Oftast rider jag elva gånger i veckan (mellan nio och tolv gånger oftast) En vanligt vecka brukar innehålla så många pass. Idag var en av dem dagarna då jag red Fabbe och Ego och jag vill bara poängtera lyckan dessa "små" djur skänker.

Imorse klev jag upp och gick direkt till stallet och tog hand om Fabbe, åt frukost medan han betade SÅ mysigt. Efter lite frulle, mockning och allt vad stall-livet ingår så red vi nere på tågbanan och tränade på kvalitén i gångarterna. Eller egentligen bara att kunna öka, minska, trimma den försvända, skänkelvikningar och bryggning, men jag kallar det kvalité som "samlingsnamn". Han skötte sig jätte bra och jag är jätte nöjd över honom. Det är så konstigt för att i skritten orkar inte han riktigt hålla ihop sig, i traven orkar inte jag alltid hålla ihop honom och i galoppen ligger vi på ungefär samma nivå. Så himla konstig känsla att känna sig svagare än hästen! Jag får bara ta det som det är och successivt bygga upp mig själv igen. En annan rolig eller konstig sak (beroende på hur man ser det) är att Fabbe känns så stark, på ett bra sätt, vid vissa tillfällen att han liksom vill mycket mer än vad vi tränar på. Tråkigt att han inte är lika stark alltid bara.. Då hade vi kunnat hoppa på nästa sak på en gång! En rolig dag för mig och Fabbe i alla fall! <3

Klockan ett började våran första lektion som höll på till 15:45 och det var djurvård, världens bästa kurs! Vi brukar inte vara lediga så mycket men idag var ett undantag för i eftermiddag var det pay and jump i samarbete med #rideagainscancer!

Till och med jag och Ego skuttade runt på 70 och 80 och han var så duktig! Vi körde bebis hinder för jag trodde inte ens att jag skulle få vara med eftersom detta är femte gången jag sitter på honom och han har tydligen en tendens till att stanna på tävling men han skötta sig så bra! Felfritt i 70 men ett pet på 80. Det var hinder från sväng och det gick så fort så jag tappade helt styrningen. Jag skulle ha kommit ner mer i sadeln mellan hinderna men jag vill ju inte bara dra i honom hela tiden och när jag har säkerhetsväst blir jag så säckig så jag vet inte riktigt vad jag gjorde.. Ego var väldigt duktig i alla fall!! Jag log och skrattade genom båda rundorna, vilket lyckopiller!


Dagens frukost->

Mitt och Fabbes morgonpass på tågbanan ->

E del av den grymma banan <3

Två nöja ekipage efter första rundan (Ottilia och Cornell till vänster)

/Celina Kristmansson

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

tyck och tankar

Hashtagen me too #metoo) handlar om kvinnor som berättar att dem varit med om sexuella trakasserier och vissa berättar även OM dem. Det är en nätkampanj som visar hur många vi är som blivit trakasserade men framförallt som vill poängtera att män måste ta ansvar. Väldigt, väldigt många av mina vänner är med i kampanjen och jag vill bara lysa upp en sak: DU MÅSTE INTE LÄGGA UT. Om du blivit trakasserad finns det inget tvång ALLS att du ska lägga ut. Om det är din hemlighet så är det din hemlighet, hela världen behöver inte veta. Alla processar det olika. Läsvärd länk HÄR DOCK väldigt, väldigt starkt av er som gör! All ära och heder till er. Det är galet att det ens ska behöva finnas en nätkampanj om att män måste se på kvinnor med minst lika mycket respekt som de har till varandra.

Du som inte varit med om något behöver inte heller känna dig ensam. Känn dig ärad, du har varit bland män som kan bete sig, för en stund i alla fall.

Har jag varit med om något som ger mig "rättigheterna" att lägga ut hashtagen me too? Kanske, kanske inte. Det låter jag vara osagt men jag vill visa vikten i att lära din sån att ta ett nej. Samlag har man tillsammans, i samtycke. NEJ BETYDER INTE ÖVERTALA MIG.

För er som orkar lägga ut, starkt! Man är som starkast tillsammans. Att det är så vanligt. Min första tanke var "vad många flickor vi är" min andra tanke var "vad många män beter sig värre än djur". Det är till och med många som blivit trakasserade av mer än en man.

METOO är något som jag hoppas visar flickor att man inte är ensam, att vi är starka, att vi inte ska behöva ta skit och visar män att det är nog för längesedan, skärp er.

Inte jätte glädjespridande men viktigt inlägg. Ta hand om er, ta hand om varandra

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

tips/miss

Ikväll är det dags för det stora hoppet på TV3 klockan 20.00 OCH GUESS WHAT en tjej i min klass är med!? Jätte coolt. Självklart ska hela huset kolla och det hoppas jag att ni också gör! TIPS TIPS TIPS! Det kommer sändas åtta säsonger, en gång i veckan, samma tid, samma kanal.

Programmet handlar alltså som farsfigurer som ska lära sig att rida med hjälp av sina döttrar (som rider sen tidigare) OCH PRISET ÄR ETT FEMÅRIGT STO!? Jätte coolt. Önskar ändå att jag och pappa hade varit med, fast ganska glad över att det inte hända på sätt och vis hehe.. HÄR finns "trailer" i alla fall. Om ni inte blir sugna på att slå på tv;n klockan 20.00 efter det så vet jag inte vad ni är för några.. ;) Det finns också att läsa för er som tycker om det HÄR


(BILD TAGEN FRÅN GOOGLE)


/Celina Krismansson

Likes

Comments

visste du att..

Visste ni att första clinicen i detta fem års projekt var i helgen? Visste ni att Gonçalo Carvalho var tränaren som är OS ryttare och hamnade på 16:e plats i OS i London 2012? Såklart skulle jag ha varit där, men hade massa skoljobb och helgstalltjänst att ta igen och det kändes viktigt att komma ut på tävlingsplatsen innan tävlingen nu till helgen då det är sista lagtävlingen.

Jag önskar att jag varit där, men det finns en massa att läsa och se om! Läs här och här  ! Förutom det så var det till och med med på nyheterna i Västernorrland, as coolt! Om ett halvår är det min tur att rida!? Nästa clinic är för Imke Schellekens-Bartels.

Så glad att få vara med i detta <3<3

För övrigt så var jag och Fabbe på galoppbanan igår och han fick göra lite vad han ville eftersom han betedde sig SÅ BRA i helgen. Vi fick några väldigt fina bilder ->


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Moments

Förberedelserna igår gick jätte bra och ALLT var preppat inför dagen som väntade. Fabbe var duschad med tre olika schampon, nyklippt, utrustningen nyputsad. transporten och bilen framkörd och mina kläder, massäck och övriga saker jag inte redan pakt låg framme på golvet när jag la mig i sängen. Jag hade till och med provkört till tävlingsplatsen med tom transport. Nästan som om allt var preppat lliiitte "för bra" så det skulle gå dåligt bara därför. Det var bara att vänta och se.


Lugnet före stormen kan man kalla gårdagen, för idag gjorde vi en skräll, för idag gjorde något jag inte ens vågat drömma om, för idag var jag till och med stolt över mig själv.

Klockan ringde 05:01 och på ca 20 minuter satt jag på min cykel påväg till stallet med en lätt packning. Jag tog ut hästarna, fixade allt det vardagliga till Fabbe sen började jag borsta och putsa på honom. Transporten stod redo utanför stallet och Elin kom till stallet precis som förbestämd tid. Elin var min klippa idag, en riktigt bra groom! Jag behövde någon att luta mig emot, för idag ska jag köra min transport helt själv med min häst i!? Väl på tävlingsplatsen inser jag att jag glömt kameran mitt i hallen på Nya (Nya pluggehuset, huset jag bor i) och det är riktigt blött på framridningsbanan. Jag och Elin går ett varv och ser oss omkring innan vi lastar ut hästen. På framridningen var han klockren, han var grym! Allting klaffade och han skötte sig exemplariskt. En taktik som delvis verkar funka för mig är att rida fram till Ed Sheeran i lurarna. Då lyfter jag blicken mer, får en mindre stängd "tävlingsbubbla" och jag blir lugn och harmonisk.

Jag får gå in på banan, jag travar runt något varv, får startsignal, provar en ökning i trav, fattar galopp och arbetar honom till en bra vänstergalopp som jag öppnar programmet med. Redan i början känner jag att han inte riktigt är framme och att jag inte riktigt har andats i inridningen. Genom halva travprogrammet börja det ploppa upp konstiga tankar i mitt huvud som "det kanske är vårt -2 poäng om jag bara får skritta en halv minut", jag var så trött. Jag orkar inte sitta ner och rida ihop honom. "Det är bara pannben" säger dem. Ja, det var exakt vad det var idag. I galoppen och skritten blev det bättre, där är han inte lika fysiskt krävande, lite mer teknisk så jag kunde andas en sekund. Resten av programmet var ungefär som det startade, helt okej men lite lamt. Det syntes tydligen mindre än vad det kändes. När jag kommer ut från ridhuset travar jag av och Elin frågar om jag vill veta mina procent, jag brukar alltid låta protokollet berätta, men varför inte liksom. Jag sa 62, tänkte 65 och när hon säger 71% tror jag att hon ljuger. Jag blev helt paff och plötsligt var det bara att vänta på att bli ner petad från placering eller på prisutdelning. Detta var alltså vår första tävling sedan femte augusti, vår första tävling sen vi segrade över och vår första tävling efter alla dessa sjukhustimmar.

Efter inlastning, fika och utlastning var det dags för prisutdelning, det var ingen som hade petat ner mig från första platsen, galet!? När domaren kom och gav mig pris sa hon "fin häst" -tack "väldigt mjukt och stadigt ridit genom hela ritten". Well, I kind of needed that ❤

När vi kom hem var det dags för att duscha, ta en PowerNap och pizza! Välförtjänt!


Detta var så mycket mer än en vinst. Detta var ett bevis för mig själv. Jag kan köra själv, jag kan klara mig utan en apparat i hjärtat (än så länge), även om jag inte är tillbaka så är jag påväg och även om mamma grät när hon fick notisen på equipe om mina 71% så är fan ingen gladare än jag. Han visar vad livet är värt leva för 👇


Miljön runt tävlingsplatsen

Elin och Fabbe ->

Återhämtning ->

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Let's get cozy! Fabbe har sin "vilodag" idag så vi longerade och myste på för förmiddagen mellan mina lektioner. Annars har jag tänt massa ljus, bakat chokladbollar och tagit en extra varm dusch, minst sagt behövligt dagar som dessa. Varför är det alltid så att man tänker sig hösten mysig också visar det sig att den alltid är lika blöt och obehaglig som man glömt bort tt året innan var.. (?) Konstigt. 

Imorgon är det fredag och det innebär helg, men viktigast av allt planering och fix inför tävlingen på lördag! Jag har absolut ingen förväntan på varken Fabbe eller mig själv. Vi måste bara "känna igen" tävlingsplatsen och atmosfären. Utan stress och press ska vi ta oss runt LA:3. ​


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

visste du att..

Visste du att Scott Brash var första ryttaren nånsin att vinna Rolex Grand Slam of Showjumping efter att ha vunnit de tre deltävlingarna Aachen, Genève och Spruce Meadows i rad!? Förutom det så var han på Strömsholm idag och höll en clinic. Såklart var jag där hela eftermiddagen, väldigt kul att se och höra! Jag var som många andra funktionär så jag fick en väldigt fin Agria mössa inför de kalla höst- och vinterdagarna. Att det är clinics här på Ströms är ändå en av flera fördelar med att just gå på detta naturbruksgymnasium,

Fabbe och jag tränade på övergångar idag med mycket fokus på min sits och finslipa hjälperna så mycket som möjligt. Efter sjukhus perioden har jag tappat väldigt mycket men någon som nästan chokar mig är att jag inte sträcker på mig lika mycket! Har alltid haft det problemet att jag "sträcker på mig för mycket" så jag antingen blir spänd, oföljsam eller svankrygg. Skumt. Aja, alltid finns det nått! Va tråkigt det skulle vara annars.


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

New In

Ni visste väl redan att man har börjat med en ny märkning i hjälmarna igen så det är dags att byta tills 2018. Information för vilka hjälmar som är godkända hittar du HÄR

För den delen så hade jag min gamla hjälm på mig när jag och Fabbe stegrade över och med tanke på att jag landade rak på ryggen, slog i huvudet och fick en ordentlig hjärnskakning så var det nog dags att byta ändå. Tidigare hade jag en OneK och denna gång blev det en ganska basic Samshield. I like it alot! Vilken utveckling ridhjälmen har gjort! Det är så kul att det finns så många olika märken och utseenden. Att ridhjälmen både är en säkerhetsåtgärd och har blivit en snygg del av utrustningen är ju super!


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Efter en relativt lugn helg väntade en väldigt lugn söndag. Jag och Fabbe en prommis runt i Ströms och efter det väntade ett bad, redo för kommande vecka!

På måndagen kom äntligen mitt efterlängtade paket till Hemköp i Kolbäck.. Min nya (första egna) klippmaskin!! Äntligen slut på letandet efter någon som har en klippmaskin och någon som faktiskt hyr ut den också. SÅ senare på kvällen, innan kvällsfodringen blev min lilla prins äntligen klippt!! Hanna hjälpte mig att ta ansiktet och öronen med hennes lilla maskin. Det var mer än uppskattat! Det blir så sjukt mycket finare!


Före ->


Efter ->

Förutom klippning så red jag två hästar. Min egna (såklart) och min nya blockhäst! Han oh jag ska (förhoppningsvis) sitta ihop resten av året i både hoppningen och dressyren.

Alter Ego född 2009 e. Tornesch ue. Irco Marco. En gullig och glad individ som är svag och genom det blir stark vilket blir lite jobbigt för mig som är så svag just nu, så vi får helt enkelt växa tillsammans.


Idag red jag Ego för andra gången och det gick bättre idag, hittade lite fler knappar och jag tycker faktiskt om honom! Förutom det så tog jag och Fabbe ett lugnare pass på stallplan. Vi är kanske inte riktigt är fit for fight för tävling egentligen MEN vi måste ju prova. Det känns viktigt att försöka komma ut och känna på tävlingsatmosfären innan den sista lagomgången som är nästa helg, wwooohhhooo. Va skoj!


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

I fredags red vi i röda ridhuset och trimmade lite. Han skötte sig fint och fick ny spånat plus extra morötter bara för att det är fredag, mysigt!

Idag hände det inte så mycket förutom att det regnade hela dagen. Jag Hanna och My red ut och klättrade för att trotsa vädret! Det var väldigt mysigt ändå!

Vi har haft väldigt många bra dagar i rad nu när han har gått som en klocka och det känns som om vi är en bra bit tillbaka, men sen i fredags har det blivit lite tyngre igen. Det är ju inte så konstigt när det har gått bra i typ en vecka i rad men nu märker man också hur mycket efter vi är i jämförelse med hur vi var innan jag hamnade på sjukhus. Det märks att dalarna är djupare och brantare nu än vad de var tidigare. Vi kämpar med att ta oss tillbaka, älskade häst ❤

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

"Ryttare är idrottare som tar täten"