View tracker

Jag har kommit till insikten att den bästa kuren mot hemlängtan är att aktivera sig så det är vad jag har försökt att göra. Det känns som att jag aldrig ens vilar för jag gör saker hela tiden, därför har det blivit lite dåligt med det här med att blogga. Jag har bland annat varit på catamaran båttur, 







(Här ovanför ser ni min omtalade mormor och min värdbror)

Blivit en mästare på att göra sushi, (Ja vi försökte flera gånger i ett flertal timmar.)


Här har ni Rachel från Nederländerna och Lucas som är en local.

Ätit och dansat på ett torg i stan (det var ett event för att fira en tradition som går ut på att man gör en gryta av det man har i kylen för att sen dela med varandra) 






Det var ett litet skådespel till maten också, mycket trevligt. 

Bowlat med de andra utbytesstudenterna, 






Umgåtts med utbytesstudenter och före detta utbytesstudenter, 





Varit på konsert i en väldigt mysig grannstad med massa kända argentinska artister som jag inte har en aning om vilka de är, 








Samt SPRUNGIT som i motion (jag vet det är häpnadsväckande, men man blir faktiskt motiverad när man har en fin strandpromenad att springa på). Tyvärr har jag inte lyckats ta en bild som gör strandpromenaden rättvisa men jag ska jag lovar!!! Nej okej jag lovar inte för då kommer det inte hända men förmodligen så kommer jag att göra det någon gång. Jag har också varit på tango lektion och det var väldigt kul, det är en väldigt vacker dans, men människorna verkade tro att jag var efterbliven eller något. I samband med aktiviteter så har jag kommit fram till att jag AVSKYR när folk säger "tranquila" till mig, för det händer ganska ofta. Okej ofta är en överdrift men det har hänt mer än 1 gång. Det betyder typ "lugn" / "ta det lugnt"och jag kan vara helt lugn och koncentrerad och så säger någon "tranquila". VA?! JAG ÄR LUGN MEN JAG BLIR IRRITERAD NÄR DU ANVÄNDER DET DÄR ORDET. Det är nu officiellt hatordet blääää. 

Juste jag glömde nämna att jag bodde hos min mormor i en vecka för det var något fel på rören i vårt hus så de var tvungna att gräva upp typ halva huset men nu är jag tillbaka i mitt rum och allt är som vanligt och jag fortsätter med mitt strumpor i flipflops mode.


Förutom det har jag väl inte så mycket att tillägga, hoppas allt är bra!!

Stay hyvens XD

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ännu en vecka är gången, men det känns mer som en månad. (Dock har jag ju faktiskt i lördags passerat månadssträcket för min vistelse här). Förra veckan var semana de estudiantes, det vill säga studenternas vecka. Den innebar att sista årskursen på (nästan) varje skola tog över skolan från ledningen och det medförde förstås en vecka utan lektioner och skoluniform. Det blev ett litet tumult när sista års eleverna släppte rökbomber, skrek och härjade med låtsas pistoler för att manifestera att de tagit över skolan. Men alla lärare skrattade och alla elever blev väldigt uppspelta.



I vanliga fall går man hem och äter lunch, men denna vecka åt jag i skolan 2 dagar. Man tog med sig vad man kände för och delade med alla, väldigt mysigt. En dag hade vi även utklädning till grekiska gudar, men det var oklart, jag förstod inte riktigt vad som hände. Tydligen var det en tävling som jag antar att vi inte vann. Jag bakade även i 4h och bjöd min klass kladdkaka och kanelbullar, som blev något misslyckade tyvärr, men det var ändå uppskattat och nu får jag frågan minst en gång om dagen när jag ska baka kladdkaka igen.




När vi inte åt eller klädd ut oss lekte vi lekar med de andra årskurserna i gympasalen och för att sammanfatta var det en trevlig vecka.




