''Litar du inte på mig?'' frågar ni. Men jag kan inte svara, för jag har inte ett enkelt svar. Jag trycker fram ''Ni kommer inte förstå''. Försök förklara. Jag biter mig själv i läppen och känner hur jag börjar darra på rösten och blir tyst några sekunder. Jag berättar om allt som hänt, och hur alla jag någonsin älskat har lämnat mig. Att jag ger allt, jag är hon som älskar mina vänner så mycket att jag kan strunta i jobbet, för att min vän ligger på sjukhus efter en överdos. En sådan kärlek till min vän som gör att jag kan å en mil i snöstorm och en meter djup snö för att möta en vän som precis blivit dumpad av sin pojk/flickvän.

Förstår du? tänker jag. Men jag vet att det är sådant man ger sina barn och sin partner, men inte alla sina vänner. Ni vet inte att jag skulle ta vilken kula som helst för er, Men livet förändras, eller hur? Plötsligt står jag ensam kvar i min egna sorg utan någon att prata med. Dem behöver inte veta hur det känns att känna utanförskapet, att om jag säger att en släkting har dött så är det ingen som kommer att krama om mig och fråga om jag håller ihop mig själv. Det är ingen som kommer fråga hur jag mår eller krama om mig när jag nyligen försökt ta mitt liv. För livet förändras.

Men jag saknar mina vänner så det gör ont. Men det är ingen fel att blev som det blev. Men jag vågar inte släppa in någon mer i mitt liv, för jag orkar stå kvar när ni går ifrån mig. Därför släpper jag inte in er, därför talar jag inte om hur jag mår. Därför bestämmer jag mig för att vara ensam. Men det betyder inte att jag inte älskar er. För det gör jag, villkorslöst, När jag säger eller skriver att jag älskar er. Så gör jag det, även om ni inte älskar mig och jag skulle göra allt för er.

Vi har alla olika syn på kärlek i en vänskap.

Förstår du att alla lämar mig? Fast dem sa att dem inte skulle. Det kanske är jag som är dum nog att tro på dem. Kanske är det ungt och naivt, men jag vill så gärna tro på det. ''Men jag kommer aldrig lämna dig'' utbrister ni. Ni får inte säga så. Du behöver inte lova någonting. Jag orkar inte fler löften som inte håller. Det tar sönder mig. ALLA som jag älskat har lämnat mig förr eller senare. Det gör ont, förstår ni? Det är inte för att jag inte älskar er, för det gör jag. Jag orkar bara inte fler svek. Men jag vill älska mig själv också och det här slitaget på hjärtat jag redan har klarar inte mer. Men du säger igen ''jag kommer inte lämna dig''

Hur ska jag kunna lita på det? Hur ska jag veta? Vågar jag?


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments