Hej där! Vill än en gång dela med mig av den goda lunchen jag lagade i dag med hjälp av köket.se!

En ljuvlig bönsallad med polentapanerad torskrygg och burrata. Jag valde såklart bort vetemjölet och tog istället potatismjöl.

Hela rätten kändes fräsch!

Bon Apetit! // Catharina <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Go"Middag ute i stugorna! En snabb uppdatering av denna himmelska Skördelasange jag gjorde i går!

Jag måste säga att den fullkomligt exploderade i mun av alla goda smaker i från dom ljuvliga sensommar primörerna. Så en stark rekommendation i från mig till er. "Den är väldigt lätt att rådda i hop."

Receptet är i från köket.se där jag oftast hittar mycket godsaker. Nu är det ju skördetider så passa på att använda er av årstidens alla godsaker.

Själv äter jag glutenfri kost och valde då i stället att använda mig av 2 pkt färsk glutenfri pasta och gjorde bechamelsåsen på maizenamjöl i stället för vetemjöl.

Håll till goda, här nedan kommer recept och lite bilder.

// Catharina <3

Likes

Comments

Hej där alla bloggläsare! Som ni säkert märkt så har det varit tyst å stilla på min blogg ett tag. Inget konstigare än att jag valde lägga den åt sidan en stund å fånga nuet. :) Jag har för all del agerat fotograf ändå och tänkte därför på det sättet dela med mig av min händelserika och fantastiska sommar.

Den har inkluderat allt i från sol och bad, shopping i dom bästa butikerna, fantastiska måltider, färska nyskördade frukter och grönsaker, drinkar och champagne i gott sällskap, härliga promenader i pittoreska områden, underbart medryckande musik som fick mig att gunga med höfterna, vilat ögonen i både skvallerblaskor och spännande bok, tuffa matcher i biljard med dotter och make, krabbfiske som avslutades med krabbrace, löpning och en ny sommarlook i håret. <3

Kan det bli bättre än så? Nä, är inte det sommar, då vet inte jag, som Ernst brukar säga i sina program. :)

Så titta, njut och inspireras om du så önskar!

Så hörs vi vidare! // Catharina <3



Likes

Comments

Hej!
I dag träffade jag en gammal kollega på stan 😃. Vi hade såå trevligt! Drack champagne och åt lite av varje bl.a. Ostron. "Så gott". Hon överlämnade också fina gåvor till mig ifrån henne och några andra kollegor! Det värmde djupt och långt in, kan jag säga! "Så glad jag blev"! Tack ni alla 🙏🏻.
Väl hemma, trött å glad så säger jag godnatt! // Catharina.

PS. Kimono klänningen jag sydde upp på bilden! Visst blev den fin?! 👌🏻

Likes

Comments

För er som inte solar eller av någon anledning tycker er ha vita ben!
Doves body lotion med brun utan sol effekt. Som också har ett lite lätt skimmer i sig!
Jag säger bara 👌🏻Så lagom, så lätt så enkelt!
Finns nästan överallt att få tag på! Jag köpte min på H.M för 39:-
Fick själv tipset av dotter som hade denna på sig!

Ha en fin dag!!! // Catharina 💗

Likes

Comments

Världens Finaste Estelle Fyller 12 år...

God kväll på er!

Helgen har sprungit i väg med en rasande fart! Som bilderna talar så har det firats en 12-åring här. "Världens finaste 12-åring." Tänk vad åren går fort. Inte var det längesedan denna lilla goding kom till världen. <3

I dag var jag och hjälpte min goda vän att bli snygg i håret. Därefter tog vi en ganska rejäl promenix. "Härligt att röra på fläsket"! :)

Då dottern i dag åkte till en kompis för att leka och sova över en natt och maken jobbar, så sitter jag nu här och pustar ut efter helgens bestyr som har varit mycket roliga såklart, men nu var det ändå skönt att sätta sig ner en stund.

Så jag säger kort och gott, tack för i dag!

Väl mött en annan dag!

Likes

Comments

God förmiddag! Lite bilder i från den ljuvliga sommardagen i tisdags! Lite blomsterplock under en härlig promenix. Så härligt att plocka in sommarn på bordet, då kan man med glädje sitta och avnjuta dessa blomster även en vädermässigt sämre dag. "Sommarn är en härlig årstid". Denna ljuvliga tisdagskvällen avslutades med ett glas rose med maken.

Må bäst ni alla, vi hörs! // Catharina 💗

Likes

Comments

God kväll! Efter den ruggiga dagen i går med regn på tvären och blåst som knuffade dig framåt eller gav dig hård träning genom att blåsa dig mitt i bålen, så hade jag en mycket gammal vän hemma hos mig på kvällen.. Lustigt nog så har vi inte träffats på några år, men så stötte vi på varandra i lördags. Vi insåg då båda två att vi hade mycket att prata om, så jag passade på att bjuda hem henne i går på lite te och scones.

