Det här inlägget är inte roligt att skriva. Endast på grund utav att jag känner mig så fånig som hyser sådana starka känslor mot någon jag borde släppt för länge sedan. På sistone har jag dock blivit överraskad över hur mycket jag ogillar en viss person - jag kommer naturligtvis inte hänga ut hen på bloggen, inget namn kommer ges, ingen beskrivning. Men jag kände bara för att skriva av mig om saken.

Nyligen så hittade jag ett gammalt minneskort, på det fanns MSN konversationer från länge, länge sedan. För skojs skull läste jag igenom några. Det stod saker där som jag glömt, ord som borde etsat sig fast - dock förstår jag att jag glömde dem, jag var i ett dåligt skick under den tiden som den här speciella konversationen tog plats. Det som sas var okänsligt - jag skulle inte dra mig för att kalla det elakt. Det hände i den djupaste delen av min depression, vilket förklarar varför jag inte mindes det. Min hjärna var upptagen att försöka klamra sig fast vid verkligheten - den hade inte tid att försöka hålla mina relationer flytande.

Att läsa dessa ord nu, och se mina egna svar - så försiktiga, så rädda, jag ville inte mista det lilla jag hade kvar - det äcklar mig. Att jag kunnat kalla denna person för vän är något obegripligt för mig. Att jag klarade av att fortsätta prata med den här personen, år efter detta hänt - det chockar mig. Nu, efter att dessa konversationer blivit lästa igen, beslutade jag mig för att nog var nog. Jag klarar inte av att se hens namn, än mindre prata med hen. Jag hatar sällan människor - jag försöker verkligen att, in i det längsta, se det goda och fina i alla jag möter. Men den här personen hatar jag, och det är nästan något skamligt över det - jag vill inte hata någon, men jag kan inte hjälpa det. Det finns en gräns, och den gränsen skulle jag dragit för länge sedan.

Jag gör det nu istället. Jag drar gränsen här. Jag säger upp bekantskapen. Jag släpper ilskan. Förhoppningsvis släpper jag hatet på samma gång. Det tar upp alldeles för mycket av mina känslor - om hatet minskar, kan kärleken växa.

Okej, det var allt för den här gången.
Ha det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments