View tracker
View tracker

En helg full av oro.. Då jag fick brev från försäkringskassan för mitt läkarintyg som dom ville ha kompletterat av min läkare. Sjukt jobbigt att inte veta om jag ska få min sjukskrivning godkänd. Har man mist sitt barn har man inte tillräckligt att grubbla på då? Så nu får jag oroa mig för det oxå då. Min läkare tyckte jag skulle va hemma 100% till augusti och sen börja på 50% och det tyckte jag kändes bra. Jag har aldrig varit sjukskriven i hela livet och vet inte hur sånt här funkar. Men de känns för jävligt när dom kommer med typ blåslampa efter en och de känns som dom misstror en.

24:e idag..
Idag skulle du bli tre månader.
Jag saknar dig så, mitt hjärta och själ blöder. Det gör så ont att inte ha dig här hos oss.
Tanken att veta att ett fullt friskt barn aldrig fick uppleva livet och kärleken från oss.

Du är älskad och saknad

Likes

Comments

View tracker

I onsdags så var det Barnensdag i Sandviken. Självklart tog vi oss dit och träffade Mamma Mu och Kråkan. Något dottern var helt överförtjust i. Det var ju inte direkt det bästa vädret denna dag som innehöll både hagel och spöregn. Men vad gör man inte för sitt barn 😍

På torsdagen blev det återigen en resa till Sandviken för att besöka Barnkalaset i Högbo Bruk. Det var då bättre väder då än dagen före. Solen sken och många barnfamiljer hade hittat ut hit då. Vi fiska i fiskedammen, red islandshäst, åkte häst och vagn, sådde ett busfrö, ansiktsmålning och lek i parken mm. Det blev en heldag och trött barn. Fantastisk vad dom ordnar åt barnen,er sånt önskas och jag tror att det är väldigt uppskattat. Det kommer jag absolut besöka fler gånger.

Likes

Comments

Ekorrarna är så underbart fina.. Vi har tre stycken minst som kommer på besök varje dag hos oss. Så underbart fina djur.

Likes

Comments

Ja det ofattbara att mista sitt barn kommer alltid att finnas här hos mig.. Känslan kommer aldrig att försvinna. Men jag har även stunder i mitt liv som gör mig glad. Min dotter är ett stort glädjande yrväder. Min sambo. Mina djur. Min dotter som är 2,5 år kan komma till mig och säga:-Hur är det mamma? Ledsen? Kom, kram. Så stryker hon en lätt i håret. Bara 2,5 år och så omtänksam och klok liten flicka. Hon fick även en studsmatta av sin tremänning och hon bara älskar att hoppa på den och så plötsligt säger hon :- jag hoppar ända upp till himlen, till lillebror. Jag blir både rörd och glad när hon pratar om honom. Hon hade blivit en fantastisk storasyster. Fast storasyster är hon ju iallafall fast lillebror är i himlen. Ibland är de så svårt att förklara varför.. För vi har ju inget svar på detta varför..

Likes

Comments

ja jag lider av sån inre stress att inget verkar fungera. Dels så tror jag att sorgen börjar komma ikapp mig nu. Tidigare har jag haft fullt upp med allt som skall planeras och göras hit och dit. Nu är de mesta avklarat. vi har haft urnsättningen. Det var så fint när vi kom till kapellet men ack så jobbig stund. Vår dotter hade gjort en betongbil till lillebror som hon ställde uppe på graven. Den valde hon att den skulle vara målad i lilametallic. Så han har något att leka med tyckte hon. Vi tände ljus och hade med lite blommor. Det sista vi väntar på nu är stenen.. Våran sons gravsten. Det känns jobbigt att man denna tiden får planera allt med begravning osv. när man egentligen skulle haft en mysig tid och promenera med vagn och stora syster och vovven.

Hur gör man för att överleva detta??

Likes

Comments

Så svårt att beskriva hur man känner sig och hur man mår. Ena dagen mår man jättebra och andra dagen så vill man inte kliva upp. Tårarna kommer och det är inget man kan hejda. Idag är jag van att gråta vart som helst på stan, dagis, hemma, affären. Ja precis vart som helst. Eller jag kanske ska säga att jag har rent ut sagt inget val. För det bara kommer.

Igår var det 8 veckor sen. Men det känns inge bättre eller lättare för det. Man knaprar sina omeprazol för all halsbränna och hoppas de ska hjälpa för stunden men inte vet jag.. På fredag ska vi ha urnsättning jag bävar mig för det. Jist nu känns det som att det ska bli väldigt jobbigt fast på ett sätt rätt skönt för då vet jag vart han är någonstans. Jag har även ringt stenhuggeriet och stenen skulle bli levererad i maj månad. Så det känns oxå skönt.

Ibland eller ganska ofta funderar man på om man blivit hypokondriker. Ja jag vet jag känner efter för mycket. Jag har en inre stress som inte vill släppa. Men det är väl så här det känns när man förlorar sitt barn. Det är nån som hårt drar ihop hjärtat på en och ja det känns som en känslomässig bergodalbana.

Man frågar sig hela tiden för VARFÖR?

Men svaret man väntar på uteblir hela tiden. Vi har inget svar. Det var inget fel. Hur gör man för att må bra eller bättre igen?

Likes

Comments

Dagarna går fast det känns som igår. Det är nu 7 veckor sen jag fick hålla om vår älskade lilla pojke. 7 veckor och det känns som igår. Kommer det någonsin att lätta? Denna ofattbara känsla som man har i kroppen. Denna sorg som har tagit ett stort grepp om mitt hjärta och aldrig komma att släppa taget.

Dagen vi hade begravningen så var vi med och lyfte över honom i kistan.

Vi lade ner hans lilla huvud på den lilla kudden, la på den lilla fleecefilten som vi köpt åt honom.
Hans stora syster på 2,5 år placerade ut dom små nallarna runt honom i kistan och lade ner nappen bredvid hans kind. Han fick även på sig ett likadant armband som jag och hans syster har från barnuppropet. Han var så fin, såg precis ut som att han sov.

VARFÖR???


Likes

Comments

När man gått hela nio månader och väntat och känt och lyssnat på en del av sig och så händer detta. Det går inte med ord att beskriva sina känslor som är som en bergodalbana. Man känner sig helt krossad. Men största frågan man har är VARFÖR? Om jag åkt in tidigare då hade det hjälpt?

Läkaren säger att detta gick inte att förutse. Vi kunde inte veta att detta skulle hända. En frisk liten pojke som aldrig fick uppleva livet. Han var så fin och perfekt, så lik sin storasyster när hon var bebis.

PSD: Plötslig Spädbarnsdöd
för er som inte vet detta så kan det även ske i magen.

www.spadbarnsfonden.se

Man hade sitt år som man skulle vara hemma planerat. Men istället för att förbereda dop så får man planera sitt egna barns begravning.

Likes

Comments

Detta skulle bli ett bra år. Trodde jag.

Jag gick hem 1 januari med graviditetspenning då jag jobbar som undersköterska och det är ett tungt arbete. Spänning låg på topp. Vår lilla bebis ligger tryggt i magen och rör sig som han ska. Det är inte så lång tid kvar tills han kommer. Han är beräknad att komma 23/2-2015. Alla besök hos MVC ser bra ut, alla prover och BT är kanon. Det kan inte bli bättre.

Storasyster är glad och pratar med sin lillebror ibland sjunger hon även nåt för honom som hon lärt sig på dagis. "Hoppa lilla nallebjörn hopp hopp hopp " Hon kommer att bli en fantastisk storasyster.

Tiden går och vi närmar oss dagen med stort D.

Den 24 februari är dagen då värkarna sätter fart, dagen man äntligen ska få träffa den lilla bebisen och glatt åker in på förlossningen.

Det är dagen som kommer att förändra mitt liv och alla andras liv i min omgivning. Det är dagen hjärtat slutat slå på vår son. Vad händer??? Varför?? Hur?? Nej...

Likes

Comments