Den senaste tiden har varit fylld av nytt! Mycket nytt. Fast samtidigt mycket väldigt välkänt och bekant.

Som Göteborg. Mycket nytt. Samtidigt välkänt och bekant.

Som Osteopat högskolan. Inte så mycket nytt ännu... (DET KOMMER!! Ghaaaaa)
Men ännu så länge mera välkänt och bekant.

Som att öppna upp för nya möjligheter i livet och se på gamla oförätter och gamla relationer med nya ögon. Säga förlåt. Göra om. Gå nya men ändå vältrampade gamla vägar.
Många nya tankar och känslor, men ändå väldigt välkänt och bekant.

Så var landar allt detta nya, välkända och bekanta? Det undrar en ju...

Jag har ingen jäkla aning!

För det har vi inte! Vi vet inget om allt! Absolut ingenting om allt!

Och när vi tror att vi vet och lite nonchalant börjar att slå oss för bröstet; det är då det är dags att ödmjukt sätta sig lugnt tillbaka ner och erkänna för sig själv.. Ju mera jag tror att jag vet, har kontroll, kan styra och förstå...desto mera behöver jag vara ödmjuk inför det faktum att jag inte har en jäkla aning.

Men hallå; en aning om vadå kan en ju undra?!? Något måste vi väl kunna veta. Med säkerhet! Eller?!
Det finns ju forskning. Jag har ju lärt mig en massa saker som jag vet att jag vet. Och levt länge och väl för att veta en hel del saker. Så det så! Joho jag VET! Ganska så mycket faktiskt vet jag!

Jag vill mena i all ödmjukhet att jag är av den fasta övertygelsen (jag vet alltså inte, jag tror) att det enda vi kan vara riktigt säkra på är att:
Vi föds
Vi lever
Vi dör

När dessa olika Events inträffar har vi tyvärr ingen kontroll på. Eller jo en kan ju tro att några av våra val/livsval leder till det ena och det tredje, men kontroll...nej faktiskt inte.
Val - absolut. Kontroll - nej.

Men Gud så frustrerande! Menar människan att jag inte kan styra mitt liv?! Jag har ju planerat allt så där perfekt! Och så kommer det bli! För det har jag bestämt! Allt är här på kartan. På listan. I mobilen. På kylskåpet. I semester planen. I träningsdagboken. Jag har stenkoll. STENKOLL!

Det jag menar att det finns en möjlighet att vi missar. Att det finns parametrar som vi inte vet. Vi kan påverka dom dessa doldisar, genom våra val/livsval, men inte styra.

("Välj glädje" med fucking jävla alltid positiva Kay Pollack! Så lätt att bara välja glädje HELA TIDEN! Läs boken eller gå på hans föreläsning by the way! Extremt givande och kanske provocerande :) Stor parentes runt detta! Återkommer i ett helt egen inlägg! För det är han värd mr Pollack 😂😁)

Åter till ordningen! Så här ser det ut

Vi föds
Vi lever
Vi dör

I den ordningen. Det tror vi att vi vet.

Däremellan födelsen och döden kan vi bara göra vårt allra bästa.

vara ödmjuka
Ha riktigt kul
Utvecklas
misslyckas
våga säga förlåt
misslyckas igen
förbanna oss lite och förhoppningsvis lära oss något
ta nya tag
lära oss krypa - gå - springa
ta oss upp ur det där hålet som vi råkade snubbla ner i
uppleva fullständig lycka och kärlek, glädje och sorg inom oss och tillsammans med andra
leva varje dag, om än bara någon minut verkligen verkligen känna oss levande
ge till någon annan utan att förvänta oss något alls tillbaka

och någon gång ibland - kanske till och med ofta - vila i visheten att allt är just precis som det ska var just precis nu. För det tror jag att vi vet. Ja, kanske att vi faktiskt vet i alla fall det.

