View tracker

God morgon!

Idag har jag planerat hela min dag i stallet. Först ut att tränas är Nysilver som jag ska hoppa upp på idag (förvänta er inga bilder, aldrig någon som har tid att vara med mig här hemma :P )

Sen hade jag tänkt att gå promenad i skogen med Electra så hon får använda ryggen och lära sig att lyfta på benen men jag hatar detta stället, fullt av jägare ute i skogen nu! Varenda jävla helg är det likadant. Och jag beger mig inte ut med hästen när jag vet att det är skjutgalna människor i skogen. Usch på dem, skaffa er ett liv istället för att släcka någon annans! Jaja, det får alltså bli promenad på vanliga grusvägen istället, lite tråkigt tycker jag x(

Sist ut idag är min kung! Edvin ja ;) Har ingen plan med ridningen idag, men är jägarna borta så blir det förmodligen en skogstur med lite inlagt dressyrarbete :) Jag älskar att rida min goa kille, ingen dag är den andra lik med honom. Och jag vet att tillslut kommer saker ordna upp sig, tillslut har jag mitt be-kort, en paddock och hinderpark. På nåt sätt kommer jag att komma dit och då kan vi variera oss mer och börja utvecklas mycket fortare! Men vet ni, jag är så trött på alla självutnämda hästexperter. Du måste göra det och det, så kan du inte göra, varför äter han det, hästen blir inte lycklig utav det och ja... ni vet nog själva hur det kan vara. Tro mig, hästar är inte lika kinkiga som oss, bara för att vi kanske hatar att arbeta fem dagar i veckan så behöver ju inte hästen göra det! Jag tror mer på att man måste lyssna, se och respektera sin häst, trivs man bra ihop så brukar ofta hästen inte ha några invändningar ;) Fan skärp till er folk, se dem hästarna som verkligen mår piss istället, ni vet det finns såna man kan räkna revbenen på, eller såna där hovarna växer uppåt eller hästar som får smaka på ridpiskan varje dag och har stora sår efter sporrarna. Hjälp dem hästarna istället och ge fan i att gnälla på att jag inte har det senaste till min häst! :)

Likes

Comments

Eller snarare sjuk, som fan. Inte ofta jag mår såhär dåligt men idag jädrar. Varje steg känns som en plåga. Ligger just nu i sängen och skriver lite här och dunkar musik, självklart under täcket. Jag har ändå skött om hästarna och gjort iordning det mesta i stallet, ska fixa det sista lite senare. Fick även dra mig iväg mot Nossebro och köpa spån samt en ROSA spångrep :D Nästan värt ett kort på den sen. Ska bli så skönt att lägga in spån igen, nu står hästarna på halm, vilket är supermysigt men det är slut nu och för att vara helt ärlig, det luktar skit. Stall ska lukta gott vilket det inte gör när man har halm, det fäster dessutom direkt i kläder och hår så jag är tacksam över spånet. Tror inte hästarna blir jätteledsna heller, får kompensera dem med några extra morötter ;)

Har ofta tänkt på vad som händer om man blir riktigt sjuk, för som det ser ut nu så har jag ingen som kan hjälpa mig med djuren. Jag sköter ALLT med dem. Varje dag, hela året, vilket innebär att jag får gå upp klockan tre redan på vinterdagar då vattnet i hagarna är fruset, har inte hjärta att lämna hästarna utan vatten. Samt att jag alltid får gå ett varv runt alla hagar för att se så dem är hela, hade vart dumt att släppa ut dem i kolsvart mörket i en trasig hage xD Ja, fast känner jag mig själv så lär jag gå upp och skötta om dem även med ett brutet ben. Men ändå, vad händer om man är med om en olycka och avlider? Bör man skriva ett brev till sina nära och kära och säga hur man vill ha det med djuren? Dem ska inte bli några vandringspokaler, ska jag skriva vem som ska få ta över dem om det händer?

Ibland tänker jag väldigt mycket men jag har haft många vänner som gått bort alledess för tidigt vilket fått mig att tänka lite extra på sånt.

Annat onödigt vetande, jag tror jag är lite smått kär, vilket jag absolut inte ville bli. Jobbigt att killen gillar mig också! Varför? Jag vill verkligen, verkligen inte bli sårad igen, kärlek gör för ont. Man slutar nästan leva. Dessutom måste man passa ihop, jag hade tillexempel aldrig blivit ihop med någon som hatade hästar. Och dessutom umgås jag inte så mycket med vänner, ett val jag själv tagit. Men det gör han, alltså kommer han tycka jag är världens tråkigaste människa! Vilket jag nog är också x) Usch vilka problem jag har.

Nu måste jag dessutom bli frisk tills imorgon då jag lovat en vän att gå på bio imorgon, japp ni hörde rätt, jag ska umgås med folk x)

Haha här har ni lite bilder :)

Likes

Comments

Nu lät ju rubriken som något turtles avsnitt men nej, detta är på riktigt. Innan ni får ett riktigt inlägg här så vill jag få ut mig lite aggressioner. Ni vet, man jobbar och sliter för en skitlön på ett jobb som man verkligen inte trivs på. Men man gör det ändå för att djuren ska få det bästa, man sparar och sparar och sen köper man det där efterlängtade! Vilken total lycka! Men när man sen kommer in i sadelkammaren och upptäcker att mössen har förstört så mycket! Jag kan inte beskriva känslostormen som börjar bubbla. Arg, besviken, ledsen, förbannad...Värst av allt är det när dem går på sadeln, det är inget man köper nytt hur som helst, har inte varit speciellt lätt att hitta någon som passade Edvin rygg heller.

Faan vad arg man blir! Aldrig haft problem med möss innan :(


Likes

Comments

Hej på er! Detta blir bara ett lite kort inlägg så ni vet att jag lever. Dagarna går alledess för fort nu, är inne på min andra arbetsvecka nu, varje dag ringer klockan 03.20. jag känner mig helt borta. Men djuren ska tas hand om även innan jobbet x) efter jobbet är det min hund och fyra hästar som väntar på min uppmärksamhet, så är inte inne förrän vid tio tiden på kvällen. Men nu är det bara två arbetsdagar kvar tack och lov! Sen långhelg och skola efter det! Äntligen! :) Och framförallt ser jag fram emot att kunna träna mina hästar i dagsljus! x) Känner ni också att ni sliter ihjäl er för att få eran vardag att gå ihop? Är inte våran passion för djuren helt jävla Amazing? Dem gör oss till bra människor, tror faktiskt att dem fostrar människor bättre än vissa människor x)

Men nä , hästarna är intagna och har precis ätit upp så nu ska jag gå och mocka, strö upp boxar, fylla hösäckar, fylla på vatten ute i hagarna och pyssla med mina skönheter! Ha en bra kväll allesammans! Kommer nya kort i helgen om allt går som planerat :)

Likes

Comments

Man ska inte tro på allt man hör, det är en sak som är säker. För tiden läker inte alla sår, man lär sig bara leva med dem. Jag saknar henne än, varje dag och kommer troligtvis göra det resten av mitt liv. Det var hon och jag mot världen. Ni vet, jag skulle kunna köpa tusen hästar men ändå aldrig hitta någon som henne, det gör ont. För jag vill inget hellre än att ha tillbaks det bästa som någonsin hänt mig. Tyvärr är det en orättvis värld vi lever i. Någon där uppe bestämde sig för att ta det jag höll mest kärt...och jag kan aldrig förklara med ord vad hon betydde för mig, vi gjorde en otrolig resa ihop. Allt jag kan har jag henne att tacka för. Min galna, guldponny <3

Likes

Comments

Hej! I förmiddags blev det ett enklare dressyrpass på Edvin. Han gick väldigt bra idag, vi gjorde mycket skrittarbete, skritten är faktiskt det svåraste på honom, framförallt att hitta någon bjudning medans han i traven och galoppen har jättemycket bjudning. Men jag fick i alla fall igenom honom ordentligt i skrittarbetet, mycket skänkelvikningar gjorde vi, och så fort han gjorde rätt så fick han överdrivet mycket beröm vilket verkar ge honom en extra växel. Den hästen älskar verkligen beröm :D

Sen joggade vi utan några större krav och oj, där kom en riktig wow känsla! Han var så himla mjuk och fin. Han har en tendens att ligga på med bettet men idag kunde jag verkligen inverka med sitsen och jag kunde nog lika gärna ridit utan tyglar köndes det som x)

Såna här pass behövs, det får en att bli extra motiverad. Faktum är att jag för engångsskull kände mig duktig. Det är inte ofta jag gör det, tro mig xD Men jag fokuserade verkligen på skrittarbetet och nu börjar knapparna komma med hur jag bäst hanterar honom från ryggen :)

Fast självklart har vi massor kvar att lära oss men detta var i alla fall riktigt roligt :)

Nu ska jag plugga till ett svårt prov jag ska ha imorgon :( Bara tre månader kvar nu tills jag börjar jobba igen, sen ska jag köpa denna sadelgjorden med luftpanel system till min pärla :D


Likes

Comments

Har ni någonsin känt att det bara är en tunn tråd som håller ihop erat liv? Att man går där och konstant är livrädd för att den ska brista?

Det här året har jag blivit en ny människa, jag har alltid älskat min familj men nu försöker man mer än någonsin att spendera all tid med dem. Min pappa fick svår hjärtsvikt i början av året och att se en sån stark man och förebild som man alltid gjort så mycket saker med förut, förtvina bort är hemskt. Livet känns så fruktansvärt orättvist. Man försöker att bita ihop och hoppas på ett mirakel. Men alltid när han verkar må bättre så kommer följden av att han sedan blir mycket sämre. Han är min pappa, han är inte ens gammal och ändå är han såhär dålig. En sån liten sak som att ta tre trappsteg upp är en jätte utmaning för honom. Det är jätte jobbigt att se honom såhär och ändå jobbigare att se honom så olycklig.

Jag trodde aldrig att jag skulle ge upp hoppet om ett mirakel men det tar emot så fruktansvärt mycket att säga det här men det känns verkligen som den där tunna tråden bara blir ännu tunnare dag för dag.

Det var inte såhär livet skulle se ut. Det finns inget jag hellre vill än att han ska få bli frisk och lycklig. Så jag har hela min familj samlad hos mig.

Likes

Comments

Hej på er! Förutom att jag släppt ut hästarna och vart ute med Tilda så har jag tagit det rätt lugnt nu på förmiddagen, sitter och hittar motivation på Youtube :) Den videon jag lagt upp här tycker jag är rätt fräck, följa med bakom kulisserna, hur alla fräcka kort blir till. Och seriöst, jag ska skaffa mig en Frieser häst, typ världens vackraste ras? Även Andalusier och det arabiska fullblodet ligger varmt om hjärtat. Men såklart, alla hästar är fantastiska oavsett ras.

Idag ska jag rida Edvin och även eventuellt miljöträna lite, sånt är skoj :) Hade hoppats kunna greja med travarna också men det är isgata här ute och vi har jätteproblem att ens komma till hagen, dem är ju inte skodda ;/ Men men vi får se, får väl bege mig utåt nu, blir nog många timmar i stallet :)

Likes

Comments

Sitter och kollar igenom skivor med gamla kort, hittar massor av gamla godingar. Får nog ladda upp här senare. Denna vita shettisen heter Turbonisse, jag lånade honom av några vänner. Han såg ut som en uppstoppad falukorv då men jäklar vad fin han blev i kroppen sen! Jag hade honom över ett år och jösses vad jag gillade honom. Men mina föräldrar ville inte köpa honom till mig eftersom han var så liten, jag var jätteledsen då men det ledde ju till att jag fick min once in a life time häst, Isabel Star.

Men än idag undrar jag hur det är med honom, jag vet inte ens om han lever längre...

Är det inte konstigt, hur passionen för hästarna bara lever kvar år efter år, även om livet kan kännas jävligt jobbigt ibland så finns det ändå alltid något hos dessa fantastiska djur som gör att vi fortfarande står på benen. Någontingen hos dem gör att jag fylls av kärlek, mycket större än den mellan människor. Jag känner mig behövd, jag känner mig älskad för den jag är, jag känner ett stort förtroende för dessa fantastiska varelser.

Som jag alltid skrev när jag var liten " Hästar é livet" Det mottot måste jag erkänna, det lever kvar än idag ;)

Likes

Comments