Även om det var en kul vecka så känner jag att just nu att det är tungt att vara här. Jag har saknat precis allt som har med Sverige att göra, men som vanligt så går det upp och ner. Och även om det finns saker som är jobbiga så är jag väldigt tacksam för att vara här och jag tänker knega på. En god anledning att stanna är att jag precis åt banan med dulce de leche till mellis och det var fantastiskt gott. 

Det för mig till ett annat ämne, vikt och sötsaker. För den som undrar: ja, Jag har gått upp lite i vikt sen jag kom hit, det är inget att sticka under stolen med, men jag tröstar mig med att det är oundvikligt. Det är omöjligt att inte gå upp i vikt för då måste jag svälta och det tänker jag inte spendera mitt utbyte med. I söndags var vi på asado hos min farmor och jag åt tills jag ville kräkas och det kanske var lite onödigt men sen promenerade jag faktiskt i 2,5 timmar efteråt och imorgon ska jag gå på tango så jag är inte helt på latsidan.  


Här har vi en bild på min värdmamma och värdpappa vid den argentinska grillen, från i söndags. Varenda hus jag har varit i har haft en sån här inbyggd hus grill så då kan ni ju förstå hur asado är en grej.

Igår var jag också hemma hos min vän Lucas, som kommer från Argentina, men har spenderat ett utbytes år i Tyskland. Han tycker mycket om att laga mat och baka så det gör vi ofta och igår stod empanadas på schemat. Det finns absolut saker jag kan förbättra med min tillagning av dessa men nu vet jag i alla fall hur man gör. 


Som sagt så saknar jag allt som har med Sverige att göra och det innefattar självklart invånarna också (även du Carro, fast att du bor i Norge) och i vanlig ordning hoppas jag att ni tar hand om varandra. PUSS

Stay hyvens XD

Likes

Comments

View tracker

Ännu en vecka har gått och mamma har tjatat på att jag måste blogga så jag får väl lov att göra det. I helgen var jag på läger med (nästan) alla andra utbytesstudenter i mitt distrikt + en massa före detta utbytesstudenter så kallade Rotex. 


Det ni ser är en karta över Sydamerika och den blåa markeringen är mitt distrikt, så det består alltså av en del av Argentina och en del av Paraguay. Vi var totalt ungefär 70 utbytesstudenter, 20 rotex-människor och 10 rotary-människor. För de som inte vet det heter min organisation Rotary och bygger på volontärarbete, vill man veta mer får man googla. Kl 00.00 på torsdagskvällen bar det av. Jag och 6 andra utbytesstudenter från min stad begav oss mot Paraguay där lägret skulle äga rum. Vi reste i princip hela natten och när vi kom fram på fredagsmorgonen började vi direkt att leka lekar, vilket i min åsikt var lagom kul. Jag var för trött och det var för mycket folk. Då började jag sakna mitt hem i Posadas och tyckte att jag hellre ville vara där än på nått himla läger. När jag då var och grävde lite i resväskan och fick en glimt av min svenska flagga började jag sakna Sverige, fick nästan tårar i ögonen ska ni veta. Tillslut vände mitt humör och lördagen blev mycket roligare. Rotex hade planerat massa lekar och gjorde det riktigt bra. Det involverade mycket blöta saker och mycket färg och mycket smuts och tillslut mynnade det ut i en liten dansfest. Jag låter lite bilder (som jag har snott från andra människor) tala för sig självt.






















Vi fick även en varsin röd tröja där det stod Rotary och distrikt 4845 för att.... Ja jag vet inte varför egentligen, men den blev vi tillsagda att ha på oss. Jag tror det var studenter från 18 eller 19 olika länder och de allra största grupperna var tyskar, fransmän och danskar. Förstås var jag ensam svensk men jag träffade på en dansk kille som hade bott i Sverige och faktiskt pratade svenska så det var kul. Sen förstod ju också de allra flesta danskarna svenska rätt bra och jag förbättrade min danska avsevärt under detta läger. Tittar man noga på den sista bilden ser man till vänster lite gult och blått. Det är jag som försöker hålla upp den svenska flaggan utan att skymma mig själv, men samtidigt få med så mycket som möjligt vilket var svårt eftersom jag som sagt var ensam. 


