Äntligen fick jag komma ifrån sjukhuset som påminde mig mer om ett fängelse än något annat. Dagen innan min födelsedag fick jag åka hem, på tisdagen blev jag befriad. Allt kändes mer än kaos på måndag men efter mycket om och men blev jag opererad, tvingad att stanna 24 timmar sedan äntligen HEM.

På lördagen kom mina gulliga föräldrar med massa små-pill åt mig för att fördriva tiden. Här på sjukhuset har hela familjen upplevt det väldigt svårt att bli informerad och dålig kommunikation mellan de olika sjuksköterskorna och läkarna. Lite som om de skyllde på varandra emellan åt. I mitt fall var väldigt speciellt eftersom jag fortfarande är barn, men skulle precis fylla år. Det har varit komplicerat men jag och mina föräldrar har känt oss väldigt gömda bakom kulisserna. I ALLA FALL så är jag otroligt glad över att vara hemma. Dock så hade jag inte planerat något för min födelsedag då jag inte ens visste att jag skulle få komma hem, jag har bara fokuserat på att få komma hem över huvudtaget.

Nu är jag hemma i alla fall. Nästa gång jag tvingas till ett sjukhus är om två månader och en gång om år för typ resten av mitt liv. Jag får inte anstränga mig på tio dagar men jag är fri, nästan!

Självklart, så åkte jag till Fabbe det första jag gjorde när jag tog mig ut. OCH det har aldrig känts så skönt att få lite skit under naglarna. Herregud vad man kan sakna en lukt. Att få gå igenom hagen och smuffsa ner ansiktet i hans päls var obeskrivligt efter att ha varit instängd så länge.



/Celina Kristmansson

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hittills de två viktigaste veckorna i mitt liv, borta.


Det blev så mycket längre tid, så många fler dagar och så många fler nätter här på sjukhuset och helt ärligt, jag hatar det. Jag känner absolut ingenting av att mitt hjärta slår orytmiskt och för långsamt, jag känner mig helt friskt och här ska jag sitta och göra ingenting. I vanliga fall har jag saker att göra hela tiden. Vara i stallet, gymma, träna, träna andra, vara med kompisar och göra saker som får mig att komma ihåg detta sommarlov, som är mitt sista. Det är galet frustrerande, påfrestande och det passar mig inte alls att ligga i sängen i dagar. Nog för att jag behövde säkert vila ut mig, men att tvingas till det gör mig bara väldigt stressad. Det känns som om så många andra patienter skulle behöva, och uppskatta, min plats så mycket mer än mig.

I onsdags fick jag åka ambulans för första gången någonsin, till och från Umeå för jag behövde göra MR på hjärtat med utrustning som inte finns här. På vägen hem sjunk min puls väldigt mycket under två minuter så jag fick åka med blåljus, intressant. Ingenting hände och förutom den undersökningen har jag tidigare i veckan gjort MR på lungorna, ultraljuda hjärtat och igår gjorde jag ett fys-prov som innebar att cykla och komma upp i maxpuls för att se hur hjärtat agerade då.

Från i lördags tills jag börjar skolan var de viktigaste veckorna i mitt liv, hittills. Utan att överdriva. Jag missade min sista sommarlovstävling med Fabbe, förmodligen min sista ponny tävling med JumJum (jag skulle få starta honom på söndagen) och om inte den sista så den första på en väldigt, väldigt lång tid. Min sista övningskörning, min årtonårsfest, min uppkörning och skolstarten.

Det betyder sjukt mycket för mig att ha fått göra dem här sakerna för att 1 tävla sommartävling är för mig något speciellt och vi skulle ta revansch. 2 Att få tävla ponny igen kändes som om jag skulle få spola tillbaka tiden, bara för en kort stund. 3 Min sista övningskörning var väl behövlig för jag hade saker kvar att göra och jag måste ta körkortet väldigt raskt efter min födelsedag. 4 Min årtonårsfest var viktig för mig just där, just då för jag kommer inte kunna ha någon någon annan tid för nästa helg ska jag redan på en annan fest och jag måste packa resten av tiden och jag kommer aldrig hinna städa ordentligt på söndagen. Dessutom kan jag inte ha den i ströms för att det är alkohol förbud på anläggningen så i så fall måste jag hyra en lokal men jag vill att mina vänner från Sundsvall ska vara med och det kommer aldrig gå, så det är kört. Lite av samma anledning är numer 5 också viktig. Det är självklart att man bara kan ta körkortet senare. Men jag flyttar tillbaka till ströms och jag vägrar köra upp i Västerås, jag kan inte stan och dem kör ofta som galning där om man jämför med i Norrland.

Jag är i alla fall jätte glad över att jag har min familj och mina vänner som hjälper tiden att gå och få mina tankar på annat, men det är svårt att låta bli att se de miljontals sakerna man skulle kunna göra på sina sista veckor på sitt sista sommarlov, än att ligga här.

Avslutningsvis så vill jag ursäkta för så dålig uppdatering, jag har ju tid(?) Men min motivation har dragit för längesedan. Det känns som om hela mitt liv är förstört, det känns bara tungt, vilket i sin tur gör det jobbigt att blogga. Alla prover, alla undersökningar ser väldigt bra ut, förutom EKG som säger att mitt hjärta slår för långsamt och i otakt.

Jag vill bara åka hem.



/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Än är jag på sjukhuset, ännu en natt ska tillbringas här och imorgon ska jag inte vara i just den här byggnaden, men kvar inom sjukvården. Jag ska transporteras till umeå för en undersökning av hjärtat. Jag hoppas att komma hem redan samma kväll, undersökningen är vid klockan två, men man vet ju aldrig. Det ända jag vill just nu är att åka hem, åka till stallet. Det är som om jag saknar min häst och friheten att röra mig så mycket mer nu, bara för att jag inte kan. Jag har inte ont i kroppen alls eller så, men jag har elektroner över en större del av kroppen som gör att jag måste hålla mig på min avdelning för att läkarna alltid ska se signalerna och jag kan inte röra mig jätte mycket för då börjar signalerna brusa och ger en oklar eller orättvis bild på mitt hjärta. Så ja, det suger. Jag vill hem.


/celina Kristmansson

Likes

Comments

Moments

Det skulle vara game day två, det skulle vara revansch time, det blev något helt annat.

Som ni vet skulle jag rida Fabbe tidigt på morgonen inför tävlingen på eftermiddagen och så blev det, men det blev ingen tävling. När vi började rida gick det helt okej sedan drog Fabbe iväg på en långsida och när jag skulle få stopp på honom ställde han sig rakt upp och tippade åt vänster, bakåt. Det svartnade för mig i några sekunder och när jag väl tog mig upp på fötter var det inte länge kvar innan jag var på ryggen igen. Resten av passet kommer jag knappt ihåg men red klart gjorde jag, lät honom äta lite gräs, kände igenom en gång till och lastade och for hem. Fabbe verkade helt okej och fick gå ut i hagen och äta sitt lunch hö medan mamma backade bak transporten och jag och Filip åkte till akuten.

Väl på akuten tog det inte allt för långtid innan jag gick prata med en sköterska som gav mig ett band med mitt namn på, bad mig att sitta lite längre i väntrummet för att sedan bli inkallad för min första kontroll. Det konstaterades att jag hade fått hjärnskakning och allt annat var okej, förutom en sak. Det var något fel på mina hjärtslag så när jag låg inne på övervakningen fick jag massa sladdar på mig runt hjärtat och efter någon timme blev jag flyttad till hjärtavdelningen. Här fick jag ta några nya prover igen och stanna över natten. Imorgon ska mitt hjärta ultraljuds och jag vet inte så mycket mer än att det är egentligen inget fel på mitt hjärta, det verkar bara vara osynkroniserat, typ. Jag får se vad som händer här näst och om jag kan åka hem redan imorgon och vilka åtgärder läkarna kommer välja. Spännande.

Mitt "hjärtproblem" är alltså inte pågrund av att jag och Fabbe stegrade över, men om det inte hade hänt så hade det aldrig uppmärksammats. Det bör inte utge någon fara för mig just nu, men det kan man inte säga säkert och det kan med hög sannolikhet bli ett problem på lång sikt. Turen i oturen ligger jag i alla fall på Sundsvalls sjukhus och längtar ihjäl mig efter min häst. Jag som trodde att jag skulle få ha en hel dag med honom, en dag för att ta revansch.. "Plötslig händer det", eller..?


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Tävling

Idag var det dags för tävling, en La:3. Hela veckan har han känts svår att få ihop men delvis bra. Uppvärmningen gick sådär men själva framridningen när jag började "sätta ihop" honom och sätta honom i arbete som klassen kräver så gick det, precis som tidigare i veckan, som toppar och dalar. Han var pigg och lyssnade bra för det mesta, men det var väldigt, väldigt svårt att få honom så elektrisk och elastisk som jag vill ha honom och det resulterade i en ritt med en spänd häst genom de flesta momenten.

Det jag tror har orsakat detta mest är massagen han fick förra veckan, han har varit väldigt ojämn och "tung" efter den, vilket man kan förstå och träningsmöjligheterna i stallet jag står i nu. Jag älskar stallet Fabbe står i just nu och jag har stått där sedan jag var sju-åtta år gammal, men paddocken ungefär som en liten bana och ganska omnämn, ganska ofta, vilket inte passar Fabbe riktigt. Han är fortfarande lite stabil på benen och när det är lite litet så slit det bara svänga, svänga, svänga. Och självklart har detta varit mitt egna val för att jag anser att man kan trimma i skogen när man har välfungerande rund- och rakbana och det funkar för mig utan problem, men inte för Fabbe. Han behöver bli ordentligt genomriden tre till fyra gånger i veckan och jag har inte haft möjlighet att åka till annan bana i området så ofta. Sedan vill jag egentligen inte byta stall för jag trivs där, men nu står jag oavsett bara över sommaren eftersom jag annars står med Fabbe och bor i Strömsholm.

Efter idag har jag kommit fram till att imorgon blir det mjukgörande på en annan utebana innan vi drar iväg på tävling som äger rum på eftermiddagen. Jag kommer alltså rida ett pass på morgonen och tävla på eftermiddagen. Jag tror, och hoppas, att det ska vara det bästa för oss båda.

Resultatet idag var en spänd häst som tog sig runt på 62.5% Vi får bara göra om och förhoppningsvis göra bättre.

Gammal bild, nya från denna helg kommer imorgon ->

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Idag började jag dagen med att klara den sista fasen som jag måste klara för att få göra själva körkortsprovet. Det kändes väldigt bra. Efter det drog jag till gymmet och idag stod ben på schemat, jag kände mig helt okej stark och jag kunde göra en del reps på marklyft och jag blev mer än överlycklig. Jag stannade på 60 kilo med två repitioner på sex reps för jag är för feg för att göra mer. Jag har aldrig haft problem med mina knän innan, men på den senaste tiden har jag haft väldigt mycket problem med mitt högra knä. Detta har gjort att jag inte kunnat gjort böj ALLS med vikt eller jumpsquats. Det var varit riktigt illa, men idag gick det så mycket bättre än sist. Jag var feg och stannade på 60 kg mest bara för att jag vet inte hur mycket jag kan ta med mitt knä och det känns viktigare att bygga upp det igen än att försöka ta så mycket som jag egentligen orkar.

Efter gymmet satt jag i VI (Alnö Centrum) och smaskade på en Nocco medan jag väntade på Louise som skulle hämta upp mig för att åka på film-mys hos mig. Undertiden jag väntade på henne började det små dugga och det var bara en liten början på något mer än en regnskur.

Väl hemma hos mig såg vi på The Impossible som var väldigt, väldigt bra och väldigt hemsk. Se värd! Under tiden vi såg på film började det regna allt mer och mer och sedan närmade sig några åskmoln. Louise åkte hem och jag slängde i mig middagen för att så snabbt som möjligt ta mig till stallet då åks-molnen droppade blixar och några riktiga obehagliga buller då och då. Snabbt som ögat åkte vi till stallet och plockade in alla hästar så fort som möjligt och väntade ut något som liknande en storm. Precis när jag skulle gå in med den sista hästen small och blixtrade det riktigt ordentligt och väldigt nära. Efter ett tag var det över och alla kunde gå tillbaka till något som liknade den vanliga vardagen.

Efter stallet, kall och blöt var en dusch, lite snacks och en bra serie ett bra sätt att värma båda kropp och själ.



Två bättre alternativ som mellis. ->

Ett bättre val som snacks ->

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Min kropp är som de flesta andra kroppar. Den ser ut som många andras men är ändå så unik. Den var lite skavanker här och där och det hade kunna sett både bättre och sämre ut. Den fungerar ganska bra, säger ganska ofta åt mig vad jag behöver och jag är ganska dålig på att lyssna, som så många andra. Min kropp har två "weak points" och det är magen och huvudet. Jag har haft migrän problem sedan jag började feman och magkatarr sedan sjuan-åtttan. Det jobbiga är att dem drar med varandra. Faller för varandras grupptryck typ. Om den ena börja jävlas så börjar den andra. Det är inte synd om mig för det men det värsta är att jag är värdelös på att faktiskt lyssna på min kropp. Ingen kan den bättre än mig, eller hur. Men jag vill hinna så mycket, lära mig så mycket jag kan, träna så mycket jag kan, läsa så mycket jag kan, träffa kompisar så ofta jag kan, jobba så ofta jag kan och samtidigt ha så kul som möjligt och må så bra som möjligt. Detta gör att jag så ofta bortser från vad min kropp behöver och det har lett till att min kropp inte alltid funkar som den ska. Jag kan tappa en del synd, hörsel, balans och känsel ibland, speciellt i kombination med lätt huvudverk. Jag är ganska säker på att min sömnbrist har en stor betydelse men också lite stress och press, fast det behöver man också. Annars kommer man aldrig någonstans.

Till slut (efter allt dåligt jag ha poängterat ) så vill jag och hylla min kropp, för det är min kropp. Den bär mig, den höjer mig, den sänker mig och mest av allt så tar den massa skit som jag utsätter den för. Jag fortsätter träna fast att jag skulle behöva sova dem timmarna. Jag väljer att äta saker jag vet kanske inte är jätte bra för stunden, det kan vara vindruvor vid känna av magkatarr, det är skit dåligt men jag gör hellre de än att äta något som smakar äckligare eller som är onyttigare, just då. Min kropp rockar och det gör alla andra kroppar också. Vi måste bara bli duktigare på att ta hand om dem, se vad just jag, just DU behöver.


Apropå min kropp så rockade vi tillsammans på gymmet idag. Vi fokuserade på mage idag då jag inte hade så mycket tid på mig det gick helt okej och om nån timme är det dags för Fabbes pass och för hans del är det fokus på övergångar idag.



/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Idag tog jag och Fabbe en långskritt i skogen och klättrade. Super mysigt och super bra träning. När man klättrar sägs det att det ska vara bäst att gå mindre backar upp och ner flera gånger för att dem ska få byta musklergrupper och använda kroppen på olika sett mer ofta än om man går en väldigt lång backe upp och ner. Hästar arbetar väldigt olika när den går uppförs i jämförelse med när den går nedför och båda ska vara väldigt bra, om inte hästen har tidigare skador etc. (Som det är med alla träningsmetoder).

Idag satt jag mig ner och planerade veckan lite också. Jag brukar göra det på söndagar egentligen men jag hann inte igår. Planering är balsam för själen, vare sig man tycker om det eller inte. Att slippa ha alla idéer och planer i huvudet och istället har det säkert ned skrivet i en almanacka, anteckningsblock eller vad man nu väljer att skriva på. Alla tycker inte att det fungerar men jag tror att det delvis är en vanje-sak och för mig funkar det väldigt, väldigt bra. Att planera vare sig man går i en sport, jobbar eller bara väntar på hitta motivation till att sök aett jobb eller att börja träna så tror jag man mår så mycket bättre att se vad man förväntas göra under veckan, vad man vill ha gjort och hur mycket eller när man vill ta det lugnt. Ett enkelt sätt att försöka må lite bättre utan att anstränga sig alldeles för mycket. Det är underskattat, eller?.. Det anser jag.

Älska planering!


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Helgen har varit väldigt stillsam på hästsidan eftersom Fabbe bara har fått skrittats ut, longerats och idag gick vi ner till vattnet. Det är galet vilka framsteg vi har gjort angående att komma i vattnet när vi kommer ner till stranden. Idag gick han direkt ner, dock så gick jag bredvid honom och hoppade upp i vattnet men det är en sån sjukt stor skillnad från första gången vi gick ner i år.


Annars har jag bara levt life, åkt vattenskoter och båt, varit ute med kompisar och ätit god mat. Man måste ha sånna dagar också och guess what, idag är det också en sån dag. Planen är att cykla till en strand men min kompis och bara ligga och steka ett tag. Underbart ju.


TIPS; Igår efter vattenskoter- och båtturen skulle jag promenera en liten bit för att komma till stallet och dem lämnade av mig vid en liten hamn som ligger jätte nära stallet. Den var fint väder, jag hade sommarkläder och hörlurar. Att promenera en bit ensam eller att bara sitta ensam i naturen en liten stund är så underskattat. Med eller utan musik så borde fler personer prova. Tre låtar som jag lyssnade på just då som passade perfekt i det fina vädret var "Gale song" - The lumineers "Fly away with me" - Tom Walker "The Night We Met" - Lord Huron


Bild från förra året ->

/Celina Kristmansson

Likes

Comments

Vardag

Idag red jag Fabbe och vi busade massor i skogen och det var så galet kul och galet bra fysträning för Fabbe. Att galoppera i full fart i lite uppför i sand och skog är väldigt bra träning. Fabbe fick verkligen upp flåset kan man säga. Han fick en dusch, på med svett-täcke, gå in i boxen och få återställningskraft medan jag red nästa häst; JumJum.

JumJum skötte sig jätte bra han också, men vårt pass var mer av seriös karaktär. Idag ska jag bestämma mig vilket klass jag vill starta honom i i Augusti. Vi provade allt mellan Lb och La och han var sig lik. Positiv men lat, gör allt men behöver alltid extra stöd från skänkeln (framförallt). Jag bestämde mig för LB då han känns lite för svag för att starta la. Han kan egentligen allt utan problem men han är lite lat och skulle behöva lite bättre kondition för att orka "ordentligt". La skulle säkert fungera men att ge honom en bättre känsla på tävlingsbanan känns viktigare än att gå så högt i klasserna som möjligt. Det är mest för familjen som jag startar honom istället för deras döttrar, dem vill se vad han får för bedömning och i första hand vad för kommentarer av domaren. Självklart ställer jag upp trots att det var längesedan jag slutade rida ponny så är det alltid kul att få göra det igen. Att få tävla en gång också dessutom, är värsta drömmen.

Idag är en sån dag jag bara älskar min sport. Båda hästarna skötte sig jätte bra, jag hade kul och jag har lärt mig en massa nya saker av massören som behandlade Fabbe idag efter jag ridit klart JumJum. Hon berättade väldigt noggrant och gav mig en ökad förståelse över hur hästars kropp fungerar och vad som händer just nu i Fabbes. Hon är verkligen jätte duktig och både jag och Fabbe var väldigt nöja, tror jag i alla fall.


/Celina Kristmansson

Likes

Comments

"Ryttare är idrottare som tar täten"