View tracker

Mysmiddag!

Förra veckan hade jag mys kväll och vi testade att göra Paella med blomkålsris. Har fått frågan om receptet och tänkte att det kunde var kul att skriva ned det. Då vi blev super nöjda. Eftersom att det är Halloween passade det bra att improvisera med en Pumpa förrätt.


Paella

Ingredienser


1 Gullök

1 Vitlöksklyftor

1 Blomkål

1 Tomat

1 Gul paprika

1 Röd paprika

0,5g Saffran

1 buljongtärning + vätska

tabasko

kokosolja att steka i


Skaldjur efter behag eller kyckling


Fräs löken i stekpannan med kokoosolja så att den blir mjuk. Riv undertiden blomkålen. Lägg ner blomkålsriset i kokande vatten låt det koka 1-2, låt det rinna av i en sill eller durkslag.


Återgå till stekpannan och tillsätt paprikan låt den bli mjuk och lägg därefter i tomaten. Blanda i blomkålsriset, saffran, buljongen och några droppar tabasko. Rör runt och låt det koka ihop sig så att paellan inte blir vattnig. Blanda i skaldjur eller vilken protein källa du har valt och ställ in stekpannan i ugnen några minuter så den får gotta till sig.


Super Gott och enkelt. :)


Förrätt Pumpa

Ingredienser


Några slits butter pumpa

Olivolja

Svartpeppar

Kardemummafrön

Flingsalt

Timjan

Nötter (mandlar cashewnötter)

Machesallad


Sätt ugnen på 200grader. Skär upp pumpan i ca 0,5-1cm tjocka skivor lägg på en plåt med bakplåtspapper. Mortla kardemummafröna och strö över pumpan tillsammans med salt, peppar och timjan. Låt pumpan bli mjuk 20-25min.


Lägg upp machesallad på en tallrik men pumpan. Strö över nötter och lite olivolja.


Klart att servera!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Toughest Stockholm startgrupp qualifier...

Alltid nervös, jag vill vara lite nervös men jag vill inte vara rädd...

Ja jag vet att de har gått bra förr och att jag har placerat mig bra förr men förutsättningar förändras. Hindrena blir svårare, reglerna hårdare, konkurrenterna fler och tuffare.

Jag vill springa i qualifier för att inte ha någon kö och ha samma regler som eliten. Tävlingsmänniskan finns där i mig, för jag vill se vilken placering jag skulle kunna få...

Hade lyckats hålla nerverna ganska lugna under veckan inga mardrömmar om hinder. Men väll på tävlingsplatsen när jag ser hindrena och alla vältränade deltagarna kom ångesten och nerverna.

Ska jag byta startgrupp och starta senare då jag kan få hjälp om jag inte kommer upp på tex "dragons backen" (ett hinder se klipp)??

Det känns som att jag har taggigt mig vatten över huvudet, känslan av att jag har gått fel? Jag platsar inte här, jag kommer få springa massor av straffrundor.

De är tre hinder jag vet att jag inte klara och självklart är de placerade där folk ser.. Detta ekar i mitt huvud... Hur skall jag hantera de här? Jag låter tiden gå till start och ser hur länge jag klara mig, startskottet kommer att gå vilket fall och jag vet att jag vill

Mina föräldrar var på tävlingsplatsen och tittade vilket påminner om när jag var barn och tävlande med hästar. De är alltid engagerad och nyfikna. Mamma lyckades få en lång film när jag står på dragonsbacken (hindret ovan) går fram och tillbaka tvekar och säger högt "nee jag vågar inte". När jag säger de så hoppar jag, usel teknik men jag gjorde de😊.

Samma sak sa en kompis om du byter startgrupp kommer du då var nöjd?

Behöver jag ens svara på den frågan? I efterhand känns det så självklart, jag blir inte nöjd om jag inte fullföljer min plan och framförallt inte om jag inte ens ger mig chansen att försöka. Men när jag står där och ser deltagare och hindrena, då vill jag gömma mig i mängden och slippa göra någonting själv. Jag menar inte att jag skulle sticka ut men jag tvingas prestera både fysiskt och psykiskt själv vilket jag både älskar och hatar.

Face My fear.

Den som inte vågar riskera att förlora mister också chansen att vinna.

(jag tävlar och presterar mot mig själv mitt huvud och min fysik).


Summering av Toughest Sthlm

Härlig bana med mycket trail. Torra fina hinder som ringar, monkeybar, platinarigg (rep, ringar, monkeybar mm i ett hinder). Vädret gjorde att de blev bra fäste och att man inte blev kall om händerna.

Ett roligt hinder där man svingades ut i vattnet och fick simma tiibaka, välta däck, bära dunkar, hissa vikter, ramp och mycket mer.


Banan var rolig men det är inte bara den som gör tävlingen och glädjen

Gemenskapen på tävlingsplatsen är så härlig. Nu var de flesta med och sprang vilket är super kul. Vi är från olika team, olika åldrar och på olika nivåer. Nu när sporten har funnits ett tag känner man fler och fler. Vet att några med mig delar nervositet och lite prestations ångest och jag säger till er vad grymma ni var. Jag ser så mycket upp till er som trots nerver och kanske från sitt eget mål har gjort ett dåligt race ändå kommer tillbaka. Det ger mig motivation.

Och ni som är så duktiga i och i toppen ni ger så mycket recept och vilka förebilder. Sara Trolte din glädje och grymma placering så underbart att se:). Respekt till dig!

Skull kunna skriva en lång namnlista här med personer som gör denna dagen och denna sporten så värd allt slit.

Summeringen av mitt lopp

Jag är nöjd med mitt lopp jag tog det långsamt på hindren snurrade in mig i riggen men löst de. Då försvann min tanke att få en bra tid utan fokuserade på att köra loppet på mitt sett med min plan. Blev två straffrundor om någon vill veta de. Inte en tår under hela loppet glad för de:).


Likes

Comments

View tracker

Toughest Malmö leverade ett soligt glädjelopp.

Att springa utan stress och utan skador…

Springer om någon, blir omsprungen, ser någon som är trött, en som flyger fram i ringar, någon gör kanonkulan i vattnet och mycket mer.

Hejar på andra och blir hejad på. ”Heja mini” ”kom igen Lynx” Härligt jobbat MIT” mm, med team tröjor blirdet enkelt.

Pratar med andra på deltagare under loppet –Jaha! de här är inte andra toughest. Så du tänkte springa i Oslo… Jasså är du gillar inte att springa? Mm.

-Nämen det var ju du Anna jag viste inte att du skulle springa. Hej Jessica hur är det med dig…

Svaret är verkligen ”Ja, de är inte bara hindren och vädret som gör upplevelsen man kan springa och heja på andra. Lära känna nya människor och ändå springa i sitt eget tempo.

Sammanfattning lite historia och Toughest Malmö

Förra året skadade jag min fot, var väldigt stressad, blev nedkyld och rädd när jag sprang. Jag tyckte det var kul men jag blev pressad av mig själv och missnöjd och jag hamnade i en ond cirkel. Jag gjorde dock alltid mitt bästa utifrån de förutsättningarna jag hade. Att jag frös samt hade ont i foten gjorde att inte skadan läkte snabbare. Att bli så nedkyld som jag blev gjorde att jag verkligen var iskall i några dagar efter ett lopp. Tyvärr skrämmer det mig nu att bli kall. Jobbigt är också det psykologiska, klara jag det eller inte,nervös, glädje, tårar, ångest… men jag vill – jag vet att jag vill. Årets målär: Springa de lopp jag vill och inte starta när jag är skadad.

Ni som känner mig vet att jag är nervös och lite rädd. Lite nervös skall man vara då presterar iallafall jag bättre. För mig innebär nervositet att det är något som är viktigt för mig. Men det finns en skillnad när nervositeten tar mer energi än den ger. -Att gråta eller hyperventilera i 10 min tar energi. –Att se en bild på ett hinder jag inte tror jag klara och måla upp en bild i huvudet hur jag ramlar ner det tar energi. En punkt som jag brottas med är att göra någon besviken eller få kommentaren –Jasså var du så långt efter, -Va hade du svårt för det hindret?, -Jag trodde du brukade placera dig...XXX.

Det här är en punkt som jag jobbar med själv, vem är det som säger det och vad är det egentligen person säger? Får jag en kommentarer som jag i mitt huvud tolkar ”Lotta du sprang dåligt du är dålig” och jag frågar person menar du att du tycker jag har gjorten dålig prestation kommer förmodligen person inte svara ”ja Lotta du är värdelös”.

Jag har fantastiska kompisar på racen så de säger inte att jag är värdelös (men huvudet och förnuft samarbetar inte varje dag eller?).

Nu till Toughest Malmö. Lisa, en kompis vann två startplatser att springa i Team Mini, i en lite senare startgrupp. Vi gjorde det som en kul grej. Åkte ner fredag kväll och jag tittade inte på Instagram eller Facebook där det går att se folk som testar hinder på tävlingsbanan innan eller hur stora/svåra de ser ut. Då drömmer jag om det. Insåg att vi inte hade kollat banskissen och beslutade att inte göra det innan. Vi skall ju bara köra för skoj.

Det blev lite stressigt på morgonen då vi först inte fick parkering. Vi sprang runt och fixade med startlappar mm och hann inte se påbanan eller fläta håret som jag brukar. Vi ställde oss på startlinjen och bara sprang, Jag tänkte jag tar ett hinder i taget för varje jag klarar är det envinst.

I vallgravarna i Spanien frös jag när jag gick långsamt ner i dem så till första vallgraven sprang jag och tänkte nu j**lar ska jag hoppa långt och de gjorde jag (akilleshäl som sagt kallt vatten). Ett annat vattenhinder var Sliden (en vattenrutschkana) samt simma och runda en boj. Där var jag rädd, älskar rutschkana, men orolig att få panik i vattnet. Fokus på att andas, visst var det kallt och paniken kändes men det var mycket folk där, skulle jag få panik och sluta andas fanns det gott om folk runt omkring mig som skulle hjälpt mig.

I mål med så mycket glädje. Jag var så glad att det var kul. Denna gången kunde jag ärligt säga att jag älskar OCR.

Tackar och bockar lite extra:

Lisa - tack för biljetten – jag vill inte springa utan dig kära vän❤️

Peta – i vått och tort är du där och peppar, så mycket respekt till dig starkaste tjej jag känner.

Anna Stenbäck – om du visste vad glad jag var att du var i det kalla vattnet samtidigt som mig. Det kändes tryggt.

Micheal – ditt pepp och stöd att jag skall springa det jag vill springa. Och bara om jag är oskadad. Så skönt att bolla tankarna med dig.

Hans och Erika – alltid så positiva glada ni ger som vänskap och trygghet, så glad när ni är med.

Toughest – underbar bana, era tävlingar är grymma.

Mini Svergie och Mini team jätte kul att få springa med er

Likes

Comments


Burpees

Älska eller hata Burpees?
Jag tycker det är effektivt och dessutom njuter jag av att få hög puls och att försöka ta ut mig.

När jag har ont om tid eller inspirationsbrist tycker jag Burpees är perfekt jag vet att jag blir trött. Hur trött man blir är upp till en själv. Jag vet att jag kan trött ut mig själv på Burpees.

Hur: OTM = on the minute (från crossfit, du bestämmer ett antal kanske 10st, startar varje hel minut kanske tar 30sek så vilar du till nästa minut startat.

Jag kanske bestämmer mig för 12st per minut ju fortare jag gör dom desto mer återhämtning hinner jag få sen sista minut kör jag fullt upp. 10min.

Burpees tränar hela kroppen, finns mängder av olika varianter. Och man kan anpassa den efter individen.

En tanke är att man ska ner på mage med bröstet i golvet sen upp och hoppa med klapp ovanför huvudet. Har man inga speciella skador är det en bra övning men har man en skada skall man vara försiktig då den är tung. Körde när jag hade problem med en axel och insåg då hur mycket axlar de blev i övningen. Har man träningsverk i benen och kör Burpees kommer de kännas i dom samma sak resten av kroppen. De är då man inser hur många delar av kroppen som verkligen jobbar. :)

Bilderna ovan är lite insperation att de går att göra överallt😊. Jag och min fantastiska pappa förra sommar (läs mer om de passet i inlägget Utomhus träning behöver inte vara löpning). Bilder från Madrid när jag och Lisa leker och spelar in film.


Burpees i tre steg på gymmet.

Om du läser mitt inlägg och har någon annan effektiv övning eller testar detta skriv gärna:).


Likes

Comments

Kan vi också?! Vågar vi?! Kommer folk kolla snett och tro att vi är dumma i huvudet?!

-Skitsamma, vi ska ha kul! Vi känner ingen här ändå! Det drabbar ingen annan. Förhoppningsvis kan det alltid glädja någon. Få någon att skratta.

Vi skojade om det på vägen till Köpenhamn när vi åkte buss.På flygplatsen testade vi att leka lite i en trappa men trots allt skulle vi tävla på lördagen och risken att råka dra till en axel eller något gjorde att vi bestämde oss för att på söndag - då ska vi leka i Madrid!

Både jag och Lisa gillar att ha kul och triggar nogvarandra. Vi bestämde oss för att köra på likadana kläder för att göra det litesnyggt och känna oss lite proffsiga. Proffsiga kanske är fel ord men vi blev litemer bekväma och tanken var nog att folk skulle tro att vi hoppade runt ochfilmade som två ”idioter” av en anledning.

Vi engagerade och lyckades roa några iallafall. Chins ochtosetobar i tunnelbanan var egentligen den ända scenen vi hade planerat från början men den var svår och ofta är det fullt med folk och då får man inte plats.  När vi var påväg hem till hotellet fanns det lite plats. Vi insåg att viinte kunde filma själva då vagnen rör på sig. Vi bad en kille i träningskläder(det kändes mer förståeligt då), kanske tyckte folk att vi var konstiga men deverkade bli väldigt glada.

De hände fler än en gång att vi upptäckte att vi hade fått publik. Men som sagt många verkade tycka att det var kul.

PlaygroundMadrid by Lisa & Lotta.

Likes

Comments

Vi åkte till Madrid

Buss från Göteborg till Köpenhamn, flyg från Köpenhamn till Madrid och framme på Hotellet vid ett på natten. Dagen efter blev vi upphämtade av några kompisar som hade hyrbil och tillsammans åkte vi till tävlingsplatsen. Starten var redan klockan 9.00.

Min tanke med att springa i Madrid var att det skulle vara varmt, då min akilleshäl är kyla. Med en värdelös uppladdning som innebar influensa och att jag hade levt på bananpannkaka i en vecka, blev upplevelsen inte som jag hade tänkt. Halsen gjorde ont och kroppen var matt och tung.

Loppet var 5 km och man var tvungen att klara alla hinder för att behålla sitt armband och inte bli "diskad". Smått stressad eftersom jag var orolig att göra fel på något hinder då all information var på spanska. Många hinder var långa och var det en sandsäck man skulle bära var det långt att gå, När man skulle krypa eller åla under taggtråd var det också en långa sträckor. Samma sak med vallgravarna som var flera stycken men räknades som ett hinder. Jag gillar ju inte kallt vatten och var rädd att jag skulle råka gå för nära en sidokant/avspärrning och vara tvungen att börja om från första vallgraven. Det brukar vara lättare att gå vid kanterna då då det oftast är grundare vatten där.

Två hinder där många fick ta av sig armbandet var repklättring från lera. Repen blir väldigt kladdigt när alla som klättrar är leriga när de kommer dit. Det andra var en lutande vägg/sned vägg med e rep. Samma sak där med lerig rep. Sista hindret var att hoppa över en eld:).

Vi var sex stycken som kände varandra och sprang samma lopp. Två från Norge och fyra från Göteborg.

Mitt resultat blev trots dålig uppladdning en tredje plats efter mina kompisar Lisa och Peta. Camilla från vårt kompisgäng kom på fjärde plats. Det var väldigt kul att stå alla vi tre kompisar från Sverige på prisutdelningen. Våra två super duktiga killkompisar gjorde också mycket bra resultat, dock inte på prispallen.



Det är alltid en upplevelse med nya lopp och det är väldigt kul att uppleva hur de arrangerar eventet. Vi skrattade lite åt att det var inspirerat av militären eller liknande. Först kravla upp och ner i vallgravar, krypa i lerpölar under taggtråd (exempel på hinder). Men de roliga var duscharna på tävlingsplatsen där fanns ett militären tält och alla stod utanför och väntade. Vi fick vänta till alla killar var ute och då bytes vakten till en militär tjej, vi fick gå in ta av oss kläderna och ställa oss beredda under en rad av dusch munstycken, vattnet startade och vi hade typ en minut på oss, sen stängdes den av och vi hade någon minut att ta på oss. Sen var det hets och killarna sprang in. Det kändes lite komiskt.


Trots att jag känner mig lite missnöjd då kroppen inte kändes fräsch och att det var kallt så var det värt de. Var enda sekund för det är en upplevelse och det är kul att testa nya olika race.

En helg med goa vänner mycket skratt och glädje. Vi har dock inte helt lyckats klura ut vad Farinato betyder men någon form av korv. Vi van bla varsin korv och en tröja med en text på Spanska. Har översatt texten med google translate

perdona si me detengo estoy persiguendo mis suenos = Jag förlåter mig om jag slutar jag följer den mina drömmar

???

Inte blev vi klockare på den texten.

Vilket fall grattis Lisa, Peta, Camilla, Niklas och Håkan till grymma prestationer och tack för en härlig dag:).

Likes

Comments

Paleo Bröd, glutenfritt, laktosfritt och sockerfritt.

Börjar bli frisk och trött på att vara sjuk. Känns skönt att vara lite rastlös så har nu bakat, vilket jag har gjort lite sedan i julas. Så här kommer lite info och mina tips på nyttigt och gott bröd.

Paleo bröd, jag testat några varianter och kommit framtill att jag gillar att ha i banan och chiafrön, istället för brödkrydda har jag pepparkakskrydda. Älskar lukten från pepparkakskryddorna, gillar egentligen mjukpepparkaka men tycker den är för söt och inte värd det sockret. Jag brukar skära det i mindre bitar och frysa in, lagom stora att ta fram och värma och äta till frukost eller kvällsmat.


Recept

Steg 1, välj alt 1 eller 2

Alt 1.

ca 1,1/2 dl mandelmjöl, 2, 1/2 dl kokosmjöl, 2 msk chiafrön, 3-5 msk fiberhusk, 0,5 dl krossat linfrö, 1 tsk salt, 1 tsk bikarbonat + (pepparkakskrydda ca 1 dryg tsk kanel, 1 tsk ingefära, 1 tsk kardemumma, 2 krm kryddnejlika)

2 bananer

Alt 2. Med havregryn och morot

ca 1,1/2 dl mandelmjöl, 2 dl kokosmjöl, 0,5 dl havregryn, 1 msk chiafrön, 3-5 msk fiberhusk, 0,5 dl krossat linfrö, 1 tsk salt, 1 tsk bikarbonat + (pepparkakskrydda ca 1 dryg tsk kanel, 1 tsk ingefära, 1 tsk kardemumma, 2 krm kryddnejlika)

1 Banan + 2 finriven moröt

Steg 2

-Vispa 6ägg + 2-3dl vatten med elvisp mossa ner baner /morötter enligt ovan och blanda i de torra ingredienserna.

-Låt smeten vila 5-10 min.

-Tryck ut degen på ettt bakplåtspapper i en plåt. In i ugnen ca 10-14 min 200 grader.

Jag brukar låta brödet svalna på ett galler under en handduk och dela det i lagom stor rutor.

Inspiration till receptet här och ett med morötter här.

Nedan några tidigare bröd de vänstra med banan det högra med morot

Likes

Comments

Jätte längesedan jag skriv på bloggen nu. Funderar alltid så länge på vad jag skall skriva eller om vad... Sen blir jag inte nöjd men nu skriver jag ändå. Börjar få tillbaka lite energi efter att ha haft hög feber i några dagar. Hade inte alls planerat att bli sjuk inte så här sjuk. Vet inte hur det är med andra men jag får väldigt sällan hög feber. Nu har jag haft 39,5 och den smärtan i benen och kroppen har jag aldrig fått av träning på något vis. När jag inte kan stå upp i tre minuter utan att det bränner i benen då har jag ingen tanke på träning. Så när jag lyckas få ner febern med lite Ipren och ska åka och hämta ut ett packet på posten och mamma säger du ska vell inte träna.... Nej Nej jag lovar jag tränar inte när jag har feber.

Nu är målet bara att bli frisk snabbt!

...Nästa helg Madrid Farinato Race

Jag och Lisa och gör vår tredje OCR weekend detta året. Första gick till Arenarun andra till Toughest lab och nu åker vi till Madrid för att springa Farinato Race, ett lopp vi inte vet så mycket om. Vad vi har hört ryktes väg är det tungt, vilket inte är min starka sida, att bära och dra saker. Enligt bilderna verkar det var en heldel lera men det ser samtidigt väldigt roligt ut. Jag försökte fråga om om det fanns en banskiss med vilka hinder som skulle vara med (ofta kan man få de innan loppet) men i detta fallet fick jag till svar att det blir en överraskning på plats.

Vi kommer flyga så vi är framme natten till lördagen samma lördag som vi skall springa racet på. Blir spännande att se hur den uppladdningen blir ;)

Lisa på ett hinder på Toughest lab                       Jag på samma hinder                 

Likes

Comments

Förstår inte riktigt varför men huxflux blev jag nervös inför ett tränings pass med min PT…

Samma känsla som jag hade när jag var yngre och tävlande med hästar. När jag ställde mig upp i omklädningsrummet var benen helt skakis och jag funderade på – om de skakar nu, hur skall det då gå när jag skall trän? Från tävlingar, när jag var yngre, vet jag att det släpper när startsignalen går och kanske blir det likadant när passet börjar...?

Vad kan jag påverka här och nu??

Denna rubrik låter kanske konstig men det är en tanke som jag ofta hade under min hästtid. Det jag menar är vad jag kan påverka precis för sekunden. När jag är på passet, på banan, redovisar, stunden då man vill prestera så bra som möjligt och göra sitt allra bästa. Känslan innan är att jag är sämre än jag borde vara. Att bli bättre, starkare, snabbare, ha mer rutin mm går inte att påverka för stunden (dock blir man de av att utföra dessa pass).

Det jag kan påverka är däremot min koncentration och fokus på det jag gör. Minns att jag alltid behövde gå hinderbanan en extra gång själv, lyssna på instruktion en gång till, repetera i huvudet för att veta vad jag skulle göra (här kan jag vara trög och ställa dumma frågor på det jag precis har hört). Repeterade gärna högt eller i huvudet och sedan när jag väl startade övningen/rider banan så stänger jag ute resten och koncentrerar mig.

Igår lyckades jag med detta tycker jag själv på några övningar och det är jag nöjd med. Att fokusera på det som jag kan påverka för stunden. Att jag pga en skada har ont i ett knä och en axel det kan jag inte göra någonting åt just in action. Att inse att det går höjde min motivation och när jag funderade över saken kom jag att tänka hur jag hanterade detta förr när träning och tävling på olika platser för olika tränare var mer en vardag.

Vill dela med av ”Det finns alltid någonting som du kan påverka”.

Några bilder från passet.

Likes

Comments

Ibland känner jag mig lite som en "trasdocka" då jag ofta har ont någonstans och den ena skadan/skavanken avlöser varandra.

Att lyssna på kroppen och låta en skadad del få vila när den gör ont är svårt. Ofta biter man ihop och härdar ut så långt det går... Med handen på hjärtat hör jag själv hur dumt det låter. Har jag fått ett ryck i axeln som gör ont när jag sover och kör bil kanske jag ska görs något åt det med en gång istället...

...nu vill jag ändra detta. Att göra sitt bästa och köra på så gott man kan räcker inte om kroppen säger ifrån. "Du har bara en kropp" ingen garanti, inget öppet köp, det är du själv som bestämmer hur länge du ska hålla... -någon mer som känner igen sig/fått höra samma sak?

För ett tag sen när var jag klättra och de drog till i axeln. Sen dess har den varit upp och ner. Fick tipset att köra triggerpoint massage med en baseboll. Rulla på bollen och mjuka upp de ömma punkterna. Innan har jag inte helt förstått varför många kör med triggerbollar och foarmroller, men nu är jag där själv och det kändes riktigt bra. Jag rullade på min boll både före och efter passet. Får testa ett tag och se hur effekten blir om det hjäper i längden.

Hittills känns det positivt och träningsprylgalen som jag är så tycker jag att det är lite kul att ta med en baseboll till gymmet:). Nu får den följa med på jobb resa till Västerås😊.

Ta hand om er kroppar och vara rädd om er❤️. Och tack till er som säger till mig att jag också borde de, era ord hjälper🙏...


Likes

Comments