Header

new life, new beginning

Väl inne så kommer en barnmorska och som förklarar lite snabbt om var larmknapparna sitter ,att det kommer komma in en kvällspersonal om någon timma och att hon kommer tillbaka imorgon bitti om jag är kvar.
Sen kollar hon hur öppen jag är vilket bara var 2 cm. Hon sa också att om jag inte har öppnat mig mer under nästa ''kontroll'' så får jag åka hem igen. Det visade sig att jag öppnade mig en cm och fick då stanna kvar.
Jag bad självklart direkt om smärtstillande på grund av smärtan i ryggen, allt jag fick var dock bara två ''starka'' Alvedoner vilket inte hjälpte mig så mycket.

Vid halv tio tiden (tror jag) hade bytt personal till kvällspersonalen som bestod av två kvinnliga barnmorskor. Jätte trevliga men den ena tjejen var lite för hårdhänt. Då menar jag varje gång hon skulle kolla om jag hade öppnat mig mer så var hon inte så försiktig.

Tiden gick vidare och jag hade inte fått något smärtstillande mot min rygg, det som hjälpte för stunden var en varm dusch, men jag kunde inte stå där hela tiden.Allt blev bara värre och värre, jag kunde inte sitta,ligga,stå och knappt gå. Smärtan gjorde också så att jag spydde upp allt jag fick i mig.
Vid tolv tiden på kvällen frågade dom mig om jag ville testa sterila kvaddlar.

Jag hade ingen aning om vad det var men dom förklarade att det känns som ett getingstick och att det gör ont i ca 30 sekunder och har en smärtlindrande effekt i en till två timmar.De är sterilt vatten som de sprutar in precis under huden.Jag tyckte att det var en bra idé så jag gick med på de.

Dom gick och kom tillbaka en kort stund senare, då var det även en fotograf med som ville fotografera när jag skulle få sterila kvaddlar. Bilderna skulle sedan användas till någon förlossning bok. Det var nämligen så att väldigt många kvinnor är rädda för den här icke-medicinska smärtlindringsmetoden och att det var bara jag som ville testa den.
Jag gick med på att fotografen fick ta några bilder just för att det kunde kanske hjälpa andra kvinnor till att våga ta den här smärtlindringen.

Då var det dags att få denna smärtlindring. Dom han bara ta in tre sprutor sen skrek jag STOPP. Fy fabian va ont det gjorde. Det stack till i hela ryggen, men sen försvann det och jag hade inte ont i ryggen längre! Efter två-tre minuter tog dom in ca 5 st och det gjorde också ont som f*n. MEN(!!!) jag blev en helt ny människa efter det. Jag hade inge smärta i ryggen och jag kunde gå, sitta och ligga. Jag fick även världens adrenalin kick. Sen en eller två timmar senare började värken komma tillbaka.

Då fick jag testa lustgas vilket inte funkade för mig. Jag tyckte att det var jobbigt att ha något för näsan och munnen (jag kan knappt andas om jag är under täcket haha) så då frågade dom mig om jag ville ta sterila kvaddlar igen. Jag tvekade innan jag svarade JA.

Eftersom att jag visste hur ont det gjorde första gången så var man lite rädd, men så började jag tänka på hur mycket det faktiskt hjälpte mig.
Andra (eller tredje) gången så gjorde det fruktansvärt ont, det kändes som att någon tände eld på min rygg. Trotts det så var det värt de. Jag blev så stolt över mig själv att jag gjorde de, att jag gick emot min rädsla för smärta.

Denna gång höll det bara i sig en kort stund (ca 1 timme) sen kom smärtan tillbaka igen. Klockan var väl runt 02.00 - 03.00 tiden och jag hade nu ingen ork eller lust för att föda barn.
Denna smärta tog alla mina krafter ifrån mig och det hade redan gått 24 timmar sen mitt vatten gick. Jag hade inte sovit på flera timmar och inte ätit något sen klockan 15.00 dagen innan. Jag kände mig så maktlös, jag sa flera gånger '' jag klarar inte det här, jag vill inte, jag kan inte'' jag bad dom flera gånger om att göra ett kejsarsnitt men allt dom sa var '' nej du klara det här, det kommer gå bra''.

Det visade sig att jag var nu 7 cm öppen och att en narkosläkare var på väg. Där kom min stora räddning, klockan 04.00 på morgonen får jag epiduralbedövningen. Det kändes som en vaccination när dom höll på och fixa åh trixa där bak.
Kan säga att det var så värt att ta sterila kvaddlar för klarar man av att ta den bedövningen så klarar man av allt!

Efter att jag fick min första dos utav epiduralbedövningen så somnade jag och sov någon timma, sen var jag pigg och mådde hur bra som helst. Jag kunde äta, dricka, hålla på med mobilen, facebooka lite och instagram. Eftersom att man får på fyllning så fort som bedövningen började släppa så var jag inte lika orolig för att det skulle göra ont längre.

Timmarna går och kvällspersonalen kommer för att säga hejdå och säga hur duktig jag har varit sen kommer den första barnmorskan tillbaka. Det händer inte så mycket mer under morgonen förutom att min högra fot blev svullen och lite blå. Då kom det in en doktor och kollade på den, men det visade sig att epiduralen hade gjort så att cirkulationen i kroppen inte riktigt hade nått ner till foten. Alltså var det inget farligt.

Senare vid 13.30 kommer det in en ny barnmorska.
Jag frågade henne om hon kunde vara kvar tills jag ska föda för att jag tycker det är så jobbigt att larma hela tiden. Hon lovade mig att hon skulle vara med mig tills barnet är ute. Varje gång hon gick ut så kom en annan barnmorska in och var där med oss. Hon gjorde en kontroll och sen en halv timme senare så kom doktorn tillbaka (hon som kollade min fot) och gjorde en kontroll.
Då kom nästa problem, Dexters huvud var inte rakt. Han hade huvudet på sned och det gjorde så att jag inte skulle kunna krysta ut honom.

De bestämde sig för att försöka få mig att bli mer öppen genom att man testar olika krystnings ställningar och att om ingenting händer så ska vi göra ett kejsarsnitt.
Så vi höll på i två timmar och sen gjorde vi en kontroll, då hade jag öppnat mig mer så vi höll på en timma till och hade jag inte öppnat mig helt så blir det snitt.

10 cm öppen och klockan blev runt 17 tiden.
Dexters huvud var på plats, men då var det bara de lilla problemet att mina krystvärkar inte var så tätt in på.
Men nu började jag krysta på riktigt och det började hända något.Bedövningen började släppa och jag började känna av lite utav krystvärkarna. Det gick framåt!

Eftersom att jag hade pendlat mellan en hästskoformad stol och själva sängen ett tag så var jag var ovanligt lugn tills det var sista gången jag gick från hästskoformade stolen till sängen. Det var då som jag blev riktigt trött och förbannad. Då stod jag vid sängen (jag orkade inte riktigt ta mig upp) och bara vrålade ut något, sen hjälpte dom mig till rätta.
Jag krystade några gånger till och sen poff var det en massa läkare och barnmorskor där.

Då var det så att Dexters huvud hade på något sätt fastnat och då behövde dom en sugklocka för att hjälpa honom lite på traven. Dom tog även bort sugklockan så att jag fick äran att krysta ut honom helt själv. Så efter några krystningar till så var han ute.

Den 1/4 klockan 19.00, kom en Dexter som vägde 3495 g och var 51 cm till världen <3

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av detta. Smärtan i min rygg var det värsta jag har varit med om men också det bästa jag har upplevt. Med den smärtan fick jag en son som jag idag älskar mest av allt i hela världen. Jag skulle kunna gå igenom den smärtan 1000 gånger till för honom!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej där!
Måste bara säga att jag älskar verkligen vädret, så passa på att gå ut nu!

