Header



God morgon! Jag ber om ursäkt för den uteblivna uppdateringen igår. Jag var så stressad att det kändes som att min kropp slutade fungera och i sådana situationer är det tyvärr bloggen som hamnar längst ned på prioriteringslistan. Men - idag är jag tillbaka med ny energi. Om man nu kan kalla det energi när man har varit vaken sedan klockan 04:00. Vanligtvis brukar jag inte ens ha somnat vid den tiden. För närvarande sitter jag på tåget mot Stockholm. Klockan 05:49 rullade vi ut från Göteborg Central och runt klockan 10:00 är det meningen att jag skall vara framme i Uppsala. Barnen kommer fortfarande att vara i skolan när jag kommer fram så de kommer att bli chockade när de plötsligt möter mig i huset när de kommer hem. Jag ser fram emot deras reaktion. Speciellt Nathalies, min systerdotter, som har sagt att den bästa födelsedagspresenten hon kan få i år är att jag kommer dit. Lilla älsklingen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Igår lovade jag er ett inlägg med tips på hur man på bästa sätt bygger upp den perfekta basgarderoben. Efter mycket googlande den senaste tiden hittade jag detta tips hos Veckorevyn som bygger på att du skall visualisera din garderob som en pyramid bestående av tre olika delar. Den största längst ned och den minsta högst upp.


Basen
Den nedersta och största delen av klädpyramiden består av basplagg. Här bör fokus ligga på neutrala och lite mer simpla plagg som går att bära till en stor mängd olika outfits. Så som exempelvis jeans, t-shirts, långärmade tröjor och vardagsskor. I min egen garderob försöker jag att fokusera på att ha samtliga plagg i olika färger och då främst i vitt, svart och grått. När det gäller byxor vill jag till exempel ha vanliga tighta jeans i samtliga färger - ljust blå, mörkt blå och svarta - både med och utan slitningar, lössittande jeans i boyfriendmodell, skinnbyxor och lite finare kostymbyxor. När det gäller överdelar satsar jag på stickade tröjor i olika färger, t-shirts både i en färg och med tryck, linnen med både spagettiband och lite tjockare band och olika modeller av långärmade tröjor. Vad som främst saknas i min basgarderob idag efter den senaste tidens shopping är en enkel vit skjorta som går att både klä upp och ned och ett par koftor eller dylikt att bära över en lite tunnare topp.


Tidlösa kvalitetsplagg

Den mellersta delen i klädpyramiden bör enligt denna modell bestå av tidlösa kvalitetsplagg. Här skall man fokusera på plagg som både håller över tid och som symboliserar dig och din stil. Exempel som Veckorevyn använder sig av i sin artikel är en skinnjacka, ett par coola boots, en långkappa eller en stor stickad tröja. Vad denna kategorin består av beror till störst del på hur din personliga stil ser ut, men för mig handlar det till exempel om skinnjackor och högklackade boots.


Utstickande och/eller trendiga plagg
Den sista och minsta delen i klädpyramiden består av utstickande och/eller trendiga plagg. Trender kommer och går, det är någonting vi alla är väl medvetna om. Risken är att man tröttnar på sådant som man fullständigt älskar nu och/eller att plaggen blir omoderna och att du därför inte längre vill bära dem. Därför bör du se de trendiga plaggen som toppen i din garderob. Det som kryddar den och gör den speciell utan att nödvändigtvis ta upp all plats. Jag gillar detta tips. Man vill ju gärna ofta proppa hela garderoben full med det som är inne just nu, men om man har en stadig grund att stå på i form av en väluppbyggd basgarderob är det enkelt att byta ut plaggen i toppen.

Likes

Comments


Jag satt precis och pratade med min pappa i telefon. Av någon anledning halkade vi in på religion, tro och vad som händer efter döden. Pappa, som har varit med när bland annat farfar somnade in, tror stenhårt på att själen vandrar vidare när kroppen dör. Han säger att det syns tydligt när en person har avlidit att det bara är skalet som ligger kvar. Min mamma, som jobbar med döende människor, säger precis samma sak. Logiskt sätt borde det ligga någonting i det. Vi människor består ju av energier vilka ju inte borde dö bara för att vår kropp slutar fungera. Jag vill gärna tro på det. Jag är så fruktansvärt rädd för döden och en tro på att det väntar någonting fint efter att jag tar mitt sista andetag hade kunnat lugna så otroligt. Men det fungerar inte så för mig. Hur gärna jag än vill så är det fysiskt omöjligt för mig att tro på någonting som inte går att bevisa. För mig vinner logiken och vetenskapen över fantasin varenda gång och det är det som gör mig så skräckslagen när jag tänker på döden. Att jag aldrig kommer att få veta vad som händer innan jag faktiskt är mitt i det. Jag vill ju kunna förbereda mig mentalt i förväg.


