View tracker

Jag vet att familj och vänner där hemma har hört att mitt humör pendlat en del efter att jag kom tillbaka från Kenya, från att vara trött på att vara här till att ha jättekul. Men jag känner att den sista tiden varit stabil! Efter att vårt kompisgäng här i USA reducerats rejält, från att inkludera alla internationella studenter till ett fåtal man faktiskt vill umgås med mycket, så har umgänget blivit mer äkta. Det har varit en långsamt process, första månaderna umgicks vi i princip alltid i jättestora grupper. Men nu känns det mer autentiskt! Den föregående veckan gick jag ut med mina närmaste kompisar här tre gånger och utöver det så pluggade jag tillsammans med en av dem mycket. Det har varit så himla kul! Vi diskuterar kring hur värt det är att "skaffa vänner för livet" här borta med tanke på att man inte kommer träffa de flesta av dem någonsin igen och det har varit ett jobbigt ämne. Jag tror alla har varit lite försiktiga med att verkligen connecta med folk av den anledningen. Men jag känner ändå nu att jag har vissa kompisar som jag verkligen kommer sakna rejält när jag är hemma igen! Kort sagt känner jag mig mycket mer taggad inför de sista veckorna (förutom resan som jag alltid varit pepp på) nu än jag gjorde alldeles nyligen. ❤

​Några roliga moments med mina närmsta kompisar här! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Gud vad tiden går fort! Kan inte fatta att det är sista veckan av schemalagda lektioner från och med imorgon. Sedan har jag tre stycken final exams kvar, eftersom jag hade min första i fredags. Tentan jag hade i fredags var för en av mina kurser i retorik, och bestod i att jag skulle köra tre rundor debatt. Vi tävlade inte inför publik utan bara inför en domare i varje runda. Vi var runt 100 personer som deltog och jag personligen kom fyra! Ändå roligt med tanke på att engelska inte är mitt första språk. 😊

Just nu närmar det sig jul i Sverige och det gör det väl här också, men det är himla stor skillnad. Egentligen rullar livet på som vanligt och trots att det blivit kyligare ute så skiner ju solen nästan dagligen och behovet av ljusslingor, varm choklad osv är ju inte direkt närvarande. Jag har alltid varit ett fan av svensk jul men gud vad jag insett här hur länge vi firar i Sverige! Varje advent är ju lite extra, men utöver det har vi massa myskvällar med glögg och lussekatter. Och så lucia förstås! Förklarade detta för min amerikanska kompis som blev förundrad, för honom är julen bara 25e i princip. Som midsommar för oss typ. Så vi är speciella i Sverige! Jag känner mig lite vemodig över att missa den svenska julen eftersom jag tycker om det så himla himla mycket. Och själva julafton i sig med all god mat mamma gör och allt gott godis och mys! Men hur som helst, jag ska inte klaga. Vi planerar en tripp till IKEA i veckan jag och mina två svenska kompisar här, så ska vi inhandla lite glögg åtminstone. 😊 Och på själva julafton kommer jag och Emelie se till att vi har lite julmat i alla fall. Och skumtomtarna mamma tog med till Kenya till mig!

Det blir bra det!

Likes

Comments

View tracker

Tjoho!

Jag vet att bloggen blivit lidande den senaste tiden, efter valet blev jag tokdeppig över USA i allmänhet och sen åkte jag ju till Kenya och hade de fint. Just nu har jag en rätt seg helg eftersom det är Thanksgiving och jag valde att stanna i San Jose för att spara pengar, trots att alla mina vänner åkt på olika resor! Mina sociala medier är fulla av bilder på folk som äter massa mat och det får mig att tänka på julen i Sverige. Jag vet att det är en otrolig upplevelse att vara här och att jag kommer ha det toppen i San Diego över jul, men jag kan inte låta bli att sakna julstämningen i Sverige! Jag crejvar verkligen glögg, lussekatter och pepparkakor! Detta fick mig att tänka på annan mat jag crejvar och kommer äta ASAP när jag är tillbaka i Sverige:

  • Grovt bröd - det är otroligt dyrt med vanligt, grovt bröd här. Cirka 50-60 kr för en halv limpa. Har blivit van vid att äta fluffigt vitt bröd (färgat brunt, står "fullkorn" på förpackningen men det är ju skitsnack) och dör av tristess! Längtar efter min vapendragare osötat Energi-bröd.
  • Laktosfri yoghurt, mjölk, smör, matgrädde. - utbudet av lakosfritt här är extremt begränsat. På den vanliga butiken Grocery Outlet (typ Netto) finns ingenting alls. På Safeway (typ Hemköp Svava men jättedyrt) så finns litegrann, men 2 liter laktosfri mjölk kostar 40 kr. Hej på den. Ingen yoghurt heller. För övrigt kostar billigaste yoghurten 25 kr för mindre än en liter. Haha, orkar inte! Så konstigt dyrt.
  • Creme fraische! - Är SÅ van hemma vid att använda någon av alla miljarder smaksatta creme fraischer i maten i Sverige, men det finns inget sånt här. Det finns inte ens osmaksatt!
  • Nyttig müsli - återigen, skitdyrt här för typ ingenting. Har därför provat mig igenom en massa paket av flingor och crunchy som SER nyttigt ut (står typ fullkorn, osötat osv på förpackningen) men efter första tuggan så smaker det ändå som Frosties. Sjukt svårt att vara nyttig här, tro mig.
  • Semlor - gu så gott! Bara en liten crejving som kom över mig efter att jag såg det i min feed på FB.

Det var nog vad jag kom på nu! Överlag har det varit väldigt svårt att hålla fast vid mina vanliga matrutiner. Såhär över 3 mån in går jag fortfarande och letar efter saker som ens liknar det svenska litegranna. Butiken Trader Joe's som har en hel del (dock dyrt) finns inte i mitt närområde. Det är helt klart ett faktum att en stor anledning till varför jag gått upp i vikt är just att jag ätit mig igenom en himla massa limpor/müsli som hävdar att de är nyttiga. Saknar svensk mat!

Likes

Comments

Nu är jag påväg till Kenya! Kommer ta exakt hundra år för mig att komma fram, men än så länge har det varit helt smärtfritt! Tog tåget från San Jose till San Francisco 7.45 och satte mig på flygplatsen och åt en splendid (dock apdyr) frukost medan jag pluggade.

Flyget till Chicago avgick 11.45 min tid. Virgin America var väldigt fräscht men dock ovärt att ingen mat/tilltugg ingick! Tog iaf två flaskor vatten och lite juice. Så sjukt amerikanskt för övrigt att säkerhetsgenomgången skedde genom en high school musical-liknande video där supersnygga "flygvärdinnor" dansade halvutmanade medan de förklarade hur man spänner fast säkerhetsbältet. Gud.

Kom i alla fall fram till Chicagos flygplats vid 18 Chicagos tid, vilket är 16 min tid (tror jag). Haha kommer tappa bort mig helt under mina flights. Finns ingen ens lite billig mat att tillgå efter securityn och inget Wi-Fi! Hu! Så dåligt.

Den väldigt dyra middagen var riktigt god dock! ÄLSKAR verkligen autentisk mexikansk mat. Mexikansk tacos är absolut inte ens lite likt svensk. Det är de två grejerna jag passar på att äta mest här i USA: mexikansk mat (billigt!) och amerikansk pizza (också billigt)<33333 in my heart forever.

Nu väntar 10 h flight till Istanbul följt av 2 h 15 min väntan innan 7 h flight till Mombasa, Kenya. Sen chaufför till huset. Såatte kommer fram 2 dygn efter jag reste, men kommer bli så överfett att träffa min familj igen. ❤️

Likes

Comments

Helt ofattbart att det är mindre än en vecka till valet! Jag kommer ihåg när jag kom hit och CNN:s reportrar sa att det var 70-something dag kvar varje morgon när jag tittade på nyheterna.

Valet är en otroligt deprimerande historia i USA. Det finns konsensus i Kalifornien, som är en traditionellt demokratisk stat, att Trump är en fullkomligt olämplig rasist och sexist till presidentvalskandidat. Men aktivt stöd för Clinton saknas. De skandaler som media flitigt rapporterar kring (främst hennes mailande och Clinton Foundation) har stämplat henne med skam och det märks. Kalifornier säger att de kommer rösta på Clinton genom att säga att de inte kommer rösta på Trump, inte genom att aktivt uttrycka stöd för Clinton.

