View tracker

Jag har börjat att skriva på en bok. Nio kapitel för att vara exakt, men nu har jag stannat. Dels för att jag inte kan publicera den, för att det som jag skriver om är sant och det skulle skada människorna det handlar om, men det behöver ju ingen veta? Att allt är sanning, med riktiga karaktärer och att jag skriver om mig själv. Eller? Om jag ska publicera boken så borde jag nog stå för det jag har skrivit och ta konsekvenserna. Den andra anledningen är för att jag inte klarar av att tänka på det jag skriver om och jag vet inte om jag kan gå igenom det och avsluta den delen av mitt liv riktigt än. Den tredje anledningen är för att jag är rädd för att jag skriver dåligt och att jag minns visa scener fel. Jag är rädd för att människorna i boken ska tycka att jag har förvrängt saker, men det är ju min version av det. Jag vill inte heller bli känd, utan om jag publicerar boken så vill jag göra det anonymt. Fast kan man göra det? Jag vill bara att andra som har varit i min sits ska veta att det går att ta sig igenom, men då borde jag nog ta mig igenom det själv först.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland undrar jag varfør man inte bara går ifrån det som man mår dåligt øver? Det sægs ju att det enklaste sættet att bli lycklig (vad det nu innebær) ær att slæppa det som sårar en. Men hur gør man det? Om det ær en person som sårar en, ska man då bara læmna den då? Varfør ær inte livet mer svart på vitt, jag gillar inte alla nyanser dæremellan!

 

Jag ær førøvrigt i Norge och gør min praktik, men jag længtar mest bara hem. 45 dagar tills jag åker hem nu. Ja, jag har till och med nedrækning! Och ja, jag ær lika bitter som vanligt :P

Likes

Comments

View tracker

Bara såhär 5 månader försent så händer det äntligen något, yey.. Jag borde nog följa det råd som jag nyss gav en kompis, lev ditt egna liv. Då slipper man ödsla så mycket tid och energi på massa strunt. Som till exempel mitt förra inlägg. Jag har valt att släppa det och låta dem ha den kontakt de vill. Tråkigt att de inte visar något intresse i mitt liv bara, men det är väl deras förlust ;)

Så nu rensar jag garderoben och dricker vin istället :)

Likes

Comments

Jag har märkt att det är väldigt många som har kvar sitt ex familj på fb och liknande. Detta tycker jag är väldigt underligt. Eller okej om man inte tar bort dem som vän ifall de ända aldrig hör av sig till en eller ifall det finns barn inblandade, men att öppet kontakta dem och låta dem kontakta en tycker jag är respektlöst emot sitt ex. Hen har valt att inte ha er i sitt liv, respektera detta och sluta ha kontakt med hens familj. Svårare än så är det inte. Jag tror nog att ni klarar er utan era ex familjer. När det kommer till föräldrar på fb i huvudtaget behöver vi inte diskutera, då vi alla är överens om att de inte hör hemma där.

 

Jag själv får se nästan varje dag hur min pojkväns familj hör av sig till hans ex på fb och jag har länge fått höra att detta kommer att avta etc.. Detta är förmodligen något som jag måste utstå då det är ungefär ett halvår sedan det tog slut. Varför skulle de sluta om ett år, eller två? Frågan är hur de hade betet sig emot henne ifall vi alla stötte ihop nu och då? Skulle jag måste utstå att se dem kasta sig över henne och höra dem säga hur mycket de saknar henne då?

 

Jag själv valde att ta bort mitt ex familj ifrån fb för att de hörde av sig till mig öppet på fb och detta tycker jag inte är okej. Mitt ex, hans tjej och min pojkvän ska inte behöva se att de saknar mig. För det är klart att man saknar vissa stunder som man har haft med ex och hans familj, men detta är absolut något som jag klarar mig utan och har valt att gå vidare ifrån. Så varför ha en ytlig kontakt via fb som lätt förvrängs? Mitt ex nya tjej skulle ju fått för sig att jag och hans familj hade världens bästa kontakt då vi va tillsammans och att vi fortfarande har det och att de innerst inne vill att vi ska bli tillsammans igen.. Detta stämmer såklart inte.

Mitt ex föräldrar hör fortfarande av sig till mitt ex yngre brors ex på fb. Kommenterar och/eller gillar alla hennes status uppdateringar och bilder. Detta är absurt, då det är snart är fyra år sedan det tog slut mellan dem.

Så frågan är ifall jag nu ska acceptera det här beteendet eller ifall jag förtjänar bättre? Jag väljer nog det sistnämnda. Så vad gör man åt detta? De kommer aldrig att sluta sådär en dag bara. Så väljer jag att ta avstånd ifrån min pojkväns familj? Säger jag vad jag tycker om detta till dem?

 

Jag vet ärligt inte vad jag vill och ifall jag vill slösa energi på detta, men ibland måste man ge för att få. Eller avstå helt. För jag vill inte ha en relation med dem sålänge de har kvar henne i deras liv. Det är det enda jag är säker på. Ta mig ifrån den här situationen, tack!

Likes

Comments

Ja, det här kommer att låta väldigt stötigt, men jag förstår inte hur vissa killar kan ragga på tjejer som är tusen gånger snyggare än de och sedan inte förstå varför de får nobben. Sedan när en tjej i deras "liga" kommer fram eller går förbi så dissar de henne och drar någon halvelak kommentar när hon har gått. Jag förstår mig verkligen inte på detta. Såklart gäller detta oavsett kön och det är ju insidan som räknas när det kommer till kärlek. Så sluta va så ytliga och elaka mot personer som till och med ser bättre ut än er själva och sluta tråna efter de personer som är omöjliga att få till det med.