Likes

Comments



Har du någon gång upplevt den där känslan av att har alldeles för mycket? Du är fylld av idéer, planer och projekt och vet med dig att du faktiskt kan åstadkomma allt du vill. Du vet att du sitter inne på en hel drös av fantastiska kvalitéer och att varenda idé hade kunnat förvandlas till verklighet om du bara satte dig ned och fokuserade på en sak åt gången. Problemet är att allt det där har hittat sin plats inombords, för det stannar just där. Där inne. Så fort du sätter dig ned för att skriva, brainstorma eller planera är det som om all kreativitet och motivation springer ifrån dig. Du försöker att springa efter men du velar alldeles för länge över vilket håll du skall välja. Istället för att lyckas fånga en av alla idéer fullt ut grabbar du tag i några av dem i farten. Du vinner en liten bit av ett par men förlorar helheten av de flesta. Känner du igen dig? Det gör jag. Jag lever mitt i den här springtävlingen och jag börjar bli andfådd.

Likes

Comments


Hallå vänner! Idag är jag inte på topp. Jag har dragit på mig feber och har legat i sängen och sovit mer än halva dagen. Så trist. Varför blir man alltid sjuk när man har som minst tid för det? Imorgon drar min nya kurs igång och på fredag åker jag ju till Uppsala. Denna feber får se till att lämna min kropp asap! Har ni några mirakelkurer på lager?

Tidigare idag var jag och Johan inom Lager 157 igen. Han ville kolla in rean, men det hela slutade med att det var jag som kom därifrån med en proppfull påse. igen Två par jeans, två t-shirts, en keps och ett par skor fick jag med mig. Vad tror ni att jag fick betala? TVÅHUNDRATRETTIO KRONOR! Jag höll på att sätta i halsen när kassörskan sade priset. I vanliga fall hade bara ett par av jeansen kostat mer än den totala summan. Det går ju faktiskt att slänga ihop otroligt fina outfits bestående av enbart billiga plagg oavsett vad diverse modebloggare vill få oss att tro.

Jag har verkligen förstått vikten av att ha en komplett och bra basgarderob den senaste tiden. Min garderob idag består mestadels av fina plagg som passar sig bäst till middagar eller fest vilket gör att jag ofta drabbas av klädpanik när det gäller mindre tillfällen så som en skoldag eller en snabb lunch på stan. Häromdagen när jag tittade runt på nätet efter tips på hur man bäst bygger upp en smart och användbar garderob möttes jag av ett tips hos Veckorevyn som jag gillade. De talade om att man skall se sin garderob som en pyramid bestående av tre delar. Imorgon tänkte jag dela med mig av det tipset samt berätta hur jag själv tänker nu när jag är mitt uppe i det. Stay tuned!

Likes

Comments



Ljusen är tända och soffläget är intaget. Trots ledigheten har det faktiskt varit en produktiv dag. Jag har, förutom veckoplaneringen som jag skrev om i förra inlägget, hunnit med att vara på verkstaden och byta lampor på bilen, umgås med Johans syster som fyller 45 idag plus varit med Johan hos läkaren. Det enda som saknas för att denna dag skulle vara komplett är träningen. Det har blivit ett ofrivilligt uppehåll på ett par dagar nu då jag inte känner mig helt kry och det kryper verkligen i hela kroppen. Jag vill springa, hoppa, svettas och ha träningsvärk. Men man kan inte få allt, som en positiv person hade sagt. Här hemma blir det Idrottsgalan följt av en film ikväll. Jag är egentligen inte superintresserad av galan i sig, men med en sporttokig sambo får man snällt ställa upp. I hemlighet sitter jag ju dessutom och håller tummarna för att Peder Fredricson skall kamma hem Jerringpriset igen. Som min tweet sade:

"Här är numret (099-209 06) ni skall ringa om ni inte har någonting för er ikväll
och är sugna på att garva åt mindre begåvade individers bitterhet."

