Varvetveckan! 

Igår var det Göteborgvarvet och jag sprang inte. Mitt mål att springa men drygt två mil på asfalt håller inte min kropp för i dagsläget. Igår fick jag imponeras och glädjas åt alla som sprang. Måste säga att jag imponeras mer och mer när jag vet hur ont asfalt kan göra.

Atmosfären och hela eventet ser fantastiskt ut på många sätt. Det är en folkfest. Men vill också säga att jag får lite panik i mig när jag ser hur trångt med folk det är bitvis. Vet att jag själv sprang i diket första kilometern på midnattsloppet för att jag tycket det var trångt.

Grattis mina vänner som satt personbästa och alla som tog sig i mål!


Trailvarvet och Stafettvarvet

Glad att Göteborgvarvet har utökat med fler lopp, det finns något lopp för alla. Jag impuls anmälde mig till Trailen 11,5km. Och vilken lycka det var! Nervös och rädd som vanligt. Tankar som hur dum kan jag vara att anmäla till ett lopp som är 11,5km springer nästan aldrig längre än 1mil och har dessutom inte sprungit konstant trail. Helt ärligt så grätt jag nästan lördag kväll och kände mig så dum. Skulle dessutom åka ditt själv jätte trist.

Tur nog när jag kom till loppet såg jag på startlistan ett en gammal barndomsvän skulle vara med. Vi blev tre tjejer som stod ihop i starten och det kändes med ens mycket bättre. Starten gick och som vanligt rycks jag med och ser 4.17tempo första 1km tänker aja det ger sig i skogen då kommer det gå långsamt.

Tempot i skogen lät jag vara tänkte detta ska va kul och det var det. Tävlingsmänniskan i mig kommer fram och när jag hör att någon kommer och springer om tänker jag okej så länge det inte är en "tjej" ;). Jag är inte snabb eller bra men jag njuter av att kunna springa. Det är en frihetskänsla. Kom i mål som 9a av damerna och plats 70a totalt.

Stafettvarvet med NineYards

Sprang stafetten med min praktikplats och några kompisar. Det går till så att man är 5 i varje lag alla springer 3,7km samma strecka och man växlar i mellan. Bland det roligaste och konstigaste jag har gjort. Prestations/tävlingsmänniska som jag är. Hur fort ska jag springa, hur fort kan jag springa på denna distansen? Och sliten var jag från trailen. Jag och Mats från NineYards andra lag starta samtidigt och fort det gick första kilometern på under 4min tempo. Tappar lite med kommer i mål på 15,19min sjukt förvånad över det. Jag får tunnelsende när jag ska prestera så fråga mig inte hur det kändes på olika platser för jag mins inte var jag sprang;).

Växlade om med stafettpinne och nästa var iväg. Det var så kul med lagkännslan, man hejar, peppar, umgås, skrattar, pratar mm.

Vill lyfta alla som var med och sprang i lagen med lite extra tack till Daniel Eriksson min handledare som var med och drog ihop det och såg till att vi fick lagtröjor. Samt Majja som var sist ut i laget och sprang med sån glädje. Själv hade jag varit super nervös för att gå ut sist och att dessutom se så glad ut när man springer, Majja du är en glädjespridare som imponerar<3.

Vill också lyfta en kompis/bekant som ständigt imponeras med olika utmaningar. Han är lika nervös som jag och när vi hördes innan sa han "jag spyr snart" lite senare sa han att han hade provsprungit banan. Sist ut i sitt lag sprang han på under 13.30min. Viktor du är en förebild och du inspirerar tack för de:).

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

När en "liten sak" (stor för mig) ger så mycket positiv feedback:) 

Intervjuvad av lokalradio och en pallplats:)

I helgen sprang jag Militär Fitness loppet i Strömstad "Lejonruset". Jag och Emma bestämde oss dagen innan att åka dit och springa. Gött tänkte jag då behöver jag inte bli så nervös. OCR proffsen var nere i Malmö och sprang Toughest så vi var inte många i Strömstad.

Oavsett konkurrensen är jag rädd för vissa hinder och framför allt vatten. Jag vill inte behöva simma i kallt vatten då får jag panik och slutar oftast andas när det händer. Fick reda på att det inte skulle vara något djupt vatten, så jag kunde andas ut på den punkten. När jag såg de andra tjejerna som skulle vara med i elitstarten kom stressen igen. Hjälp vad alla ser fit och snabba ut fan jag kommer komma sist. Ogillar den stressen när man jämför sig med andra helt utifrån kroppstyp.

Sen gick det fort. De ropade upp våra namn vi fick en sandsäck och starten gick.

Över startlijen och det är glädje rakt igenom. Ligger två ett tag gör "sälen" i nedförsbacke i skogen och tänker tur att ingen såg mig och att jag borde haft trailskor. Gör även magplask i en vass men så roligt det var. Ledde efter halvannan och fick så mycket pepp av alla runt omkring. I slutet på banan sprang vi igenom ett varuhus och där var ett hinder 1000m rodd på roddmaskin. Det var "sjuk tungt" Vi var tre tjejer som rodde samtidigt och det var stressigt.

Slutet gott och jag kom först in i mål, på andra plats kom Michell en tjej som springer för Militär fitness. Hade inte träffat henne innan hon var verkligen duktig och trevlig. Det är det som är så kul med den här sporten att man lär känna nya människor hela tiden med samma intresse.

Tack Emma för en super härlig lördag och grattis till din fjärdeplats stark jobbat. Vi hade verkligen en härlig dag. Tack Militär Fitness för ert härlig bemötande och roliga lopp.

Vill du lyssna på intervjun finns den här http://www.radioprime.se/sport/item/1469-charlotta-linger-vinnare-av-damklassen-i-lejonruset skäms lite över hur jag låter men ändå stolt.

Använder min pappas favorit citat här: När allting stämmer kan man överträffa sig själv! Denna gången passade loppet mig nästa gång passar det någon annan.

/Lotta

Likes

Comments

Green Breakfast Bowl:) När ingredienserna inte alls låter som en god kompo men vad gott de blev.

Mixa en banan med 1näve färsk grönkål. Tillsätt lite mandelmjölk (valfri vätska) för att få den konsistensen man gillar. Här har ja kokosflingor och blåbär på, bara att ta det man gillar och har hemma som på vanlig gröt.

Jag lovar att det inte kommer "smaka" grönkål+banan utan det blir något annat:). Nyttigt, enkelt och gott.

/Lotta

Likes

Comments

Hittade ett citat i en tidning där det stod:

MED STYRKA KOMMER MAN INTE LÅNGT

MED VILJA KAN MAN NÅ HELA VÄGEN

Jag läste det flera gånger innan jag bestämde mig. Det ligger så mycket fakta i det citat men om jag skall applicera det för mig själv och vad jag vill förmedla så vill jag säga så här:


MED STYRKA SKAPAR DU FÖRUTSTÄTNINGAR

MED VILJA TAR DU DIG I MÅL

******

Jag tänker att oavsätt vad det är man vill göra måste man förbereda sig. Det kan gälla ett lopp, en redovisning i skolan eller andra vikta jobbiga/tunga saker.Det  kan vara att plugga, sitta sent uppe på nätterna, läsa böcker man knappt förstår, göra om saker för att det inte är good enough . Detta summeras i att man lär sig massor och får en styrka av att klara av det som komma skall.

Samma sak gäller tävling. Jag tränar för att bli stark både fysiskt och mentalt på olika sätt.

När det sedan väl gäller, på en tenta, eller när jag springer ett lopp och det känns sjukt tungt. Det gör ont över allt, jag fryser, jag gråter... Jag vet att jag har stykan bakom mig men det är viljan som gör att jag aldrig kommer vilja bryta oavsett hur trött jag är. För jag anmälde mig och åkte dit för jag VILL och det skall med rätt förutsättningar. STYRKA hjälpa mig att nå mitt MÅL.

Det kanske är någon som läser detta och känner igen sig när man skall in och skriva ett prov eller redovisa. Man ser att det finns en utväg ett val att skippa gå in i salen eller ringa och sjukanmäla sig oavsett hur mycket du än har förberett dig. Då känns det jobbigt. Men när du går in och sätter dig eller går fram och redovisar så är det viljan som gör att du tar dig igenom det.


Som sagt. Detta är min reflexion. Rätt eller fel får var och en bestämma själv..


Likes

Comments

Hej!

La ut en uppdatering att jag bakade Bananscones och fick frågan om receptet här kommer en version:

2 bananer

2 ägg

2 tsk bakpulver

4 dadlar (dagens improvisation)

1 1/1 dl kokosmjöl

1/2 dl mandelmjöl

1/2 msk chiafrön

smaksatta med kanel, kardemumma och malda kryddnejlika

In i ugnen 10-15min på 200g.



Super enkelt och gott:)

Jag brukar baka och ta med mig inlindat i bakplåtspapper.


Här är en bild när det ser lite godare ut:)

​Sockerfritt, glutenfritt, laktosfritt,

Likes

Comments

Precis som många andra har jag fastnat för Acai bowl.

Skriver om det nu då jag läste att det skulle vara "ute" 2017;).

Vilket fall jag tycker det är supergott. Det går fort att fixa på morgonen och kräver inte planering från dagen innan.



Likes

Comments

Mysmiddag!

Förra veckan hade jag mys kväll och vi testade att göra Paella med blomkålsris. Har fått frågan om receptet och tänkte att det kunde var kul att skriva ned det. Då vi blev super nöjda. Eftersom att det är Halloween passade det bra att improvisera med en Pumpa förrätt.


Paella

Ingredienser


1 Gullök

1 Vitlöksklyftor

1 Blomkål

1 Tomat

1 Gul paprika

1 Röd paprika

0,5g Saffran

1 buljongtärning + vätska

tabasko

kokosolja att steka i


Skaldjur efter behag eller kyckling


Fräs löken i stekpannan med kokoosolja så att den blir mjuk. Riv undertiden blomkålen. Lägg ner blomkålsriset i kokande vatten låt det koka 1-2, låt det rinna av i en sill eller durkslag.


Återgå till stekpannan och tillsätt paprikan låt den bli mjuk och lägg därefter i tomaten. Blanda i blomkålsriset, saffran, buljongen och några droppar tabasko. Rör runt och låt det koka ihop sig så att paellan inte blir vattnig. Blanda i skaldjur eller vilken protein källa du har valt och ställ in stekpannan i ugnen några minuter så den får gotta till sig.


Super Gott och enkelt. :)


Förrätt Pumpa

Ingredienser


Några slits butter pumpa

Olivolja

Svartpeppar

Kardemummafrön

Flingsalt

Timjan

Nötter (mandlar cashewnötter)

Machesallad


Sätt ugnen på 200grader. Skär upp pumpan i ca 0,5-1cm tjocka skivor lägg på en plåt med bakplåtspapper. Mortla kardemummafröna och strö över pumpan tillsammans med salt, peppar och timjan. Låt pumpan bli mjuk 20-25min.


Lägg upp machesallad på en tallrik men pumpan. Strö över nötter och lite olivolja.


Klart att servera!


Likes

Comments

Toughest Stockholm startgrupp qualifier...

Alltid nervös, jag vill vara lite nervös men jag vill inte vara rädd...

Ja jag vet att de har gått bra förr och att jag har placerat mig bra förr men förutsättningar förändras. Hindrena blir svårare, reglerna hårdare, konkurrenterna fler och tuffare.

Jag vill springa i qualifier för att inte ha någon kö och ha samma regler som eliten. Tävlingsmänniskan finns där i mig, för jag vill se vilken placering jag skulle kunna få...

Hade lyckats hålla nerverna ganska lugna under veckan inga mardrömmar om hinder. Men väll på tävlingsplatsen när jag ser hindrena och alla vältränade deltagarna kom ångesten och nerverna.

Ska jag byta startgrupp och starta senare då jag kan få hjälp om jag inte kommer upp på tex "dragons backen" (ett hinder se klipp)??

Det känns som att jag har taggigt mig vatten över huvudet, känslan av att jag har gått fel? Jag platsar inte här, jag kommer få springa massor av straffrundor.

De är tre hinder jag vet att jag inte klara och självklart är de placerade där folk ser.. Detta ekar i mitt huvud... Hur skall jag hantera de här? Jag låter tiden gå till start och ser hur länge jag klara mig, startskottet kommer att gå vilket fall och jag vet att jag vill

Mina föräldrar var på tävlingsplatsen och tittade vilket påminner om när jag var barn och tävlande med hästar. De är alltid engagerad och nyfikna. Mamma lyckades få en lång film när jag står på dragonsbacken (hindret ovan) går fram och tillbaka tvekar och säger högt "nee jag vågar inte". När jag säger de så hoppar jag, usel teknik men jag gjorde de😊.

Samma sak sa en kompis om du byter startgrupp kommer du då var nöjd?

