Hej på er! Hoppas ni alla mår bra!

Mitt liv ser ut som en tickande bomb just nu, mitt psyke mår väldigt dåligt för det enda jag ser är arbete, arbete, arbete. För engångsskull så längtar jag till våren, jag behöver ljuset nu för denna stressen tar så hårt på kroppen.

Som ni vet så jobbar jag fem nätter i streck, vilket är oerhört påfrestande, speciellt den sista natten och dessutom blir helgen väldigt kort när man slutar på fredag och börjar igen på söndag. Sen när jag kommer hem så har jag fyra hästar och två hundar att sköta om. Det är fodringar, utsläpp, vatten osv. Så jag brukar vara i sängs runt halv tio, då måste jag kolla på film i en halvtimme för att kunna slappna av och somna (snacka om att jag har sett många halva filmer!) Sen går jag upp senast vid 13 , ut med hundar, mockning, packa hö, allt för att vara klar med stallsysslorna innan mörkret. Sen tar jag in hästarna vid 16, vill ha dem inne innan det är kolsvart iochmed att vi bor på en rätt trafikerad grusväg med många fartdårar. Och det är väl det, ibland sover jag någon timme på kvällen innan jag åker, men ofta försöker jag ta igen mig under helgen.

Blir det bara lite ljusare ute så kan jag sova löngre på FM och inte behöva känna mig så stressad.

Jag tänker ofta att jag inte borde ha skaffat travarna, för pengar, tid och psyket tar stryk, Fyra hästar är mycket arbete...Men fyra hästar är också mycket kärlek, även om jag ibland undrar om jag tagit mig vatten över huvudet så kan jag aldrig säga att det var ett dåligt beslut att rädda livet på Electra och Silver, dem är underbara och dem förtjänar också att få leva. Precis som du och jag. Däremot ska jag erkänna att jag saknar att bara ha två hästar. Förr kunde jag skämma bort Edvin och Teddy mer, både med tid till träning/mys och till shopping åt dem. Det blev liksom mer kvalite utav allt förr när jag hade mer tid. Nu måste jag alltid skynda mig för att hinna med alla fyra hästar och dess stallsysslor som det innebär. Allt tar dubbelt så lång tid.

I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad jag ska göra, mina djur lyckas alltid komma mig så nära, vi blir en familj och jag klarar bara inte av att sälja dem.

Dessutom har jag en människa i mitt liv som har varit riktigt elak emot mig och fått mig att känna mig så värdelös. Och bara en sån sak tar bort så mycket energi ifrån mig...

För att göra det här inlägget lite roligare så skulle jag ha haft uppkörning idag för släp. Äntligen är jag påväg! :D Dock så ringde dem och avboka för att gubben var sjuk, min ständiga otur. Men att ändå vara på såhär god väg känns ändå väldigt bra :) En dag har jag kortet i min näve :)

Nä nu ska jag gå och ta en huvudvärkstablett, ha en fortsatt fin kväll :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ja äntligen! För det sög rejält. I år var det min tur att sitta hundvakt hemma så jag fick vara ensam med djuren. Inte ens min pojkvän var med mig, han tycker det hör till att festa med många människor på nyår medans jag är glad bara jag får vara med min partner. Så eftersom jag visste att han ville ut så sa jag att det var okej. Men innerst inne ville jag faktiskt att han skulle vända och vara med mig, men men han hade roligt i alla fall och det är väl det enda viktiga :)

Men nu är det i alla fall ett nytt år och jag ska verkligen försöka att göra detta bra! Jag vill tillbringa många timmar i sadeln och komma ut och träna. Jag vill verkligen satsa på hästarna för det är dem som förgyller mitt liv så oerhört. En gång hästmänniska, alltid hästmänniska sägs det :)

Idag ska jag bara vara hemma och greja med djuren, göra planer för året och sen inatt ska jag jobba igen...suck, känns som jag bor på jobbet...

Hoppas ni hade ett bättre nyår än mig och god fortsättning :)

Likes

Comments

​​​

Hej! Nu har min blogg stått stilla länge. Anledningen är väl att jag har varit så arg/ledsen och frustrerad. Men framförallt rädd för att förlora min älskade häst.

För att göra en snabb återblick; För cirka två månader sen började Edvin att tugga konstigt, han fick knappt isär en morotsbit. Jag tog ut veterinären och bad dem fixa hans tänder, då jag var tvärsäker på att felet satt där. Dem raspade och sa att dem tog lite vassa kanter men att det såg bra ut annars. 

Men han blev inte bättre, så jag tog ut dem igen, dem skrev bara ut Metacam för fyra dagar. Han blev inte bättre, vid detta tillfälle hade han även börjat salivera mycket.

Jag tog ut dem igen, dem kollade honom med Endoskopi. Hittade inget. Blodproverna visade inget märkvärt. Men dem trodde det var något allergiskt så dem skrev ut kortison, slemlösande och luftrörsvidgande.

Men inte heller här blev han bättre.  Så jag gjorde det jag länge funderat på, jag ringde och tänkte skulle boka tid hos klinik, något jag länge dragit mig för då Edvin har varit en extremt svårlastad häst. Nu går han in sjölv med mig utanför men han är ännu inte helt säker så jag vill helst inte åka till veterinären som första ställe men jag kände att jag inte hade något val.

Jag berättade på telefon vad som hade hänt osv och jag fick prata med en veterinär som faktiskt tyckte att jag skulle ta ut en annan veterinär först. För hon tyckte att alla symtom han visade lät som tandproblem. Jag var givetvis välkommen till kliniken men hon gav mig även det altenativet..

Så jag ringde ut en annan distriktsveterinär. Bara för att dem skulle kolla så allt såg ok ut i munhålan. Men vet ni? Det såg inte bra ut. Inte alls, den förra veterinären hade missat massa vassa kanter! Och han hade mycket sår på kinderna av dem!

Sen till en annan grej som ni nog kommer bli lite chockade över. Och något som jag skäms för såhär i efterhand.

Hans vargtand, När han var 3,5 år så bad jag vet ta ut den, men han ville inte det då han tyckte att den inte satt ivägen. Och jag litade på honom, vill inte säga emot en veterinär.

Sen ville jag att dem skulle ta ut den när han var fem år igen men då sa vet att att det räckte att raspa dem andra tänderna för vargtanden inte var ivägen då heller.

Och nu när den nya veterinären var ute så sa hon att den tanden är ett stort problem, kanske rent av boven i dramat, så vi bokade in en ny tid snabbt och när det var dags att ta ut den så satt den tillochmed löst! Tyvärr gick roten av. Och nu måste jag hålla koll  på så att hålet som blev läker igen och att han inte verkar få ont av roten för då måste den ut. Men veterinären sa i alla fall att i dem flesta fallen så läker det och man behöver inte göra nåt åt roten. Men jag tar inte ut något i förskott nu. Men en sak är säker, Edvin har blivitt så mycket gladare! Det måste ha varit en enorm lättnad att få bli av med den tanden! Och på fredag har jag fått klartecken att få rida honom igen för första gången på ungeför två månader! 

Mina känslor har bubblat rejält, mest har jag gråtit för att jag känner mig så värdelös, och för att jag känner att veterinären inte har lyssnat seriöst på mig. Men mest av allt är jag besviken på mig själv som har velat få bort tanden för längesen men inte stått på mig tillräckligt mycket för att dem ska göra det. I slutändan är det min stackars häst som har fått lida. 

Jag känner att jag ville dela med mig av det här, för att ni inte ska göra samma som mig. Ni känner era hästar bättre än veterinärerna, stå på er. Självklart ska man lyssna på veterinären också men ibland måste man också våga att tro på sig själv. 

Likes

Comments

Veterinären var här igår och gjorde endoskopi på Edvin. Allt såg bra ut. Så därför är det fortfarande lite detektiv arbete. Men hon hade med sig en äldre, mer erfaren kollega. Tillsammans diskuterade dem och det dem kom fram till var att det sitter i lungorna eller är ett magsår. Allra mest trodde dem på lungorna eftersom han är en väldigt lugn och stadig individ. Vad jag förstog det som så vill tror dem att det är något tillfälligt, alltså att han blivitt sjuk av en allergisk reaktion eller nåt. Men det kan även vara något kroniskt han fått , likt astma och då behöver han gå på medicin livet ut och våran tävlingskarriär är över innan den ens börjat :( Fast vet ni? Jag tänker inte ha det sämra altenativet med mig i tankarna, varför oroa sig så långt i förväg?

Edvins vita blodkroppar låg även lågt, dem ska ligga mellan 5-10 och hans låg på 5,6, vet ville gärna haft honom högre. Dock låg dem eosinofila blodkropparna väldigt högt, vilket dem ofta gör vid allergiska reaktioner eller paransitangrepp, och han är precis avmaskad och träckprovet efter såg bra ut. Så jag hoppas verkligen på en allergisk reaktion som vi behandlar och botar nu.

