Hej! Idag är det att jobba EM för mig som gäller, inte så jätte skoj tycker jag men det är ju skift man tjänar pengar på. Och detta ger mig i framtiden möjligheten att få jobba natt :)

Idag ska alla hästarna få vila och sen ska Edvin få gå alla andra dagar i denna veckan om inget annat dyker upp. På fredag är jag ledig pga att jag är under upplärning och min handledare är ledig då. Så om jag har tur kan jag greja med alla hästarna i helgen (om jag inte behöver jobba i helgen, har inte fått några besked om det än)

Det är väldigt svårt att hinna träna fyra hästar när man har ett heltidsarbete men jag tänker såhär; Edvin prioriterar jag eftersom han är den som behöver mest motion för att hålla sig frisk (han lägger på sig extremt lätt). Sen brukar jag tänka att travarna har gått i en hage i tio år och inte gjort någontingen och dem hade varit slaktade i höstas om jag inte tog hem dem så istället för att få dåligt samvete så känner jag mig glad. För jag tror att dem är mer än nöjda med att få leva trots att jag kanske vissa veckor bara tränar med dem två dagar i veckan. Och lilla Teddy och jag tar ju bara promenader för hand. han har ju en ryggskada och är pensionerad nu så han ska bara ha det extremt gött :)

Slipper jag att jobba i helgen så ska jag försöka skriva lite mer om mina travare och fixa lite nya kort! :)

Kolla här föresten, dessa hinder hoppas jag kunna beställa i slutet av Augusti från safety system. Edvin kommer älska dem! :D


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej på er!

Idag fyller jag tjugofem år, vilket dem flesta som gjorde skulle firat med brakfest hehe, jag är lite annorlunda. Skulle tillbringat kvällen med två av mina bästa vänner, bestämt sen länge. Men så hade den ena bruden glömt av det så jag har känt mig rätt besviken på det.

Men ska i alla fall träffa bästa Olsson ikväll, tjöta massa häst och om livet hoppas jag...fast vänta nu, hästar är väl livet? ;)

Det bästa hitills idag är min helt fantastiska häst! Jag och Edvin tog oss en härlig uteritt, har en riktigt fin väg här borta med mycket olika underlag, speciellt en gräsväg som är perfekt att galoppera på ! :D Men i alla fall, den tar strax över en timme att rida, men idag tog den nästan tre timmar... xD Slutet av vägen hade någon bonde gjort kohage utav och det fanns ingenstans att rida förbi, så försökte hitta nya vägar istället för att vända men vi hamnade i djupaste djungeln XP Men tillslut hittade jag en annan bra väg som jag ska försöka komma ihåg tills nästa gång :)

Edvin var så himla rolig att rida, så full av energi och glädje, sen såg han ett nedfallet träd, tog tag i bettet och satte av i galopp. Jag typ blundade och sen flög vi, båda två!! Så underbart! Han är ju inte ens inhoppad, för jag har aldrig haft tillgång till något hindermaterial så har byggt lite själv men varit så himla låga höjder. Men oj så han tycker det är kul! Och oj vilken glädje jag kände! Har ju tävlat en hel del i hoppning på Isabel, var ju hoppstjärna jag ville bli som yngre.

Jag längtar verkligen tills lönen kommer och allt ordnar upp sig. Så vi kan börja träna ordentligt, jag har en helt fantastisk häst som jag älskar så enormt mycket! Jag ska göra allt i min makt för att han ska må bra och vara lycklig!

Är det inte fantastiskt hur bra dessa varelser kan få oss att må? Tiden på hästryggen får alla problem i världen att försvinna. <3


Likes

Comments

Det sägs att rädsla föder mod. Det måtte vara sant för jag har tagit ett stort steg, jag har sagt upp min fasta tjänst för ett helt nytt jobb som jag bara har provanställning på.

Det är läskigt för man vet vad man har men aldrig vad man får. Och med ett fast jobb har man också skaffat sig fasta utgifter så jag hoppas verkligen inte att jag sabbar mitt nya jobb nu bara.

Men jag har väldigt länge känt att jag vill vidare, jag tycker att mitt jobb är tråkigt, jag utvecklas inte, jag trivs inte med arbetstiderna, lönen är väldigt låg...jag känner helt enkelt ingen motivation för att åka dit längre och då är det dags att gå vidare.

Om 14 dagar börjar jag jobba som det jag utbildat mig till; CNC-operatör. Jag satsade på det yrket dels för att jag vet att det är ett bristyrke, dels för att det är bra betalt , dels för att jag gillar arbetstiderna bättre, dels för att jag trivs att jobba med killar men framförallt för att jag tycker att det är roligt!! Det är svårt, men det är kul att få utmana sin hjärna! Det är roligt att få höra sina vänner säga att dem tycker att man är cool som klarar ett sånt yrke. :)

Sen kan jag inte stoppa under stolen att jag verkligen behöver högre lön. Jag har fyra hästar och en hund som jag betalar precis alltingen själv på, det betyder att jag inte har mycket kvar att leva på, samt att jag letar boende. Och jag vill aldrig behöva ta beslutet att sälja något djur bara för att jag har det dåligt ställt. Pengar ska inte få ta besluten i mitt liv. Tänk er själva om jag skulle behöva göra mig av med travarna, hur lätt är det att sälja dem till någon som verkligen vill ha dem? Dem har gått i en hage i tio år och är inte inridna. Jag kan ju inte sälja dem billigt för då kan dem ju hamna vart som helst...Nej tack, dem är mina vänner och nu hoppas jag min nya karriär löser mina problem så vi kan fortsätta ha roligt ihop :)


Kommer mer inlägg i veckan om hästarna! Känner att motivationen börjar komma tillbaka! :)

Likes

Comments

Hej!

Jag har sagt ett tag nu att jag ska börja uppdatera här men det har inget blivit av... det är av den simpla anledningen att jag inte alls mår bra, psykiskt. Och det beror på många saker. Allra mest pga att jag är en dålig människa.

Jag går ofta och tänker på varför jag mår såhär nu, varför jag är så seg och omotiverad till allt. För det var jag inte förr, då var jag superaktiv, motiverad, ambitiös och rolig.

Folk tror att jag är så jävla stark. Men att jag alltid syns och hörs på fester är ingen lätt grej för mig. Min barndom var rätt tuff, jag var jätteblyg och fick ofta kommentarer om att jag var så ful och äcklig. Vilket gjorde att jag bara fick ännu svårare att prata med folk och få vänner. Det var inte förräns jag började gymnasiumet som jag började ta för mig. Och det var mycket pga Martina. Hon blev min första vän på Nuntorp. Hon var en såndär människa som hade allt, hon lyste upp världen! Och att hon ville vara min vän tyckte jag var helt fantastiskt, så med hennes hjälp fick jag många vänner där och självförtroendet steg.

Tyvärr blev det inte så många minnen med henne som jag hade hoppats på för år 2010 så hände det som absolut inte fick hända. Martina omkom i en olycka och där började världen rasa.

I slutet av det året träffade jag en kille som inte alls var bra för mig. När jag sa att jag inte ville träffas så sa han att han skulle göra natten osäker för mina hästar, vilket helt ärligt gjorde mig döförskräckt. Jag ville inte ta några chanser. Vi två blev ihop och jag har fortfarande en sån ångest över våran tid ihop. Jag var alledess för svag för att ta mig ur det direkt, det tog två år. Dem två åren jag bara vill stryka ett stort streck över.

Sen hittade jag honom som jag trodde var min kärlek. En kille jag faktiskt gillade av hela mitt hjärta. Jag älskade honom. Vi förlovade oss och han sa att han aldrig skulle lämna mig. Men han hade ett konstigt sätt, ville aldrig ta med mig till varken hans kompisar eller familj. Jag tror han skämdes för mig. Sen försvann han till Småland i flera veckor på somrarna och festade men hörde aldrig av sig till mig. Och dum som jag var så stog jag ändå kvar och väntade på honom, gång på gång.

Sen blev min pappa svårt sjuk och då stack även min pojkvän. De var nåt av det tuffaste någonsin. Att hålla på att förlora sin pappa och pojkvän en och samma natt. Men efter ett halvår hörde mitt ex av sig igen och sa att han ville försöka igen, vilket gjorde mig glad för jag var fortfarande kär. Men sen ännu en gång så hörde han inte av sig.

Så jag gick och väntade dag ut och dag in. Jag tror att allt detta väntande gjorde mig sånhär. Orkeslös och slö.

Jag är så ledsen för att jag låtit mig bli behandlad såhär, ledsen för att jag som nyutbildad undersköterska inte ringde ambulans så fort jag såg tecknena på pappa sjukdom för han hade mått så mycket bättre om han kommit in i tid! Jag är ledsen för att jag förlorade min fina häst som betydde allt för mig! jag är ledsen för att jag känner att jag inte duger till något. jag är ledsen för att jag inte kan lita på människor. Jag är ledsen för att jag inte har något eget boende men allra mest ledsen för att jag känner mig som en oerhört dålig människa som aldrig kommer betyda speciellt mycket för någon annan.

Jag har tillcohmed träffat en kille nu som jag faktiskt gillar oerhört mycket men jag letar ständigt fel på honom för jag vill inte ge honom mitt hjärta. Jag mår för dåligt för att bli krossad igen. För jag vet att om jag ger honom det så kommer jag aldrig lämna honom oavsett hur han behandlar mig. Sen är han säkert världens snällaste människa, men jag har inte modet att chansa. Dessutom förtjänar han bara det bästa, och det är inte jag.

Konstig text, bara skrev hur jag känner i hopp om att det ska kännas bättre.

Hittade en bra text, känns verkligen passande. Borde aldrig blivitt ihop med mina ex från början. Är helt säker på att jag hade varit lyckligare nu isåfall.


Likes

Comments

Hej! Imorgon kväll kommer ett inlägg om mitt nya jobb och lite uppdatering om hästarna! 😊



Likes

Comments

Helt seriöst! Jag är helt såld! Jag älskar lackade träns med breda nosgrimmor och vitt foder! Nu kommer jag troligtvis aldrig rida med Kandar men om det mot all förmodan skulle ske så hade detta vart dröm kandaret! Måste se om det går att få tag på något likande men vanligt träns. :D Detta hittade jag på Sanna Nilssons webbshop, ett Dyon tror jag de hette :)

Likes

Comments

Hej igen! Idag blev jag bara så glad över dagens ridpass, för även om det var litet och trångt att rida pga grävmaskinernas skada så var Edvin ändå en klocka att rida! Han var verkligen jättefin, gummibollskänsla. Vissa gånger kan han vara rätt tung att rida men idag var han jättelätt och lyssnade väldigt bra på bara sätet.! Jag vet att det finns så mycket potential i den hästen och viktigast av allt, han får mig att må bra. Tror jag behöver den hästen mer än något annat <3

Vart en sväng på Granngården med, och wow vad jag älskade den blåa Charles Owen ridhjälmen med bling! :D Men vilka priser, har man åkt av hästen och slagit i hövvet så säger dem ju att man ska slänga hjälmen...hejdå 2000 spänn liksom :'D

Nu har jag spenderat lite kvalitetstid med min fina, fina Tilda så nu ska jag kopiera lite betyg för imorgon ska jag på intervju igen, hoppas på lite tur nu...eller mycket tur för jag vill visa att jag också duger!


Likes

Comments

Hej på er! Ser ut att bli ännu en fin vårdag! Idag ska jag rida lite dressyr i hagen, så gott det går då dem har grävt avlopp genom hagen så det blivit väldigt ojämnt tyvärr, men vi gör så gott vi kan! :)

Humöret har väl varit sisådär. Har varit på två jobb intervjuer men fick inget av jobben då dem tog in folk med mer erfarenhet istället. Det känns surt då jag så gärna vill ha nytt jobb, jag vill verkligen vidare och nu när jag har fyra hästar så blir ekonomin kass. Och tro det eller ej. Jag vill inte sälja travarna, speciellt inte pga ekonomin. Utan jag vill lösa problemet, ett nytt jobb med bättre lön så hade det vart toppen! :) Sen har jag utbildat mig till CNC-operatör, självklart vill jag jobba med det då också.

Här bjuder jag på några kort från gårdagen på min älskade häst som betyder så mycket för mig. :)

Likes

Comments

​till min prins!  Skönt att det snart är helg iallafall!  ☺

Likes

Comments

Hej igen!

Ska börja att berätta nåt roligt. Igår kväll sökte jag mitt första jobb som CNC-operatör och idag ringde dem upp mig och ville boka in mig på intervju! :D Visst jag har inte fått jobbet, men bara att få komma på intervju är en seger i sig. <och dessutom var jag väldigt ärlig i mitt personliga brev och skrev att jag bara hade erfarenhet ifrån skolan. Ärlighet kanske varar längst :)

Men åter till Edvin, hans skap är ju svullen som en rugby boll, och nej, jag överdriver inte. Vet kom ut och gav honom lugnande så hon kunde få ut snoppen och kolla och känna väldigt noggrant och allt verkade normalt.. Inte heller någon feber. Hon ringde och rådfrågade en annan vet också. Men dem kom inte fram till vad som kunde orsaka svullnaden och klådan. En grej kunde vara att han hade nåt problem i bukhålan men dem tyckte det verkade långsökt. Jag frågade om övervikt. För jag har hört att mulliga hästar kan samla på sig fettdepåer som kan lägga sig där och ligger det och trycker där hela tiden så kan det ju orsaka ett tryck som gör att det blir klåda eller irritation. Och vet tyckte absolut att det kunde vara en möjlighet. Dock är han inte så jätte överviktig. Men jag är väl medveten om att han behöver gå ner några kila för även om han rids nästan varje dag så är det inte tillräckligt, han behöver arbetas ordentligt och bli svettig. Sånt är svårt utan paddock och när mörket kommer tidigt, så på ett sätt är det väl bra att vi går mot ljusare tider nu.

Men i alla fall, vet gav honom en kortisonspruta och om svullnaden går ner så ska han även få gå på Metacam i några dagar. Men går det inte ner så får dem fortsätta undersöka honom ännu mera grundligt för han ska inte behöva gå och ha besvär. Jag kommer hålla er uppdaterade om hur det går.

Ja föresten, idag kom äntligen min efterlängtade dressyrgjord till Edvin, en Wintec Cair :) Den lär jag inte ha i stallet än på några veckor. Är nämligen fortfarande i krig mot mössen. Jag ska spola ur hela sadelkammaren i helgen och lägga murbruk vid en stor springa jag sett dem springa igenom. Finns det något tråkigare än när dem förstör ens utrustning? :(

Likes

Comments