Valdeltagandet i USA är lågt sen gammalt, 53.9 % i 2012 års val enligt data från House of Representatives, och det kommer nog inte vara någon skillnad i detta valet. Snarare tvärtom. Det blir nästan ett hån för amerikanerna att se reklamer på tv och mötas i skolan av meddelanden som lyder "registrera dig idag! rösta är coolt!" när de samma dag får höra ytterligare något uttalande från Trump eller något om Clintons förflutna (Kalifornierna gillar framförallt inte att Clinton röstade ja till invasionen av Irak samt att hon arbetat med/för Obama i en administration som inte levde upp till vad den lovade).

Jag såg den första presidentvalsdebatten med mina internationella vänner, vilken circus. Öppna hot från Trump och en väldigt ociviliserad ton från Clinton med. Andra debatten såg jag på campus, den var ju ännu värre. Studenter skrattade dock åt Trump vilket lättade upp stämningen något, men man märker ändå att oron för att han ska väljas hänger som ett svart moln över alla just nu. Icke-vita jag pratat med är extra obekväma. Det skapar ju spänningar i samhället med, för även om han inte väljs så vet framförallt landets minoriteter (utsatta grupper så som african americans och latinamerikaner) nu att typ halva befolkningen tycker att de är andra klassens medborgare. Sorlig insikt i ett land som jobbar hårt för att tvätta bort arvet av slaveriet och segregeringen.

Trots allt är människorna här övertygade om att Clinton kommer bli vald, men ingen säger det med ett leende på läpparna. Det är en stark pest eller kolera-mentalitet här som är så otroligt skadlig. Jag gör mitt bästa för att bidra med klokheter men ser förstås till att aldrig ta över diskussionen eftersom det inte är mitt land och inte min president. Som jag skrev i mitt förra inlägg har USA en hel del problem och det Washington-förrakt som finns här kan inte jämföras med Sverige. Valdeltagandet i Sverige är extremt högt, lite beroende på hur man mäter kan man anse det vara högst i världen (vi rankas uppe med länder som har compulsory voting). Här är det mycket längre från den enskilde medborgaren till presidenten. I Sverige tror jag de flesta känner att det skulle kunna uppkomma en situation där man hamnar på samma ställe som stadsministern, vare sig det är en akademisk middag eller att springa på honom på Ung08-festivalen i Kungsan som är öppen för alla. I USA är befolkningen avskuren från den politiska eliten på ett helt annat sätt. Du köper dig in and that's it.

På en av helgens Halloweenfester var jag utklädd till Draco Malfoys mamma Narcissa Malfoy från Harry Potter. Jag hade Lord Voldemorts märke på insidan av handleden som i böckerna (på bilden) och på andra handleden hade jag skrivit TRUMP. Jag förklarade för alla jag mötte att "Since Voldemort is dead, Trump is my new dark lord". Ungefär 80% av amerikanerna skrattade och de skrattade mycket! Jag tror verkligen att jag prickade den något som den typiska amerikanen inte skulle våga göra, för att det är för provocerande. Det var en del personer som blev obekväma, men inte en enda av dem började argumentera mot mig. Är du Trump-supporter i Kalifornien så är du nog rätt ensam och till skillnad från andra stater så är det nog nåt man håller tyst om. Så de ville inte skratta åt skämtet, men inte heller ta publik ställning. Lite likt SD på det sättet här i Kalifornien. Kan verkligen tänka mig att Trump-supportar sitter här i fikarummen och nickar med när andra kritiserar Trump, men sedan går och garderobsröstar på honom ändå.

Likes

Comments

Alltså, så himla fint att alla studenter på San Jose State University fick delta gratis i årets konferens i mänskliga rättigheter här på campus! Konferensen gick av stapeln igår och idag och min lärare var med och organiserade så hon hade verkligen pushat på att delta. Jag hade inga förväntningar ärligt talat, mer än att det säkert skulle vara intressant och så! Igår kväll hölls keynote-talet av presidenten för Farm Labor Organizing Committee (FLOC) - Baldemar Velásquez. Velásquez kom till USA som migrant från Mexiko med sin familj. Han och hela hans familj tvingades jobba i det amerikanska jordbruket på 50-60-talet under avskyvärda former. Dålig lön och (sexuellt) våld från vita överordnade. Ur denna extrema utsatthet kom Velásquez vilja att mobilisera och förändra, så han startade FLOC vilket är ett fack för jordbruksarbetande migranter i USA. Det finns hundratusentals av dem, många pratar inte engelska, är odokumenterade och i princip slavarbetare. Vid 69 års ålder är Velásquez fortfarande vital och jobbar stenhårt med att mobilisera stöd över hela världen, för närvarande överväger FLOC att anordna en omfattande bojkott av 7/11 som i flera led stöder tobaksindustrin som utnyttjar arbetare i Afrika. Kort sagt: SJUKT cool gubbe!

Baldemar Velásquez.

Så snart Velásquez börjat irritera rika farmare i USA på 60-talet så blev han kontaktad av Martin Luther King Jr som bad honom komma på ett möte och diskutera strategier och framtiden. Enligt Velásquez var det Luther King Jr som gav honom det motto han arbetat efter sedan dess, vilket var "when you impeed the rich mans ability to make money, anything is negotiable". Under sitt liv har Velásquez även arbetat nära César Chávez. Han var otroligt inspirerande! Moderatorn valde ut min fråga som Velásquez besvarade på scen. Skrev ner svaret, gick fram efteråt och skakade hans hand och tackade honom. Han sa att jag var välkommen att kontakta honom om jag hade fler frågor. Vilken människa!

I förmiddags

Idag gick jag på en föreläsning/paneldiskussion med min lärare och en annan professor här på campus. Det var så otroligt proffsigt anordnat och jag var en av få studenter där, majoriteten akademiker, statsanställda och aktivister. Kort sagt, inte en konferens gjord för studenter utan för dem som studenterna aspirerar att bli! Mycket intressant att höra talarna prata öppet om USA's extrema hyckleri gällande mänskliga rättigheter, ovilja att skriva under bl.a. barnkonventionen och talarnas eget arbete för att bidra till "skuggrapportering" till FN eftersom de inte litar på vad de amerikanska staterna själva presenterar. Den ena av talarna var en african-american professor och han pratade om black lives matter-rörelsen, hur ingen kamp för mänskliga rättigheter skett helt utan blodspillan och hur våld aldrig kan vara helt off the table som motstånd när det strukturellt används mot utsatta grupper. Som han sa "people from my community are being murdered". Jag brukar vanligtvis ta avstånd från våld och har haft mycket förtroende för att dialog i princip alltid funkar (med en del undantag) men situationen i USA är fullkomligt urspårad. Jag har fått lära mig väldigt mycket om det amerikanska rättsystemet, polisen, fängelsesystemet och det är verkligen fruktansvärt illa. Strukturell rasism på alla plan vilket uppmärksammas genom desperata försök i olika rapporter men fortfarande är så närvarande. 1/3 african-american män som föds idag i USA kommer någon gång vara inlåst av polis, de flesta av dem pga helt illegitima anledningar så som falska anklagelser som är resultatet av racial profiling. Min lärare som anordnade konferensen och är min lärare i legal studies säger att det amerikanska systemet "inte funkar för någon".

Jag har också en african-american vän som läser till statsvetare som har deltagit i black lives matter-demonstrationer och är otroligt bildad i USA's långa historia av strukturell rasism. Han bekräftade mycket av det jag redan lärt mig. Även fast jag är kvinna (även om kvinnor överlag är mer utsatta än män så är det i första hand african-american män som får sina rättigheter frekvent kränkta av polis här) vit och svensk så har jag otroligt litet förtroende för polisen här och är väldigt medveten om vad jag gör. Att bli gripen för något här är inte ALLS samma sak som i Sverige. Fängelsestraffen är sjukt extrema och enormt många brott som skulle lett till villkorlig dom i Sverige kan bli 20+ år i fängelse här. Det är skrämmande hur de lagar som finns för att skydda ständigt ignoreras och hur många lagar som finns som inte är värdiga ett demokratiskt samhälle.

Likes

Comments

Hajhaj!

Tänkte berätta lite om mina resplaner över jul eftersom vi bokade första flyget igår så det är officiellt på g! Jag har min sista tenta den 20e december och den 21a måste jag flytta ut från mitt studentrum här. Tidigt på morgonen den 22a går flyger från San Jose ner till södra Kalifornien och San Diego som med cirka 1,9 miljoner invånare är den näst största staden i Kalifornien (efter L.A.) 😊

San Diego

Jag har haft som mål att åka till San Diego under min vistelse här så är sjukt pepp på att det blir av! Alla säger att det är helt sjukt fint där. Vi spenderar 3 nätter i San Diego, inklusive julafton!

Las Vegas

Natten mellan den 25e och den 26e ska vi ta en Greyhound-buss som det ser ut nu upp till Las Vegas, Nevada, där vi spenderar två dagar. Inte så att jag känner för att gambla men absolut kul att se, särskilt eftersom det är på vägen till nästa destination:

Grand Canyon

Nämligen Grand Canyon, Arizona! Ska bli sjukt coolt att se det! Vi stannar i två nätter. Sedan är det lite oklart om jag ska tillbaka till Las Vegas och flyga hem till Sverige den 29e. Det skulle vara schysst att fira nyår i USA när jag ändå håller på, hehe.

Jäkligt taggad på en roadtrip genom tre stater i alla fall!

Likes

Comments

Förra helgen spenderades i San Francisco! Jag hade faktiskt inte varit där innan på den här resan så det var på tiden. Jag, Nina, Mio, Magdalena och Mima satte oss på tåget som visade sig ta 1 h 40 min(!) haha. Kostade bara 10 dollar dock. Fanns ett expresståg också fick jag veta senare, men hur som helst.

Vi kom fram och tog direkt en Uber till Brendas French Soul Food som någon av tjejerna blivit tipsad om skulle ha riktigt grym brunch. 40 min fick vi vänta men det var det värt! Jag beställde en ägg och bacon-tartine med hemmagjort iste av vattenmelon. Kändes riktigt autentiskt!

Efter det promenerade vi runt och upplevde San Francisco-känslan, som är så annorlunda från San Jose. San Francisco är dels mycket backigare (San Jose är helt platt i innerstan), sen är husen högre och vackrare och staden har mer puls. San Jose har runt en miljon invånare men det känns absolut inte som det. Det finns inga stora shoppinggator i San Jose till exempel men det gör det i San Francisco. Så även om San Francisco har färre invånare så känns det mycket större!

Det ösregnade hela eftermiddagen vilket var en sensation eftersom Kalifornien lider av torka och det inte hade regnat sen april. Dyblöta hittade vi ett mysigt fik där vi beställde in dyrt kaffe och fika. Jag hade stämt träff med Anton (Richards bästis!) och hans vän Martin som ska resa runt i USA, så de kom och mötte upp oss på fiket! Sjukt trevligt!

Sedan drog tjejerna hem till San Jose och jag, Anton och Martin mötte upp min vän Tim och tog en öl på en steampunkbar som Martin hittat. Tim hade under dagen övertalat mig att följa med honom på en konsert och såg till att jag hade sovplats hos hans kompis i San Francisco. Så jag och Tim gick och såg indiebandet Deerhunter, det var fett! Behövde inte betala nåt inträde heller för en person som stod utanför spelstället gav mig sin extrabiljett. Det var en liten kulturkrock för övrigt. Jag trodde att han försökte sälja biljetten till mig, men Tim kollade på mig och sa ”han försöker ge dig den?” och jag tittade förbluffat på killen och sa ”why?”. Konserten skulle inte börja på ett tag och någon annan skulle tveklöst ha betalat honom för dem om han bara frågade personer i kön. Men han sa bara glatt att jag gärna kunde få den och att jag skulle ha en bra kväll. Jag tyckte att det var fundamentalt osvenskt (det är klart att det finns undantag men överlag) men oerhört trevligt och generöst!

På söndagen vräkregnade det ännu mer och det tog oss 3 timmar att ta oss hem till San Jose pga tågfel, men allt som allt en bra helg i San Francisco!

Likes

Comments

Hejhopp!

Jag befinner mig just nu i en slags mellanperiod där jag har många tentor (midterms) och förstås mina kompisar med, så efter de första resorna har tempot gått ner något men kommer öka igen snart! Jag pluggar rätt mycket, både för att det är intressant och för att mina lärare gillar mig så mycket att jag inte kan låta bli att bry mig om betygen, haha. Fick tillbaka resultatet av min första midterm med 92% rätt (30 av 33) vilket inte var så tokigt! De flesta prov vi har är multiple choice (välj ett av flera alternativa svar, besvara sant/falskt frågor, eller para ihop t.e.x en teori med en retoriker) vilket jag ju inte haft sedan gymnasiet i princip. Kul att se att även den pluggtaktiken sitter i 😊

Utöver det så klippte jag mig och färgade håret idag på en frisörskola här i närheten, klipp+slingor och färg för 35 dollar! Kap! Blev väldigt nöjd.

