Header

Resor

Första dagen på barnhemmet. Vi lämnade boendet i Kandy vid 08 imorse och påbörjade resan mot barnhemmet. När vi äntligen var framme gick vi in på gården, där blev jag positivt överraskad då barnen hade en stor lekplats ute och kunde springa fritt och leka.

Vi är sex tjejer som är på barnhemmet denna vecka, så vi delade in oss i två grupper. Jag var i gruppen som spenderade förmiddagen med dom lite äldre barnen och eftermiddagen med bäbisarna.

Jag är lite kluven över det hela, det gick jättebra och det var så roligt att se barnen. Barnen är verkligen jättefina och vill bara ha massa kärlek. Vilket gör det så himla svårt, därför vet jag inte vad jag känner. Det är så himla svårt att hålla tårarna borta när man ser på barnen hur dom springer runt och leker, skrattar och hela tiden vill ha kramar och kärlek. Jag förstår inte hur människor har kunnat lämnat bort dessa barn, det är så orättvist. Precis som mycket annat, men det hela blir så himla verkligt när man får leva i det än att man bara vet om att liknande saker sker varje dag. Det är tufft men jag är här för barnens skull, och ska speciellt ge dom kärlek. Man får även så himla mycket kärlek av dom. Alla vill upp i ens famn samtidigt, när man försöker sätta ner en för att ta upp en annan så börjar dom gråta, så även det är jättejobbigt. Men jag gör mitt bästa för att finnas där för alla, så bra som bara jag kan.

Men man blir lite extra glad som svensk, när man får veta att vårt fina land har varit med och gjort detta barnhem möjligt, så dessa fina barn har tak över huvudet och personer som tar hand om dom.

Det känns även skönt att dom flesta barnen blir adopterade till bra familjer, familjer som kan ta hand om dom och ge dom en trygghet. En av spädbarnen håller på att bli adopterad just nu, men det tar tid så jag kommer inte vara kvar när det händer. Men det glädjer mig, samtidigt som det gör mig ledsen att så många av dom fortfarande är kvar där, livet är verkligen inte rättvist på något vis.

Vägen till barnhemmet är lite speciell, det är trånga vägar och vi måste gå en bit. Så därför tog jag aldrig med mig hela resväskan med kläder och saker till barnen idag. Dessutom åker vi lokalbussen och där får jag inte plats med en resväska. Så därför har jag packat så mycket jag kunde i min stora ryggsäck, som jag tar med imorgon, och sen får jag packa ryggsäcken igen imorgon och få med mig resten på onsdag. Jag längtar tills jag får ge det till barnen. Idag fick dom äldre barnen nya flip-flops, det var deras första egna skor och dom var verkligen överlyckliga. Över ett par flip-flops liksom, tänk att något så litet, kan göra dessa barn överlyckliga. Jag är så himla glad att jag fick vara med pch uppleva det ögonblicket. Det är synd att vi inte får ta kort på barnen, jag hade velat visa deras leenden över allt dom kommer få från Sverige. Men jag tror ni kan förstå själv hur glada dom kommer blir. Barn som inte har någonting, och helt plötsligt får dom massa fina kläder och leksaker från er. 💗

Natti från Sri Lanka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments