Semester!
underbara semester! det har redan gått tre dagar av två veckor, ahhh! vi har så mycket att fixa med hemmavid!

Suttit i samtal med jobbet idag då min lön inte kom in.. som han inte tänkte betala!
Jag är så fruktansvärt trött på det nu! varje månad är det någon gambling kommer lönen kommer den inte??!
Ska jag kontakta facket denna månaden med, eller slipper jag?.. Denna gången fick jag mina pengar efter tjat och arg som ett bi var jag!  att det ska behövas? ja tydligen..  min arbetsgivare tycker såhär om mig med, att jag inte är värd fackets minimum timlön.. jag ska producera mer i så fall, vilket är omöjligt i den lilla lokalen och gamla ugnen. jag har alltså under minimum än vad jag borde ha, en jävla slavlön.
behövde gnälla av mig, jag är på jakt efter nytt jobb, kanske helt av en annan karriär..
jag har alltid varit så säker på mitt val av yrke, aldrig tvivlat, fram till nu.
nr 1: konditor yrket är svårt att få ihop med barn.
nr 2: många idiot arbetsgivare har fått mig att tappa suget.

Ett litet smakprov av mina hemmapulade beställningar, för när jag inte jobbar så tar jag hand om barn och jobbar 😂

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


Där kom allt, precis allt.
All sorg efter att aldrig kunna få fler barn.
Att kunna bära ett liv till världen, känna sparkar, lyssna på hjärtslag, känna lyckan av en vacker liten bebis som luktar så gott.
Känna lyckan av att det bara finns vi, bara stunden som är här och nu, när allt annat kan kvitta💕💕

Mamma hjärtat gör fruktansvärt ont när jag blir påmind.

Jag har mina samlade känslor sedan mina hjärtebarn föddes, vävda in i ett väldigt vackert minnesalbum, i hjärtat, som aldrig kommer glömmas💕
Och lyckan av att få se och träffa mina små varje dag är total, det är inte alla som kan ta det för givet 😚

Dagarna kommer, dagarna går.
Vissa är lätta, andra är tunga.
Men med tiden blir det mer lätta dagar än svåra, och sorgen blir till något vackert💞

Finaste i världen! 😍😍

Likes

Comments

Idag är det dags för läkarbesök.
Förmodligen får jag min sjukskrivning förlängd, vilket jag hoppas på, känner mig varken redo i kropp eller sinne att återgå till jobbet.
Såret värker fortfarande mellan varven. Hoppas läkaren kan göra en bra bedömning.

Igår var jag och tjejerna iväg på lekplats med bästa kompisarna, de stora lekte väldigt fint 😍😍
Hemskt vad tiden går, min stora tjej ska bli fem i december! kommer ihåg som igår när hon var en nyförlöst liten Princessa 😍

Lyckades aldrig publicera mitt inlägg innan jag körde upp till vårdcentralen. Det blev en förlängning på två veckor.
Ska verkligen försöka göra saker som får mig att må bra i själen! 💖💖💖
Behöver det nu mer än någonsin!

Här är hon, min förstfödda Princessa!  Med en aldeless för stor mössa, i sin pappas trygga famn!
Och min ursnygga sambo 😍😍

Likes

Comments

Nu ska jag dela med mig av vad som hände torsdagen den 4/5-2017
Vi kan börja med tisdagen.. På tisdagen hade jag lite ont i nedre delen av magen, men det fanns en rätt normal orsak till detta tänkte jag. Då jag sex veckor tidigare genomfört en medicinsk abort, veckan innan smärtorna satte igång var jag hos en läkare för att jag blödde väldigt kraftigt. De hittade rester kvar i livmodern, så jag blev hemskickad med ytterligare piller. pillerna hade jag tagit på söndagen, så var beredd på lite smärta och tyckte inte det var konstigt.
Tisdagen åkte jag till jobbet som vanligt, molande värk fortfarande.
Sen kom tisdag natt, hade så ont så jag spydde.
Onsdag kom och gick smärtorna, jag spydde mellan varven och grät så ont jag hade, detta var 100ggr värre än att föda barn och att ha värkar. Men jag står ut lite till tänkte jag. Onsdag morgon spydde jag ner halva huset och kunde inte stå upprätt så fruktansvärt ont det gjorde i magen. Vid ett tillfälle ringde min mamma, pappa ringde upp precis efter jag lagt på: -Ring ambulansen nu!
Mamma kom och tog hand om vår minsta dotter, som inte alls förstod vad som var fel på mamma❤
Akut in till sjukhuset och undersökt av läkare. De upptäckte rätt snart att jag hade en infektion i kroppen.
Upp på avdelning och göras klar för operation, för nu trodde de att blindtarmen var orsaken. Det tog himla tid, sköterskor kom och gick, de sattes slang i näsa och jag var så hungrig!

