När jag växte upp, med drömmar om att gå ner i vikt, då var viktnedgång någonting jag såg på med ett sorts romantiskt skimmer framför ögonen. Tanken var att när man blev smal så försvann alla problem - man blev "snygg", glad, accepterad. Kanske var det sistnämnda det jag längtade mest efter. Att vara en i mängden i samhället - inte någon som blev behandlad annorlunda, eller sedd på med skev blick. Jag ville bara vara som de andra.

Det var mycket av den anledningen som jag bestämde mig för att göra någonting åt min situation. 2013 började min viktresa, mot bättre hälsa, mot accepterande. Vad ingen förberett mig på var det som händer efter en massiv viktnedgång. Man ser det inte ofta i före och efter bilder. Det pratas inte mycket om det i media; hur kroppen slits av att förlora så mycket, så snabbt. Det är hypade dieter hit och dit, men vad som händer efter dieten sägs det inte mycket om. Ibland viskas det om det: lös hud och gäddhäng. En liten varning kan man få - men exakt hur stora problem man faktiskt kan få utav det, det undanhålls.

Jag var beredd på lite lös hud, mirakel vore det väl annars, men att jag skulle se ut som jag gör nu, det fanns inte på kartan. Mina problem är stora - och när jag ser mig i spegeln så är det svårt att se vilken resa jag faktiskt gjort.

Minus 70 kilo, men min kropp döljs fortfarande; inte längre av fett, utan av hud. Den där drömmen om att trivas i sin kropp, att känna sig fin efter att ha tappat vikt, den har vuxit till nya nivåer Jag ser inte längre mig själv i spegeln; jag ser en dräkt som jag sitter fast i.

Att bli accepterad är fortfarande det jag vill bli; inte bara av andra, men också mig själv. Och jag kan helt enkelt inte acceptera hur jag ser ut just nu. Jag kan inte acceptera att det här är jag. Jag har kämpat hårt, slitit och svurit. Jag har kommit så långt; och nu kan jag inte komma längre. Inte utan operationer; operationer jag inte har råd med.



Jag drömmer om att en dag kunna gå i linne utan att behöva plågas av hur mina armar ser ut. Jag drömmer om att kunna jogga utan att huden på mina ben gör ont. Jag drömmer om att kunna köpa kläder som passar lika bra på benen som i midjan. Jag drömmer om att en dag få känna mig normal.

Jag har startat en insamling, där man kan donera valfritt belopp till min armplastik - om någon har något att ge, hur mycket eller lite som helst, gör det: klicka här .

Det skulle betyda mer än ord kan beskriva.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments