I söndags lämnade jag Göteborg kl. 08.00 på morgonen och vid kl.12.30 rullade tåget in på Stockholms central. TYVÄRR blev vi försenade med nästan en hel timme på grund av något tekniskt strul. Jag tycker ofta det är något som krånglar, vilket gör att jag gärna reser med mycket marginal.

I Stockholm mötte jag upp Tove, som jag bodde granne med i Bayswater, min trygga klippa på andra sidan jorden. Hon var ju den första svensken jag träffade eftersom våra familjer kände varandra. När vi sågs kramades vi länge och det kändes INTE som att det var 1 1/2 år sedan vi sågs senast. Vi hade mycket att prata ikapp! Tove tog även med mig på en liten tur inne i stan, vi gick bland annat upp till ett ställe som hette TAK som visade sig vara en nybyggd bar/restaurang med 380 grader utsikt över staden. Tiden flög iväg och det var dags att säga hejdå eftersom jag skulle vidare hem till Anders, min kusin och Lisa, där jag skulle få bo i två nätter. Jag har ju inte träffat dem sedan John föddes vilket är 3 år sedan.

När jag kom fram till Enskede möttes jag av både Carl och John som var ute och lekte i trädgården. Carl är alltså 5 år (!!!!) och John är 3 år (!!!). Carl visade mig hans nya fina armband och John kom med två bilar. Även fast jag träffat dem tidigare så var det ändå två nya individer att lära känna på nytt. De var så söta och ville visa mig alla deras saker och rum. Anders var iväg på segling och skulle komma hem senare så det var bara Lisa och barnen hemma. Lisa gjorde i ordning lite god middag som vi alla åt. Jag och Lisa diskuterade min utbildning eftersom hon är insatt i branschen, intressant! Senare kom Anders hem och det var härligt att få ses igen!

Under måndagen var det dags för första skoldagen på Karolinska Institutet på Solna Campus. Stockholm bjöd på ösregn så det var bara att ta fram paraplyet! Från Anders och Lisa kunde jag i princip åka hela vägen till Campuset. Vi hade fått en karta utskickad vilket var tur, för området var otroligt stort. Solna verkar vara ett område med mycket nybyggen då det var lyftkranar överallt. Vissa byggnader på Campuset såg helt nybyggda ut. Efter en hel del blöta steg tog jag mig fram till undervisningslokalen där vi skulle ha ett introduktionsmöte som skulle starta kl. 10:15. Jag gick och satte mig bredvid en kvinna som sedan visade sig vara en person i min basgrupp. Under vecka 35 blev vi alltså indelade i grupper om 8 personer. Under veckan hade vi ett onlinemöte via Adobe Connect där vi såg varandra på små bildrutor, precis som på Skype, fast med en hel grupp.

Introduktionen drog igång där program och kurs presenterades. Programmet heter alltså Magisterprogrammet i arbetsliv och hälsa, 60 hp. Den kursen vi startat heter Arbete och hälsa, 7,5hp, där företagssköterskor, beteendevetare och ergonomer läser tillsammans. Största andel var just företagssköterskor, 29 st. Senare under dagen hade vi diverse föreläsningar och det var verkligen intressant. En annan sak som var intressant var att många i klassen jobbade på diverse företagshälsovårder runt om i landet. Det var folk från norr till söder och hade olika erfarenheter. Någon jobbade på en inbyggd FHV, vilket innebär att man jobbar på ett företag som har en egen FHV. Större FHV som exempelvis Avonova, Previa och FeelGood är så kallade utbyggda FHV som jobbar mot olika företag. Jag lärde mig mycket genom att fråga och lyssna på vad de hade att säga. Jag var en av de yngre i klassen men det var en tjej som blev färdig sjuksköterska i januari så jag var i alla fall inte nyast. Intressant dag!

Under kvällen myste jag med Anders, Lisa, Carl och John. Vi lekte kurragömma och pysslade i Carls rum. Han har verkligen talang och skapade jättefina teckningar med mycket glitter och färg.

Idag, tisdag, har vi gått igenom generella saker som jag personligen tyckte var onödigt, såhär i efterhand. Vi har gått igenom hur man skriver på ett akademiskt språk och hur man refererar, något som jag bra koll på nu. Men det är aldrig fel med en ny genomgång, det är ju ändå ett nytt universitet för min del. Vi har även träffats i gruppen och vi är alltså basgrupp 2. Vi verkar vara en driven grupp med positiv anda! Vi har nu fått en uppgift där vi ska granska en specifik bransch. Vi ska gå tillväga precis som om vi jobbade på en företagshälsovård, kul och relevant uppgift. Detta är ett grupparbete och vi har därmed delat upp arbetet och har nu bestämt onlineträffar varje onsdag framöver.

Nu sitter jag på väg hem till goa Göteborg (GBG är mysigare än Sthlm). Imorgon väntar första passet på Kungsgatan då jag smygstartar genom att gå in några timmar varje onsdag fortsättningsvis. I oktober sker bytet och då säger jag hejdå till Avenyn.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Torsdag 3/8

Vi vaknade tidigt och såg till att vara vid frukosten när de öppnade på morgonen. Efter en rejäl frukost gick vi upp på hotellrummen och packade i det sista i våra ryggsäckar. Denna gång valde jag att ta min Kathmandu 32L ryggsäck med midjerem. Vi fördelade maten emellan och såg till att inte ha någon onödig vikt med oss. Vi hade fått reda på att vi kunde fylla på våra vattenflaskor med färskt vatten ur bäckarna längs vandringsleden, vilket sparade oss extra last då vatten väger mycket. 

Vi hoppade i bilarna och körde en, minst sagt, kurvig sträcka som tog oss ca 20 min från hotellet. Vi parkerade på den gamla parkeringen, det vill säga den parkeringen som alltid funnits och som är längst ned. Vi fick reda på att det byggts en ny bilväg som öppnats för 2 veckor sedan. Detta innebar att man kunde åka ytterliggare 4km upp för att slippa den första stigningen. Såklart var det lockande att ta bilarna upp för branten, MEN nu var vi ju där och ville göra HELA vandringen, inget fusk.

Innan bilvägen byggdes fanns det två alternativ att bemästra den första stigningen. Antingen kunde man gå en led i skogen upp eller ta en trappa upp. Trappan var ökänd och sades gå fortare men såklart jobbigare med tanke på lutningen. Eftersom den nya bilvägen byggts var de båda vägarna ett minne blott.

Vi satte på oss våra ryggsäckar och började ta de fösta stegen upp mot Trolltunga, klockan var runt 08.00. Bilvägen bestod av en grusväg som slingrade sig, precis som en cerpentin, uppöver med en lutning som gjorde att pulsen stack iväg. Det dröjde inte länge förrän första bilen körde förbi oss och de vinkade glatt när de körde förbi oss. Vi tog det i vår takt men, jobbigt var det! Efter ett tag kom en bärgningsbil och körde förbi oss. Längre upp nådde vi den när den höll på att bärja en liten Fiat. Det säger en del om lutningen!

När den 4km långa bilvägen var över började vi komma in på vandringsleden där vi möttes av en skylt där det stod Trolltunga på med stora bokstäver. Leden blev därmed smalare, stenig och jordig. Efter ett tag kom vi till nästa stigning som påminde om Preikestolens stigningar. På klippor/stenar gick vi uppför, precis som på trappsteg. Längs leden fick vi sällskap av människor som var på väg upp eller ned. De som var på väg ned hade tältat uppe på toppen. Vi mötte ett svenskt par som hade tältat där uppe men som hade vaknat tidigt av att det var kallt och bestämt sig för att vandra ned tidigt på morgonen.

Leden var frekvent märkt med röda T:n som vi följde samt utrustad med skyltar som visade nedräkning i kilometer till Trolltunga. Detta gjorde att vi visste precis när vi gått en km. Efter de två stigningarna planade det ut och vi vandrade på. Jag var så glad att jag hade med mig min vindjacka med luva eftersom det började blåsa rejält när vi kommit upp från den andra stigningen. Med luvan på gjorde det inget alls att det blåste.

Runt kl. 14.00 nådde vi ÄNTLIGEN fram till Trolltunga, den berömda klippavsatsen som ligger 700m över Ringedalsvatnet. Vilken idyll. Vi var även i torrt skick då regnet ej börjat. Vi var givetvis inte ensamma på plasten. Vinden hade ökat i styrka och ibland tog den tag i oss så vi flyttades något steg. Jag tyckte det var obehagligt då vi befann oss intill klippavsatsen. Alla människor hade bildat en kö för att ta sig ut på Trolltungan. Vi bestämde oss för att dela upp oss för att ta kort. Jag, Jessica, Emelie och Malin var först ut på klippan. När jag gick ut på klippan var jag otroligt skakis. Som tur var lutade den uppåt vilket gjorde att det var mindre obehagligt. Jag kunde inte riktigt slappna av eftersom vinden var så pass stark.

Efter våra kort märkte vi att vi börjat frysa då vi stått stilla i vinden så vi tog på oss extra lager av kläder. Jag satte på mig en extra tjocktröja, mössa och vantar. Vi alla var hungriga eftersom vi inte ätit lunch utan valt att gå på för att komma fram i tid innan regnet. Vår plan var att hitta lä vid någon klippa så vi började gå tillbaka längs leden. Vi hittade ett ställe där vi tände på gasolgrillen. I samma ögonblick öppnade sig himlen och det började regna. I det ögonblicket åkte allas ponchos på och världens samarbete påbörjades. När jag tänker på hur vi samarbetade blir jag stolt, för oj vad det gick undan. Frusna fixade vi korv som vi verkligen behövde. Vi packade ihop och började vandringen tillbaka i blåsten och regnet. Tillbakavägen kommer jag sent att glömma, för det var inte lätt. MEN trots att det regnade och blåste på HELA tillbakavägen höll vi ändå humöret uppe. VILKEN GIRLPOWER! Vi fick även sällskap av en asiatisk kvinna i gympaskor som gett sig ut på vandringen själv. Jag kan tillägga att hon inte var ensam med den utrustningen under vandringen.

Vi kom ned efter totalt 12h, 2,8 mil och 44.000 steg utan ett enda skavsår. Minnen för livet!

Emellan bergen kunde vi skymta Odda.

1 KM KVAR!!!! I bakgrunden ser ni vad det blåste, titta på den röda ponchon!

Likes

Comments

Onsdag 2/8

Under onsdagen lämnade vi ett REGNIGT Preikestolen Fjellstue för att ta oss 20 mil norrut, till Odda. Vägen vi tog var minst sagt idyllisk och jag kände mig hemma, eftersom det påminde om Nya Zeeland. Jag låter bilderna tala för sig.....

Ett träd i vattnet, precis som i Wanaka på sydön i NZ.

Tittar ni noga ser ni alla små vattenfall som ringlar sig ner för bergen. Under dygnet såg vi hundratals.

Lunch intill ett vattenfall med vatten taget ur naturen. Vilka friluftstjejer!

På eftermiddagen rullade vi in i Odda som är ett litet samhälle där ca 7000 människor bor. Det är en by som har mycket industrier vilket vi uppmärksammade då det hotell vi bokat låg bredvid en fabrik. Hotellet i sig var fräscht och vi var så nöjda med vårt val av boende. Under kvällen lagade vi hamburgare och packade i ordning för morgondagens långa vandring upp till Trolltunga. Tidigare dagar hade väderleksrapporten visat regn, vilket vi var inställda på. Till vår förvåning hade det ändrats till moln fram till kl. 14.00 och därefter regn. Detta var en mycket positiv överraskning då vi räknade ut att vi förmodligen skulle nå Trolltunga innan regnet skulle ösa ner. Vi somnade med vetskapen om att vi skulle få bekänna färg nästa dag och somnade pirriga MEN förväntansfulla!

Likes

Comments

"Preikestolen är en 604m hög klippavsats som går ut över Lysefjorden i Forslands kommun. Det tar ca två timmar att gå en väg mellan parkeringen och Preikestolen. Vägen är kuperad och tidvis väldigt svår. Den som bestämt sig för att göra ett besök på denna plats bör vara väl förberedd."

Tisdag 1/8

Personalen på Preikestolen Fjellstue rekommenderade att börja vandringen mot Preikestolen innan kl. 09.00 då alla turistbussar skulle anlända runt den tidpunkten. Eftersom vi inte kände för att trängas bestämde vi oss för att försöka börja innan dess.

I bokningen ingick frukost och till vår förvåning var den i klass med hotellfrukost. Jag åt den godaste havregrynsgröten som visade sig vara tillagad med mjölk. Hur god som helst! Mätta och belåtna gick vi ner till våra rum och packade ner det sista i våra ryggsäckar. Eftersom prognosen visade sol och moln kunde vi med gott samvete lämna regnkläder hemma. Jag valde att ta en vanlig ryggsäck på ryggen, tights med regnbyxor (vinskydd), två tröjor och en vindjacka på mig. Det är alltid svårt att packa inför vandringar då vädret ofta är oförutsägbart. Det kan vara fint väder men blåst som kan bidra till att man börjar frysa. Min plan var i alla fall att ha med mig mer kläder än nödvändigt. Vi packade även med oss ett gasolkök då vår plan var att laga mat uppe på toppen. Vi alla plåstrade om våra fötter med Compeed i förebyggande syfte då vi alla skulle inviga våra nya kängor, PÅ RIKTIGT.

Innan kl. 09.00 lämnade vi Preikestolen Fjellstue som låg i anslutning till starten av vandringen. Vi kämpade oss uppför och det dröjde inte länge innan vi fick ta av oss ett eller två lager upptill. Stigningen var ett faktum och terrängen var varierande, mestadels stenig där man fick parera med en fot på varje sten för att ta sig fram. Vi tog det lugnt och i vår takt. Det dröjde inte länge förrän vi hade en amerikansk guidad grupp bakom oss. Sedan jag varit ute och rest går det inte att fela på den amerikanska dialekten. Hörde man inte det på dialekten så avslöjade klädstilen det också, lite oversize klädstil, beiga byxor, piké och vita sneakers (perfekt för vandring). Vi alla konstaterade att vi verkligen gått in för det här med utrustning och funderade vi på om vi varit för seriösa?

Under vandringens gång tog vi många pauser med vätska och energi. Jag hade en liten godispåse nära tillhanda och kakor från Singoalla och en banan försvann fort ner när vi stannade på första stoppet. Under tiden vi satt där såg vi hur en helikopter närmade sig för att sedan passera oss och gå ner för landning längre bort. Helikoptern var en ambulanshelikopter och vi förstod att den landade längsmed vandringsleden. Det slog oss också hur mycket människor som faktiskt befann sig på vandringsleden just denna dag. Vädret hade varit ostabilt i flera dagar innan och skulle även bli efter denna dag. Kanske detta bidrog till mängden människor?

Eftersom vi tog det lugnt under vandringen med en hel del stopp tog det oss 4-5 h att nå upp till Preikestolen. Den sista biten av vandringen bestod av svagt lutande klippor och de sista 100 meterna var höjden ett faktum då leden gick längsmed klippkanten. Vi alla tyckte det var obehagligt då saken var den att det stupade rakt ned, flera hundra meter, och inget staket fanns. Hade man gått där själv hade det varit en annan sak, men eftersom det var hundratals andra människor som beslutat sig för att ta sig upp kändes det mindre säkert. Folk, ja även vi, la oss på kanten för att kolla ner. Svindeln var ett faktum!

Vi tog oss upp till Preikestolen där det kryllade med folk. Vi tog lite bilder sedan var vi nöjda. Utsikten var såklart magisk utöver Lysefjorden och vi kunde inte ha haft mer tur med vädret.

Vi bestämde oss för att lämna folkmassan och gick en bit längre ned och hamnade nästan helt själva på en liten klippa, med utsikt över fjorden. Vi tände på vårt lilla kök och värmde på broccolisoppan. TÄNK vad mysigt det är att äta ute i naturen. God mat, gott sällskap och fin utsikt, det är livet! Vi stannade uppe på klippan ett bra tag och jag hann till och med att somna på Joannas ben. Senare började vi vandringen nerför och då märkte vi att våra ben var lite skakiga efter turen uppåt. Även på turen ned fick vi sällskap av en ambulanshelikopter som fick hämta en kvinna som ramlat och slagit i huvud, knä och armar. Jag och Joanna hade stannat för att hjälpa till. Kvinnan hade fullt med folk runt sig och en tysk läkare hade till och med stannat för att hjälpa till. Hon verkade okej, men eftersom vi såg ambulanshelikoptern landa där hon befann sig förstod vi att hon inte var i skick för att ta sig ned.

Vi var nere runt 19.00 där vi senare lagade god mat i Fjellstuen. Vilken dag!

Likes

Comments

Måndag 31/7

Vid klockan 05.45 ringde första alarmet och mitt rum var fyllt av morgonljuset. Som vanligt sover man som en liten prinsessa bland alla kuddar och täcken. Mamma och pappa fixade med frukost medan jag packade ihop det sista. Pappa påpekade att det var tur att vi inte hade en liten Fiat när han fick syn på alla mina väskor. Det serverades bananpannkakor och färska jordgubbar till frukost, lyx!

Vid kl. 06.30 kom Joanna och Cissi med Saaben även kallad silverpilen, och vi slängde in min packning i kofferten och rullade in till Sunne för att möta upp Emelie, Jessica och Malin som skulle åka i Emelies bil. Efter lite omplacering av väskor och annan packning var vi tillslut redo att bege oss i riktning mot grannlandet. Vi hade bestämt oss för att ta E18 längst Norges södra kust. Vi åkte över Arvika, Töcksfors och in i Norge där vi åkte i riktning mot Moss som vi kom fram till efter ca 3h. Där väntade en större bilfärja som skulle ta oss över till Horten. Vi fick köra på bilarna ganska omgående där vi blev dirigerade att köra in på en av de tre filerna på båten. Vi parkerade och lämnade bilarna för att gå upp på övre däck där det var rejäl blåst. Färjeresan tog oss ca 30 min och därefter fortsatte vi resan på norsk mark. Vi hade hoppats på att få se lite kust men det blev inte riktigt så då E18 visade sig gå längre in i landet. Efter att vi passerat Kristiansund stannade vi längs vägen för uppladdning av mat och såklart en påse med "boller", Norges version av bullar. Nästa större stopp blev för en färjetur över Lysefjorden, Lauvvik-Oanes. Från Horten till Lauvvik tog det ca 6,5 h. Färjeturen i sig tog inte lång tid, ca 15 min. När vi kört på bilarna kunde vi se något färgglatt framme vid fören. Det var den skarpaste regnbågen jag någonsin sett! Resterande väg bestod av 2 mil, sen var vi framme vid Preikestolen Fjellstue. Vi kom fram klockan 20.30 så det blev en hel dag i bilen. Eftersom vi var tre stycken som kunde turas om att köra så gick det ändå smidigt och vägen i sig var riktigt fin.

Preikestolen Fjellstue visade sig ligga på ett idylliskt ställe med sjön Revsvatnet som utsikt där pamiga berg omfamnade sjön. Vårt rum bestod av två våningssängar och ett fönster mot sjön. På rummet packade vi för kommande vandring till Preikestolen. Joanna och Cecilia tog på sig uppdraget att laga kvällens middag som bestod av pasta i god tomatsås. I köket hade de fått sällskap av en italienare som noggrant hade iakttagit deras tillvägagångsätt att koka pastan. Han åt med oss i det stora allrummet med fönster ner mot sjön. Inte helt oväntat åt han spagetti med ost på som han rullade upp på en gaffel och kunde inte förstå varför vi åt pastan med kniv och gaffel.

Mätta och belåtna la vi oss och sov med hopp om att morgondagen skulle bjuda på solsken.

  • 121 Readers

Likes

Comments

Underbart, om ni frågar mig! Sitter i skrivande stund på tåget mot Kil där tjejerna ska hämta upp mig. Veckan verkar bjuda på sol så jag är gladare än gladast!

Jag har ju inte skrivit så mycket på senaste tid. Vad har hänt i mitt liv? Jag har ju faktiskt flyttat till Kungsladugård där jag nu bott i 1,5 månad. Jag stortrivs - det enda jag har kvar att fixa är internet. Området i sig är jättefint och jag trivs bland alla färgglada små hus. Jag har nyligen insett att jag bor granne med pingviner, sälar och massa andra djur i Slottskogen. Pingviner måste väl ändå vara det roligaste djuret? Så söta när de vankar sig fram.

Över sommaren jobbar jag på Nilson Shoes på Avenyn. För att fylla ut med lite timtid har jag anmält mig till Sahlgrenskas bemmaningsservice där jag numer går som USK mot en kärlavd. och KAVA. Jag har mestadels varit på KAVA och stortrivs, så fräsch avdelning och modern utrustning. Känns som jag rest in i framtiden!

Till hösten börjar jag plugga till företagssköterska på distans, halvfart, Stockholm. Spännande! Jag fick reda på detta den 13/7, alltså för ett par dagar sedan. Jag är jätteglad och känns skönt att man kan börja planera för detta!

Jag har också varit på arbetsintervju hos Previa, ett företag som jobbar med just företagshälsovård. Jag har nu blivit anställd på timtid hos dem för att göra hälsokontroller åt dem till hösten och förhoppningsvis längre fram också. Känns kul att få in en fot som kan öppna nya dörrar.

Mot hösten, i oktober, verkar det som att jag också följer med min nuvarande chef Eva till Nilson Shoes på Kungsgatan för helgjobb m.m. Känns kul att hon frågade mig om jag vill bli med henne. Det är i nuläget jag och Lisa som följer med till den butiken av nuvarande styrka på Avenyn. Kommer säkert hoppa in på Avenyn om så skulle behövas... Är så tacksam att Eva valde ut just mig av alla sökande på tjänsten i februari till Avenyn. Jag tycker ju att det är så kul att jobba med människor och kommer nog alltid känna behovet av ett socialt jobb - även om man helst är tyst när man kommer hem...en liten stund i alla fall.

Ja, ni hör ju... Jag känner själv att jag har många bollar i luften men det är nog så jag funkar och trivs bäst. Vill ha planer och saker att se fram emot. Känner ett driv av att utvecklas, utefter intresse såklart!

OCH... vecka 31 åker vi ett tjejgäng mot Norge för vandring till Preikestolen och Trolltunga. Har köpt ett par vandringskängor från ECCO som väntar på att bli ingådda - kanske bland alla djur i Slottskogen?

Under veckan kommer nog jag och Patrik åka mot Malung för att hälsa på mamma och pappa som är i Malung på bugg. Har ju inte sett dem på evigheter.

Nu väntar ett par dagars semester!

Likes

Comments

Igår kväll skickade jag in det sista för skolan. Som de flesta vet blev det min sista insats på GU. Jag har vänt in och ut på mig själv och ifrågasatt om det är värt det, svaret blir då nej. Det har varit jobbigt att inse, men nu har jag accepterat att min motivation är inte tillräcklig. Jag har så mycket jag vill göra i livet! Jag har rannsakat mig själv och kommit in på ett annat spår, så vi får se vad som händer till hösten.

Terminen i sig har varit lärorik och jag har fått en helt annan förståelse för läraryrket, världens viktigaste jobb. Jag har lärt mig mycket nytt och så har jag fått fina vänner dessutom. Jag har aldrig känt att det har varit jobbigt att åka till skolan, däremot är det plugget utanför skoltid som tar emot. Känslan av att aldrig känna sig ledig äter upp mig. Tempot har varit högt och intensivt vilket inte passar mitt liv just nu.

Idag är det fredag 2/6. TÄNK att det redan är juni och sommar - som jag längtat efter den svenska sommaren. Det är ju något alldeles speciellt. Jag längtar efter jordgubbar, bad, häng med kompisar och bara njuta av värmen. Den där känslan jag hade när jag kom hem om att allt är så fint, den är utsuddad, men jag har den alltid i åtanke vilket gör att jag påminner mig själv om hur fint det är. Jag känner att den här sommaren kommer att bli speciell med många nya upplevelser. Jag har redan planerat roligheter och jag är så taggad!

Precis som rubriken så är det min sista dag i Sävedalen. Imorgon går flyttlasset mot Slottsskogen till min lägenhet. Jag är verkligen jättespänd på hur det kommer att bli. TUR att jag har en mamma och en pappa som alltid ställer upp, jag är så tacksam!

Tiden här i Sävedalen har varit intressant och lärorik. Jag har fått en ny vän, Liam, som också bott inneboende. Vi har haft djupa diskussioner samtidigt som vi flummat. Han och hans killkompisar har fått tag i en ny lägenhet i stan så vi kommer säkert att stöta på varandra igen!

Nu inväntar flyttpackning och sedan jobb i skobutiken. Kul, kul!

Likes

Comments