Till frukost idag så värmde jag bananer med kanel och mumsade på. Jag hade bråttom så jag tog dem bara i mikron, men de blir ännu bättre om man steker alt. värmer i ugnen. Vill man kan man också ha på lite, lite sötningsmedel eller någonting annat sött - jag skippade det, tycker bananer är så söta i sig att det inte behövs något annat.

​​Det är ett perfekt mellanmål eller bara någonting gott att äta om man vill festa till det - betydligt mer nyttigt än en dessert eller godis, men minst lika gott och sött! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Vet inte riktigt vad som är fel, men jag känner mig bara så enormt tömd på allt - energi, glädje, motivation. Jag känner mig avskärmad - och okej, det här är inte speciellt nytt, men jag hatar att jag inte kan sätta fingret på vad det är som triggat igång detta. Går över vad som skett de senaste dagarna om och om igen men det är inget nytt, inget annorlunda. 

Så det är väldigt jobbigt, att inte vilja, inte kunna, inte orka göra något. Jag hoppas det går över lika fort som det började så jag kan komma bort från alla tråkiga tankebanor.

​​För övrigt så kliar min nya tatuering värre än någon annan tatuering jag haft, fy satan så irriterande det är. 

Ha det.



Likes

Comments

​Här är den! Den fina, fina nya lilla filuren på min arm. Jag är så himla nöjd - och jösses, vilken tid det tog att göra den. Det blir lätt så att det tar sin lilla tid när någon som faktiskt förstår min hud tar sig an att göra någonting fint. Min hud är väldigt stretchig, vilket gör det svårt för bläcket att sitta som det ska, men tatueraren gjorde ett fantastiskt jobb och jag är verkligen helt kär i resultatet. Det tog närmare tre timmar och jag blev klar runt halv tio på måndag kväll - snacka om att jag var trött då. Men det var värt det. 

Har även redan börjat planera nästa, trots att jag kommer behöva vänta tills efter en operation innan jag tar mig an den. 

Men! Vad tycker ni? Visst är den underbar?! 



Likes

Comments

​Gick på tur i helgen. Bland stenar och hav och is satt jag och Silje och drack varm choklad och åt goda kex. Det var underbart mysigt och det är så synd att jag inte har en plats som denna i närheten här hemma. Dock lyckades jag också gå genom isen och bli helt, helt dyngsur - men det gjorde inte så mycket. Jag var glad i alla fall! Längtar redan tillbaka - förhoppningsvis blir det en tur till snart. 

Likes

Comments

Helgen har varit helt fantastisk med fina konserter, bra musik + helsköna artister. Det går ju absolut inte att jämföra dessa artister - Hozier såg vi på lördag och Halsey på söndag. De var båda helt, helt underbara. Hozier var mysig, hade en skön stämning (dock var det några hemskt irriterande människor som drack sig lite för fulla och lyckades frustrera mig ganska mycket), medan Halsey var en ren queen från och med stunden hon klev på scenen tills det att hon gick av. Hon gav så mycket, trots halsont och jag kan verkligen säga att det var en av de allra bästa konserter jag någonsin varit på.

Nu är det onsdag och jag har fortfarande ont i halsen på grund av dessa människor, men det var så värt det - jag har hellre ingen röst nu än att ha varit försiktig i mitt med-sjungande och ett och annat exalterat skrik. Det var lite jobbigt med folkmängden, det tog emot mycket att utsätta sig för att vara bland så, så många människor när man inte riktigt bekväm med det - men jag är stolt att det gick såpass bra som det gjorde - och bäst av allt så har jag fått tillbaka konsert-glädjen. Jag önskar jag hade råd att köpa några Troye Sivan biljetter men icke, det finns inte på kartan över huvud taget just nu. 

Jag har inte varit så aktiv här på bloggen medan jag varit iväg, kasst av mig. Hoppas på att komma in i någon slags rutin igen nu. 

Kram på er. Ha det!

Likes

Comments

We are not what other people say we are. We are who we know ourselves to be, and we are what we love. That's okay.


Laverne Cox hyllas idag - denna starka kvinna blev känd för de flesta i den stora Netflix-satsningen Orange Is The New Black. Hon har använt sitt kändisskap för att sprida kunskap och dela med sig utav sina upplevelser som trans-person, och är en stor profil i HBTQ-samhället.

Laverne är trans, feminist och svart - och hon talar gärna om feminism, sexism, trans-frågor och rasism; hon kan mycket om mycket och delar med än gärna med sig av det hon lärt sig under åren för att öppna folks ögon för problem som gärna blundas för.

Förutom att vara en bra talare med insikt i många frågor så är hon också en fantastisk skådespelerska - som förtjänar att hyllas mer än en gång. Uppmuntrar alla att söka upp henne på google - hon har så många viktiga saker att säga och det var supersvårt att bara välja två.


If you have a problem with people living their lives and being authentically who they are, you really should go and do some soul-searching.

Likes

Comments

Sitter just nu på tåget till Silje. Har en banan i fickan och musik i öronen. Framför mig ligger ett anteckningsblock - jag skriver om Frankenstein. Är snart dags för tågbyte; hatar det, stressar alltid.

Stockholm är en stressig stad som jag inte alltid gillar. Oslo är också lite stressigt men inte på samma sätt. Föredrar Oslo.

Den här helgen ska jag vara i Fredrikstad och Oslo. Jag ska på konserter - jag är löjligt uppspelt. Har längtat och längtat. På måndag ska jag tatuera mig och sedan åker jag hem igen. Kort visit, men vi har båda mycket att göra i skolväg och vi kan det där med att pioritera. Kul ska det bli i alla fall.

Ha det!

Likes

Comments

Jag har alltid varit en person som gillat att vara ensam - jag har behövt perioder av att inte behöva vara i sociala miljöer, att inte behöva prata i timmar, att inte behöva lyssna och vara uppmärksam.

Jag har behövt lugn och ro med en bra bok, en mysig tv- serie eller en film. Jag är oftast nöjd med det - visst är det roligt att umgås med folk, att skratta och prata och få kontakt med en annan människa; men i lagom mängd.

När jag var yngre var det ett större problem än det är nu. Jag fick min kvota av socialt umgänge i skolan - jag var totalt slut i huvudet och kroppen när skoldagen var över. Problemet var att mina vänner gärna umgicks efter skolan, vilket inte alltid var något som jag orkade.

Men 12-17åriga jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, hur jag skulle förklara det här för mina vänner - så vad gjorde jag? Jag hittade på ursäkter, små vita lögner om saker jag måste göra istället, platser jag var tvungen att besöka; allt för att slippa erkänna att jag verkligen inte orkade träffas. Jag kände mig hemsk; vad var jag för person som inte orkade vara med mina vänner? Vad var det för fel på mig?

Jag kallades tråkig ofta och mina vänner tyckte att jag var lat som bara var hemma - men det hade inte med lathet eller tråkighet att göra, det vet jag idag. Jag är helt enkelt bara en introvert person, och jag har varit omringad utav extroverta personer. 


Extroverta personer får energi av att vara med andra människor. De mår bäst när de är i sociala sammanhang, där de får prata och umgås - de tycker inte om långa, ensamma stunder då detta strippar dem på energi. Tvärtom är det för mig - jag vantrivs att vara i umgänge i längre stunder, jag behöver gå ifrån och ladda om mina batterier. Gör jag inte det blir jag trött, jag känner min instängd och kvävd och helt, helt orkeslös.


Därför  går jag ofta åt sidan när jag varit i umgänge ett tag, för att ta en andpaus, för att samla mig. Annars blir det för mycket, för stressigt. Då går jag hellre hem, tar ett bad, laddar om. En extrovert person tycker att jag är tråkig, att jag är lat - men det har inte med det att göra. Jag är helt enkelt bara introvert, jag är nöjdast när jag får tid för mig själv, då jag inte måste göra si och så och förväntas prata och ha roligt och visa intresse och allt annat som spelar roll när man umgås. 


Jag är så glad att jag hittade min bästa vän i någon som också är introvert - det är guld värt att kunna vara med någon som man kan sitta i tystnad med utan att känna sig tafatt, att ha någon som fattar när man säger att man behöver egentid - som man inte behöver oroa sig för att tappa för att man anses tråkig; som man inte behöver hitta på ursäkter för att slippa behöva säga sanningen: "nej, jag orkar inte umgås idag" räcker. Synd bara att det inte alltid räckt, att jag förlorat många timmar av mitt liv till att oroa mig över vad folk tyckt och tänkt, att jag stressat över hur folk uppfattat mig. Synd att jag inte alltid vetat att det är helt normalt att vara som jag är. Synd att det tog så lång tid innan jag visste att det fanns ett ord för det. 

Men vad skönt att jag vet det nu. 