En sista bild har vi här på mig, Sofie från Schweiz och Marcelo från Paraguay som precis tillbringat ett år i Danmark. Han förstod också vad jag sa ibland om jag pratade långsamt. En mycket konstig upplevelse. Skulle också vilja påpeka att den paraguayska accenten är väldigt rolig. Och charmig. Har man chans att åka till Paraguay gör det så att ni kan höra hur de pratar för det är jättegulligt!

För att avsluta skulle jag bara vilja säga att det här är fantastiskt. Att åka hit är det bästa beslutet jag har tagit tror jag. Även om jag får hemlängtan ibland så får jag en unik erfarenhet som ingen annan har. Jag får vänner från alla jordens hörn och jag får ett nytt språk, en ny kultur och ett nytt land. Just nu känns det bara så otroligt. Är jag i Argentina?? Va?? Hoppas alla mår bra och tar hand om varandra!

Stay hyvens XD

Likes

Comments

Nu har jag tagit mig igenom 3 veckor och lika många toarullar i det här landet. Jag börjar äntligen få en vardag och rutiner, och det som tar upp det mesta av min tid är faktiskt skolan så jag tänkte att det kunde vara passande att informera lite mer om den. Det fullständiga namnet är Bachillerato Humanista Monseñor Jorge Kemerer, men brukar kallas Humanista. Som man hör på namnet så har skolan en något humanistisk inriktning och under sin studietid läser alla elever latin, grekiska, portugisiska, franska, spanska och engelska (som tur är för mig läste min klass latin och grekiska förra året, så de behöver inte ha det längre). Den är också en katolsk skola, så varje dag innan skolan samlas man i gympasalen (som är utomhus fast den har tak) och ber fader vår, självfallet på på spanska. Förutom det märks det inte (för mig i alla fall) att den är katolsk. 

Här har vi några fantastiskt dåliga bilder på gympasalen, skolan utifrån och skolans logga (som jag har på alla mina skolkläder) som inte jag har tagit, jag hittade dom på google. Jag ska försöka ta bilder på skolan så att man kan se bättre. 




Idag firades "día del profe" som är typ lärarensdag och en nationell helgdag som firas över hela landet. Därför hade vi inga lektioner utan vi gick istället till skolan och hade någon slags gudstjänst i kyrkan bredvid skolan. Jag fattade som vanligt ingenting och allt kändes mest oklart. Det ända jag kunde tänka på var hur skakig prästen var och undrade om han hade en sjukdom eller bara var orutt. Kan också meddela att efter nattvarden så såg jag honom svepa vinet, oklart varför och tyvärr hann jag inte se om han tryckte i sig brödet också. Vid 10.38 var kalaset över och jag gick hem. Idag har jag en sprängande huvudvärk och ont i ryggen men ingen aning varför. Eller okej, jag är otränad och sover i skolan så ryggen fattar jag men inte det andra. Jag hoppas att det går bort för i kväll åker jag iväg på "Orientación camp" i Paraguay tillsammans med de andra utbytesstudenterna i mitt distrikt och det skulle vara trist att vara sjuk då. 

Nu har jag också fixat ett argentinsk nummer, så mitt gamla funkar inte att skicka till. Vill man whatsappa mig eller vad det nu kan vara man vill så är numret: +54 9 3764 811632 (tror jag) och min skype är charliemoland om man föredrar det!! Jag hoppas att alla mår bra och njuter av livet!

Stay hyvens XD

Likes

Comments

Fiesta Nacional del Inmigrante firas i ungefär 10 dagar, varje år i Obera, Argentina. Obera är en stad som ligger ca 2 timmar med bil från där jag bor. För många år sen (jag vet inte hur många, men många) immigrerade massa européer till Argentina och 1979 började man att fira mångfalden i form av en festival i Obera. Fiesta Nacional del Inmigrante hålls alltså för att hylla de olika seder och kulturer som berikat Argentina under åren. Jag besökte igår festivalen och måste säga att det var mycket trevligt. Det är ett stort område med massor av olika hus. Varje hus representerar ett land och dess kultur och i huset bjuds det på underhållning och mat som är typiskt för landet. Husen och festivalen drivs också av folk som har ursprung från respektive länder och hade man tur fanns någon som också pratade språket. Sverige fick inte ett eget hus men fanns ändå representerat tillsammans med Norge, Danmark, Finland och Island, då som "Nordica" (Norden). Vi gick in där och hittade faktiskt en dam som pratade svenska. Hon var född och uppväxt i Obera men hade en svenska pappa så hon talade, läste och skrev på svenska. Det kändes väldigt konstigt och så klart kul att stå där och prata svenska med en argentinare. Så kul att det till och med togs en bild:


Jag och min fellow swede <3






Jag och värdisarna utanför Ukrainas hus




Utanför och inuti Japanska huset där vi förtärde en argentinsk/japansk lunch.


Uteserveringen vid Tysklands hus där vi åt Apfelstrudel.


Och sist men inte minst en stor scen där man kunde kolla på olika typer av folkdanser från de olika länderna. PRECIS när vi hade gått så hörde vi så klart den alltid så svenska "vi äro musikanter" spelades vid scenen. Men det var en mycket trevlig utflykt med mycket mat och jag känner mig generellt väldigt nöjd. 

För tillfället håller jag också på att få utbrott på att ha tre språk i skallen dygnet runt och det blir väldigt frustrerande när det inte är en jämn balans mellan hur mycket jag kan säga och hur mycket jag förstår. Men jag tänker lära mig detta djävulsspråk och sen tänker jag inte prata något annat på flera år. Tänkte bara berika er med det kultur utbytet, inte mer än så.

Stay hyvens XD

Likes

Comments

Imorgon passerar jag två veckors sträcket för min vistelse här, men det känns som att jag har varit här i 2 månader. Det är verkligen kul att lära känna så mycket nya människor och bli en del av en ny familj. I förra veckan och igår gick ja hem till "min" abuela efter skolan och fikade och hon är spanska lärare så hon hjälper mig med lite spansk grammatik och jag hjälper henne så gott jag kan med engelska. Det var så mysigt, när jag kom dit hade hon förberett massa te, kaffe, kakor, mackor och dylikt och sedan satt vi där och pratade i kanske en timme eller så. Jag misstänker att vi kommer göra detta till en veckogrej eftersom att jag vill lära mig spanska och det är väldigt mysigt! :) 

I skolan har jag insett hur skönt det är att jag inte behöver göra något, men det blir väldigt jobbigt när en lärare begär något av en. I skolan har vi spanska, engelska, portugisiska och franska och vi har samma lärare i franska och portugisiska. Jag hade bestämt mig för att inte lyssna på de lektionerna (inte för att jag lyssnar särskilt mycket på andra lektioner men men) eftersom att jag inte vill bli förvirrad i skallen av alla språk, utan bara fokusera på spanskan. Det tyckte inte läraren så idag på portugisiskan när alla fick en uppgift (på portugisiska) ville hon att jag skulle göra uppgiften på franska. Jag HAR studerat franska men det var 3 månader sen sist och med tanke på att jag är här så har jag helt tappat min franska. Alltså varje gång jag försöker mig på franskan så är det nån slags spanska med inslag av franska som kommer ut. Till min hjälp hade jag en fransk-spansk ordbok. Kort sagt var det den SÄMSTA uppgiften jag har gjort i princip hela mitt liv. Jag pratar inte på något vis bra spanska, men jag kan enklare meningar och sammanhang, och ibland när jag ska prata engelska kommer jag på mig själv med att tänka på spanska (som jag inte ens kan) istället för svenska. Jag har ingen aning om hur det går till och det känns väldigt märkligt men också roligt. 

Vädret är jättekonstigt och idag har det stormat och regnat och åskat JÄTTEMYCKET, Mycket mer än jag någonsin har varit med om i Sverige och sen en timme senare var det solsken och svett som gällde. 

Just nu är jag så trött att jag kanske svimmar för jag somnade kl 3 och började skolan kl 8 med idrott så jag skrev det här inlägget mest för att hålla mig vaken och jag är medveten om att det inte var jättekul men den där språksituationen var otroligt konstigt för mig. Annars har det väl inte hänt så mycket. I brist på annat har ni här lite bilder från min stad och min katt och hund, japp har sådana. HAHA jag är talanglös på att knäppa kort jag lovar verkligen att bättra mig.










Stay hyvens XD

Likes

Comments

Hola, Hola och Hola! Jag förvarnar om att det här kommer att bli ett inlägg med mycket bilder och det stör mig men jag känner inte att det kan hjälpas. Jag ber om ursäkt för ett något sämre uppdaterande, det finns inte SUPERmycket att uppdatera nu när jag börjar komma in lite i livet här. Mina klasskompisar är fortfarande jättegulliga och en dag bakade de tårta till mig för att välkomma mig och dagen efter det slängde de ihop en liten fest i min ära, mycket rara. Alla är fortfarande måna om att jag ska känna mig välkommen (och det gör jag).  Lite partaj:






Igår (lördag) så gick jag ut med några tjejer från min klass, det var trevligt och så men man blir ju jävligt begränsad när man inte kan prata med någon (eftersom att typ 1 av 10 kan LITE engelska), så jag ska nog vänta med att träffa nya människor i sådana miljöer tills jag kan mer spanska. Generellt så går det ganska bra med spanskan, om jag lyssnar och koncentrerar mig så förstår jag oftast sammanhanget, men inte exakt vad folk säger. Ja ja det löser sig. Lite kul måste jag ju i alla fall ha haft eftersom att jag kom hem kl 5 på morgonen. 


Här ovanför har vi Ernestina, mig och hennes kompis Lourdes som (thank GOD!!!!!) pratar engelska.

hmmm what else.....  Återkommande mode för Charlotte Moland:




I argentinska hus finns ingen hall utan oftast går man rätt in i vardagsrummet och man har skor på sig inomhus (man kan ta av de hemma men man gör det sällan hemma hos någon annan). Jag har fått för vana att gå runt så här hemma ganska ofta och tycker faktiskt att det är väldigt bekvämt. Fråga inte varför för det vet jag inte, men självklart följer jag endast denna typen av mode inom väggarna av hemmet.

Idag var vi på asado igen hos "min" abuela (mormor), mycket gott och jag åt så mycket att jag kanske kräks inom en snar framtid. Där måste jag få påpeka något om köttkulturen. Köttet är jättegott och fantastiskt och bra, men OJ vad jag saknar min bearnaise. De har verkligen inte hakat på det svenska konceptet med sås. För de som inte vet det brukar jag hemma i Sverige ha bea på det mesta, det har även förekommit att jag haft det på makaronerna, så att äta kött utan bea känns för mig mycket underligt. Men jag antar (hoppas) att jag kommer vänja mig. 

Sen skulle jag även vilja säga att jag inte har den blekaste aning om vad ni där hemma vill veta eller om ni ens tycker det jag uppdaterar om känns relevant eller intressant så har man en synpunkt eller vad som helst så välkomnar jag den med öppna armar!

Tänkte nu avsluta med en bild som beskriver hur jag tillbringar mina förmiddagar innan skolan


Stay hyvens XD

Likes

Comments

Detta inlägget skrev jag imorse när jag åt frukost men igen så funkade det inte att lägga upp så det kommer nu istället.

Här har ni min frukost som jag i skrivande stund snaskar på.




Det är mate som är en jättevanlig örtdryck här. Vart man än går ser man folk som går runt med en termos och en kopp (eller bägare eller vad man nu ska kalla det) mate. Och man har inte en egen mugg utan man delar med alla som är i närheten oavsett om man är 2 eller 7. Jag delar idag med hushållerskan eftersom vi är de enda människorna hemma. Faktiskt en riktigt trevlig gemenskap det här med att dela mate. Sen har vi inte en pannkaka med bebisbajs utan ett hårt bröd med dulce de leche. Inte fan är det nyttigt men jäkla gott! Många (mamma) har frågat om matvanorna här. Så här ligger det till: Till frukost äter man vad man vill, ibland en frukt, ibland riktig mat, ibland bara en kopp kaffe. Det finns ingen mat med statusen frukost. Vid 12/13 så kommer alla hem från jobb och skola (fast jag är redan hemma eftersom jag inte börjar skolan förrän efter lunch) för att äta lunch. Den måltiden är oftast den största eftersom det är den man ska stå sig på fram till den sena middagen. Den består av mat av olika slag precis som hemma. Skulle man bli hungrig under dagen äter man något litet snacksigt, lite som frukosten. Det finns inget strukturerat som typ mellis. Kl 22 (en genomsnittstid) äter man middag som är en något mindre måltid än lunchen och sen är man vaken tills man vill sova och då går man och lägger sig. SÅ det var det, hoppas det besvarar alla matfrågor som nån har.

Vidare tänkte jag säga några ord om mina klasskamrater och min skola. Som sagt var är alla jättetrevliga och snälla. På fredagkväll har de bestämt sig för att anordna en sammankomst för att välkomna mig, så det ska bli kul. Det är kul nu när vi lär oss att kommunicera mer och mer och alla är naturligtvis väldigt fascinerade av det svenska språket. Alla vill att jag ska känna mig välkommen och har de här dagarna skrivit till mig på kvällarna "vill du sitta med mig imorgon i skolan?" haha jättesöta <3. De blir också väldigt oroade på lektionerna när jag ser uttråkad ut så då säger de "you are boring?" haha fast jag är ganska säker på att de med det frågar om jag har tråkigt. Min skola är ganska liten så alla, oavsett ålder, vet vilka alla är. Många tar sig en ordentlig titt på mig för att sedan säga "hola". När jag då ler och hälsar tillbaka blir de alldeles exalterade haha. Det är jättekul att folk tycker att det är roligt att ha mig där och jag är tacksam för att jag har fått ett bra välkomnande, men det som oroar mig är att jag verkar som värsta torrisen. Kan ju inte riktigt prata eller så och det sista man lär sig på ett språk är ju humorn men de verkar inte ha upptäckt det än så den dagen den sorgen. Nu när jag har andra saker som tar upp hela dagarna så har min hemlängtan lugnat sig och det känns ju fantastiskt. Jag blir också närmre och närmre med min värdfamilj för varje dag som går, de är så himla mysiga! Igår kväll åkte min värdsyster iväg på sitt utbyte i Turkiet och det känns tråkigt, men jag är glad att jag i alla fall fick möjlighet att träffa henne :) Eftersom  det blev fel i morse kan jag nu tillägga att mina klasskompisar bjöd mig på välkomsttårta idag och det var jättetrevligt och gott. För att avsluta det här irriterande långa inlägget tänkta jag visa en bild på mina omtalade klassisar:




Mycket charmigt, jag vet.

Stay hyvens XD

Likes

Comments

Detta inlägg la jag in igår, men det funkade inte av någon högst oklar anledning. 

Ja gott folk då har jag klarat av min första skoldag i en argentinsk skola. Mycket speciellt. Kl 13.30 började första lektionen och kl 18.30 slutade den sista. Jag gjorde ingenting, i något ämne, eftersom jag inte fattade någonting. En tjej i klassen kunde engelska någorlunda och fick agera översättare. Det var ett ämne som jag inte fattade vad det var ens och läraren försökte få mig att göra en uppgift på spanska (hon var barsk= jag blev rädd). Alla i min klass var jättesnälla och välkomnande och jag fick berättat för mig att imorgon ska jag bli bjuden på tårta. Tror jag. Man kan ju aldrig veta med det här språket, jag svävar i permanent ovisshet. Men jag har blivit tillagd i klassens whatsapp-grupp så något rätt måste jag ju ha gjort. Jag är tacksam för att jag inte är på utbyte i Sverige för där hade inte det här hänt. Det har kommit till min uppmärksamhet att min klass, E13A, hemma på skrapan har fått en utbytesstudent och till er vill jag säga: TA HAND OM ER UTBYTESSTUDENT!!!! PLEASE!! Det är så lite som ska till för att få någon att känna sig välkommen och det är bajsläskigt att börja i en nya skola, med nya människor, i ett nytt land för att inte tala om ett nytt språk!! Så med det vill jag härmed presentera min förtjusande skoluniform, mig själv, min värdbror och min värdmamma.

Som sagt så blev det något knas med detta inlägg så nu är jag mitt i min andra skoldag som började kl 8 med gymnastik och en engelska lektion som mestadels var på spanska. Nu kl 10.30 har jag kommit hem för att äta lunch och sen gå tillbaka vid 13.30. Låt mig också påpeka att jag idag promenerade SJÄLV hem från skolan, då kände jag mig som en local. Skolan ligger i och för sig bara en 10 minuters promenad hemifrån, men ändå. 

Pratade även med min kära syster och far i Norge  igår och fick ännu en släng av hemlängtan. Jag längtar så mycket efter att bara kunna spanska så att jag kan vara hemma i detta land och slippa längta hem för det SUGER! Men trots hemlängtan så har jag det bra och blir mycket väl omhändertagen, vilket är muy bien!

Stay hyvens XD

Likes

Comments

Detta inlägg måste jag få inleda med att säga att jag känner mig extremt duktig på att uppdatera. Med det sagt så är den argentinska kulturen mycket mer avslappnad än den svenska. Allt känns som att man gör lite som man vill, man äter det man vill när man vill ha det osv., något som passar mig väldigt bra. Jag har redan hittat på massa saker och traditioner som jag måste ta med mig hem till Sverige sen. Ett ex. på det är asado. Det är fint sagt en social tillställning (oftast med nära familj och släkt) där man grillar olika sorters kött på ett speciellt sätt och har det trevligt. Very good, yes. Så familjen Moland/Carlsson/Ekberg/Thun: reservera varje söndag nästa år för en sådan tillställning. Som en kanske förstår var det på en sådan tillställning jag var idag. 

För mig är det här med hemlängtan också ett centralt ämne och tanken "vad fan håller jag på med?" slår mig ofta. Jag saknar min familj och mina vänner men det är intressant hur den längtan förändras i takt med att jag lär mig nya saker. Nu har jag vant mig vid att alla pratar spanska, och hur språket låter även om jag inte förstår eller pratar särskilt mycket och det hjälper faktiskt mot min hemlängtan. Det har gjort att jag känner mig mer hemma och sååååååå. Imorgon är min första skoldag och förhoppningen är att jag ska få i alla fall EN vän så att jag kan öva min spanska (mer om skolan och min majestätiska skoluniform kommer). Det här med ett utbytesår i ett land där man inte kan språket är mycket mer utmanande och på många sätt svårare än det jag trodde, men jag litar på alla utbytesstudenter som säger att det är "det bästa de gjort i sitt liv" och knegar på. Som sagt så saknar jag er och hoppas att ni mår bra!

Stay hyvens XD

Likes

Comments