Denna liksom många andra gånger i livet fick det mig att börja tänka på det där med vänskap och hur viktigt det är för oss alla!

I bland ställer jag mig många frågor angående vänskap.

Vad är vänskap för dig? Vad är vänskap för mig? Finns det någon skillnad i hur vi ser på den? Är gammal vänskap som gammal kärlek? "Rostar aldrig". Eller är dom nya bekantskaperna/vänskaperna bättre?Jag menar att vi med åren hinner ändrar oss som människor. Fungerar vi då lika bra i hop med vännerna vi skaffade oss för 15-20 år sedan eller kanske ännu längre tillbaka? Eller känns det bättre med människor vi möter i våra framtida liv, här å nu, då dom ser oss för den vi är i dag och inte för 20 år sedan. Får vi större krav och därför kräver mer av en gammal vänskap? Har vi lika stora krav på en ny vänskap eller ser vi mer mellan fingrarna där? Har man rätt att bli sårad av vänner och hur mycket skall man acceptera i en vänskapsrelation? Hur mycket bör man själv tänka om för att få en vänskap att fungera? När, kan, får, eller skall man göra slut med en vän? På vilket sätt är då mest rätt att göra slut på? Har man olika vänner för olika saker? Kan man med vissa endast umgås parvis? Kan man ta upp med en vän vad man stör sig på hos honom eller henne? Skall man alltid vara ärlig mot en vän? Är det viktigt vem som tar kontakt, bör man göra det ungefär lika ofta? Är det ingen vän om den aldrig hör av sig, men ändå blir riktigt glad och allt fungerar bra trots att det är du som alltid är den drivande till att ni ses? Är det bättre att ha sämre vänner än inga alls? Fungerar vi likadant gammal som ung när det gäller vänskap?

Ja, listan kan göras lång. Själv har jag inga direkta svar på alla dessa frågor. Men min starka tro är att så länge det känns bra även om det går långt mellan gångerna man hörs eller ses, så kan den sortens vänskap lika gärna få finnas kvar.

Gudarna skall veta att det kommit och gått vänner/kompisar/bekanta i mitt liv. En mindre skara är kvar medan vissa hänger på en skör tråd, där jag nästan är redo att klippa. För jag tillhör ju som ni bekant vet den känsliga typen och också den starkt envisa typen som är uthållig och seg, som hoppas på en vändning in i det sista. För viljan att det ändå borde fungera är så stark.

Men trots att jag är den känsliga och envisa typen så tillhör jag ändå den sorten som när jag väl klippt så är det klippt. Då finns det sällan någon återvändo. Då har kylan, tröttheten och en stark tomhet infunnit sig och jag är inte längre nåbar känslomässigt och är jag inte nåbar känslomässigt så känns det ganska meningslöst. Sådan kan jag också vara i andra situationer. Det kan ha varit som förr i en gammal kärleksrelation men för all del också i hård träning och strikt kosthållning där i allafall min starka uthållighet, envishet och karaktär gjort skillnad, även om känslorna där inte är påkopplade.

Jag har förmågan att inte ge upp så lätt vilket oftast leder till att jag håller ut alldeles för länge trots att jag egentligen vet att det aldrig kommer bli som jag önskar, så jag kämpar envist på med näbbar, klor, svett och tårar för att, möjligen lyckas jag ändå "att så ett frö, som tids nog gror även om jag då är ute ur bilden för länge sedan."

"Jag älskar nämligen att så små frön i folk. Få dom att tänka efter. I bland lyckas jag, men i bland misslyckas jag."

Senast för tre år sedan drabbades jag av en vänskaps förlust, som tog hårt på mig. Den gjorde riktigt ont. Så ont att jag frågade mig gång på gång om jag verkligen tagit rätt beslut. Men som jag ändå tillslut insåg var nödvändig i den perioden av livet jag just då befann mig i. Så självklart gick jag starkt berörd ur detta. Det var som en käftsmäll rätt in i hjärtat, som jag trodde var känslomässigt härdat efter all smärta av svek, tomma ord, egoism och nonchalans. Men nej, det var inte härdat nog. Smärtan nådde mitt innersta och det var tydligt. Det jag var mest ledsen över var att våra samtal inte kan ha tagits på något större allvar utan fler och fler ledsamheter uppstod. När jag egentligen inget annat ville än att allt skulle bli bra.

När jag då tänker på hur jag valde att göra slut på vår vänskap så valde jag den enkla vägen. Jag slutade att höra av mig, var relativt kort i telefonen när personen ringde eller så lådsades jag vara väldigt uoptagen vid frågor om vi kunde träffas. Det kan tyckas vara ett vidrigt sätt att avsluta en lång vänskapsrelation på, men detta skedde efter att jag samtalat med vederbörande om hur jag känt det en längre tid. Så när jag då insåg att allt jag sagt inte fått något fäste överhuvudtaget så fullständigt dog min känsla för fortsatt vänskap. Men än i dag, tänker jag på hur mycket roligt vi haft det och hur lika vi är på många sätt som jag verkligen värdesätter och uppskattar hos en vän. Men allt annat gjorde för ont för att jag skulle orka fortsätta. Så kändes det då. Jag tror också så här med facit i hand att jag länge gick och hoppades på en försoning och någon form av förlåtelse över ett ganska taskigt beteende. Men nej, det uteblev. Kanske är det så att min förra vän inte tyckte det fanns nått fel i dennes beteende.

För att återgå till klippt är klipp. Så skall det erkännas att jag än i dag, nu när det fått gå en tid, känner en viss osäkerhet i hur min reaktion skulle bli om en förlåtande hand lades på min axel. Skulle jag eller faktiskt vi orka med en vända till och skulle vi då kunna hitta tillbaks till tilliten och värdesätta varandra mera? Det är frågan? Man säger att tiden läker," jag har ingen aning".Men jag tror att vissa åkommor gör det, medans andra kan vara mer långdragna. Men att vänner kommer och går och har man tur så har man en del som består, det vet jag!

Ja denna krönika eller vad vi nu skall kalla det blev mer personlig och längre än jag trott, men här tänker jag tacka för ordet och önska er en fortsatt god kväll!

Här nedan har jag skickat med lite bilder och recept på dom goda glutenfria sconsen jag gjorde i går.

// Catharina <3


Likes

Comments

God förmiddag! Här kommer lite sköna bilder i från mitt midsommarfirande i går! Vi firade detta året tillsammans med en del av makens släkt. Annars brukar vi nästan alltid vara med min släkt. Men då värdinnefixaren (min syster) jobbade, så blev det alltså med dessa godingar på bilderna i stället. Vi hade mycket trevligt ända tills knotten kom och mumsade på oss. Det blev skönsång och dans, små grodorna missades dock. :) Härliga toner av gitarrspel gavs utav min enastående svägerska Jessica. Som den förskolelärare hon är, så kan det ju inte bli annat än lekfullt och glatt. När kvällens intåg var där och knotten var allt för hungriga, så gav vi i våran lilla familj upp. Vi åkte då hem till våran inglasade terass/balkong som gav ett säkert skydd för dessa ettriga flygande fän! Där intog vi en lättare förtäring bestående av ost, kex, chark och cava. Vilken dag, vilken kväll, så härlig och minnesvärd!

Ha en riktigt god midsommardag på er! Vi hörs!// Catharina <3

Likes

Comments

Det är oftast svårt för alla människor när man hamnar i livets många vägskäl. Vissa vägskäl kan vara lättare än andra och en del människor har säkert lättare att fatta beslut en andra. Man vet inte med säkerhet vart den ena eller den andra vägen leder, men man är ganska säker på vad man har för stunden. Även om saker i livet snabbt kan ändras utan någon större varning eller tecken, "men det är det vi inte kan styra". Jag har i dag valt, tagit ett beslut. För där stod jag plötsligt i vägskälet och vet ni? Jag har valt och beslutat att hoppa på tåget, för att se vart det för mig. - Vad har livet i sitt sköte? Min nyfikenhet är för stark för att tacka nej till denna chans och möjlighet jag just blivit tilldelad. När man inser att klockan tickar och livet är här och nu med en sjuhundrade kraft. Då säger man inte nej till denna utmaning. Man provar och ser vad som händer och sker. Kanske blir det övermäktigt, kanske blir det så övermäktigt att jag möjligen måste hoppa av. Men då har jag provat, alltså blir det inget jag kommer att sitta och ångra i gungstolen när jag en vacker dag sitter där och funderar över allt jag borde ha gjort. Jag må vara vild och galen, men någon skall ju vara det. :) Dessutom blev valet en smula enklare då jag misstagit mig ordentligt angående utbildningstiden. 1 år ops va det visst, visserligen väldigt intensivt som hon sa, men 1 år i stället för två som jag trodde. Då jag kikat på så många utbildningar och måste ha blandat i hop det hela. "Ja jag hoppas det är mänsklig, annars vet jag inte :)" känns ju i allafall nåbart, vi får se! :)

Så i dag har vi skålat för mitt glada intagningsbesked och för det beslut jag tillslut tog. Känns jätte spännande!

Så om ungefär 1 år, skall jag om allt går som på räls vara en färdigutbildad och tagit examen i/till en alldeles extra ordinär och strålande receptionist/konferenschef. Det skulle ju kännas fantastiskt kul! Måtte jag orka, trots mina 48 år! :)


Lite enklare kvällsvard blev det i dag. Bolognese gjord på quornfärs, finhackad lök, dolomiosås, matlagningsgrädde, riven parmesan.

Sov Så Gott! // Catharina <3

Likes

Comments