Behöver jag ens svara på den frågan? I efterhand känns det så självklart, jag blir inte nöjd om jag inte fullföljer min plan och framförallt inte om jag inte ens ger mig chansen att försöka. Men när jag står där och ser deltagare och hindrena, då vill jag gömma mig i mängden och slippa göra någonting själv. Jag menar inte att jag skulle sticka ut men jag tvingas prestera både fysiskt och psykiskt själv vilket jag både älskar och hatar.

Face My fear.

Den som inte vågar riskera att förlora mister också chansen att vinna.

(jag tävlar och presterar mot mig själv mitt huvud och min fysik).


Summering av Toughest Sthlm

Härlig bana med mycket trail. Torra fina hinder som ringar, monkeybar, platinarigg (rep, ringar, monkeybar mm i ett hinder). Vädret gjorde att de blev bra fäste och att man inte blev kall om händerna.

Ett roligt hinder där man svingades ut i vattnet och fick simma tiibaka, välta däck, bära dunkar, hissa vikter, ramp och mycket mer.


Banan var rolig men det är inte bara den som gör tävlingen och glädjen

Gemenskapen på tävlingsplatsen är så härlig. Nu var de flesta med och sprang vilket är super kul. Vi är från olika team, olika åldrar och på olika nivåer. Nu när sporten har funnits ett tag känner man fler och fler. Vet att några med mig delar nervositet och lite prestations ångest och jag säger till er vad grymma ni var. Jag ser så mycket upp till er som trots nerver och kanske från sitt eget mål har gjort ett dåligt race ändå kommer tillbaka. Det ger mig motivation.

Och ni som är så duktiga i och i toppen ni ger så mycket recept och vilka förebilder. Sara Trolte din glädje och grymma placering så underbart att se:). Respekt till dig!

Skull kunna skriva en lång namnlista här med personer som gör denna dagen och denna sporten så värd allt slit.

Summeringen av mitt lopp

Jag är nöjd med mitt lopp jag tog det långsamt på hindren snurrade in mig i riggen men löst de. Då försvann min tanke att få en bra tid utan fokuserade på att köra loppet på mitt sett med min plan. Blev två straffrundor om någon vill veta de. Inte en tår under hela loppet glad för de:).


Likes

Comments

Toughest Malmö leverade ett soligt glädjelopp.

Att springa utan stress och utan skador…

Springer om någon, blir omsprungen, ser någon som är trött, en som flyger fram i ringar, någon gör kanonkulan i vattnet och mycket mer.

Hejar på andra och blir hejad på. ”Heja mini” ”kom igen Lynx” Härligt jobbat MIT” mm, med team tröjor blirdet enkelt.

Pratar med andra på deltagare under loppet –Jaha! de här är inte andra toughest. Så du tänkte springa i Oslo… Jasså är du gillar inte att springa? Mm.

-Nämen det var ju du Anna jag viste inte att du skulle springa. Hej Jessica hur är det med dig…

Svaret är verkligen ”Ja, de är inte bara hindren och vädret som gör upplevelsen man kan springa och heja på andra. Lära känna nya människor och ändå springa i sitt eget tempo.

Sammanfattning lite historia och Toughest Malmö

Förra året skadade jag min fot, var väldigt stressad, blev nedkyld och rädd när jag sprang. Jag tyckte det var kul men jag blev pressad av mig själv och missnöjd och jag hamnade i en ond cirkel. Jag gjorde dock alltid mitt bästa utifrån de förutsättningarna jag hade. Att jag frös samt hade ont i foten gjorde att inte skadan läkte snabbare. Att bli så nedkyld som jag blev gjorde att jag verkligen var iskall i några dagar efter ett lopp. Tyvärr skrämmer det mig nu att bli kall. Jobbigt är också det psykologiska, klara jag det eller inte,nervös, glädje, tårar, ångest… men jag vill – jag vet att jag vill. Årets målär: Springa de lopp jag vill och inte starta när jag är skadad.

Ni som känner mig vet att jag är nervös och lite rädd. Lite nervös skall man vara då presterar iallafall jag bättre. För mig innebär nervositet att det är något som är viktigt för mig. Men det finns en skillnad när nervositeten tar mer energi än den ger. -Att gråta eller hyperventilera i 10 min tar energi. –Att se en bild på ett hinder jag inte tror jag klara och måla upp en bild i huvudet hur jag ramlar ner det tar energi. En punkt som jag brottas med är att göra någon besviken eller få kommentaren –Jasså var du så långt efter, -Va hade du svårt för det hindret?, -Jag trodde du brukade placera dig...XXX.

Det här är en punkt som jag jobbar med själv, vem är det som säger det och vad är det egentligen person säger? Får jag en kommentarer som jag i mitt huvud tolkar ”Lotta du sprang dåligt du är dålig” och jag frågar person menar du att du tycker jag har gjorten dålig prestation kommer förmodligen person inte svara ”ja Lotta du är värdelös”.

Jag har fantastiska kompisar på racen så de säger inte att jag är värdelös (men huvudet och förnuft samarbetar inte varje dag eller?).

Nu till Toughest Malmö. Lisa, en kompis vann två startplatser att springa i Team Mini, i en lite senare startgrupp. Vi gjorde det som en kul grej. Åkte ner fredag kväll och jag tittade inte på Instagram eller Facebook där det går att se folk som testar hinder på tävlingsbanan innan eller hur stora/svåra de ser ut. Då drömmer jag om det. Insåg att vi inte hade kollat banskissen och beslutade att inte göra det innan. Vi skall ju bara köra för skoj.

Det blev lite stressigt på morgonen då vi först inte fick parkering. Vi sprang runt och fixade med startlappar mm och hann inte se påbanan eller fläta håret som jag brukar. Vi ställde oss på startlinjen och bara sprang, Jag tänkte jag tar ett hinder i taget för varje jag klarar är det envinst.

I vallgravarna i Spanien frös jag när jag gick långsamt ner i dem så till första vallgraven sprang jag och tänkte nu j**lar ska jag hoppa långt och de gjorde jag (akilleshäl som sagt kallt vatten). Ett annat vattenhinder var Sliden (en vattenrutschkana) samt simma och runda en boj. Där var jag rädd, älskar rutschkana, men orolig att få panik i vattnet. Fokus på att andas, visst var det kallt och paniken kändes men det var mycket folk där, skulle jag få panik och sluta andas fanns det gott om folk runt omkring mig som skulle hjälpt mig.

I mål med så mycket glädje. Jag var så glad att det var kul. Denna gången kunde jag ärligt säga att jag älskar OCR.

Tackar och bockar lite extra:

Lisa - tack för biljetten – jag vill inte springa utan dig kära vän❤️

Peta – i vått och tort är du där och peppar, så mycket respekt till dig starkaste tjej jag känner.

Anna Stenbäck – om du visste vad glad jag var att du var i det kalla vattnet samtidigt som mig. Det kändes tryggt.

Micheal – ditt pepp och stöd att jag skall springa det jag vill springa. Och bara om jag är oskadad. Så skönt att bolla tankarna med dig.

Hans och Erika – alltid så positiva glada ni ger som vänskap och trygghet, så glad när ni är med.

Toughest – underbar bana, era tävlingar är grymma.

Mini Svergie och Mini team jätte kul att få springa med er

Likes

Comments


Burpees

Älska eller hata Burpees?
Jag tycker det är effektivt och dessutom njuter jag av att få hög puls och att försöka ta ut mig.

När jag har ont om tid eller inspirationsbrist tycker jag Burpees är perfekt jag vet att jag blir trött. Hur trött man blir är upp till en själv. Jag vet att jag kan trött ut mig själv på Burpees.

Hur: OTM = on the minute (från crossfit, du bestämmer ett antal kanske 10st, startar varje hel minut kanske tar 30sek så vilar du till nästa minut startat.

Jag kanske bestämmer mig för 12st per minut ju fortare jag gör dom desto mer återhämtning hinner jag få sen sista minut kör jag fullt upp. 10min.

Burpees tränar hela kroppen, finns mängder av olika varianter. Och man kan anpassa den efter individen.

En tanke är att man ska ner på mage med bröstet i golvet sen upp och hoppa med klapp ovanför huvudet. Har man inga speciella skador är det en bra övning men har man en skada skall man vara försiktig då den är tung. Körde när jag hade problem med en axel och insåg då hur mycket axlar de blev i övningen. Har man träningsverk i benen och kör Burpees kommer de kännas i dom samma sak resten av kroppen. De är då man inser hur många delar av kroppen som verkligen jobbar. :)

Bilderna ovan är lite insperation att de går att göra överallt😊. Jag och min fantastiska pappa förra sommar (läs mer om de passet i inlägget Utomhus träning behöver inte vara löpning). Bilder från Madrid när jag och Lisa leker och spelar in film.


Burpees i tre steg på gymmet.

Om du läser mitt inlägg och har någon annan effektiv övning eller testar detta skriv gärna:).


Likes

Comments