CC är nu lämnad på dagis eller har varit de sen 9.
Jag tog en promenad medan jag pratade med min syster i telefonen.
Det är riktigt kallt ute och fint.

Jag sitter just nu med CSN i luren och väntar på att det ska bli min tur.
Det är just nu 34 samtal före mig men jag har oxå suttit här i ca 30 min om inte mer.. SUCK

Efter jag har pratat med dom ska jag troligen tvätta lite, städa lite o fixa disken.
Gubben sover fortfarande och efter det ska jag sätta mig med lite skolarbete om jag inte återigen tok däckar i soffan som jag gjorde igår.

Eftersom man sitter så här länge i telefon kö är det ju nästan så man glömmer bort vad man skulle fråga om :)

Nej nu är det snart min tur..

​Carro ❤

Likes

Comments

Jag har funderat på en sak sen igår.

Om man lever i ett förhållande och sambon, mannen eller kvinnan tjatar och tjatar och tjatar om sex men att den andra säger nej, jag vill inte. Men att efter ett tag ger med sig för att man orkar inte lyssna på tjatet. Blir det våldtäckt då?

Enligt mig så nej, det blir det inte. Då man har gett med sig.

Det är absolut inte rätt på något plan att tjata tills man får sin vilja igenom, jag personligen hade aldrig velat ha sex med en person som jag behövt tjata mig till för att få som jag velat. Men det är jag.


Däremot har jag levt i förhållanden där killen då gick på mitt samvete, tjatade osv till sex.

Men ändå anser inte jag att de är en våldtäckt utan mer som en psykisk misshandel o terror för att få som man vill, att få sin vilja igenom. Man säger ju ändå ja efter mycket om och men.


Ibland orkar man verkligen inte höra tjatet eller få dåligt samvete och jag då är en person som tar så lätt och sjukt mycket åt mig. Det är helt galet.

Vad tycker ni? Blir det en våldtäckt, eller inte?

Det är mycket av en tolkningsfråga faktiskt..

Men det är viktigt, när man lever i ett förhållande att vare sig kön att man måste lära sig att säga nej, hålla fast vid ett nej och absolut kunna ta ett nej!

​Carro ❤

Likes

Comments

Ja, vad ska man säga.

Här är jag återigen, känner att jag inte riktigt kan slita mig ifrån bloggandet, det kliar i fingrarna men när jag väl sätter mig här så står det still. Vilket är fruktansvärt jobbigt.

Jag har nu skapat en helt ny blogg och i denna blogg vet jag faktiskt inte om mina barn kommer att synas. Synas kommer dom nog att göra men jag är osäker på om jag ska lägga upp ansiktet på dom. Det får vi se närmare.

Ja det finns säkert folk som kommer att känna igen mig då det typ är 3:e gången jag bloggar här o typ 3:e bloggen.
Men för er som inte alls vet vem jag är så är jag precis som de står i beskrivningen en 3 barns mamma på 30 år.

Min äldsta, som blev en dotter är född ´06 - M
Min mellersta, som blev en son är född ´09 - C
Och min yngsta, som blev en son är född ´16 - CC

Jag kommer att skriva deras första bokstav när jag skriver om dom, dock så minsta och mellersta har namn som börjar på samma bokstav så med minsta får jag blanda in hans mellan namn också.

Mina 2 äldsta barn bor inte hos mig mer än varannan helg tyvärr. Men M vill inte ens bo här och jag tyckte att hon var tillräckligt gammal för att få avgöra det själv. C vill bo här, men hans far släpper inte iväg honom. Men som jag sagt till C är att han kan vänta lite, för just nu bor han bra, hans pappa är snäll och han går i en otroligt bra skola. När det sen är dags att byta skola så kan vi prata om saken mera då.
Men det är samtidigt ett väldigt konstigt kontrast.

Så varför vill inte M bo hos mig kanske ni frågar er? Är jag en hemsk mamma?
Ja, enligt henne är jag en riktigt hemsk mamma. Jag har nämligen regler, hon får inte bete sig som hon vill. Hon får inte sitta med sin telefon, tv, tv-spel, platta hela tiden som hon helst vill. (Vilket barn vill inte de?) Hon får heller inte slå sina syskon eller kalla dom får olika glop ord och som M själv säger. Hon trivs inte i lägenhet som jag bor i.
Hennes far bor nämligen i ett radhus så ja, M trivs inte i lägenhet.
Bråken här hemma när hon är här är hemska, många och höga. Och eftersom det tyvärr har blivit en dålig vana (eller vad de kan vara) så går vi alla på tå. Inte bara jag, som praktiskt taget väntar på att M ska få något utbrott och kalla mig både det ena och de andra ungefär utan även syskonen och sambon.
Hon har nyligen fått diagnosen asperger/autism så det är fortfarande en del att landa i. Men vilket som, vare sig hennes humör osv så älskar jag henne ändå av hela mitt hjärta.

C då? Varför vill han istället bo här?
Jag har mina misstankar om att bortsett från att han saknar mig och så, vilket jag förstår med tanke på saknaden jag har för honom och det att vi träffas för sällan så tror jag att han tror att det kommer bli samma sak på vardagarna som helgerna.
Eftersom han bara är här varannan helg så blir de ju lite annorlunda, det är inga läxor, inga tidiga mornar för att gå till skolan och kanske lite senare kvällar, mer mys och film typ. Dock så försöker jag få honom att förstå att om han flyttar hit så kommer det inte bli samma sak. Det kommer att vara läxor, tidiga mornar osv. Men ja.. Det vill sig inte riktigt gå in eller så går det in men att han hävdar att det spelar ingen roll för att han vill bo här ändå. Är det så att det stämmer så blir jag bara glad för självklart vill jag ha alla mina barn hos mig (trots att en av dom inte vill och nej jag skulle aldrig tvinga hem henne heller). Men en mamma (och pappa) vill alltid ha sina barn hos sig 24/7 eller ja.. Ni förstår nog vad jag menar. Självklart finns det idioter men ja.

Sen har vi ”lilla” CC som är snart 2 år och är lika stor som en 3:åring typ. På sina stadiga 15 kg är han en glad kille med ett jävla humör. Och en enorm stark vilja. Han vet precis vad han vill och inte vill och de finns absolut inget ”vänta” utan allt ska ske på än gång.
Han går på dagis (förskola) om dagarna och han älskar det där. Han går runt som om han skulle äga hela gården. Han tröstar dom som är ledsna och han har precis som dom flesta barnen, sina favorit pedagoger.
Hans lycka är som högst och starkast när hans storebror kommer hit. Ja visst, hans syster också. Problemet där är att M fortfarande bara vill sitta och gosa o behandla CC som en bebis medan C leker med CC som CC vill och älskar. Så de klyvs lite grann där.
Men självklart älskar CC bege sina syskon och han blir så glad när dom kommer hit.


För att förklara lite också så har alla mina 3 barn olika fäder.
Och just nu lever jag med CC´s pappa.


Så nu vet ni lite om mina barn. Mina älskade 3 <3

​Carro ❤

Likes

Comments