View tracker

Vad ska man säga? Vart ska man ens börja?

Tog slut mellan mig och henne. Hallelujah.
Två tuffa veckor. Men konstant diablo spelande räddade mig.
Var så stressad att jag hörde röster. Men det gav med sig.

Träffade några idioter, fel människor. Inga känslor.

När jag låg på botten så skrev han till mig. Han som jag idag älskar över allting annat på denna jorden.

Som bonus blev jag styvmamma till en underbar liten Nathalie som blir 3 år på söndag.

Jag upplevde nyligen en av mina värsta hypomanier som varade i 2 veckor tills min läkare snabbt satte in abilify. Pendlade som fan i mitt humör. Nu mår jag prima ballerina.
Även om mycket är kaos. Och jag mår bra.

Jag är under utredning fortfarande. Diskuteras att börja med DBT. Hoppas. Dom ska hjälpa med egen lägenhet. För nu går detta inte längre.

Tack till min älskling. Idag är det 2 månader. Jag längtar tills vår framtid. Är så tacksam för att jag dumpat idioter och dom har dumpat mig för dom ledde mig till dig älskling.

Idag ska jag vara med i P4 Halland om min historia med självskadebeteendet jag kämpar med.


Nu köööör vi!


Idag ska dreads sättas i.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


"Det finns så mycket bra i livet som jag borde tacka för

men jag kan inte känna lyckan bara känner mig död

Det finns ett sår i mig som aldrig kanske läker

och det är sjukt att livet aldrig byter väder

har varit kolsvart nu så länge jag kan minnas

har bara svaga minnen kvar från tiden innan

Men det var länge sen jag kände riktig glädje

och ibland kan jag känna att jag saknar världen"


Likes

Comments

View tracker

Den 5 december satte jag på tåget. Jag skulle inte långt. Bara några mil. Jag var så otroligt nervös. Men visste att det skulle bli en kort fling, för du skulle inte vilja ha mig. Jag hade aldrig vågat med en tjej. Aldrig vågat hålla en tjejs hand in public. Även om jag var homosexuell. Så vågade jag ändå inte..

Jag kliver av bussen på stortorget. Det är kyligt. Du hade smsat om vart du stod och väntade. Jag tittade. Där stod du. Jag går fram till dig. Du gav mig en kyss. Det klickade.
Det var årets idolfinal och det var Lisa Ajax som vann, hon sjöng vår första sång.

Det var den 7 december 2014 jag haffade dig så ingen annan fick dig. Du önskade dig en flickvän i julklapp.
Du fick mig.

Jag kunde aldrig någonsin se mig själv gå pride hand i hand med kvinnan jag älskar.
Vi hade förlovad oss på alla hjärtans dag. Kind of som att säga "för alltid" och inte att vi måste gifta oss. Den biten ville vi spara.

Jag höll din hand. Släppte aldrig greppet. Vi gick igenom Varberg. Vid torget står mamma och fotar oss.
Jag var så himla stolt över att gå bredvid denna vackra individ och förstå att hon är min.

Du är den som får mig hoppas. Du är den som får mig le.
Jag är så stolt för att få kalla dig för min älskling.
Jag kommer göra allt i min makt nu för att du ska må bra. För att vi ska må bra. För att det ska vara du och jag.
Jag ger aldrig upp.

Vi blev sambos i november.

Minns du vad du sa tidigare? De där orden jag väntat på. "Vill du gifta dig med mig?".

Älskling. Svaret är... Jaaaa!!!




Jag älskar dig.

Likes

Comments

Som jag har skrivit tidigare håller jag på med en omfattande utredning. Jag har nu fått diagnosen Bipolär.
Som jag också skrev tidigare så skulle jag föreslå ny medicinering.. Och det blev denna (inte den dosen dock!)

Lithium! Eller Lithionit. Eller alla namn.

Jag har tagit prover inför Lithium. Ska till min sköterska den 8 december och få all information dom ger när man behandlas med denna medicinen.
Jag känner bara.... ÄNTLIGEN RÄTT DIAGNOS.
Fuck Cyklotymi.

Jag bor och är folkbokförd i Falkenberg nu.
Tillsammans med min sambo.
Kan inte vara lyckligare <3

Likes

Comments

Om det bara hade räckt med bara min kärlek till dig. För när du steg ned på denna jorden rund var du älskad från första stund.

Känns som igår som telefonen ringde. Kvinnan som ringde brukade aldrig ringa. Så det vred sig i magen. Nu hade det hänt något hemskt.

Jag minns dig så väl Elin. Du satte dig vid mig på bussen till lägret. Jag var så nervös, hade knappt sovit under natten. Fastän jag inte visste ditt namn. Eller att du skulle förändra mitt liv totalt. Så läkte du ändå mig med din närvaro från första stund.

