Vardag, Inspiration, Skola

Alla bilder är tagna från Weheartit.

Här bjuder jag på lite höst inspo i brist på annat, men hörni det är ju någonting med hösten som gör en helt kär, alla mörka färger, höst modet, halloween, trädens skiftande färger och kylan i luften. Ser verkligen framemot hösten trots att den inte varar länge innan den gråa perioden inleds här i Finland och pågår ca 4-5 månader, suck.

Hur är det annars då? Förutom att jag har dragit på mig en ordentlig förkylning och prov veckan som inleddes idag och pågår till torsdag nästa vecka så är allt bra! På tal om prov veckan så kommer bloggen att hamna lite åt sidan för en tid framåt. Jag har ingen extra tid för bloggande nästa vecka men jag hör av mig igen när min stress har lagt sig och jag är tillbaka på de normala banorna igen. Trevlig helg på er, x

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tankar

Det här är någonting som jag har velat skriva av mig för en väldigt lång tid. Jag känner att det är någonting med min akne historia ur mitt eget perspektiv som jag vill dela med mig av, någonting som de som lider av samma problem som mig kan relatera till.

Om vi börjar ända från grunden, när jag var ungefär 11 eller 12 år, jag kommer inte ihåg exakta åldern med något dit åt, så fick jag mina allra första finnar. Eller ja, det var inte finnar utan mera som små röda utslag på hyn, i ansiktet. Jag var på väg in i puberteten och jag hade det värsta framför mig.
På den tiden gick jag i lågstadiet, i 6:an, jag var liten och brydde mig inte speciellt mycket om hur jag såg ut, jag var ett barn, jag tänkte inte på mitt utseende eller hur någon annan såg ut, jag hade en bra självkänsla som jag hade haft sen jag var ett litet barn och den fortsatte jag att leva på tills dagen jag fick höra min första förolämpning om hur jag såg ut i mitt ansikte. Jag kommer fortfarande ihåg den elaka tonen på rösten som sade till mig hur mycket finnar jag hade i mitt ansikte. Den goda självkänslan som mitt barn sinne hade var nu på väg att försvagas lite mer för varje dag som gick.

Efter den dagen började jag faktiskt att sminka mig, tro mig eller inte men det gjorde jag. Jag hade inget eget smink, jag brydde mig inte hur jag såg ut så varför skulle jag äga eget smink då?
Då jag inte ägde eget smink så tog jag av min mamma, lite concealer så mina små röda utslag skulle försvagas lite. Det gjorde de, men men tiden blev utslagen värre, smink täpper porerna och min hy reagerade väldigt starkt på det och det ledde till att mitt ansikte blomstrade upp ännu mera och större finnar bildades. Nu sjönk min självkänsla mer och mer.

Då jag började i 7:an i högstadiet så var min självkänsla bokstavligen på botten. Jag hade ingen att prata med som led av samma problem som mig, jag gick och höll mina tankar och fundering inombords. Jag mådde så otroligt dåligt psykiskt och ville bara stanna hemma om dagarna för att jag skämdes så otroligt över hur jag såg ut. På den här tiden så hade jag skaffat mig alla sociala medier, instagram, snapchat och ja you name it. Då hade min syn på mig själv och hur jag såg ut ändrats något enormt, på grund av alla skönhetsideal som följer med om man är aktiv på sociala medier. Nu skämdes jag ännu mera än vad jag gjorde för bara 1 år sedan då jag knappt hade några sociala medier alls. Att se alla selfies på olika individer med perfekt hy, inte en ända por eller finne gjorde mig så otroligt osäker på mig själv. Jag var inte kritisk mot bilderna jag såg, jag tänkte inte på hur mycket photoshop, filter och annan redigering det kan ligga bakom en bild, jag såg inte verkligheten i det hela.

Det tog länge fören jag och min familj insåg hur dåligt jag faktiskt mådde över min hy, jag anklagar inte mina föräldrar för någonting. De hade inga erfarenheter av en problem hy så hur skulle de ha vetat när de skulle kontakta en professionell hudläkare? I alla fall, vi gick till en slags skönhetssalong här i stan där jag bor och frågade efter tips och hjälp. Till en början så fick jag olika krämer och olika rengörings medel som jag skulle tvätta ansiktet med morgon och kväll. Jag gick på olika ansiktsbehandlingar regelbundet, men ingenting hjälpte. Snarare tvärtom kände jag. Jag började så småningom ge upp hoppet på att jag skulle få en finnfri hy. Det var någonting som jag bara var tvungen att leva med, i alla fall tills puberteten var över, då skulle det värsta försvinna och hyn skulle lugna ner sig.

Några år senare gick vi till en riktig hudläkare som faktiskt jobbade med folk som har samma problem som mig. Och det är ett av de bästa besluten jag har gjort. Läkaren som vi gick till skrev ut en salva och antibiotika tabletter som jag skulle äta i 200 dagar. Hon gav också en massa tips om special smink som inte skulle täppa till mina porer lika mycket. En antibiotika tablett åt jag per dag i lite mer än ett halvår. Först var jag lite skeptisk till hur medicinen skulle inverka på mig, om den skulle fungera. Och ja, det gjorde den. Efter några veckor så märkte jag ett klart resultat, jag hade inga mera finnar i mitt ansikte, mitt ansikte blomstrade inte upp närsomhelst. I den här den här stunden som jag insåg att min hy blev lite bättre igen så tändes ett hopp inombords och jag började se ljust på framtiden igen.

Jag åt inte medicinen smärtfritt, min hy blev extremt torr och jag flagnade i hela ansiktet. Jag behövde gå på regelbundna blodprov för att se till så att mina värden i levern inte förändrades. Men det var absolut värt det. Nu behövde jag inte skämmas för mig själv varje gång jag gick förbi en spegel, jag behövde inte tänka tanken av vad mina vänner och familj skulle tänka om mig. Jag höll äntligen på att sakta men säkert bli fri från det mörker som jag hade levt i inombords för en väldigt, väldigt lång tid.

Idag, 5 år senare efter att allt började, så mår jag relativt bra gällande min hy. Jag äter ingen medicin för tillfället men jag ska eventuellt börja äta en ännu starkare variant inom snar framtid. Mitt självförtroende bygger jag på varje dag, försöker att bygga upp den självsäkra jag som existerade för 5 år sedan. Jag har en lång väg kvar till mitt mål men det är någonting som jag tar som en utmaning. Min hy är långt i från perfekt, jag har kvar ärr i mitt ansikte som visar vad jag har gått igenom. Det är ingenting som jag skäms över längre, jag vågar gå sminklös framför mina kompisar, familj och pojkvän. Mina dåliga tankar kring mig själv och min hy är nästan bortblåst, klart att jag har sämre perioder men det är någonting som går över, jag ser ett hopp i mina sämre perioder som jag inte gjorde för 4 år sedan. Jag tror på att efter sämre perioder så kommer bättre perioder och det gör det, det är konstaterat. En annan sak som jag har konstaterat under de här åren som har gått är att det finns hjälp att få om du lider av en dålig hy som du mår dåligt över. Det finns folk som gärna vill hjälpa dig. Se det inte som någonting som kommer att vara för evigt för det gör det inte.
Mina små prickar i ansiktet ska inte begränsa mig till vad jag vill göra nu och i framtiden.





Likes

Comments

Q/A

Eftersom att jag är ganska ny här på nouw så tänkte jag svara på några korta frågor som kanske ger en klarare bild av hurudan person jag är och vad jag gillar!

Ditt fullständiga namn?
Cassandra Linnéa Häggblom.

Ålder?
15, fyller 16 i november.

Hobbyn?
Går på gym regelbundet.

Relations status?
I ett förhållande.

Har du något jobb?
Ja, jag jobbar som hjälpledare i två barngymnastik grupper.

Vilken skola går du i?
Vasa gymnasium.

Hur lång är du?
Senast jag mätte mig så var jag ca 166cm.

Beskriv dig själv med ett ord?
Väldigt svårt, men då skulle jag beskriva mig som en väldigt lugn person. Får höra det från folk i min omgivning hela tiden. Jag har bra koll på läget och blir inte lätt stressad.

Var bor du?
I Vasa, Finland

Tre saker som du älskar?
Umgås med mina vänner, pojkvän & familj, resa och sommar.

Planer för framtiden?
För att fatta mig kort så skulle jag säga resa, studera vidare efter gymnasiet och skaffa mig ett jobb som jag verkligen älskar och brinner för, hålla mig frisk och ha en frisk familj.



Likes

Comments

Vardag

Godmorgon på er, steg upp vid elva tiden och lagade en god frukost och satte på ett avsnitt av Desperate Housewifes, ser om serien och jag är fortfarande lika besatt som jag var då jag såg serien för första gången haha. Har gjort undan lite skolarbete nu i mellan och snart ska jag dra iväg till gymmet på ett pass! Ska bli såå skönt att komma igång med träningen igen efter nästan en veckas paus.
Helgarna går alltid så snabbt förbi som vanligt och i morgon är det måndag igen men jag ser fortfarande framemot vad den nya veckan har att erbjuda, puss.

Likes

Comments

Vardag

Hej på er och välkomna till min nya och första seriösa blogg!
Här kommer jag att skriva mycket om min vardag, tankar och funderingar. Ska försöka att uppdatera så ofta som jag kan och har tid! Jobbar fortfarande på blogg designen osv. så jag hoppas på att ni kommer att gilla det jag delar med mig av här på bloggen i framtiden och att ni fortsätter att kika in och kolla!

Likes

Comments