​På senaste tiden så har jag mött många vänner och bekanta som hamnat i en depression eller har det jobbigt med sin ångest. Och när jag pratar med personen om det så ursäktar sig denne hela tiden för att denne sitter och berättar om sina problem. Varför då kan man ju då undra? Och då har en vän sagt att folk förstår inte när man pratar om psykiska problem eller väljer att titta bort. 

Är det på den nivån mänskligheten i Sverige ligger på just nu? Att man vänder bort ansiktet för att någon i ens närhet lider av psykisk ohälsa? 
Varför är det så tabubelagt att prata om psykisk ohälsa när det är så fruktansvärt enkelt för människor att prata om problem med den fysiska hälsan?
Folk har inga som helst problem att prata eller diskutera med varandra om man t.ex hade brutit ett ben eller arm. Men om man skulle berätta att man har fått en depression, då springer nästan folk bort, ifall de skulle bli smittade. 

Jag har ofta hört att den som lider eller drabbas av en depression, den är sjuk i huvudet och man pratar inte om såna  här problem. Psykiska problem är inget man ska diskutera med omvärlden så man kan lika gärna stå där ensam och gräva ner sina problem och tankar i en grav. 

Men varför? Varför är människan så sjukt feg? Varför är den så rädd för att möta den psykiska biten? Ofta tror jag att det kan vara brist på kunskap. Men kanske också rädsla för att HUR ska jag bemöta en person som fått en depression? 

Men ändå, att drabbas av en depression får bara inte vara tabubelagt att prata om, en deprimerad person behöver stöttningen mer än någon annan. 

När jag själv haft fått problem med en depression, så har flera i familjen men också vänner vänt mig ryggen. När jag berättade för en anhörig att jag gick i väggen och inte mådde alls bra, så vände den här personen mig ryggen. Jag talade om att jag fick ta läkemedel för att orka med dagen, den här personen vände mig fortfarande ryggen. 
Varför fanns denne inte vid min sida, kanske ett stöttande ord eller en varm kram skulle få det att kännas bättre. Nej istället så fick jag en sådan skam känsla i hela kroppen.

JAG skämdes för att jag var sjuk, JAG skämdes för att jag delade med mig av mina problem. JAG trodde att jag gjorde rätt som förväntade mig stöttning när jag var nere på botten. JAG hade fel. 

Jag lärde mig då att läsa av vilka personer man kan berätta saker för och vilka inte.  Men idag, fan heller. Jag är öppen med när och hur jag mår dåligt, och kan du inte ta det, så är det ditt problem, inte mitt. 

Men för att det ska bli ändring på det här skam och tabubelagda ämnet så måste man våga vara öppen, även fast det gör ont som tusan. Eller att man inte vågar. 


Jag hade en bekant som gick ut på nätet om att denne blivit inlagd på psyk och fick då kommentarer som: Varför berättar du något sådant? 

Och då blir jag bara så förbannad, vem är DU som ska komma och säga till vad man får och inte får skriva? Det kanske inte är lämpligt, anser du då? Men vad är det då egentligen som är lämpligt att lägga ut på nätet? Hade det varit mer okej om jag skrivit att jag ligger inne på sjukhuset för att jag brutit benet?

Den här tabun måste försvinna. Hallå? Det är ändå 2017 och alla vet att den psykiska ohälsan bara ökar. Och är det inte då dags att vi uppmärksammar den psykiska ohälsan på samma sätt som vi uppmärksammar den fysiska ohälsan?

Vi måste kunna känna att vi kan våga prata om våra problem utan att behöva skämmas eller känna om man postar ett lämpligt innehåll på nätet. 

Together we stay strong. 

Tillsammans kan man göra skillnad, våga prata med någon om hur du mår. Var inte rädd för att söka hjälp. Eller det viktigaste, om du själv ser någon som mår dåligt, VAR DÄR. Kanske behöver den här personen stöttning i att våga söka hjälp, var då den stöttning. Man behöver inte alltid säga de där rätta orden, för ibland så räcker inte ord till, men man kan alltid alltid lyssn.a 

Man får aldrig, aldrig glömma att man inte är ensam. 


#niäraldrigensamma
#suicidezero
#psykiskohälsa


/💋







Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Som vi har väntat på den här dagen.
Vi pratade om alla provsvaren och tester som har tagits, och det visade sig att allt såg bra ut. Vi fungerar bra.
Men så tog hon ett VUL, där det visade sig att jag hade ganska många äggblåsor på ena sidan, så det tenderar till att jag har pco.

