Sömnen är bättre. Istället för att sova allt från 50 minuter till 3 timmar om dagen så sover jag nu 8-10 timmar igen. Jag känner mig mer klar i huvudet även om vardagen är lite grå. Jag har Melatonin tabletterna att tacka för det.

I början blev jag lite skraj angående Melatonin tabletterna då min sjuksköterska sa att en vanlig biverkning är mardrömmar. Så självklart började jag tänka på vad som skrämmer mig mest; Samara från The Ring. Har alltså på allvar varit rädd för att drömma om henne haha. Men den enda "mardrömmen" jag har haft var igår om Hanna Marin från Pretty Little Liars som var en misslyckad sjuksköterskestudent.

Jätte skumt! Går väl att förklara med att jag själv vill plugga till sjuksköterska och är rädd att faila mina kurser. Men annars har det gått bra, jag somnar snabbare och snabbare med varje dag som går.

Tar fortfarande Elvanse 60 mg tills vidare. Känner ett visst lugn med det, tror jag. Effekterna sticker inte ut så otroligt mycket på det viset så jag vet inte riktigt vad jag ska säga om medicinen (vilket driver min sjuksköterska på psyk till vansinne haha).

Men livet känns lättare, även om vardagen är tung att ta sig igenom så mår jag.. bättre.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

För att ta mig ur den här hemska jävla attityden mot livet så har jag gjort en kalender för nöjen. Något för att pigga upp mig och göra vardagen lite livsduglig. Med alla kommande seminarier på högskolan och jobbet på sidan om så kommer det här bli en tuff termin. Måste ju leva någon gång. Right?

Ska boka in en tatueringstid innan månadens slut. Tatueringen är från en extremt flummig bok med en flicka med blonda mjuka lockar klädd i blå/vit klänning i en knasig värld.

Kan ni gissa vart ifrån den är?

Likes

Comments

Jag vill lämna den här staden som jag har växt upp i. Den stad som har skänkt mig glädje och som även har snott samma lycka ifrån mig. Jag tänker på hur gärna jag vill bo ensam, ha en egen lägenhet. Sen tänker jag på den ångesten jag har haft över att bli tvungen att lämna min mamma. Det tog många år för oss att få så bra relation som nu och efter all tid som gått så finns det en sån ofattbart extrem törst efter hennes kärlek som inte går att släcka. Jag blir rädd. Jag blir rädd när jag märker hur dåligt hennes minne har blivit på senaste tiden och det första som sätter rot i mina tankar är Alzheimers.

Vill skratta åt mig själv men med alla dem i vår släkt som har fått det så skrämmer det mig hur en sån otroligt skarp kvinna som hade koll på allt har börjat lägga alla hennes strumpor i min strumplåda, omedveten om att det är hennes egna strumpor som hon har köpt själv dessutom.

Kanske är jag paranoid, förmodligen bara rädd. Men efter alla år av att ha saknat hennes närhet och kärlek så är jag så desperat över att mista det. Därför får jag en känsla av att känna mig kluven. Kluven över att vilja lämna denna stad som inte har något mer att erbjuda för mitt välmående och min familj. Så lite tid som jag verkligen har fått känna deras kärlek utan murar emellan oss.

Men om jag inte lämnar snart så kommer den här tillvaron att knäcka den vanligtvis optimistiska varelsen som jag är. Den kommer förvandla mig till någonting mörk som jag inte känner igen.

Jag vill växa upp, men jag känner inte att jag är klar. Jag känner att jag inte har fått tillräckligt med tid med dem här människorna. Men sanningen är att det har jag fått. I sånna här fall är mitt korttidsminne anledningen till min ångest. Jag har så dåligt minne att jag har glömt det mesta av min uppväxt vilket i sig gör att jag känner mig ofullständig. Vad jag egentligen behöver är en massa fotoalbum, en kram och en flyttbil.

Det måste vara dags nu, jag måste vara redo. Om bara några månader är det min tur. Suit up.

Likes

Comments

Ironiskt. Skamligt. Skrattretande. Tre ord jag vill beskriva min lilla dröm som au pair med. Åka till USA, känna att jag faktiskt rör mig framåt i mitt liv. Vilket jävla skämt. Vill skratta mig galen åt vad jag gör med mitt liv.