Nya frillan och en bild jag tog påväg hem från frisören, San Jose är inte världens vackraste stad direkt (mycket fattigdom :( ) men den har sina sidor.

Förra helgen så var det homecoming-matchen här, San Jose State mötte Hawaii State på vår stadium Spartan stadium. Innan var det tailgating som vanligt och jag träffade två andra svenska tjejer faktiskt (de första som inte åkt hit med samma utbyte som jag), det var riktigt kul! Jag fastnade dock i samtalet med dem i solen, 35 grader, i över en timme så resultatet blev solsting och att jag spenderade resten av dagen/kvällen med migrän. Inte lika kul.

Matchen till vänster och tailgating till höger.

Jag försöker att få lite ordning på vilka resor jag ska göra och sådär, tiden går så sjukt snabbt! Kenya om mindre än en månad är ju helt otroligt. Sedan över jul så ska jag åka till Las Vegas och Grand Canyon. Men jag vill gärna till Los Angeles och San Diego också så det är bara att styra upp och boka! 😊

Jag är glad att jag fått så himla bra vänner här. Det går ju inte att inte vara lite orolig innan man åker till andra sidan jorden att man inte ska lära känna någon. Men jag känner verkligen att jag är del av ett sammanhang vilket är oerhört värdefullt. 😊 På torsdag ska två av tjejerna laga middag till oss andra och i helgen ordnade en annan av tjejerna med pannkakor och snacks till att kolla på den första presidentsvalsdebatten (vi såg den andra på campus sen, berättar mer senare). Supernice!

Likes

Comments

Hej på er!

Jag får frågan lite titt som tätt om jag längtar hem nånting och jag har gått den senaste tiden och oroat mig lite för att börja göra det. Hade hört innan att ungefär nu brukar folk börja göra det, eftersom känslan av "nytt!" har klingat av, man kommer in i vardagslunken o.s.v.

Jag måste säga att jag har varit väldigt förskonad från hemlängtan hittills. Överlag längtar jag inte hem alls. Sen kan det komma specifika ögonblick, kulturkrockar, då jag längtar hem. Ikväll är faktiskt en sådan kväll! Jag har ett prov, midterm, på torsdag i en kurs jag har och min lärare hade gett överdrivet specifika skriftliga instruktioner på EXAKT vilken penna vi ska ha på provet. Det var en helt vanlig gul blyertspenna, så jag antog att det inte var ett måste utan att jag kunde använda mig av vilken blyerts som helst, men icke. Skickade ett mail och frågade och fick ett totalt dumförklarande svar där han till och med bifogade en bild på en vanlig gul penna! Visst skrattar jag åt det också, men en del av mig känner bara HERREGUD och det är den delen som saknar Sverige och juristprogrammet som trots alla sina regler aldrig skulle få för sig att känna mig som en idiot för att jag tror att jag inte måste ha en gul blyertspenna på tentan. <3

En annan sak är att det är jobbigt att jag är bunden till mitt hem från och med kl. 19 varje kväll. Som jag tidigare sagt så får jag alltså inte gå hemifrån efter den tiden, det är på riktigt farligt. Enda gången det är okej är om jag har sällskap, och då helst inte bara en/två tjejkompisar utan hellre män eller ett större gäng. Det är begränsande! Som ikväll när jag sitter och pluggar så vill jag bara gå till 7/11 och köpa mig lite godis, det är en promenad på knappt 3 minuter från mitt hus, men för att kunna göra det måste jag alltså be en man eskortera mig. Och det är klart man inte gör det för sådana triviala saker! Kort sagt, inte van vid att känna mig begränsad på det sättet. I förlängningen, jag saknar Sverige som trots sina problem med brott (sexualbrott) ändå får mig att känna mig 100 % trygg när jag går på en upplyst gata till Hemköp kl. 22 på kvällen.

Min hemlängtan går dock alltid över snabbt och jag är glad att jag har några svenskar här med mig som jag kan ventilera kulturkrockar med och prata svenska med ibland. Det är värdefullt! 😊

Likes

Comments