Själv har jag gått på lång promenad med Dexter och Rosie och snart ska vi + Simon gå till gamla lägenheten för att flyttstäda.

Likes

Comments

Natten den 31 mars klockan 00.41 vaknade jag och Simon utav att han sa ''Va!'' i sömnen/halv vaken. Då visade de sig att Simon hade drömt att jag hade åkt in till Danderyds sjukhus och skulle föda. Allt jag sa var '' hehe ne älskling de kommer jag nog inte gör på ett tag'' sen somnade vi om.

En timme senare 01.41 gick mitt vatten. Jag var så trött att jag inte tänkte på de utan jag gick till badrummet, kissade och bytte kalsonger ( jag sov i kalsonger då på grund av att det inte var bekvämt med trosor) sen gick jag och la mig igen som att ingenting hade hänt.
02.41 gick mitt vatten igen och det var inte förrns då jag insåg att det var mitt fostervatten.
Så jag gjorde samma sak igen, gick in till badrummet kissade och sen ringde jag min mamma och sa '' Jag tror mitt vatten gick''. Allt min mamma sa var ''Ring förlossningen''.

Simon vakande direkt när jag sa till min mamma att vattnet hade gått, han blir lite chockad och glad. Men i alla fall, jag ringde förlossningen och dom sa att jag skulle ta på en binda och sen komma till Danderyds sjukhus vid 09.00 tiden samma dag efter som att jag inte hade några värkar och jag kunde inte heller säga hur mycket vatten som hade gått. Dom frågade om det var en liten te sked eller en deciliter men det var så svårt att säga eftersom att de bara hade kommit i kalsongerna. Jag gjorde som de sa och sen gick jag och la mig igen. Men det var inte mycket sömn på det för jag var tvungen att gå upp och byta binda en gång efter det.

Sen vid 04.45 han jag bara upp från sängen och sen ner på golvet, för där gick mitt vatten ytligare en gång till. Denna gång kunde jag inte gå in på toan utan där satt jag på huk och skrattade lite. Det var då som jag förstod vad dom på Danderyd pratade om, de vattnet som hade kommit innan var inte så mycket som det här. Detta var en pöl med vatten och det gick inte riktigt att stoppa.
Simon fattar inte riktigt vad det är som händer, tills jag säger att mitt vatten har gått och att han måste ge mig en handduk så att jag kan torka upp allt.
Efter att jag torkade upp allt så ringer Simon sin mamma och jag försöker ringa till förlossningen men kommer inte riktigt fram, så Simons mamma ber oss att åka till förlossningen i alla fall och se vad de säger där.

Simons kompis Hasse kommer och hämtar upp oss och vid 05.30 är vi inne på Danderyds sjukhus. Eftersom att Danderyd är så stort så var vi tvungna att gå till akutmottagningen för att hitta personal och där var det ca 8 st som drabbas lite utav panik när jag frågar lugn var förlossningen ligger. De lugnar så klart ner säg när jag förklarar att mitt vatten bara har gått och jag har inga värkar än, de beskriver vägen till oss och vi går och letar.
Vi hittar bara till förlossningens utgång tills vi hittar ytligare en till personal som leder oss till de rätta.

Väl framme så fick de bevisat att mitt vatten hade gått och vi fick åka hem igen. De sa också att jag ska komma tillbaka torsdagen den 2 april klockan 09.00 och om vattnet blir en annan färg som typ grönt eller om jag får värkar så ska jag komma tillbaka på direkten.

På vägen hem åkte vi till McDonalds och käkade frukost, sen åkte vi hem för att vila lite. Vid 15.00 så åker vi och käkar en hamburgare och då börjar jag känna av värkarna.
Värkarna var faktiskt inte så farliga (kändes som kraftig mensvärk​) det var mer min rygg som tog mest stryk. . Men jag antar att smärtan i ryggen var någon slags värk.

