View tracker

Jag hade offrat allt jag äger för att få höra sanningen på dina läppar så länge den smakade lika läckert som den svidande lögnen på din tunga. Och jag hade sträckt mig efter stjärnorna för att rista in ditt namn så det lyser lika starkt som min kärlek för dig vid nattens sista timmar såväl som dagens mest hektiska minut. Så länge jag vet att du kollar upp mot mig bara någon gång ibland.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tysta tårar i skydd av nattens dunkla mörker.
Se inget,
Läppar som smakar salt när dagen når sitt slut.
Se inget, hör inget.
Rakblad för att dämpar ångesten när natten blir till dag.
Se inget, hör inget, vet inget.

Ingen får se när fasaden spricker, spackel spackel spackel och en massa glitter. Res murarna till vår konungs himlavalv inte ens den tappraste soldat ska komma in utan kamp. Önska jag kunde säga att fred är allt jag känner, men det blir allt svårare att ljuga när man tappar sina vänner. Vart ska jag ta vägen i mitt ingenmansland, jag som är så vilse och ensam. Men jag lovar att en dag ska jag träda ur min borg och försöka hitta hem, eller i alla fall sänka murarna ock släpps in en vän.

Men tills dess kommer tysta tårar i skydd av nattens dunkla mörker falla, för att bli sedda utav ingen och alla.
Se inget.
Läppar kommer smaka salt när dagen når sitt slut.
Ingen ser, ingen hör nu.
Rakbladen får dämpar ångesten när natten blir till dag, och alla andra får se en morgondag förutom jag

Likes

Comments

View tracker

Du tycker att du är en riktig karakar, jag tycker att du är ett riktigt barnabarn. För dom spelen du kör gör att det inte fins mycket till man kvar. Du är strippad och naken med inget att ge förutom dina smutsiga lögner jag inte vill leka med. Du har inget jag vill ha så jag önskar dig väl och ha det bra. En lögnaktig hora det är klart att du va, och det är ingen fråga om saken i dag. En blåögd orm inne i guds stad och jag undrar ifall det fins någonting du sa som inte är draget i smutsen i dag.

Du fick mig att känna mig speciell kallade mig din diamant och vi pratade i lur varje kväll. Men jag antar att det bara är gamet du kör, för enligt det rykte jag hör kör du samma smör med varenda donna du har. Antar att applåder är på sin plats, för efter en sådan vidrig akt kan jag inte säga mer än tack, för den tiden vi haft var fett najs o så men skulle inte gjort om det oavsett hur mycket pengar jag får.

Du bruka prata om de demoner du har och jag brukade invända o komma till ditt försvar. Men nu trot jag fan du har rätt, för en sådan smutsig individ kan det fan inte va lätt att inse rätt från fel och fel från rätt. Hoppas dina Demoner äter upp din själ att du får leva som slav under deras begär men mest av allt hoppas jag att du blir kär. I en vidrig slyna som sliter dig isär, äter upp din själ och lämnar dig där. Det är du värd.

Jag kan sitta i timmar och prata om hur mycket jag föraktar dig och jag är inte en bitter person men när någon bildligt talat spårar på mig så kommer jag bildligt talat nocka dig. Skit får skit ja det är så det ofta säger så jag lutar mig tillbaka och låter dig bli slaktad utav alla dessa tjejer.




Likes

Comments

Ensam så liten och så rädd, vem ska hjälpa mig när du inte är här? Ensam så liten och så själ, pappa jag saknar dig som fan. Ensam hur liten jag än är ska jag stå upp genom allt jag svär.

Ensam och jag sitter på mitt rum inte, mycket mycket som sägs men massa tankar som går runt. försöker förstå och med tysta skrik ropar jag på hjälp från min vrå. livet en evig tragedi, och det blir inte bättre då vi struntar i varandra och skiter i. ingen bryr sig fören du är borta, och det känns som om jag är ledsen allt för ofta. men efter ett tag börjar även minnena av dig att blekna hos dom andra.
och det ända vi har kvar är varandra.

Ensam så liten och så rädd, vem ska hjälpa mig när du inte är här? Ensam så liten och så själ, pappa jag saknar dig som fan. Ensam hur liten jag än är ska jag stå upp genom allt jag svär.

ensam och jag sitter på mitt rum, inte mycket som sägs men en massa tankar som går runt. Försöker att släppa, det var något med din död som var skumt för det går inte runt. En massa lösa trådar och oavslutade brev är allt som fins kvar när du lämnat din scen. och i skuggan av rampljuset står jag nu själv och väntar på att du ska komma hem igen. Men det funkar inte så och det är bara att acceptera, att jag aldrig får se dig något mera! Ingen får se nej ingen få höra hur inte ens mitt inre fins kvar att förstöra.

Ensam så liten och så rädd, vem ska hjälpa mig när du inte är här? Ensam så liten och så själ, pappa jag saknar dig som fan.
Ensam när smärtan sliter mig isär ska jag resa mig igen jag svär.

Likes

Comments

Det gör så ont inuti min själ det är som om alla besvär skär mig isär. Jag kan inte fortsätta leva såhär, vad ska jag göra, ta mitt liv? Eller fortsätta leva som ingenting. Mitt kött är det ända som är kvar att förtära, nu när det personer jag höll nära och kära inte är hära. Tårar, gråt och frustration hjälper inte mig, nu när allt jag vill är att ha tillbaka dig. Du pratar till mig som en främling, som om vi aldrig känt varan. Som om vi inte brukade hålla hand, kyssa varan och sova tillsammans. Du likt min egen skugga, alltid där när solen skiner. Men ett äckligt vider som försvinner så fort solen inte skiner och nu syns du inte mer. Vi delade livets frågor och förvirringar, men vart är du nu. Vi som pratade om att jag skulle bli din fru. Antar att falska löften var din specialitet och att du sa att du fortfarande älskar mig är ett bevis på det.

Mina ögon blåa som havet bara för dig och blotta tanken på att du skulle göra detta fans inte för mig. Antar att det var min tur att bil bedragen, önska bara att det inte varit från en sån bra en. För du var det bästa i mitt liv du var så fucking fin. Varje dag med dig var som tagen ur en kärlekssång. Nu sjunger jag solo....


Likes

Comments

Vad fan hände? Allt var ju "bra" och helt plötsligt gör du en tvär vändning och lämnar mig tafatt. Vi har klarat 115 dagar utan varandra och nu, NU när det bara är fucking 20 dagar kvar DÅ VET DU PLÖTSLIGT INTE HUR DU KÄNNER?!?!?!! Vad fan du kan inte göra såhär mot mig, inte när det är så himla lite tid kvar inte när vi nästan har klarat det! Att inte ha haft dog vid min sida det senaste 5 månaderna har inte varit lätt jag har saknat dig så in i helvete mycket och nu när du gör såhär mot mig när det bara är 20 dagar kvar är som att snubbla på mållinjen. Och inte hjälper det heller att det är våran 1 års dag på lördag. Tror jag aldrig har varit så förvirrad som nu. Trodde att det där telefonsamtalet skulle ge mig lite svar på vad fan som hände i vår relation men nej mer förvirring, du säger att du inte vet vart vi står. Du säger att du inte vet vart du vill att det här förhållandet ska gå. Du ger mig inga svar och nu vet jag inte ifall det är slut eller ifall du fortfarande är min! Vad fan ska jag göra nu?
Du lovade mig natten innan du åkte att du inte skulle sluta älska mig under tiden du var borta och jag bad dig, NEJ JAG SA TILL DIG ATT INTE GÖRA LÖFTEN DU INTE KAN HÅLLA! Jag har verkligen försökt att vara arg på dig. Jag har försökt intala mig själv att du är en fitta och att jag hatar dig men det går inte..... Jag älskar dig och jag kan inte skylla detta förhållandes förfall på någon annan än min egen stolthet och envishet.
Jag har förstört det finaste jag någonsin haft... Och jag har ingen att skylla förutom mig själv.





Likes

Comments

Jag är klar nu. Trött som fan och inte på humör för dina fitt fasoner. Jag sa att jag var klar med att jaga dig, jag sa att jag inte tror på dina tomma löften och "jag älskar dig", jag sa att jag lägger makten i dina händer och vad svarade du? INGENTING! Inte ens ett svar fick jag. Men det är okej din tystnad säger mer än 1000 ord så nu tar jag mitt pick och pack och drar. Jag behöver inte den här skiten!

Jag är värld så mycket bättre än att vara med någon som inte bryr sig. Att vara med någon som inte hör när det får mig att gråta floder på andra sidan telefonen. Jag jagar inte längre den förflutna bilden va vad vi var. Vi är inte längre och det måste jag acceptera hur svårt det än är. Ett år med dig, det värsta i mitt liv och du hjälpte mig igenom det kapitlet men det kanske är exakt det vi är nu. Ett avslutat kapitel...











Likes

Comments

Känslan att ha så mycket problem att man inte ens vet vart man ska börja ta tag i sig själv är horribel. Jag vet knappt vad som är upp och ner nu för tiden och ännu mindre vart fan jag ska börja nysta i mitt trassliga liv. Det är skola, Det är mamma/ mormor som är sjuka. Det är killar, vänner, familj, träning, jobb och allt annat skit som livet kastar på en. Tillslut kom jag till insikt med 3 saker.

Nr1 är att jag kan inte lösa alla mina problem över en natt sånt här tar tid och även fast än jag vill så kommer saker och ting inte bli bättre över att jag maniskt stressar och försöker få pli på varenda detalj i mitt liv.
Nr2 är att saker blir heller inte bättre av att bli sopade under mattan. Problemen försvinner inte bara för att man inte ser dom eller låtsas att dom inte är där. Tvärtom så växer dom och kommer tillbaka dubbelt så stora och slår ner dig på ärslet igen!
Och Nr3 livet är ingen saga och det går sällan/ aldrig som jag vill. Oavsett hur mycket jag kämpar så är det inte bara upp till mig att skapa min egen väg utan den formas även av andra och omständigheter jag inte har det minsta med att göra! Kalla det ödet eller Gud om ni vill. Det viktiga är att man inte klandrar sig själv för varje misstag utan inser att man ibland bara måste säga "what ever", inse att himmelen inte har fallit ner och vända blad i den bok vi kallar livet.

Alla dessa punkter är så mycket lättare sagt än gjort. Trots att jag kommit till insikt med detta så ska jag inte försumma det faktum att jag är usel på att följa mins egna råd trots att jag vet att det är rätt. Det är lite som om jag ber om att det ska gå åt helvete. Men men man får hoppas att problemen blir mindre med åren, jag menar mitt liv kan omöjligt vara såhär fuckat för alltid!!

Men nu börjar det bli sent och jag svamlar bara runt God natt alla ni där ute!



Likes

Comments

Vad fan gör man när världen kommer en för nära? När man känner att man inte längre riktigt kan andas och klockan tickar fast än ens egen värld står stilla?? Det känns som om jag drunknar på insidan trots det att ingen märker av det.

Varför ska jag vara så förbannat jävla stolt och inte vilja berätta för någon om hur jag mår? Det känns som om jag förlorar om jag säger det högt, så länge man biter ihop och ingen vet om att man har ett problem så finns det lixom inte. Jag vet själv att ingen hade sett det som konstigt om jag berättade om detta med tanke på vilket jävla år jag har haft. Men sanningen är att denna känsla har funnits längre än så. Nedstämdheten, ilskan och likgiltigheten har borrat sig fast inom mig och just när jag tror att det blir bättre så faller himmelen ner igen.

Allt går åt helvette, det finns ingen som på riktigt skulle förstå om jag ens skulle försöka mig på att berätta. Varför gör jag det så svårt för mig själv?  Det är ju bara att öppna munnen och säga "JAG MÅR INTE BRA!" Men nej för då kommer den förbannade stoltheten i vägen och man fortsätter att hålla käften oavsett hur pissigt allt är.

För några månader sedan fick jag frågan "har du någonsin övervägt att ta ditt liv? Vad fan svarar man på något sånt? När svaret egentligen är "ja självklart har tanken slagit mig men tror inte att jag verkligen hade vågat" Nej istället drar man till med en liten lögn och säger "nej absolut inte."

Dont gett me wrong det är inte så att jag är självmordsbenägen eller skadar mig själv på något sätt. Men ibland när liver kommer för nära så som jag nämnde i början så känner man ändå. "Fan, att bara somna och aldrig vakna igen hade inte varit helt fel ändå"

Jag är så jävla trött på att känna mig tom, det är precis som när Du dog. Jag gråter inte hur ont det än gör, jag pratar inte om det hur mycket jag än vill och jag begraver mig själv i det mot min egen vilja. Jag vet att det inte blir bättre av att stänga in sig på rummet och lyssna på en massa depp låtar men det känns bättre för stunden lite som om musiken är det ända som kan tvätta mina sår.

 

Likes

Comments

Jag har tänkt en hel del på detta den senaste tiden, vad det betyder att vara människa. Inte för att jag tror att jag kommer komma med en revolutionerande ny filosofisk ide utan för att vi människor egentligen inte har ett karakteristiskt drag som sammanfattar oss. Vi har alla olika utseenden, språk och tankar.

Så vad betyder det att vara människa? Är det verkligen meningen att vi ska studera minst 19 år av vårt korta liv för att sedan plugga vidare tills vi är 25 i hopp om att komma ut på arbetsmarknaden och få ett jobb så att vi kan betala av studie lån skaffa en familj och en villa ute på lidingö? Jag vill tro att livet är mer än att rätta sig i ledet och följa normen. Jag vill tro att vara människa ibland handlar om att vara helt galen att vara irrationell och ta beslut som inte alltid är för vårt eget bästa. Med andra ord handlar det inte om att vara perfekt utan om att vara. Att vara sig själv i vår allra mest oslipade form.

Det känns inte längre som om vi strävar efter att vara människor. I våran ivriga jakt på perfektion och den bästa versjonen av oss själva glömmer vi bort att vara människor och vi förvandlar oss själva till robotar. Vi slutar visa vad vi egentligen känner för att behaga andra och för att det är lättare än att berätta vad som egentligen är fel, vi säger inte vad vi egentligen tycker för att det inte accepteras utav andra och därför blir vi rädda för det udda och kontroversiella. Vi jobbar inte längre med det vi vill utan följer ett system av utbud och efterfrågan eller så låter vi oss övertalas av någon som tror det kan göra bättre val åt oss. Vi rättar oss gång på gång efter ledet och de som vägrar göra som alla det blir helt plötsligt konstiga.

De som vågar erkänna för världen att det inte är perfekta på något sätt och skiner i sina svagheter de blir betraktade annorlunda. Då är man helt plötsligt konstig? Men om att vara människa innebär att vara konstig och annorlunda och att inte rätta sig i ledet. Då undrar jag vad det värsta som kan hända är? Folk kanske skrattar åt dig eller snackar skit bakom din rygg men det finns ett ordspråk som säger "de skrattar år mig för att jag e annorlunda men jag skrattar åt dem för att det är precis som alla andra. Låt folk säga vad det vill om dig ord kan aldrig skada dig så länge du inte tillåter dem.

Var annorlunda, dansa i regnet, skratta åt världen, vägra rätta dig efter ledet Men framför allt VÅGA, våga vara människa.

Likes

Comments