Undrar vilken kreativa sida som är starkast hos mig...? Skriver och målar om vart annat ibland, de känns inte riktigt bra. En tavla ligger och halvfärdig medan jag helt plötsligt får impuls av en reflektion jag hade och skrev istället. Är ej bra det där.. Eller?

Måste bestämma mig för en eller ha en trigger som inspirerar dem på olika sätt. Va som får mig måla är lite oklart men har nog med att man får upp en inre bild av något fast egentligen kan de va färger eller pysslet i sig själv. Medan skrivandet kan triggas av en så enkel grej som fb. Målandet triggas ej på samma sätt av fb, är nog de som kommer på villovägar att kolla fb mitt i målandet istället för musik och en kopp te eller glas vin. 🙂

Jaja tids nog blir en nog klokare på vad allt ska leda till. Vet att jag har en del annat och göra me, så får väl ta allt i sin takt. Inom sinom tid blir en klokare och erfarna, dock är jag avundsjuk på den erfarenhet och glöd jag hade för 4-5år sedan och tror jag ska hitta tillbaka ditt..tror bara inte riktigt de funkar så...

Träffat en hel del nya folk på sistone vilket nog kan vara bra för att försöka gå vidare från oförstående från folk omkring mig från förr och de skapar nog eller leder nog till en ny inspiration som snart nybliven 30-åring. 😋 30 ehhh är som 17 ibland... 🤔

Foto har jag tagit i somras på en brun kärrhök

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Lite julpyssel som en gjort på sista. Har aldrig vart mycket för julen men man ändrar väl lite uppfattning när man pysslar lite då får man mer humör för de.

Är väl prylhysterin och sen att man vet att det finns människor som både är ensamma, missförstånda och fattiga som gör att man ofta drar sig undan men det har väl me också att jag bor ihop med barn nu också och då blir det tråkigt om nån i familjen inte är på julhumör.

Alltid velat rymma från födelsedag som är på fredag och va iväg till början på året för att slippa haha, men me lite pyssel och vanligt tänk så blir allt bra för snart vänder det även om mörkret dock ej stört mig speciellt mycket. Mer kylan tror jag fast nog mer hur folk känner sig som påverkar mig vissa jular.

Skulle dock käka gröt till frukost men insåg att jag köpt fel gröt, inte den som är färdig på 10min utan på 1 timme så blir väl vanlig frukost med någon kvarg eller något samt fengshui musik i lurarna. Är hemma me mitt bonusbarn idag också får se när han vaknar och vad som händer. 🙂

Önskar alla en härlig dag!

Likes

Comments

”Spirituell”, ordets sanna betydelse

Att vara spirituell eller spirituellt intresserad är en innebörd som blivit ganska missuppfattad i samhället av den stora massan. De flesta associerar ordet spirituell eller andlig med religioner och gudatro. Att vara spirituell eller andlig har egentligen inget med våra religioner att göra. En individ som är spirituell eller andlig behöver inte nödvändigtvis vara religiös. Alla individer har förmågan att känna sig spirituella som personer då det existerar inom oss alla.

Att vara spirituell betyder att man som individ har en själslig kontakt med alltet, dvs. man har en närvarande och medveten kontakt med allt omkring oss. Man är ett med alltet och känner sig inte separerad och splittrad som människa. Alltet kan vara djur, natur, våra medmänniskor, universum, subtila energier och intryck vi får av omvärlden. När man är spirituell har man en själsligt öppen kanal som är mottaglig för omgivningens intryck. Man är vaken och känslig för det som finns omkring oss. Man kan uppfatta fler nyanser och lager av omgivningen som andra missar.

Att en person kan vara känslig, är en bra sak då det betyder att hon kan snappa upp olika nyanser av omvärlden, och att hon är kvickare på att se sådant som det tar lite mer tid för andra att uppmärksamma. Det har att göra med att individer som är närvarande i nuet kan uppmärksamma intryck. De är också lika direkta i sina uttryck mot andra. En person som är spontan agerar utifrån sin spirituella förmåga genom att känna av något som de vill uttrycka eller göra.

Att verkligen känna och stanna upp i sina känslor samt intentioner, är också att vara spirituell. Känsligheten får oss att snappa upp både känslor och energier samt sådant som ligger över våra sinnens förmåga. Man kan till exempel känna av andras intentioner, avsikter, om de vill gott eller ont. När någon är hotfull eller hjärtlig kan de flesta av oss känna detta utan att denne uttryck det i ord. Att vara spirituell kan vara att man är sensitiv för att bedöma och uppfatta delar av en persons personlighet, karaktärsdrag eller speciella egenskaper. Att vara spirituell är att känna av den djupare meningen av universums lagar, dess samhörighet och enhetlighet.

Man känner sig ett med universums grandiosa kraft och ett med sitt eget gudomliga ljus som finns inom oss alla.

Original från "Det sanna ljuset i tillvaron" - Cecilia Ekman

Likes

Comments

Ett litet steg, för medvetenhet.

Ett litet steg, för förändring.

En ny vana, en ny tanke eller en ny upplevelse.

Ett litet steg, för hälsa.

Ett litet steg, för kärlek.

Ett litet steg, för existentiell balans.

Alla har vi olika förutsättningar, olika möjligheter och begränsningar.

En del har sådant andra inte har och tvärtom.

Det viktigaste är vad du kan göra, inte vad andra gör.

Vad kan du göra för att må bättre i ditt liv?

Du är drivkraften och källan till förändring.

Man måste inte komma i mål samtidigt.

Man måste inte gå samma vägar som andra.

Man väljer sin väg, den väg som känns rätt för sig själv.

Känn inte att du måste gå från ohälsosamt till hälsosamt i ett enda steg.

Det finns fler steg, fler mellan vägar.

Vi måste inte göra egna yoghurt:ar, tandkrämer, schampon, mat från grunden eller leva helt utan konsumtionsprylar, leva i skogen osv. Vi kan välja ekologiskt och utan tillsatser, vi kan välja bort en del konsumtionsprylar och vi kan tillbringa tid i naturen utan och bo där osv. Vi kan mellanlanda, det är tillåtet.

För varje steg du gör för sig själv, din existentiella balans och hälsa, är ett steg i rätt riktning.

Hur många steg din trappa består av är inte så viktigt, det är den gemensamma strävan efter något bättre och din egen resa som är det som betyder något.

Ett litet steg, är mycket i sig själv!

Likes

Comments

Varför vill jag fyra år tillbaka, jo för de va också innan jag möte mobbingen igen och blev slagen av min andra kille jag hade. För de är så svårt för folk att förstå, jag festa en hel del mellan 13-17år sen så skaffa jag seriöst förhållande som varade i 8 1/2år då jag slutade snusa och gick aldrig ut på krogen utan jag gjorde roliga saker, utvecklade mig själv, utbildade mig och gjorde massor av spännande saker.


Men de här människorna som bor i en liten ort i en sket kommun ja de vet inte ens vad en högskoleutbildning är eller va det är att utveckla sig själv. Jag valde att bilda mig inte bara på högskola utan även vidga min kunskap om livet och sådant som rörde samhälle och människans varande samt att nå fram till en spirituellt tillstånd som är trivsamt och existentiellt härligt att vara i.

Vilket sedan utvecklade mig att måla och skriva en bok om existentiell balans i sin tillvaro. Var mycket aktiv i att sprida kärleksbudskap men de sista åren har min egen energi blivit låg och jag har ej kunnat eller vetat vad jag ska säga, de sabbar bara istället för att sprida kärlek och kunskap runt mig vilket jag gjorde för tre-fyra år sedan. Vet att många av er på min Facebook måste undrat vart mina kärleksbudskap tog vägen, de kändes inte starka nog när jag var i den utsatta situation. Och ja de minskade faktiskt också mitt spirituella varande under den tid jag kan sedan va ute mer på krogen.

Likes

Comments

Saknar en tid i mitt liv så jag avlider ibland. Allt va perfekt. Min bästa vän till granne, jag och mitt ex var bra vänner även om vi var ihop fast jag ej kunde me att göra slut efter 8 1/2års förhållande, men min kärlek övergick till stark vänskap, vilket lede till att det tog slut efter ett tag men under tiden va han en själsfrände, jag bodde själv, läste litteraturvetenskap, målade, simma på badhuset, cyklade mysiga naturvägar, bodde skit mysigt, kreativ, glad och hade lagom avstånd till folk.


Visste att jag ej ville vara nära och ha kontakt med vissa folk som jag sedan råkade tyvärr ha. Jag hade de mest underbara meditationerna och njöt tillfullo av livet! Jag såg mig själv med enhörningar och att jag var glad och lycklig.

Visst har jag hittat en plats på nu som känns bra men skulle önska mig tillbaka till den tiden, var så full av liv och fanns knappt ett enda problem i hela världen, full av livskraft, fanns några stunder av sorg och problem men de var verkligen bara styrka och spirituell mognad och tillväxt som hade med konflikter med mitt ex bla. där jag tillslut insåg att det skulle va vänskap för mig. Ta mig tillbaka till 2013, ibland!

Hitta en bild på mig då, de ändå som jag kom på lite minus med den tiden är att jag är smalare nu än vid den tiden. För de va väl de som gjorde att jag simma, cykla, dansa och tog promenader mycket som var ett mål då och gå ner i vikt vilket jag lyckades med, rasa 20kg under den tiden. Och kommer troligtvis inte väga så mycket mer någon gång mer...hoppas jag. 🙂 Hade ingen helkroppsbild för tillfället men man kan nog ändå se skillnad på de två bilderna, sen vet jag inte om de va då jag var som störst heller... 🙃

Likes

Comments

Denna tavla skapade jag med en tanke på motpolerna ont och gott, mörkt och ljust. En kamp och en dragning till varandra. Jag ser det utifrån en världslig bild och en personlig när jag målade den, sen får var och en tolka den som de själva känner. För mig var det också en personlig kamp om min kreativa ensamma och egna sida som ville förändra världen och göra gott och mitt ex mörka energi som han försökte dra in mig i, då när jag målade den var min sida starkast men längre fram började hans sida ta över. De mörker han bar på fick mig att hamna ur kurs.

Färgerna runt det mörka och det ljusa ser jag som allt som sker omkring som kan dras åt det ena eller andra hållet som energi som spretar och drar åt mörkt eller gott. Rörelsen i livet som kan fångas av den ljusa alternativt den mörka sidan. Så även jag tänkte när jag målade att det är så i samhället, att vi tillför och omger oss av energi och det kan antingen dra sig till den ljusa alternativt den mörka sidan. Mer om pris och mått, går att fina här.

Likes

Comments

Jag tänkte i denna inlägg dela en video som jag har gjort för ett tag sedan om grunden till hur min bok är uppbyggd och läser ur boken som är det första kapitlet. Videon och kapitlet handlar om de obalanser och balanser som vår mångfacetterade själ kan hamna i, videos finns här

Om ni vill beställa boken finns den att hitta på www.spunk767.com och www.indigobarn.se samt att fråga efter den i din lokala bokhandel eller alternativt bibliotek eller maila mig på cisscco@gmail.com

Några recensioner går hitta på bokus samt på min ena hemsida. Boken heter "det sanna ljuset i tillvaron - Om existentiell balans och välbefinnande"

Likes

Comments

Min tavla "slingrande karusell" fick jag inspiration av att jag ville få ut den energi jag då hade efter ett besök på krogen. Jag kände fortfarande ett känslomässigt avtryck av människorna under kvällen samt att jag ser mig själv som en slingrande energi som vill få utlopp för något, samt att min existens passar ej in och att jag var fast någonstans i universum, känslomässigt hav ute i kosmos någonstans. Tavlan går att köpa eller se mått och pris på här

Man kan såklart tolka den hur man vill, ett alternativ till tolkning är kanske att de svarta stenar som är i havet är alla folk jag träffa och jag ville lysa som en sol och där i mellan skedde olika typer av energiutbyte med dem jag träffa under kvällen. 😊 

Likes

Comments

Delar ett kapitel från min bok "det sanna ljuset i tillvaron"

Det finns mycket att säga om psykiska diagnoser men fokusen här kommer ligga på det som kan skapa existentiell obalans och hur det kan bli en existentiell balans för individen. Det finns idag en hel del olika psykologiska diagnoser som grundar sig på att individen inte är hundraprocent utrustad för att klara av det liv som krävs av dem. Det är människor som inte passar in i det liv vi i samhället anser vara normalt.

Precis som jag tidigare nämnt så grundar sig samhället mycket på att kategorisera och placera saker, detta gäller även människor, detta så att det blir förståeligt för alla vad man har att göra med. Det finns en mall i samhället för vad som är ett normalt beteende, en osynlig överenskommelse. Det som är utanför den räckvidden, som den stora massan inte riktigt förstår blir kategoriserade i olika fack. Fler individer blir därför allt mer inhysta i diagnoser, inte alla men en hel del av dem som anses vara onormala.

Det är höga krav i samhället på att vara normal, så visst kan det vara skönt för en individ att förstå sig själva bättre genom en diagnos. Individen slipper också känna sig annorlunda och ensam om sina egenskaper. Enligt samhället är individen inte lika konstig längre bara begränsa di vissa avseenden när hon fått en diagnos. Människor har långt ifrån exakt samma personlighet, och det finns inget rätt svar på hur en person ska vara för att vara normal.

Gränsen för att diagnosisera en individ kan vara svår att veta. Hur vida det är rätt eller fel att diagnostisera någon finns det inget rätt svar på, då det är olika för var och en ifall det känns bra eller inte bra. Detta är därför inte vad jag kommer att diskutera. Det jag kommer fortsätta diskutera är huruvida diagnoserna påverkar vårt sätt att se på varandra och hur den påverkar den existentiella balansen.

När är en diagnos hälsosam?

För att individen ska kunna identifiera och bekräfta sina svårigheter samt nedsättningar, kan en diagnos hjälpa till. Individen får insikt i vad hon behöver hjälp med för att komma förbi dessa hinder och komma framåt i utvecklingen, samt hur hon kan hantera sin interaktion med samhället. Den här insikten kan öppna möjligheter till verktyg för att kunna få ett fullt fungerande liv, men också möjligheter till ett berikande och lyckligt liv. Då kan man interagera sin unika personlighet med de verktyg som man får genom att hantera sina svårigheter.

En jämförelse är att tänka sig en individ som blivit förlamad i benen i en olycka. Med hjälp av rätt verktyg i detta fall en rullstol kommer den här individen kunna ta sig fram mycket lättare, och med hjälp av träning finns det också individer som lyckats gå igen efter förlamning. Så här är det med psykologiska diagnoser också. När en individ fått en diagnos kan individen få hjälp för att reda ut sina känslor, tankar, svårigheter och blockeringar för att sedan kunna hantera dem. Med hjälp av fyra olika steg (uppfatta, förstå, hantera, använda) kan individen nå resultat med sina känslomässiga svårigheter.

Detta är en metod som kallas EQ, emotionell intelligens. Det går också att finna praktiska lösningar på hur man tillexempel hanterar sin ilska, koncentration eller ångest. Det finns sällan några varaktiga tillstånd i vårt psyke och det flesta går att lösa med rätt kunskap som passar just den individen. Det är inte meningen att någon individ ska känna sig olycklig hela sitt liv, därför kan man inte säga att någon får leva med att vara deprimerad eller okoncentrerad hela sitt liv.

Detta är inte rätt, för alla människor har möjlighet att må bra i sitt liv med sitt liv. Alla människor kan alltså över brygga de blockeringar de har och hitta hjälpmedel för dem som gör att de kan må bra i livet.

När är en diagnos ohälsosam?

En ohälsosam diagnos är när en individ får en diagnos utan att den är noga utvärderad, om det är den diagnos individen har eller behöver. Många kriterier på en del diagnoser är vaga och kan egentligen uppvisas hos vilken individ som helst, beroende på vilket skeende i livet hon är i. Ta till exempel depression vilket kan förväxlas med tillfällig nedstämdhet, då vi alla möter på kriser i livet som kan få oss känna oss helt nere. En del är i den här krisen kortare och del längre tid så tidsuppfattningen är relativ från individ till individ.

Om en individ är deprimerad så både känner och tänker denne oftast negativt. Detta inverkar på individens föreställningar, bedömningar och sociala beteende. Det är inte lätt att bryta dessa mönster men det är inte omöjligt. Ingen människa ska behöva gå och vara deprimerad hela sitt liv. Ingen individ ska heller behöva vara beroende av yttre omständigheter som till exempel mediciner för att må bra. Ett sådant här tillstånd går att lösa i individens inre med hjälp av att förstå och hantera sitt eget inre. Även ADHD och ADD kan förväxlas med barn som blivit utsatta för föräldrar med tillexempel narcissistisk personlighetsstörning, eller andra ohälsosamma uppväxtförhållande som innehåller utebliven eller ofullständig omvårdnad och ömhet.

Därför är det viktigt att vara försiktig innan man sätter diagnoser på en individ framför allt på barn. När ett barn diagnosiseras har läkare oftast bara eller främst föräldrarnas ord att gå på, vilka egentligen kan ljuga för att försvara sig själva.

Det är inte heller hälsosamt när en individ identifierar sig enbart med sin diagnos. När en individ identifierar sig enbart med sin diagnos tror hon inte på sig själv och sin egen förmåga. Hon behöver istället ständigt förankra och återkoppla till sin diagnos, när hon ska göra något i sitt liv. Individen ser istället sina begränsningar på grund av diagnosen, mer än på grund av sin nuvarande kapacitet. Individen ser vad som är möjligt och omöjligt utifrån sin diagnos istället för att förankra det i sin sanna personlighet. Det finns inga begränsningar eller blockeringar som inte går att övervinna. Med rätt hjälpmedel så är allt möjligt. Ta till exempel Mikael Andersson, en person som fötts utan armar och ben. Han har en enorm livskraft och beslutsamhet att övervinna de hinder han har i sitt liv. Han har inte bara övervunnit sina svårigheter utan han känner sig också lycklig och glad i sitt liv.

När det gäller de fysiska hindren eller åkommorna har samhället kommit en bit på väg, detta är också fullt möjligt för de med psykologiska diagnoser. Med rätt verktyg så kan individen få ett mycket gott liv även om hon har psykologiska svårigheter. Det är fråga om attityden till diagnoserna både från omgivningen och av individen själv.

Allting ligger i dina egna händer, hur du bestämmer dig för att uppfatta dig själv och livet, samt vad du själv väljer att vilja göra med det. Om viljan finns så är allt möjligt i ditt liv. Allt du vill göra med ditt liv är möjligt om du investerar tid och engagemang i det. Du kan klara alla svårigheter som du upplever att du har, det är du som bestämmer hur du vill att ditt liv ska vara.

En ohälsosam diagnos innebär också att man förlitar sig på andras rekommendationer. Det krävs att man är lite tuff, så att man kan stå upp för sig själv och sitt liv. Detta så att man inte litar blint på andras rekommendationer trots att det inte känns bra för en själv. Det finns inga universallösningar och därför är det viktigt att läsa på om flera olika lösningar, även en del alternativa metoder som en kontrast till det traditionella. Tänk sedan efter själv och känn in vad som är bra för just dig. Det finns ingen annan än individen själv som bär det ultimata ansvaret för sitt liv.

Det finns alltid lösningar på blockeringar och svårigheter som går att förändra och förbättra inom sig själv, i omgivningen, hemma eller på sin arbetsplats för att handskas med de svårigheter individen upplever. Dessa lösningar behöver inte alls vara svåra och komplicerade att genomföra. Mediciner är alltid tillfälliga lösningar och det finns alltid lösningar som exkluderar medicinering.

Reflektionsfrågor:

- Känner du krav på dig att var 100 procent på topp socialt och mentalt för att passa in? Hur tar dessa krav sig i uttryck?

- Vad tycker du om diagnostiseringar, är det för lätt eller för svårt att bli diagnostiserad?

– Känner du med en diagnos dig mer accepterad med diagnosen än innan? Varför, varför inte?

– Har du upplevt problem med att ha en diagnos?

– Vad för situationer har diagnosen hjälpt respektive stjälpt dig?

– Ser du diagnosen som en begränsning eller som ett verktyg för att nå bättre välmående? Hur tänker du?

– Känner du att din diagnos var befogad eller tycker du att du blivit missförstådd?

– Vart går gränser för att diagnostisera ett barn? När kan det vara bra respektive dåligt?

– Vad kan man göra som vuxen för att det ska bli så bra som möjligt för barn som är i behov av extra?

PS. Eftersom det är en blogg och ingen bok kommer jag ha lite egna åsikter på detta i nästa inlägg. DS.

Likes

Comments