Bröstförminskning

Hej,

imorgon är det dags! Jag är alldeles sprallig av nervositet och har fortfarande svårt att inse att det verkligen ska hända! Efter fyra års väntan är det bara en natt kvar nu och sedan blir jag av med mina bröst. HOLY MOLY!

Ikväll har jag tvättat kroppen med descutan, det är en bakteriedödande tvål som man använder innan operationen. Jag ska även tvätta kroppen med det imorgon innan operationen. Jag har hört att många känner sig jättetorra i huden och nästan fått panik för att de inte fått smörja in sig, men jag har inte märkt av något än i alla fall, vilket känns skönt. Men sedan är ju inte det det jobbigaste under hela operationsprocessen.

Det som känns jobbigast är nog att bli sövd och vakna upp efteråt. Men snart är det över och det kommer säkert gå jättebra. Nu ska jag snart försöka somna i min nybäddade säng (bästa som finns)!

// Celine :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej,

Om 11 dagar gäller det!! Jag satt precis och kollade på kläder och tänkte "nej, den där tröjan kan jag ju inte ha med mina bröst...". Men sen kom jag på "JAG SLIPPER JU MINA BRÖST OM 11 DAGAR SÅ JAG KAN KOLLA PÅ VAD JAG VILL". It's an amaaazing feeling! Super hypad just nu, haha :)

Vet egentligen inte om någon bryr sig, men jag vet att det inte kommer upp inlägg så jättetätt på bloggen, men efter min operation så kommer det finnas mer att prata om. Kommer ta med er på operationsdagen, dagarna efter, läkningsprocessen, mina första klädköp osv. så stay tuned! Det kommer också kännas så skönt att få slänga mina bh:ar, har redan slängt min bikini. Ut med det gamla och in med det nya.

Jag kan väl slänga in lite av mina planer denna lördag, ikväll ska jag på fest med några vänner vilket jag hoppas blir kul! Är egentligen inte någon fest-människa, men men... Det är ju kul att bara få umgås också :)

Hoppas alla har en bra helg! Xx

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej!

Nu är det bara tre veckor kvar till min operation... TRE veckor. Jag kan inte förstå att det är så lite tid kvar efter fyra års väntan. Samtidigt som jag är väldigt förväntansfull är jag också väldigt nervös. Men om tre veckor blir jag av med mina bröst!!! Äntligen!

Förra måndagen bestämde jag mig för att börja mitt "nya liv" som jag kallar det, vilket jag gjort 100 gånger om. Skillnaden denna gång är att jag har ett mål, vilket jag inte haft innan på samma sätt. Mitt mål nu är att leva hälsosammare och träna lite innan operationen för att jag har gått upp lite i vikt, vilket inte är så bra att göra innan en operation. Ni kanske undrar varför...? Jo, för att om jag skulle gå ner i vikt efter operationen kan brösten ändra form osv. vilket jag helst inte vill. Samma sak händer ju om jag skulle gå upp i vikt efter operationen. Så jag har slutat dricka läsk, äta godis/chips/fika osv och onyttig mat, vilket jag gjorde i stort sätt varje dag förut. Jag har också börjat gå ut på power walks flera gånger i veckan och gjort övningar hemma och helt ärligt känner jag att jag fått mer energi bara under denna vecka jag hållit på. Idag är min nionde dag vilket känns jättebra, för det har varit dagar jag velat fuska men jag har hållit mig. Såklart vill jag fortsätta äta bra och röra på mig även efter min operation, men kanske inte vara lika strikt som jag varit och kommer vara innan operationen. Jag såg bara min operation som ett bra mål/motivation till att börja mitt "nya liv".

Jag väljer att träna hemma för jag hatar att gå till gymmet. För det första så orkar jag aldrig ta mig dit, jag tycker inte om att träna inför folk och jag känner mig alltid obekväm när jag är där. Så jag tycker att det känns bättre att gå ut på min pw (som ska bli joggning) och sedan komma hem och göra lite övningar. Plus att det tar sån tid när man ska till gymmet, det är mycket smidigare och det tar mindre tid att bara träna hemma för man slipper restiden dit och hem osv. För mig passar det bättre att träna hemma i alla fall, det är väl lite individuellt antar jag. Så nu är det bara att köra på innan operationen :)

// Celine

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej på er!

Jag har tänk berätta lite om min bröstförminskning.

Om en månad så ska jag (ÄNTLIGEN) få göra en bröstförminskning. Jag har en väldigt stor byst som jag har mått dåligt över sedan jag var 14 år gammal. Att få göra en bröstförminskning är något jag velat i fyra år nu, men det är så att man måste vara 18 år gammal för att få göra operationen så nu är det äntligen min tur.

När jag gick i 8an så började mina bröst växa väldigt fort, jag kommer ihåg att jag fick köpa en ny bh ganska ofta då jag växte ur dem. Till en början tänkte jag väl inte så mycket på det, det var väl kul att få bröst liksom. Men de blev bara större och större och jag började inse att det inte var så roligt längre. Det började med att jag inte tyckte att några kläder såg bra ut på mig längre, jag kände mig inte bekväm i så mycket och jag tyckte bara jag såg ful ut när jag kollade mig i spegeln. Jag började få ont i magen och ville inte gå till skolan längre, för varje gång jag kollade mig i spegeln tänkte jag "usch vad ful jag ser ut". Jag tyckte att jag såg större ut än var jag va, jag kände mig inte bekväm i min egen kropp för när jag hade på mig t ex en t-shirt så hängde den ner där brösten slutade (lite svårt att förklara). Så jag började väl tänka att jag inte var fin nog och ville inte att någon skulle se mig. Jag tror att jag kanske inte då riktigt kunde sätta ord på varför jag inte ville gå till skolan eller varför jag var så ledsen varje morgon. Jag tror inte riktigt heller någon i min närhet riktigt förstod hur dåligt jag faktiskt mådde då. Jag började gå till kuratorn på skolan vilket jag tror hjälpte. Men det var en jobbig period att gå igenom.

Med åren har jag väl "lärt" mig att leva med mina bröst men det har inte varit en dag de senaste 4 åren som jag känt mig riktigt fin och varit nöjd med hur jag ser ut. Mina bröst har inte bara givit mig dåligt självförtroende utan jag har även haft fler problem med brösten. T ex när jag har tränat så har jag behövt ha på min en vanlig bh och en sport-bh över för att få ett bra stöd, det har börjat blöda på tuttarna på grund av skavsår av bh:n när jag t ex joggat. Jag har ont i axlar och nacke för att bysten är tung, m.m. Men det som varit jobbigast för mig är helt klar att aldrig känna mig fin i några klädesplagg/underkläder/bikini. Jag har en bikini topp som jag haft i två års tid, jag har inte orkat leta efter en ny. När jag ska köpa en bikini topp har jag gått igenom varje butik som finns i hela köpcentrumet, jag har aldrig trivts i en bikini topp utan har mest bara tagit den som satt okej. Den bikini topp jag har nu känner jag mig inte alls bekväm i, tuttarna sitter inte alls stabilt i den, det känns som de ska ploppa ur vilken sekund som helst, men det var den bästa jag hittade för två år sedan och jag har inte orkat leta efter en ny. Att hitta en bh har också varit svårt, sedan två år tillbaka har jag haft bh:ar från Ullared men de är inte fina direkt, jag kan inte minnas senaste gången jag hade en fin bh. Men det är de enda bh:arna som känns okej i alla fall. Kläder är också jobbigt, men det har blivit lättare med åren. Nu för tiden antar jag att jag bara fått acceptera att jag har stora bröst och att jag inte kan ha alla kläder jag vill. När jag fick stora bröst för fyra år sedan försökte jag "gömma" de bakom lite större kläder, men nu klär jag mig i tightare tröjor för jag tycker att jag ska kunna ha det precis som vem som helt. Många gånger känns det som att många tror att jag klär mig i tightare kläder bara för att "visa upp" brösten vilket inte alls är skälet, jag vill bara kunna klä mig i det jag vill och jag har helt enkelt slutat bry mig om vad andra kanske tycker osv.

Min mamma har gjort en bröstförminskning då hon haft liknande problem som jag, vilket har varit en bra stöttning för mig då hon förstått mina problem och tagit de på allvar. Hon har till och med varit beredd på att betala min operation ifall jag inte skulle fått den via landstinget bara så att jag skulle kunna få slippa mina bröst, problemen och att må dåligt. Jag har världens bästa mamma. Så efter flera års väntan kunde vi höra av oss till vårdcentralen angående en bröstförminskning. Jag fick komma dit och prata med en läkare. Jag berättade om alla problem jag har med brösten och sedan mätte hon dem m.m. vilket var väldigt jobbigt för mig. Jag ville nästan börja tjuta där och då när jag skulle ta av mig bh:n och låta någon annan se mina bröst, men jag var ju tvungen för att få göra operationen. Mina mått var godkända så läkaren skickade en remiss till plastikkirurgerna och sedan fick jag en kallelse dit. Där mätte återigen en sköterska mina bröst och fotade de för att kunna visa kirurgen m.m. De mäter bland annat volymen på brösten då ett av kraven för att få göra operationen är att brösten måste vara minst 800 ml, mina är 1000 ml. När vi gått igenom allt sa sköterskan "Jag tror att det blir en operation för dig, du uppfyller alla krav så det finns ingen anledning att kirurgen kommer säga nej". Det är kirurgen som ger det slutgiltiga beskedet. Ett par veckor efter besöket fick jag beskedet om att jag skulle få operationen. Då var det bekräftat svart på vitt, efter alla dessa år med dessa bröst. Väntetiden på en operation för min del skulle vara 3-4 månader, vilket känns som en droppe i havet när man redan väntat så länge som jag har. Dessa månader som jag väntat har rusat förbi och för ett par dagar sedan fick jag min operationstid. Så om en månad slipper jag dessa hemska bröst, om en månad kommer jag ha små bröst. Det är fortfarande svårt att förstå, det känns helt overkligt men denna månad kommer gå fort och snart är det dags för operation.

Jag hoppas detta har givit er lite mer förklaring och klarhet till varför jag vill göra operationen. Jag har mått psykiskt dåligt för mina bröst så länge så detta är verkligen något jag både vill och måste göra. Jag vill också dela med mig av allt detta för att kanske inspirera andra till att också göra en bröstförminskning som har samma problem som jag har.

Kram Celine!

Likes

Comments