Det blev inte alls som planerat idag. Istället för en mysig dag med fint besök så blev det en sjukhusvistelse. Mormor, som åkt in med ambulans till sjukhuset igår redan, hade fått en tid för operation.  Så det var bara att packa ihop och åka dit på en gång ifall vi skulle hinna säga lycka till innan hon rullades in på operation. Det var verkligen med nöd och näppe vi hann.

​​
En snabbis på IVA blev det. En kläm på handen, en puss på pannan och ett lycka till nu, sedan kom narkosläkaren och sa att det var dags att åka vidare till operation. 

​​
Där är hon nu. Håller positiva tankar i huvudet i väntan på uppdateringar!  Det är allt man kan göra, antar jag. Det här är bland det värsta jag vet, när någon man tycker så mycket om har så ont, eller är sjuk, eller ligger på operationsbordet – den hjälplösheten som kommer över en, när man vill göra något, vadsomhelst, för att underlätta, för att hjälpa, utan att kunna.

​​
Allt man kan göra är att hålla tummarna, och det känns så jäkla futtigt. 

​​
Men tummarna hålls - så, så hårt.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har ingen vidare planering på vad jag ska göra under detta år. Studerar vidare på Komvux, jobbar upp de betygen som fattas efter att jag hoppade av gymnasiet under tvåan - det går bra. Sakta, förvisso, men bra! Har hittills haft alldeles fantastiska lärare och ligger bra till när det gäller betygen. Just nu håller jag på för fullt med engelska 6 och 7. När jag är klar med det väntar matten. Kan ju säga att jag inte är sådär supersugen på matte. Har aldrig haft någon som helst talang när det kommer till siffror. Så matten längtar jag inte till.

Vad längtar jag till då? Jo, februari månad. Några dagar efter min födelsedag så tar jag mig en tur till Oslo! Ska hälsa på Silje, vi ska tatuera oss, och vi ska se Hozier och Halsey. Hur kan en helg bli bättre än så?

Jag hoppas också på att få komma till vårdcentralen snart. Har tre saker jag vill ha hjälp med: svanskotan som gjort ont i över ett år, först och främst. Det går inte med ord att beskriva hur jobbigt det är att inte kunna sitta utan smärta, och detta har varit min situation sedan december 2014! Jag vill också operera buken och armarna, ett litet (eller stort) tummy tuck skulle behövas. Håller alla tummar för att jag får. Håll era med, tack!

Utöver detta skulle en utlandsresa sitta fint med, men pengar rullar inte direkt in, så vi får se vad som sker.

Men annars så känns det som att det kommer bli ett lugnt år, och det kanske behövs. Ett lugnt år att tillbringa med nära och kära (speciellt min fina mor, som förtjänar ett RIKTIGT bra 2016) och växa som person. Jodå. Det blir nog bra det.

Nu ska jag ta och gå ut med Remus i väntan på att bror med familj kommer och hälsar på.

Hörs!

Likes

Comments

Att säga att detta år har varit fyllt med toppar och dalar är verkligen ingen överdrift. Jag har gått från att vara upprymd till tusen till att gråta floder i flera dagar. Allt från fantastiska utlandsresor till jobbiga timmar på sjukhuset har detta år bjudit på, men jag tänkte fokusera på de bättre stunderna i detta inlägg - det känns lite väl mastigt att starta denna blogg med sorgligheter, så vi kör på ett inlägg om 2015's toppar!

1. London.
I september for jag med Silje till London över en lång-helg. Det var magiskt på alla sätt. Vi såg Les Mis, Oresteia och vi var även till Harry Potter studion. Vi shoppade för mycket på Primark och Lush. Trots att jag hade bruten tå och frös hela tiden så skulle jag lätt vrida tillbaka tiden och göra om alltsammans igen. Magiskt.

2. Italien.
Det verkar som att allt roligt jag gjort i år har varit med Silje, men det är väl så när man har en bästa vän. Allt blir lite bättre med dem. I Italien så gjorde vi allt - okej, kanske inte allt, men så mycket. Varenda dag var späckad med nya äventyer, museum, historiska platser, ruiner. Det kändes som att stå mitt i förr. Jag vill tillbaka.

3. Remus!
När jag kom hem från London så fick vi en ny familjemedlem, till katternas förskräckelse. Lill-tussen Remus kom till oss på höstkanten och han är så otroligt söt. Till och med Dylan gillar honom nu. Eller, ja. Litegrann i allafall.

4. Tatuering.
Fick min efterlängtade HP tatuering i början av året (med Silje, är någon förvånad?). Älskar den fortfarande lika mycket. I år bygger vi vidare på armen, en liten Kid kommer snart pryda min hud!

5. Jag.
Ja, jag var en av topparna i mitt år. Jag nådde många milstolpar. Jag fick fin-fint betyg. Jag nådde målvikten. Jag klippte av håret. Jag fann mig själv. Jag har vågat ta plats och stå upp för det jag tror på. Jag har varit jag, på ett sätt som jag inte kan minnas att jag varit förut. Yay!

Med detta säger jag hejdå till förra året och hej till det nya. Hoppas på allt fler toppar och mycket mindre dalar. Ska också försöka mig på det här med att blogga igen, det var alldeles för länge sedan. Hörs snart? 

Likes

Comments