Hejjj! Jag kom alltså hem för nästan en vecka sen, och vointin är väl bättre, men fortfarande inte bra. Blev inlagd på Tyks för två nätter när de kollade alla möjliga tester och höll mig på uppsikt. Alla infektionsvärden, vitaminvärden och dom där andra som man brukar ta, är okej. Plus att malaria testen också varit negativa, woopwoop! Nu är jag hemma och vilar, vilar, äter, sover, vilar, tar päikkärit, gosar sönder Bosse, vilar, dricker vatten, vilar och vilar. Rather exciting dåva. Men skulle inte orka göra något annat heller.. Hålls ännu också dåligt på benen och blir trött av allt. Försöker kämpa och orka eftersom mitt psyke så vill, men kroppen säger stopp. Måste också be om ursäkt för jag svarar så dåligt i min telefon till er fina som skickar och frågar. Men de uppskattas mycket, så pöss på er. ♥ Återseendet med dem som väntade här hemma var ju också härligt. Så fina så fina och lurviga (Bosse), hihi.

Trött troll Cassandra. Tack Lisa för att du sov vid min sida och höll min hand ♥

Malaria test på g.

Sjukhusruoka. Fick fantastiskt nog riktigt bra mat enligt min ibs meninki diet. Happyy.

Nu ska jag fortsätta med mitt vilande, men tänkte kika in och rapportera lite här emellan. Hoppas ni har det bra o sköter om er ♥ Mosshhh!

Suunnittele blogisi - valitse Nouwin monista malleista tai tee omasi, "osoita ja napsauta" - napsauta tästä!

Likes

Comments

Sista flygsträckan. Så otroligt e.x.h.a.u.s.t.e.d och hålls knappt på benen. Har fått åka flygplatsbilar av och an samt även sitta vidplatser för ”elderly people and disabled” – skoj, check på det. Tänkte redan frysa till en istapp på Amsterdams flygfält och om min kropp sekos täysil. Haha den blev en tekokare istället, härjade med febern hit och dit. Det var nog en dyster stämning där överlag, med tanke på vad som skett i Bryssel. Alltså har inte ens ord eller krafter att processera det och reagera. Blir så besviken på människor och världen, ork int.

Just nu sitter jag i alla fall ovanför, ingen aning faktiskt. Men hav, öar och massa mini moln ser jag i alla fall. Ush, det kommer att vara som att stiga in i en svartvit film när jag kommer till Finland. Är så van att allting exploderar av färger i alla nyanser tänkbara. Men förhoppningsvis återvänder jag snart till min färgfilm. Just nu passar svartvit kanske bättre till stämningen och känslorna hehhe. Har lyckats hålla avstängt den emotionella delen än så länge. Passageraren som jag satt bredvid på förra flyget råkade vara en psykolog, och hon sa att jag borde fara hem och gråta ett dygn. Haha, more like en vecka. Skämta bara, har inte tid med sånt! Ska ju bli frisk, inte rödgråten som en redisa. Har så mycket att bli frisk för. Har dock varit helt nice att få åka i buisnessklass med KLM. Härremin de har skött om mig som en liten prinsessa och varit så snälla. Men nu börjar snart landningen till Vanda flygfält så ska troma på mig alla varma kläderna och packa ihop. Mosh!

Moln ♥

Likes

Comments

Det var de. Allt gick så otroligt snabbt, men idag är jag påväg hem. Är så jävla besviken och fittig att ei mitään rajaa. Kroppen orkar inte riktigt repa sig under förhållandena här, så blir hemflugen inför vidare undersökningar och koll. Försöker intala mig själv att det endast är en stundvis avbruten praktik, men fakta är att det också är en stundvis avbruten dröm. Visst, jag kan komma tillbaka när som helst, men det är inte det som är pointen. Det var fråga om just nu, just här. Jag tvingas även motstå frestelsen att hysteriskt och slaviskt planera framtiden. Det går inte, nu kan jag endast fokusera på att bli i det skicke att jag kan återvända så snabbt som möjligt. Vill skynda igenom hela processen och helst blunda de dagar/veckor jag måste spendera i Finland. Jag vet själv att detta är rätt beslut, men det botar inte besvikelsen eller bitterheten. Det känns som att alla som sade att jag inte kommer klara det, hade rätt. Men jag ska göra mitt allt för att ännu åka tillbaka, slutföra och visa mig själv att det inte var så. Är dock tacksam att det inte är värre ställt. Försöker se detta som en pikavisit hem för att kolla att allt är okej och samla krafter, för att sen få hoppa på flyget tillbaka till mitt Afrika. Känslorna kring att faktiskt måsta lämna detta ställe, är obeskrivliga. Oavsett om jag varit sjuk, ynklig och förstörd, har det varje dag kännats som om jag är på rätt plats. Jag har varit mer närvarande än någonsin i mitt liv, verkligen exciterat och andats. Därför kväver hemfärden mig lite grann och tankarna snurrar som Borgbackens karuseller.

Som tur kommer jag komma hem till de finaste kramarna och den lurvigaste kärleksbollen. Försöker ta in det sista av Dar Es Salaams värme, och jag har lyckats stänga av känslorna så att jag inte behöver tvångskastas in på flyget, haha. Finaste Afrika. På ett sätt känns det även tryggt att veta att jag är på väg mot vård, tillfriskning, trygghet och ansikten jag älskar så innerligt. Nu vattnades ögonen, för kliché, sori hups.

Fiilisen.

MEN, nu väntar endast det bästa av Afrika. Och härremin så vi har mycket ogjort. En så lång bucket list att varken jag eller Elin minns hälften om vart annat. ÄÄÄK – det om något, är en motivations faktor att bli frisk.

Sköt nu om dej Elin. Du har tagit sjukvården, mig och de tunga nätterna med storm och besegrat 6-0. Du är så fantastisk, och kunde inte önska mig en bättre sjukskötare, assistent, kock, följeslagare och vän. Känner mig redan lite lost utan dig, men snartsnart ses vi igen. In the meantime; kör hårt, be fearless och ta ut allt. See you when you see me ♥

Nu hoppas jag bara att flygen går utan problem och att jag slipper snabbt hem. Pussar och kramar. Älsk ♥

Likes

Comments

Moshhh♥! På lördag morgon vaknade jag och kände att det var paikka att stänga in sig i ett tyst rum för att bara sova, vila och sova mer. Jag kan inte ens förklara tröttheten med ord, men en uttorkad tomat som krossas till pyre, skulle kanske beskriva det bäst. Typ så kände jag mig, och såg ut, haha härremin. Jag tog alltså x antal natipaitan och drog till Tilapia, där jag fick ett fantastiskt mys rum. Hoppa de i säng och sov som en bebis några timmar. Efter det lunchade jag med de andra vid poolen (nej, mommo jag rörde inte den, hihi). Kände mig för första gången mer energisk än på länge, och gick med bra viban tillbaka i säng. På natten flyttade jag rum, pga strömavbrott, till något som kanske mer liknar en lägenhet, woopwoop. Nåh den natten, lö-sö, gick inte bra och idag på morgonen var jag sämre än uttorkade tomaten-stadiet. Great. Alltså att man kan bli irriterad på dehär. Jag gör mitt bästa, för att hjälpa kroppen, men muija ei lähe nousuu. Som tur, har jag fått uppiggande besök, och Elin le chef, har kommit med mat, sällskapoch lite guta. Tack♥ Skall ännu sova en till natt här i mitt megarum och försöka samla mera energi, sömnlager och krafter. Imorgon är det sjukhusbesök igen för att kolla blodbilden och se vad den visar. Better be good.

Siihen se nukahti.

Eltzu & Cossu mys! ♥

Lite picknick middag ala Elin. Oväntat önskade sjuklingen spagetti, igen. haha!

Nu skall jag hopsla under mitt sköna täcke och gömma mig bland alla dynor. Inatt sover även Elin här med mig, så det ökar mysfaktorn. Godnatt och sköt om er alla fina ♥

Likes

Comments

Moromosh! Idag har jag förhoppningsvis gjort mitt sista sjukhusbesök, woopwoop. Var på blodprov, som btw görs med en spruta - love it, för att kolla att alla värden är okej. Väntar ännu på svar. Känner mig psykiskt alldeles återställd, men fysiskt som en rutten morot. Hålls inte riktigt på benen och tanken att typ gå till stan är ännu ett klart no thanks tom hanks. Så har nu som mission att turbovila, svepa vatten som sista dagen och äta som en häst. Vill så förskräckligt mycke blir i skick nu. Håller på att sprickas av förväntan, med tanke på allt som ännu ligger framför! Så mycket att se, uppleva, äta, känna, höra, lära sig, göra och ta in.

Idag är också dagen då ett litet kärlekskorn flyttar in hemma hos oss i Finland. Känns lite tungt att inte vara med och närvarande när han skall bo sina första dygn hemma. Men, svänger det till motivation och något att se fram emot. Och som jag ser framemot det! Lilla vännen ändå, jag skall älska dig till bitar. Väntar så på att få träffa dig och mosha omkring med dig. Bosse

Lite större redan, hihi! Smälter ♥ Finast ♥

Som tur har jag många rapporterande finisar där hemma som ser till att jag är med every step of the way. De som känner mig bäst, vet dock att fysisk närhet är grymt viktigt för mig, så därför tar de lite hårt. En smula hemlängtan är ju tillåten, men snartsnartsnart. Missförstå mig inte, vill fortfarande vara här lika mycket och slutföra min praktik. Skulle inte ge upp det för något i världen (så sätt en gaffel i reven bara malaria, amiba o allt annat). Vet dessutom att han bli så, så väl omskött, älskad och välkomnad där hemma, och det är lika härligt för oss alla med en ny familjemedlem. Hihi.

Nu skall jag spendera min fredagskväll genom att vila och försöka skypa hemåt lite grann. Ha det så bra och sköt om er. Pöözz


Likes

Comments

Hej på er! Alltså vad händer? Vet inte ens var jag ska börja. Har nu varit sjuk sedan förra måndagen och ligger ännu också på sjukhuset. Har åkt in och ut från sjukhuset, men nu varit inlagd sedan lö-sö natt, och ska stanna till imorgon, torsdag. Känns helt otroligt irriterande att det gått en hel vecka till sjukligheter, men o andra sidan har jag lärt mig förbannat mycke. Satte in blogginläggen jag skrivit under förra veckan också. Hoppas dehär nu inte blev för selot...

Nå, little did i know att dessa sjukhusbesök jag beskrivit tidigare, bara var försmak för vad som kom sedan. På fredag kväll, bytte vi volontär hus med Elin p.g.a. hennes dator försvunnit under natten. Vi kände oss helt enkelt för osäkra och otrygga i huset, det blev pricken på i:et efter allt sjukhusbestyr och alltihop. Så på en timme hade vi organiserat oss till andra huset med madrass och tavara. Där tuss vi sen, och på morgonen var det ännu ganska blandade känslor. Då kom även bakslaget, min kropp höll på att ge upp. Jag var otroligt svag, uttorkad och snurrig. Kroppen bokstavligen skrek åt mig att den inte orkar mer. Vi åkte omedelbart till sjukhuset där jag togs in på dropp och fick ett eget rum att vila i. Det var faktiskt lite skrämmande. Men sjukhuset pumppade i mig en massa dropp-påsar och fick även medicineringen via kanyl. Kommer inte ihåg så mycket av de 24h jag låg inne, men Elin skötte fantastiskt om mig. Sprang till butiken, hjälpte mig äta och stannade vid min sida hela tiden. Nå, på lördag ca 13 tiden frågade läkaren hur jag mådde, och jag svarade att bättreish, så han skickade hem mig. Stort misstag. Försökte vila under dagen men kroppen blev svagare, tröttare och mer uttorkad för varje timme. Tillsist var jag så miserabel att jag ringde försäkringbolaget och läkare, som hänvisade mig till Bugando sjukhuset här. Det är det största och kändaste, vart min försäkring även hade kontakt. STÖRSTA MISSTAGET. När vi kom in till emergency utrymmet kändes det som om jag gått rakt in i en Saw film. Typ väntade att dockan sku komma cyklande från någon vrå. Vi satt där i ca 4 timmar. En äldre kvinna som låg bakom min säng hade spytt gröna spyor över golvet och vi såg på när en liten pojke skrek hysteriskt för fyra män försökte injektera honom. Tillsist blev det för mycket, och jag fick något som liknade en panikattack, så jag rullades iväg med rullstol mot avdelningen där jag skulle bli inlagd. Vi fick ett rum där detstod ”isolation – kolera, Ebola…” på dörren. Rummet var fyllt av insektkaka, fjärilar, myror och småkryp. Hela stämningen var som från ett mentalsjukhus typ. Här blev både jag och Elin ifrån oss, men det gick ännu att lugna ner sig. Sen öppnade jag dörren, och såg råttor springa bland patienterna i rummet mittemot. Då va de menoo. Muija flippas och har nog aldrig varit psykiskt så ostabil som i den stunden. Huhhu, var påväg att rymma ner med hissen och flyga tillbaka till Finland, men sköterskorna, Lena och Elin lugnade ner mig. Vi bestämde att vi skulle träffa doktorn och diskutera om att jag skulle bli discharged. Han gick med på det och den processen tog sedan ca 3h. Ljuvligt. Medan vi väntade trötta och hungriga, konstaterade vi att hela situationen var som från dröm eller filmscen. Denhär textversionen är nu en aningen förskönad från verkligheten, men det kändes verkligen overkligt och som om jag var inne i min värsta mardröm. Så obekvämt och ångestväckande. Efter en massa höpöhöpö om betalning och papper hit o dit, kom vi äntligen ut ur porten. Vi ramlande in i en taxi, ca 3:30 på morgonnatten, som tog oss CF Hospital, där jag hela tiden varit. Det kändes typ som att komma hem. Fick se läkaren direkt, han visste ju mig redan, och så togs jag in på droppilainen. Vilken lättnad det var att ligga i samma rum som på fredagen. Måste nog säga att CF Hospital verkligen skött sin homma; städerskor varje morgon/kväll, fläkt i rummet (!!), tv i rummet (!!!), många sjuksköterskor på plats 24h, trevlig personal, grymt fräscha utrymmen och jag känner mig lika trygg som på ett finländskt sjukhus. Fantasm.

Ett litet bildcollage från Bugando.

MEN, även om Bugando upplevelsen var som den var, kan man integeneralisera och dra allt under samma kam. Tyvärr finns det olika standards sjukhus här, men så är det överallt, men standardnivån varierar beroende på världsdelen och landet. Eftersom vi inte är vana vid det Bugando erbjöd, blev det för mycket. Lyfter verkligen hatten till de patienterna som låg där, huhhu. Samtidigt önskar jag ju att det inte skulle finnas sådant, och att alla skulle få lika bra vård som på CF Hospital eller som i Finland. Men orättvisor stöter man på var som helst. Ville nu bara klargöra att denna upplevelse inte påverkar min generella åsikt om Afrika, men kan i alla fall säga att jag verkligen lekt lokal lite, haha.

I alla fall, här har jag luggit (sori mamma - legat) sedan lö-sö natt och måendet har varierat, men tyvärr hållits på samma, dåliga nivå länge. Nu, idag, börjar jag för första gången känna mig som en människa och som mig själv. Antibiotikan och droppen avslutades igår, men är ännu på 24h uppsikt för säkerhetsskull. Hoppas verkligen att dehär måendet sku lähtee nousuun, och sedan hållas där resterande veckorna.

Dessa sjukhusbesök garanterar ju även sprutor, nålar och kanyler så att tyrät rytkyy, men kan ni förstå, att jag klarat det hur bra som helst!? Ni som känner mig bra, eller för bra, vet hurdan svimmpetter och kammokajsa jag är med sånhänt, men har nu levat med min kanyl sedan lö-sö natt, och inga problem!? Blir injekterad varje dag (malaria) och har slutat hyperventilera och vågar nästan titta. De e nog kreisit om någo. Elins mamma sa ganska bra i en viesti, att vi kommer bli härdade, och det om någo stämmer. Ännu är det inte heller slut, skall tydligen ha i en kanyl resten av malariakuren så lär väl bli en del av mig snart. Haha ush. Men nemas problemas hejj!

Igår konstaterade jag också att min respekt och tacksamhet för livet och vad man har, förändrats. Det är supersvårt att förklara, men när min kropp tänkte ge upp och mitt psyke likaså, hjälpte det mig att inse vad jag verkligen har och hur fina, oersättliga människor jag har i mitt liv. Så denhär veckan/upplevelsen har även gett en massa positivt. Känner mig starkare, och om något, så har jag lärt mig att lyssna på min kropp och säga nej. Haha, nu är det vissa personer som sitter och ler, hihi puss på er!