Vi åker hem och värkarna börjar komma allt tätare varandra. Det var ca 5 minuters mellan värkarna. Innan vi bestämmer oss för att åka in till förlossningen så ringer jag dit och förklarar att jag har fått värkar och att det börjar komma en rosa färg från fostervattnet, de säger till mig att jag kan åka in nu om jag vill och att de räknar med att jag kommer föda ikväll.
Jag bestämmer mig för att stanna hemma ett tag för att få så ont som möjligt. Bella var nu också hemma hos oss för att vi hade sagt innan att hon skulle få vara med på förlossningen.
Men i alla fall , vi kommer till förlossningen klockan 19.30 och då fick bara jag och Simon komma in på grund av infektionsrisk för de nyfödda.

Jag och Simon blir inte nervösa/rädda förrns vi kom in till förlossningsrummet och ser sängen. Vi tittar på varandra och säger '' Nu är jag väldigt rädd och nervös''.

Likes

Comments

new life, new beginning

Hej på er! Är allt bra med er?
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, det blir lätt så att man inte hinner med att blogga när man har en aktiv pojke, men jag ska försöka bli bättre. Tänkte passa på nu när Dexter sover att göra ett inlägg om förlossningen. Jag kommer behöva dela upp den i två delar på grund av att den är så lång. Första delen kommer upp snart och andra imorgon.

Bild på Dexter från i förrgår. Så himla söt hehe!

Likes

Comments

new life, new beginning

Godmorgon på er! Har ni sovit gott?
Själv har man vaknat ett antal gånger inatt pga att Dexter har grinat i sömnen.

Jag och Simon misstänker att Dexter får ont i magen på nätterna pga att han inte får ut sina gaser ordentligt med tanken på hur mycket och ofta han har börjat äta så är det inte så konstigt.

Vad gör vi åt saken kanske ni undrar, jo då hjälper vi honom på traven genom att ta tag i hans ben och dra upp dom mot magen och sen ner igen. Det gör så att han inte spänner sig lika mycket och då kan alla gaser komma ut.


Likes

Comments

new life, new beginning

Hej på er!
Tänkte passa på att blogga lite snabbt nu när Dexter ändå sover, jag måste passa på att fixa lite här hemma också.

Så vad ska man säga. Typ wooow för det super fina och varma vädret. Synd bara att jag och Simon inte har några ute möbler, skulle sitta fint om man kunde spendera tid på den stora balkongen. Men vi får snart pengar som vi ska spendera på Ikea haha .

Sen tänkte jag om ni har några frågor kring graviditeten, förlossningen eller hur allt är efter förlossningen eller om vad som helst så får ni gärna ställa frågor. Det blir lite lättare för mig att skriva om allt då :)

Likes

Comments

new life, new beginning

Hej på er!
Äntligen är jag tillbaka. Tänkte berätta lite kort om vad jag har gjort dessa 21 dagar.

Dexter kom efter 23 timmar och 30 mins kämpande. Han kom den 1 april klockan 19.00 och han var 51 cm lång och 3495g. Efter att han kom så fick vi stanna kvar på Bb hotellet i tre dagar. ( Berättar mer om förlossningen i ett annat inlägg )

När vi väl kommit hem så var det bara att vila upp sig in för flytten som skulle ske drygt två veckor senare.
Sen kom flytten och någon dag innan så var allt väldigt stressigt men sen när det var dags så gick allt super bra. Vi hade väldigt många som hjälpte oss att flytta och det är jag enormt tacksam för.
Allt gick väldigt fort och nu sitter jag här i vardagsrummet och lyssnar på barn musik.

Åh snart kommer min bästa killkompis och hans tjej hit så nu måste jag ge Dexter mat och sen börja städa lite.

Likes

Comments