Likes

Comments


Måndag eftermiddag. Kylan utanför husets väggar verkar ha krupit långt innanför skinnet och mörkret har redan börjat falla. Jag har ägnat dagen åt planering och lite småfix. Med på årets bucketlist står att börja använda min kalender igen så idag har jag suttit och fyllt i kommande veckors föreläsningar, tentor, hockeymatcher och dylikt. Kvar att planera är blogginlägg och träningspass. Jag älskar att fylla i fysiska kalendrar. Det är någonting rogivande med att skriva för hand och se en struktur födas. Jag har dock en tendens att skriva ned allting för att sedan aldrig öppna kalendern igen, men denna gång skall det bli ändring. Det måste det. Jag tror inte att det är sunt att gå runt och bära på all information i huvudet. När det blir för mycket slutar det ju alltid med att man glömmer bort någonting viktigt och slösar onödig energi på att bli arg på sig själv. Nej, det är på tiden att även jag blir en organiserad person!

Likes

Comments


Veckans bästa:
Det bästa denna vecka är utan tvekan att vi har skickat in vår C-uppsats och aldrig någonsin behöver se den igen och att måndagens opponering gick så otroligt bra som den gick. Jag har suttit dagarnas alla timmar med uppsatsen i månader och opponeringen har jag oroat mig över enda sedan kurser startade. Så att båda momenten nu är överstökade och helt klara känns nästan overkligt. Jag hade glömt hur det känns att ha ett liv.

Veckans sämsta:
Veckans sämsta är ju givetvis att Elsie somnade in i måndags. Det må nu i efterhand ha varit det bästa för henne så att hon slapp hamna i en situation där hon lider, men vi alla som är kvar här saknar ju henne varenda sekund.

Veckans mest lästa:
Veckans mest lästa blev detta inlägg. Det känns roligt då jag själv älskar att göra just sådana inlägg!

Vad jag gör denna söndag:
Idag har jag tagit det lugnt precis hela dagen. Jag har pratat flera timmar med min systerdotter via Facetime, sträckkollat de avsnitt som har släppts av den senaste säsongen av Vanderpump Rules och lyssnat på det senaste avsnittet av Livet På Läktaren. Resten av kvällen kommer att spenderas framför Prison Break med Johans hand i min.

Nästa vecka ser jag fram emot:
Igår bokade jag tågbiljetter. Tidigt fredag morgon åker jag till min syster i Uppsala där jag stannar till måndag eftermiddag. Min systerdotter fyller tio på söndagen och det hon önskar sig allra mest är att jag skall komma dit. Hon vet inte om att jag kommer så planen är att jag skall överraska henne när hon kommer hem från skolan på fredag genom att bara vara där. Jag är otroligt nervös över resan med tanke på min panikångest, men jag vill ju detta gärna och någon gång måste jag få bestämma över ångesten istället för tvärtom.

Likes

Comments


Jag hör ofta människor ha en tråkig och negativ inställning till antidepressiv medicin. Då särskilt personer som aldrig har haft behov av det och/eller ätit det själva. Jag tycker att det är otroligt tråkigt då man ju aldrig hör någon som klagar på medicin som tas mot andra åkommor än psykiska vilket återigen skapar en bild av att psykisk ohälsa är mindre viktig och "på riktigt" än fysisk. För många människor är antidepressiv medicin livsavgörande vilket är anledningen till att jag idag tänkte dela med mig av min egen, POSITIVA, upplevelse av denna medicin.

Jag har ätit antidepressiva, Sertralin, två gånger i mitt liv. Första gången för ett par år sedan och andra gången just nu. Detta då jag lider av en ångestproblematik som på alldeles för många sätt hämmar mig i vardagen. Hur medicinen verkar beror dels på vilka problem du lider av och hur väl din kropp accepterar den. För mig har den fungerat på så vis att den har givet mig en klar syn på livet tillbaka. Tidigare var jag instängd i ett mörker. Det kändes som att jag bevittnade mitt eget liv gå åt h*lvete utan möjlighet att kunna påverka. Idag känner jag, för första gången på väldigt många år, att jag själv har kontrollen över mitt eget liv. Jag kan titta framåt utan att kvävas av en ångestklump i halsen och jag upplever en kämpaglöd, motivation och energi som tidigare har varit som bortblåst.

Jag är inte ångestfri. Jag lider fortfarande av panikångest, förvåntansångest, dödsångest och all annan möjlig ångest. MEN - jag har fått tillbaka förmågan att kunna känna glädje och skratta. Jag har fått tillbaka förmågan att vara positiv och inte enbart se det mörka i saker. Och jag har fått tillbaka känslan av att det faktiskt kan vara fantastiskt att leva.
Kanske kan jag få någon av alla tvivlare att inse att antidepressiv medicin inte enbart är dålig. Alla blir inte avtrubbade och oförmögna att känna känslor. I mitt fall blev det tvärtom - Jag känner mer än någonsin. Jag känner mer än ångest.

Likes

Comments