Header
View tracker

Hej allihopa, jag har inte bloggat på ett tag och nu kom jag på en riktigt bra sak att blogga om.

Kom ihåg en sak, detta är bara mina åsikter och hur jag tänker.

Jag tycker att just nu i hundsporter är det riktigt orättvist mellan att ha en hund som är renrasig, som då är av bara en ras, eller att ha en blandras som då är av två eller flera olika hundraser. Så tycker jag att det är orättvist. Liksom, en renrasig får tävla gratis, får utställas, får oftast bättre rykte och så vidare.

Men om man äger en blandras då kostar det över 500 kronor att tävla, för då MÅSTE man köpa ett tävlingslicens om man ska tävla med sin hund, får inte utställas (här kan jag ju då förstå eftersom det är svårt att bedöma alla hundar som är blandraser för de ser så olika ut).

Då tycker jag att det är fel, det är precis samma sak som att om en människa som har två föräldrar som är från olika ursprung då får människan inte alls tävla gratis eller och så vidare. Jag tycker att det är lite likt rasistiskt om man tänker på det här sättet. Jag har inget alls emot renrasiga el ler blandraser.

Jojo, jag kan förstå att när man blandar olika raser till en hund så blandas det ju olika för och nackdelar som ens ras har, så hunden kan drabbas. Men jag tycker oavsett om hunden är en blandras eller renras så är det ju fortfarande en hund, de är precis som alla. Sen så är det en del diskutioner om att blandraser har också mer fördelar än en ras, till exempel de lever längre än en renrasig då raser slåss ihop och blir oftast äldre, hunden.

Det finns ju också folk som klagar och tycker synd om blandraser, men då är det helt okej att framavla en schäfer som gör så att rumpan är mycket lägre, och kan knappast gå normalt och då blir det en champion hund?? Men det är också några som nu framavlar schäfrar igen till högre rumpa, bruksschäfer. Eller bulldogg eller liknande hundras med platta nosar som då drabbas av svårigheter att andas och från början så hade de ju helt normala nosar. Så jag har hellre en blandras än en sönderavlad renras.

Detta är svårt att prata om, jag mena att det är så mycket så det kanppast kan komma fram här...hmm... Så jag tycker att, alla hundar oavsett är LIKA bra!! Att alla ska ha likadana rättigheter!!

Vad tycker ni? :)

//Tiffany...;)

Till vänster är det en bruksschäfer och till höger är det en schäfer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Varje dag känner jag lycka av att kunna ha min hund. Hon är faktiskt allt i mina ögon. En ängel som är full av glada kristaller som sprutar ut hela tiden. Hon som passar i alla tillfällen, hon är lugn vid agilitypasserna då det inte är hennes tur, hon vill alltid leka när man själv vill leka, hon vill alltid lära sig nya saker, hon är väldigt självsäker och massor av mera saker.

Jag har i hela mitt liv älskat hundar, men jag har aldrig fått kunna ha en hund, inte av hur vi har för vardagar, utan en i familjen, min mamma är fruktansvärt allergisk mot pälsdjur, INGEN djur i hennes liv har hon kunnat tåla med päls. Jag kommer ihåg när jag var liten och var så nyfiken med alla hundar, jag skulle alltid hälsa på hundar, frågade alla om de hade en hund, om jag fick klappa hundar. Sen kom det en dag, då jag hade en häst, så var det en delägare med hästen som var en uppfödare. Hon hade en tik, som hette Sasha, en bror till Sasha, Zorro. Även den lilla tiken Cilla som var dotter till Sasha. Genom henne så träffade vi henne och allt. Mamma tålde henne och vi passade Cilla varje vecka för vi tyckte att det var så kul. Till slut så fick vi köpa henne, så hon var 2 år. Det finns mer om Cillas bakgrund i ett inlägg här på bloggen, den ligger längre ner! :)

Jag brukar tänka såhär, OM min mamma inte hade varit allergisk, då hade inte vi haft Cilla, antagligen en annan hund. Jag menar, jag är överlycklig över att det är just jag som har fått chansen att kunna ha denna fina tiken, som gör allt för mig. Jag hade inte haft henne annars. Så även om livet har vissa nackdelar så kan det dyka upp en hel del riktigt UNDERBARA saker. Så Cilla betyder jättemycket för mig.

Hon är som en människa, hon kan sitta och förstå precis hur jag känner, utan att jag behöver säga något. Hon är så enkel att jobba med, hon har det lätt att förstå, det är rutiner som hon vet att hon skall reagera. Om till exempel, vi är ute och går och hon är lös, så har hon en rutin att hon får gå ungefär 10 meter bort från mig, men hon stannar alltid och kollar efter mig så att hon vet att hon går rätt eller kollar till mig så att läget är bra. Eller när det kommer en bil, vände hon med en gång och sätter sig vid mig vid kanten. på gräset. Hon väntar tills bilen har åkt förbi och tar ögonkontakt och kollar så allt är okej. Jag har svårt att förstå att hon är en hund som inte kan vår språk men hon kan förstå mycket mer.

Asså fyfan vad jag älskar min hund.

Jag skryter inte om min hund i denna inlägget, utan jag vill bevisa det här för folk som kan tro helt annat om oss. Vi är mycket mer än vad någon kan ana. Hon är så annorlunda när det är bara vi två, ingen har eller kommer att få se hur underbar hon är när vi är tillsammans.

Kärlek till denna hund!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla, jag har fått bloggsuget tillbaka, men jag har ingen aning om vad jag ska skriva om... Det måste ju vara något som är kul för er att läsa!

Men kan skriva några roliga fakta om Cilla!🐶

Hon är en blandras av 4 raser!

Verkligen älskar att stå framför kameran!!

Är alltid taggad vid rätt tillfällen.

Kan tricket pang men fjäskar, så att hon inte behöver spela död, haha.

Leker inte så roligt med nån annan hund än hennes bästa kompis Vera.

Har alltid hatat stora, svarta hundar. Men Abbe funkar ju!

Hon ÄLSKAR att åka bil, hon ska alltid ta med sin bästa kompis (pipleksak som föreställer en gris).

Hon har en stor pip leksak som är en gris och den är helt sönder, men den är fortfarande hennes bästa kompis, ingen får slänga den.

Godis funkar inte alls att träna agility med. Leksak fördrerar hon också helst med tricks.

Vantar älskar hon!!

Här var det några roliga saker om min lilla tokhund.

Hejdå!😊

En bild på henne som jag inte tog för längesedan. Den blev fin på henne!❤

Fina Elsa & Cilla! 💜

Likes

Comments

Som ni ser här så var det längesedan jag skrev här, man ska väl skriva när man har lust? Ingen press vill man ju inte ha för att man ska blogga? xD Men iaf jag och Elsa hade kommit överens att vi båda skall skriva om detta, men min blev lite för sen... Men bättre sent än aldrig!

Året har både varit bra och dåligt, skall inte ´ta det personligt. Här kan ni hänga med och se hur vår år har varit.

På början av året beslutade jag att skapa en instagramkonto för mig och Cilla. Det var jättekul, jag träffade många hundtjejer, som hade samma intresse som jag! Men då fick jag kontakt med en underbar snäll tjej som bodde i Eskilstuna, och en annan underbar tjej som bodde i Skåne. Vi började umgås. Det var så mysigt då.

Vid mars började jag och min granne träffas, finaste Elin! Som också körde agillity med sin söta blandis!!Vi umgicks så mycket. Vi bara kunde gå till varandra utan att ringa eller något, vi bara dök upp.

Vid maj var det en tjej, pudeltjejen som tog mod att skriva till mig och det visade sig att hon bodde i samma stad som jag. Så vi träffades i stan och hade det så mysigt, liksom chill. Även cockertjejen började chatta med mig. Vi gick så långt alla tre så vi till slut skapade ett lag, aberration.

Det blev SOMMARLOV och sommaren var som en sommar brukar vara, stranden, äta glass och bara götta. Och så umgicks såklart jag med Elsa och Elin. Även slitet blev det med slalomen.

Sen var det U-SM, vi umgicks med andra fina hundtjejer, men jag var inte hela dagarna där för att det passade inte schemat. Ja, vi tävlade, debuterade på ett sånt stort tävling, det kan vi fortfarande idag knappast tro att vi gjorde. Det gick som det gick, jag är ändå nöjd. Aberratioon spritlades tråkigt nog, men av privata skäl. Sen började jag som parallellklass med pudeltjejen, bästa man kunde tänka sig. <3

Jag och Elin skapade ett lag, team Enty. Det är vi glada för än idag! Laget träffas typ varje dag och det är en dröm som har gått i uppfyllelse. Att vara granne och kunna umgås så mycket!

Slalomen fortsatte vi slita med och vid december hade hon äntligen lärt sig det. Ett stort leende på läpparna blev det då, nu kunde hon alla hinder i agilityn. Förutom säcken. Men vi ska inte glömma när vi deltog i en show i Partille, där var Cilla på en toppen humör och visade vad hon går för! Min underbara lilla söta tjej.

Där tog vår 2015 slut. Detta var mer kortfattat och hoppas att ni gillade denna inläggen!

Likes

Comments

Hej, jag känner just nu att jag får ta itu med detta. Innan ni börjar läsa, detta är min åsikt. Så denna inläggen handlar om varför jag inte använder halsband. Och vad jag anser är att har man rätt måt och sele på din hund så är det absolut ingen fara. Sele gör då inte ont på din hund.

Allt som jag skriver just nu är det om halsband,

En norsk veterinär undersökte nacken på 350 hundar som kom då till hans klinik av olika orsaker. Han kom fram till att att 78% av alla hundar hade nackskador och nästan alla hade halsband. Om en hund drar i kopplet, eller om hundägaren drar eller rycker, då hämmas blodflödet upp till hjärnan. Som hunden då kan få huvudvärk av. Och det är samma effekt som utvecklas snabbare hos hundar som har stryphalsband, dessutom då spänner de musklerna där halsbandet stryper till, för att då försöka skydda sig. Symtomatiskt nog har de här hundarna ofta spända muskler när de bär halsband. Det låter ju inte så bekvämt. Kraftiga ryck, oavsett typ av halsband kan ge whiplash-skador. I det här fallet är hundar lika känsliga som människor. Testa att ryck på din luftstrupe. Så känns det för hundar som använder oavsett halsband. Använder man helstryp och hunden eller ägaren drar så drar hunden oftast mer eftersom hen stryps, då vill man komma loss. Så jag tycker att det är ett dumt sätt att använda. Ryck i koppel är verkligen en quick-fix, men det är dåligt och potentiellt farlig sådan. Halsband är inte bra för hundar, utan en sele är såklart att föredra.

Ni som kommer träffa mig, ni behöver inte vara oroliga om jag kommer hata er för ni använder halsband. Jag kommer absolut inte göra det.

Hoppas att ni gillade inlägget!

Likes

Comments

1. Vilken är din favorithundras? Papillon och borde collie ❤️
2. Vad heter din hund? Cilla :)
3. Vad är ditt värsta hundminne? När jag fick veta att Lucky var död :(
4. Agility/ lydnad? tycker om båda, men agility?
5.Gillar du att tävla? vet faktiskt inte än, hehe! Jag och Cilla gör våran debut i augusti!
6. Vad är din mest minnes värda stund med en hund? Det var nog när jag träffade Cilla första gången!
7. Vad är din hund mest rädd för? Asså hon är inte speciellt rädd för någonting!
8.Vad har din hund bästa bus? När hon öppnar "leksaklådan" för att kunna nå sin absoluta favorita leksak när hon är på lekhumör, haha!
9. Säg 3 ord som är bra med din hund! Snäll, lydig & arbetsvillig.
10. Hur ser din dröm hund ut? Min drömhund har jag redan! :)

Likes

Comments

​Klicka på produkterna om ni vill veta mer information om den produkten!

Tips att ha inomhus
Tips att ha utomhus

Likes

Comments

Ja, som de flesta av er vet att jag ska helt enkelt tävla i ungdoms sm, så jag kunde skriva vad jag har för utvärderingar inför ungdoms sm. Hon är ganska säker på A-hindret, balansbommen, hinder, tunneln alltså alla utan slalomen och gungbrädan. Gungbrädan tycker hon att den är lite läskig att komma upp då den åker ner, men hon vet och kan detta, så det enda jag kan göra är helt enkelt att träna mer banor med gungbrädan. Slalomen kan hon, alltså hon vet att man ska "vingla" igenom slalompinnarna men hon är lite osäker på hur snabbt hon ska springa igenom och hur långt. Det är den som jag är så orolig för. Så jag har börjat från början nu; så vi kör med slalombågar, hoppas att vi hinner med detta innan det är dags att tävla. Hinner vi inte så får jag nog visa tydligt med händerna hur hon skall göra. Annat kan vi nog inte göra. Men däremot så är det tur att hon är lättlärd! :) Annat så är vi säkra på men A-hindret så hoppar hon över den linjen där man skall nudda. Så hon kan "tass" tricket, där hon nuddar godislocket när man säger "tass". Så jag kommer att träna utnyttja den tricket att ta godislocket på a-hindret där man ska nudda och får hon nudda tills det sitter i hennes hjärna. ;) Jag får hålla tummarna och se om hon klarar detta. Klarar inte hon det så gör det inget, det viktigaste är nog att hon och jag ska se tävlingen som en träning, det är ju inte hela världen om hon inte nuddar A-hindrens markering. Det viktiga är att det är roligt att just TRÄNA sin hund, och de flesta delarnas funktion är att hjälpa oss att ha ännu roligare!

Likes

Comments

Hej! får skriva ett litet inlägg! jag är så glad! Nu är vi anmälda till U-SM I grenen Agility! Vi är såååååå spända!

Likes

Comments

Hej, alla läsare!

Jag tänker inte skylla på något, jag har helt enkelt inte haft tid att blogga, dessutom så vet jag inte vad jag ska blogga om. Jag frågade några kompisar förut och frågade vad de tyckte om vad jag skulle blogga om, så kom jag fram till detta. Om du vill veta "Vad?" så får du helt enkelt fortsätta läsa!
Nu när ni har läst rubriken, så har ni fått ett ledtråd, ni undrar säkert nu, vilka andledningar det är. Nu ska jag förklara från början.


Hur jag fick Cilla var att jag hade en häst, delade med en annan som var ca 50 år gammal. Alltså jag ställde upp och delbetalade hyran i stallet osv. Henne som jag delade häst med födde upp hundar. Hon hade tre hundar, två av de har hon fött upp. Mamman Sasha som var 6 år, och Cilla var ( Sashas dotter) 2 år. Det började helt enkelt med att min mamma är allergisk mot päls. Hon har alltid bedundrat hundar, önskade att hon kunde ha en hund. Så jag passade Sasha & Cilla. Min mamma klappade dom och nej, hon blev jätte allergisk mot Sasha. Så vi började bara passa Cilla. Mamma klappade henne och hon kände inget alls. Så Cilla fick börja sova över, vi klippte henne och så vidare. Mamma tålde henne helt enkelt! :) Sen kom vi fram till att vi ville ha chansen att kunna ha en hund, när min mamma är jätte allergisk mot hundar, och sen tål hon Cilla som inte ens är allergivänlig. Då tar man ju chansen. Hon hade då ingen självförtroende, personlighet, allstå hon kunde nästan ingenting då. Hon var 2 år då. Så vi har haft henne i ett år nu. Vi är inte så bra på agility, ni tänker nog mer på att vi har haft ett år på oss, så vi borde vara så bra men när vi inte är det. Vi började köra agility på allvar, i januari när vi lärde känna Elsa & Abbe. Elsa fick mig och Cilla att följa med på agilitykurs och så vidare. Då fick jag och Cilla mer instresse om agility. Vi har då haft fullt upp med att jobba med själva Cilla, hennes självförtroende och så vidare! Men då kom jag fram till på något sätt att jag och Cilla kunde börja köra lite agility för att bygga på hennes självförtroende. Jag är väldigt stolt över henne, innan så kunde hon inte ens leka. Om man kastade något, t.ex en pinne så stod hon bara där och tittade konstigt och gick och la sig. Men nu så fort man har köpt någon leksak så gräver hon i alla plastpåsar och hämtar leksaken, springer ut på våran äng och är helt lekfull. Hon skulle kunna leka dag och natt, alltså aldrig sluta att leka, det är det bästa hon vet. Det gläjder mig jättemycket. Tänk att hon har utvecklas så fort.
Där har ni svaret, varför vi började med just agility. Dessutom så började vi med just agilityn för hon gillade att röra på sig väldigt mycket! Det jag tänker på när jag tränar med Cilla är att jag är flockledaren. Jag har läst böcker och filmer om sånt hur man jobbar med en sån hund som Cilla var innan. Så, jag är hennes flockledare. Är hon rädd, nervös eller något annat så är jag den första hon går till. Det jag vill komma fram till är att när jag är hennes flockledare så lyssnar hon på mig, alltså hon ska lyssna på mig, för mig är det också helt och hållet okej att hon får busa lite och hoppa ett annat hinder. När hon vet att jag litar på henne så litar hon på mig, oavsett vad det är. Jag behöver aldrig vara rädd eller nervös när hon är lös, att hon ska sticka iväg eller så. För att hon vet att jag är hennes ledare, som gör att hon vill vara med mig. Att hon vet att jag gör inte henne illa. Jag jobbar fortfarande med henne. Det jag jobbar med henne just nu är att hon ska veta att hon inte ska vara rädd för någon annan. Att alla inte är så. Cilla var jätteosäker innan, vi trodde inte ens att hon kunde bli bra igen. Hon var rädd för alla. Människor och djur. Oavsett vad det var. Så fort någon vinkade eller så så sprang hon och gömde sig under soffan. Hon hade dessutom svansen mellan benen hela tiden. Men nu är vi här. En tuff hund tik, säger vad hon tycker, är lekfull, busar, har stark personlighet, har en stark självförtroende och så vidare. Vi har nått våran mål. Jag är otroligt tacksam att vi är tillsammans just nu. Det känns som att vi är gjorda för varann.

Om ni har en liknade hund som ni tänker ge upp med eller så, så vill jag att ni vet att jag kan alltid hjälpa er. Jag har ju haft en sådan hund!

Hoppas att det var en bra och vettig inlägg, gilla om du vill ha mera inlägg!

// Kramar från en stolt matte och en tuff tik!


Sasha (Cillas mamma)

"Gamla Cilla"

Likes

Comments