Header
View tracker



Ju närmare avresa vi kommer desto starkare växer sig skräcken för att sätta mig på planet.
Jag försöker att inte tänka på det för att inte skrämma upp mig själv ännu mer men samtidigt är jag rädd för att jag kommer att få en chock när jag väl sitter där om jag inte tänker på det. Förutom rädslan för att dö är jag livrädd för att få sådan panikångest att jag kommer att tappa fattningen när det väl är för sent att kliva av. Den medicin jag tar verkar lugnande, ångestdämpande, kramplösande och muskelavslappnande vilket hjälper till viss del, men jag inbillar mig att min rädsla kommer att vara starkare än effekten. Jag är så fruktansvärt, jävla, in i helvete rädd.

Det gör mig så otroligt ledsen att inte kunna känna lycka över och längta till det som egentligen gör mig gladast i hela världen. Istället för att räkna dagarna och se fram emot en vacker vecka med min bästa vän räknar jag minuter och fruktar för den stund då det inte längre finns några kvar att räkna. Fan alltså. Fan. Jag tror att jag behöver kräkas.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Det finns få saker som skapar så mycket avsky inom mig som tanken på att besöka Nordstan i Göteborg en lördag. Trots detta var det precis vad som hände idag. Jag ville ha allting inför resan överstökat så jag slet med mig Johan, som helst hade velat ligga kvar i soffan och sova, och slängde både mig och honom i bilen. HERRE MIN SKAPARE, säger jag bara. Hur orkar folk gå på stan om helgerna? Man kånkar på sina påsar och stånkas med andra människor som om det vore en kamp om liv och död. Samtidigt rinner svetten längst med ryggraden och vinterjackan förvandlas till en kamin. Vedervärdigt. Jag blir en hemsk människa då jag befinner mig på platser med så mycket folk. Jag går och tänker onda tankar om samtliga människor jag möter och vill inget hellre än att trycka in mina armbågar i varenda person som korsar min väg. Hemskt ju.

Vi fick iallafall gjort det vi skulle göra vilket känns skönt nu i efterhand då vi båda känner oss hängiga och halvsjuka. Min feber har kommit tillbaka och smärtan i halsen är värre än tidigare. Johan känner sig allmänt dålig och har redan gått och lagt sig då han inte orkade vara vaken. Jag antar att jag borde följa hans exempel. Det känns så typiskt att det skall bli såhär precis just nu. Vi har längtat så länge och nu kanske vi inte ens kommer att kunna njuta av resan.
Usch, jag blir så ledsen.


Detta läppstift är min absoluta favoritprodukt som jag, sedan jag köpte det för första gången, inte kan leva utan.
NYX Liquid Lipstick i serien Lingerie och färgen Exotic. SÅ FINT! Min bild gör det inte rättvisa då det i verkligheten är mörkrött. Om ni, precis som jag, känner er nakna utan färg på läpparna och är sugna på ett prisvärt läppstift i en fin färg finns det att införskaffa på följande länk: NYX - Lingerie Liquid Lipstick.


Precis som läppstiftet ovan är dessa fransar en produkt jag inte skulle kunna leva utan. Jag har alltid använt lösögonfransar, men det var faktiskt inte förrän i början av sommaren som jag för första gången upptäckte och testade detta märke. Jag testade och jag fastnade. Just denna modell är ganska dramatisk med väldigt långa och fylliga fransar vilket passar mig utmärkt. Vill man istället använda en modell som är lite mer diskret finns även det och mycket mer. Klicka på någon av bilderna ovan om ni är sugna på att kika in utbudet.

(Inlägget innehåller adlinks.)

Likes

Comments

View tracker


Och så var det helg igen! Trots att jag enbart har skola två dagar i veckan infinner det sig alltid en lite skönare känsla då fredagen kommer. Jag och Johan hade egentligen som plan att åka till Ullared idag, men det slutade med att vi båda somnade i soffan istället. Så typiskt oss och denna årstid. Jag, som alltid brukar vilja hitta på någonting och som vanligtvis är den mest rastlösa personen i världen, har verkligen noll energi denna tid på året. Det är så lätt att fastna inomhus i detta mörker. Det skall verkligen bli SÅ välbehövligt med en veckas sol nu. Både min kropp och mitt psyke kommer att tacka mig en lång tid framöver. Denna helg har jag en hel del att stå i, som nämnt nedan, då vi åker till flygplatsen redan runt klockan 05.00 på måndag morgon. Jag är lite sugen på att sticka ut och dricka lite drinkar imorgon kväll också, men vi får se hur min förkylning känns och om tiden räcker till. Vad hittar ni på?

- Hämta ut ett läppstift som jag beställt till KICKS.
- Införskaffa en After Sun och nya lösögonfransar.
- Gå till Apoteket och fixa ett intyg för medicinen jag tar när jag flyger då den är narkotikaklassad.
- Åka till Halmstad och hämta våra resväskor.
- Storstäda lägenheten så att man slipper komma hem till ett bombnedslag.
- Skriva ut flygbiljetterna och skriva en packlista!


Likes

Comments


Design: Chrome med rosa grund.

Som nämnt tidigare - det är så otroligt svårt att få en verklighetstrogen bild på chrome-naglar. Färgen blir konstig och blänket antingen försvinner eller tar över helt, men till huvudsaken: Jag är nöjd. Denna design känns perfekt inför nästa veckas solsemester. Ignorera gärna mina svullna och ömmande nagelband som är hemska för tillfället.

Likes

Comments


Idag trotsade jag den kraftiga blåsten och spöregnet och gav mig ut i kylan för ett återbesök hos min nagelteraput.
Jag har verkligen förälskat mig i chrome-trenden och valde att göra sådana i silver då jag var där förra gången. För att hänga kvar i svängen men ändå skapa någon slags förändring valde jag att köra på samma sak igen fast med rosa istället för silvrig grund. Matchar fint till den bikini jag lär bo i kommande vecka. Att investera i nya naglar en gång per månad är att likställa med att en gång i månaden gå i själslig terapi. Man sitter i en och en halv timma och pratar strunt och lämnar sedan lite snyggare än när man kom. Det är ju fantastiskt. Nu har jag en tvätt i maskinen och en ingefäradryck på spisen. Om min förkylning vägrar lämna självmant får jag väl ta i med hårdhanskarna och göra vad jag kan för att få den att lägga benen på ryggen och fly, tänkte jag. Hur ser era vinternaglar ut?

Helvete, vad obehaglig jag ser ut utan fransar och färg på läpparna. Som ett manligt spöke. Hujedamig.

Likes

Comments



Alldeles för tidigt imorse satte jag mig i bilen och rullade mot skolan. Det var så vackert. Med en soluppgång som färgade hela världen rosa och en dimma så tjock att den skymde sikten kändes det som att jag var på väg att äntra en fantasivärld. Mornar som denna avgudar jag det faktum att det tar en timma att köra. Det blir som en slags frizon. En timma utan kontakt med omvärlden. En timma med bara radions skrålande och mina egna tankar som sällskap.
Är det inte sorgligt ändå? Här sitter jag, ensam, i en bil. Jag har pengar på kontot och världen ligger fri framför mig. Det finns inget eller ingen som hade kunnat hindra mig från att släppa vingarna fria och dra. Trots det väljer jag att svänga höger där jag brukar svänga höger och vänster där jag brukar svänga vänster. Jag åker dit. Och jag åker hem. Som på autopilot. Vi människor är duktiga på att påpeka hur fria vi är. Vi är inte fria. Vi är fängslade. Fångar i en värld där strukturer som vi själva valt att skapa bestämmer och styr vartenda steg vi tar. Är det inte sorgligt?

Likes

Comments


  • Hur är det möjligt att pendla så mycket i vikt som jag gör? Jag har sedan en tid tillbaka ätit otroligt nyttigt. Jag har tagit tag i mina matrutiner och äter kyckling, sallad och turkisk yoghurt till middag i stort sätt varenda dag. Det har givit resultat och jag har mått bra av att se förändringen min kropp genomgått. Sedan någon vecka tillbaka upplever jag dock att en del av det fett som lämnat har återkommit. Jag upplever inte samma känsla och känner mig inte lika smal som jag gjorde för bara en kort tid sedan. Otroligt frustrerande.

  • Kommer jag någonsin att kunna träna igen? Idag är det 11 dagar sedan jag drabbades av feber och än idag vandrar jag runt med en övertemp. Jag vill bara vakna om mornarna som vanligt, känna mig frisk och full av energi och kunna köra skiten ur mig på gymmet. Jag blir ledsen då jag ser återkommande Instagram- och blogginlägg om träning och vill bara gråta då jag tänker på och inser att jag inte längre är där.

  • Hur kan jag överhuvudtaget tycka att det känns jobbigt att kliva upp tidigt och åka till skolan imorgon när jag inte varit där på 10 dagar och dessutom har en veckas solsemester att se fram emot om enbart en vecka?

  • Imorgon åker jag Johan till Halmstad och stannar över natten. Trots att det bara är ett dygn det handlar om har jag redan separationsångest. Jag har blivit så bortskämd med att ständigt vara i hans närhet och att somna och vakna utan att höra honom andas bredvig mig är alltid lika jobbigt.

  • På onsdag skall jag förnya mina naglar. Vad skall man välja att göra? Silverchrome igen? Chrome i en annan färg? Någon typ av design som matchar min bikini eller någonting helt annat? Alltid lika svårt det där.

Bilden till vänster: Min bulle vs. Johans bulle. Gissa vem som gjort vilken? 💁

Likes

Comments


Det är andra advent och ett rosa sken har spridit sig över stan. Solen har har dragit vidare och kvar är vi. Det finns någonting vemodigt och sorgligt över det. Att himlen är så vacker men snart kommer att bytas ut mot mörkret. Ett par sekunder av liv innan allting slocknar. Kanske är det så livet är utformat. Kanske är vi inte skapta för att uppleva det som är vackert längre än så. Kanske är det nödvändigt för att vi inte skall tappa vår glöd. Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte tycker om det. Detta mörker som var eviga dag lägger sig som ett täcke och vaggar in hela staden i någon slags dvala. Jag känner mig instängd. Som att allt negativt som finns inom mig slits upp och skriker efter uppmärksamhet samtidigt. Mörkret har mig i sin makt och jag tycker inte om känslan av att vara underlägsen.

Om en timma kommer Johan hem. Då skall vi tända ljus, laga julmat och baka lussebullar. Det ser jag fram emot.

Likes

Comments