Jag somnade nog till mellan varven. Kommer ihåg att de körde mig till operation sen minns jag inget mer.

Efter operationen på uppvaket, minns jag väldigt luddigt,  jag minns bara att de berättade att de plockat bort blindtarmen (titthålsoperation)
Somnade om och insåg plötsligt att jag blivit rusad till Operation igen, nu tryckte de en mask mot min mun som jag försökte slita loss.

Tiden från operationen tills sista tiden på intensiven var väldigt luddig.
Personal bytte av varandra, jag vaknade och hade väldigt ont, det kliade över hela kroppen av morfinet, men jag orkade inte klia. En söt tjej tog hand om mig sista dan, tvättade mig och flätade mitt hår.
Därefter var jag färdig för att skickas till avdelning. De körde över mig till KK och jag förstod inte riktigt varför.

Vad som hände denna dagen fick jag fint förklarat för mig av läkare. En streptokock bakterie typ A hade letat sig upp i min livmoder, infekterat den så pass så hela fick avlägsnas. Äggledaren avlägsnades med.. infektionen var så kraftig att den hade börjat gå upp i njurarna och de förlorade mig en stund på operationsbordet.
De fick berätta för mig två gånger innan jag förstod allvaret i det hela, jag höll inte bara på att dö, jag skulle aldrig kunna få fler biologiska barn heller.

De första dagarna var så fyllda av smärtstillande så jag grät inte, jag kände mig rätt likgiltig.
Andra dagen jag pratade med min sjukgymnast störtgrät jag, helt utan att veta varför, han ville att jag skulle upp och gå, men jag ville bara gråta!!
Och familjen hade inte ens hälsat på mig, allt var bara piss..

Det var en söndag jag blev flyttad till avdelningen på KK, på onsdagen kom sambon och barnen och hälsade på, jag kände mig hel, min fina familj som jag älskade så! Min bror hade även varit och hälsat på mig dagen innan, min fina bror💕 mamma hade även varit där, och en fin tjejkompis. så rätt mycket besök hade jag ändå fått💖

En lång tids läkning av själen hade jag framför mig, och har än idag.
Jag har börjat acceptera att jag och min livskamrat inte kan skaffa fler barn, men att möjligheten skulle tas ifrån mig utan att ha något val var inget jag hade räknat med.

Den viktigaste läxan: Ta aldrig något eller någon för givet! Det kan tas ifrån dig så snabbt att du inte hinner reagera.💗💞💕

Jag kommer aldrig någonsin skämmas över mitt ärr på magen, det har jag redan accepterat som en del av mig.
💞💞

Likes

Comments

Sådär, då är jag hemma igen efter att ha lagt om mitt operationssår hos distriktsköterskan💪
Allt såg super bra ut och det läker fint!

Usch, känner dock att energin rinner av mig.
Jag hade planerat på att gå upp till VC idag, men tog bilden för att jag frös så.
Annars är det rätt drygt att vara sjukskriven och gå hemma, alla jobbar och barnen är på dagis enligt sambons schema, och det innebär låånga dagar.
Min kropp orkar inte sätta igång och jobba nu, inte fullt iallafall. Men är fruktansvärt rastlös i huvudet och känner att jag behöver göra massa saker.

I nästa inlägg ska jag ge er min story om varför jag blev opererad och nu är sjukskriven ✌

Likes

Comments


Idag höll jag min äldsta lilla loppa hemma, i hopp om att vi skulle till tandläkaren. Tji fick jag när jag insåg att det var helt fel dag! Jag har varit fruktansvärt snurrig på sistone! Men men sånt som händer.

Fiona var iallafall lycklig ändå, hon fick komma till sitt älskade dagis när jag hade insett min förvirring! 😂

Jag är ändå rätt stolt och häpen över förändringen som skett de sista månaderna. Hon har gått från att inte vilja vara på dagis till att verkligen älska dagis! Hon blir fruktansvärt ledsen och besviken om hon inte får gå! Härligt med en så positiv förändring!

Här har ni mitt stora yrväder! :-)

Likes

Comments