Klockan tickade och allt jag ville var att tiden skulle stanna. För då var det du, du och jag, och ingen annan. Känslan av att ha dina armar runt mig gjorde mig varm och trygg. Men de armarna har aldrig varit varma, inga känslor eller trygghet i famnen. De är bara armar, armar som hindrar mig för min frihet. Frihet. Det har man saknat. Jag har gått runt i mörker länge nu. Jag trodde du var ljuset men när jag kom fram var du ljuset, ljuset för någon annan. Min drömkille det var just det, drömkillen. Förlåt, jag var tvungen att gå, jag hörde inte hemma i dig, jag behöver en låga. Riktigt eld. Det är jobbigt att säga farväl, det kanske var därför det dröjde så länge. Jag älskade aldrig dig, jag vågade inte berätta det bara. Vi hade ju det så bra. Men allt var en lögn, stor fet lögn. Men det såg ju så bra ut, tycker inte du det? Du förtjänar ditt matchande ljus och jag förtjänar bättre än vad jag själv vill ha. Jag är trött på att leva i ett påhitt. Dörr.
Min dörr behövs öppnas.

XOXO Celine

Follow me on: Instagram | Nouw | Twitter

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments