Oj oj oj, vilken helg!

I lördags var det ettårs-kalas för vår lilla underbara dotter. Hur kul som helst! Vi hade hyrt lokal och bjöd in familj och vänner. Det blev verkligen lyckat. Är så stolt över Clara, hon var på så bra humör hela dagen. Jag tror att hon märkte, och älskade, att hela dagen handlade om henne :)

Hon var så intresserad av paketöppningen också. Jag trodde att hon skulle vara intresserad i 5 minuter och sedan vilja krypa iväg, men hon tittade på storögt under hela öppningen. Hon älskar redan att få paket den lilla gullisen!

Två av mina vänner har barn i ungefär samma ålder, så de lekte tillsammans alla tre. Helt underbart gulligt att sitta och titta på!


I söndags var det dags för flytt till nya radhuset. Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid, men när man väl sätter igång märker man ju att man har mer saker än man först trodde. Clara var hos mormor och morfar under tiden, vilket var väldigt skönt. Det var bra att kunna fokusera på flytten. Och Clara hade det så roligt! Men det tog som sagt längre tid än beräknat, så vi hann inte klart. Vi flyttade i alla fall alla stora saker, så det som är kvar kan köras i vår bil. Var över idag och hämtade det mesta, så nu är det bara lite småkrafs kvar..


Idag är det min sista mammaledighets-dag! Känns lite småsorgligt, men samtidigt är jag peppad på att ta mig tillbaka in i "ekorrhjulet". I november är det dags för inskolning, så det blir ju lite ledigt då också :)


Så det har varit en väldigt händelserik helg. Är det så konstigt då att jag kurat ihop mig i den ihopmonterade soffan med chips, cola och Unga föräldrar på play? Nej, det tycker jag inte!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag blev upprörd av någonting jag såg på tv för en vecka sen - och jag går fortfarande omkring och är irriterad över det. Jag kan inte släppa det!

Nu förstår jag att ni är väldigt spända över vad jag går omkring och irriterar mig över..

Här kommer det!

Jag tittade på Unga mammor. I den nya säsongen sitter en av mammorna i rullstol. Hon och sonen åker till ett lekland för att ha en rolig dag tillsammans där sonen kan springa runt och leka. Väl där springer personalen efter henne och säger att hon inte får ha med sig rullstolen in, eftersom då kan andra kräva att de ska få ha med sig barnvagnen in.

Jämför de på riktigt en rullstol med en barnvagn!

Hon behöver barnvagnen för att ta sig fram. Ett barn kan man bära.

Ska alla andra besökare hugga av sig fötterna och dra sig fram? De kan ju ha smuts på fötterna.. Det var ju uppenbarligen så leklandet tyckte att hon skulle förflytta sig, genom att dra sig framåt.

Eller tänkte det att hon inte ska få följa med sin son in på leklandet? Ska inte hon få spendera tid med sin son och se honom leka där inne? Tycker de att hon inte ska få se sin son ha roligt för att hon sitter i rullstol? Eller tycker de att hon ska berätta för sin son att de måste åka hem igen för att mamma inte får komma in på leklandet. Att han inte får leka och ha kul med de andra barnen för att mamma inte tänker dra sig fram på golvet?

Usch! Jag är så förbannad på det här leklandet!

Jag hoppas att människor bojkottar leklandet, de förtjänar det.

Likes

Comments

Tobbe: Är det ett Plopp-papper som ligger där?

Han pekar på beviset av min mens-choklad-frossa

Jag: Ja! Jag har mens, var sugen på choklad och på öppna förskolan sjöng vi om hästen Plopp som red i galopp. Så jag köpte Plopp. Deal with it!

Likes

Comments

Jag: Ikväll är det Världens tuffaste berg med Carina Berg, om du vill se..

Tobbe: Jobb

Jag: Vaddå, vad sa jag då?

Tobbe: Berg. Du sa Världens tuffaste berg.

Jag: Nästa programsuccé för Carina kanske - Världens tuffaste berg med Carina Berg.

Tobbe: Ja, typ bergsklättring...


You heard it here first, folks!


Likes

Comments

Över lag tycker jag att hjälporganisationer brukar vara starka när det gäller marknadsföring. De vet hur de drar på folks hjärtesträngar. De kan det här med emotional marketing! Men en reklamfilm jag såg nyligen håller inte riktigt måttet... I reklamfilmen säger de någonting i stil med: "vet du hur 50 kronor av DINA pengar kan hjälpa ett barn som har det svårt?", med en ordentlig betoning på DINA. Om det är någonting folk känner starkare för än människor som lider är det vår privata egendom.

Som jag skrivit om i tidigare blogginlägg reagerar vi mer när vi tror att en 12-årig flicka i Danmark ska giftas bort (Som jag skrivit om här , på min gamla bloggportal), än vad vi gör om en 8-årig flicka i Algeriet ska giftas bort. Hemskt, men sant. Så när de belyser att det rör sig om dina pengar, DINA alldeles egna ihoptjänade pengar, blir folk lite egoistiska. Om de vill få människor att skänka pengar måste de få folk att inte känna sådan äganderätt över SINA pengar. De måste fokusera på det emotionella.

Det största misstaget är att de betonar DINA pengar..

Likes

Comments

Jag är emot att spelsajter ploppar upp som ogräs, men jag reagerade faktiskt av en positiv anledning då jag såg en reklam härom dagen. I'll tell you why!

Jag blev inte imponerad för att de revolutionerat spelande eller hade en positiv inverkan på spelberoende, vilket såklart hade varit bättre - utan för att de hade en smart strategi för att få folk att välja just deras sajt (av alla miljoner som finns därute!). Som sagt, det finns en hel del spelsajter därute och från mitt perspektiv är den ena den andra likt, även om jag inte är någon expert på området... Denna sajt hade dock förstått att man inte bara kan locka med höga insättningsbonusar, utan måste öka det frekventa användandet.

Gratis är gott, som det brukar heta. Människor älskar gratis och bonusar. Vi dras till det. Denna spelsajt erbjöd en bonus vid varje insättning, inte bara vid den initiala. Jag vet hur jag fungerar och jag skulle bli beroende av att sätta in mer pengar för att få mer i bonus. Det är precis därför jag blivit så fäst vid Refunder just nu. Jag älskar att handla via de butiker som är anslutna till Refunder. I vissa fall har det kanske trillat i någonting jag egentligen inte behöver i varukorgen bara för att bonusen ska bli lite högre (men det berättar ingen för min man, okej?! :P) Som sagt, gratis är gott! Trots att jag gör av med pengar känns det som att jag tjänar någonting. Dum logik, jag vet. Men människan är dum ibland. Reptilhjärnan and all that.. Jag har till och med övergett min favoritbutik ett par gånger för att handla hos en konkurrent bara för att få bonus hos Refunder.

Se jag är både orolig för att detta kommer leda till att några som är fast i spelandet kommer spendera mer pengar för att jaga fler bonusar, fundersam över varför fler speltjänster inte använt denna strategi (i någon omfattning jag sett i alla fall, men det kommer väl..) och smått imponerad över perso

Dock minns jag inte vilken spelsajt detta var. Tecken på dåligt utformad marknadsföring i kombination med alltför många aktörer på marknaden!



Likes

Comments

För några dagar sedan beställde jag ett smycke till min syster i studentpresent. Två dagar senare får jag mail om att smycket inte finns i lager. Jag kan då antingen välja att avbeställa eller vänta 1-2 veckor. Jag vet att jag inte kommer hinna köpa smycket någon annan stans och få det levererat i tid, så jag väljer att vänta 1-2 veckor.

Tycker att det är otroligt dåligt att det inte framgick på hemsidan att det var slutsålt, så jag är väldigt irriterad på att inte kunna ge min syster presenten i tid.

Här har smyckesbutiken ett perfekt tillfälle att försöka omvandla min negativa kritik, vilket jag kanske sprider till andra via word-of-mouth, till positiv kritik - eller rent av förvandla mig till en inofficiell ambassadör. Skicka med någonting litet i paketet som plåster på såren. Det kan vara ett litet armband eller så. Billigt, men absolut inte skräp..

Jag uppdaterar när paketet kommer!

Likes

Comments

För någon vecka sedan följde jag med en vän till systembolaget för inhandling av present-vinet inför mors dag. Jag känner mig alltid lite malplacerad där inne eftersom jag sällan ingår i deras kundskara. Känner mig som 16 igen när jag traskar omkring bland flaskor och bag-in-box...

Dock älskar jag att gå omkring och titta på alla vackra flaskor. Om jag någon gång skulle ha en vinkällare skulle det inte vara för att jag njuter av att dricka fint vin, utan för att kunna samla på mig vackra flaskor. En vinflaske-hoarder...

Jag dras ofta till flaskor där etiketten har en minimalistisk design, medan min vän dras till de flaskor mer detaljerade etiketter. Vi är likadana då det gäller smycken, kläder och inredning. Det får mig att tro att vi även skulle ha olika smakpreferenser då det gäller vin. Att jag skulle föredra enklare smaker. Detta bör etiketterna visa köparen. Är det ett vin med enkla och rena smaker, eller utstuderade smakexplosioner?

Likes

Comments

Contains affiliate links

Älskar du TV-serien Mad Men? Jag fastnade i den till en början, men som de flesta serier tycker jag att de drog ut på den för länge. Två säsonger brukar jag i snitt titta på serier (Mad Men fastnade jag för längre än så), men sen tröttnar jag. Två klassiska exempel på detta är Lost och Prison Break. Tänker direkt på scenen i The Big Bang Theory när Sheldon och Leonard diskuterar nedläggning av TV-serier och Sheldon säger någonting i stil med: ".. eller så gör man dem sämre och sämre tills ingen vill titta längre, som i Lost." De hade en otroligt stor följarkrets, bland annat mig, men de visste inte när de skulle lägga ner. De försökte krama ut alldeles för mycket pengar ur publiken istället för att nöja sig med vad de fått. Jag förstår att det är en lätt fälla att falla ner i, när man är "on the go".