Du är precis där du ska vara just precis nu och allt är precis just så som det ska vara ❤️


#vishet #födas #leva #dö







Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hälsa, panikångest, rädsla, Natur, Träning, styrka

Hur ska jag börja. Inleda för att få ett sammanhang som går att förstå. Hur kan jag beskriva utan att vara rörig. Osammanhängande. När det är precis så det är.
Rörigt
Osammanhängande
Utan sammanhang

Jag fascineras av kroppen och själens enorma styrka. Den där oanade styrkan som plötsligt visar sig. Den som jag innerst inne vet att den finns där. Som jag ser hos alla människor. Det är den styrkan som gör mig nyfiken. På att gräva lite djupare. I mig själv. I alla jag möter. I ett större men även ett mindre perspektiv. Men det är en annan historia. En annan dag.

Så hur går detta ihop till ett sammanhang? Det kanske det inte gör. Men jag gör ett försök!

Nästa vecka är det dags att kasta mig ut igen. Varje gång jag står inför nya val, stora som små, tänker jag; det är lugnt! You Got This! Yeeeeyyy!! Å vad roligt!
Jag radar upp alla roliga fördelar! Alla utvecklande människor jag kommer att möta! All ny kunskap! Att jag trots allt har så många års erfarenhet så det borde ju bli ett lätt första år. Jag kan ju trots allt detta. Jag har koll! Jag ska äntligen börja på osteopathögskolan!! Jag ska få vara i Göteborg 1 vecka i månaden. Jag ska få träffa vänner. Jag ska få jobba med gamla kollegor. Jag ska få inspireras! Å så kul!!

Ju närmare jag kommer, desto mer skräckslagen blir jag. Det kommer inte att gå. Ska jag börja nu igen. Åka. Kämpa. Strida. Så som det var. Ska jag tillbaka dit igen? Är det så smart? Är det inte bättre att bara vara lite nöjd? Varför kan inte jag bara vara nöjd? Så där stilla nöjd. Utan ambition. Utan vilja att komma vidare. Varför kan aldrig jag?

Det börjar med små små mini elefanter som försiktigt klampar runt på mitt bröst. Ett lätt litet tryck. Elefanter är ju trots allt inte så stora djur. Jag kan fortfarande andas.
Elefanterna får sällskap av några små gulliga ökenmöss som kör ett gatlopp genom kroppen. Det kittlas nästan. Dom kaosar runt. Ökenmössen knaprar lite på ditt å datt och bestämmer sig för att till slut för att bosätta sig i magen.
Sen kommer tungviktaren in. Boaormen som lägger sig som ett pannband runt huvudet och kramar lite lätt. Bara så där så det blixtrar när jag öppnar ögonen eller rör på huvudet.
Som alla vet äter boaormen ökenmöss. Och som alla vet så är ju elefanter notoriskt rädda för ökenmöss.

Igår började djuren bli medvetna om varandras närvaro. Jag var oändligt trött hela dagen. Jag visste redan då innerst inne vad som skulle hända. Den här gången i light version mot förr. Men ändå. Det blir kaos!
Det börjar dagen med att jag vaknar med en huvudvärk från jag vet inte var.
Ormen har börjat krama min hjärna i små bitar. Den är dessutom hungrig och måste ha mat! Ökenråttorna i magen känner av att nu är det fara och färde! Det är dags att planera vart man gömmer sig för ormen för att inte bli uppäten. Dom springer kors och tvärs ut i armar och ben. Det pirrar och spänner i alla muskler och leder. Några små rackare tar sig upp mot bröstet och skrämmer livet ur elefanterna som börjar skena runt runt runt.

Jag får inte luft. Jag får inte luft. JAG FÅR INTE LUFT!
Huvudet bultar.
Kroppen värker.

Jag drar kudden över huvudet. Tvingar mig att somna om. Hoppas på att vakna när ormen fått mat och nöjd har tagit sig till nya jaktmarker. När mössen slutat panika och funnit sig till ro i någon liten håla. När elefanthjorden återförenats och vandrat vidare på sin savann.

Jag sover. Sover. Sover. SOVER

Men till slut är det dags att vakna. Ett öga i taget. Försiktigt för att inte väcka någon. Hoppas att ingen märker.

På mitt bröst ligger han. Katten. Den svarta som följt mig i snart 13 år. Han som på något märkligt sätt alltid vet. Allt. Han spinner. Han ligger där tills jag vaknat. Tittar på mig. Lägger sin tass på min kind och fäller ut klorna lite lätt.

Det är dags att gå upp. Det är dags att sluta gömma mig bakom ormar, ökenmöss och elefanter. Det är dags att komma tillbaka till verkligheten.

Det är dags: att vara rädd.
Och stå kvar.
Inte flytta mig en millimeter.

Som ett chicken race med mig själv. Plocka fram den där styrkan som jag vet finns där. Den som alla har. Bara olika djupt begravd. Jag har den!

Det är dags att erkänna: jag är livrädd. På riktigt. Så där så knäna skakar som kastanjetter.

Riktigt jävla skiträdd!

Och jag står kvar. Riktigt stilla. Har ögonen öppna. Låter rädslan komma springande mot mig. Så där fort så marken gungar under fötterna. Jag mår illa.

Står kvar. Stilla. Mår illa.

Tar ett djupt andetag. Och den är förbi. Rädslan.

Jag sätter mig. I en liten hög. Sitter stilla. Låter kroppen få slappna av. Vet inte hur länge jag suttit här. Låter tårarna få komma. Det är inte farligt. Lugn och fin. Ingen fara.

Låter hjärnan få starta om.

Reser på mig och börjar långsamt gå. Känner efter om benen är med. Kan jag röra armarna. Är kroppen med. Finns jag där. Har jag vågat mig tillbaka. Tar något andetag till.

Det blir bra. Så väldigt bra. Precis så som det ska. Jag vet ju det.

Acceptera ~ släpp taget ~ våga vara

#rädsla #panikångest #styrka #movingmeditation #utanfilter
#påriktigt #reboot #letgo

Likes

Comments

Förändring på gång!

I augusti börjar jag på @osteopathogskolan i Göteborg! Ett mål jag haft sedan min första utbildning till massageterapeut på Axelsons GI 2001! Det innebär lite härliga förändringar!

Jag kommer med största sannolikhet att vara den första Osteopaten i Falun när jag är klar! Och att få möjligheten att arbeta med det jag älskar och implementera mina nya kunskaper i den erfarenhet jag har efter 17 år känns fantastiskt!

Att läsa en högskoleutbildning på heltid innebär att jag kommer att vara i Göteborg en vecka varje månad i 4 år (eller kanske till och med 5 år om jag bestämmer mig för att läsa upp till en magister examen)

Det innebär en veckas mindre jobb = mindre inkomst. Det kostar 6000kr/månad att gå på skolan, året runt. Med den ekvationen så blir det med lokalen på Måndagsklubben och studion på Koppartorget ett ganska så stort minus i kassan. 😩
Och det finns inte så mycket mera tid att jobba på... 🙈Det krävs då innovativa åtgärder 🙂 (läskigt men samtidigt kul)

Det har varit ett fantastiskt givande år på Måndagsklubben tillsammans med Marcus Herou och de andra härliga "kollegorna" och atleter som jag har förmånen att fortsätta samarbetet med! Jag är ytterst tacksam för ert förtroende!
Jag kommer, som det ser ut nu, vara en del av Coach teamet på MK med yogan, och min egen Crossfit träning kommer även fortsättningsvis även den att vara på MK!

Jag ser så mycket fram emot att få fortsätta utvecklas tillsammans med, lära mig nya saker och att få assistera dessa inspirerande människor till möjligheten att prestera ännu mera fina resultat.

