God dag!

Idag har jag tagit med mig både Tilda och min brors hund Zeke till våran utmark, har hittat en egen liten badstrand till oss där, perfekt när man har en hund som är svår att hantera bland andra! Jätteskoj tyckte dem att det var att få plaska och svalka sig i denna hetta!

Förövrigt ska jag ta det lugnt idag, greja med hästarna såklart men inget onödigt arbete för i veckan har jag både jobbat heltid och sen tagit tag i höskörden direkt och fixat med hästarna så det har ungefär varit full fart från 04.30- 23.00 varje dag. Men nu är det värsta över i alla fall :)

Och ikväll ska jag och världens bästa Madde dra till fallens och lyssna på stiftelsen, kommer bli fett bra! :D

Ha en underbar dag! :)


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej!

Red lite senare igår kväll, hur vackert är det inte svenska sommarkvällar? Och från hästryggen är det ju helt fantastiskt! :)

Underbara djur , vad hade vi gjort utan dem 😍

Likes

Comments

Tja!

Idag stod slamsugsbilen precis brevid vägen när jag skulle ta in Edvin och Teddy. Och jag blev så stolt att dem bara gick med mig förbi när den stod där och oväsnades utan att visa den minsta tendens på att vara rädda och vilja fly. Jag tycker det är viktigt att se vad man har åstakommit tillsammans, oavsett om det är ridmässigt eller hanteringsmässigt. Mitt mål är och har alltid vart att hästar som känner sig trygga med mig.

Sen till det tråkiga.... känner att jag tagit mig vatten över huvudet ibland. Dessa travare...

Ibland känns det som dem kommer bli min död. Det är världens härligaste hästar med underbara personligheter. Jag gillar dem verkligen. Men dem är även livsfarliga. Sen kan ju vilken häst som helst bli rädd osv men dem här två hästarna har ju inte varit hanterade på många år och spår efter det kommer fram rätt ofta. För några veckor sen blev dem rädda för en bil som std parkerad utanför oss. Jag ledde bägge två och var på väg in i stallet. Hästarna tvärvänder varar Silver springer på mig och jag trillar och hamnar på mage och blir åker efter honom på grusvägen några meter och sen tappar jag bägge hästarna. Sen när jag får tag på dem så är dem super stressade och slänger sig flera gånger och jag håller på att bli klämd emellan dem.

För två veckor sen ska jag släppa ut dem i hagen. Det är en vindstilla och väldigt lugnt ute. Jag släpper Electra som går till närmaste hö hög. Men när jag släpper Silver så blir han rädd för nåt och hoppar på mig så jag nästan hamnar i elstängslet. Han sätter dessutom hoven så jävla hårt mot min fot så stålhättan inte hjälpte. Jag haltade en vecka efter det.

Och nu idag så var Electra väldigt upprörd över något när jag skulle byta hage på dem. Hon drog i grimskaftet och var väldigt stark, vilket hon nästan aldrig gör. Men Silver var lugn. Men strax innan vi var framme så exploderar han från ingenstans. han slänger sig iväg bokstavligt talat. Som tur är så har jag börjat använda kedja på honom då han är fruktansvärt stark. Jag vill verkligen inte tappa honom. Men halva grannens uppfart tog det innan jag fick stop på honom...

Jag blir så frustrerad ibland. Jag förespråkar att man inte ska behöva ha kedjegrimskaft och dylikt. Ledarskap och förtroendet ska vara så pass högt att det inte ska behövas. Men vi är inte där än. Absolut väldigt långt därifrån tillochmed . Så just nu försöker jag bara tänka på säkerheten med dessa stora djur. Jag hoppas verkligen vi kommer hamna på rätt bana snart för man känner sig verkligen som en dålig människa när det blir såhär. Och jag saknar verkligen en paddock, att få vara instängd när man tränar såna här hästarhade känts betydligt mycket bättre:(

Blev bara ett litet skriva av mig inlägg, tänk på säkerheten. Om ni har möjlighet att vara två när ni tar in/ut hästar från hagen så ta bara varsin häst. Det är ändå cirka 500kg flykt djur ni har på varsin sida annars. Det är fantastiska djur men vi är betydligt mycket skörare än dem.

Nu ska jag ut i stallet och greja med Edvin och Teddy :)

Likes

Comments

Hej gott folk! Igår gjorde jag mitt sista arbetspass på fyra veckor! Jag trivs faktiskt väldigt bra på mitt jobb, men allra bäst trivs jag med mina hästar och Tilda så jag har verkligen längtat efter semestern för nu kan jag tillbringa hela dagarna i stallet om jag vill. Och många timmar lär det bli! Hade även tänkt att uppdatera här rätt flitigt.

Men än sålänge idag har jag inte gjort så mycket. Varit ute med Tilda, fodrat hästarna (som kan vara ute idag för det regnar så blinningarna syns inte till! ) :D Mockat, putsat lite utrustning. Ja just det ja, jag gillar att prova nya produkter så köpte ett nytt läderbalsam som både rengör och smörjer (älskar när man inte behöver ha flera grejer, utan allt i ett tycker jag är perfekt). Ska uppdatera er om resultatet sen. :)

Har äntligen också lyckats få tag på mineraler till Edvin som han äter av! Även om han har lätt för att bli rund så är han ändå väldigt kräsen. Och jag har verkligen fått prova mig fram och äntligen hittade jag mineraler på Svenska foder som han älskar! Hade själv kunnat tänka mig att äta det för de luktar väldigt gött! :) I övrigt så äter han bara hö. Just Edvin behöver inte mer, gräs vågar jag absolut inte släppa honom på. Då tänker ni väl att jag är världens elakaste människa, ja jag känner mig sån, MEN jag har provat och ha honom på gräs förut och han blir enormt stor! Det spelar ingen roll att han motioneras, han blir ändå överviktig så jag tänker på hans hälsa först och främst. Jag vill att lederna ska hålla och att han ska slippa fång osv. Vi gör mycket annat skoj så livet blir roligt ändå utan gräs i överskott.

Nu ska jag ut och börja röja i stallet, ska verkligen försöka få ordning där ute efter musinvasionen! Sen ska jag antingen rida eller tömköra Edvin, ta en långpromenad med Tilda och longera Nysilver tänkte jag. :)

Ha det bra :)

Likes

Comments

Halloj från en trött Catrine idag. I Torsdags jobbade jag till 23:36 för att sedan på fredag gå upp tidigt för att hinna med alla djuren innan jag skulle iväg till Trollhättan med nio stycken polare jag sällan träffar! Olearys och biljard blev det. Grymt trevligt men sent. På Lördag fick jag också gå upp tidigt för att återigen hinna med alla djuren för att sen åka till Trollhättan med andra polare, jag var chaffis på crusingen och var inte i sängs förrän vid fem imorses. Sov till åtta Och sen har det gått i ett igen.

Ska jag vara ärlig så är det roligt att vara ute men inte så roligt så att jag ser fram emot det. Jag älskar att vara hemma utan att behöva stressa med allt. Mina djur är mitt liv. Dem gör mig lycklig och jag känner att jag inte behöver ut och träffa folk hela tiden när jag har det jag behöver hemma :)

Den här årstiden tycker jag det blir lite mer jobb med hästarna också, vita mular ska smörjas för att slippa bli solbrända, flugmedel ska på, man får hela tiden ha vakt så det inte blir för mycket blinningar så hästarna springer sig svettiga. För då får dem vara inne på dagen istället. Sen kan jag inte sova så gott när jag har dem ute på natten för jag blir så orolig att dem inte är kvar när jag vaknar x)

En annan sak föresten som tar mycket energi från mig...möss...dem har bitit sönder Shakiras gamla sele. Jätte tråkigt då det var ett starkt minne efter henne. Vet inte vad jag ska göra längre för att få bort dem. Kan inte ens ha sadeln i stallet längre :( Inte ens Anticimex hjälper ju :(

Förlåt för ett konstigt skrivet inlägg där meningarna inte ens hänger ihop, men är så satans trött idag men var sugen på att skriva av mig lite. Här får ni lite bilder i alla fall. Nu ska jag ta en skogspromenad med Tilda <3



Likes

Comments

Hej! Idag är det att jobba EM för mig som gäller, inte så jätte skoj tycker jag men det är ju skift man tjänar pengar på. Och detta ger mig i framtiden möjligheten att få jobba natt :)

Idag ska alla hästarna få vila och sen ska Edvin få gå alla andra dagar i denna veckan om inget annat dyker upp. På fredag är jag ledig pga att jag är under upplärning och min handledare är ledig då. Så om jag har tur kan jag greja med alla hästarna i helgen (om jag inte behöver jobba i helgen, har inte fått några besked om det än)

Det är väldigt svårt att hinna träna fyra hästar när man har ett heltidsarbete men jag tänker såhär; Edvin prioriterar jag eftersom han är den som behöver mest motion för att hålla sig frisk (han lägger på sig extremt lätt). Sen brukar jag tänka att travarna har gått i en hage i tio år och inte gjort någontingen och dem hade varit slaktade i höstas om jag inte tog hem dem så istället för att få dåligt samvete så känner jag mig glad. För jag tror att dem är mer än nöjda med att få leva trots att jag kanske vissa veckor bara tränar med dem två dagar i veckan. Och lilla Teddy och jag tar ju bara promenader för hand. han har ju en ryggskada och är pensionerad nu så han ska bara ha det extremt gött :)

Slipper jag att jobba i helgen så ska jag försöka skriva lite mer om mina travare och fixa lite nya kort! :)

Kolla här föresten, dessa hinder hoppas jag kunna beställa i slutet av Augusti från safety system. Edvin kommer älska dem! :D


Likes

Comments

Hej på er!