En serie jag läst inte kommer riskera detta är Bron. Skaparen Hans Rosenfeldt har i intervjuer sagt att han var osäker på en tredje säsong just av denna anledning. Det enda som skulle få honom att ändra sig var en riktigt bra story. Men det skulle också bli den sista. Nu är en säsong 3 påväg, så jag hoppas att den håller samma nivå som de två tidigare säsongerna.

Nu blev det mycket prat om serier, vilket inte var tanken. Det jag skulle skriva om var boken jag just nu satt tänderna i. Boken är skriven av marknadsföringsgurun David Ogilvy. Den är skriven 1983, vilket märks - även om den version jag läser är omarbetat 2015. Nedan är urklippt om Ogilvy från Wikipedia:

"David Ogilvy, född 23 juni 1911 i byn West Horsley i Surrey, död 21 juli 1999 på sitt slott Château de Touffou i Vienne i Frankrike, var en brittisk reklammakare."

Har man ett slott vet man att man har lyckats, ellerhur!?

"In 1962, Time magazine called David Ogilvy “the most sought-after wizard in today’s advertising industry.”

In his years as an advertising executive and copywriter, Ogilvy created some of the world’s most successful and iconic marketing campaigns, including the legendary Man in the Hathaway Shirt, plus notable efforts for Schwepps, Rolls Royce, and the island of Puerto Rico among many others."
(http://www.copyblogger.com/lessons-from-david-ogilvy/)

Boken heter kort och gott Ogilvy on Advertising. Titeln är skriven med svart text på vit bakgrund, någonting han i boken pratar mycket om som optimalt vid copy. Man märker varför han lyckades. Han är smart och förstår människor, men mycket i boken får en att tänka på Mad Men. Man kan se kostymnissar på stora kontor med yppiga sekreterare framför sig under läsningen. Några av de läxor han lär ut är inte riktigt applicerbart i dagens samhälle, även om mycket han skriver om är ständiga tumregler. Det skulle vara spännande att se honom ta till sig dagens klimat och se honom göra underverk!

Nu har jag inte läst hela boken, men han verkar vara i sitt esse vid printannonser. I dagens samhälle, när fler och fler väljer bort tidningar och istället använder internet på diverse enheter, undrar man hur han skulle använda sin briljans och utforma annonser i detta medium.

Men verkligen en läsvärd bok. Mycket grundläggande tips att ständigt ha i bakhuvuden och en historielektion på samma gång. Jag älskar alla bilder på gamla annonser!





Ogilvy on Advertising

Likes

Comments

Min svåger arbetar just nu på sitt intagningsarbete till Hyper Island. Uppgiften denna gång är att skapa någonting för att underlätta eller stötta ett problem i vardagen eller världen. Jag funderade på detta igår, specifikt hur man med hjälp av marknadsföring kan skapa uppmärksamhet för orättvisor i världen. Ett väldigt bra exempel på detta är denna kampanj, som jag skrivit om tidigare, där vi i en blogg får följa Thea - en 12-årig norsk flicka som ska gifta sig med den 25 år äldre Geir. Innan det framkom att detta var en reklamkupp skapad för att folk skulle få upp ögonen för barnäktenskap runt om i världen var det många som ringde polisen och försökte förhindra bröllopet. 

 

Detta är smart eftersom vi människor känner mer för en individ, jämfört med en oidentifierad grupp av människor. Är du fadder till ett barn i Afrika? Visst känner du mer för detta barn och vill det väl, jämfört med alla andra barn i Afrika? Det är hemskt, men det är så vi människor fungerar. Marknadsföring för välgörenhet som belyser en individ drar på våra hjärtesträngar och är ofta mer lyckad än reklam som visar ett kollage av oidentifierbara människor, eller som berättar om hur hemskt läget är. Vi måste se och känna kontakt för att förstå. Innan dess är det bara en historia, någonting som inte påverkar oss..

 

Det här är en av anledningarna till att kampanjen ovan är så smart. Det är mer känslosamt för oss att kunna identifiera oss med en liten flicka som skulle kunna vara en själv. Vi har inte samma känslor för en grupp tjejer som vi inte har någon koppling till. Tyvärr.. 

 

För att få ännu högre påverkan, använd riktiga siffror - inte statistik. Att säga att 10% riskerar att dö är inte samma sak som att 1 av 10 riskerar samma öde (trots att det rent rationellt är detsamma). Detta är eftersom människor vid påstående nummer två kan se sig själva, eller the one, drabbas. Man kan lättare visualisera denne persons öde. 

 

En annan sak man kan göra är att använda historier, istället för statistik. Vi litar mer på en väns berättelse om hur dålig servicen var på en restaurang, även om denna fått 4,7 av 5 på yelp. Vi kommer helt enkelt inte gå dit! Detta kan kanske bero på att vi tidigare, när våra hem var grottor, inte hade statistiska hjälpmedel. Vi fick förlita oss på Word of mouth angående vad man kunde äta eller dylikt. Berättelsen trumfar därför statistiken. 

 

 

Likes

Comments