För över ett år sedan fick jag diagnosen hypotyreos, vilket innebär att min sköldkörtel producerar för lite hormoner.
Sköldkörteln producerar hormoner som påverkar nästan hela kroppens funktioner, allra mest ämnesomsättningen.
Jag sökte hjälp eftersom jag trodde att jag hade diabetes, alla symptomerna stämde in på det. Jag hade även gått upp 15 kilo på enbart några månader.. .Läkaren sa att blodproverna låg bra och att det visade sig att jag inte hade diabetes. Konstigt tyckte jag... Hon sa sedan att hon gärna ville ta ett prov till, för att utesluta fler saker. Då visade sig att jag hade underproduktion av hormoner på sköldkörteln. Alltså dessa symptomerna som jag trodde var diabetes visade sig vara hypotyreos.

Hypotyreos är inget man skämtar om. Att konstant vara trött, orkeslös, törstig, förvirrad är bara några få av mina dagliga struggles. Varenda läkare man kommer till mer eller mindre skrattar åt en och säger att dessa symptomerna har ingenting med sjukdomen att göra. Även fast man tar levaxin, som är till för att jämna ut värdena så mår man inte bra.
Senast idag träffade jag en läkare som bad mig att börja med LCHF-dieten och sluta med sötsaker för att dessa symptomerna skulle försvinna. (jag, som inte är överviktig och knappt äter sötsaker).
Men han är inte den enda som dumförklarat en, att ha denna sjukdomen är som att vara deprimerad, varenda person säger till en att ta tag i ditt liv och var lite gladare så mår du bättre. Det är inte enkelt att må bra när hela ens kropp och hjärna motarbetar varandra.

Man blir psykisk såsom fysisk sjuk. Mentalt trött, minnesförlust, dålig koncentration, deprimerad, panikattacker är några få symptomer som jag fightar mot. Ont i ländryggen, handledssmärta, svullet ansikte och fötter samt händer, yrsel, ryckningar i kroppen, ringande ljud i öronen, tryckande huvudvärk är mer eller mindre vardagsmat som jag lärt mig att leva med.

Jag blir väldigt lätt upprörd, gråter för minsta sak, eller så blossar jag upp och blir fly förbannad för ingenting. Att vara 20 år och försöka få läkarna att lyssna på en är omöjligt. De sitter och tittar på en som att du är dö dum i huvudet, jag kan det här bättre än dig. Sammanlagt det senaste året har jag varit på vårdcentralen ca 15 gånger, för att ta blodprover och prata med OLIKA läkare varenda gång.

Det är inte alltid enkelt i livet, man gör det bästa av situationen. Ni kanske inte alltid märker på mig när jag mår dåligt eller när jag mår som sämst, för att jag har lärt mig att ta på mig den "glada" masken och inte visa mig sårbar. Något som tröttar ut en ännu mer. Det är verkligen hemskt att leva med denna sjukdomen, för minsta lilla stressen får din ångest att krypa fram och men ångest kommer panikattacker.

Jag hoppas att ni lyssnar på folk som har samma sjukdom som jag har, för detta är en verklig sjukdom som jag och många fler kommer få leva med LIVET ut.

Här under kommer en länk på symptomer en person med hypotyreos kan uppleva. Där mycket stämmer in på enbart en person.
http://skoldkortelforbundet.se/sjukdomar/hypotyreos-symptom/

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Var ute och körde innan idag precis vid solnedgången. Jag kan inget annat än säga att det var supervackert. Stannade vid Sövdesjön och tog en bild. Helt magiskt! Tråkigt nog är den tagen med mobil..

I måndags var jag tillbaka i hemtjänsten och gick bredvid, var så längesedan jag jobbade så kände mig väldigt ringrostig. Men det gick hur bra som helst, bättre än förväntat. Gick även bredvid i tisdags fast på kvällen, mycket som förändrats men det är fortfarande sig likt.
Resten av veckan har bestått utav att bara ta det lugnt, sökt ytterligare jobb, men tråkigt att de aldrig hör av sig om man får komma på intervju eller inte.

Helgen består av att bara ta det lugnt, Elin kommer hit i kväll och vi ska dricka lite vin!

Ha en lugn kväll allesammans!!


Likes

Comments

Det var ett tag sedan man var inne på sin blogg, rättare sagt snart 2 år sedan!
2015 var ett hektiskt år, med både bal, studentresa och student + jag blev moster till en underbar liten kille. Jag började redan 4 dagar efter jag tagit studenten med att jobba inom hemtjänst Söder i Tomelilla. Vilket jag gjorde till slutet av augusti då jag började plugga i stället. (mer om det senare)

2016 hände det massvis med saker. Så mycket att jag knappt kommer ihåg. Men en av dagarna som etsade sig mer än dem andra var den 17 april, min farfar gick bort 3 veckor efter han kom in på lasarettet i Ystad. Från att han mådde bra 4 veckor innan han gick bort till att han helt plötsligt inte kunde röra kroppen 2 veckor senare.
Jag började sedan i början av september att plugga på Malmö Högskola till gymnasielärare i historia. Jag fick även min första lägenhet, vilket fortfarande känns helt ofattbart.

Nu i början av 2017 består mitt liv av att söka jobb frenetiskt, därför jag planerar på att hoppa av skolan. Anledningen till avhoppet är att det verkligen inte var någonting för mig, det enda som smärtar är att man inte får träffa dessa underbara personerna i ens studiegrupp mer. Men life goes on... tyvärrrrrr
Planerna är att till en början gå tillbaka till hemtjänsten nu efter avhoppet, men jag letar fortfarande jobb.

Var på överraskningsfest för Thor i lördags, det var så roligt. Tills jag började inse att min röst försvann mer och mer så jag vid halv tolv tiden fick bege mig hemåt. Men hans reaktion var prisvärd! Vi stod alla inne i deras vardagsrum i helt mörker, när han insåg det flög han bakåt och gjorde sig beredd för att slåss haha!!

Så just nu sitter jag med världens värsta rethosta, täppt näsa och knappt någon röst.

Som sagt var det ett tag sedan jag var inne på bloggen, och vet inte hur mycket jag kommer att skriva nya inlägg men vi kan ju alltid hoppas på förbättring.

Vi ses!



Likes

Comments

Är det konstigt att ungdomar hamnar i depression? Är det konstigt att gymnasieelever tillslut ger upp hoppet på att lyckas?

Från första dagen i gymnasiet drömde man om hur det skulle kännas att ta studenten, att stå på trappan o se alla människor väntandes på sina barn, barnbarn etc. Man gjorde sitt bästa för att få bra betyg, lyckas lämna in uppgifterna i tid och vara så bra man kunde så man skulle kunna plugga vidare. Från första året för mig var det enda som räknades ett bra betyg ( Ett C eller högre), i tvåan gav jag upp lite på det och kunde acceptera ett E( man blev ju iaf godkänd!) och nu i trean, sista året, gråter man varenda dag för att man vill lyckas få en gymnasieexamen. Man går i TRE år för att skriva ett examensarbete som ska uppfylla vissa krav för att bli godkänd (E är det enda betyget).

GYMNASIEELEVER ÄR MÄNNISKOR, vi är mänskliga och man ska få lov att få göra misstag. MEN inte när det gäller examensarbetet. Där ska man uppfylla allting, råkar man och missar att skriva en källa eller glömmer skriva när man hämtar en källa blir det ett F. Automatiskt. Vi ska vara som robotar, omänskliga varelser. Vi får inte lov att misslyckas, vi får inte lov att tappa förståndet för då är vi körda. Vi lämnar alltså tre år bakom oss genom att vi va mänskliga, blinda på vårt eget arbete.

Om vi vill kunna plugga vidare på högskola måste man bo i särskilda kommuner som accepterar att man skriver om sitt gymnasiearbete. Men då hamnar man i en annan kvalgrupp och har en sämre chans till att komma in på högskolan. <--- därför ska man lyckas från första början. :)

Så ett tips till alla elever är, var omänskliga, var robotar och lyssna på allt lärarna säger och var maniska. Det hjälper inte att gråta, hamna i en depression för ingen tar hänsyn till det så som du skulle behövt.

Likes

Comments

Idag börjar Red My Lips! En internationell organisations som inte vinner något mer än att alla har röda läppar! Dessa röda läpparna är ett vapen och ett verktyg för att väcka uppmärksamhet om sexuell misshandel, våldtäktsoffer och de som blir anklagade för att vara skyldig till en sexuell händelse för att de blev utnyttjade.

Precis som Movember (alltså no shave november) är detta ett sätt att synas på! Genom hela april ska detta röda läppstift bäras, visst själv kommer jag vara slarvig, men det är för att jag inte kan ha så mycket smink på mig på jobbet :(
Men hela april handlar om Sexual Assault Awareness Month, och som sagt jag stödjer detta för att så många blir utsatta för övergrepp dagligen, även i ens närmsta krets!

Stödjer ni också detta? På med ert finaste röda läppstift och våga visa er med det!

(Nej ej en riktig piercing)

Likes

Comments