Ibland har jag vissa dagar då allting är skit. Jag har lätt att jämföra mig med alla andra, se på saker som andra har men inte jag. Trycker ner mig själv så brutalt att jag får kramper i magen & hela själen, tårarna rinner & jag tycker så synd om mig själv. Jag tror att alla människor har nått emot mig och aldrig någonsin vill ha med mig att göra.
En riktigt dålig dag är jag otrevlig mot alla fast det inte är med meningen, det värsta som kan hända då är att jag får dåliga attityder tillbaka...För mig gör detta jätte ont! Även om det är förståeligt så får jag så fruktansvärt ont. Jag är så känslig..alldeles för känslig & när någon säger saker till mig som.."förstår mig inte på dig" "blir så trött på dig", så tar jag de på största allvar! Jag känner mig så fruktansvärt dålig. Tårarna står mig allra närmast, och inte långt där efter skuldkänslor. Att vara otrevlig mot andra kan ju vara hur lätt som helst, men i min situation så leder det nästan alltid till skuldkänslor & ångest.
Förstår inte hur min pojkvän orkar med mig & mitt humör. Skulle faktiskt inte själv gjort det om jag ska vara helt ärlig..jag har humörsvängningar från helvetet & frågar honom flera gånger i månaden om han verkligen tycker om mig. Jag måste vara 100% säker!!!
Jag är för rädd att bli sårad, för jag klarar inte hantera sånt.

Jag borde verkligen söka hjälp för jag mår inte bra för 5 öre...inte sånna här dagar. Mina ångest känslor kommer titt som tätt & ibland finns ingen orsak. Jag skulle vilja vara som alla andra som har en god självkänsla & litar på sig själva, som alltid är glad och för det mesta mår bra. För mig kan det vara svårt att hitta självkänslan, jag kan ofta känna att jag gör saker som jag i själva verket inte ville.

Självförtroendet har nog aldrig riktigt funnits där, kan inte slappna av. Utan är på spänn hela tiden detta tar så mycket på min energi! Jag försöker vara glad, & det är jag också ibland elr ganska ofta. men mår alldeles för ofta alldeles för dåligt.

Min mamma är som en hjälte till mig, men är tyvärr den personen som får kampas mot mitt humör dagligen, som får höra på alla negativa åsikter jag har att komma med. Jag älskar min mamma, skulle någonting hända henne skulle mitt liv gå i bitar..hon är som en mamma & pappa samtidigt. Hur hon klarar det är otroligt<3

Det har hänt saker i mitt liv som har förvärrat saker & ting, en tid för ca några månader sedan då mitt självförtroende helt gick ned i graven då jag verkligen behövde stöd men istället bara föll rakt ner.

Jag vill skriva av mig just för att det är så himla skönt, det är en ständigt kamp för mig allt det här.

Likes

Comments