Likes

Comments

Inte alla män - men tillräckligt många.


Tillräckligt många män för att majoriteten av alla kvinnor och icke-män jag har träffat har sagt att de vid ett eller fler tillfällen känt sig osäkra, på krogen, på vägen hem, eller till och med hemma. Jag har träffat person efter person som säger att de alltid har nycklarna knutna i handen när de är ute, i fall de blir överfallna.

Så finns det de som redan blivit överfallna, som känner ännu mer rädsla, som håller nycklarna ännu hårdare.

Dagligen anmäls närmare 50 sexualbrott mot kvinnor, och utav de personer som misstänktes för våldtäkt mot tjejer i åldrarna 15-17 under 2010 var 99% män. Året innan dömdes lite över 1000 män för sexualbrott – det kan jämföras med de 12 kvinnor som blev dömda. De flesta misshandelsbrott sker inomhus, ofta är gärningsmannen någon offret känner.

Inte alla män, säger ni. Men för många för att det ska kännas säkert att möta en man på vägen hem. Man vet inte om personen man möter kommer le eller överfalla. Man kan inte veta – sådant syns inte på utsidan.

”Jag är inte farlig,” säger ni, och ni låter förolämpade.

Men vår rädsla är berättigad, ni har statistiken emot er. Att de flesta av oss också personligen upplevt någonting som får oss krossa gatan för att få gå ensam, för att slippa möta er, det väger mer än statistiken i mina ögon. Jag har många gånger känt obehag då en man varit för på, lyssnat för lite, velat för mycket – jag har sagt ifrån men inte blivit hörd, jag har blivit tystad, jag har blivit objektifierad och sett detsamma hända mina systrar.

I de stunderna hör jag dessa förolämpade män, och deras ord låter som hån.

”Jag är inte farlig,” säger ni.

Därefter delar ni en bild på Facebook, en bild som hånar kvinnor, som objektifierar någon som inte givit sitt medkännande. Ni kommenterar på kompisens status, skämtar om våldtäkt och dessa ”jävla pk-fittor, fan vad de förtjänar att få en smäll på käften så de är tysta någon gång!”

”Inte alla män!” skriker ni när vi pratar om det beteende som gör oss illa till mods - online, i verkligheten, eller både och. ”Jag är inte farlig!”

Jag vill skrika, skrika, skrika tillbaka. ”Jag skiter i om du inte är farlig! Jag är rädd ändå, fattar du inte det?”

Så kommer de andra orden, de som kommer efter ”inte alla män,” ni vet, orden om att man är feminist, manshatare, och allt det där. Finns väl inte en enda feminist som inte blivit kallad manshatare någon gång – mysigt hur män går från att försöka övertyga en om att de är en Snäll Kille, och sedan när man inte reagerar som de vill så hoppar de direkt till hat.

Hur ligger det till nu då? Är jag en manshatare?

​​Nej.

​​Jag menar, jag har upplevt alldeles för mycket negativt för att tro på er när ni säger att ni inte är farliga, att ni är annorlunda, att ni är den speciella snöflingan. Jag är inte heller överförtjust i er som grupp - men individuellt kan ni väl vara helt okej. 

Likes

Comments

Dessa är mina älsklings-färger just nu. Bär "Vanitas", den röd-lila nyansen, så ofta jag får chansen. Annars drar jag mig gärna åt "Hot Chocolate"s neautrala nyans - den passar utmärkt under dagstid. "Amethyst" är magisk - den påminner mig om en mörk version av Makeup Store's "Magic Spell", som är helt underbar - min favorit när det kommer till lila läppstift. Att ha hittat en bra, mjuk och mörk version är helt fantastiskt. 

Vanitas och Hot Chocolate är matta stift som ändå behållit krämigheten - det känns inte matt på läpparna och för mig så håller de länge och sitter fint, och blir inte fula efter ett tag. Amethyst är inte matt, tyvärr - den sitter dock lika bra och fint och håller sig krämig och mjuk länge. Även den nöts bort på ett fint sätt - den blir inte flammig eller liknande. Dessa går för hundralappen på H&M - ett riktigt kap, och det finns en nyans för alla. Jag är lite sugen på att köpa fler brun-aktiga nyanser, tycker att det är råsnyggt! 

(Ska försöka komma igång som vanligt nu, har blivit frisk och så, tror jag! Nu ska jag gå och äta lite tårta pga min födelsedag idag, hurra hurra!) 

Likes

Comments