Jag bugar och bockar med den höga vita hatten vid min sida; ledsen alla mina ADHD/ADD:are. Det finns ingen anledning att oroa er över saknaden av era nära och kära inför det där året. Vi är inte välkomna som Au Pairer i USA tyvärr. Ni behöver inte oroa er hur det blir med medicinering längre, då det här alternativet, den här chansen, har tyvärr slutat existera för just Er. En internet sida som har slocknat och blivit kolsvart med texten; "Error; malfunction".

Just idag orkar jag inte mer. Det här är ingen ny information för mig, den här nyheten fick jag redan i November. Har sen dess försökt lista ut vad jag ska göra med mitt liv då min 2-åriga plan har spruckit och fallit i alldeles för många bitar för att jag ska orka limma ihop dem alla. Jag tål inte det där, att inte ha någon plan, utan att bara låta vinden ta mig dit den blåser.

Och varför skulle jag? Jag har ingen lust att sitta hemma arbetslös, boende hemma hos föräldrar som väntar på att barnen ska flyga ut och utan livsgnista när vännerna har flyttat för att börja skriva på nästa kapitel.
Jag är ett kontrollfreak från födsel och växte upp med stress inbakad i frukostmackan. Det här är den jag är. Och nu lever jag i ögonblicket, och jag har aldrig känt mig såhär tom som jag gör nu.

Jag pluggar tre språkkurser just nu i ett språk jag känner sån stor kärlek till. Jag är även den där utslitna trasan till vikarie som kastas hit och dit från en förskola till en annan. Missförstå mig inte, dem där barnen gör att jag orkar med en dag till av denna konstanta gråa vardag.
Men det är svårt och det är stressigt när hjärnan vägrar somna eller gå ner i varv och du ska upp 05:45 varje morgon i hopp om det där massutskicket på sms från jobbet med texten "Svara på detta sms med JA eller NEJ" där du måste vara först till kvarn.

Ett förevigat jagande på timmar följt av en eftermiddag
med studier ensam på rummet. Jag känner mig tom och jag känner mig grå. Framför allt känner jag att jag står stilla. Oförmögen att varken tala eller andas. Jag kvävs i mörkret men det är ingen här för att stoppa det. Alla bara lämnar denna stad lyckligt utan att se sig om medan jag desperat blickar mot dem i hopp att dem vill adoptera mig och ta med mig.

Så trött, måste ha en ny plan, ett nytt mål i livet. En dröm. En gnutta glöd för att orka med vardagen tills jag också får en guldbiljett härifrån och kan vända sida till kapitel två i boken om mig.

Likes

Comments

Hej!
Har varit ute igen och köpt detta matta liquid lipstick från NYX. Har blivit helt besatt av deras matta liquid lipsticks, och just den här färgen har varit helt tom på hyllorna men har nu alltså äntligen fått tag på en! Har även köpt lite saker inför halloween nu också. Är jätte exalterad, behöver lugna min inre shopaholic!

Likes

Comments

Så färgen på själva linserna heter Venus som jag köpte här på Redroom för 299:-
Färgen ser inte ut som dem skulle på själva bilden man kan se på internet till exempel men är as coola ändå!
Dock kändes det som att dem var för stora (?)
Jätte skumt. Hoppas jag kan ha dem inför halloween festen ikväll i alla fall! Dags för högskoleprovet nu, är så redo för att det här ska vara över. Ciao

Likes

Comments

Hej hörni!
Har köpt ett nytt matt liquid lipstick från Nyx som kostade 99:- i färgen 10. Den här är as bra och extremt matt, rekommenderar den om du vill att det ska hålla under en längre tid, t.ex över en hel dag. DOCK håller den väldigt bra, som i att den kan vara besvärlig att ta av. Fick skrubba som en galning för att få bort allt och då jag helst inte vill ha det till jobbet så blev det lite problematiskt. Tycker däremot att det är en väldigt fin färg, kanske inte passar mig jätte bra dock.

Likes

Comments