Skönt att ha ett svar ändå. Så vi ska avvakta och se till efter sommaren, så att diabetes medicinen kan ställas in och stabiliseras osv osv, så får vi hoppas att vi har turen på vår sida ändå och inte behöver någon hjälp.

Men men i varje fall, om ett par dagar är det avresa till London, och jag är så sjukt nervös.. Alla som känner mig vet att jag stressar upp mig för minsta lilla ting... Men det ska nog gå bra :) Jag har ju trots allt Jocke vid min sida.


Men ska väl lägga mig i soffan och fortsätta kurera mig ifrån min hemska förkylning..


/💋









Likes

Comments

Nu sitter jag här framför datorn och hade tänkt formulera ett jätteintressant blogginlägg, men så ringde såklart telefonen och nu sitter jag är tom i huvudet ;D

Precis slängt på lite färg på brynen, depends... Den suger dock tyvärr, den ger liiiiite mörkare bryn i typ 3 dagar? 
Också lagt på en sån där peel off ansiktsmask, en sån där svart ansiktsmask som gör typ ruskig ont och dra bort :D

I varje fall, tidigare under veckan så fick jag reda på att jag fick godkänt i Matten. Thank u lord!! Jag trodde att jag hade failat totalt på nationella provet, men tydligen så hade jag fått precis de poängen som krävdes för godkänt. Jag typ grät av lycka!! Så jädra gött o ha klarat av det efter så många år. 

Och jag sitter och väntar på att min lärare ska betygsätta Engelskan nu också. Den vet jag att jag klarat också. Så ger mig själv en eloge för att jag klarat 2 svåra kurser på 10 veckor.
och nu när jag är klar, så är det lite såhär, att vad ska jag göra nu?  Jag har brist på fantasi över saker man kan göra. Som tur är är det helt underbart väder ute.


Imorgon ska jag åka iväg och göra nya naglar inför kommande London resa :) Så jag hoppas att det e fint väder imorgon också, så ska jag åka o lägga mig i solen lite hos mamma! Solen kommer ju inte på våran balkong förrän på eftermiddagen. 


Och idag är det 5 dagar kvar tills vi ska till BM. Jag är bara så nervös över vad nästa steg ska bli. Jag hoppas iallafall att det blir bra till slut o att vi får vårt plus :) 



/ 💋




Likes

Comments

​Jaha, ett tag sen man bloggade igen. Varit såå mycket att göra i skolan på sistone, och kommande vecka lär inte bli den lugnaste heller.. Massa nationella prov samt antagninsprovet till vårdadministratör utbildningen, som det ändå inte känns som att jag kommer klara.. Vad fan ska jag göra då? Har ju räknat med att läsa det i höst.. men jag kanske får tänka om helt enkelt :)  

För ca två veckor sen så var det återbesök till vårdcentralen för att få prata lite om mina provsvar och att glukosbelastningen jag gjorde för nån månad sen. och när jag sitter där så talar läkaren om att jag har diabetes... asså, aah.. jag blev typ chockad.. Och enligt denne så har jag gått med det en längre tid? 

Så börjat med läkemedlet metformin, som var bra att jag fick, för jag skulle evntuellt ha fått det i samband med fertilitetsutredningn också, man får det tydligen om man har pcos :)   Så, ah, bra på ett sätt.. Men ändå jobbigt o ha fått en sådan diagnons, blev lite som en käftsmäll. 
Det är alltid en kamp mellan mig och mig och livet.
När ska man tillåtas att ha det bra?  Det enda positiva som har hänt är att jag blev moster till en liten tjej för 2 veckor sen.. Har alltid undrat hur jag skulle känna när hon kommit till världen, men det märkligaste är att det var nog jobbigast när hon var gravid, då blev man påmind på ett helt annat sätt... 

Asså gud vad jag längtar till den dagen man plussar, OM man nu gör det... Det känns bara så långt borta.. Och tänk att något kan drabba en så jädra hårt.. 
Det är bara så himla mycket känslor hela tiden.. Man väntar på ägglossning och knarkar tester och sen är man tvungen att vänta 2 veckor på att mensen förhoppningsvis INTE ska komma, och man letar symtom HELA tiden. Kanske har det gått nu, och sen bestämmer sig mensen för att jävlas så den blir sen med typ 2 dagar. Och det lilla lilla hopp som man hade då, bara SLITS ifrån en. Vet inte hur många dumma tankar man tänker... 

Vad har jag gjort för fel för att få förtjäna detta? 
Efter allt man har gått igenom under alla alla år, är det inte min tur nu, är det inte VÅR tur att få känna och uppleva den där lyckan? 

Förresten så vill jag bara slå alla i ansiktet som säger att man ska slappna av och inte tänka på det.. För det går inte att sluta tänka på det..

Asså gud va jag ältar och skriver om samma saker hela tiden känner jag. Men ibland är det  bara så skönt att få utlopp för sina känslor. 

Men jaja, det e dags och försöka ta och slappna av o ta kvällen så man är fit for fight, för imorgon är det veckans första nationella, engelska :) 



/ 💋












Likes

Comments

Det var en hel evighet sen man bloggade...

Det har väl inte hänt SÅ mycket på fronten, mer än att jag har börjat plugga matte och engelska b, och jag allvarligt dör va svår matten är. Den vill jag bara säga upp mig ifrån..


och jag har varit skitdålig de senaste så något gym har det inte heller blivit.... :( fml..

Och INGET nytt på barnfronten heller, jag vill bara lägga mig under en sten.. Inte ens fått reda på MINA provsvar än.. såå aah, tappat hoppet lite...

inte ett dugg sugen på o blogga idag, men tänkte att man skulle ge en liiiiten update iaf..

En bra sak är iallafall att jag gjort en ny tatuering som jag ska försöka ta mig iväg o fylla i inom en snar framtid ^^





Likes

Comments

Ja, nu går jag in i vecka 2 med mitt kostschema. Känns fortfarande bra!
Oftast ser maten likadan ut från dag till dag ut.
Typ:
90 g färdigkoktris
80 g färdig köttförs/kyckling
150 g grönsaker

har även på en msk olivolja på ibland. Men, visst det blir ensidigt.. Men det funkar ändå :) Lyxar till det med något extra ibland på helgen, som typ nu i helgen så käkade vi tacos! Blir så möe goare när det känns som lyxmat ibland :D


Förra veckan blev det ett nytt pb i bänk också, 42.5 kg.. Det tar sig :D var ändå inte sååå länge sen jag knappt orkade ta bara skivstången :) Så framsteg helt klart..


feels good.



/ 💋











Likes

Comments

​Ja, den här veckan har mitt liv helt plötsligt tagit en helt annorlunda vändning än jag hade tänkt..

Jag har sagt upp mig ifrån mitt jobb som undersköterska. och det känns bara SÅ JÄVLA bra.. Jag har redan blivit av med mycket ångest och oro... Jag tror att det var ett väldigt bra beslut. Och jag ska sätta mig i skolbänken igen. Ska läsa upp lite betyg och sen söka en annan utbildning. 

Jag tror att det här kommer att bli så himla bra, jag har haft världens bästa stöttande pojkvän, utan han vore det inte möjligt <3 Nu är det bara 2 saker till som ska klaffa, så blir allt perfekt...


Blir ett ultrakort inlägg idag då jag är trött..



/ 💋



Likes

Comments

Idag var jag äntligen tillbaka till gymmet efter en veckas uppehåll. Inte lätt när man mår illa, började må illa igen under träningspasset idag. Men fick bita ihop, fick dock hoppa över ena setet i chins, då jag kände att gör jag en chin till så lär jag spy. Haha. Och det vill man ju helst inte kanske..

Men jag är helt klart väldigt nöjd med dagens träningspass.
Nytt personbästa i både bänkpress och i maskinrodd samt i pullups med hjälp.
Bänkpress 42,5 kg
Maskinrodd 60 kg.
Pullups hjälp 55 kg


Följer ju det där madcow träningsschemat, och det är så sjukt bra. Man ökar i vikt på ganska kort tid. 
För ett par veckor sen så orkade jag typ bara skivstången i bänk och väldigt lite i rodd.
Och att jag klarade typ bara av att göra pullups med 85 kg i början, och nu är jag nere på 55 kg!!!!!!
Jag känner mig så jävla stark =) 

Idag har jag haft ett mycket givande samtal med min läkare. Den här veckan är till för en massa förändringar. Just nu väntar jag på ett besked, som kanske ska förändra hela min framtid. Hoppas jag...
Lite nervös om jag ska vara ärlig...

Jag har verkligen haft en askass vecka, mått så otroligt dåligt och varit fruktansvärt deppig.
Det vände i lördags faktiskt, då överraskade min käresta med att laga 3-rätters middag. 
Underbart det var att få känna sig lite bortskämd och jag smälte som smör. Gud vad han är bra!

Förrätt:
Kallrökt lax
CremeBlue brie
Buffalo Wings

Huvudrätt:
Ryggbiff
Potatis och morotsröra
Pepparsås
Sallad

Efterrätt:
Ben & Jerrys
Bär.

Det var så otroligt gött, och det märktes att han hade lagt ner hela sin själv i allting. Min underbara man. Gud vad jag älskar han! Alltid med, aldrig utan. 

Menmen, ska bli en tidig kväll ikväll, sovit bara 5 timmar föregående natt. Så ska ta igen lite sömn inför att möta morgondagens utmaningar :) 




/💋


































Likes

Comments

Idag är en start på två saker. Den första saken är att jag har varit och tagit mina första prover inför utredningen. Väldigt nervöst må jag säga, även fast det bara var vanliga blodprover. Men det jag funderade mest över, var att ett av proverna skulle skickas till karolinska för analys. Och jag undrar varför?! Är det någon som varit med om samma sak?

Men imorgon eftermiddag, så får jag/vi svar på de andra proverna iallafall, ett par av dem. SÅ det blir intressant :) Håller tummarna att allt är som det ska.


Den andra startsaken är att jag körde igång med mitt kostschema idag! Ska ligga på ca 1500 kcal om dagen, kan hända att det blir lite mindre vissa dagar. Men så är det ju.
Jag var så hungrig idag efter frukost, 40 g havregrynsgröt är inte så mättande xD haha.. Men det lugnade ner sig lite efter lunchen. Man behöver nog bara lite tid för att vänja sig. Det är ju mindre mat än vad man är van vid. Men jag saknar knäckebröd... ååh vad gott. och jag har redan ångest över o inte äta någon choklad. Det är verkligen min akilleshäl!
Men nog ska jag klara detta, jajjamen! Kommer bli fett najs detta.

Jag ser inte den här starten med kostschemat som någon diet. Ja, visst man kommer kanske vara jävligt hungrig emellanåt. Men det kommer till slut minska med tiden. Och att ens komma på fråga att säga nej, det är inget för mig det där. Hur vet du det? Har du provat? Många provar säkert en massa saker och ger upp. Jag har själv varit där.
Jag kan nog med säkerhet kalla mig själv jojobantningens drottning. ;) Och har jag mått bra av att gått på svältdieter? Nej, absolut inte! Det är därför jag börjar med den kosten. Det här är något som är långvarigt.. Käka bra, nyttigt och hälsosamt, det har ju bara positiva effekter! Det ska bli intressant och se hur detta fortskrider.

Skulle ha tränat idag, men icke. Min mage eller snarare kropp har tydligen bestämt sig för att bråka med mig, så har haft halsbränna och varit illamående i princip hela dagen. Så det fick bli en lugn dag.

Mamma var här tidigt imorse och drack lite kaffe, sen blev det bara slappande tills jag skulle iväg och ta proverna. Och sen vila igen medans min kära åkte ensam och tränade. Så det enda ansträngande jag gjort idag har varit och storhandlat. Behövde ju lite olja, kokosfett o lite sånt :)

Det får att bli tidig kväll idag, ska dra ett litet game och sen krypa ner i sängen.



/💋













Likes

Comments

​Varit hem till min mamma och firat min styvfar som fyllde 50-år idag. Hoppas han blev glad över födelsedagspresenten iallafall, jag o min käresta var med o la så att han skulle få prova på hang gliding, skitcoolt. Men skulle aldrig aldrig aldrig få för mig att testa något sådant själv, det är jag ju för feg för. Jag har alltid sagt att jag ska hoppa fallskärm någon gång, men ärligt talat så tror jag att jag ljuger för mig själv, för det skulle jag aldrig våga, haha.
​. Bjöds på en förjävla go smörgåstårta, har för övrigt klämt i mig en bit nu ikväll som vi fick med hem. nomnomnom. #fet.  Tur man ska gymma imöra. På lördag är det dags för onyttigheter igen för då kommer släkten. Men är glad att jag hoppade över tårtan idag iallafall. 

Mår fan helt skumt, svettas som tusan och mår illa lite då och då. Måste måste påminna mig själv att påpeka det för bm när hon ringer. Orkar verkligen inte med nån pms. Men nu är det tamejfan bara 3 dagar kvar till mens, så då slipper jag snart pms.. För den här gången!  Det kostar på sig att vilja ha bebis. 

Men allt det här kämpandet kommer bli så värt det i slutändan, jag ska ha min lilla. Det bara är så. 


Naah, får bli ett otroligt kort inlägg för en gångs skull, så trött. Så ska ta och sjunka ner i soffan och bara va en stund innan  det blir sängen. hadebajjbajj



/💋














Likes

Comments