Du fanns där från första stunden på lägret. Du blev min trygga famn. Du blev min klippa. Jag fick förtroende för en vuxen för första gången. Jag var bara 16 år. Du var den enda som inte svek mig. När du log spred du ljus i din närhet. Minns du mina ångestnätter som vi gick en promenad mitt i natten för att du skulle lindra den? Hur du läste för mig för att jag skulle kunna somna. Minns när du namngav dig själv för min Mama. För du var min rumsmamma. Men du sa att du är min Mama. Du ringde alltid mig eller smsade. För att du fanns där. Du skrev på hjärtat vi fick sista dagen på lägret "jag finns kvar".

Hösten 2010 var det dags för ännu ett läger. Jag hade aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jag minns att jag sa till dig första kvällen "Jag vill inte leva mer. Jag kommer att ta mitt liv". Du grät. Du sa "Du får aldrig lämna mig". Några dagar senare låg jag på akuten med alldeles för många sömntabletter i kroppen. Den dödliga dosen. Men jag såg dig titta på mig efter att jag svalt tabletterna. Du log. Jag fick panik över att lämna dig. Så jag berättade vad jag hade gjort.

Jag vaknade upp på akuten. Du höll min hand. Vi lovade varandra att alltid finnas.
Du sa att du såg mig som dottern du aldrig fått.

Ett år senare. Nästan exakt 1 år.
Då säger kvinnan på andra sidan luren att du inte längre finns. Du hade slutat andas. Jag bara föll ihop på golvet och tappade telefonen. Tårarna rann och jag kunde inte andas. Du var mitt syre men nu fanns du inte längre.
Maskrosbarn försökte dölja hur du dog till sista sekund. Men jag frågade din sambo, han sa exakt som det var. Självmord. Du valde att avsluta ditt liv. Jag tänker inte låta mig tystas av den (jävla) organisationen. Alla ska veta verkligheten. Sanningen.
Du valde vägen upp till himlen och bli fri.
Du blev 26 år.

Det har nu gått över 4 år. Jag har ett tomrum i hjärtat. Mitt hjärta gör konstant ont. Men jag vet att du finns med mig i varje steg.

Jag kommer alltid att minnas dig.
Jag älskar dig.

/Din dotter

Likes

Comments

Jag var 6 år. Eller 7 år.
Jag lekte med min bästa vän i området där vi bodde. Det var min fristad från allt kaos som var hemma. Det var då jag kunde andas och det var då det tillförde syre till mina lungor.

Jag har inte berättat exakt vad som hände. Eller jag började inte prata om det förrän jag var 17 år gammal. Det var då min f.d bästa vän från barndomen ringde. Cirka 10 år efter händelsen. Det var då hon berättade. Det var då hon satte ord på det jag hade förträngt så mycket att jag inte ens visste att det hade hänt. Men hennes påminnelse drog mig tillbaka.

Vi lekte där vi brukade leka. Vid vattnet som såg ut som en sjö. Det var du och jag och vi hade varit bästa vänner i ett par år. Varje gång vi lekte var det en fristad för oss båda då vi båda hade det kaos hemma.

Han kom från ingenstans. Han började ta på min kropp. Jag sprang iväg. Han sprang efter. Min bästa vän blev rädd och sprang hem till sin mamma. Men jag blev kvar. Han drog mig till en buske och tog av mig mina kläder. Exakt när han tänkte förstöra mig så hörde jag någon skrika. Det var min bästa väns mamma. Hon stoppade det. Men du förstörde mig ändå. Han sprang iväg. Där stod jag och visste ingenting. Han försökte våldta mig.

Likes

Comments

Jag var så trasig. Jag var så otroligt skadad.

Jag var oskuld och hade aldrig hittat rätt.
Jag var sjutton år gammal.
Jag ville bara att jag skulle hitta min kärlek. Inte med honom. Men han ville ju ha mig på det sättet som ingen annan ville.

Var en väldigt trasig sjuttonåring.
Jag gick in på sidan QX som jag blev medlem i för att jag kom ut som bisexuell.
Direkt efter att jag blev medlem på qruiser (QX) så skrev en man på 36 år till mig.
Allt är så suddigt. Men han ville ha sex med mig. Det ville ingen annan. Detta kunde bli min första gång. Men jag ville bara skada mig själv.

Jag fixar mig efter hans önskemål.
Går ut till busskuren och väntar på att han ska hämta upp mig i sin bil och vidare till hotell i Göteborg.
Jag får panik. Fumlar upp telefonen och skriver att jag kan inte. Jag måste gå hem.

Jag gick hem. Där tog jag bort mitt smink. Tog på mig mjukiskläder.

Min mobiltelefon vibrerar. Det är han. Han är arg. Nästan hotfull.
Jag säger Nej, jag vill inte. Nej.
*självdestruktiva tankarna är i full gång*
och skriker: GÖR DET. HA SEX MED HONOM. DÅ SKADAR DU DIG SJÄLV.
Han fortsätter att tjata...

Han luktar gamla cigaretter. Med tuggummi. Jag ryser. Känner mig illamående.
Jag får panik. Ber honom att stanna till vid min gamla ridskola.

Han pratar med mig. Jag säger ingenting. Han tar av mig mina kläder. Nej, säger nej. Han fortsätter med sina äckliga händer mot min kropp. Hans hand letar sig nedåt. Jag spänner ihop låren och jag säger nej.
Han tvingar in sin äckliga kuk in i min mun. Jag spyr lite. Han fortsätter. Jag säger nej. Han fortsätter. Jag klarar inte av att skrika eller säga nej mer. Stretar jag emot så blir det värre.
Han stoppar in sin äckliga sak i mig. Det känns knappt. Jag är i en annan värld. Det luktar cigarettlukt och läder där jag ligger i baksätet. Han stoppar i den där bak. Bara in. Hela jag gör ont. Han fortsätter.

Min röst tystnade.

Han tog min oskuld.
Han våldtog mig.

Likes

Comments

Har tänkt att göra den här uppdateringen väldigt länge nu. För fler och fler tar bort mig som vän på facebook och i dagens läge betyder det att man då officiellt avslutar ens vänskap. Hugger en i ryggen och man inser vem som är äkta vän eller inte, falsk eller inte. Jag har hållit igen nu ett bra tag men nu har jag faktiskt fått nog.

Du som läser detta och funderar på att ta bort mig på facebook pga mina åsikter och för att jag är psykiskt sjuk. Du kan göra det nu, så slipper du att läsa resten.

Jag insjuknade i tonåren i bipolär sjukdom, jag var jättesjuk. Suicidal, självdestruktiv och tänkte ingenting mer än svart och på döden. Det var liksom mina bästa vänner, för jag hade ingen annan.

2013 fick jag diagnosen Cyklotymi (Bipolär två och en halv). Men utreds nu för ren bipolaritet. Jag har också diagnosen Paniksyndrom som betyder i stort sätt att jag får panikångest vid rädsla (när jag är ute bland folk för att jag inte har kontroll) och för att jag har hög ångestnivå. Jag utreds också för PTSD och ADD.
Jag vill ha klartecken på alla diagnoser så jag vet exakt hur jag ska behandlas och må bättre än jag gör idag
​.

JAG VALDE INTE ATT BLI PSYKISKT SJUK!!!
Det är starka gener som orsakat det och yttre faktorer.
Har du tagit tid att fråga mig hur det kommer sig att jag mått otroligt dåligt under dessa år? Näää, precis. Då har du faktiskt inte rätten att döma mig.

Varför ska jag behöva förklara mig för mina vänner ens?
​Hur jävla fel är det?
​Varför ska jag ursäkta att jag är psykiskt sjuk.


Vill inte höra saker som "Sluta klaga", "Ryck upp dig", "Må bättre". 
Skulle du säga något sådant till någon med t.ex cancer? Nej jag tror nog inte det.

Varför frågar du "Hur mår du?" om du egentligen inte alls vill höra sanningen.

Idag mår jag bra, tack vare all hjälp jag tar inom öppenvården.
Jag bestämde mig 2011 när Elin tog sitt liv att jag skulle leva.
Jag tänker inte ta mitt liv, även om psykisk ohälsa gör ungefär så man har det automatiskt för det är en del av sjukdomen.

Jag är värd att må bra och ha vänner som faktiskt bryr sig.

Så känner du just nu, jag orkar inte vara din vän. BYE BYE, SEE YOU NEVER.

Tack för mig.

Likes

Comments

Just nu är jag mitt uppe i att flytta. Har så otroligt mycket skit. Men det känns bra och rätt. Krävdes mycket för mig att inse att det är med henne jag vill bo med. Men jag insåg det till slut.

Jag har fått en tidigare läkartid till min ordinare läkare, han är fantastisk så hoppas på medicinbytet jag nämnde innan. Så man kanske kan ta bort två och ha en som har samma effekt som två. Så vi får la hoppas på det bästa.

Idag har jag sovit otroligt dåligt och mått väldigt illa så hoppas på att få sova i natt, ordentligt.

​Här får ni en av mina favoritlåtar. Kan inte förstå att jag sett detta live, helt jävla fantastiskt.
Katy Perry har verkligen räddat mitt liv hundra gånger om.

Likes

Comments

Lamotrigin har jag haft innan men jag tror att den var på fel dos och fungerade inte riktigt som jag ville. Hade 150 mg och skulle behövt dubbla.

Litium
Aldrig testat men är den medicinen jag vill ha mest.


Dessa två mediciner gör att jag kan utesluta två mediciner som jag får svåra biverkningar av. Venlafaxin och Zeldox.

Likes

Comments