Ojh, men ännu; Elin, härremin vilken fantastisk kvinna du är! Envist ha du sett till att homma hoituu och att jag får rätt vård, när jag själv varit en energilös mask. Vi har nog haft en hel del fina stunder också under denhär veckan, och känner att vi kommit varann mycket nära. Lena, du har fungerat som tolk, stödperson, Mwanza-mamma och mat-forslade osv. ”Hård muija” ha vi konstaterat med Elin många gånger! Samira, Julia, Josefin och Terese, som kämppat på mig och kommit på uppiggande besök, har även inverkat, tack! Också alla som skickat fina meddelanden och mängder av virtuella kramar, ni är guld värda. Kiva tacktal här nu,men de känns typ som att jag min kropp sku ha vunni en Oscar och alla har ställt upp så himla fint. ♥ 

Fredag, då ja hamna in första gången.

Semmonen uus frendi.

Hahah, Elin känner också alla så bra att vi fick en egen spruta från labben att byta simkorten med.

Mitt rum här. Ser super litet ut nu, för vi har flyttat sängen rakt under fläkten. Men nog ganska mysigt!

Härremin så långt de blev och lite sekot, hups! Men måste ju pistää infoo tulee. Nu är jag helt slut efter allt bloggande, så ska nog ta och vila lite (taas vaihteeks..). Nånej, men nu ska jag fan bli i skick! Nu räcker dehär, har ju mera bekanta på sjukhuset än utanför snart, haha! Vill ju börja jobba också, spricker snart! IIKS, så många saker att se framemot! Hör av mig snart igen, sköt om er. Kärlek♥♥

Likes

Comments

Kukkuu snorkkis! Denhär andra veckan här i Afrika har varit en aningenabsurd. På måndagen tog en hög feber över min kropp, och på tisdagen blev detsom sagt sjukhusbesök nr. 2, med injektionen i armen. Trodde jag skulle börjamå bättre efter mängden antibiotika, men svagheten, tröttheten och febern gavsig inte. Så igår, torsdag, blev det sjukhus besök nr. 3. Då togs det igentest, och nu konstaterades det malaria och ambia. Malaria parasiten kan iblandgömma sig i levern, och därför upptäckas först efter en stund, som det var nu imitt fall. Ambia, en bakterie som attackerar masun, gömmer sig i det lokalavattnet, och är en vanlig sak att få här. Och nej, jag har inte druckitvattnet, men äter med bestick som är diskade i de, duschar osv. Vid det härlaget kunde vi nog inget annat än skratta med Elin åt hela situationen ochkonstatera att värre sku det kunna va. Jag fick genast mediciner för alltihop, och vad skulle ett sjukhusbesökhär vara utan en injektion och denna gång i baken, så nu va de också testat,tack för det. Här är både malaria och ambia jämförbara med vanlig finländsk flunssatyp, så no biggie. Ligger nu hemma i sängen, ska dricka massor och låtamedicinerna göra sitt. Skall även in till sjukhuset varje dag i fem dagar föratt få injektion mot malarian. Så Afrika ger mig verkligen the hard love, menkonstaterade bara att paska lentää, mut mää en lennä kotii. Min kropp ochimmunförsvar får nog dock priset för sämsta prestationen någonsin. Jag menar,vem suger åt sig en allergisk reaktion, urinvägsinfektion, malaria och ambia -på under en vecka. Cassandra tydligen. Vilken fin cocktail där! Eftersom denhär andra veckan bokstavligen kansummeras av blod, svett och tårar, är jag såsåså tacksam över att vi har 10 veckor kvar! ♥

En mörbultad Cassandra...

