte om att trycka ner elever. Han tryckte ner mig och sa att jag var trögtänkt och att jag inte kunde något. Jag blev så ledsen grät hela vägen hem. Dagen efter kom jag till skolan igen men orkade inte var där hela dagen så jag åkte hem lite tidigare. Utbildningsläraren ringde till mig när jag hade åkt hem . Trafikläraren ringde hem till mig och mindes inte vad han hade sagt till mig. Jag sa att du sa stygga saker om mig. Han sa aldrig förlåt. Det var aldrig hans fel. Nästa dag när jag kom dit så var han där och han sa inte förlåt då heller, jag var mycket arg på honom och tyckte kursen var tråkig. Utbildningen är dålig strukturerad och de kan inte planera och de vill inte ta hand om problem, de vill bara sopa under mattan. De bryr sig inte om man mår dåligt,de kör över en. Vi var fyra elever som mådde dåligt och tyckte utbildningen var ursel. Så jag hoppade av trafiklärarutbildning efter fem månader. Nu mår jag bättre när jag slipper skolan. Nu är man arbetslös igen men jag söker olika jobb. Så nu hoppas jag att jag har turen. Nu är det min tur att få jobb.

Ha det så bra!

  • 2 readers

Likes

Comments

Dagarna gick min pappa blev sämre och sämre, men han ville inte läggas in på sjukhus utan min mamma fick ta hand om honom hemma hos oss. Min mamma jobbade som undersköterska på sjukhuset i Hudiksvall då. Då min pappa var som sämst så bodde jag på skolans elevhem med min bästa kompis i Leksand och lärde mig teckenspråk. En dag skulle jag prata med min pappa i telefonen så hörde jag inte vad han sa så då fick jag prata med mamma istället. Min pappa hade också köpt en Cadillac 59 års modell och han älskade att köra denna gamla bil. Han körde Cadillacen när det var cruising i stan fast han var sjuk och när vi skulle köra hem så körde min pappa på fel sida en kort bit och det var läskigt, men det hände ingenting. Pappa rasade i vikt och blev ett benrangel, hade svårt att gå och svårt att äta. En gång så satt vi och åt tillsammans och plötsligt slängde min pappa kniv och gaffel på golvet för han blev arg när han inte kunde äta som förut. Han gick till vardagsrummet och satte sig i fåtöljen. Sedan fick han en slang till magen. Han kunde inte prata utan måste skriva på papper om han ville något. En ALS - patient är klar i huvudet hela tiden och är fången i sin egen kropp. Min pappa blev väldigt dålig så han måste åka ambulans till sjukhuset och ingen visste hur länge han skulle leva. En dag hälsade jag och mamma på min pappa på sjukhuset då kunde han inte sitta i sjukhussängen för han var så mager och hade ont i ryggen så mamma satt dit skumbitar på hans rygg så han skulle kunna sitta. Många i släkten var och hälsade på honom eftersom han kunde dö när som helst. 2004 i augusti dog min pappa, då hade han haft ALS i två år, han blev bara 54 år. Min mamma ringde och berättade att min pappa hade dött, så jag fick vara på elevhemmet i en vecka orkade inte gå på teckenspråkslektioner. Jag är mycket glad att min kompis ställde upp och hämtade lunch åt mig från skolans matsal. Några veckor senare tog jag och min kompis tåget hem till Hudiksvall för att jag, mamma och min lillebror skulle på begravning. Den begravningen var inte lätt och man var ledsen en lång tid. Då var jag 27 år när jag förlorade min pappa. I år har han varit död i 12 år.

Likes

Comments

Hej! Jag ska nu berätta vad som hände min pappa. Det började att min pappa tappade mjölkpaketet och han var svag i sina handleder. Han blev arg när han tappade mjölkpaketet. Året 2002 blev han sämre och kolla upp vad det kunde vara, så han och mamma körde till Uppsala för att kolla vilken sjukdom han kunde ha. Det tog sin tid och man tog olika prover. Ingen visste vad han kunde lida av, de trodde att min pappa hade MS. Men efter alla prover fick min pappa veta var det var för sjukdom, det var ALS. 2003 började jag på teckenspråkslinjen på Västanviks folkhögskola i Leksand. Mamma brukar ringa till mig ibland och en dag ringde hon till mig och berättade att min pappa hade ALS och då blev jag chockad och tänkte vad är ALS? Jag gick till skolans bibliotek och kollade upp vad ALS är för sjukdom. Läkarna i Uppsala kollade om jag och min lillebror också kan få ALS men vi kan inte få denna hemska sjukdom så då kunde man pusta ut. Vanligast för att få ALS är 70 år men man kan också få denna sjukdom vid 30 års ålder. Fortsättning följer.

  • 2 readers

Likes

Comments