Bröstförminskning

Hej!

Jag kollade precis upp när jag bloggade senast och det var den 29 september, två dagar efter operationen. Nu är det snart sju (!!!) veckor sedan. Tiden har gått så fort, känns nästan som någon snabbspolat de senaste veckorna. Jag har velat skriva detta inlägg i flera veckor nu, men det har inte blivit av och jag ska förklara varför.

De första 10 dagarna efter operationen bara grät jag, det var så mycket känslor kring operationen. Jag började sedan min praktik 11 dagar efter operationen, vilket var lite tufft i början men sen gick det bra. Det som var tufft var att komma igång med vardagen igen. Jag insåg ganska snabbt att jag var helt slut, jag var så trött. I början sov jag inte bra, bara några timmar per natt och i längden är det påfrestande för kroppen, jag sov i soffan fem veckor efter operationen för det kändes bättre. Min säng är så stor, jag var delvis rädd för att jag skulle vända mig i sömnen, men det var också "skönare" för att jag kom upp en bit under huvudet, jag kunde inte ligga helt rakt på grund av att det då spände under brösten. Sömnen gick bättre och jag trodde tröttheten berodde på det, men den fortsatte även fast jag sov mer. Det var en kväll som jag bara grät och grät för att jag var så trött. Det var en trötthet som är svår att beskriva, jag var inte trött i ögonen utan mer i huvudet. Jag försökte beskriva det som att jag sträckläst 100 böcker eller att jag suttit och lyssnat på en föreläsning en hel dag... men det går inte att beskriva det riktigt, det var en trötthet jag aldrig känt. Mamma och jag började prata och vi insåg att jag inte följt med mentalt under operationen, jag var ju medveten om att jag gjort den men samtidigt tänkte jag inte på det. Sedan var det ju fortfarande massor av känslor och kombinationen gjorde mig helt utmattad. Jag orkade inte ens med plugget, så fick höra av mig till lärare och skjuta upp arbeten.

Jag ligger fortfarande efter mentalt efter operationen. Jag tänker inte på att jag har mindre bröst under dagarna, när jag kommer hem och ser mig i spegeln så blir jag påmind. Jag mådde extremt dåligt över mina bröst så det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig. Tänk er att må dåligt över något i flera år och sedan få problemet fysiskt fixat, men det går inte att fixa problemet mentalt lika fort. Alla känslor jag hade över min stora byst finns kvar och de är som fastskrivna i mitt huvud, det kommer ta ett tag innan jag kan börja sudda ut det gamla. Den här veckan var ganska jobbig, det var första veckan i skolan eftersom jag haft praktik och jag har varit ganska känslosam över mina bröst. Jag blev ledsen i torsdags över att jag inte är så glad som jag trodde att jag skulle vara och det beror ju på att jag ligger efter mentalt. Så jag har helt enkelt varit borta från bloggen på grund av att jag inte orkat skriva något - vilket jag hoppas ni kan förstå. 

Men jag är supernöjd över resultatet och nu har jag jättefina tuttisar. Nu ser jag fram emot våren och sommaren då jag kan klä mig hur jag vill, nu är det en ganska tråkig säsong eftersom man har varmare/tjockare kläder osv.

Hoppas alla haft en bra helg och jag ska försöka uppdatera oftare! /Celine

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

Natten var ganska jobbig då jag verkligen hatar att sova på rygg, det är något jag aldrig gjort innan utan jag sover alltid på magen vilket jag inte kommer kunna göra på ett tag, suck. Jag var uppe och tog värktabletter runt 00.00 och jag åt även lite yoghurt. Sedan satte jag på TV:n och la mig i soffan, tänkte att det skulle va lättare och somna då. Efter en stund insåg jag att det var bekvämare i min säng så jag gick och la mig där igen. Idag har det också varit en ganska jobbig dag, men bättre än de tidigare dagarna. Jag har bara tagit det lugnt och myst med min hund Denice. Hon är så gullig för hon tar alltid hand om en när man mår dåligt, så söt. Det har varit en del tårar idag, det kanske inte är så konstigt efter alla känslor som varit de senaste dagarna. Jag har haft ganska ont idag så mamma var och hämtade ut starkare värktabletter så jag hoppas smärtan blir bättre tills imorgon. Det känns också som ett tryck över bröstet, som att någon sitter på mig vilket gör det obehagligt att andas ibland och när jag ska resa mig känns det som jag aldrig ska ta mig upp.