Han går just nu på kortison, slemlösande och luftrörsvidgande medicin, allt detta gick på 3200;-....jag dog lite, plus veterinärräkning på lika mycket pengar där..

Det är sjuka pengar men egentligen bryr jag mig inte så mycket, för när ens djur väl är sjuka så finns det inga pengar i världen som dem inte är värda. Edvin, Tilda och mina andra djur är min familj, mitt allt. Jag skulle aldrig någonsin förlåta mig själv om jag tog bort dem av fel anledning eller sålde dem. Jag vill att dem ska vara friska och lyckliga hemma hos mig, för dem gör mig glad också.Jag tänker aldrig sälja mina vänner.

Likes

Comments

Hej! Har nyss kommit in från stallet och satt mig i soffan. Så skönt att bara slappa ibland. Ikväll kommer ju Bonde söker fru också! Det är det programmet och Det stora hoppet som jag ambitiös följer. Speciellt det stora hoppet, så himla roligt fast man kan tycka både lite ris och ros om vissa deltagares attityd. Men hästarna är verkligen så fina och ställer verkligen upp för sina ryttare som ger dubbla hjälper och hej kom och hjälp mig. Verkligen modiga pappor måste jag säga!

Denna veckan ska jag jobba över fredag till lördag, med nästan alla mina goa kollegor! Så det blir en kort helg men julledigheten närmar sig och lite extra pengar behövs verkligen nu med alla veterinär och bilutgifter. På lördag ska jag och mamma åka till Göksäter (typ som mini Ullared) Annars är det lugnt i helgen. Jag räknar inte med att kunna rida Edvin så tidigt efter endoskopin, men jag längtar verkligen efter att få sitta på hans rygg igen.

Jag är verkligen jätte orolig för imorgon. Jag vill bara att han ska bli bra nu. Att han är frisk och glad betyder allt för mig.

Jag har varit jätte dålig på att fota med systemkameran nu, men så fort det blir uppehåll så ska den få följa med ut i stallet igen. Tanken är även att ni ska få lite mer uppdatering om dem andra hästarna också. Kanske inte är så roligt för er att läsa om då jag inte har så höga mål med dem. Men jag älskar dem, även fast Edvin helt klart är min favvokille. Och jag tycker det hade varit roligt att visa framstegen dem gör här i vardagen också så ni får helt enkelt hoppa över att läsa om det inte är något roligt. :)



Likes

Comments

Att jobba natt trodde jag skulle vara det bästa någonsin, men helt ärligt. Jag är helt slut. När jag jobbade natt i vården så fick jag i alla fall tid att sitta ner många nätter, men nu rullar min maskin hela tiden och jag behöver ladda, ladda och ladda. Sen gör jag dessutom fem nätter i sträck, vilket nog är det som sliter allra mest. Helgen blir även extremt kort, går av på fredag morgon och börjar tidigare på söndag kväll igen. Så är bara riktigt ledig på Lördagen.

Men jag gör det för mina djur, hundarna behöver aldrig vara ensamma hemma och hästarna kan få regelbundna tider med fodringar, in/utsläpp osv. Jag behöver inte heller anpassa hovslagare eller veterinär efter arbetstiderna, så visst har det stora fördelar med. I flera år gick jag ju upp 03;30 varje morgon innan jobbet för att släppa ut hästarna, det var jobbigt och så vill jag verkligen inte heller ha det igen!

Dessutom trivs jag väldigt bra med mina kollegor! Alla förutom en, nu har jag även fått känna på hur det är att bli trakasserad. Men bitsk som jag är så torr jag att jag har saft ifrån riktigt rejält nu så han inte kommer vara på mig igen. Det är väl typiskt, att det alltid ska finnas en människa som förstör för en.

Till mycket tråkigare nyheter så är min fina Edvin sjuk. För ett tag sen så började han att tugga konstigt. Jag hade ut veterinären som raspade tänderna på honom. Men han fortsatte med tuggandet och började även hosta vitt slem. Jag tog ut veterinären igen. Hon kollade lite på honom och tog lite prover, jag sa att jag trodde det var nåt med halsen men jag fick bara ett recept på Metacam.

Han blev inte bättre för det så ringde ut dem en gång till och var lite mer bestämd och visade verkligen att jag var orolig för honom. Då kollade hon munhålan och fick se att han var väldigt svullen i mjuka gommen. Så imorgon skulle dem ha gjort endoskopi på honom men så ringde dem nyss och sa att dem fått förhinder så nu blir det inte förräns på Torsdag.

Ni förstår nog själva vad hjälplös och orolig man känner sig. Hade han bara åkt transport utan problem så hade jag åkt in på klinik med honom men att åka till ett sånt ställe det första man gör med en häst som varit extremt svårlastad, det är något jag helst undviker, Vill att han ska få en bra första upplevelse. Men krävs det så har jag självklart inget val.

Veterinären som varit här har i alla fall varit väldigt duktig på det hon gjort så är inte orolig på det viset. Hade bara velat att dem tog mig mer seriöst från början och att det skulle gå fortare så han kan få må bra, min lilla häst.

För att helt byta ämne, vet ni vad jag saknar? En hästtokig bästakompis, någon som är med en i stalllet på fredagskvällar för att borsta hästar och snacka skit, någon att åka på hästmässor med, någon att träna hästar ihop med, någon att andas häst med! Jag saknar verkligen det. Hade varit så roligt att ha någon att delat sitt största intresse med. Det var den största delen när vi var inakorderade, hade alltid hästmänniskor runt mig då :)

Ja ja, nog för idag. Ha en bra kväll :)


Likes

Comments

Hej!

Har inte varit här inne på ett tag nu för livet har varit motigt. Killen ljög mig grovt rakt upp i ansiktet, inget jag tänker gå in på detaljer om eftersom jag inte beslutat om jag ska fortsätta vara med honom eller inte. Väldigt ledsen gjorde han mig i alla fall. Sen har det varit stökigt i familjen och jag har verkligen fått kämpa med mig själv för att orka kliva upp ur sängen.

Och det är väl där mina djur verkligen räddar mig. När livet känns tufft och jag egentligen inte har någon ork till något, ja då finns dem alltid där för mig, och dem behöver mig. Och det är en känsla som är extremt viktig för mig, att känna mig behövd. Jag kommer ihåg när jag var liten, innan jag hade häst, jag var alltid den i skolan som blev vald sist till olika lag osv. Det är sånt som har följt med mig resten av livet sen.

Men för att gå in på något roligt istället. Jag har fått fast jobb! Det trodde jag aldrig att jag skulle få såhär fort! I April tidigare i år så sade jag ju upp en fastanställning för att jobba där jag är nu, och jag har redan lyckats bli anställd där! Man ska inte skryta, men det gjorde jag fasiken väldigt bra! Att se tillbaka och inse vad man har åstakommit är så viktigt, allt går bara man aldrig ger upp.

Nu ska jag gå ut till mina älsklingar och bara vara. :) Ha det bra!

Likes

Comments

Så är det livsfarligt att hoppa upp på Edvins rygg igen. Haha han är helt skogstokig, det bästa hade vart att rida i en paddock där var inhängnade liksom men jag har ju tyvärr ingen utan då får man ta tjuren i hornen och bara bita ihop ändå. Det är en helt fantastisk häst men absolut ingen nybörjarhäst. För när han får sina ryck så blir han stark, het och kan vara mer i luften än på baken, som igår sparkade han bakut och stegrade den största delen av ridturen. Och blåste luft, ni vet när dem låter sådär högt, frustar högt, typ som när dem ser en älg. Han har ju varit i lite sämre skick så har inte fått rida på typ två veckor nu men igår var det alltså premiär. Tyvärr blåste det rätt mycket igår vilket inte är populärt hos min herre, det blir bara etter värre. Men jag har ju alltid gillar pigga, busiga hästar så jag ska väl inte klaga :P

Nu ska jag också strax rida, blir uteritter i skritt en vecka framöver för att bygga upp honom försiktigt. Det är i alla fall väldigt skoj att sitta på hästryggen igen, det är ett ställe jag trivs väldigt bra på.

I övrigt har jag blivitt lite sårad av mina vänner, jag har fått reda på att dem pratar skit om att jag aldrig åker ut och tränar eller tävlar med min häst. Och jag funderar bara på, varför skulle någon annan behöva ha ont av det? Det är mitt liv. Edvin har aldrig varit ute på äventyr men lider han för det? Nej , för han vet inte om något annat. Han har ett hem, jag bryr mig om honom, jag sköter om honom, jag sysselsätter honom, jag tar ut veterinären när han har ont, han har hästkompisar, han har ett bra liv. Att vi inte tävlar, det är det jag som lider av, för det är en dröm som jag har men inte förverkligar. Mestadels för att jag faktiskt inte har haft råd att ta körkortet, och nu sist jag skulle göra det så blev det oväntade veterinärutgifter istället. Men är det kört för det? Nej, det tar lite längre tid bara. Jag tävlar inte mot er, jag tävlar mot mig själv.

Och jo, jag har tränar med min häst, för en parelli instruktör, här hemma. För min häst gick inte att lasta, han total vägrade. Och jag kände att jag behövde hjälp, så med hennes instruktioner så fick jag plötsligt min häst att vilja gå på transporten, jag slet i väldigt måånga timmar, men jag lyckades. Och det var nåt som var viktigt för både mig och Edvin. Vi kom närmare varandra och övervann en rädsla men framförallt vet jag att jag kan lasta honom om han blir akut sjuk och måste åka till veterinären.

Jag har fått högre lön, men inte kommit i fas än pga obetald semester osv. Jag har fyra hästar, en hund och tre kaniner som jag betalar precis ALLT för. Det är ju mina djur. Ibland blir jag avundsjuk för bekanta till mig flyttade hemifrån direkt efter gymnasiumet, men vet ni? Dem gjorde det enbart för att deras pojkvänner hade fast jobb och köpte lägenheten eller att deras föräldrar köpte det åt dem. Jag är inte så bortskämd, och det vill jag inte vara heller, är man myndig så bör man kunna lösa det ekonomiska själv, jag hade aldrig låtit mina föräldrar betala varken hovslagare eller hyra åt mig.

Så ha en bra Söndag, här sätter jag punkt.


Likes

Comments

Hej på er!

Den här veckan har det vart mycket oro hos mig. Edvins tänder kollades ju i Måndags. Och i Torsdags fick jag ta ut veterinären igen då han har börjat tugga väldigt mycket och hostar upp vitt slem, likt maräng smet. Sen brukar han ligga rätt exakt på 37,0 i temp men nu har han legat på 38,2. Vet var här och kollade men hittade inget speciellt, så hon tog blodprov och skulle ringa upp mig igår morses. Vilket hon inte gjorde, utan istället fick jag ringa till henne, inget svar dock så jag slängde iväg ett sms istället. Och framåt kvällen ringde hon och sa att det såg bra ut, dock var det något inflammationsvärde som normalt ska ligga mellan 0-20 som istället låg på 22, men hon tyckte det var okej.

Så det hon tror är problemet är styngflugelarver. Att dem lagt ägg i munnen och nu vandrar neråt mot magen och det är därför han är så irriterad och hostig. Jag tror absolut att det kan vara så men en sak som jag tyckt vart jättekonstig i år, ingen av mina fyra hästar har haft några ägg på sig, annars brukar benen vara fulla av gula små prickar på sen sommaren men inte i år!

Hoppas ändå hon har rätt så det inte är nåt ännu värre!

Vad ska göras då? Han ska gå på Metacam i fyra dagar och avmaskas. DOCK, så hann hon inte skriva ut receptet igår utan ska göra det på Måndag istället.

Ni kanske tycker att jag låter irriterad? Det är jag också, min häst mår inte bra och jag är sjukt orolig för honom också måste vi vänt tills på måndag EM innan jag får börja behandla honom! Varför inte hjälpa honom direkt? Tänk om det inte ens är det felet, då har jag väntat i onödan och problemet hunnit bli ännu större"

//Gnäll-Catrine


Likes

Comments

Halloj! Tänkte kika in här en sväng innan jobbet.

Idag har jag haft ute veterinären till Edvin. han har haft svårt att tugga. Hästar brukar rotera maten så dem tuggar på bägge sidorna, men vissa hästar är lite annorlunda, där räknas Edvin in. Han tuggar mest på vänster sida, varav tänderna på högersida var väldigt vassa och fick raspas ordentligt. Nu hoppas jag detta hjälper, han kommer ju vara öm några dagar nu.

Sen fick han Fenylbutazon för hans skap som fortfarande krånglar och svullnar upp och ingen veterinär har varit med om det tidigare. Skriver mer om detta senare.

För jag vill berätta nåt roligt, jag har ringt en grävfirma. Jag ska äntligen ta tag i det här med paddock. Jag har verkligen lääängtat sönder. Jag tränade jämt förr, det var mitt livs största passion och nu ska äntligen den drömmen börja byggas upp igen! :D Jag kan inte bara gå och vänta på att bra saker ska hända, jag måste få dem att hända. Förhoppningsvis kostar inte paddocken mer än 100 000:- så jag kan köpa ett hus ändå <3

Likes

Comments