Likes

Comments

Mosh! Vaknade för att stiga upp till jobbet, men tyvärr sakroppen stopp ja pää tyynyy. Jag sov som en sten tills kl 12 när Elin ocksåkommit hem. Vi tvättade ett ton med kläder, lakan och handdukar, samtidigt somvi diskuterade lite vad vi skulle vilja hinna göra här i Tanzania fören viåker. Nå, vi har ju precis inte bråttom, men planering är det bästa som finns(mvh kalenderberoende). Efteråt fixade vi ihop ett Excel diagram över barn medspecial behov här i trakten och deras deltagande i skolvardagen. Vi ska försökalista ut varför det är så många barn som inte dagligen deltar i skolan. Detfinns tiotals barn som inte varit till skolan på flera månader, vilket ju ärganska galet med tanke på att de redan är utsatta i samhället p.g.a. stumhet,fysiska nedsättningar mm. Kajuna berättade att det är vanligt att man tror attdet är ett tecken på dålig tur för hela familjen ifall ett barn föds med handikapp,och att det kan vara orsaken till frånvaron. Det här är något som upprör mig,hu kan man tänka så? Men meininkin är ju lite annan här och än en gång kan mankonstatera nörö-uttrycket "kunskap är makt" stämmer.

The ultimate tvättstation.

Injektionshanden idag. Lite betär, fast hyi!!

Skall även köra 10 listan på nytt, täsä se tulee!

BÄSTA:
♥Vädret. Det är superfint för det mesta, men även regnet och det lite kallare klimatet är välkommet.Jag har lärt mig att uppskatta båda två och Mwanza är vackert oberoende.
♥Hur vi märker att vianpassat oss till små detaljer. Alltid söka vatten till tandborstning, timeaspayandet av myggdödande perfekt före läggdags, sova med myggnät, hälsa på typalla, inte ha nät hela tiden, klä sig enligt väder och estimated svettmängdosv. Haha, ganska söta saker egentligen.
♥Mitt och Elins teamwork.Alltså mikä meno. Alltid är någondera redo med t.ex. käsidesi, kniv, myggspray,en flippflopp eller en kram. Team Ellu & Cossu.
♥Jembe beach påsöndagen! Så roligt med musiken, dansandet och stämningen.
SÄMSTA:
♥Hmm, vet interiktigt. Kanske det att tröttheten en aning tagit över stundvis denna vecka.Har synats på mornarna och på avokadorna som planterats under mina ögon. Menberor nog på att jag varit/är sjuk…
ROLIGASTE:
♥Vårt poolhäng medgänget. Så jäkla fint väder och härlig stund.
♥Att få åka båt –fantasm, och pikipiki – hääärligt!
SPÄNNANDE:
♥Jaa, på ett sätt harju våra sjukhusbesök varit en aning spännande och nervösa. Men även det att vifått börjat jobba pårikitgt har känts bra, givande och spännande (jag har juinte kunnat bidra helhjärtat ännu, men snartsnart!).
SÖTASTE:
♥Kören av syrsor somsätter igång varje kväll. Fattar inte hur de kan timea det så bra, men allaMwanzas syrsor börjar spela på exakt samma sekund typ. Sedan håller de på helanatten och det är så mysigt att somna till det ljudet. Hundkören, eller aristodogs som vi kallar dem, sätter ofta igång lite senare än syrsorna och deras ylär också ganska underhållande. Förutom när de typ börjar bråkar och skäller somgalningar, haha va händer.
SVÅRASTE:
♥Att deala medhemlängtan som uppstått från sjukhusbesöken. Den har inte varit överväldigandepå något sätt, men kanske det som varit svårast under veckan ändå.
♥Att inte klia påmyggbetten!
GALNASTE:
♥Att stundvis få smålyckorusher för att jag verkligen, äntligen är här.
♥Feber hallucinationerna,do I need to say more. haha.
GODASTE:
♥Kan lätt säga att detär Elins spagetti som jag fått nu då jag varit sjuk. Slukat i mig den som endammsugare varje gång. Namiii!
VÄRSTA:
♥Smärtan vidinjektionerna och att försöka kontrollera hysterin. Det gick ju dock nästan vidandra injektionen, eftersom den var så lång att jag hamnade stanna upp ochandas. Så också en bra sak där, positive vibes!
VACKRASTE:
♥Solnedgången ute påVictoria sjön. Mindfullness.
♥Skådar även en helmassa vackra ansikten varje dag här! Härremintofs vilka kindben, pannor,leenden, ögon och ansiktsdrag överlag. Wow.

Solsolsol ♥

Let me introduce to you, Elins spagetti. Gjord på färska tomater, lök och allt vad kocken nu hitta på. NAM!

Den otroliga solnedgången från båten. Ögonen sprängs ju nästan. ♥

Pikipiki turen ner till Jembe beach.

De va allt för nu. Ska försöka sova och hoppas på att börja må bättre, orkar inte vara sjuuuuk. Mosshh ♥

Likes

Comments

Mosh på er! På måndag morgon hade vi ett intressant möte med helapatrasket på Ni Hekima Pekees office. Det diskuterades aktuella case och mer omvad vi skall jobba med. Efteråt åt vi lunch och så drog vid med Elin tillTiapia för att använda wifin, som inte fungerade.. Plötsligt kände jag hurfebern steg och min masu började ta ont, så vi lagade oss hem. Här crashade jagtotalt och resten av dagen gick åt till feber, vilande, yrande och illamående.Morgonen därpå, tisdag, var det långt ifrån ett sunshine face som stirradetillbaka från spegeln. Jag blev hem och vila medan Elin traskade till jobbet.Här låg jag som en överkokt hotdog och hallucinerade om Pargas reimari och håli foten, tills jag insåg att nu; läkare. Då började regnet vräka ner. StackarsElin hamnade typ simma hem från dalladallan, för att sedan hitta en mycketynklig och sjuk Cassandrakorv i sängen. Vi en taxi ordnat hit, ja sairalaantaas. Där fick jag berätta mina symptom för en läkare och sedan togs detmalariatest och gud vet vad. Efter lite väntande och yrande, kom det fram attdet handlade om höga infektionsvärden gällande en urinvägsinfektion, somantagligen orsakats av lördagens poolbadande. Till min stora iver (läs panik),var svaret, once again, antibiotika injektion. Nå, Elin och jag gick in irummet och förberedde mig på att ta injektionen i handen som förra gången, när sjukskötarenden här gången drog upp ärmen för att troma nålen in i armen!? Om jag varhysterisk förra gången, är kanske ordet vi söker här sinnessjuktpanikerad. Detvar en hel massa antibiotika hon injekterade, så det tog otroligt länge ochont. Efteråt var det en rödgråten, hyperventilerande och slutkörd Cassandra somlåg i Elins famppu och blev tröstad. Kanske lite överreagerande där igen, menkunde inte riktigt kontrollera mig i den staten, hehhe. Men än en gång visadesig sjukvården vara bättre än förväntat, och sjuksköterskorna var empatiska ochtröstade med ”pole pole” (jag beklagar/ledsen). Och utan Elin skulle det helanog gått to shit totalt. När vi kom hem åkte vi via butiken för att köpa liteefterlängtad chuku mm, och sedan fick jag spagetti ala Eltzu, som verkligensmakade gott efter typ ett dygn utan mat.

Från Ni Hekima Pekees office. Älskar turkosa dörren!

Sjukhus wc:n som bemästrades 6-0. Haha, voi söta öde, sku mommo ha sagt.

Tohtori Elin förbereder min injekterade hand för dusch. Voi söta!♥

Nå, resten av kvällen bara vilade vi med lite guta och såg till och med en tredjedel av en film! Internetet… Handen var öm och svag efter chock treatmenten, och kroppen försökte återhämta sig. När det var dags att sova, var jag för första gången verkligen trött, så somnade bra. Hihi, skönt de! 

KRAM!

Likes

Comments

Hejjj! Idag är det söndag, och det betyder att vi nu varit här vårförsta vecka. Craycray. Vi började morgonen med städning och härjande, för attsedan ta oss till Tiapia för skypetid hemåt. Det var lite extempore, men behövdesverkligen. På kvällen blev det lite festligheter, tjohoo. Josefin,Terese, Lena, Samira, Elin, Julia och jag tog dalladallan mot Jembe beach, ensöt klubb vid Victoria sjöns strand. Vi åkte sista biten med pikipikin(motorcykel taxi), så nu fick vi äntligen testa det också. Där vi åkte, sjustycken pikipikin efter varann längs sandvägarna mot stranden, sköljde enfrihets känsla över mej. Kändes lite som att flyga och vägens guppor kittlade imasun. Den där perfekta känslan som ibland uppstår här i Afrika kom, och höll isig hela kvällen. Vi dansade till ett live band som spelade afrikansk musik ochlite covers. Så mycket rytm, skratt och stämning.

Pikipiki.

Lite suddit, men ei se mitään. Härliga tjejer!

Jembe beach. Så nice!

En Elin och en Cassandra.

​PÖSS♥♥

Likes

Comments