View tracker
View tracker
View tracker

YouTube favorites

Julia och Maya - två tjejer jag inspireras av så fort en ny video kommer ut. De har inspirerat mig från allt att thrifta kläder till att jag skulle vara Cruella De Vil på QVÖS senaste fest. Deras upplägg och inrikting av kanal är inte den sortens kanaler jag ser mycket bland svenska YouTubers (ja hörni, de är från Sverige!!!) utan mer i USA då tothe9s och liknande finns. Om jag någongång hade startat en kanal så hade det varit med liknande upplägg. Har verkligen sett deras utveckling under tiden jag följt dom och är supertaggad på kommande förbättringar. De har mode som ursprungs"ämne" blandat med resor och vardag - helt i min smak. Kika in deras videos, ni kommer inte att ångra er!

Likes

Comments

Igår så överraskade vi Elin (ca 4 månader för sent) på det ganska nyöppnade Pinchos i Kalmar. Ni som bor i närheten har förmodligen sett allas mystories på hur det ser ut osv, men tänkte bidra med några bilder själv! Blev verkligen positivt överraskad och jag måste säga att svamprisotton var guld. Kommer typ dra dit igen för den rätten endast haha. Men det var så himla mysigt att träffa tjejerna eftersom att vi inte ses så ofta, något jag tycker vi borde göra oftare! Och att träffas här är ju inte helt fel ;)

Likes

Comments

Idag över lunch diskuterade jag och mina vänner hur ofta man begränsar sig själv. Kan dra ett exempel om min egen erfarenhet; jag ser inte mig själv som någon man har roligt med, utan någon man pratar med när man mår dåligt. Jag sätter in mig själv i en box där jag tror att ingen vill umgås med mig om de inte mår dåligt och behöver någon som stöttar. Det gör att jag i vanliga konversationer förväntar stört mycket av mig själv, något som jag ofta inte uppnår. Att alla alltid ska skratta, ställa följdfrågor och/eller höra av sig till mig efteråt - bekräftelse helt enkelt. Likaså t.ex. i matte och natur - har alltid fått höra från lärare att jag inte är en "mattetjej" eller likaså "naturtjej" så i ettan gick jag in med den inställningen fram tills jag pratade med pappa som frågade om jag inte förstod att det skulle fortsätta vara så om jag inte trodde på mig själv och gjorde en förändring. Jag gick ut med A i natur, ett utav mina absolut sämsta ämnen. Visst, det tog timmar och timmar med arbete MEN det gick.

Jag tror att vi är många som sätter in oss själva i olika fack. I flera år var jag den som ingen ville vara med, så då sattes jag in i facket som ensam och anpassade mig därefter. Detta gjorde att jag aldrig tog kontakt med personer i min omgivning och då alltid tog avstånd ifrån folk. Det gav mig otrolig ångest i ettan, något jag fortfarande har svårt med, när jag skulle ta intiativ och snacka. Jag sätter in mig själv i olika fack för varje situation jag är i. Förminskar, begränsar. Stoppar och klankar ner. Men efter vårt snack idag så blev jag bara så jäkla peppad att göra en förändring. Jag VET ju egentligen att mina närmsta vänner är med mig för att de har roligt, för visst är det inte så att de bara sitter och gråter i min närhet. Vi har så jäkla kul, vi kan skratta tills våra magar gör ont och diskutera in på sena timmar. Det är ju bara jag som förminskar mig själv och värderar folks åsikter mer än mina egna. I detta fall de negativa.

Fack är något samhället skapat och satt in folk i, som vi rättar oss efter. Det finns fack för ALLT: skolan, jobbet, träningen, kompisgäng 1, kompisgäng 2, fritidaktiviteten. You name it. Man får olika roller i olika grupper och har man väl fått en stämpel är det så svårt att bryta den. Varför? Jo jag tror att det är för att vi ofta ser på oss själva som andra ser på oss. Jag menar självklart inte att man i en arbetsroll t.ex. lärare kan vara hur som helst. Men på ett personligt plan så är det viktigt att man går efter sin egen strävan, sin riktiga strävan och inte den man vill att omgivningen ska uppskatta. Jag tror att det är här problemet ligger: viljan att pleasea andra. Den är ständigt där, viljan att ha många vänner, att vara snyggast (alltid), vara med på allt (alltid) och att alltid vara glad, skön. Inte säga ifrån och hänga med på noterna. Det är "enklast" så, att följa med strömmen och slippa tackla sig själv.

Jantelagen säger åt oss att inte sticka ut eller vara stolta över oss själva, vi lever i en kultur där samhället är utformat efter att bryta ner istället för att uppmuntra och stärka. Det är på tiden att jag själv börjar gå utanför min egen box, det är där magin händer. Vi lär oss att bryta ned oss själva och där med hamnar vi i det gråskaliga ledet. Det är på tiden att färglägga våra egna liv, utefter hur vi vill ha dom. NU. Det kan vara allt ifrån klädstil, personlighet, att våga ta plats, att säga ifrån, att våga må dåligt, inte ha hela veckan FULL med planering, att missa vissa event, att inte alltid orka plugga sig upp till höga betyg, att vara den som är på gymmet, eller den som aldrig tränar. Anpassa sitt eget liv efter sig själv och inte andra.

Så, istället för att "tillhöra" ett fack så behöver jag inte klassa mig som något annat än mig själv. Jag behöver inte alltid vara den perfekta eleven, tjejen som inte missar ett enda evenemang, det bästa syskonet, barnet, barnbarnet eller den bästa grannen. Jag behöver inte alltid vara med på allt, följa alla trender och "passa in". Man behöver inte tänka allt eller inget. Alla evenemang eller inget, alltid prata djupt med någon eller inte prata alls. Det är ju som att säga att antingen gå i skolan varje dag eller vara sjuk varje dag. Alla blir sjuka ibland men bara för det så kallar ju ingen dig "magsjukan" bara för att du i några dagar har haft det. Förstår ni min poäng?



Likes

Comments

Efter jag gjorde gårdagens inlägg började jag kolla igenom gamla outfits och oj vad min stil förändrats, vissa outfits gråter jag nästan när jag kollar på och andra är väl ändå helt okej, men inte riktigt jag. Det känns så konstigt att något man tyckte var det snyggaste i världen innan idag är något man aldrig hade haft på sig. I guess I'm not alone när jag säger att varje gång jag rensar min garderob blir jag lika förvånad varje gång över plaggen jag ser. Köpte JAG den???? Ehhh.

Dessutom inser jag att jag saknar mitt långa hår :( Vill ha tillbaka nu nu nuuuuuu</3

Likes

Comments

Låt mig börja med att säga att jag älskar julen, men att vara brun samt sommarkvällar är något jag saknar alldeles för mycket. Dessutom kunde man fota närsom haha (life of a blogger) och vädret atm gör att jag inte hinner fota mina outfits, och jag vet att den typen av inlägg är önskad. Man kanske slänger upp mobilen då och då och tar några halvbra bilder, men som ni vet vill jag ju ha så bra kvalitét som möjligt... Det är svårt när man går till skolan i mörker och kommer hem från skolan i mörker. Så tänkte att jag gör en liten throwback till dagarna innan skolstart och räknar ner dagarna till jul. Sedan får det gärna bli varmt på dirren tack.

Likes

Comments

mvh sjukling

Bästa i veckan hittills...

Detta låter ju kanske lite hemskt haha, men att jag idag gjort klart alla inlämningar och nu kan fokusera på annat än skolan, t.ex. att komma igång med gymmet igen nu när VFV är över!

Sämst i veckan hittills...

Att jag varit otroligt stressad och haft så mycket plugg att jag knappt hunnit med att andas, samt vakna upp med världens huvudvärk och magont idag. Men om man ska tänka positivt - nu kan det bara bli bättre!

Det tänker jag mycket på...

Jag har tänkt otroligt mycket på bloggen på senaste tiden. Hur jag ska utveckla den och gå framåt och även om jag ska komplettera med en annan social medie..... ;)))) Har känt sådan motivation att verkligen satsa, men jag vet bara inte hur. Har ni några tips eller önskemål av vad ni vill se mer här så hojta till! För övrigt har jag tänkt mycket på jobb och körkort nu när det bara är 5 månader kvar tills jag är 18, vill vara ute i god tid. Är ett planeringsfreak haha...

Det klär jag mig i...

Oversized och/eller nedstoppat. Både snyggt och så himla skönt. En stor stickad tröja eller en mjuk sweatshirt skulle jag säga är ultimat. Eller någon snygg tisha. Eller..... Diggar verkligen en nedstoppad tröja i ett par vintage jeans eller en oversized tröja till mina kostymbyxor. Ska jag vara ärlig känner jag mig ganska lost i min stil just nu och öser inspiration över mig själv för att se om det är något jag diggar lite extra mycket.

Veckans låt...

Caroline - Aminé. Får så sjuuuukt skön vibe<3 (tack Katta for the tip)

Nästa vecka ser jag fram emot...

En sak är en överraskning för en utav mina fina vänner så kan tyvärr inte avslöja, så det får ni stay tuned för hihi... Dessutom har jag och några av my main b's snackat om att ha en julkväll med bak, julmusik och lite myyys. Har faktiskt inte planerat in så mycket mer än det så vi får se

Det dricker jag...

Te! Och massor utav vanligt vatten.

Imorgon händer detta...

Filmmys i skolan med HBTQ-sektionen. Kanske gör ett inlägg om det imorgon!

Och på lördag detta...

Only time can tell, har för första helgen på länge inte ett fullt schema som sagt så vi får se vad som händer för roligheter

Söndag tillbringas såhär...

Jobb på förmiddagen och sedan ;););););)

Och mest av allt önskar jag detta...

Jag och pappa har pratat lite om att åka utomlands och dra en sista minuten över jul, så jag hoppas verkligen att det blir av. Hade varit så skönt att komma ifrån dystra Sverige och bli lite brun igen

Likes

Comments

För idag var jag var ute och gick, 
och fåglarnas kvitter gifte sig med solens strålar
och så slog det mig, när jag gick där med ett leende hjärta
att jag glömt så mycket under dagar som varit gråa.
Jag hade glömt den första gången morfar hämtade upp mig på sin cykel
och jag fick sitta på hans pakethållare,
hur rädd jag var för att trilla av.
Som rädslan att förlora greppet om livet, 
och falla tusen meter. 
Men han var min trygghet och
innan jag lät någon annan bli den så föll jag inte. 
För morfar såg alltid till att jag satt kvar, 
och idag när fåglarna kvittrade
och gifte sig med solstrålarna så insåg jag: 
Han var alltid min trygghet, 
men en dag så försökte jag cykla själv. 
- morfar, jag älskar dig

Likes

Comments

HOLLA AT MY INSTAGRAM @cassierasmussen