Min lösning på logistik, ekonomi och sinnesfrid blev så här;

Nordic Soul Studio flyttar all verksamhet till Allévägen 4 i Falun! Studion på Koppartorget och Måndagsklubben stängs helt från v.26. Alla behandlingar, träning och yoga kommer att bedrivas i Gula Huset. Här bedrivs även ett vandrarhem ( @vandrarhem_falun_gulahuset ) på plan 2 med 18 bäddar!
I framtiden planeras retreathelger, workshops och andra roligheter där matlagning, övernattning och annat spännande kan ingå.
Allt under ett och samma tak. Samlat!


Vill du veta mera om flytten, nyheter, erbjudanden och invigning😉 Håll utkik på sociala medier och hemsidan!

"There is yet more to come" 😁

Jag ser fram emot en sommar tillsammans 🏄🏼‍♀️☀️✨ //Catta

@vandrarhem_falun_gulahuset
@nordicsoulsupyoga
@nordicsoulstudio
#nordicsoulstudio
#vandrarhemgulahusetpåallevägen #vandrarhemfalun #hostelfalun #visitsödradalarna #visitsweden #supfalun #supyoga #3dfunktion #beyoga365 #yoga #terapeutiskbehandling #osteopatfalun

Likes

Comments

Vilken helg! Fantastiskt väder! Glada barn! Känner mig pigg i kropp och själ, trots en hektisk vecka.

Fick avsluta med en riktig "gris wod" tillsammans med fina vännen Lollo! Riktigt kul! Så nu är det pepp inför dubbelpass imorgon 🏋🏼‍♀️🤸🏼‍♀️

Imorgon kommer även mina två elever som ska praktisera. Ska bli spännande att få vara med och utveckla deras intresse kring massage, fascia och behandlingar.

Godnatt världen ✨
#crossfit #nordicsoulstudio #mkfalun #beyoga365 #kulmednytt

Likes

Comments

En bananpannkaka, en finne i näsan, en tur på Runn och 3 st PR i marklyft!

En dag fylld av ytterligheter. Som de flesta dagar faktiskt om jag tänker efter. I alla fall i mitt liv.

Jag tänker att det är ytterligheterna som gör att jag uppskattar livets "high and low" . Det är både den brända pannkakan, finnen i näsan och för att inte tala om gårdagens höjdpunkt; när locket på proteinshakern går upp i handväskan och allt, jag menar verkligen ALLT är indränkt i chokladsörja.

Det vägs upp så fint av en solig dag på isen med glada barn, frisk luft, mannen i mitt liv och goda vänner.
Det vägs upp av att få åka till gymmet en helt vanlig lördag kväll och sätta 3 personliga rekord i marklyft! För övrigt nr. 9,10 och 11 för den här veckan!! Så nöjd! Så jäkla nöjd. Och stolt. Och ruskigt trött.

Att våga vara i alla dessa olika känslor, händelser, möten och upplevelser. Att vara i dom NU.
Att stanna upp och ta den där känslan just i ögonblicket och arkivera den i ryggmärgen. Så att den där dagen på isen, i solen, med finnen i näsan och den brända bananpannkakan i magen faktiskt får betyda något. Även imorgon. Och i övermorgon.

Likes

Comments

Då har jag äntligen kommit ut ur "hallen" och in genom nästa dörr...bloggdörren! Har under flera år funderat och haft en dragning till att skriva. Om allt, och om inget. Om livets storhet. Om gränslöshet. Om utmaningar och utveckling. Om oändlighet och avslut. Om glädje och sorg. Om allt som hör livet till. Nu är det rätt tid.

Min förhoppning är att jag på något vis kan bidra till just din utveckling, oändlighet och förändring! Plocka gärna russinen ur kakan och använd det du vill. Om du inte håller med mig: TOPPEN! Min förhoppning är att det jag skriver sår ett litet tankefrö, som kan ligga och gro tills det är redo att blomma ut till någon typ av växt...kanske en kaktus eller kanske den vackraste blomma du skådat. Vem vet?! Det är ingen som vet.

Varmt välkommen in i min blogg - CattaGunnarsson 💕

#gränslös #oändlig #föränderlig #vemvet #öppnauppförmöjligheten

Likes

Comments