Idag fyller jag tjugofem år, vilket dem flesta som gjorde skulle firat med brakfest hehe, jag är lite annorlunda. Skulle tillbringat kvällen med två av mina bästa vänner, bestämt sen länge. Men så hade den ena bruden glömt av det så jag har känt mig rätt besviken på det.

Men ska i alla fall träffa bästa Olsson ikväll, tjöta massa häst och om livet hoppas jag...fast vänta nu, hästar är väl livet? ;)

Det bästa hitills idag är min helt fantastiska häst! Jag och Edvin tog oss en härlig uteritt, har en riktigt fin väg här borta med mycket olika underlag, speciellt en gräsväg som är perfekt att galoppera på ! :D Men i alla fall, den tar strax över en timme att rida, men idag tog den nästan tre timmar... xD Slutet av vägen hade någon bonde gjort kohage utav och det fanns ingenstans att rida förbi, så försökte hitta nya vägar istället för att vända men vi hamnade i djupaste djungeln XP Men tillslut hittade jag en annan bra väg som jag ska försöka komma ihåg tills nästa gång :)

Edvin var så himla rolig att rida, så full av energi och glädje, sen såg han ett nedfallet träd, tog tag i bettet och satte av i galopp. Jag typ blundade och sen flög vi, båda två!! Så underbart! Han är ju inte ens inhoppad, för jag har aldrig haft tillgång till något hindermaterial så har byggt lite själv men varit så himla låga höjder. Men oj så han tycker det är kul! Och oj vilken glädje jag kände! Har ju tävlat en hel del i hoppning på Isabel, var ju hoppstjärna jag ville bli som yngre.

Jag längtar verkligen tills lönen kommer och allt ordnar upp sig. Så vi kan börja träna ordentligt, jag har en helt fantastisk häst som jag älskar så enormt mycket! Jag ska göra allt i min makt för att han ska må bra och vara lycklig!

Är det inte fantastiskt hur bra dessa varelser kan få oss att må? Tiden på hästryggen får alla problem i världen att försvinna. <3


Likes

Comments

Det sägs att rädsla föder mod. Det måtte vara sant för jag har tagit ett stort steg, jag har sagt upp min fasta tjänst för ett helt nytt jobb som jag bara har provanställning på.

Det är läskigt för man vet vad man har men aldrig vad man får. Och med ett fast jobb har man också skaffat sig fasta utgifter så jag hoppas verkligen inte att jag sabbar mitt nya jobb nu bara.

Men jag har väldigt länge känt att jag vill vidare, jag tycker att mitt jobb är tråkigt, jag utvecklas inte, jag trivs inte med arbetstiderna, lönen är väldigt låg...jag känner helt enkelt ingen motivation för att åka dit längre och då är det dags att gå vidare.

Om 14 dagar börjar jag jobba som det jag utbildat mig till; CNC-operatör. Jag satsade på det yrket dels för att jag vet att det är ett bristyrke, dels för att det är bra betalt , dels för att jag gillar arbetstiderna bättre, dels för att jag trivs att jobba med killar men framförallt för att jag tycker att det är roligt!! Det är svårt, men det är kul att få utmana sin hjärna! Det är roligt att få höra sina vänner säga att dem tycker att man är cool som klarar ett sånt yrke. :)

Sen kan jag inte stoppa under stolen att jag verkligen behöver högre lön. Jag har fyra hästar och en hund som jag betalar precis alltingen själv på, det betyder att jag inte har mycket kvar att leva på, samt att jag letar boende. Och jag vill aldrig behöva ta beslutet att sälja något djur bara för att jag har det dåligt ställt. Pengar ska inte få ta besluten i mitt liv. Tänk er själva om jag skulle behöva göra mig av med travarna, hur lätt är det att sälja dem till någon som verkligen vill ha dem? Dem har gått i en hage i tio år och är inte inridna. Jag kan ju inte sälja dem billigt för då kan dem ju hamna vart som helst...Nej tack, dem är mina vänner och nu hoppas jag min nya karriär löser mina problem så vi kan fortsätta ha roligt ihop :)


Kommer mer inlägg i veckan om hästarna! Känner att motivationen börjar komma tillbaka! :)

Likes

Comments

Hej!

