View tracker

Att hålla kvar och släppa taget. Man håller kvar för att man litar på tryggheten man har haft. Man håller kvar vid känslan att det här var den personen jag skulle spendera resten av mitt liv med. Men man släpper även taget.

Man inser att den här människan som på något vis skulle vara ditt livs stora kärlek, har sårat dig. Han har sårat dig på ett sätt som är oförlåtligt. Han lovade att han aldrig skulle såra dig, att alltid finnas där - vad som än händer. Men efter ett tag så inser man att det bara var en av alla osanningar som badar i havet av lögner och svek. Din sorg går över till ilska. Ilska över hur du faktiskt blir behandlad, och att han inte kan förstå vad han har gjort för att han har fullt upp med att leva i sin fantasi värld.

Men jag är inte bitter. Jag är inte ledsen. Jag är heller inte arg längre. Jag är tacksam! Jag är tacksam över att jag har blivit behandlad som jag har, för det har lärt mig en läxa. En av livets alla läxor. Allt han har gjort mot mig, hjälper mig att släppa taget. Jag håller inte kvar längre. Så tack för att du är ett jävla svin. Tack för att du fick mig att hitta min egen styrka. Tack för att du gör det så enkelt för mig att släppa taget om dig. Och tack för att du gör det så fantastiskt enkelt att veta precis vad jag inte vill ha i min framtid, nu kan jag äntligen gå vidare.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

I ett förhållande så måste man vara beredd att offra en del av sig själv. Man måste vara beredd att kämpa för att det ska fungera. Man måste vara beredd på att man är olika och att ny kärleken försvinner. Man måste vara beredd på att det inte alltid kommer att vara solsken, utan även en hel del regn.

Men att få ge en del av sig själv och känna hur djup en kärlek är när fjärilarna i magen har försvunnit, det är det bästa som finns. Många tappar bort sig i ''förhållandefällan'', då saker börjar gå på rutin. Men det händer nästan alla. Det viktiga är att man aldrig ger upp på varandra utan att man kämpar sig genom regnet. Hur lång tid det än tar att inse det, så blir det som en blixt från klar himmel att anledningen till att man hamnade där man hamnade var för att man slutade göra dem sakerna för varandra som det tog för att få varandra. Man glömmer bort att det är det lilla som räknas och hur underbart man faktiskt har det. Det är då man ska kämpa. Det är då man ska kämpa arslet av sig för att man ska aldrig ge upp på dem sakerna man älskar.

Likes

Comments

Jag trodde att jag skulle dö. Jag rasade ihop på badrumsgolvet, jag kunde inte andas och det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstkorgen vilken sekund som helst. Det var som att all smärta som jag har upplevt i hela mitt liv, kom på en och samma gång. Det var min första panikångestattack. Jag låg på badrumsgolvet och det enda som gick igenom mitt huvud var att ''nu dör jag''. Rädslan över att jag skulle dö utan honom fick mig att önska, för bara någon sekund, att jag faktiskt skulle dö där och då. För då skulle all min smärta försvinna, all ångest och all rädsla.

Trots att det kändes som att jag skulle dö, så fanns mina tankar ändå på honom. När jag behövde honom som mest så fanns han inte där. När jag väl fick mig upp från golvet så åkte jag till sjukhuset. Läkaren sa att jag hade fått en panikångestattack till följd av en akut krisreaktion och dem skrev ut lugnande.

Jag trodde att han skulle finnas där för mig i en situation som denna, han hade ju lovat att finns där i vått och torrt. Men det är ju det med löften. Dem bryts så enkelt.


Likes

Comments

​Har du någonsin älskat någon så mycket att du inte vet vad du ska ta dig till? Det har jag. När man tappar den personen, personen som man skulle leva med resten av sitt liv. Den personen som var så mycket mer än bara din pojkvän. Han var din bästa vän, din älskare, din trygghet och ditt hem. 

När man har bönat och bett med tunga tårar som rinner ner för kinderna att han ska ge dig en till chans. När du sitter där och blottar ditt hjärta, och han säger nej. Han vill inte. När du vet att ni är gjorda för varandra och att ni kommer att bli lyckliga tillsammans. Men han säger fortfarande nej. Han har gått vidare. Ditt liv raseras, står still och du känner all den här smärtan, och han har gått vidare. Han är lycklig med någon annan. 

Folk säger till mig att ''det löser sig'' och att ''livet går vidare'', jo, nog fan vet jag det. Men vad ska man ta sig till till dess? Hur ska man kunna bearbeta all denna smärta? Vad ska man göra tills dess att livet faktiskt går vidare?

Likes

Comments

​Ni vet den där känslan när man fått en käftsmäll av livet? Så känner jag just nu, och livet slutar inte slå. Jag får nävar som svingar förbi med bitar av verkligheten. Min egen verklighet.

Jag kan inte räkna hur många tårar jag fällt, hur många skrik min huvudkudde har kvävt, hur många gånger jag velat och faktiskt har brutit ihop över just det - min verklighet. Men det spelar ingen roll. Hur många tårar jag än måste gråta, hur många skrik jag än måste kväva och hur många gånger jag än faller ned så vet jag att jag alltid kommer att resa mig upp igen. Jag vet att man måste falla för att flyga. Jag vet att man måste vara sin egen hjälte ibland.

Så jag kommer att gråta tills tårarna tar slut. Jag kommer skrika tills rösten brister. Jag kommer att falla så många gånger som det behövs. För jag vet att när det är över, när allting är över, när livet vill ge mig ytterligare en smäll så kommer jag att kunna slå tillbaka. För jag är starkare än vad jag vet. Jag är stark.

Likes

Comments