Likes

Comments

Förut så skyndade jag mig igenom livet för att nå dit där jag är idag. Nu har jag ingen aning om vart jag vill eller vad jag håller på med. Mitt mål var att komma in på Arkitektur och det har jag gjort, men sedan då? Jag hatar när man bara vet vad man inte vill. Hur ska man då kunna veta vad man vill? Jag har bara en känsla av att något är fel, ska man då följa den? Ska man lämna allting bakom sig eller ska man försöka lösa det som känns fel? Ibland kan det ta mer energi av en om man inte gör något, men hur avgör man vilka situationer det är? Vilka bråk är värda att ha? De som man löser? Jamen hur ska man kunna veta det innan man tar upp saker.. Hur vet man vad som är rätt? Känslan i magen?

Folk säger att man ska följa sina drömmar, men om man har för många eller inga alls då? Eller vet alla vilken som är ens högsta önskan, men är för feg för att våga hoppas? Jag ska skriva färdigt min trilogi nu!

Likes

Comments

Idag skrev jag konstruktionstenta som gick hyfsat. Nu är det bara att tagga om för ekonomitentan som är på torsdag!

Likes

Comments

Jag läste nyligen en så fruktansvärt rolig tråd på flachback som handlade om allt konstigt svärföräldrar har gjort och det fick mig att tänka på allas ex och min nuvarande pojkväns föräldrar.Alla har alltid varit jättetrevliga och välkomnat en in i familjen, men det har alltid funnit något konstigt hos dem alla.

Ett ex föräldrar, eller snarare mamman skulle alltid lägga sig i mitt ex val i livet och han kunde knappt göra ett val utan hennes tycke. Vilket jag inte kunde förstå att han ville, då de var så pass olika och hon var oftast negativ till hans idéer. Jag och mitt ex hade däremot oftast samma idéer. Han kunde säga att han ville göra något, t ex byta lag i någon idrott, också tyckte jag att det lät som en bra idé, men då när hans mamma sagt sitt så tyckte han att jag var konstig som tyckt att det var en bra idé..För hon höll såklart inte med om att han skulle byta lag.

Han var även väldigt mammakär i övrigt också. Gjorde allt som hon bad om. En gång hade vi sex och vi hör hur hans mamma skriker rakt ut. Han springer ut för att se vad som har hänt.. Hon hade duschat och det fanns ingen handuk..

Ett annat exets mamma vägrade låta andra hjälpa till. De var en väldigt stor familj så jag förstod om det var jobbigt att laga mat till ca 7 pers varje dag. Men varje gång jag erbjöd mig att hjäpa henne med maten så fick jag duka.. Vilket jag tycker är fruktansvärt tråkigt, så jag slutade fråga om hon ville ha hjälp. Helst när ingen annan gjorde det heller. Sedan om jag och exet var hungriga vid t.ex 5 tiden så kunde jag föreslå att vi kunde ju börja med maten eller ta en macka, men han svarade varje gång att vi skulle vänta på hans mamma. Vi var hos dem nästan jämt, så jag ville ju hjälpa till så jag städade och försökte hjälpa till så gott det gick, utan att trampa mamman på tårna.

En kväll när jag och exet skulle se på film, tror att det var helg, så jag tänkte att vi kunde ju äta popcorn, så jag hade köpt med mig popcorn. Sedan blev vi törstiga. Jag kanske borde tillägga att jag inte hade varit hos exet på tre dagar då så när jag kom in på hans rum så såg det förjävligt ut och jag själv kommenterade att det inte var så roligt för mig att komma hem till honom när det såg ut så. Iaf, jag gick upp för att hämta saft, då mitt ex var för lat för att göra detta. I köket står hans mamma och diskar och donar efter alla andra. När jag frågar vart saften finns så visar hon vart den finns. Sedan frågar hon om jag kan städa efter mitt ex (hon menade då hans rum) och säger hur många glas han har lämnat där nere ect. Jag svarar att detta inte är mitt ansvar då jag inte har varit där på några dagar och att det är han som har stökat ner. Då får jag världens utskällning om att detta inte är något hotell.. Jag går ner grinandes till mitt ex. Han börjar då försvara hans mamma..

Jag har tusen till historier, men dessa är nog de värsta. Båda de här mammorna var jättetrevliga annars och jag kan själv förstå hur less jag hade varit om jag hade haft en son som var så pass slarviga som alla mina ex har varit, men jag skulle aldrig ge min sons flickvän skit för detta. Så nu har jag valt att dela mitt liv med en struktuerad man som bara snor mina sockar ibland samt att hans föräldrar verkar ha accepterat att han är en vuxen människa som kan ta hand om sig själv och göra sina egna val :) Jag har endast träffat dem under jullovet, men jag ser frametmot att ha nya svärföräldrar och se vad de har för konstiga vanor och om jag får någon ny utskällning för något absurt :p

Likes

Comments

Så nu tar jag och lägger min energi på konstruktionstentan istället :)

 

Likes

Comments

Sist jag hade den här rubriken var för många år sedan, men jag känner exakt likadant nu. Så frågan är: vad gör jag nu?

And I watched and I waited. Forcing a smile and waving goodbye
Curiosity becomes a heavy load. Perhaps "Fuck off" might be too kind.

För nu har jag fått nog. Hur säger man ifrån, när det är så självklart att man inte beter sig så? Jag påminns ju varje dag tack vare er. Sluta hör av er till henne bara, ska det vara så fruktansvärt svårt? Alla har gått vidare, förutom ni två.
 
To tear apart the tides that bind.
 

 

 

Likes

Comments