Jag har sagt ett tag nu att jag ska börja uppdatera här men det har inget blivit av... det är av den simpla anledningen att jag inte alls mår bra, psykiskt. Och det beror på många saker. Allra mest pga att jag är en dålig människa.

Jag går ofta och tänker på varför jag mår såhär nu, varför jag är så seg och omotiverad till allt. För det var jag inte förr, då var jag superaktiv, motiverad, ambitiös och rolig.

Folk tror att jag är så jävla stark. Men att jag alltid syns och hörs på fester är ingen lätt grej för mig. Min barndom var rätt tuff, jag var jätteblyg och fick ofta kommentarer om att jag var så ful och äcklig. Vilket gjorde att jag bara fick ännu svårare att prata med folk och få vänner. Det var inte förräns jag började gymnasiumet som jag började ta för mig. Och det var mycket pga Martina. Hon blev min första vän på Nuntorp. Hon var en såndär människa som hade allt, hon lyste upp världen! Och att hon ville vara min vän tyckte jag var helt fantastiskt, så med hennes hjälp fick jag många vänner där och självförtroendet steg.

Tyvärr blev det inte så många minnen med henne som jag hade hoppats på för år 2010 så hände det som absolut inte fick hända. Martina omkom i en olycka och där började världen rasa.

I slutet av det året träffade jag en kille som inte alls var bra för mig. När jag sa att jag inte ville träffas så sa han att han skulle göra natten osäker för mina hästar, vilket helt ärligt gjorde mig döförskräckt. Jag ville inte ta några chanser. Vi två blev ihop och jag har fortfarande en sån ångest över våran tid ihop. Jag var alledess för svag för att ta mig ur det direkt, det tog två år. Dem två åren jag bara vill stryka ett stort streck över.

Sen hittade jag honom som jag trodde var min kärlek. En kille jag faktiskt gillade av hela mitt hjärta. Jag älskade honom. Vi förlovade oss och han sa att han aldrig skulle lämna mig. Men han hade ett konstigt sätt, ville aldrig ta med mig till varken hans kompisar eller familj. Jag tror han skämdes för mig. Sen försvann han till Småland i flera veckor på somrarna och festade men hörde aldrig av sig till mig. Och dum som jag var så stog jag ändå kvar och väntade på honom, gång på gång.

Sen blev min pappa svårt sjuk och då stack även min pojkvän. De var nåt av det tuffaste någonsin. Att hålla på att förlora sin pappa och pojkvän en och samma natt. Men efter ett halvår hörde mitt ex av sig igen och sa att han ville försöka igen, vilket gjorde mig glad för jag var fortfarande kär. Men sen ännu en gång så hörde han inte av sig.

Så jag gick och väntade dag ut och dag in. Jag tror att allt detta väntande gjorde mig sånhär. Orkeslös och slö.

Jag är så ledsen för att jag låtit mig bli behandlad såhär, ledsen för att jag som nyutbildad undersköterska inte ringde ambulans så fort jag såg tecknena på pappa sjukdom för han hade mått så mycket bättre om han kommit in i tid! Jag är ledsen för att jag förlorade min fina häst som betydde allt för mig! jag är ledsen för att jag känner att jag inte duger till något. jag är ledsen för att jag inte kan lita på människor. Jag är ledsen för att jag inte har något eget boende men allra mest ledsen för att jag känner mig som en oerhört dålig människa som aldrig kommer betyda speciellt mycket för någon annan.

Jag har tillcohmed träffat en kille nu som jag faktiskt gillar oerhört mycket men jag letar ständigt fel på honom för jag vill inte ge honom mitt hjärta. Jag mår för dåligt för att bli krossad igen. För jag vet att om jag ger honom det så kommer jag aldrig lämna honom oavsett hur han behandlar mig. Sen är han säkert världens snällaste människa, men jag har inte modet att chansa. Dessutom förtjänar han bara det bästa, och det är inte jag.

Konstig text, bara skrev hur jag känner i hopp om att det ska kännas bättre.

Hittade en bra text, känns verkligen passande. Borde aldrig blivitt ihop med mina ex från början. Är helt säker på att jag hade varit lyckligare nu isåfall.


Likes

Comments

Hej! Imorgon kväll kommer ett inlägg om mitt nya jobb och lite uppdatering om hästarna! 😊



Likes

Comments