Jag hoppas att det blir bättre snart och jag försöker tänka att denna jobbiga tid snart kommer vara över och då kan jag glädjas åt mina bröst mer. Just nu är brösten helt inpackade och svullna så det är svårt att säga hur det känns än, men jag är 100% säker på att jag kommer må bättre med mindre bröst. Något jag aldrig kommer göra är att sakna de gamla!

Ha en bra fredagskväll! //Celine

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej!

Nu har jag äntligen gjort min bröstförminskning! Det är så skönt att det är över nu. Jag tänker att jag berättar hur gårdagen gick till!

Jag och mamma åkte till Universitetssjukhuset i Linköping igår kl. 11.30 och min operationstid var 12.30. Vi satte oss i väntrummet och jag var så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag satt där på en stol i väntrummet, höll mammas hand så hårt så hon fick kramp i den och så fort någon vårdpersonal kom ut till väntrummet var jag livrädd att de skulle ropa upp mitt namn. Som ni vet så har jag velat göra den här operationen i fyra år men det var fortfarande väldigt läskigt, speciellt för att jag aldrig hade opererats tidigare. Hur som helst så sitter vi i väntrummet med flera andra patienter... tiden gick och jag blev inte uppropad. Efter ungefär en timmes försening (kl. 13.30) hör vi kvinnan i receptionen säga: "vi inväntar en patient som skulle varit här kl. 12.30 - Celine Sallstedt". Mamma och jag flög upp ur stolarna och sa att vi suttit där i en timme! Kvinnan hade kollat fel eller nåt för vi hade anmält vår ankomst. Men det var inte därför operationen var försenad. Vi väntade och väntade, tiden gick och jag fick bara mer panik. Jag ville bara att operationen skulle vara över. Efter ett tag fick jag följa med en sköterska och byta om till en sjukhus klänning och så fick jag ta på mig en operationsmössa. Då brast det för mig, jag började gråta för det var äntligen dags och alla känslor kom på samma gång. Typ kl. 14.30/15 så fick jag träffa kirurgen, vi gick igenom hur brösten skulle se ut, storlek osv. Sedan fick jag krama mamma hejdå och följa med en sköterska till ett förberedelserum där de satte en nål i armvecket och gav mig smärtstillande. Jag fick träffa en massa olika vårdpersonal, vilka alla var är lite oklart för jag tänkte mest på operationen och var i så många andra tankar. En stund senare fick jag komma till operationssalen, jag fick lägga mig på operationsbordet med armarna utsträckta åt sidorna. De kopplade upp mig på lite olika saker (EKG, blodtryck osv.) och sedan söv de mig. De gav mig narkosen i armen genom nålen i armvecket (det är ju som en liten tub men man kallar det för att sätta nål) och samtidigt gav de mig vanlig syrgas. Efter det var allt svart en stund och sedan vaknade jag upp på uppvaket. De hade väckt mig tidigare men det kommer jag inte ihåg, jag var rätt så groggy när jag vaknade. Det första jag undrade var: "var är min mamma?", de berättade för mig att hon åkt hem. Jag blev rätt chockad för de hade sagt att hon skulle få vara med när jag vaknade men sedan fick hon inte det. Så där låg jag och kände mig som världens mest ensamma människa. Som tur var hade jag jättesnälla sköterskor som hjälpte mig. Jag blev sedan akut kissnödig och de rullade mig till en toalett vilket gick bra men jag var väldigt snurrig i huvudet. Ett tag senare behövde jag gå på toa igen men då höll jag på att svimma, hela rummet snurrade och jag fick lägga mig i sängen igen.

Några timmar senare fick jag komma till en avdelning, där fick jag ett eget rum vilket var toppenbra. Jag skulle egentligen fått åka hem igår, samma dag som operationen, men eftersom operationen blev så sen så beslutade de sig för att hålla kvar mig över natten - vilket var väldigt tur. Natten till idag var bland det värsta jag varit med om. Inte nog med att jag var jätteyr och vinglig så mådde jag fruktansvärt illa. Jag fick medicin mot illamåendet men det släppte inte, så där låg jag omringad av spypåsar och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kunde inte sova på grund av illamåendet så jag låg mest och kollade på klockan. Ungefär 2.30 på natten så spydde jag i två omgångar och efter det så kunde jag sova en stund. Det var så skönt att få kräkas för att illamåendet släppte. Jag sov ett par timmar och sedan var det morgon. En sköterska kom in och gav mig smärtstillande, när hon kom in så var jag på väg till toaletten och då upptäckte jag att jag fått mens... kände att det var det sista jag ville ha i den stunden. Efter att jag tagit smärtstillande började jag må illa igen så jag satt i flera timmar med en spypåse, jag fick medicin som skulle hjälpa med jag mådde fortfarande illa. Tillslut så spydde jag igen och då ville jag bara att mamma skulle komma. Jag pratade med henne i telefon innan och då skulle hon åka till mig. Jag kände mig så svag för jag hade inte ätit sedan i tisdags så jag hade ingen energi alls. Jag fick sedan dropp eftersom allt jag drack kom upp. Jag hade knappt hunnit tänka på mina bröst för det var så mycket annat runt omkring som hände hela tiden och jag mådde så dåligt. När mamma äntligen kom så kändes allt bättre, jag hade även fått världens gulligaste nalle av henne som hon köpt medans jag opererades som höll mig sällskap på natten. De ville inte släppa hem mig då jag fortfarande mådde illa osv. Jag var uppe och rörde lite på mig och sedan fick jag lite glass för att se om jag fick behålla det. Det kändes bättre och jag var redo att åka hem. Så jag började byta om och medans vi väntade på läkaren så började jag må illa... IGEN. Jag spydde lite igen men inte lika mycket som innan. Jag fick mer medicin och de ville ha kvar mig tills de såg att jag mådde bättre. Jag fick i mig lite lunch och efter det blev jag jättetrött. Läkaren kom efter en timme ungefär och då valde jag att åka hem.

Så nu ligger jag här i sängen, jag har ätit lite mat och allt har gått bra hittills. Jag håller tummarna för att jag inte ska börja må illa igen! Nu har jag kunnat kolla på brösten i spegeln, men bara med kläder på för just nu är brösten inlindade i bandage och det ska de vara i en veckas tid nu - sedan ska jag på återbesök och kolla så att allt ser bra ut. Men nu har jag verkligen SMÅ bröst, alltså fattar ni??? JAG HAR SMÅ BRÖST! OMG!!! Det känns helt sjukt. Det jag har märkt är att jag ser mycket mindre ut i kroppen, jag könde mig större med mina gamla bröst så det känns jätteroligt! Plus att man nu kan se att jag faktiskt har en midja bakom brösten! För innan så täckte mina bröst midjan så man såg bara magen direkt (hoppas ni förstår vad jag menar).

Ha en bra kväll! // Celine

Detta var innan operationen...

Här ligger jag med min nalle mamma gav mig och lite dropp.

Det här är alltså efter operationen! Ser ni hur små de är?!?!

Detta är två gamla bilder som jag tog för lite mer än ett år sedan! Ni kan ju se skillnaden på storlek om ni jämför med bilden ovan.

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej,

imorgon är det dags! Jag är alldeles sprallig av nervositet och har fortfarande svårt att inse att det verkligen ska hända! Efter fyra års väntan är det bara en natt kvar nu och sedan blir jag av med mina bröst. HOLY MOLY!

Ikväll har jag tvättat kroppen med descutan, det är en bakteriedödande tvål som man använder innan operationen. Jag ska även tvätta kroppen med det imorgon innan operationen. Jag har hört att många känner sig jättetorra i huden och nästan fått panik för att de inte fått smörja in sig, men jag har inte märkt av något än i alla fall, vilket känns skönt. Men sedan är ju inte det det jobbigaste under hela operationsprocessen.

Det som känns jobbigast är nog att bli sövd och vakna upp efteråt. Men snart är det över och det kommer säkert gå jättebra. Nu ska jag snart försöka somna i min nybäddade säng (bästa som finns)!

// Celine :)

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej,

Om 11 dagar gäller det!! Jag satt precis och kollade på kläder och tänkte "nej, den där tröjan kan jag ju inte ha med mina bröst...". Men sen kom jag på "JAG SLIPPER JU MINA BRÖST OM 11 DAGAR SÅ JAG KAN KOLLA PÅ VAD JAG VILL". It's an amaaazing feeling! Super hypad just nu, haha :)

Vet egentligen inte om någon bryr sig, men jag vet att det inte kommer upp inlägg så jättetätt på bloggen, men efter min operation så kommer det finnas mer att prata om. Kommer ta med er på operationsdagen, dagarna efter, läkningsprocessen, mina första klädköp osv. så stay tuned! Det kommer också kännas så skönt att få slänga mina bh:ar, har redan slängt min bikini. Ut med det gamla och in med det nya.

Jag kan väl slänga in lite av mina planer denna lördag, ikväll ska jag på fest med några vänner vilket jag hoppas blir kul! Är egentligen inte någon fest-människa, men men... Det är ju kul att bara få umgås också :)

Hoppas alla har en bra helg! Xx

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej!

Nu är det bara tre veckor kvar till min operation... TRE veckor. Jag kan inte förstå att det är så lite tid kvar efter fyra års väntan. Samtidigt som jag är väldigt förväntansfull är jag också väldigt nervös. Men om tre veckor blir jag av med mina bröst!!! Äntligen!

Förra måndagen bestämde jag mig för att börja mitt "nya liv" som jag kallar det, vilket jag gjort 100 gånger om. Skillnaden denna gång är att jag har ett mål, vilket jag inte haft innan på samma sätt. Mitt mål nu är att leva hälsosammare och träna lite innan operationen för att jag har gått upp lite i vikt, vilket inte är så bra att göra innan en operation. Ni kanske undrar varför...? Jo, för att om jag skulle gå ner i vikt efter operationen kan brösten ändra form osv. vilket jag helst inte vill. Samma sak händer ju om jag skulle gå upp i vikt efter operationen. Så jag har slutat dricka läsk, äta godis/chips/fika osv och onyttig mat, vilket jag gjorde i stort sätt varje dag förut. Jag har också börjat gå ut på power walks flera gånger i veckan och gjort övningar hemma och helt ärligt känner jag att jag fått mer energi bara under denna vecka jag hållit på. Idag är min nionde dag vilket känns jättebra, för det har varit dagar jag velat fuska men jag har hållit mig. Såklart vill jag fortsätta äta bra och röra på mig även efter min operation, men kanske inte vara lika strikt som jag varit och kommer vara innan operationen. Jag såg bara min operation som ett bra mål/motivation till att börja mitt "nya liv".

Jag väljer att träna hemma för jag hatar att gå till gymmet. För det första så orkar jag aldrig ta mig dit, jag tycker inte om att träna inför folk och jag känner mig alltid obekväm när jag är där. Så jag tycker att det känns bättre att gå ut på min pw (som ska bli joggning) och sedan komma hem och göra lite övningar. Plus att det tar sån tid när man ska till gymmet, det är mycket smidigare och det tar mindre tid att bara träna hemma för man slipper restiden dit och hem osv. För mig passar det bättre att träna hemma i alla fall, det är väl lite individuellt antar jag. Så nu är det bara att köra på innan operationen :)

// Celine

Likes

Comments

Bröstförminskning

Hej på er!

Jag har tänk berätta lite om min bröstförminskning.

Om en månad så ska jag (ÄNTLIGEN) få göra en bröstförminskning. Jag har en väldigt stor byst som jag har mått dåligt över sedan jag var 14 år gammal. Att få göra en bröstförminskning är något jag velat i fyra år nu, men det är så att man måste vara 18 år gammal för att få göra operationen så nu är det äntligen min tur.

När jag gick i 8an så började mina bröst växa väldigt fort, jag kommer ihåg att jag fick köpa en ny bh ganska ofta då jag växte ur dem. Till en början tänkte jag väl inte så mycket på det, det var väl kul att få bröst liksom. Men de blev bara större och större och jag började inse att det inte var så roligt längre. Det började med att jag inte tyckte att några kläder såg bra ut på mig längre, jag kände mig inte bekväm i så mycket och jag tyckte bara jag såg ful ut när jag kollade mig i spegeln. Jag började få ont i magen och ville inte gå till skolan längre, för varje gång jag kollade mig i spegeln tänkte jag "usch vad ful jag ser ut". Jag tyckte att jag såg större ut än var jag va, jag kände mig inte bekväm i min egen kropp för när jag hade på mig t ex en t-shirt så hängde den ner där brösten slutade (lite svårt att förklara). Så jag började väl tänka att jag inte var fin nog och ville inte att någon skulle se mig. Jag tror att jag kanske inte då riktigt kunde sätta ord på varför jag inte ville gå till skolan eller varför jag var så ledsen varje morgon. Jag tror inte riktigt heller någon i min närhet riktigt förstod hur dåligt jag faktiskt mådde då. Jag började gå till kuratorn på skolan vilket jag tror hjälpte. Men det var en jobbig period att gå igenom.

Med åren har jag väl "lärt" mig att leva med mina bröst men det har inte varit en dag de senaste 4 åren som jag känt mig riktigt fin och varit nöjd med hur jag ser ut. Mina bröst har inte bara givit mig dåligt självförtroende utan jag har även haft fler problem med brösten. T ex när jag har tränat så har jag behövt ha på min en vanlig bh och en sport-bh över för att få ett bra stöd, det har börjat blöda på tuttarna på grund av skavsår av bh:n när jag t ex joggat. Jag har ont i axlar och nacke för att bysten är tung, m.m. Men det som varit jobbigast för mig är helt klar att aldrig känna mig fin i några klädesplagg/underkläder/bikini. Jag har en bikini topp som jag haft i två års tid, jag har inte orkat leta efter en ny. När jag ska köpa en bikini topp har jag gått igenom varje butik som finns i hela köpcentrumet, jag har aldrig trivts i en bikini topp utan har mest bara tagit den som satt okej. Den bikini topp jag har nu känner jag mig inte alls bekväm i, tuttarna sitter inte alls stabilt i den, det känns som de ska ploppa ur vilken sekund som helst, men det var den bästa jag hittade för två år sedan och jag har inte orkat leta efter en ny. Att hitta en bh har också varit svårt, sedan två år tillbaka har jag haft bh:ar från Ullared men de är inte fina direkt, jag kan inte minnas senaste gången jag hade en fin bh. Men det är de enda bh:arna som känns okej i alla fall. Kläder är också jobbigt, men det har blivit lättare med åren. Nu för tiden antar jag att jag bara fått acceptera att jag har stora bröst och att jag inte kan ha alla kläder jag vill. När jag fick stora bröst för fyra år sedan försökte jag "gömma" de bakom lite större kläder, men nu klär jag mig i tightare tröjor för jag tycker att jag ska kunna ha det precis som vem som helt. Många gånger känns det som att många tror att jag klär mig i tightare kläder bara för att "visa upp" brösten vilket inte alls är skälet, jag vill bara kunna klä mig i det jag vill och jag har helt enkelt slutat bry mig om vad andra kanske tycker osv.

Min mamma har gjort en bröstförminskning då hon haft liknande problem som jag, vilket har varit en bra stöttning för mig då hon förstått mina problem och tagit de på allvar. Hon har till och med varit beredd på att betala min operation ifall jag inte skulle fått den via landstinget bara så att jag skulle kunna få slippa mina bröst, problemen och att må dåligt. Jag har världens bästa mamma. Så efter flera års väntan kunde vi höra av oss till vårdcentralen angående en bröstförminskning. Jag fick komma dit och prata med en läkare. Jag berättade om alla problem jag har med brösten och sedan mätte hon dem m.m. vilket var väldigt jobbigt för mig. Jag ville nästan börja tjuta där och då när jag skulle ta av mig bh:n och låta någon annan se mina bröst, men jag var ju tvungen för att få göra operationen. Mina mått var godkända så läkaren skickade en remiss till plastikkirurgerna och sedan fick jag en kallelse dit. Där mätte återigen en sköterska mina bröst och fotade de för att kunna visa kirurgen m.m. De mäter bland annat volymen på brösten då ett av kraven för att få göra operationen är att brösten måste vara minst 800 ml, mina är 1000 ml. När vi gått igenom allt sa sköterskan "Jag tror att det blir en operation för dig, du uppfyller alla krav så det finns ingen anledning att kirurgen kommer säga nej". Det är kirurgen som ger det slutgiltiga beskedet. Ett par veckor efter besöket fick jag beskedet om att jag skulle få operationen. Då var det bekräftat svart på vitt, efter alla dessa år med dessa bröst. Väntetiden på en operation för min del skulle vara 3-4 månader, vilket känns som en droppe i havet när man redan väntat så länge som jag har. Dessa månader som jag väntat har rusat förbi och för ett par dagar sedan fick jag min operationstid. Så om en månad slipper jag dessa hemska bröst, om en månad kommer jag ha små bröst. Det är fortfarande svårt att förstå, det känns helt overkligt men denna månad kommer gå fort och snart är det dags för operation.

Jag hoppas detta har givit er lite mer förklaring och klarhet till varför jag vill göra operationen. Jag har mått psykiskt dåligt för mina bröst så länge så detta är verkligen något jag både vill och måste göra. Jag vill också dela med mig av allt detta för att kanske inspirera andra till att också göra en bröstförminskning som har samma problem som jag har.

Kram Celine!

Likes

Comments