Header
View tracker

Postad i: Photo A Day - Challange

Hade ingen aning om vad jag skulle lägga upp för bild och förklaring till detta ord - TV. Ville inte ta en tråkig bild på min TV under tiden jag kollar på något tråkigt program eller gammal film.

Sen kom jag på - att jag har en klängig kattunge, som är bokstavligen överallt och ingenstans. Hela tiden. Nu är bilden förvisso på min datorskärm när jag sitter med datorn o knät. Men ni får en vink av hur han är, eller hur?
Till saken hör det att han nästan alltid när vi har vänner eller något här och ska kolla på en bra film ingen sett tidigare, ett program eller liknande som är väldigt intressant - så ska denna lilla krabaten upp på TV bänken och sätta sig mitt i bilden. Varje. Jäkla. Gång. 

Tur att han är söt. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Photo A Day - Challange

Slimy var ordet. Slemmigt. Slemmigt men mättande. 

Tacos är något jag skulle kalla för slemmigt. Speciellt om det fått stått en natt i kylen och dess rester ska agera lunch dagen efter. Eller lunch och middag för den delen. 
Igår hade vi besök av min sambos barndomskompis och hennes karl. Det blev tacos till middag, vilket idag (och imorgon för den delen) resulterade i massor med rester. Slemmiga rester. Men smaken var det minsann inget fel på!
Dessutom fick vi ju en anledning att inviga nya köksbordet som min kära far plockade hem och målade åt oss. Snacka om nöjd! Nu saknas bara vita köksstolar så är jag nöjd sen. 

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Photo A Day - Challange

Utmanar mig själv och mitt kreativa jag. Antar PhotoADay Challange. Dock har det redan gått 19 dagar i September. Så jag kommer börja från nuffra 19 och arbeta mig vidare in mot Oktober osv. 

​Vid en senare anblick på listan för September insåg jag att jag gärna har möblerat om lite i turordningen för alla saker.. That sucks. 

Heja mig!

Likes

Comments

Postad i: Hemmafix - Pyssel och Trix

Fick reda på av vår kära Equiteraput gav mig stränga order om att köpa en ny sadel. Sagt och gjort, ny sadel blev det. Fick rida barbacka några dagar innan vi åkte till Hööks för att prova ut. Alexis stod där vid butikens personalingång och käkade gräs i godan ro medan sadlarna provades ut.
Och vet ni vad? Jag har hittat min drömsadel. Så jäkla skön, snygg och lättvårdad på samma gång! Kan inte annat än att vara helnöjd - dessutom passade den henne bra också och det är ju faktiskt det som räknas. Jag anser att om sadeln ligger bra på hästen så får ryttaren anpassa sig efter det. Men jag blev faktiskt lite extra glad när jag insåg att jag kunde köpa den där sköna sadeln som jag provsuttit och suktat lite efter.

Thorowgood T8 Jump - Mörkbrun med utbytbara koppjärn. Har ni en häst som behöver ny sadel, prova en sådan! Bra andrahandsvärde, lättskötta pga delar i konstläder samt större delar i äkta läder. Lätta att lyfta/bära runt, mjuk och skön sits, snygg design och stor fördel med utbytbara koppjärn utifall hästen skulle råka tappa/gå upp några kilon.

Blev dessutom lite pedantisk när jag insåg att en ny sadel var på G. Så jag låg och grubblade en hel natt på om jag vara lite galen och köpa stigbygelpåsar eller om jag skulle sy egna på grund av snålhet. På morgonen när jag vaknade så hade jag bestämt mig! Jag skulle sy egna. Sprang ut på balkongen och vek upp och skakade av katternas fleecefilt som dom sover på, letade upp en snabbguide i mått på stigbygelpåsar och drog fram symaskinen i illfart. Slet ur ett snöre ur luvan på en gammal hoodie och började mitt projekt.
Blev faktiskt helnöjd med mina hemgjorda! Dock tycker jag att dom blev lite tråkiga då dom saknade lite färg och finess - men jag har faktiskt planer på att sy ett par nya så småningom med lite färg och roliga detaljer.

#ingareporpåsadeln
#iblandärjagnoggrann

Likes

Comments

Postad i: Daily, Djuren

Nej, nu börjar jag ledsna lite på att känna mig sjuk och halvtaggad hela tiden. Jag vill kunna vara sådär aktiv och igång som jag varit tidigare. Kunna jobba heltid på jobbet som jag älskar - även fast många ifrågasätter varför jag tycker om det så mycket. Men vet ni varför? Jag har helt fantastiska arbetskamrater, en chef som är den bästa chefen någonsin och en arbetsplats med högt till tak och lätt för skratt. Sen vad för arbete jag ska utföra spelar ingen roll - så längejag har de 3 sakerna på jobbet under mina vardagar.

Idag har Oreo blivit kastrerad, öronmärkt och vaccinerad. Han ligger och sover hemma, är fortfarande lite groggy efter narkosen men ändå relativt pigg. Jag däremot är helt slut som artist. Tyckte det var så himla jobbigt att lämna Oreo helt ensam hos veterinären - men sådant man får vänja sig vid om man är djurägare antar jag. Fyfasen!
Var tvungen att åka till djuraffären i Tierp och handla lite leksaker, godis, bajspåsar och kattmynta på spray för att fjäska lite sen när han piggnat på sig ordentligt.

Återkommer med lite mer uppdateringar senare ikväll. Nu ska det vilas!

​Kommer ihåg när Oreo kom hit, han va bara en liten skithög på 12 veckor. Nu är han snart lika stor som Cassie, 6 månader och nykastrerad. Tiden går så himlans fort! 

Likes

Comments

Postad i: Daily

Första dagen tillbaka på jobbet efter 3 månaders sjukskrivning. Känns fantastiskt bra, som jag har längtat! Mina 4 timmar är avklarade, och nu sitter jag i soffan och tar igen lite krafter som jag senare ska lägga på att rida ut på Alexis. Överväger skarpt att rida barbacka och bara skritta en sväng. På med hackamore och bara mysa omkring i skogen.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av "Det stora tårtslaget" och chilla i soffan med en påse godis och apelsinmer innan det är dags att rulla iväg.

Likes

Comments

Varför känns tiden så lång när ens bästa vän står inne på klinik? Ingen aning. Men det har känts som evigheter. Men nu är hon hemma. Igår kom hon äntligen hem och fick bo i en nyströad box med lite hötussar då och då under hela kvällen/morgonen idag. Jag satt i hennes box och läste i en bok jag precis köpt och kollade så hon betedde sig normalt och det gjorde hon.

Idag när jag kom upp till stallet så låg det 4 bajshögar i boxen, allt hö var uppätet och hon stod och drack ur vattenkoppen. Enligt veterinären får hon från och med idag äta som vanligt, gå i hage och börja ridas uppsuttet.
Hon fick kraftfoder som jag skvätt i lite vatten i innan vi skrittade ut en sväng tillsammans med Maria. Och så glad hon var! Öronen rakt fram och trampade på så glatt så. Hon var ännu gladare när vi kom hem och hon fick komma ut i hagen till sina kompisar. Drog en rullning i leran direkt, med sitt nytvättade regntäcke.

Imorgon ska hon joggas igenom och då får jag ställa lite mer krav i ridningen igen och i helgen ska hon vara fullt ridbar om hon inte visar tecken på kolik igen - då ska vi ringa kliniken direkt och be om råd och berätta. Men jag gick igenom henne idag och kände på henne, hon har inte ont nånstans längre och blev inte arg på mina skänklar. Fortfarande så tacksam över att Mälarkliniken finns till handa.

Likes

Comments

Igår åkte jag ner till Mälarkliniken där Alexis är just nu och hälsade på henne. Tog med mig AC med familj som sällskap då det är en liten bit att åka. När jag kom in i vårdstallet så möttes jag av en pigg Alexis, som blev så himla glad när jag kom. Veterinären gav oss info om att tarmen har ramlat ner på rätt sida, febern har sjunkit och hon har fått börja äta lite i små omgångar igen. Det var en sådan lättnad att komma in där och se den där energiska hästen som hon brukar vara, med massa positiv energi som lyser ur ögonen på henne och att veta att hon mår bra nu.
Kliniken ville ha kvar henne en natt till för observation utifall tarmen skulle hoppa tillbaka eller att hon skulle få feber igen och det är ju klart att dom får ha henne kvar då. Men idag ska jag få hämta hem henne. Idag ska hon få komma hem till en nyströad box och massor med kärlek. Tror dock inte hon lider kärleksbrist eftersom hon har fått ett hjärta på sin namnlapp på grimman av någon av veterinärerna. Hon har väl lyckats smöra sig in i nåns hjärta omgående skulle jag tro!

Igår fick vi faktiskt gå ut och gå med henne en liten stund, borsta och mysa hur mycket vi ville. Hon fick även äta en banan (som hon älskar). Så fort jag tog upp den ur ryktväskan så blev hon helt till sig. Tänk att en frukt kan göra en häst så glad.

Tack till mälarkliniken som är så himla bra. Som låter oss hästägare vara med hela tiden om vi vill, som låter oss komma och hälsa på henne när hon blir kvar flera dagar i rad och som låter oss greja och dona. Som även är så kunniga så man kan fråga vilken förbigående veterinär som helst om hur ens häst mår och alla vet svaret.

Likes

Comments

Postad i: Djuren

Sitter i soffan efter en ganska jobbig eftermiddag och kväll igår. Skulle ta in Alexis inför en fotografering med en stallkompis. Ryktade, lindade hennes ben med fina lindor, satte blommor i manen på henne. Allt verkade som vanligt, hon kom när jag ropade på henne i hagen och allt. Tills jag satt upp.

Så fort jag la på skänkeln blev hon arg och slog med huvudet mot mina skänklar, bockade och reste sig på bakbenen. I början trodde jag att det var för att jag inte hade spöt med mig, så vi red ner från ängen och in i ridhuset, hämtade ett spö och provade där. Hon fortsatte bocka, slå mot mina fötter och min magkänsla sa att något var fel. Hoppade av och någon frågade mig om hon hade bajsat idag - inte vad jag hade sett. Men hon går ju på lösdrift så det är inte så lätt att veta. Tog in henne i stallgången, lindade av, plockade ur alla blommor och bara kramade henne ett tag och önskade att hon kunde prata.
Lät henne stå i stallgången och vila lite i ungefär 20 minuter och sen tog jag febern. 38,7 - feber. Tog på henne grimma och grimskaft och gick ut och gick med henne. Ringde mamma i vild panik och oro att hon skulle ha fått kolik. När vi gick noterade jag att hon var hängig och trött, inte alls sitt vanliga jag helt plötsligt. Ringde även en kompis till mig som kom i illfart, eftersom jag var så orolig så jag ville gå under marken och gömma mig.

Efter mycket om och men så åkte vi hem och hämtade transporten, plockade ur höet ur den så hon inte kunde äta något då dom inte ska äta om dom har kolikkänningar. Tog ur Alexis ur boxen hon stod i medan vi hämtade finkan (under övervakning såklart) och hon hade bajsat! Vilken lättnad! Men hon var fortfarande dålig. Tog tempen igen, fortfarande feber. Gjorde henne klar för transporten och kastade in henne i transporten. Körde iväg mot Mälarkliniken, som visste att vi skulle komma.
Väl där blev vi i princip mötta i dörren, dom kollade på Alexis och konstaterade att hon fortfarande hade feber. Tog lite blodprover för och utesluta infektion/inflammation och resultaten såg bra ut. Veterinärerna gjorde en rektalisering på henne och kom fram till att hon råkat ut för mjältbandsupphängning. Det vill säga att tarmen hängt sig över mjälten och ligger i kläm. Dom gav henne dropp för att minska mjälten och sen fick jag longera henne i ca 10 minuter. Efter det stallade vi in henne i övernattningsboxarna och dom satte ännu mer dropp då hon inte ska äta någonting. Sen sa vi hejdå, godnatt och krya på dig. Dom berättade att efter vi longerat henne och hon fått massa dropp så ska dom rektalisera henne igen och känna efter hur det ligger till.

Så nu sitter jag här - i soffan. Med ljudet påslaget på telefonen utifall dom skulle ringa om Alexis och säga att vi får hämta henne idag. Jag hoppas hon får komma hem idag och att tarmen hoppat tillbaka av sig själv.
Transporten står kvar på Mälarkliniken och väntar så det är bara att kasta sig i bilen och åka dit om så blir fallet.

Tänk vilken tur att hon verkligen visade mig att något var fel. Vilken tur att jag gick på min magkänsla och vilken jäkla tur att jag verkligen insåg och lyssnade på henne när hon försökte berätta för mig. Det är inte alla hästar som visar så tydligt när något är fel - men det gjorde Alexis. Väldigt tydligt. Och jag är tacksam för det.

Likes

Comments